Kennel Barecho

Alla inlägg under juli 2011

Av barecho - 18 juli 2011 17:17

Då har vi alltså spenderat några dagar på Västkusten, det blev några färre än planerat - mestadels för att vädret inte visade sig från sin allra bästa sida kan man väl säga.... 


David och jag startade härifrån vid 01.00 på fredagmorgon, vi hade Thomas med som ville bli avsläppt i Göteborg hos sin "tjej". Därför valde vi att köra över Göteborg istället för via Jönköping som vi gjort de flesta andra gånger. Ingrid tyckte dock detta var den bästa vägen och jag är benägen att hålla med henne. Mycket bättre vägar och även om sträckan är lite längre så tror jag det går snabbare och det är ju det som är mest intressant!


Vid 07.00 körde vi in på parkeringen utanför Övrevi IP. Vi blev invinkade på den bästa delen av parkeringen, och det var vi såklart tacksamma för. Är ju helt värdelöst när vissa klubbar låter en parkera längst bort när man bemödat sig med att komma dit tidigt!


Det fanns inte många tältplatser kvar vid ringen, men på "rad 2" fanns det plats så vi fick campa där dessa dagar. Det gick hur bra som helst - framför oss hade Astrospring's sin boplats.


Domare för dagen var Mrs Pat Guy (kennel Fenaybrook). Först ut av våra hundar var Messi (Barecho Zuper Playmaker) och Vegas (Barecho Yackpot Every Time) i öppen klassen. Båda grabbarna fick Excellent, Messi vann klassen med CK och Vegas kom tvåa i klassen. Det är ju alltid lite extra spännande när de står för championatet! Och till vår stora glädje fick han inte bara sitt sista CERT, det nittonde totalt - och artonde svenska, utan han blev även Bästa Hanhund! Nu kan han alltså titulera sig SEU(u)CH NORDJV-10 WW-11 Barecho Zuper Playmaker, tjusigt!!


Direkt byte till Miranda sedan i Juniorklassen, hon skötte sig utmärkt. Fortfarande är hon inte helt i päls, men den är på god väg nu. Det var sex stycken i hennes klass och där gick hon segrande ur striden, med ett CK. Clådan (CH Barecho Quest For Success) hade sex till att tävla mot i championklassen. Även hon vann sin klass, fick CK och gick då vidare till Bästa tikklassen. Jill var snäll och visade Miranda i bästa tik och där blev hon placerad på en tredje plats och fick därmed Reserv-Certet, verkligen bra! Vinnare var Clådan - så nu skulle de göra upp igen, våra två färska världsvinnare! Jag kunde ju inte svika Clådan igen, utan denna gång valde jag henne och Jill tog Messi. Meeeeen, hon fick se sig slagen av våran Messi-Pessi som verkligen har flyt nu!

 

BIR CH Barecho Zuper Playmaker & BIM CH Barecho Quest For Success.


Vi hade också en grupp bestående av Vegas, Miranda, Clådan och Messi (tusen tack Andrea och Lia för hjälp bägge dagarna!) - gruppen blev BIR, men inte placerad i finalen som bestod av hela 32 grupper! Messi blev inte heller placerad, men jag var oerhört nöjd med honom - flera stycken kom fram efteråt och sa att de tyckte han sett jättefin ut i finalen!

Några som fann varandra där var Jills labbe Falco och lilla Tyra....

Det var mig en ettrig liten sak!

Den ena galnare än den andra....    


Vi packade oss ut och skulle sedan bege oss norrut till Bovallstrand, närmare bestämt till Ramsviks Camping där vi skulle bo i tre nätter ihop med Davids släkt.


Det gick lätt att hitta, men när vi kom fram och jag insåg hur ihopklämt allt var på en superliten yta så blev jag nog lite lätt chockad till en början.... Kalla mig gärna naiv, men de campingar jag har varit på (har ju blivit några under årens lopp) har varit på ett ganska så stort område där man kunnat koppla av och känna lugn och ro. Något sådant fanns det inte möjliget till alls här....

 

Detta är alltså stugan som de kallar Sjöbodstuga, 7 bäddar Comfort. Var den comforten var skulle jag bra gärna vilja veta.... Inte ens en egen trapp till stugan fanns, utan den fick vi dela med grannarna.

Vår stuga ligger alltså till vänster här, till höger är det en hel radda med liknande stugor och på andra sidan raden med husvagnar finns då villavagnarna som beskrivs som så mysiga med uteplats och allt.

    

Visst utsikten var fin, men jag är nog mer för bekvämlighet än sånt jag har jag insett nu....

