Att det gör ont att leva är väl nåt som vi alla blivit varse nån gång i livet... Men det går knappt att beskriva så ont som det gjorde i mitt hjärta igår när lilla Birger begravdes i Årsunda Kyrka. Synen av den lilla kistan i kyrkan är nåt som jag aldrig kommer att glömma, och som verkligen gjorde att hjärtat gick i tusen bitar - aldrig kommer vi att glömma dig älskade Birger.  

Ceremonin var verkligen vacker, och Birgers faster Hanna sjöng så oerhört fint "Jag fick låna en ängel" - jag rös i hela kroppen under hela tiden som hon sjöng, så starkt gjort av henne i en så svår stund.

Är ändå glad att jag och David fick dela denna tunga, men ändå så vackra stund med Birgers föräldrar och hans bröder.
Efter att vi allihopa ätit smörgåstårta så åkte vi tillbaks för att titta på hans grav.
  

Jag var helt slut när vi kom hem efteråt, kroppen värkte - hade spänt käkarna så jag var så öm och hade huvudvärk, vaderna var helt stenhårda då jag måste han suttit och spänt dom också hela tiden. För att inte tala om hur ögonen såg ut, och än är de långt ifrån normala.... Att det finns så mycket tårar inom en, tar de aldrig slut?

Fick ändå lite annat att tänka på då hundarna skulle göras iordning inför dagens utställning i Ransäter.

David och jag åkte hemifrån vid 03.15 inatt, och det tog oss ungefär 3,5 timme att köra de 30 mil som sträckan var den väg vi valde att köra. Finns ingen självklar väg dit, utan flera stycken och vår GPS Frida måste ha fått dåndimpen helt... För den väg vi valde, den fanns inte med på världskartan för henne - nädå, när vi svänger in på en väg när det är ca 7 mil kvar och det före stod att vi hade mer än dubbelt så mycket kvar så ändrar hon beräknad ankomsttid till 06.50, istället för 07.45 - men varför i hela världen föreslog hon inte den vägen själv, när vi skulle tjäna en hel timme på den vägen? Ja, ibland fattar man nada....

Den väg som vi åkte var tämligen enslig, tror inte vi såg många bilar på ditvägen - däremot skrämde vi upp en stor älgtjur som förmodligen låg och sov i närheten av vägen. Han flög upp och rusade iväg i full fart när vi kom och körde upp bredvid honom, som tur var så sprang han in i skogen och inte ut på vägen...

Till saken hör att jag bara nån minut före sagt till David att han måste stanna för jag var kissnödig - förstår väl ifall jag skulle ha satt mig bredvid honom.....stackars älgen hade aldrig blivit sig lik efter en sån chock!

Vi anlände då strax före 07.00, och det var trevliga parkeringsvakter även här.   David gick in före och satt upp tältet så det var klart när vi kom in med hundarna. Det är ju trångt där inne på hembygdsgården, men en mycket gemytlig stämning. Inga tältpoliser som gick runt och mätte hur många centimeter det var mellan tält och ring osv.... Trevligt också att katalogen bestod av både lördagens och söndagens hundar, jag som är så himla nördig så jag läser kataloger innan och utan tyckte såklart det var skitbra!

Först ut av våra darlingar var återigen Messi. Han vann juniorklassen med CK, och en liten stund efter det så vann Eros championklassen med CK. Endast tre hanhundar fick CK denna dag, och Eros blev bästa hanhund med CACIB och Messi blev tvåa bästa hanhund med sitt åttonde CERT!
Sanne har nog fått några strån till päls mer sedan sist, och hon vann även denna gång unghundsklassen med CK.
I championklass tikar var mor och dotter med, och där var det dottern Clådan som vann och mamma Celine blev tvåa, båda två fick CK. I bästa tik vann Clådan och fick då CACIB, och Celine blev trea bästa tik. Sanne-panne visades av Linda, tusen tack för det, och fick då en femte plats i bästa tikklassen som bestod av åtta tikar som alla fått CK.
Så återigen var det Eros och Clådan som skulle göra upp om BIR/BIM!! Denna gång var det Eros som vann, stort grattis till Andrea och Katarina!
  
Vad säger ni, ska jag visa den här sidan istället på Clådan? En del har sagt att jag ska göra det, men ibland kan jag ju vara lite konservativ - har ju alltid visat den andra liksom....

Vi gick inte in i nån uppfödargrupp, för jag höll helt enkelt på att kissa på mig när vi fick springa hur många varv som helst på slutet... Kände att det inte var långt ifrån att det skulle rinna nerför benen, not nice.... osså kö till tjejtoa som vanligt, men ni kan vara lugna - det hände ingen olycka...

Davids faster Monika som bor i Karlstad var där med en vännina och tittade, det är så jätteroligt när det kommer någon ur släkten och vill se på vårt stora intresse som är vårt liv helt enkelt - tror det var Clådan som Monika ändå höll mest på, Clådan var ju med på släktmästerskapet för några veckor sedan, och ja - den hunden tycker nästan alla om tror jag!

Vid 12.30-tiden hade vi packat in oss i bilen och skulle fara hemöver. Tänkte vi skulle stanna och äta relativt snabbt eftersom det kurrade i magen rejält efter att ha intagit frukost vid 02.00 på natten. Vi stannade redan i Munkfors på ett ställe som hette Mäster Fälling tror jag, och vilket klipp det var!

  
David beställde rödspätta med remouladsås, och jag kåldolmar med gräddsås. 75:- per portion, och då fanns det ett stort salladsbord - med färskt bröd till som ingick. Maten var mycket god, och det här stället är nog ett av det allra bästa ställen vi stannat på efter vägarna, så det kan vi varmt rekommendera till nästa år när det blir 3 x summers i Ransäter!

Vi har nu varit hemma sedan femtiden och bara en kort stund efter vi kom hem så plingade det till i telefonen och jag fick meddelandet "Han vann gruppen"!!!
JIHOOO, så oerhört roligt och så glad och stolt jag är som uppfödare. Alla som köper hundar här får stå ut med att jag alltid ser dem lite som mina hela livet...
Det finns nog få som jag tycker förtjänar denna vinst så mycket som hans ägare Andrea och Katarina, de satsar verkligen och ställer ut nästan överallt. Hundarna är alltid välpresenterade och mycket väl iordninggjorda, och man blir alltid så glad att träffa dem  .

Just nu står Davids varma mackor inne i ugnen och jag dricker ett glas vitt vin och mår ganska så bra just nu, trots att tårar har fällts idag också när jag tänkt på gårdagen.... men, det är väl det som är livet - både glädje och sorg....