Man kan ju undra vad vi gjort för ont som ska få så mycket snö - och vad för den med sig för gott mer än att hundarna håller sig rena? Kan inte komma på nåt annat, ja - möjligen att det blir lite ljusare ute... Suck.....blir det inte april snart??

I söndags fyllde vår Penny 10 år!! Jacob har påmint mig ett flertal gånger om att vi måste ha kalas för henne då, som för alla andra som fyllt 10 år. Jag var ju borta då så det blir kalas för henne när Fritten fyller 11 år i januari, jag tror det ska vara okej för henne.... Stort grattis till Penny och hennes syskon som fortfarande finns i livet!!

Jag har fått lite kort från Elisabeths syster Ann-Katrin, de är tagna på utställningen i söndags (och av betydligt bättre kvalitet än när jag fotade....), tusen tack för dessa!

     
Här är placeringen i unghundsklassen, Messi står som tvåa.

     
Messi, ståendes åt rätt håll. Fick inte ställa honom åt det hållet för domaren, jag har mycket liten (om ingen alls...) förståelse för att domarna måste ha hundarna ståendes åt samma håll....

     
Och här är Messi springandes, full fart som vanligt - och med blicken på matte...

     
Torsti (Barecho Young At Heart) visad av sin matte denna dag eftersom jag inte kände mig helt pigg...

     
Sju hanhundar var utplockade inför placeringarna i bästa hanhundsklassen.

     
Vackra Puh i bästa hanhundsklass...

Puh springandes mot segern som bästa hane och Finsk Vinnare-10

     
Några av juniortikarna, Mazy (Barecho Amaze Me) står som tvåa och Vilde (Barecho Blowin' In The Wind) står som trea.

Några filmsnuttar från utställningen finns också här, tack Katrin för att du skickade dem till mig!
http://www.youtube.com/user/bimbiks?feature=mhum#p/u/5/QL-VC_sL2ok
Hanhundar Intermediateclass (unghundsklass)

http://www.youtube.com/user/bimbiks?feature=mhum#p/u/4/4Q7hh3GQ5is
Tikarna

http://www.youtube.com/user/bimbiks?feature=mhum#p/u/3/5vOnflQ3rqE
BIR & BIM

En lite olustig grej som hände i Finland, som jag aldrig upplevt tidigare trots att jag ställt ut så oerhört mycket, var att en annan utställare hämtade ut min kritik på Messi och på andra hundar jag hade fött upp. Vi fick kritikerna från denna utställare, och den enda anledningen till att utställaren hämtat dessa kritiker var såvitt jag förstår för att hon ville läsa dom?! Kritikerna är väl inte till allmän beskådan, eller? Jag tycker nog att jag vill avgöra själv ifall någon ska läsa mina kritiker eller inte....  Inte för att det spelar mig någon roll vad som står där, tyckte bara att det var lite "fult" gjort.... Kanske är jag lite överkänslig just nu, vem vet....

Jag var till Gyn igår, och det konstaterades där att jag haft missfall och att det mesta kommit ut. Det var lite rester kvar, mestadels blod som jag förstod det hela. Jag har lite ont i magen fortfarande och känner mig lite yr, hormonerna har ju inte gått ur kroppen helt ännu. Fortfarande visar grav.test positivt.... tar tydligen lång tid innan det är helt återställt.

Längtar bara nu tills allt ska vara som vanligt igen....

I fredags fm påbörjade jag resan mot Finland, och utställningarna som skulle vara där under helgen. Jag åkte till Dalarö för att hämta upp Jill, och samtidigt få en chans att se hur hon bor där! Ville såklart få en chans att hälsa på "mina" tre älsklingar där också... De var dock tämligen uppspelta, och var ganska så upprörda över att de inte skulle med på resan. Jill och Henke bodde i en mysig stuga, med stor tomt ute på landet. Skitans kallt var det inne hos dem, men nu har ju jag liksom vant mig med att ha det riktigt varmt hemma... myyyysigt...

Jag blev lite osäker på om Frida verkligen hade koll på var Jill bodde så jag ringde när jag började närma mig - och då säger hon om du tittar till höger strax så ser du en gård med rött hus - det var där de spelade in slutscenerna i filmen "Flickan som lekte med elden". Och detta har inte Jill berättat fastän hon bott där i 1,5 år, jag som äääälskar de filmerna - jag var sjukt imponerad.

     
Det är den gården man ser i bakgrunden här, där hon senare hugger en yxa i huvudet på sin far....

Vi packade in oss i bilen och for sedan iväg mot Stadsgården där vi skulle träffa på Tina och Puh. Vi var där i god tid, och eftersom jag hade i minne hur det gick för en tjej som körde på färjan för nåt år sedan så frågade jag snällt om inte Tina kunde tänka sig att köra på? Jodå, det kunde hon så det kändes bra....

Personalen vid incheckningen var jättetrevliga, och vi var ganska så rejält fnittriga redan när vi satt i kön in på båten...

Trasslade oss upp i hytten med fem hundar, två burar och så några väskor var förstås. Lite trångt var det i hytten, men inga problem med hundarna sinsemellan så det fungerade bra.

     
Lite jobbigt var det förstås för Jill och mig att inte det var någon mottagning i hytterna, således kunde vi inte göra något alls med våra ifåns.....

  
Plutten, så fin med sina inpackade öron.....

Efter att hundarna fått lite mat så gick vi upp på däck med dom för att de skulle rastas, och satan så halt det var där uppe! Jag fick hålla i mig i stången när jag gick, annars hade det nog slutat med en bruten lårbenshals eller nåt för min del.

     
Pärlan däremot tyckte det var hur mysigt som helst där, rullade runt i den lilla snön som var.. ja, vi roar oss på lite olika sätt här i världen....

Efter det så tog vi sikte mot julbordet, jag åt mig rejält mätt - men nog var det en del saker som jag saknade. T.ex rödbetssallad fanns inte, och inte helt vanlig inlagd sill heller. Men gott om löjrom fanns det, mums!

      
Hur mätt man än är så måste det i lite dessert. Glassen smakade som glass gör så det var gott såklart, saffranspannkakan var nåt nytt - men den var god ihop med glassen.