Här är alltså ingången till stugan. När vi bäddade ut soffan så att vi kunde sova där fanns det ingen plats alls kvar.... Uppe fanns ett sovloft där resten sov, men där kunde man bara krypa fram - var så lågt itak att man inte kunde stå där. Badrummet var fräscht, men att de satt upp en skylt om att vi skulle spara på varmvattnet för det fanns inte mycket i varmberedaren kändes ju inte så bra när de sagt att stugan är för 7 personer... Fanns ju ingen möjlighet att alla skulle kunna duscha där samtidigt. David och Jacob gick till servicebyggnaden för att duscha, men trodde ni det var gratis? Nädå, de skulle såklart ha betalt för det..... Internet fanns, men också det fick man betala för - inte mycket, men ändå - tycker nog att man skulle kunna bjuda på nånting i alla fall när man tar så pass mycket betalt för detta boende.

Till alla dessa stugor fanns det endast en parkering, och det var till vår stuga. Vår andra bil fick parkeras bra långt bort och det kostade förstås pengar det också, var nån sorts SMS-betalning där. Nä, hela campingen kändes så sniken och att kunde de ta betalt för nåt så gjorde dom det....

På hemsidan fick man intrycket av att det var en hundvänlig camping, men ingen hund kan då trivas där. Fanns ingenstans alls att rasta dom - vi fick gå efter den supersmala vägen där det åkte bilar mest hela tiden.
Hundarna drog ju till sig många barn förstås - men hur föräldrar som är på semester med sina barn bara låter dem springa vind för våg, det fattar då inte jag. Våra hundar är vana med barn - och hur snälla som helst, men hur fan vet föräldrarna det? De petade in i gallret till dom när de satt i bilen - ett barn tog Tyra och gick iväg med henne bara - och de kastade sig över dem så fort det fanns tillfälle.... suck..... Tyckte de skötte sig kanonbra alla hundarna med tanke på hur trångt det var och dessa barn som inte lät dom vara ifred. Nä, det dröjer nog innan det blir nån campingsemester för oss igen - och till Ramsvik åker vi då inte igen ens under knivhot....


David tog ett kort på lördagsmorgonen innan jag gav mig iväg mot Tvååker igen.

David skulle spela golf under lördagen eftersom det var släktmästerskap i golf då. Jacob och Emil fick följa med mig till Tvååker istället. De kämpade på bra med buren både in och ut..... utan att klaga alls, så himla duktiga de var .

Här sitter de och pustar ut - de skulle spana på tjejer sa dom, men vet inte hur det gick med det....

Annars hade de med sig en fotboll som de spelade lite med på ett område där det inte var några ringar. Måste säga att jag blev rejält förvånad när Jacob berättade att det var några stycken (andra utställare...) som sagt till dom att ni kan väl inte spela fotboll här inte? Ehhh, få se nudå - vad är detta för ställe? Vad brukar de göra här annars? Dra vagnar, rasta hundar eller spela fotboll..... Trött man blir på en del människor....


Domare denna dag var Mrs Lesley Bloomfield (kennel Fernlin). Vegas fick Excellent, men jag minns faktiskt inte hans placering i klassen - jag skäms verkligen, tror han var tvåa även denna dag...

Messi gjorde debut i championklassen och där blev han tvåa, samma placering fick han också i bästa hanhundsklassen.


Var ungefär här nånstans jag gav Jacob kameran och sedan tog han närmare 300 kort med den, några kommer här nedanför.


Mirre-pirre vann återigen Juniorklassen med CK. Lika med Clådan, hon vann championklassen. Denna dag var Andrea snäll och hjälpte mig med Miranda i Bästa tik, tusen tack för det! Ingen placering blev det för henne - Clådan vann dock igen.


Andrea och Miranda gosar upp sig lite innan bästa tik...


Sneglar lite upp mot domaren, måste ju hålla koll på vad hon gör....  

Clådan på språng...   

Clådan har just vunnit bästa tik, så fin hon är - gud så stolt jag är över henne!!

BIM CH Trollängens Ohio & BIR CH Barecho Quest For Success  

 

Ja, så här nöjd ser jag då ut efter att ha blivit BIR....

Micke var snabbt fram och gratulerade, så många som trevliga det finns inom springervärlden ändå! Jag vet, jag vet - att långt ifrån alla är det, men jag föredrar att fokusera på de som är vänliga till sinnet. Tänk att vi på fredagsmorgonen fick en flaska vin som grattis till våra WW-titlar, så himla omtänksamt, tack Carina för den - jag har inte testat den ännu, men blir nog till nästa helg!

Så var det dags för vår uppfödargrupp, Ann Lundin ryckte in som handler förutom Lia och Andrea. Tänk så intresserade de är av vad Ann har för nåt där i fickan....

Men, ge oss godis nudå!! Vi blev BIR-uppfödargrupp även denna dag, men vi valde att inte gå in i finalen med den.


Sedan blev det ett rejält funderande över hur vi skulle göra med Clådan och gruppen.... Var ju bra många timmar innan gruppfinalen skulle gå, skulle vi stanna på den så skulle vi missa middagen efter släktmästerskapet. Jag visste ju att Jacob och Emil gärna ville vara med på den, och det ville jag själv också såklart. För att inte tala om att David nog skulle bli besviken om vi inte dök upp.... så efter noga övervägande, och en försäkran från dagens domare att hon inte tog illa upp ifall vi åkte hem så beslutade vi oss för att åka därifrån.


