... på några dagar, har ju inte bloggat sedan i måndags så nu kommer det ju en lite längre blogg för de som orkar läsa den. Försöker få till att skriva varje dag - men vissa dagar hinns det liksom inte med, och ibland går det bara inte. Måste känna för att skriva, kan liksom inte tvinga fram det på nåt sätt. Inte lätt när jag är så envis så jag inte ens lyssnar på mig själv!!

I tisdags började snickarna jobba med altanen och redan i går var de färdiga med sin del av jobbet. Nu är det David som ska göra resten.... meeeeen, jag kan nog tänka mig att de får komma och göra kanske nåt mer. Till exempel känner jag mig lite skeptisk till att David ska göra trappen. Nu ska han ju vara borta hela nästa vecka också (himla dålig planering) så det dröjer nu innan det händer något med bygget på ett tag.

Så här ser det ut nu. Upptäckte när staketstolparna kom upp att vi inte kommer att kunna se ner på vägen efter att staketet är uppsatt. Hmmmm.... får väl skaffa en stege då, eller så göra kraftansträngningen att gå till rummet bredvid för att se..... Ja, herregud vad man får uppoffra sig.

Ja, här ska trappen göras då. Vi trodde väl först att vi skulle kunna behålla den som fanns där, men det var ruttet på vissa ställen. Sen är det väl kanske inte heller så himla kul att ha en gammal trapp till en helt ny altan....

Har ju funderingar fortfarande på hur det ska se ut nedanför altanen, är som sagt sugen på någon typ av stenplattor - kanske grus och nån grön växt? Vi får väl se om det infinner sig nån inspiration till det när allt är klart!

På den här sidan ska det vara tak, det är i denna del som vi ska ha "loungemöblerna" är det tänkt.  Funderar nu också på ifall vi skulle ha nån form av tyg eller nåt mellan tak och staket som man kan dra för ifall man vill det när myggen och knotten är alltför jävliga....

I onsdags var vi in till Länsförsäkringar då vi har tankar på att byta bank. Vi har ju alltid haft Swedbank, mycket för att Pelle jobbat där. När han nu inte gör det längre så känns det inte lika angeläget längre.... Vi har en del lån som ska skrivas om och tog då kontakt med både Swedbank och LF för att fråga vad de kunde erbjuda oss. Kändes lite som om Swedbank tog oss för givna, de verkade inte alls intresserade av att ha oss kvar som kunder. Trist kan jag tycka när man varit kund där så länge! Det var ingen större skillnad på räntor och lånevillkor, men eftersom vi har försäkringarna (utom hundarnas) hos LF så skulle vi tjäna in ganska mycket där genom att bli helkund. Likaså har inte de lika mycket avgifter på kort och internetbanken som Swedbank har. Normalt sett orkar jag inte sätta mig in i sånt här, men man borde kanske göra det lite oftare... Himla onödigt att betala mer än nödvändigt!

Far och dotter sover i sängen med Jacob varje natt. Liza är så rolig, efter att hon ätit kvällsmaten och varit ute sista svängen så går hon upp dit och lägger sig för natten. Fortfarande är jag tveksam till om det finns några valpar där, hon går ju sex veckor idag så om hon är dräktig så finns det inte många där tyvärr...

Igår var det lite dramatik i Årsunda.... Vi var ute med barngruppen i skogspartiet bredvid skolan. På håll såg vi att det stod en bil alldeles ovanför "drakgrillen". Det är ingen väg dit så jag har aldrig sett någon bil där förut. Bilen stod med motorhuven öppen, så min tanke var direkt att den var stulen och hade blivit dumpad där. Inger och jag gick fram för att kolla på den, med barnen på behörigt avstånd såklart. När vi kom närmare såg vi att det satt kartongbitar för fönstren och det låg en massa bråte i bilen.

Sedan såg jag att det satt någon i! Det hade jag inte alls väntat mig så blev lite förskräckt först. Vi gick därifrån med barnen och jag ringde polisen som skulle skicka ut en patrull. Klockan var 10.20 när jag ringde. Det var lite svårt att beskriva var bilen stod, ja - för var drakgrillen ligger vet nog bara vi i Årsunda liksom.... När klockan var 11.40 ringer polisen. De hade fått ett annat larm och fått omprioritera. Men nu skulle de vara på väg så de ville bara veta ifall bilen stod kvar. Det gjorde den, så jag och Inger gick ut igen för att möta upp polisen och visa vägen.

