Idag skulle jag då ha ägnat dagen åt att göra hundarna färdiga för utställningen i Köping imorgon om jag nu hade anmält dit.... Men, si - det har jag inte! Och inte heller till Svenstavik näst-nästa helg. What is wrong?? Är det åldern, eller vad är det som gör att jag inte längre känner för att ställa ut för vem som helst, när som helst som jag gjorde förut? Ja, inte vet jag - men nåt som jag vet är att man ska följa sitt hjärta och göra det man själv känner att man mår bra av. Om det så gäller val av människor som man umgås med, fritidsintressen, eller nåt annat....

Vad det gäller utställningar så har jag ju nämnt tidigare att jag tycker att det på många sätt "börjat spåra ur"... Är det alla gånger hundarna som bedöms? Är utställningarna gjorda för oss utställare, eller vill arrangörerna bara jävlas med oss så mycket som möjligt? Och hur kunniga är egentligen domarna på den ras de dömer? En del domare får bete sig hur som helst och vräka ur sig saker som om man som utställare gjorde skulle kunna få konsekvenser... Och detta betalar vi för?! Jag är ju domare själv, och långt ifrån guds bästa barn... det kan nog många intyga. Men, jag tycker ändå att när jag dömer så har någon faktiskt betalat för det, och då anser jag att jag ska visa mig från min trevligaste sida. Hur jag sedan dömer, har jag full förståelse för att det finns åsikter om. Och jag tänker inte dölja mig bakom uttrycket "Du har anmält för att höra min åsikt", för det vet jag att ytterst få har gjort... De allra flesta ställer ut av helt andra anledningar än att de vill höra vad just jag anser om deras hund. Så om de ser lite sura och besvikna ut när resultatet kanske inte blev det de hade hoppats och trott,  det har jag inga problem med alls. Såklart är det jag som dömer i ringen, och det är min alldeles egna åsikt som avgör placeringarna. Men, att jag för den skull skulle tro att de ska buga och bocka för att fått höra min åsikt som kanske inte alls överensstämmer med deras egen - nä, så högtravande hoppas jag aldrig att jag blir!

Tro nu inte att jag inte kommer att ställa ut mer, för så är det självfallet inte!! Jag älskar fortfarande utställarlivet, men jag kommer nog att vara lite mer restriktiv med vilka utställningar jag åker på och inte! Vissa är ju helt självklara just för att det är en sån trevlig utställningsplats, eller för att det blir en trevlig resa och umgänge runtikring.

Nåja, så vad har jag då roat mig med hittills denna dag?

Ja, till en början så fotade vi vår Merca "Lusen" som vi planerar att sälja... vill ni se annonsen så klicka här: http://www.blocket.se/vi/28580270.htm 

Den har varit himla bra, det måste jag säga - såååå himla mycket bättre än Chryslern som är det i särklass sämsta bilköp vi nånsin gjort....

Men, vi känner väl att vi inte längre har behov av en så stor bil, utan jag skulle vilja köpa en Toyota Yaris Verso istället. Jill har en sådan och den är så rymlig och billig i drift enligt henne! Ja, det blir såklart David som får ha den till jobbet i veckorna - Volvon släpper jag inte i första taget.....

Sedan har David och jag varit in en sväng till Sandviken. Jag skulle ta foto till nytt körkort, och det är väl inte så himla kul.... Att fotografera sig utan hund, känns bara konstigt...

Japp, så blev resultatet - lite av fängelsebildskänsla får man allt....

Sedan kom David på att vi inte ätit nåt, eller ja - vadå? sa jag...har ju druckit en halv red bull, det räcker väl?
Nix, det gjorde det tydligen inte, så han drog iväg till Hanséns bageri där de har uteservering. Vi beställde en varsin Foccacia, eller vad sjutton de nu heter - fan, är ju pinsamt när man ska beställa när man inte vet hur man ska uttala det hela.... Speciellt när hon som jobbade där nog senast log nån gång på 50-talet när hon hade gaser i magen... Är det bara jag som blir så oerhört trött på folk som jobbar inom serviceyrken och som inte kan bjuda ens på ett leende, eller kan få en att åtminstone känna sig liiiiite speciell den lilla stund som man står där och faktiskt ska betala för något??

Är mycket möjligt att jag är en ovanligt besvärlig kund, men det enda jag begärde var vanligt vatten - med is i eller åtminstone väldigt kallt. - Det ingår en läsk i priset fick vi till svar. - Va? sa David som inte hörde vad hon sa - då sa hon det igen med en tydlig suck och vass ton på rösten. - Nä, men ursäkta att vi kommer och stör och ville spendera lite av våra pengar här, vi ska genast gå så ni får vara ifred.... så önskar jag att jag skulle ha sagt, men som vanligt kommer man på allt sånt där långt efter....

Det var dock inget fel på det vi beställde - det var t.o.m gott, förutom att det tydligen var mycket märkligt att David ville ha kaffet direkt och inte efter maten... Höjda ögonbryn, och en liten suck igen....Nåja, vi ska låta dem vara ifred i fortsättningen - finns ju fler ställen även i lilla Sandviken...

  

Några som trivdes som fisken i vattnet där var dock det här gänget med gråsparvar, så tjocka och välmående de var - kan inte tänka mig att de ens kan flyga med den kaggen...

Usch, det här blev ett gnälligt inlägg jag känner det, men så blir det ibland.... Kan säga att när jag ska blogga så vet jag oftast inte alls vad jag ska skriva, bara börjar skriva om nåt och så leder det ena till det andra...Så därför skriver jag alltid rubriken sist. Jag blir så glad att höra att det är flera som gillar att läsa min blogg, miljoners tack för alla snälla ord, ni är så gulliga allihopa!