Egentligen så har jag väl inte tid att sitta ner och blogga... men känner att jag behöver en paus ifrån alla måsten som ska göras denna vecka. Henke tar studenten nu på fredag så det är en hel del som ska göras + att jag måste ta igen det som inte kunde göras förra veckan när jag var sjuk... Men, jag ska inte klaga för att jag har mycket att göra - det är ju som man ordnar för sig, eller hur!

I alla fall så slutade jag ju förra bloggen i lördags kväll innan jag kastade mig i bingen för att sova sött - nöjd för att jag skulle få sova ända till 07.00 morgonen därpå.... Om jag vetat hur fel jag hade där....
För strax före 03.00 så vaknade jag av att Ditte var orolig i buren som stod bredvid min säng - trött som jag var så sa jag bara nåt typ " håll käften, och lägg dig och sov" - mycket pedagogiskt.... Det tog inte många minuter förrän hennes gnäll byttes ut mot ett mer sprutande läte - nämligen av diarré.... Kan säga att så snabbt som jag kastade mig upp då har nog ingen sett mig sedan jag var gymnast i 10-års åldern... Men, såklart hade hon och Baros hunnit kliva runt i det och när jag sedan tog ut dem från buren så hoppade de runt på mig - på min säng, och såklart blev hela golvet nerkletat... härligt! Tog mig ut med dessa två i T-shirt, trosor och foppatofflor - hoppas verkligen ingen såg mig... Marina och jag hälptes åt att göra rent så gott vi kunde - in med en ren filt i buren och så försöka sova igen... Vid 04.30 var det dags igen, då vaknade jag av sprut-ljudet direkt - och tog mig snabbt ut i samma utstyrsel igen. Sååååå när klockan ringde vid 07.00 då var vi inte pigga kan jag säga...

Vi tog oss till utställningen så småningom i alla fall, inga problem med parkeringsvakterna här heller - de tog betalt, sedan fick vi parkera själv, och konstigt nog så uppstod inget kaos ändå! Kan det vara så att vi utställare är så vana att parkera så att vi skulle klara det själv? En del arrangörer som här är modiga och törs prova...

Vi hade några cockers före oss i ringen innan det var dags för vår ras. Man kan väl säga att vår dag denna dag gick i andra platsens tecken... Baros var tvåa med HP, Ditte var tvåa med HP, Messi var tvåa med CK, Sanne var tvåa utan nåt alls, Snobben var tvåa också utan HP eller CK, Vera var tvåa i öppen klassen. Tre hundar vann dock sina klasser! Winston & Clådan vann championklasserna med CK, och så det roligaste av allt denna dag - Thea vann öppen klassen med CK. I bästa hanhundsklassen blev sedan Winston trea och Messi fyra, Clådan blev tvåa bästa tik och Thea trea bästa tik.
Så det blev en ganska så tidig färd hemåt, Marina körde till Sundsvall så att jag slapp köra över Höga kusten bron igen - efter lite käkande på Max så var det gasen i botten hemöver!

Idag fyller Messi, Marta och deras syskon 1 år... så vad tror ni Messi och jag har gjort under eftermiddagen?? Jo, såklart varit till veterinären och röntgat höfterna... Jag är så himla nyfiken och nervös så det är lika bra att göra det så snabbt som möjligt.

- Oj, är det där inne man får domen?
  

- Skittråkigt, jag tuggar lite på kopplet för händer ju inget skoj...

- Matte, jag känner mig så himla yr och konstig...

- Bäst att sova en stund...

När jag kom dit så skulle veterinär Erik lyssna på hjärtat på honom innan han gav honom lugnande, - det låter bra sa han, han verkar lugn. Jo, sa jag - annat är det med mig - det är nog jag som ska ha lugnande och inte Messi! Så otroligt nervös jag var innan plåtarna kom upp, tur de har sån modern maskin så att de kommer upp direkt och inte som förut när man fick vänta bra många minuter innan plåten var klar... Så hur såg höfterna ut då? Helt normala sa Erik. Vad innebär det då, sa jag???? Ja, förmodligen A - men kan också bli B.... så nu hoppas jag verkligen att han har rätt - men jag törs inte vara säker förrän jag ser det på hunddata med egna ögon...