Vi höll koll på bilen på avstånd och såg strax efter 12.00 att mannen som sov i bilen hade vaknat och börjar röra sig utanför bilen. När klockan var 12.30 hade inga poliser kommit ännu.... Ringde igen dit och sa att personen hade vaknat och att vi började bli oroliga för de barn som går hem själva från skolan, en del går igenom det skogsparti där bilen stod. Vi visste ju inte alls vem denna man var, och om du frågar mig så tycker jag inte att det är normalt att köra en bil till det stället och till på köpet lägga sig och sova i den....

De skulle skynda på de som var på väg ut, de kör ut ur Sandviken nu sa hon jag pratade med. Vad de åkte för väg till Årsunda kan man undra - de kanske stannade och kollade på vår fina utsikt över sjön eller nåt? För klockan var över 13.00 innan de dök upp..... 

De pratade sedan med mannen en stund, kollade igenom bilen (som jag upptäckte var avställd) för att sedan lämna kvar honom där. Flera timmar senare var han kvar, men han fick till slut hjälp av någon att starta bilen så han tog sig därifrån.

Kanske är jag överdrivet känslig vad vet jag, fick i alla fall det intrycket av poliserna... Men, kan inte hjälpas - jag tycker det är obehagligt med såna som beter sig skumt åt här i Årsunda. Det är så litet här så "alla känner alla" på gott och ont så då reagerar då åtminstone jag över något sånt här! Bättre en gång för mycket än en gång för sent....

Igår kväll levererades våra första fiskar! Så roligt - och ja, lite lite sorgligt också kanske.... Men jag vet att de är i bra händer och de fem som flyttade har redan fått namn av sina nya ägare. Deras nya matte Linda har lovat att komma tillbaks med dom ifall de tröttnar, får absolut inte spola ned några levande fiskar i toaletten!!!

Här ligger lilla Tyra ihoprullad i sin lilla bädd - inte lätt att se vad som är början och slut på henne ibland på korten....

Veras valpar växer och frodas, de fyller sex veckor på måndag så då ska jag försöka få till några nya kort på dem. Blir väl bara Jacob och jag hemma då, men han brukar kunna hjälpa mig bra med att fota.

Och jodå, Pärlans växer såklart de också! Snart tänker jag sätta ihop kullarna i en jättehage - fördelen är ju att cockervalparna är äldre, men de är nästan lika stora nu ändå. Kan inte tänka mig att det är något problem för Pärlan och Vera att ha valparna tillsammans, så har jag haft förut - och då brukar tikarna vara inne hos valparna samtidigt och de tar och diar på den som står närmast - kan bli lite hur som helst ibland!

Här kommer foto på Marta (Barecho Zimply Made For Me) som jag fick från Lise:

Väldigt fin har hon blivit . Marta är anmäld till Club Show så jag får träffa henne där - hon är också anmäld till utställningen dagen före, men den skippar vi....

Lite senare ikväll, 21:30, ska jag kolla på Bonde söker fru. Så himla roligt att Johanna, fd springeruppfödare, ska vara med - hoppas verkligen hon blir en av de utvalda som blir med i programmet, håller verkligen tummarna för henne!!

Avslutar med en fredagsfräckis, för trot eller ej, det är ju redan fredag igen - JIPPIE!!!!

När Apolloastronauten Neil Armstrong tog sitt första steg på månen sade han inte enbart de bevingade orden: "One small step for man, one giant step for mankind", utan han följde upp orden med flera andra kommentarer, vanlig konversation mellan honom och NASA:s kommunikationscentral. Men när Armstrong återvände till månlandaren och där steg ombord sade han något väldigt enigmatiskt:

- Lycka till, herr Gorsky.

Många på NASA tog detta uttalande för ett, i förbigående, uttalande riktat mot någon sovjetisk kosmonaut men vid närmare kontroll visade det sig att ingen person med det namnet existerade, vare sig i de ryska eller amerikanska rymdprogrammen. Under åren har det varit många som ställt sig frågande till vad Armstrong menade med uttalandet.

Den 5 juli 25 år efter händelsen råkade mr. Armstrong vara i Tampa Bay, Florida. Efter ett tal gavs det plats för frågor, och en reporter ställde frågan om Armstrongs gåtfulla uttalande efter rymdpromenaden. Eftersom herr Gorsky nu hade avlidit fann Armstrong att det inte längre förelåg något hinder att besvara frågan, varpå han slutligen gav sitt svar.

- När jag var en ung grabb hade min bror och jag spelat boll i trädgården. Min bror fick in en fullträff och bollen seglade över till grannens hus och landade just utanför deras sovrumsfönster. Grannarna var herr och fru Gorsky. När jag böjde mig ner för att plocka upp bollen utanför deras fönster kunde jag tydligt höra fru Gorsky upprört skrika till sin man:

"Oralsex!? Vill du ha oralsex? Det lär du inte få förrän grannes unge promenerar på månen!"