En sån dag vi hade igår....de flesta av er vet väl vad som har hänt, att gårdagen var en dag av både lycka och sorg för oss alla inom Barecho-klanen..... Men vi gör väl som vanligt, börjar från början eller hur?

Först lite morgongos....

Vi hade bestämt att vi skulle åka från hotellet ca 9.00 på morgonen, bedömningen började som bekant inte förrän 12.30 så skönt att inte behöva upp mitt i ottan som så många andra gånger. Hundarna rastades och vi åt frukost, packade ut i bilen och då ringer Anna - Carros syster.... Carro ringde på torsdagkvällen och var ledsen då hon tyckte Diva blivit sämre. Hon kissade på sig nästan hela tiden, ville inte äta och låg mest hela tiden... Jag blev såklart jätteorolig, bad Carro åka till veterinären så de fick kolla upp henne. 

Diva har haft problem med upprepade urinvägsinfektioner nu på slutet och har just avslutat en antibiotikakur. Carro ringer tillbaks en kort stund efter och berättar att veterinären tyckte de kunde vänta till dagen efter så Carro kunde åka med henne till hennes vanliga veterinär. Så vi bestämde att hon skulle göra så....

När så Anna ringer fredagmorgon och berättar att de är hos veterinären och har fått två alternativ. Antingen låter vi henne somna in eller så startar vi en utredning om hon har cancer, ifall det är anledningen till hennes besvär. Jag sa att jag kunde inte ta det beslutet, det måste Carro göra som lever med henne... Men, jag sa att vore det bara min hund så skulle jag låta henne får somna in... Anna höll med mig, för om de nu upptäckte att hon hade cancer vad händer då? Inte börjar man behandla och operera en så gammal hund (Diva blev 13 år och drygt 3 månader...)? Anna skulle prata med Carro, som av förklarliga skäl inte orkade ringa till mig själv....

Jag skickade ett SMS till Carro att jag stöder henne till fullo vad hon än beslutar och att jag hör av mig efter vi är färdiga på utställningen, att det var bäst så - jag ville inget veta förrän efteråt för annars skulle jag inte ha orkat vara där....

Gick upp på rummet, torkade tårarna och satt på mig solglasögonen för att dölja att jag hade gråtit - orkade inte med några frågor om varför från de andra...

Vi skulle köra fem bilar i karavan till utställningen var det tänkt. Jacky & Dave först som varit där dagen före. Meeen, redan vid första rödljust så splittades vi och vi som körde som bil nummer tre blev nu först.... Men, det gick riktigt bra - Ingrid skötte sig utmärkt, bara en felkörning och det var alldeles vid själva mässhallarna. Ingrid visade rätt - men David vågade inte lita på henne, och jag höll på med något annat och kollade inte på skyltarna... Nåja, ingen katastrof - bara att vända så kom vi rätt igen.

Parkeringen låg en bra bit från själva ingången, och nu pratar vi om riktigt långt.... skulle tippa på att det var närmare 3 km att gå, kryssandes mellan så mycket hundskit så man trodde inte det var sant! Fy fan, säger jag bara - hur äckliga är inte människor här som inte tar upp efter sina hundar??

Det gick ganska så smidigt att ta sig in, men lite märkligt med bara ett insläpp och då ska alla tusentals utställare och hundar ta sig igenom ett hål som var ca 4-5 meter brett, märkligt.....

Ja, så var vi då inne - sen då? Inga skyltar om hallnummer eller ringnummer syntes... Vi hade inte fått hem något PM med ringnummer, utan på deras hemsida kunde man leta upp att det var ring 50 som vi hade. Vi irrade runt utanför en bra stund, till slut hade vi sån tur att Linnea fick syn på oss och ropade var vi skulle in, tusen tack för det!

In i trängseln då, var är ringen? Inga ringnummer syntes... När jag frågade så fick jag vet att det satt en liten skylt i taket där det stod ring 47-50...

Man ser inte skylten härifrån, den är så liten och sitter nog bakom Eukanubaskylten tror jag.... Ni ser att ringarna satt ihop på en sida så det fanns inte så gott om plats. Nu hade ju vi tur ändå som hade en ring som var längst ut så vi fick tre sidor...

Jomen, här kan ni nog se den lilla blå skylten, syns bra va?

Lite extra speciellt var det för oss i och med att Stephanie och David (Kylie & Lleytons uppfödare) var där - såååå himla roligt att se dom igen!

Borsta, borsta, borsta...... nu du Pessen (förlåt Vanja....) är du på väg mot en Världsvinnartitel!! Dom lite mer professionella har med sig trimbord, men jag föredrar golvet jag....