En del tårar har ändock fällts här idag - fick besked om att Chanel som försvann för 1,5 vecka sedan efter en bilolycka idag har blivit påkörd och dödad av tåget... Jag tycker så innerligt synd om hennes ägare, det är fruktansvärt det som har hänt... Och det får mig också att minnas när min älskade Pamela rymde från en hundvakt och var borta i 1,5 dygn innan hon gick samma öde till mötes som Chanel gjorde... Kan säga att det är en av de absolut värsta dagarna i mitt liv när det hände, och tårarna rinner än i dag nu när jag skriver om det....

Klockan ringde 02.17 i morse, och jag försökte smyga upp för att inte alla hundar skulle vakna och tro att det var frukost.... När jag kom upp så upptäckte jag att Penny var så orolig utanför vår grind till sovrummet - jag tittade in i Henkes rum och upptäckte att han inte var där. När jag somnade var han där, och han hade inte sagt något alls om att han skulle bort.... SMS:ade såklart på en gång med frågan -var är du??? Ja, han var såklart hos nån kompis.... David visste om detta, men inte så att han sa något till mig när han la sig... kan ju tycka att han borde ha förstått att jag skulle blir orolig, nåja - allt var ju okej som tur var! Jag försökte sedan hålla mig skapligt tyst och inte gå ut i hallen så att de som var uppe i hundrummen skulle höra mig och vakna. Därför gick jag inte dit förrän alldeles innan jag skulle åka när det var dags att packa ut allt i bilen.... När jag kom ut i hallen där det mesta av min packning stod så var utställningsväskan helt urplockad! Först stod jag bara som ett fån.... (ja, det var tidigt på morgonen så lite mer trögfattad än vanligt....), tänkte - vad sjutton har hänt här? Har vi haft inbrott? Eller har Henke letat efter något i väskan innan han åkte... Mysteriet fick en snabb lösning när jag hittade 5-6 godispåsar som var sönderslitna.... Flera med bra mycket frolic, och så lite andra hundgodissorter... + några provpåsar. Lleyton tänkte jag, han har varit där under natten och grävt - det är ganska så lätt för hundarna att få upp dörren mellan kök och hall nämligen.... Men, det skulle visa sig att tjuven var någon annan. När Clådan hoppade ur bilen i Örnsköldsvik så tyckte jag att hon kanske såg lite rundare ut än normalt... och när hon sedan bajsade tre gånger innan det var dags att gå in i ringen så förstod jag vem den skyldige var....Hon måste ha smugit ut där under kvällen, innan David lade sig och tog in henne i sovrummet.

Till utställningen då:
När Marina och jag kom fram till utställningsplatsen i Köpmanholmen utanför Ö-vik vid 08.30 på morgonen så möttes vi att väldigt trevliga p-vakter hälsade oss välkomna, dock fick vi inte åka fram för att packa ur då det skulle bli trafikkaos... Hmmmm.... kan inte tänka mig det med mindre än 250 hundar anmälda.... Och med en snäll fråga om vi ändå inte kunde få göra det då vi hade så mycket grejer, och ja - Marina och jag har ju en del krämpor kan man väl säga så sa vakten att visst - gör det ni! är det sant att de är trevligare i den norra delen av Sverige? Jag är benägen att tro det nu efter att ha mötts av så trevliga vakter i Sundsvall, Östersund och nu då i Ö-vik. Kanske vakterna från Österbybruk skulle ta sig hit en sväng på ett studiobesök??

Platsen var väldigt passande för en utställning kan jag tycka, och en härligt avslappnad attityd präglade dagen. Det som var lite trist var att det var en träläktare där som barn sprang och hoppade i - det lät ganska så mycket så många hundar tyckte det var obehagligt.

Först ut var Baros som nu gjorde debut i ringen, han var lite hoppig och bångstyrig de första varven - men sedan tyckte jag att det gick riktigt bra! Han blev tvåa i klassen med HP. Sedan var det Dittes tur, bland de lite större valparna. Marina visade henne själv igen, och de upprepade BIR-vinsten från förra helgen.

Så var det Messis tur i juniorklassen, för första gången fick han se sig besegrad i den - men han fick dock CK och blev slutligen tvåa bästa hanhund. Winston blev tvåa i championklassen, denna dag utan CK...