Det var ganska så högljutt i restaurangen, och även på andra ställen på båten - man funderar ju ibland om folk tappar helt vett och sans när de kommer på en färja och börjar dricka alkohol? När man är i tjugoårs-åldern kan jag väl tycka att det möjligen är acceptabelt, men det känns patetiskt när de är i min ålder - eller äldre ändå (kan ni tänka?!) och är så fulla så de inte hittar in i hytten sin. Vi hade en farbror i 60-års åldern som var helt plakat och som stod och försökte ta sig in i vår hytt... suck..... Pärlan tittade mystiskt på alla dessa underliga människor, Hally var också fundersam.... medans Messi och Amigo bara tyckte de verkade jätteroliga, och såg ut som de ville följa med dem på disco eller nåt sånt... Puh, var helt oberörd - som om de inte fanns helt enkelt, han är en cool kille han... 

Ingen finlandsfärja dock utan taxfree eller hur? Lite småshopping blev det allt.....

Strax före 10.00 anlände vi till Helsingfors, och då åkte vi raka vägen till utställningen. Vi hittade enkelt dit och inga problem att få packa ur, gå in med alla saker och sedan flytta bilen. Tror vi i Sverige har de värsta parkeringsvakterna och bestämmelserna i världen!!

Likaså när vi gick in, de kollade bara lite snabbt igenom papperen - inget tjafs eller koll med chipavläsare och sånt som man kan drabbas av här. Fusk är jag den första att vilja bekämpa, men det enda man kollar i Sverige när man kollar chippet är ju att hunden är vaccinerad, och det gör väl alla - vem sjutton vill riskera sin hunds liv för en utställning?

Trångt som sjutton var det vid vår ring, och mycket obehagligt kändes det då vi tyvärr hade vår ring denna dag där många av de stora raserna höll till. Jag har inget emot dem om de beter sig som normala hundar, så var dock inte fallet här. Flera som gjorde utfall, och bland annat satt det en p/s riesen i en tygbur alldeles vid oss.  Nån ägare såg jag inte till, men den gjorde utfall efter utfall mot hundar som gick förbi - och man bara kände att nu tar han sig igenom tygburen snart.... 

Jag visade Torsti (Barecho Young At Heart) och han är verkligen en härlig kille, så himla glad och positiv - och snygg dessutom! Han blev tvåa i sin klass med Excellent. Puh fick nöja sig med Good denna dag....

     
Vackra Puh väntar på sin bedömning.....

Pärlan blev tvåa i championklassen med Excellent, hon slutade sedan som tvåa bästa tik och fick då CERT och Res-CACIB. Eftersom tiken som slog henne är internationell champion så kommer CACIB:et att gå över till Pärlan. Det var vi väldigt glada över då det innebär att hon nu har alla CACIB hon behöver för att kunna ansöka om det internatiomella championatet C.I.E.

Det var också trevligt att vi blev inbjudna att få vara med och äta från "buffébordet" som var framdukat för att fira att en av vår ras uppfödare blivit Årets uppfödare i Finland, tusen tack för det Tarja!
Var också jättekul att få träffa våra "finlandsflickor" Mazy (Barecho Amaze Me) och Vilde (Barecho Blowin' In The Wind) med sina mattar - lite finputs blev det (svårt att låta bli....), ja av hundarna då - inte av mattarna....så väl ni tar hand om dem, de skötte sig jättebra båda dagarna och jag är så stolt över dem! Vilde fick excellent denna dag och slutade som tvåa i klassen, Mazy fick very good och slutade som trea i klassen. Domare denna dag var finska domaren Matti Touminen. Han kunde engelska som tur var, för det kunde inte någon av ringsekreterarna.... Hon som var ute i ringen försökte gång på gång prata finska med mig, verkade ha svårt att fatta när jag svarade på engelska. Så när Pärlan blev tvåa frågade hon mig förmodligen om hon fick ta Cert (på finska då....). Försökte förklara att jag inte hade lärt mig finska sedan hon pratade med mig sist (ca 20 min tidigare....), så hon hämtade domaren till slut som fick rycka in som tolk.... Mycket dåligt kan jag tycka att inte ha ringsekreterare som kan engelska på en sån här stor utställning som ska vara sååååå Internationell. De skryter om hur många nationaliteter som är där och ställer ut, och så kan man inte göra sig förstådd på engelska i ringen.... Vet att det var samma sak för Jill på söndagen i hennes ring.

Jill var färdig strax efter oss så vi bestämde oss för att åka till hotellet istället för att kolla på några finaler. De skulle inte börja förrän vid 17.00 och det kändes lite sent....

När vi kom ut så hade det snöat, inte speciellt mycket tyckte väl jag i alla fall som bor där det snöar mest i hela landet nästan.... Men, tydligen så finns ingen fungerande snöröjning i Helsingfors. Svårt att säga hur mycket det hade snöat, men en dryg decimeter skulle jag tro. Det är ju inga problem här hemma där det plogas undan hela tiden, och nästan alla har dubbdäck. I Helsingfors var det totalkaos, slirigt och moddigt överallt. Bilar översnöade, bilar som inte kom upp i backar och så bara ett spår att köra i. Det skrapade i under bilen av all snö som låg kvar, och då har inte vi den bil som är lägst....

Ja, såhär såg det ut mitt i stan, tur vi hade körskoleläraren Tina som körde. Frida tog oss till hotellet, och där möttes vi av snö såklart. Inget plogat på parkeringen, så det var bara för oss att kliva ur bilen och försöka stampa snön så vi fick in bilen utan att köra fast. Ja, snöskovel eller sånt verkar inte finnas i dessa trakter...

Till slut fick vi dit bilen i alla fall och det kändes ju skönt.... Hade inte varit så kul att ställa den efter vägen med tanke på vädret. Tur var väl det, för på morgonen när vi åkte till utställningen såg vi massvis med bilar som var helt inplogade (jodå, för då var det plogat i alla fall på vissa ställen, de hade nog kört över snöröjningsmaskiner från Sverige.....).

Jag frågade i receptionen ifall de inte var van med snö i Helsingfors? Killen som stod där svarade att de aldrig hade haft så här mycket snö nånsin... suck, tänkte jag - välkommen till Årsunda på ett studiebesök....