'

Öppen klass hanar var första klassen ut så jag hann inte smygkolla på nån klass före för att försöka se och förstå systemet.... Det är Prinsen (Barecho Promised You A Miracle) som står framför Messi och mig.

Prinsen i full språng....

Messi och jag kollar hur Antoine och Prinsen gör och än så länge verkar allt relativt normalt, förutom att man inte har en aning om vilket pris man fått....

Efter att domaren känt igenom Messi, skulle jag springa i en triangel. Jag gör det och ställer honom fritt när jag kommer tillbaks till domaren.

Men få se nu, var är domaren? Kollar han inte på oss?

Seamus var förvånad även han.....  

Nix, det visade sig att han pratade i telefon en liten stund där... inte kanske vad vi är vana med, meeeeen som nån sa - nu är vi i France och inte i Sverige...

Domaren, Gerard Arthus, bad om ursäkt flera gånger ska jag väl säga till hans försvar.

Här väntar vi då på vad som ska hända efter att alla har blivit igenomgådda...

Vi tror att det var så att de som fick Excellent var de som blev kvar i ringen och det var nog en 8-9 stycken, Prinsen och Messi var med där. Fyra stycken skulle placeras och det visade sig att det skulle stå mellan Messi och gårdagens BIR-vinnare, CH Hollivera's Mystic Melody! Messi vann klassen och jag var jätteglad för det, hade som sagt inga förväntningar alls på denna dag... Men, det skulle visa sig bara vara början...

Jaktklassen gick in och efter den var det då dags att tävla om CERT/CAC.

Samma ordning blev det där som i Öppenklassen, Messi etta med CAC och Milo (tror han kallas så....) tvåa med Res-CAC.

Så var det dags för championklassen. Det var meningen att jag skulle visa Seamus, men tänkte att det kanske inte var så lyckat när jag nyss vunnit med Messi. Jag vet, jag vet - att det inte ska ha nån betydelse, men vis av erfarenhet ni vet....

Jacky visade honom själv, och han var sååå fin! Var så roligt att få se honom, ofta visar jag ju honom och då ser man ju inte alls på samma sätt. Seamus (CH Barecho Hold Your Horses At Peasblossom) blev tvåa i championklassen, jätteroligt!

Fly (CH Barecho Quite A Flyer) var också jättefin, så stolt jag är över mina fina championpojkar! Han fick Excellent, men blev inte placerad - han har satt på sig badshortsen inför sommaren så vi får hoppas på kallare väder så vinterpälsen kommer....

Men, när är det min tur då??? Puss på dig älsklingsClådan 

David som ibland kan vara lite smartare än mig (lägg märke till att jag skrev IBLAND....) sa att jag nog skulle ha Messi beredd för de kanske delar ut CACIB och WW-titeln direkt efter Championhanarna. Och han hade helt rätt, för direkt efter var det dags för CACIB och Res-CACIB. Vi var alltså fyra som tävlade om det. Fr.v.: Messi, ettan i CHKL CH Sieger's Pool Position, tvåan i ÖKL CH Hollivera's Mystic Melody och tvåan i CHKL Seamus.

Gud så glad jag blev när domaren pekade på mig och Messi som etta!!!!!!! Wow, vilken känsla - och så roligt att Res-CACIB gick till en annan svensk hund, Milo.

Sedan var det dags för Juniorklass hanhundar och där var det Vanjas unga hane Anderz (Winton Man In Motion) som stod som segrare och därmed fick titeln JWW-11, han blev sedan även BIR-junior!! Stort grattis till er båda och mamma Pärlingen hälsar att det inte alls var nåt konstigt att han vann, det var såklart självklart med en sån fin mamma....

Jag trodde det skulle bli nån typ av bästa hanhund men så var det inte, utan de körde igång med tikar direkt.

Äntligen fick jag lite tid att sitta ned och vila... Det var stressigt, 81 hundar bedömda på 3 timmar och så när man inte förstår systemet heller, hua....

Fina Marta (Barecho Zimply Made For Me) visades av Vanja och en fjärdeplacering blev det för henne i Öppenklassen.

Vi hade både Kylie (CH Wongan Romanza At Barecho) och Clådan (CH Barecho Quest For Success) anmälda i championklassen, Kylie skulle få äran att visas av Stephanie och vi höll tummarna att Kylie inte skulle visa sig från sin allra sämsta sida, hon kan ju vara rejält bångstyrig och envis när hon sätter den sidan till.

