... ja, det är våran batting det! Speciellt nu när hon är dräktig... då är allt bara så himla förfärligt. Hon som annars glupskt kastar i sig maten, tittar nu olyckligt i matskålen bara, ett par steg bakåt tar hon och ser mig olyckligt i ögonen. Om jag står bredvid och pratar med henne under tiden hon äter, ja - men då kan hon väl tänka sig att äta..... Men all mat som vi äter, den mumsar hon glupskt i sig - liksom kattbajset ute på gården.
  
Här fanns det visst en liten smula!!

Hon har mer än två veckor kvar innan hon ska valpa - men hon håller redan på och letar ställen ute på gården passande för valpfödande. Typ provgräver sig under alla våra stugor + skateboardrampen...

Än har hon inte börjat med sitt gnällande som pågår dag som natt en tid före valpning - men det är nog bara en tidsfråga.... Hon kan inte tänka sig att sova med oss i sovrummet om de andra hundarna är med längre, nä - då föredrar hon ensamheten i soffan utanför istället. På morgnarna när det är dags att gå ner och äta så har hon helt glömt bort att hon inte längre gillar hundmat - då kastar hon sig ner i trappen och jag är ju livrädd att hon ska göra illa sig med sin stormage - så nu leder jag henne ner i kopplet för säkerhets skull... Ja, det är tur att detta blir hennes sista kull!

Det ÄR synd om mig!!

Tänk att det finns så många människor som inte alls förstår hur man kan bli så fäst vid en hund som jag är, och som de flesta hundägare är. Jag gillar verkligen orden "Ju mer jag lär känna människan, desto mer älskar jag min hund". Så mycket villkorslös kärlek och glädje man får av sin hund, det är helt otroligt. Jag har ingen förståelse för, och kan inte säga att jag ens tycker om de människor som inte tycker om djur - vet att det kan låta krasst, men så är det. Att man är rädd för t.ex. hundar för att man råkat ut för något hemskt - det har jag full förståelse för. Men alltför ofta gömmer sig människor bakom att de är rädda för hundar, när de i själva verket inte tycker om dem. De hårar och smutsar ner osv.... Att det såklart finns hundhår och lite skit på golven hos oss, det är inget vi har problem med - och passar det inte de som kommer hit, tja - då får de väl gå nån annanstans då. Självklart vill jag ju inte att det ska drabba barnen att vi har hundarna överallt, men - allra helst vill jag ju att de ska umgås med vänner som har ett stort hjärta och en vänlig inställning till allt levande, och ja - de människorna brukar inte ha några problem med att komma hit till oss och mötas av våra hundar! Däremot tar vi självklart hänsyn till ifall någon är riktigt hundrädd...

För mig skulle det aldrig fungera att bo ihop med någon som hade nån annan inställning till hundarna än vad jag har, man lever ju såvitt vi vet bara en gång och då ska man må bra och leva det liv man vill - inte det liv andra tycker att man ska leva!!