Vi stannade på McDonalds för att äta på vägen till stugen. Och jag tänkte jag måste prova att fota även här så vi får se vad som händer! Meeen, inget hände - dock kan man väl säga att det inte såg superfräscht ut det här....


Middagen var vid 19.00 och ända fram till 21.30 orkade jag vara kvar.... Men då hoppade John Blund från axel till axel på mig och försökte få mig att sova. Bara att packa in sig i bilen och köra tillbaks till stugan med hundarna, Jacob och Emil kom dit de också efter en liten stund.

En trött tjej hade gosat ner sig i sängen medans vi satt och pratade en stund innan det var sovdags....


Söndag morgon vaknade vi av regn, men vi hade väl vår förhoppning att det skulle sluta. Det gjorde det också lite av och till. När jag åkte till Lottie i Munkedal för att titta på barnbarnen (Messis valpar) så var det faktiskt uppehåll en liten stund. Det var jätteroligt att få se valparna, det är inte så många av hans kullar jag har haft möjlighet att se. Tack Lottie för att jag fick komma och tack för goda fikat!


Efter det så öppnade sig himlen totalt... Det inte bara regnade, det öste ner och blåste isvindar dessutom. Det regnade i sidled så det slog mot rutorna i stugan, vi rastade hundarna i ovädret och Tyra hon bara stirrade på oss och undrade vafan vi gjorde ute i detta skitväder!


Vi funderade av och till vad vi skulle kunna göra i detta oväder, men man kan väl säga att det inte direkt sprutade idéer ur oss... och att sitta där, i en minimal stuga, och bara vänta på att det skulle bli måndag så vi fick åka hem kändes ju värdelöst.... Så vid 15.30 lämnade vi Ramsviks camping för alltid kan man väl säga.

Lite trångt i bilen blev det eftersom Jacob och Emil valde att åka hem med oss, de hade ju åkt dit med Åke och Kerstin. Tyra tyckte inte det var okej att ligga där bak med långöronen, så hon kröp fram till Jacob och la sig i kudden i hans knä istället, såååå mysigt så!

Vid 22.30 ungefär kom vi hem, och Tyra var så glad att träffa mamma Pärlan. Hon gosade med henne i sängen så Pärlan blev nästan lite trött på henne till slut...


Idag har vi packat upp och jag har mentalt börjat förbereda mig för att börja jobba imorgon igen, men det är bara för tre veckor sedan slutar jag....


Insåg att jag måste köpa ett nytt regnställ då det såg ut som om det skulle regna i Köping nästa helg, vilken skräll va?.

Hittade till slut Didrikssons regnställ på Intersport, ett set kostade 1000:- och det kan det vara värt om det fungerar. Kände mig lite "wild and crazy" så köpte faktiskt det rosa (det fanns ju inget brunt som jag annars alltid väljer säger David....). Men rosa är himla fint bakom brunt & vitt, eller hur? (sorry Baros, men det är fint bakom svart & vitt också...).

David har ju köpt en grill, men han kan liksom inte hålla sig borta från dom i alla fall i affärerna. Om ni undrar vad vi ska äta ikväll, så kan jag hälsa att det blir grillat, igen.....


  

Av barecho - 14 juli 2011 20:01

...ja, fortsättningen kan ni ju, eller hur? Här kommer då den utlovade konversationen mellan min son och mig, tidigt i lördagsmorse.


Henric, min son som snart fyller 20 år, skulle se efter våra hundar under tiden vi var i Paris. Någon vecka innan vi skulle åka fick han reda på att det skulle vara en mindre släktträff i Stockholm med hans farmors släkt. Han frågade därför sin mormor om hon kunde ställa upp och se efter hundarna från lördag efter lunch till söndag em. Hon var bussig och ställde upp på det. Nu skulle ju hon ha monter på söndagen i Högbo så Leif hjälpte till de timmarna.


Jag väcktes alltså 04.35 i lördags morse av att min mobiltelefon ringde. Jag hann inte upp och svara förrän personen som ringde lagt på. Såg på displayen att det var Thomas, äldste sonens, telefonnummer. Jag blev såklart orolig - det blir man ju när ens barn ringer vid den tiden, jag visste ju också att de båda var i Stockholm. Jag ringde upp på en gång och konversationen blev som följer:


Innan jag hinner säga något hör jag i bakgrunden:

Thomas: - Här, ta den - det är mamma.

Henric: - (med tydligt sluddrande röst) Näj, hon svarar inte.

Thomas: - Jo, men det är mamma i telefon.

Henric: - Nä, hon svarar inge - har ringt flera gånger.

Thomas: (med lätt irriterad röst) - Men, hon är i telefon nu!


Henric tar telefonen.

Henric: (nu med sockersöt stämma) - Hej mammsi...

