Igår morse låg Veras temp nere och då brukar det vara ca ett dygn kvar till första valpen föds.

Hon är ju ofta hos mamma och Leif så vi hade som sagt bestämt att hon skulle få valpa där. Vera var ganska lugn hela dagen igår, hon sov gott hela natten. I morse ville hon ha mat och strax därefter föddes första valpen! De allra flesta tikar matvägrar ju nåt dygn innan valpningen startar, men inte Verisen inte.

Jag minns att vår Ariel var likadan, hon åt alldeles innan valparna föddes. Men då blev det så att hon kräktes upp maten, trodde därför att Vera skulle göra lika. Men icke! 

Strax innan jag åkte till jobbet imorse ringde mamma och berättade att första valpen var född! En hanhund var det. Vera var inte helt imponerad av honom, utan hon stirrade ut i tomma luften bara. Typiskt en tik som får valpar första gången.... Man förstår ju att det är traumatiskt för dom, ont som sjutton gör det ju (och jag kan lova att det gör tusen gånger ondare på en cocker än på en springer.....). Vi människor förstår ju liksom vad som ska hända, men tror inte tikarna alltid är införstådda med att de ska bli mamma när det gör som ondast....

Men när hon fått ytterligare en så "ramlade poletten" ned och hon började slicka på dem.

När jag var hem till hundarna på rasten så ringde jag mamma och fick höra att det var åtta valpar födda, en tik var dödfödd så hon hade tre hanhundar och fyra tikar.

På eftermiddagen var jag på ett möte i jobbet och såg i telefonen efteråt att jag fått meddelande från mamma. Valpningen var över, tio valpar var födda - en till tik var dödfödd, det var den sista som satt fast så hon fick dras ut. Det hade också kommit en till tik som mådde bra, så nu har hon alltså tre hanhundar och fem tikar. De mår alla bra och mumsar på, minsta tiken väger bara 180 gram... Det är ju litet för att vara en springer, men när jag kollade vad mina cockervalpar vägt förut så såg jag att de två tikarna i första cockerkullen (Wilma & Ally) endast vägde 125 gram.

Vi hade väl hoppats lite på någon valp som var orange, men Karin (Veras uppfödare) hade berättat att chansen för det var minimal. Och hon hade såklart rätt, de är alla blue roan och/eller svart/vita. Vi kan inte se skillnad på det ännu, men när de är ca en vecka borde vi kunna se vilka färger de kommer att få som vuxna.

Här kommer några bilder som mamma tagit på Vera med sina barn, hon är nybadad här och efter badet så hoppade hon upp i sängen istället för att gå till valparna..... Cockrar är lite självupptagna dom, det är det som är så häftigt med dom!

Ser ut som springervalpar just nu....

Lillgumman min, hon ser nästan lite skamsen ut här....

De verkar då hungriga allihopa, men kanske inte kan bli nåt annat heller med en sån mor!

Fler foton kommer på dem längre fram när jag fått en chans att åka dit och titta på dem live.... längtar så!!!