Efter att ha installerat oss på rummet, som var stort och jättefint så gick Jill och jag ner till restaurangen för att kolla menyn och ev. boka bord. Vi var ju inte så himla sugna på att åka ut och åka bil igen....

Vi träffade på en oerhört trevlig servitör där som lät oss välja bord. Menyn såg helt okej ut. Jag valde skaldjurspasta och det var gott, kaaaaanske skulle pastan inte ha kokat riktigt så länge - men det var helt klart ätbart. Jill och jag delade på en supergod dessert också, typ som en liten kladdkakemuffins med vaniljglass och nån jordgubbe.

Ja, här såg det ju inte så muntert ut - men vi måste nog bara ha hämtat andan eller nåt just denna sekund....

Vi tog en sväng till med hundarna i snöovädret, de verkade inte brydda alls - men nu är de ju som sagt vana med sånt...

Hade lite tankar på att blogga, men blev så att vi kollade på en massa klipp på youtube istället. Kan lova att det blev en hel del gapflabb.... Kollade bland annat på gubbutställningen, och så på den här som blev min favorit:

Jag hade aldrig hört talas om Hipp Hipp, jag missar nog en del ändå när jag inte tittar på TV.....

Efter allt skrattande så blev det gonatt för oss, Pärlan kröp ihop mellan Jill och mig och Messi snarkade skönt på golvet på en puff nedanför min sida av sängen.

Uppstigning blev det redan vid 05.00 på morgonen, hundarna skulle ju fönas till lite och jag fick en välbehövlig dusch. Så iväg till utställningen, och vi hade sett ut dagen före var vi skulle vilja åka och packa ur för att komma nära in till ringen. Inga problem alls, vi fick köra ned där och så flyttade vi sedan bilen till p-huset (eller ja, Tina gjorde ju det - P-hus och jag är ingen hit direkt....).

Dock började dagen med att jag fick ett smärre utbrott... När vi kommer fram till ringen så är det en sida som det inte sitter några vid, så vi frågar en funktionär om man inte får ha sina grejer där. - Jodå, fick vi till svar - bara ni inte står framför dörren. Så vi lastade av allt där, och Tina gick för att flytta bilen. Då dyker det upp en annan vakt (kan inte kalla dom funktionär när de beter sig som värsta polisen istället för att vara till hjälp...) och säger då att jag inte får stå där. Förklarade då att vi för några minuter sedan fått lov till det, men si då hade den som lovat oss sagt fel.... Inte lätt när de inte verkar veta nåt alls om vad som är bestämt eller inte.... suck.....

Nåja, flyttade våra grejer mot väggen där man tydligen fick stå - senare under dagen så stod det andra ungefär där vi stått - men de fick tydligen stå där då....

Domare denna dag var Inga Siil från Estland. En ny bekantskap för min del. Messi blev placerad som nummer två i unghundsklassen, med Excellent då. Puh fick Excellent han också, och vann championklassen! I bästa hanhundsklass stod han sedan som etta!! Detta innebar då att han fick titeln FIV-10 och CACIB blev det såklart också, så stolt jag var när jag såg Tina och Puh vinna detta!!

Ja, skärpan är ju inte bra - om det beror på mig eller kameran är det ingen som vet...

Juniortikarna Mazy och Vilde fick båda Excellent denna dag, och Mazy placerade sig på en fjärde plats. Torsti blev tvåa i Working Class med Very Good, och Pärlan blev trea i championklass med Excellent. Hon slutade sedan som fyra bästa tik.

  
Här är Puh i ringen springandes om BIR och BIM, och han blev till slut BIM. Tyvärr har jag inget BIR/BIM-kort eftersom min kamera inte alls ville vara med längre då....

Måste säga att jag var besviken på kvaliteten på de finska springrarna.... Tycker nog att det varit högre kvalitet generellt både i Norge och Danmark om jag jämför med de senaste gångerna jag varit där. Vill bara poängtera att detta är min högst personliga åsikt..... Dock såg jag en fin svart/vit unghane från Estland som kanske kan vara intressant för framtiden, vi får väl se....

Vi fick vänta några timmar på Jill innan hon var färdig, Amigo blev tvåa bästa hanhund med CERT och han fick då det finska championatet!!

Så var det då dags att åka mot färjan. Någon i bilen påstod att vi hittade dit, så vi slog aldrig på Frida. Var bara att köra efter skyltarna sas det.... Gick bra till en början, men så helt plötsligt mitt i stan så finns skylt med båt både till höger, vänster och rakt fram. Och jag har ju aldrig varit bra på att tippa - så även denna gång blev det fel.... Vi var helt lost, och fick till slut bita i det sura äpplet och ta fram Frida för att få hjälp. Hon var som tur var inte bitter för det, utan hjälpte oss utan några större problem att ta oss till rätt hamn.

En timme innan färjan skulle gå körde vi på, och tog oss efter viss möda upp till hytten. Vi hade ju ytterligare en hund med oss nu, så lite trängre ändå blev det....

Vi fick stå i kö till restaurangen vi valt i över en timme, men det var det värt. Maten var supergod! Jag åt fläskfilé som var gratinerad med beasås, potatisgratäng till - och så var det kräftstjärtar + grönsaker, mums!

Och jodå, jag åt nästan upp - ja inte allt kött förstås.. men det andra fick jag i mig. 

 
Tina ville fira titeln med champagne, det är rätta takter det! Jag gillar ju inte champagne förstås, men vill ju vara med ändå som stolt uppfödare... 

  
Kolla så stolt matte är med Puhs fina rosett, eller ja - fin och fin, speciell kan vi väl säga.....

Tina och Puh valde att gå av färjan, och när Jill och jag åker av färjan ser vi att det står flera poliser som stoppar alla bilar. Vi tror att det är pga det som hänt i Stockholm under helgen, men det visar sig vara en vanlig blåskontroll. Jag lyckades såklart inte blåsa korrekt första gången, Jill och jag fnissade bara. Stackars polisen trodde säkert jag var nervös för resultatet... men det var jag förstås inte, bara det att jag har så svårt att blåsa nån längre stund. Det gick dock bra till slut och just denna polis visade sig vara av den trevliga sorten, men så berättade han också att han hade delad vårdnad om två goldens - se där ja, såklart därför han var trevlig!

