...blir man som uppfödare när det ringer en valpköpare och berättar om sin 10-åriga hund som mår bra och som varit till stor glädje genom åren   ! Krokis var en av två cockervalpar som vi hade kvar osålda i vår första cockerkull efter Linda. Namnet fick han för att han hade en liten krok på svansen.... Vi sålde honom billigare, och när vi hade annons på honom så ringde några döttrar som ville köpa en hund till sin pappa som nyss blivit pensionär. Deras pappa bodde i Skåne - och då vi skulle åka till Malmö på utställning i den tiden så tog vi med oss Krokis ner dit. Han skötte sig perfekt under resan, låg i Carros knä och var bara så söt som en 3-månaders röd cockervalp kan vara.... Vi träffade Roland, hans blivande husse på Centralstationen i Malmö - och det kändes jobbigt   att lämna honom, som det alltid gör... Men, jag kan se honom fortfarande struttandes iväg efter sin nya husse i sitt koppel, glad och nöjd och med svansen viftandes!

Ett par gånger under årens lopp har husse Roland hört av sig och berättat att allt är bra med Krokis, ja - förutom att han är lite bortskämd då.... Han gillar inte hundmat, utan vill hellre ha leverpastej och fläskfilé... hmmm.....

Lite kort har vi fått också, ser väl skönt ut på dessa kort i grönskan:

Och här har han fått öronen friserade, men lika söt ändå!
  

Ja, nu ringde alltså husse ikväll och berättade att allt var så bra fortfarande med Krokis, det har gått många år sedan han hörde av sig sist, men det gör inget - vi blir bara så innerligt glada när vi får höra om den glädje som hundarna har spridit kring sig och jag är så himla tacksam för alla mina härliga valpköpare som älskar och tar hand om våra hundbarn så väl!!   

Här kommer ett foto som jag fått tillsänt av mig idag från utställningen i söndags, den är tagen i BIS-finalen strax innan hundarna placeras.
  

Tyvärr har jag inte namnen på Clumbern och Welshen, Clumbern blev BIS-2, är inte säker på vilken placering Welshen fick, men tror det var BIS-4.