Sanne-Panne har nu blivit 15 månader gammal och deltog för första gången i Unghundsklass. Tyvärr så har pälsen inte hunnit kommit tillbaks helt ännu, men den är på gång! Även hon kom tvåa i klassen med CK, hon blev sedan femma bästa tik. Bland öppen-klass hundarna så var vackra Lea-dottern Vera med, hon fick ett första pris och blev sedan trea i klassen. Så var det dags för Clådan att göra entré, hon vann först championklassen - sedan bästa tikklassen och slutligen blev hon BIR!
  
BIR CH Barecho Quest For Success BIM Cloette's Madison Zquare Garden

Sedan var det lite väntan på finalerna - alltid skönt när man hinner varva ner lite innan tycker jag...
BIS-valp II dömdes av Henric Fryckstrand som även dömde rasen denna dag och han placerade Ditte på en BIS-3 valp placering. Hon såg jättefin ut i ringen, och jag längtar verkligen till det blir dags för henne att gå in i juniorklassen i slutet av juli!
Bjarne Sörensen skulle döma BIS och det var en riktigt, riktigt bra lineup till BIS tyckte jag själv! Som femma blev Carinas amris placerad, som fyra Tjottes labbe, trea Mickes flat, och till slut var det då Ulrikas golden och min lilla älsklingsclådan kvar! Ett varv fick de springa tillsammans innan Bjarne räckte över den röd/vita rosetten till mig och Clådan!! Vilken fantastisk tjej vi har!!
  

Sedan var det bara att packa ihop - ja, bara och bara vet jag inte... vi saknade verkligen Eva från förra helgen!! Det tog ju sin tid för oss två ... men, som jag brukar säga - bättre med två sjuklingar än en!!

Till slut hade vi då fått in allt i bilen, Marina förstod då inte alls varför vi inte hade bilen som är större så all packning fick plats utan att varje centimeter är fylld - men, som jag också brukar säga - saker och ting ska inte alltid vara så enkla, så är det bara!

Det var inte mer än drygt 6 mil till hotellet där vi skulle bo över natten - ett jättefint hotell där vi hade egen utgång direkt ut på baksidan där vi lätt kunde ta oss ut med hundarna för att rasta dem. Härlig utsikt var det också!
  

Om det är så att ni undrar ifall jag börjar tröttna på att ta såna här BIS-kort på Clådan så kan jag berätta att det är långt dit ännu....
  

Det bästa man har sätter man på bordet!

Micke, Carina och deras döttrar Cindy och Catrine hade bokat rum på samma hotell, så vi åt  tillsammans i hotellets restaurang. Jättegod mat faktiskt, om än lite väl dyrt kanske för min plånbok...

Efter mat till hundarna och rastning av dem så satt vi oss utanför vårt rum och drack en öl med dom, himla mysigt när man för en gångs skull har tid att umgås lite.

Nu är det nog dags för mig att kasta mig i bingen, imorgon är det en ny dag - och då är det utställning igen inte långt härifrån - i Nordvik närmare bestämt!

Ja, så var det fredag igen då.... värken är fortfarande kvar i lederna, framförallt i knän och handleder just nu, men det har blivit lite bättre så jag hoppas att det har gått bort ännu lite mer till i morgon bitti när det bär av mot Örnsköldsvik. Inget regn ser det ut att bli, blåsigt och inte så himla varmt - men jag tror att jag står ut med det om jag bara slipper det förb..... regnet!

Ingen fredag utan en fräckis eller hur?, så här kommer en ny - inte så himla fräck denna gång, men jag fick mig då ett gott skratt!