 Men vi var imponerade hur bra det gick! Kylie hade nog sån respekt för Stephanie... så roligt att se.  

Hon blev också ställd ut det håll hon inte alls är van med....

Här gäller det att hålla tungan rätt i mun! En fjärdeplacering i championklassen blev det för Kylie.

Clådan var laddad denna dag...

Undrar vem som hade mest ont i ryggen, jag eller domaren?    

Championklass tikar bestod av 10 stycken sammanlagt har jag för mig.

Clådan vann championklassen....

.. och sedan till min stora lycka, även CACIB samt titeln WW-11!! Res-CACIB gick till tvåan i championklass, Electra Della Giuliana.

Så var det dags för Enya (Barecho Either With Or Without You). Tyvärr så gillade hon inte golvet så hon hade inte upp svansen hela tiden, dessutom fick hon en kartong blåsandes på sig strax innan när hon var ute och rastades... Hon fick Excellent men blev inte placerad. 

Det var alltså fyra hundar som skulle göra upp om BIR, fr.v.: Claudia, VWW-11 CH Trollängens Symphonie, JWW-11 Winton Man In Motion och så Messi. Så stolt jag var att två av dessa var uppfödda av oss och de andra två efter varsin Barecho-hund, Fritz och Pärlan!

 Det var svårt att välja vilken jag skulle visa... men det kändes som detta var Messis dag, och dessutom trodde vi Clådan skulle springa som skjuten ur en kanon om jag sprang före....  

Och det var verkligen Messis dag!! Första Barecho-hunden att lyckas bli BIR på en världsutställning, så stolt och glad jag var över honom.... Mammas Pessen-messen 

Och nu gick luften ur mig totalt.... lät tankarna på Diva komma fram lite, men tryckte tillbaka dom på en gång - inte än, tänkte jag - inte än....

Det här är inte jag, men såhär kände jag mig efter att bedömningen var färdig...

Vi hade tänkt kolla på lite grejer att köpa, men klockan var ju ganska så mycket så först och främst måste jag få i mig något att äta och gå på toa (vilket jag inte gjort sedan vi kom dit på fm....). Sedan skulle vi kolla upp var vi kunde avmaska hundarna och få stämpel i passet.

Kön såg inte så lång ut, men såååå himla sakta den gick. Vi stod nog där i över en timme, tur då att jag hade supertrevligt sällskap i kön av Tyras uppfödare Maria och Veronica!

Finalerna var det ingen ordning på alls (tycker jag då som är svensk....). Man fick själv hålla koll på när det var dags att vara i uppsamlingsringen, var man inte där kunde man glömma att få gå in. De som hade hand om uppsamlingen pratade bara franska så en del missförstånd blev det ju.... 

Messi skötte sig kanonbra i stora ringen, trots luckor som smällde i golvet där vi sprang och superhög musik i högtalarna. Han blev inte placerad, men jag viskade i hans öra att han var i alla fall bäst när vi var på väg ut därifrån....

Vi packade ihop och skulle då börja den långa vandringen tillbaka till bilen, jag var så trött, så trött när jag gick - kändes som vi aldrig kom fram....

När vi kommit in i bilen slog jag Carros nummer.... hörde direkt när hon svarade, men frågade ändå hur är det? Inge bra... storgrät Carro, Diva finns inge mer..... Och då brast det, som jag grinade - vi satt i bilköer hela vägen till hotellet, jag sket då fullkomligt ifall folk i bilarna runtomkring såg att jag grät. Även David fällde nån tår såg jag....

Carro var helt förstörd förstås, men det fanns inget annat att göra - Diva har haft ett fantastiskt liv och vi med henne. Men, vi vet alla att den här dagen kommer - men det gör så ont, så ont... Min sorg och saknad efter Fritten revs ju också upp, även om jag också känner som Carro - att han väntat på Diva och nog är sååå glad nu när hon är där hos honom, hans älskade storasyster .

Så det blev så att den dagen vi fick en ny världsvinnare så förlorade vi en av våra gamla... Som David sa, så typiskt Diva - när hon går bort ska det inte vara på nån vanlig dag, utan såklart när det är WDS och vi vinner båda titlarna.

Och ni får säga vad ni vill, men jag vet att det är Divas förtjänst att vi vann igår.... Hon vet hur glad jag blir över sånt, och hur mycket det betyder för mig. Dessutom är det just utställningar som är det som hon och jag har upplevt mest tillsammans - dessa titlar var hennes avskedsgåva till mig... men älskade, älskade Diva - om jag fick byta alla vinster mot för att ha er här hos mig igen så vore valet enkelt....

Love you always, forever.....