Helene: - Hej.....

Henric: (fortfarande sockersöt stämma, lätt sluddrande). - Du, när kommer ni hem?

Helene: - På måndag morgon-förmiddag.

Henric: - Oj, inte förrän då! Skulle ni inte åka hem idag?

Helene: - Jo, men det är 200 mil vet du....

Henric: - Jaha... Tror du mormor skulle kunna se efter hundarna till ni kommer hem?

Helene: (lite smått irriterad) - Nej, det tror jag inte. Isåfall får du fråga henne själv, men jag kan lova dig att hon säger nej. Hurså, varför kan inte du se efter dom?

Henric: - Jo, vi tänkte åka till Finland.

Helene: - Va?! Nu?!

Henric:  - Ja, vi är lite sugna att göra någonting tillsammans, åka nånstans.

Helene: (chockad) - Vilka är ni som ska åka då?

Henric: - Jaaaa, det är jag, brorsan, Samuel (hans kusin), en kompis till Samuel och en till kille.

Helene: - Vem då?

Henric: - Njae, vet inte vad han heter.... Det brukar ju vara sånt festande på båtarna.

Helene: - Ehhhh, jo - just det... Du vet Henke, man får inte de smartaste idéerna när man är full....

Henric: (lite tyst, låter osäker - mamma är ju klok så nu blev det svårt) - Njae...men kan jag fråga mormor då?

Helene: - Visst gör det du.... Hörs sen då.

Henric: - Ja


Strax efter ringer han tillbaka. David svarar denna gång då jag är på toa. Varför han ringer tillbaka vet vi inte ännu....

Henric: - Hej

David: (med lätt retsam ton) - Hejsan, tänkte du åka till Finland?

Henric: - Ja, vi vill göra nåt kul ihop.

David: - Har du pratat med nån om det här?

Henric: - Jaaaa (med stupsäker röst).

David: - Med pappa, eller?

Henric: - Näe, med brorsan (som då är lika full han och två år äldre....).

David: - Får du ens åka Finlandsfärja när du inte fyllt 20 år?

Henric: - Njae, vet inte....

David: - Vilken båt ska ni åka med, och när går färjan då?

Henric: - Vet inte.... Kanske drar till Danmark istället eller nåt, vill bara göra nåt kul.

David: - Till Danmark? Hur skulle ni komma dit då - med flyg eller taxi, eller?

Henric: - Nej, det vet jag inte.... Kan jag få mormors telefonnummer?

David: - Visst, kan SMS:a det till dig. Men du frågar bara henne en gång, inget tjat - utan du accepterar det svar du får.

Henric: - Jaaaaa (tjatgubbe hör man att han tänker).

David: - Hör av dig sen så vi vet hur det blir.

Henric:  - Ja, hej då.

David: - Hej då.


En stund senare ringer mamma och berättar att hon sagt nej, jättebra tyckte vi förstås....


När vi kommer hem så pratar vi med Pelle, deras pappa som var med dom i Stockholm. Han berättade då fortsättningen på det hela....


När Pelle vaknade på söndagsmorgonen är både Thomas och Henric försvunna, han går inte till sin bror Janne (far till Samuel) och upptäcker då att även Samuel saknas. Pelle har kollat sin mobil och inga meddelanden där, han frågar Janne om han vet var Samuel är. Det har han ingen aning om... Han kollar dock sin mobil och har då fått ett SMS från sin son där det står "Allt är lugnt, ring när du har vaknat." Sånt får ju en föräldrar att känna sig kolugn eller hur?


Då ringer Janne upp Samuel, och då svarar Samuels farfar (i Furuvik). Que? Han blir lite lätt chockad först - men sedan berättar då farfar att Samuel kommit dit med tåget från Stockholm. Var Thomas och Henric är vet han inte..... Till slut fick dock Pelle tag på Henric efter att han kommit hem till oss... Om detta var jag lyckligt ovetande som tur var!


När de insett att det inte blev något Finland gick de ner till Centralen och åt något. Väl där så började de kolla på hur de skulle kunna ta sig tillbaks till Vidja (utanför Huddinge). De insåg att det var billigare att ta tåget hem så de bestämmer sig för att göra det istället. Detta då utan att meddela någon, allra helst Pelle som var där med dom. Just att de inte hörde av sig när de drog därifrån är väl det enda de fått skällning för, det andra kan man ju bara klassa som fylldille - nåt som de flesta av oss gått igenom i vår ungdom .


Nä, nu ska jag gå och lägga mig för några timmar - ska upp 23.30 för avfärd mot Tvååker 01.15. 





Av barecho - 13 juli 2011 09:26

Nu först känner jag mig väl helt tillbaks och utsövd. Att låta bli att sova ett helt dygn och bara åka/köra bil tar på krafterna, i alla fall i min ålder...