Resan hem gick tungt, hade himla huvudvärk och kände mig lite småyr. Tänkte att det kanske gungade för att jag nyss åkt båt, men när jag kom hem tog jag febern och hade då 38,2.... så var väl därför jag kände mig helt slut. Jag har fortfarande feber, och imorgon ska jag till Gyn i Gävle så får vi se vad de säger där. Är väldigt matt och har ont i magen, som tur är har jag klippt alla hundar inför helgen redan förra veckan....  
Vill bara avsluta med att visa denna fina present Fritz fick av en Estländsk uppfödare som parat med honom för många år sedan. När hon fick höra att han är lite krasslig så ville hon ge honom detta.. Så gulligt, men jag var tvungen att bita mig i läppen för att inte brista ut i gråt - usch, är så jobbigt att tänka på att han är gammal.... Tusen tack Riin för detta - så skönt att veta att det finns andra som bryr sig om vår älskade Fritt-lis.....

.... för så är det ju, dagarna kommer och dom går....glömmer gör man ju inte, men grubbla orkar jag inte heller göra. Nä, för mig fungerar det bäst att bara fortsätta som vanligt i vardagen. Alla är vi olika, finns ju inget rätt eller fel där i hur man bearbetar saker och ting.

Med största sannolikhet har jag fått missfall idag, om det är så att man säger den dag som det så att säga "stöts ut". Dött har det ju förmodligen varit flera veckor som det lät på läkaren - min kropp har helt enkelt inte fattat det utan fortsatt att tro att den varit gravid, märkligt hur det kan fungera....

Känns ändå bättre nu när det verkar vara över - och i morse när jag vaknade kändes det som om jag hade drömt alltihop bara, men så väl var det förstås inte....

Det som gör mest ont just nu är en del saker som blivit sagda till mig ang. denna graviditet, kanske i oförstånd - vad vet jag, men ont har det dock gjort... speciellt när resultatet blev som det blev.... 

     
Rut har sorg.... ja, det har vi ju allihopa här. Fick en gråtattack idag när jag diskade hundarnas matskålar, Knut brukar alltid vilja vara med och kolla då - mitt ibland skålar och vatten. Han var så himla nyfiken....

Rut ligger nu mest hela tiden och bara stirrar rätt ut, man undrar ju så vad hon tänker - och önskar man kunde göra något för att lindra hennes smärta som man faktiskt kan se i hennes ögon....

David är i Orbaden på kurs idag och imorgon, så jag har fått bada och föna Pärlan och Messi helt själv under kvällen. Jag har ju problem med ryggen så visste inte hur jag skulle göra för att slippa bära upp och ner dom på trimbordet (det som jag fönar dem på är inte höj och sänkbart som mitt andra är). Kom på att jag kunde ställa en stol åt dem så att de kunde kliva upp på den först och sedan upp på trimbordet, lika ner då såklart. Pärlan fattade direkt, men tror ni Messi förstod nåt?? Nädå, han tog sats på stolen så den flög all världens väg och han hamnade mitt emellan på nåt sätt... Ja, man får då aldrig långtråkigt med Messi inte....

Imorgon åker Tina, Jill och jag mot Finland. Trots allt som har hänt så känner jag att jag verkligen vill komma iväg och ha roligt. Har sett fram emot denna resa så länge, så jag klarar inte av att missa den också....

Det är Helsinki Winner på lördagen, det är ju en titel som inte registreras här så jag tänkte först inte anmäla dit alls. Vi kommer ju inte till Helsingfors förrän vid 10-tiden på förmiddagen också så visste inte om vi skulle hinna ställa på lördagen. Pärlan är dock anmäld, hon går ju bland de sista i rasen så det ska inte vara några problem att hinna tycker jag. På söndagen är det Finsk Vinnare och det känns ju lite mer lockande, tyvärr går inte Messi i juniorklass nå mer - så nån juniortitel kan han inte få. Men roligt ändå att visa upp honom, är ju så stolt över vår fina grabb!

Här kommer lite härliga vinterkort som vi fått från valpköpare:

  
Elvira (Barecho Eye Catching) fortfarande så vacker fastän hon nu är 11 år!

  
Och springa kan hon då ännu, inga problem med det inte!

  
Seamus och Holly njuter i snön, inte varje år de får så här gott om snö i England...

  
Seamus

  
Seamus

  
Seamus

  
Holly

  
Holly

  
Holly

  
Holly

  
Holly

  
Ninja

  
Ninja.... Tror minsann att Seamus, Holly och Ninja saknar kalla Sverige lite ändå...

Det har varit några tunga dagar här hemma nu....

I söndags eftermiddag upptäckte vi att Knut (min favvo-katt) var hängig, han hade problem att stå och ville bara ligga. Funderade på om det kunde vara någon reaktion på att han fick Banminth i fredags, men det har han fått flera gånger förut utan att han blivit sjuk. Jag har ju också hört talas om vingelsjukan så tänkte att det kanske kunde vara början på något sådant.

Vi lade honom på en filt i källaren, där katterna har en fredad zon från hundarna. Med vattenskålen och matskålen bredvid sig. När jag sedan gick dit och tittade till honom efter några timmar, låg han kvar. Men han försökte resa sig, och svansen gick på honom. David och jag gick tillbaks dit efter någon timme, gav honom då lite vatten i munnen med en spruta - tänkte att han var lite uttorkad. Hans syster Rut låg hela tiden helt stilla ca en halvmeter från honom, bara tittade på honom hela tiden... När sedan David går ner igen efter en timme, så låg Knut död där.... Rut låg kvar på samma ställe...

Förstår inte vad som hade hänt honom, inser ju att vi inte skulle ha hunnit till veterinären - att inget funnits att göra. Men, man tänker ju ändå att vi kanske skulle ha åkt direkt på em när jag hittade honom? Funderar hit och dit... det hjälper ju dock inte nu eftersom det är försent.... Så jobbigt nu också att se Rut som mest ligger och bara tittar rakt ut, kom aldrig och säg att inte djur kan sörja...