En dag klagade Frasse till en vän:
- Min armbåge gör väldigt ont, jag tror jag måste beställa tid hos läkaren.
- Gör inte det! Apoteket har nämligen fått in en ny datamaskin som ställer en diagnos snabbare och billigare än en läkare. Ge den bara ett urinprov så kommer maskinen ge dig en diagnos på problemet och vad du ska göra åt det. Det kostar bara 100 kronor!
Frasse tänkte att han hade inget att förlora, så han fyllde upp ett glas med ett urinprov och gick iväg till Apoteket. Han hällde i innehållet och stoppade in en hundring i apparaten. Maskinen började brumma och små lampor blinkade. Efter en liten paus kom en papperslapp fram där det stod:
* Du har tennisarmbåge.
* Doppa armbågen i varmt vatten.
* Undvik tunga lyft och att röra armbågen för mycket.
* Du blir bättre efter någon månad.
Senare på kvällen tänkte Frasse på hur otrolig den nya tekniken var, och hur det skulle revolutionera läkarsystemet för alltid. Då började han fundera på om det gick att lura maskinen, så han bestämde sig för att prova. I en burk blandade han kranvatten, urinprov från hunden, dottern och frugan och som "pricken över i:et" onanerade han i burken. Nästa dag gick han iväg till Apoteket, hällde blandningen i maskinen och stoppade i 100 kr. Maskinen brummade och blinkade och ut kom en lapp med följande innehåll:
* Vattnet i kranen är för hårt, skaffa ett avhärdningsfilter.
* Din hund har mask. Ge den avmaskningskur och vitaminer.
* Din dotter missbrukar kokain. Skicka henne på rehabilitering.
* Din fru är gravid. Det är inte ditt barn, skaffa en advokat.
* Om du inte slutar onanera så blir din tennisarmbåge aldrig bättre.

Ja, jag tänkte jag skulle fota vårt fina träd på baksidan igår kväll - men kan inte säga att bilden gör trädet rättvisa alls. Har ingen aning om vad det är för sort, David säger att det är grisäpplen på det trädet - men, jag är skeptisk - inte kan det väl vara nåt sånt på ett så fint träd??
  

Vad tittar de på?
  

Jo, på Knut som älskar att retas med dom när det är en grind emellan...

Här ska han just hoppa ner mitt framför dem... vad är det som gör att katter tycker det är så himla roligt att retas, kan inte säga att hundarna alls gör det på samma sätt - eller är det så enkelt att de är för "korkade" för att räkna ut nåt sånt....hmmmmm.... inte springers va?

Tänk så mycket förväntningar som finns på oss människor, förväntningar på hur vi ska vara som mamma, fru, dotter, svärdotter, syster, vän, anställd - och även som uppfödare för mig och några andra... Det är inte lätt att leva upp till alla dom, speciellt inte heller när det är så olika förväntningar som finns från de olika hållen...    Så var finns jag själv mitt i allt det, vem är jag egentligen? Det låter ju så vackert med villkorslös kärlek, och att man ska bli älskad för den man är. Men, så enkelt är det såklart inte... För vem älskar en egoist? Ja, en förälder då kanske- men vem annars? Inte så många... Så hur många gånger får vi inte bita ihop och stå ut med situationer som vi inte alls trivs med, för att blidka någon annan?  
Jag har själv mycket svårt för detta, varför ska man ödsla tid och energi på såna människor och sådant man inte mår bra av? Nej, det ska man ju inte blir såklart svaret... Men, inte vill man ju såra de människor som man håller av, så vad göra?? Ja, man får helt enkelt bita i det sura äpplet ibland och hålla god min (vad man sedan tänker är det ju ingen som vet, eller hur?).
Ni som känner mig vet att jag har fått utstå en del under årens lopp (men, det har väl de flesta som varit i hundkretsar ett antal år...), och det är inte ofta som jag tar åt mig av vad människor säger om mig. Men, någonting som gör mig innerligt förbannad   är när vissa ger mig egenskaper som jag inte har, men som de personerna hemskt gärna skulle vilja att jag hade.... Ni fattar va?
Typ som "nu är hon så himla sur för att den hunden vann, för att vinna det är det allra viktigaste för henne", eller "ja, nä - hon struntar i sina barn, det är bara hundarna som betyder något för henne". Med det menar då dessa människor att de inte alls är sådana själva, nej- oh, nej - hur kan nån tro nåt sånt! Att vinna är inte alls så viktigt för dem, och vem bryr sig om tävlingen årets utställningsspringer t.ex.? Eller, de är ju världens bästa mammor själva - som alltid ser till sina barns bästa och aldrig tänker på sina egna behov...  
Nej, detta blev inget positivt inlägg - är nog bara för att jag har tid att fundera nu när jag är hemma och är sjuk. Har hiskeligt ont i mina leder just nu, men febern verkar i alla fall ha flytt sin kos.
Som tur är så finns det ändå sådana som jag känner står mig riktigt nära, och som kanske inte alltid accepterar att jag beter mig hur som helst, men jag vet ändå att de finns kvar efter att stormen har bedarrat, tack och lov för det!  