Lördagen var den sista dagen i Paris då vi hade planerat att åka hem tidig söndagsmorgon. David och jag tog det bara lugnt under dagen på hotellet, myste med hundarna - rastade lite andra hundar där ägarna var och gjorde annat. Jag skrev också förra blogginlägget, och jag förvarnade David innan att när jag skriver detta kommer jag inte att gråta lite stillsamt - utan stortjuta... Helst vill jag vara själv när jag är sådär himla ledsen, men David lät mig vara och kommentarade det inte med ett ord - tur han känner mig så väl ...


Vid 16-17-tiden hade vi tänkt att bege oss in till stan igen för att se Eiffeltornet och äta på nån restaurang kanske efter Champs-Elysses. Men, vi hade inte ätit något på hela dagen varför vi gick in på McDonalds som var i närheten av vårt hotell för att ta nåt litet bara.


När jag hade bestämt mig för vad jag ville ha satte jag mig och David ställde sig i kön. Jag tog upp kameran och tog ett kort på David i kön - ja, som den turist man är liksom. Hörde på avstånd att nån sa - Madame, Madame - men jag brydde mig inte, tänkte att jag känner ju ingen där.

Då kom det fram en vakt och började säga nåt på franska samtidigt som han pekade på kameran. Jag svarade på engelska, men det kunde han inte många ord på. Han pekade på kameran och skakade på huvudet och såg allmänt irriterad ut. Jag la ner den, men då började han säga - Erase, erase. Jag låtsades fortfarande inte förstå något... David kom dit för han hörde väl att det var lite tjafs så att säga. Då började idioten till vakt (som nog vägde 100 kg mer än mig och var säkert över två meter lång...) att diskuterade med David.


Och då förstår ni allihopa att det brann i huvet på mig! Ställde mig upp och sa högljutt på engelska att då skiter vi i det här stället och äter nån stans där de är TREVLIGA mot turister istället! Då veknade vakten lite, men sa fortfarande att jag skulle radera kortet. Men, nä - äta där var det inte tal om då för mig. Utan vi gick med raska steg mot utgången - och det sista jag gjorde var att vända mig om i dörren och säga IDIOTS åt dom!

Här är alltså det "farliga" kortet. Funderar starkt på att kontakta MCDonalds centralt och ifrågasätta om dom har som policy att man inte får fota på deras restauranger? Jag har då aldrig varit med om nåt liknande jag... och tjurig som jag är så kan jag skita i att äta på nån McDonalds efter detta....  


David var alldeles matt han, för det första fick han ingen mat - och sen skakade han bara på huvudet åt mig. Han tyckte inte det var så smart att argumentera med nån man inte talar samma språk som och som dessutom bara hade kunnat lyfta upp mig och skaka ihjäl mig typ.... Nåja, inte ger dom väl sig på gamla tanter som mig inte?!


Vi tog Metron in till stan och hittade där istället en mycket trevligare ställe där jag beställde crepes och David nån typ av baguette.

Jag gillar ju crepes med nån smarrig stuvning i. Det här var en ny erfarenhet, helt torr pannkaka med några torra skinkbitar i... Meeen, de borde ju veta i Frankrike hur man gör crepes, eller hur? Så kanske vi som gör fel då....


Vi hade tänkt oss lite shopping, men det blev inte handlat något alls. Ni vet ju hur jag är när det gäller sådant, och denna dag var det fullt med folk på stan....suck...


Så vi traskade på mot Notre Dame istället. Passerade Seine, tänk så mycket det gör för en storstad att det finns vatten där. Blir så himla mycket finare av det.

I en korsning, med helt fungerande trafikljus såvitt jag kunde se, stod det flera poliser och dirigerade trafiken. De använde sin visselpipa flitigt, lite märkligt kan jag tycka då de som satt i bilarna förmodligen inte hörde något av det...

Rätt som det var så blev det ett himla liv bakom oss, man undrade ju vad sjutton det kunde vara? Meeen, det var bara ett gäng tyskar på rullskridskor... blir man förvånad eller.....

Notre Dame, så mycket fina byggnader - finns nog inte många Europeiska städer som slår Paris där.

Den här statyn stod utanför Notre Dame. Jag har ingen aning om vem den föreställer, men snygga skägg hade de i alla fall!

Försökte hitta ringaren där uppe - men han måste ha tagit paus....


Vi hoppade på en turistbuss som skulle ta oss runt för att se en del sevärdheter. Vi fick biljetter av Cissi och Lotta som dessutom var snälla och rastade våra hundar under tiden vi var borta, tusen tack för det!

 

Mäktig syn det här, Champs-Elysses upp mot Triumfbågen...

Men kan inte säga att jag blev så värst sugen att köra där själv, vilken jätterondell! Måste ha varit 7-9 filer, utan några markeringar i gatan och sedan så går det 12 vägar med flera filer i varje in till denna rondell... hua, jag ryser av blotta tanken på att köra där...

David var lite sur över att denna affär, Hugo Boss, var stängd när vi väl hittade den...

           

Lite häftigt att gå där!