  
Sov gott älskade Knut, du blev inte mer än fem år gammal - men av alla katter vi haft genom åren så är du den som kommit mig allra närmast. Lova att du också väntar på mig vid regnbågsbron.....

Med halvt igensvullna ögon åkte jag till jobbet och öppnade igår. Hade sedan tid hos läkare på spec. mödravården så jag åkte direkt från jobbet dit. Jag hade fått uppgift om att vi inte skulle få någon typ av besked då, vi skulle bara prata om min medicinering (högt blodtryck) och lite annat. De skulle ta blodprover, och jag skulle få en tid för att göra detta KUB-test. Så när läkaren säger att hon ska göra ett vaginalt ultraljud så blev jag såklart förvånad! David var på väg till Polen, men han var lite tveksam först när jag fått denna tid ifall han skulle följt med mig. Men, när jag fått reda på att inget särskilt skulle göras tyckte vi båda två att det var helt lugnt att han åkte.

När läkaren så börjar kolla runt, så frågar hon först om jag har en bakåtvänd livmoder? Tja, sa jag - inte vad jag vet.... Men, jo - det har jag tydligen säger läkaren då. Sedan ser jag en relativt stor vätskefylld ring, eller vad man ska säga - men inget syns däri.... Läkaren frågar igen när jag hade mens sist, och då ska jag ju vara i 9-10:e veckan. Då är det ingen normal graviditet säger läkaren då, eller så är du mycket tidigare i graviditeten än så, kanske 4-5:e veckan. Jaha, säger jag - fattar liksom inte, mer än att det inte ser bra ut....

Det kan vara så att fostret har slutat utvecklas av någon anledning, kanske gravt missbildat eller så förklarar läkaren. Hon frågar om jag blött eller haft ont i magen? Nej, inte en blodsdroppe säger jag. Inte speciellt ont i magen heller.... Det kan vara så att det tar flera veckor efter att fostret dött tills det stöts ut säger hon då.... Känner mig snurrig i huvudet, och ångrar såklart att inte David var med....

Nej, det är ovisst säger hon till slut. Och markerar att jag inte är intressant längre som patient, jag ska få en tid hos gyn i nästa vecka för ytterligare ett ultraljud för att fastställa säkert hur det står till. Det har hon dock inte tid att hjälpa mig med, utan hon ska fortsätta sin mottagning som hon uttrycker sig (att jag fick komma in nästan 25 min. senare än den tid jag hade gör såklart att hon är stressad, men det är ju knappast mitt fel....). Det kommer dit en annan kvinna som ger mig en ny tid, och så är det bara att bege sig hemåt. Börjar inte gråta förrän jag är i bilen och David svarar i andra änden av telefon.... Han är på flygplatsen och har checkat in bagaget, men inte kommit iväg ännu. Jag säger att det är helt lugnt att han åker, men han väljer ändå att åka hem igen. Känns ju inte nå bra för honom heller såklart. Ringer till jobbet och säger att jag inte kommer tillbaks....

Känner mig mest tom när jag kommer hem..... Barnet var ju inte planerat, och jag har tre friska barn att glädja mig åt. Dock hade vi ju nu börjat tänka i bebisbanor efter att chocken lagt sig.... Livet blir dock inte alltid som man tror, och jag är långt ifrån den första som fått missfall, och säkerligen inte den sista heller....

Det som känns jobbigast nu är mest att folk ska tycka synd om mig, finns nästan ingenting jag tycker är så hemskt som det... Hellre har jag att nån är arg på mig, än ömkar mig. Jag har absolut inga problem att prata om det, är ju inget att skämmas över att få missfall - och vi visste ju om att riskerna var mycket högre vid min ålder. Men, om ni vill säga något till mig, så använd inte "tycka synd om rösten", eller nåt sånt, livet går vidare och jag är inte typen som gräver ner mig för detta, finns så mycket värre saker man kan råka ut för när man tänker efter.... Nu vet vi ju inte helt säkert ännu ifall jag fått missfall eller inte, men med tanke på minen på läkaren så har jag inga större förhoppningar om att det ska vara okej....

Så här med facit i hand kan man ju tycka att det var onödigt att gå ut med nyheten i lördags, men som jag sagt förut - jag har inga problem att dela med mig av mitt liv. De som vill läser om det, och de andra får väl helt enkelt låta bli.... Att skriva är en sorts bearbetning för mig också, en lite lugn stund när jag kan sitta och reflektera för mig själv.

Igår kväll spelade David, Jacob och jag Cluedo - för att få tankarna på nåt annat. Jag vann en omgång, och Jacob den andra - David påstår att det är för att vi samarbetar med varandra mot honom, men så kan det väl ändå inte vara...

... när vi för fem veckor sedan fick detta besked:

  
Ja, ni ser rätt - även om det är lite otydlig bild - men jag är alltså gravid!!

Mycket oplanerat måste vi ju säga, men lika välkommet ändå såklart....

Meeen, om vi tar det från början...

Jag hade inte fått mens på några dagar, och eftersom den brukar vara punktligare än bussen som går här - så blev jag såklart lite fundersam. Att jag skulle vara med barn trodde jag inte, men finns ju andra saker som kan vara fel.

Jag hade ett gammalt test hemma där datumet hade gått ut, detta pga att jag för många år sedan också gick över några dagar och då köpte ett 2-pack test. Så när jag klev upp på morgonen och gav hundarna mat kom jag på att jag hade det där testet, så jag tänkte - kan väl lika gärna testa när jag har det. Och döm om min förvåning när det visade ett svagt plus!!! Istället för ett rakt streck som jag trodde det skulle visa.

Satt bara vid köksbordet först och fattade ingenting, ska ju vara jättesvårt att bli gravid vid min ålder - hur kunde detta ske?? När sedan David kom upp visade jag honom resultatet, och han sken upp och såg glad ut!! Jag blev bara förbannad, och visade honom på testet ungefär som - ser du vad du har gjort?! (ungefär som till en hund som har kissat på golvet.....)

