Jo, det känns lite bättre idag även om det varit en tung dag då jag i morse fick ett mycket tråkigt besked om en arbetskamrat..... Mina tankar är hos dig, vet att du klarar detta ...

Men visst är det så med sorg och saknad, det går upp och ner. Oftast kan jag prata om det utan problem - och tänka lite vemodigt bara.... Vissa dagar är det bara katastrof och tårarna vägrar att sluta rinna. 

Så kan det också kännas med missfallet jag fick. Tänker inte på det så ofta, var ju inte planerat - men ändå gör det ont i mig vissa dagar... Även om vi inte planerat att skaffa fler barn så hade vi liksom ställt in oss på det när jag nu blev med barn. Extra ont gör det när jag hör gravida klaga över hur jobbigt det är att vänta barn... Jo, tänker jag - men ditt barn lever i alla fall - mitt dog.... Vet att det kanske är själviskt att tänka så, men kan inte hjälpa det. Tror det som gör att det känns extra svårt är att hon som gav mig beskedet då när jag var på ultraljudet var så himla okänslig. Ungefär som - hur kunde du vara så dum och tro att du skulle kunna få ett barn till?? Nästan den reaktionen har jag också fått från människor i min närhet - typ, är du säker på att du är med barn? Som om jag var skengravid eller nåt..... Och nu så här i efterhand, när det gick som det gick - då sitter de där orden som en tagg i hjärtat....

Nu har det varit mycket tråkigt här i bloggen... men livet är inte roligt jämt, så är det bara.....

Till något betydligt trevligare:

Det här är vårt senaste tillskott här i huset! Ser ni Josåfin där i bakgrunden? Vi har alltså fått ännu ett yngel.....

Napoleon och Sean Björkman mår alldeles förträffligt - de har också fått fin färg nu, Josåfin har samma bleka färg som de hade när de var "nykläckta". Det är Napoleon som är på denna bild, han simmar rakt mot mig....

I söndags var vi till Valbo, David köpte reservdelar till min Spinningcykel som varit trasig i över ett år. Nu är den lagad så nu kan jag "cykla" varje morgon innan jag hoppar in i duschen! Perfekt tycker jag, bara att gå upp 20 min tidigare så har jag det gjort. Om jag skulle göra det på  kvällarna vet jag att jag skulle ha tusen ursäkter för att slippa, när paltkoman träder in då finns det inte mycket jag orkar göra....

När vi var i Valbo tyckte David jag skulle kolla på några Jeans till mig. Men, som ni vet hatar jag affärer och orkade inte med nåt sånt.... Han köpte Jeans till sig själv för någon vecka sedan, han tyckte de var billiga (1000:-), och jag tyckte de var alldeles för dyra... Nä, jag brukar köpa nåt par på Lindex till mig för ca 300-400:-, nå mer vill jag inte kosta på mig. - Nej, sa David - om du ska köpa Jeans till dig för 800:- då tycker du det är för dyrt, men hittar du en bur eller nåt till hundarna för 900:- så tycker du det är billigt, och säger vi tar två!! Ja, ja - man är väl en hopplös hundnörd......

Nä, nu är det dags att ge hundarna mat och så ska de alla få sin veckodos av kloklippning, de sitter här och väntar nu på att jag ska flytta mig från stolen så det äntligen är dags för maaaaat, som är det viktigaste i deras liv!

Penny och Kylie sitter demonstrativt och tittar på mig hela tiden....

Det gör Clådan också, hon nöjer sig inte med det utan säger också till mig att det är dags....

Den enda som är lugn är Fame.... Hon har det så lugnt och skönt nu när Enya är hos Anna på socialträning.... Tur att Anna tagit sig an Enya, hon ska ju med till Malmö-utställningen och då kan det vara bra att ha sett något mer än Berga i Årsunda.... Ja, Enya alltså - menade inte Anna.... hon har nog sett betydligt mer!!