... men häftigast av allt var ändå Eiffeltornet. Så mäktig byggnad!

Och så stor den är nedtill, mycket större än jag hade trott. Ni kanske ser att jag har mina fina foppatofflor på mig? Jag såg nog att flera på Metron kollade avundsjukt på dom..he..he..


Vi gick och vi gick och vi gick för att leta efter något stället att äta. Klockan var då 21.30 och längs efter Champs-Elysses var det inte direkt priser som passade vår plånbok. En förrätt för 50 Euro? Nja, skulle inte tro det....


Till slut hittade vi på samma restaurang som vi ätit på någon dag innan, jag tog samma maträtt - Pasta Carbonara, men den var inte lika god denna dag....


Vi tog en taxi hem, jag vågade inte åka Metron i och med att klockan var nästan 23.00 och vem vet, jag hade kanske kunnat möta den sura vakten eller nåt där...ha...ha...!


Taxichauffören hade ingen aning om var vårt hotell låg, men vi hjälptes åt han och vi så till slut hittade han på det i sin GPS. Han var jättetrevlig och ansträngde sig verkligen trots att han inte kunde många ord engelska.... Jag har hört flera sagt att de aldrig skulle kunna tänka sig att åka till Frankrike igen och att de varit missnöjda med det mesta och att folk har varit otrevliga mot dem.


Vi måste dock ha haft tur, för jag måste säga att jag är glatt överraskad. Jag hade hört så mycket negativt om Frankrike tidigare och har alltid sagt att jag inte vill åka dit. Men, nu kan jag helt klart tänka mig att återvända. Det enda som var riktigt illa var att de inte tog upp hundskiten, så jävla äckligt...


Men människorna har varit normala, inte överdrivet trevliga men absolut inte otrevliga. Många har kunnat engelska skapligt och på hotellet har de verkligen haft tålamod med vårt sällskap då det var en hel del hundar tillsammans kan jag lova.... 


Kanske tycker jag såhär för att det gick så bra på utställningen, vem vet? Men, jag kan inte säga att Paris skilde sig på något större sett mot för andra storstäder. Betydligt renare var det t.ex inne i stan än vad det är i London...


Nåja, bums i säng när vi kom till hotellet och sedan väcks jag av samtal 04.35 på morgonen från min mellan-son... Det samtalet är en historia i sig själv, kan man säga - ska redovisa det i ett senare blogginlägg när jag fått godkänt från Henke...

Parkeringen utanför hotellet, undrar hur föraren av den lilla svarta bilen tänkte när han parkerade som han gjorde?


Snabbt utpackat i bilen, vi åt frukost och sedan var vi färdiga att åka vid 06.00 Vi hade bestämt att åka med Micke & Carina, skönt att vara två bilar ifall något skulle hända - man är ju också flera som kan hjälpas åt att köra. Vi hjälpte dem att packa ut, och vid 07.20 lämnade vi hotellet. Jag körde vår bil och Carina åkte med mig. Ni kan väl tänka er att det inte var tyst många sekunder i den bilen! Vi hade ju knappt hunnit prata nånting under hela tiden vi var där...

Autobahn är ju inte så himla kul, och på ett ställe var det totalstopp i två timmar för att det hade hänt en rejäl olycka där... En bil var helt platt och sönderbränd, usch - otäckt att se sånt där...


50 mil gick hur fort som helst, men då hade det börjat kurra i magen så vi stannade vid Burger King nånstans i närheten av Dortmund tror jag. Dröm om min förvåning när de inte tog betalkort där? Men, jag minns att det var så för många år sedan just i Tyskland... undrar om utvecklingen har stått helt stilla i det landet?

Som tur var hade vi kontanter kvar så vi fick lite mat i oss...

Alla hundar blev rejält rastade och vi vågade ju inte lämna bilen med bakluckan öppen så vi fick helt enkelt äta vid bilen istället.


Vid 19-19.30 var vi framme vid Border Shop där det blev nästan två timmars stopp med matning, rastning av hundar. Fanns rejäla grönområden där att gå med hundarna, så skönt för dom... Under tiden jag och Micke tog hand om alla hundar så shoppade Carina och David. Det blev en hel del kan jag säga... Själv var jag jätteglad över att hitta mitt favvo-vin Dreams i BiB!!


Käkade på båten, resan genom Danmark gick sedan hur bra som helst. Vi körde över bron in till Sverige vid 00.00 ungefär - gud så skönt att vara hemma! Hemma och hemma.... vet inte det jag, var ju 75 mil kvar hem.


Det gick bra av och till under resan, jag körde mesta delen under småtimmarna - brukar klara av det bättre än David av nån anledning. Han sov under tiden och var sedan pigg att byta i Jönköping. Vi bytte igen i Katrineholm, men sedan klarade jag inte av mer än till utanför Kolbäck - där tog det stopp. Vi var tvungna att stanna och sova båda två en stund på en rastplats. Efter det så var det inga större problem för oss. Vi stannade och åt frukost i Västerås, och vid 10.40 körde vi in på gården.... Både hundarna och vi var så glada att få slippa bilen efter att ha spenderat mer än ett dygn i den i sträck!