Men sen tänkte jag att testet var ju gammalt så det var säkerligen nåt fel på det. Gick ut på internet och hittade nån sida där man kunde beställa test, och få hem dagen efter. Sagt och gjort, så gjorde jag - och tänkte det blir säkert annat resultat på det....

Dagen efter kom då testet, och jag läste instruktionerna NOGA denna gång så att allt skulle gå rätt till. Och jodå, tog inte många sekunder förrän andra strecket syntes, ett streck = inte gravid, och ja - ni fattar va....

Ringde David och berättade, och ja - han var nog betydligt gladare än mig till en början... Jag grinade mig igenom de första dagarna, kunde inte sova - var som handlingsförlamad. Som tur var så hade jag semester ett par dagar just då eftersom Clådan hade valpat...

Läste sedan på internet om alla risker som finns när man är 43 år och gravid, var nästan bättre förut när man inte kunde få så mycket information som man nu kan få på internet... Jag kan ALLT nu om att bli en "gammal" mamma!!!!

Och hur ska det gå med min rygg, min skolios gör ju att jag har ont i ryggen redan nu, och jag som äter medicin för högt blodtryck......Kom på tusen anledningar till att vi inte borde skaffa ett till barn, men efter mycket tänk kunde jag komma på miljoner anledningar till att vi borde göra det....

Kom också på att även de som sitter i rullstol får ju barn, så varför skulle inte jag kunna det.... och jag får ta problemen när de kommer....

Men orolig är jag förstås, att nåt ska gå på tok - finns ju så mycket som kan hända.... Om nu allt går bra så är jag verkligen glad över detta nu efter att ha tänkt hit och dit på allt, men som sagt - jag törs inte riktigt tro på det ännu...

Efter någon vecka berättade vi för Thomas, Henric och Jacob. Och de blev alla glada, men Thomas blev helt tyst i telefon när jag ringde och berättade.... - Hur är det, sa jag? Blev du chockad? Ännu längre tystnad, innan han svarade - Jaaaaa, över att ni fortfarande gör DET!!!!!! Men, snälla du sa jag - inte slutar man med sånt vid en viss ålder...  - Nä, nu räcker det sa Thomas, jag vill inte höra mer....

Berättade då för Henke vad Thomas sagt, och hans kommentar var - Jag tänkte detsamma men jag vågade inte säga det... Jacob är jättestolt över att han ska bli storebror, gullpluttarna mina.....  

I fredags var jag till Barnmorskan och fick då veta att jag är i 10 veckan och har beräknad förlossning 7 juli (ingen världsutställning för oss då isåfall....). På måndag ska jag in till spec. mödravården på ett läkarbesök. Vi har beslutat oss för att göra ett KUB-test. Då tar man ett blodprov på mig, lägger till min ålder (hmmm..... och den är ju perfekt....) och så görs det ett tidigt ultraljud där man mäter nackspalten på fostret. Utifrån detta får man fram ett värde som visar hur stor risk det är att barnet har downs syndrom eller någon annan allvarlig missbildning. Efter det får vi ta beslut om vi vill ta fostervattensprov eller inte....

Så om ni tycker att jag verkat lite frånvarande och konstig på slutet så vet ni nu varför..... Jag mår bra, förutom att jag är ganska så trött (men det beror såklart på att jag inte får dricka Red Bull!!!!) och sedan har jag om möjligt ännu mindre matlust än förr....

Det har också varit svårt att uppdatera bloggen då så mycket av mina tankar på slutet har kretsat kring detta....

Känns ändå skönt nu att omgivningen vet om hur det står till..... ni vet ju att jag har så svårt för att ha hemlisar....

Här kommer en fredagsfräckis som idag är speciellt ägnad till Erika som just påbörjat sin resa mot Gran Canaria..... (och nej, jag är inte det minsta avundsjuk  .....):

Flyg mot Gran Canaria
Piloten tar mikrofonen och berättar för sina passagerare att flygningen mot Gran Canaria är påbörjad, vilken väg dom skall ta och beräknad ankomst.

När detta är gjort önskar han passagerarna en trevlig flygresa men glömmer stänga av mikrofonen.

- Håkan, har du ställt in autopiloten på Gran Canaria?

- Ja, det är klart. Nu skall jag gå och skita, sedan skall jag sätta på
Sonja av bara fan!

- Hon är alltid kåt och beredd på en snabbis i pentryt.

Alla passagerare hör detta och även övrig personal i kabinen.

En flygvärdinna kommer springande i gången men snubblar raklång och blir liggande på golvet.

En passagerare klappar henne på axeln och säger:
- Du behöver inte ha så bråttom, han skulle skita först.   

Ja, annars kan jag berätta att jag roat mig med att köra fast på vår egen gård idag. Det har snöat lite här idag, men inte så mycket så det borde vara något problem att ta sig upp för backen. Dock hade Knut, vår katt, bestämt sig för att sitta mitt på uppfarten. Jag stannade nere vid grinden en stund, tänkte han skulle flytta på sig. Provade tuta, och till slut körde jag. Men inte sjutton flyttade sig kattfan! Nej, jag var tvungen att ta ut svängen rejält varpå jag såklart inte kom hela vägen upp, när jag sedan skulle försöka backa ner så hamnade jag på nåt sätt i snödrivan.... Kom inte ens ut på förarsidan, utan var tvungen att klättra över på andra sidan för att komma ut. Och jodå, Knut satt kvar och bara tittade på mig ungefär som - vad sjutton håller du på?  

  
Henke var snäll och skottade loss bilen, Menny-muppen är såklart med och kollar vad han gör....

Jag har också slagit in de första julklapparna! Det absolut bästa med julen tycker jag är att få ge julklappar.... skulle kunna köpa hur mycket som helst, speciellt då till barnen förstås.

Imorgon tror jag vi ska försöka bege oss till Valbo Köpcentrum och handla lite fler... Men tror vi ska åka dit så sent som möjligt, brukar inte vara så många andra där då.

Nej, nu är det dags för städning här hemma - alltid lika tråkigt, men brukar bli lite lättare när jag lyssnar på min spotify-lista samtidigt!
Ha en bra fredagskväll allihopa!!

Stort grattis idag till de som finns kvar i C-kullen, de fyller 12 år idag!! Den kullen är efter Nobhill Big Time Spender och vår älskade Ariel, Barecho One In A Million.

