Har varit hemma idag med Jacob då han har feber och ont i magen  . Han fick sin andra vaccination mot Svininfluensan i måndags och jag trodde inte det skulle komma någon reaktion eftersom han mådde bra i tisdags, men så igår hade han mått dåligt hela dagen i skolan - och en halvtimme innan han slutade så ringde hans lärare och sa att han bara låg och inte mådde bra alls.... Som hon sa, det är inte likt honom - han gillar verkligen skolan och tycker det är väldigt trist när han inte får gå dit. Tog febern på honom när vi kom hem och han hade 38,3 - idag låg febern på 38,0 och han känner sig fortfarande hängig. Jag kan såklart inte säga att det beror på att han blev vaccinerad i måndags - men det är nära till hands att tro det då det bara samma dag som Jacob blev sjuk var tre till som gick hem under skoldagen. Nåja, lite mysigt är det förstås också att få en bonusdag hemma tillsammans, är ju inte så ofta nuförtiden som mina "små" älsklingar vill umgås med sin mamma  . Vi har ägnat dagen åt att baka Jacobs favoritlimpor + spelat spel - det var jag som vann, men Jacob tänker ta revansch imorgon har han sagt...

Nu på kvällen har storebror fått tagit hand om honom då jag skulle in till Sandviken för att få lite välbehövlig ryggmassage - så skönt - kan alltid andas lite lättare efter en behandling  . David följde med till Sandviken för att vi skulle "helghandla" hade vi tänkt. Ica Maxi är ju hans favoritaffär och då det nästan alltid är han som handlar när det ska storhandlas så fick det bli den affären. Jag var fortfarande lite sur   på Ica Maxi eftersom sist när vi handlade där tillsammans så aktiverade vi våra Ica-kort så att vi kunde använda självscanningen och på första försöket fick vi tillkalla personal som gick igenom alla våra grejer för att se att vi inte fuskat - så handlingen tog betydligt längre tid än den hade gjort om vi hade handlat på det traditionella sättet! Hon som kollade oss då sa inget heller om det hade stämt eller inte, men vi såg sedan på kvittot att det inte hade varit något fel. Hade ju varit trevligt om surpuppan i kassan åtminstone hade berättat att allt var okej när vi fick packa ner allt i kassarna igen! Nåja, så förra helgen när jag skulle handla så handlade jag på Coop Forum där vi handlat på det sättet säkert ett tjugotal gånger och blivit kollad en gång -typ 8:e eller 9:e gången vi handlade med självscanningen - lite långtjurig kan jag definitivt vara när det gäller såna saker.... Tillbaks till nu i kväll då - David envisades med att använda scannern och eftersom vi skulle ha två kvitton (ett kvitto till företaget) så scannade han våra privata varor och jag handlade gammaldags till hundarna. Vilken tror ni det gick snabbast för i kassan?? Mig såklart, för han fick återigen packa upp alla varor och så kollade kassörskan dem -var det nåt fel, nix. Denna gång var åtminstone kassörskan väldigt trevlig, och hon sa att det var så här i början - att man blev kollad varje gång. Så himla opsykologiskt - man skaffar väl det här för att man vill att handlingen ska gå snabbare, och så visar det sig i själva verket gå betydligt långsammare än vad det skulle ha gjort annars.... Varför då använda det?? Om man håller ut i början så blir det bättre sen sa hon, men det kan de fetglömma att jag tänker göra ...  .

Nu till något betydligt trevligare: se så mysigt Knut och Rut har det i korgen...
  
I höstas blev de fyra år gamla, men om ödet hade velat annorlunda så hade de inte blivit mer än fyra veckor.... David ringde mig på jobbet en dag i november-2005 och berättade att de hade hittat två små kattungar utanför hans jobb. En av jägarna på jobbet skulle ta hem dem och skjuta dem - men David ömmade för de två små och tyckte väl att det var grymt att göra så... Så han ringde till mig och berättade, samt skickade ett foto på dem liggandes i en kartong och som ni förstår så kom kattungarna hem till oss... och de blev alltså Knut och Rut! Det kom hit en kattuppfödare och tittade på dem för att kunna säga hur gamla de var och vilket kön de hade. Hundvalpar är det ju inga problem med, men kattungar har jag ju nästan ingen erfarenhet alls av... I alla fall så sa hon att de var runt 4 veckor gamla, och att de inte var vildkatter. De var väldigt handtama och sökte sig till oss människor på en gång, och det menade hon att de aldrig skulle ha gjort om de hade fötts ute. Nån människa har alltså förmodligen kastat ut dem.... kanske hade det hänt deras mamma nåt och så visste de inte vad de skulle göra med kattungarna, vem vet? Men, att bara kunna göra nåt sånt, om jag fick tag på den som gjort det så skulle jag väl göra mig olycklig  ...  

Rut har alltid varit så snäll och jag har aldrig ens hört henne fräsa åt nån... men Knut var riktigt vild som liten - hängde sig fast i byxorna och både bet och klöste. Men, vi har uppfostrat honom som en hund - och nu gör han aldrig såna saker mer... Minns när jag lämnade in dem hos veterinären för kastrering - personalen hade mycket roligt åt att jag kommenderade dem som hundar, typ - Nu ligger du still! och Nej! och att de dessutom lydde mig! De är så måna om varandra fortfarande och ligger ofta, ofta tätt tillsammans - det ser nästan ut på fotot som om Rut tänker lägga armarna runt halsen på Knut. Ja, katterna här har också sin plats i familjen - även om katten Smulan (vill inte vara med på bild) helst av allt vill slippa vara en del i den....