David la sig för att sova, men jag kunde inte mer än vila en kort stund - så efter kvällsmaten var jag i koma kan man säga. Hade nog inte kunnat mitt eget personnummer då ifall någon hade frågat....


Gårdagen gick åt helt till att packa upp, städa och allmänt fixande. Vi åkte också in till Sandviken där David köpte en ny leksak:

 

En gasolgrill! Weber skulle det tydligen vara för det hade Fredde på Solsidan.... ja, där ser man - hade ju inte jag nån aning om förstås...


Vi premiärgrillade igår, Åke och Kerstin kom hit också och åt. Vi hade lite segermåltid, hade ju liksom inte blivit nåt sånt efter WDS förrän nu. Sill till förrätt, grillat med div. tillbehör och så jordgubbar och grädde till efterrätt, mums!!


En hel del kort har jag fått skickat till mig efter WDS, tusen tack för det! Här kommer några av dem:

Finaste Messi-pojken, så koncentrerad på sin matte...

Messi i finalringen.

Marta (Barecho Zimply Made For Me) fyra i Öppen klass tikar.

Fly (CH Barecho Quite A Flyer), inte i full päls - men vacker ändå.

Messi (Barecho Zuper Playmaker) BIR och WW-11!!

      

Avslutar med ett fint huvudkort på Mazy som jag fått:

 
Barecho Amaze Me



Av barecho - 9 juli 2011 12:51

En sån dag vi hade igår....de flesta av er vet väl vad som har hänt, att gårdagen var en dag av både lycka och sorg för oss alla inom Barecho-klanen..... Men vi gör väl som vanligt, börjar från början eller hur?

 

Först lite morgongos....


Vi hade bestämt att vi skulle åka från hotellet ca 9.00 på morgonen, bedömningen började som bekant inte förrän 12.30 så skönt att inte behöva upp mitt i ottan som så många andra gånger. Hundarna rastades och vi åt frukost, packade ut i bilen och då ringer Anna - Carros syster.... Carro ringde på torsdagkvällen och var ledsen då hon tyckte Diva blivit sämre. Hon kissade på sig nästan hela tiden, ville inte äta och låg mest hela tiden... Jag blev såklart jätteorolig, bad Carro åka till veterinären så de fick kolla upp henne. 


Diva har haft problem med upprepade urinvägsinfektioner nu på slutet och har just avslutat en antibiotikakur. Carro ringer tillbaks en kort stund efter och berättar att veterinären tyckte de kunde vänta till dagen efter så Carro kunde åka med henne till hennes vanliga veterinär. Så vi bestämde att hon skulle göra så....


När så Anna ringer fredagmorgon och berättar att de är hos veterinären och har fått två alternativ. Antingen låter vi henne somna in eller så startar vi en utredning om hon har cancer, ifall det är anledningen till hennes besvär. Jag sa att jag kunde inte ta det beslutet, det måste Carro göra som lever med henne... Men, jag sa att vore det bara min hund så skulle jag låta henne får somna in... Anna höll med mig, för om de nu upptäckte att hon hade cancer vad händer då? Inte börjar man behandla och operera en så gammal hund (Diva blev 13 år och drygt 3 månader...)? Anna skulle prata med Carro, som av förklarliga skäl inte orkade ringa till mig själv....

Jag skickade ett SMS till Carro att jag stöder henne till fullo vad hon än beslutar och att jag hör av mig efter vi är färdiga på utställningen, att det var bäst så - jag ville inget veta förrän efteråt för annars skulle jag inte ha orkat vara där....


Gick upp på rummet, torkade tårarna och satt på mig solglasögonen för att dölja att jag hade gråtit - orkade inte med några frågor om varför från de andra...


Vi skulle köra fem bilar i karavan till utställningen var det tänkt. Jacky & Dave först som varit där dagen före. Meeen, redan vid första rödljust så splittades vi och vi som körde som bil nummer tre blev nu först.... Men, det gick riktigt bra - Ingrid skötte sig utmärkt, bara en felkörning och det var alldeles vid själva mässhallarna. Ingrid visade rätt - men David vågade inte lita på henne, och jag höll på med något annat och kollade inte på skyltarna... Nåja, ingen katastrof - bara att vända så kom vi rätt igen.


Parkeringen låg en bra bit från själva ingången, och nu pratar vi om riktigt långt.... skulle tippa på att det var närmare 3 km att gå, kryssandes mellan så mycket hundskit så man trodde inte det var sant! Fy fan, säger jag bara - hur äckliga är inte människor här som inte tar upp efter sina hundar??


Det gick ganska så smidigt att ta sig in, men lite märkligt med bara ett insläpp och då ska alla tusentals utställare och hundar ta sig igenom ett hål som var ca 4-5 meter brett, märkligt.....