Jag har inte bara suttit och tyckt synd om mig själv hela dagen, nej - fick för mig att vi skulle ta nya kort på Baros och Linn! också. Henke var hemma idag från skolan så han fick vara behjälplig, det var inte så lätt att få till något bra huvudkort på Baros - han hängde med huvudet som värsta gamen - inte snyggt... Han ska ju göra debut i utställningsringen nu till helgen, det ska bli sååå spännande. Ja, framförallt och se om han vill ta några steg i koppel... för ja, ni gissar rätt - han har inte gått i koppel sedan han kom hem hit i början av april.... Men, allt ska inte vara så enkelt alla gånger...

  
Mammas snygga pojken.... Messi är mycket noga med att tala om för honom varje dag att han minsann är både större och snyggare!
  
Linn, nu tre månader gammal - snacka om flashback....

  
och så sötnosen Linns fina huvud.

Jag blir hemma från jobbet imorgon med, och hoppas att den här satans ledvärken ska bli bättre - jag har inte tagit treo på hela veckan, bara alvedon - så det är säkert det som är felet....

Jag tänkte för ett tag sedan att jag inte varit sjuk och hemma från jobbet nåt alls hittills i år, hur det än är så blir man ju lätt smittad när man jobbar med barn... Som alltid så är det livsfarligt att tänka såna tanker, för i går morse vaknade jag med feber och dessutom hade jag sådan diarée att jag inte kunde vara mer än 2 sekunder från ett badrum... Inte kul alls...

Fick ändå ta och skjutsa Jacob till där de skulle samlas på morgonen då de skulle på en cykelutflykt - vafan gör man? Hade stoppat papper i trosorna för säkerhets skull, ja - herregud så man håller på... Inte fick jag skjutsa honom hela vägen fram heller, pinsamt om han var den enda som kom dit med bil... ja, nu börjas det tänkte jag - allt är pinsamt i en viss ålder. Som den snälla mamma jag är så stannade jag en bit bort så att han fick cykla bort dit... Att cykla hela vägen hemifrån var inte tal om för min del, det är mer än en halvmil dit och så kör det mycket tung trafik efter vår smala väg utan vägren. Och sedan måste jag tyvärr säga att de dessutom kör som idioter de flesta av chaufförerna, att det inte har hänt en olycka är ett under...

Nåja, sedan var det bara att ta sig hem och inta sängläge... hundarna uppskattade mycket att matte la sig igen. Såg sedan på TV, mest en gamla repriser var det och så alla möjliga talk-shows... Tog sedan en tupplur ute på verandan, och det var så oerhört skönt...

Febern fanns kvar i morse, men magen har då lugnat ner sig lite som tur är... Dock har jag fått ont i lederna nu, och i ryggen. Vette sjutton om det är för att jag legat för mycket eller vad som har hänt?

Idag såg jag bland annat ett gammalt avsnitt av Beverly Hills 90210, följde den serien slaviskt när den gick förut... Ja, och jag kände mig lite som ung på nytt när jag tittade på den och såg så himla unga skådespelarna såg ut som man nu sett i andra filmer. Brandon var ju såååå himla snygg!!

Jacob förbarmade sig över sin sällskapssjuka mamma när han kom hem från skolan och vi spelade ett parti Maxi-Yatzy. Vem vann? Jag såklart....

Sedan väntade vi på att David skulle komma hem med sin nya leksak, våran Rider!

Här är den på väg in till sitt nya hem...

Jacob hade svårt att låta bli, får se om han får provköra den lite i helgen...

Och husse är sååå stolt över sin nya leksak, får väl dra bort honom från den ikväll när det är läggdags...

När vi stod där ute och väntade så upptäckte jag att det fanns två blommor i en buske på vår gård! Vi har bott här i snart sex år och jag har aldrig sett det förut...konstigt?!

Nåja, blir snart en ny vända i soffan vid tv:en, rätt som det är så känner jag mig pigg och gör något, bara för att bli helt slut efteråt... men tv-tittande ska jag väl klara av, gäller att jag håller mig vaken till DHW 21.00 bara....