Idag fyller alltså vår "kung" här hemma år, 10 år har han blivit nu våran storsnuffe!   Han är en mycket speciell hund, och jag förstår inte hur jag ska klara mig utan honom en dag.... Jag hoppas verkligen att det kommer att dröja många år än, men man vet ju aldrig...     Han är superpigg fortfarande, men visst kan jag se ålderstecken hos honom... Han har haft det lite besvärligt nu när det varit så kallt, något som aldrig bekom honom förut. Likaså hör han sämre, och så tar han sig friheter som han aldrig skulle ha drömt om tidigare - vet inte om man kan kalla honom lite senil-light, men det känns nära till hands... Han är ju som sagt inte så förtjust i nåt annat än Frolic, så när de andra hundarna sitter som ett hov runt bordet när vi äter för att tigga mat, då ligger han vid mina fötter och sover. Men, nu har han börjat med att helt plötsligt bara hoppa upp mot mig och börja äta från min tallrik! När vi säger åt honom   så viftar han bara på svansen, och fortsätter att äta.... - Nä, men jag är ju storsnuffe jag - tänkte bara ta mig en liten smakbit!  Han är så himla söt.....

I alla fall så hade vi såklart kalas för honom idag, det har vi för varje hund som fyller 10 år, och som sagt skulle det bli en lite annorlunda tårta den här gången hade vi bestämt! Så här blev resultatet efter att Jacob och jag hjälpts åt att göra iordning den strax innan kalaset:  

Vi började med ett lager med blodpudding som vi sedan hade bredbar leverpastej på, sedan ett lager som var likadant. Som garnering hade vi sedan halva köttbullar och frolic, ni ser väl att det står 10 i mitten!? Kan säga att tårtan var mycket populär (ja, bland hundarna - barnen såg inte alltför impade ut....). Fritten kunde knappt hålla sig utan tog snabbt en tugga innan jag hunnit skära upp:
     

Nåja, så här såg de ut när de satt runt bordet innan de började äta, på kortet är det Diva, Fritz, Penny (syns knappt), Vera, Zola, Kylie och Claudia.
  

Vera kastade i sig hela sin bit på en gång, hur hon fick plats med den i sin lilla mun begriper jag inte, men "where there's a will, there's a way"  heter det väl...

Vi trodde att Kylie och Clådan var de som skulle ha det sämsta bordsskicket, men de skötte sig perfekt! Som David sa - Clådan kan man ju ha med på restaurang utan några problem! Hon tog en liten bit i taget av sin tårtbit och tittade sig omkring medan hon åt, lugnt och sansat. Sedan satt hon kvar på stolen en bra stund efter att hon hade ätit upp!  
  

Fler foton från kalaset kommer på vår hemsida under helgen.... Ha nu en bra fortsättning på kvällen, får väl se hur det går för mig och hundarna under natten - när David såg tårtan så sa han  - bara så att du vet så är det du som får gå upp med hundarna inatt ifall deras magar inte uppskattar tårtan!