I morse hade jag sovmorgon ända till 05.46 när klockan ringde. Började inte förrän 08.00 och det var skönt efter att ha öppnat två dagar i rad. Visst är det skönt att komma hem tidigt, men det blir lite slitigt att gå upp vid 04.00 flera mornar i rad den här årstiden.

När jag sedan startade bilen och såg att det stod -26 grader så var det inte kul alls faktiskt. Näe, jag vill ju inte bo här där det är så kallt och så mycket snö! Men, vad ska man göra? Vet inte om det är så mycket bättre i Skåne heller.... de har ju också snö nu, och dessutom blåst - och det är ju ingen hit direkt det heller....

David sitter just nu mittemot mig vid sin dator och surfar på radhus i Spanien. Tänk om man skulle kunna ha möjlighet att flytta dit, eller åtminstone ha ett radhus eller nåt eget där som man kunde vara i när det blev alltför jävligt här....

Här är ett av mina favoriter:

  
http://w4.objektdata.se/pregen/490/OBJ27067_1075699490/wp.htm?firmanr=0

Usch, vill inte vara så här missnöjd och gnällig - men det blir lätt så när man är fryssen mest hela tiden. Eller ja, det är faktiskt varmt inne här nu. Förra vintern var det ju skitans kallt inne också. Men, sen vi fick bergvärme är det jätteskönt inne. Så nåt positivt i alla fall!! Däremot smakar vattnet numera fruktansvärt här.... Vi hade ingen aning om att det kunde bli så när man borrar för bergvärme och dessutom har egen brunn. Ingen upplyste oss om det. Vi har också massor med radon i vattnet, de säger att det inte har med borrningen att göra - men jag är skeptisk.... Vi som hade så gott vatten förut, nu håller jag på och kräks bara av att borsta tänderna.

Idag har vi fått några dosor som vi ska mäta radonet med inne i huset, tydligen har man ofta det i huset också när det finns i vattnet. Finns tydligen nåt man kan göra för att få bort det, och det vill vi såklart göra så snart som möjligt!

Ursäkta, blev visst lite gnälligt det här inlägget - men det blir lätt så när man är trött och känner sig lite sliten.... Nu lite varm choklad och limpa innan det blir gonatt för denna dag...

Japp, så var det då dags för Nordisk Vinnarutställning i Lilleström. Vi var ju i Lilleström förra året eftersom jag dömde då, men i år skulle vi dit som utställare istället.

Vi skulle starta från hotellet ca 07.00 hade vi bestämt, och frukosten startade inte förrän just 07.00 Men redan en kvart före var vi där, och det var inga problem att få börja äta tidigare. De bad till och med om ursäkt för att de städade.....

Inga problem alls att hitta till Mässan, var ju bra skyltat också + att vi kände igen oss till viss del.

Bra parkering fick vi, så det var bara att packa ur och ställa sig i kön. Helt otroligt att man utan några som helst problem fick ta med andra hundar in än som skulle ställas ut där, funderar ibland om Sverige är det land som har mest fåniga regler... Skulle man göra nåt dylikt på stora Stockholm så skulle det bli ett ramaskri utan dess like!

Vi hittade ringen utan några problem, behöver ju egentligen inte ens kolla på ringnumren. Där det är mest folk runt ringen tidigt på morgonen, där går Springer!! Vi svenska springerutställare måste vara de mest morgonpigga av alla...

Måste bara säga att det finns ingenstans nuförtiden där vi känner oss så välkomna som i Norge av de norska uppfödarna. För en 10-15 år sedan så minns jag hur obehagligt jag tyckte det var, var ju i den tiden jag fick det anonyma hatbrevet från Norge också, finns att läsa på min hemsida. Och en del människor från detta land har verkligen burit sig åt som idioter mot mig, men några sådana tendenser finns inte alls nu. Alla pratar och är trevliga, fick två jättefina julkort från två uppfödare och dessutom fick vi tre en varsin skyddsängel. Så himla gulliga ni är  , och jag hoppas innerligt att vi välkomnar er lika hjärtligt när ni kommer till Sverige! Är också säker på att det var dessa skyddsänglar som gjorde att vi kom hem säkert....

Lite nervös var jag allt denna dag, skulle vara så himla roligt om Messi kunde få en juniortitel, tycker han är så väl värd det! Domare för dagen var en skotsk dam vid namn Mrs Morag Bolton-Lockhart. En för mig helt okänd domare, och det gör det ju alltid lite extra spännande.

  
Vera och Pärlan hade det så mysigt i hagen - ända till de fick sällskap av Vegas i den....

  
Då bäddade Vera ner sig i ett hörn på en handduk, och nog hörde jag ett litet morr från henne när han stack fram nosen för att nosa lite.....

Messi startade alltså i första klassen, denna dag i juniorklass. Juniorklassen går ju ända upp till 18 mån. här, och så blir det ju i Sverige också från nästa år.

De var nio stycken i hans klass, och när domaren pekade ut honom som etta blev jag verkligen superglad!! Tog en stund innan jag fattade att det var så att han vunnit, trodde bara han var utplockad först....

  
NORDJV-10 Barecho Zuper Playmaker

I nästa klass, unghundsklass, så skulle Carro visa Vegas. Och det gjorde hon kanonbra, han vann klassen med CK även han.
Varken Vegas eller Messi blev placerad i bästa hanhundklassen, vinnare var Fritz-sonen CH Goldmoore's Gold Dreamer som inte bara fick titeln NORDV-10, utan han fick också Cert och blev då NORDUCH, stort grattis till hans ägare och uppfödare!!

Sedan var det Martas tur att äntra ringen, denna dag var hon lite mer envis och hade ingen lust alls att stå stilla. Hon blev dock fyra med HP av 12 stycken.

Så var det lång väntan till championklass tikar skulle in, vi gick iväg och kollade till "vår" flat Ryan-Bryan som skulle ställas ut. Han blev BIR-veteran, men inget mer denna dag.

Pärlan och Liza stod som etta och tvåa i championklassen när vi gick in, och den placeringen släppte de inte ifrån sig! Pärlan blev alltså till slut bästa tik med CACIB och fick då titeln NORDV-10!! Lika vacker var tvåan Liza, hon skulle ha fått en titel hon också tycker jag.....

Här kommer Pärlans kritik, värd att ramas in....:

"Exquisite bitch of quality. Very feminine, and teeming? with quality. Lovely forehand. Beautifully balanced. The best of legs and feet. Lovely topline. Good neck and shoulders. Strong quarters. Moved with elegance and soundness."

Ja, och till slut blev hon alltså BIR!!! Oj, så glada vi blev - var inte alls vad jag hade trott...

BIR: NOUCH SE(U)CH NORDV-10 Barecho Poetry In Motion &
BIM: NORDUCH NORDV-10 Goldmoore's Gold Dreamer

Jag som redan hade börjat packa ihop för att vi skulle kunna sticka hemåt snabbt.... Men, att åka hem och strunta i finalerna var inget alternativ för David och eftersom det var han som körde så fick han bestämma.

Pärlan och jag gick iväg för att hon skulle vara med på BIR-fotograferingen. Alla BIR-hundar blir med i Hundesports feb-nummer tror jag det var. Såg inte ut att vara så lång kö.... men herregud vilket tålamod vissa har för att få ett bra kort, stod där i över en timme då det var en del som höll på hur länge som helst med sin hund innan de var nöjda....

   
Så här uttråkad såg Pärlan ut när hon stod och väntade med mig...

Var i alla fall vår alldeles egna Lillemor Böös som var fotograf, annars hade jag nog inte orkat vänta...

Tog inte många minuter för mig och Pärlan, Lillemor visade mig kortet och jag tyckte det var helt okej.

Sedan skulle vi förflytta oss närmare finalringen hade vi tänkt oss. David och Carro hade packat ut allt utom hundar och det nödvändigaste så att vi skulle komma iväg snabbt när vi blev klara.

Längst ner i ett hörn var de två uppsamlingsringarna, helt idiotiskt. Ni kan väl tänka er hur trångt det var därnere, såg många hundar som inte såg ut att må bra av situationen. Inte kunde man tjuvkika in på finalerna heller, ingen tv eller nåt så man visste inget om vad som hände där inne. Dåligt kan jag tycka....  

  
Några som trivdes där mitt i händelsernas centrum var Miranda och Messi! De hade sånt sjå med att kolla på allt och alla som gick runt deras hage, Mirre-pirre var så trött till slut så hon somnade sittandes. Försökte hålla ögonen uppe så hon inte skulle missa nåt, men det gick bara inte till slut....

  
Inte mycket till kort, men det är jag och Pärlan som står där på fjärde platsen. Finalringen kändes lite liten, och det var folk utklädda till pingviner och allt möjligt. Ibland känns det bara som lite för mycket show, och för lite hund liksom... Domare i gruppen var Annika Ulltveit-Moe, och vi var mycket glada och nöjda över vår fjärde placering!

Så skulle vi alltså pallra oss ut i bilen, skrapa av all snö som kommit och så bege oss hemåt. Och vilken resa..... Snö, blås och iskyla hela vägen hem i princip. Dåligt plogat på de flesta ställen dessutom. Jag satt och spände mig hela vägen hem, dock lättade Carro upp stämningen som vanligt genom att hon liknade ett snömoln med en "sån där kvistboll som är i Vilda Västern". Que? sa David och jag, vad pratar du om? Jo, men har ni aldrig sett ett sånt som kommer fram när de rider fram. Du menar dammoln, sa David. NEJ, sa Carro - blev mer och mer ivrig att förklara medans jag skrattade så jag inte visst var jag skulle ta vägen. Hon ringde runt till flera kompisar, och de visste vad hon pratade om men kom inte på vad det hette (för det hade ett visst namn.....). Endast hennes syster Anna var lika oförstående som oss. Ja, du Carro - det finns bara en som dig, men we löv u det vet du!!

Vi stannade i Karlstad och rastade hundar, samt åt på McDonalds. När vi sedan körde in på gården vid 01.45 var jag alldeles yr i huvudet. Gick snabbt till sängs, var så skönt att få krypa ner bredvid Kylie som nog längtat lite efter mig eftersom hon förärade mig att ligga i sängen med mig.

På morgonen efter vaknade jag tyvärr med migrän.... Inte så förvånande kanske med tanke på att jag i princip inte ätit nåt på hela söndagen (5-6 pastabitar, 2 cocktailtomater, och 4 räkor till lunch samt 2 chicken mcnuggets och 4 pommes frites till kvällsmat). Och så hade jag suttit och spänt mig hela vägen i bilen...
David fick ta hand om hundarna på morgonen eftersom jag hade så ont att jag knappt kunde prata, gör så ont i huvudet bara av ens egen röst...

Sov sedan till nästan 11.00 då jag släpade mig upp ur sängen. Hade sedan ont i huvudet hela dagen och var allmänt matt. Men efter en rejäl portion pasta och skinksås på kvällen, och så fika sedan då vi firade Henkes 19-års dag (han fyllde i fredags  ) så hade jag ätit upp mig så det kändes bra.

Det hade kommit oerhört mycket snö här under helgen vi var borta, och som tur var så var Åke så snäll att han kom hit med snöslungan och skottade av, annars hade vi inte tagit oss in på gården. Miljoners tack för det!!

  
Fritten han trivs i snön han, även om man ser att det blir lite jobbigt för hans gamla ben när det blir för djupt...

  
Inte så lätt för dem att vara ute på baksidan nu, men konstigt nog så har de tre 12-veckors valparna vi har kvar inga problem. De bara kastar sig ut i snön och gör nya stigar!

  
Att jag inte uppskattar snö och vinter är väl allmänt känt... men visst kan det vara vackert ibland, detta är taget på gården utanför mitt arbete.

Vi har tagit kort på Clådans valpar nu, de ligger på hemsidan... De är så fina, men mycket envisa med att de inte vill stå som jag tycker. Vet ju att det brukar kunna bli bra ändå till slut.

  
Måste bara avsluta med kort jag fått från Vilde i Finland, här är hon på snöbollsjakt - en sann springer eller hur!