Ja, så var vi då inne - sen då? Inga skyltar om hallnummer eller ringnummer syntes... Vi hade inte fått hem något PM med ringnummer, utan på deras hemsida kunde man leta upp att det var ring 50 som vi hade. Vi irrade runt utanför en bra stund, till slut hade vi sån tur att Linnea fick syn på oss och ropade var vi skulle in, tusen tack för det!


In i trängseln då, var är ringen? Inga ringnummer syntes... När jag frågade så fick jag vet att det satt en liten skylt i taket där det stod ring 47-50...

Man ser inte skylten härifrån, den är så liten och sitter nog bakom Eukanubaskylten tror jag.... Ni ser att ringarna satt ihop på en sida så det fanns inte så gott om plats. Nu hade ju vi tur ändå som hade en ring som var längst ut så vi fick tre sidor...

Jomen, här kan ni nog se den lilla blå skylten, syns bra va?

Lite extra speciellt var det för oss i och med att Stephanie och David (Kylie & Lleytons uppfödare) var där - såååå himla roligt att se dom igen!

Borsta, borsta, borsta...... nu du Pessen (förlåt Vanja....) är du på väg mot en Världsvinnartitel!! Dom lite mer professionella har med sig trimbord, men jag föredrar golvet jag....

'

Öppen klass hanar var första klassen ut så jag hann inte smygkolla på nån klass före för att försöka se och förstå systemet.... Det är Prinsen (Barecho Promised You A Miracle) som står framför Messi och mig.

Prinsen i full språng....

Messi och jag kollar hur Antoine och Prinsen gör och än så länge verkar allt relativt normalt, förutom att man inte har en aning om vilket pris man fått....

Efter att domaren känt igenom Messi, skulle jag springa i en triangel. Jag gör det och ställer honom fritt när jag kommer tillbaks till domaren.

Men få se nu, var är domaren? Kollar han inte på oss?

Seamus var förvånad även han.....  

Nix, det visade sig att han pratade i telefon en liten stund där... inte kanske vad vi är vana med, meeeeen som nån sa - nu är vi i France och inte i Sverige...

Domaren, Gerard Arthus, bad om ursäkt flera gånger ska jag väl säga till hans försvar.

Här väntar vi då på vad som ska hända efter att alla har blivit igenomgådda...


Vi tror att det var så att de som fick Excellent var de som blev kvar i ringen och det var nog en 8-9 stycken, Prinsen och Messi var med där. Fyra stycken skulle placeras och det visade sig att det skulle stå mellan Messi och gårdagens BIR-vinnare, CH Hollivera's Mystic Melody! Messi vann klassen och jag var jätteglad för det, hade som sagt inga förväntningar alls på denna dag... Men, det skulle visa sig bara vara början...


Jaktklassen gick in och efter den var det då dags att tävla om CERT/CAC.

Samma ordning blev det där som i Öppenklassen, Messi etta med CAC och Milo (tror han kallas så....) tvåa med Res-CAC.


Så var det dags för championklassen. Det var meningen att jag skulle visa Seamus, men tänkte att det kanske inte var så lyckat när jag nyss vunnit med Messi. Jag vet, jag vet - att det inte ska ha nån betydelse, men vis av erfarenhet ni vet....


Jacky visade honom själv, och han var sååå fin! Var så roligt att få se honom, ofta visar jag ju honom och då ser man ju inte alls på samma sätt. Seamus (CH Barecho Hold Your Horses At Peasblossom) blev tvåa i championklassen, jätteroligt!

 

Fly (CH Barecho Quite A Flyer) var också jättefin, så stolt jag är över mina fina championpojkar! Han fick Excellent, men blev inte placerad - han har satt på sig badshortsen inför sommaren så vi får hoppas på kallare väder så vinterpälsen kommer....

Men, när är det min tur då??? Puss på dig älsklingsClådan 

David som ibland kan vara lite smartare än mig (lägg märke till att jag skrev IBLAND....) sa att jag nog skulle ha Messi beredd för de kanske delar ut CACIB och WW-titeln direkt efter Championhanarna. Och han hade helt rätt, för direkt efter var det dags för CACIB och Res-CACIB. Vi var alltså fyra som tävlade om det. Fr.v.: Messi, ettan i CHKL CH Sieger's Pool Position, tvåan i ÖKL CH Hollivera's Mystic Melody och tvåan i CHKL Seamus.


Gud så glad jag blev när domaren pekade på mig och Messi som etta!!!!!!! Wow, vilken känsla - och så roligt att Res-CACIB gick till en annan svensk hund, Milo.


Sedan var det dags för Juniorklass hanhundar och där var det Vanjas unga hane Anderz (Winton Man In Motion) som stod som segrare och därmed fick titeln JWW-11, han blev sedan även BIR-junior!! Stort grattis till er båda och mamma Pärlingen hälsar att det inte alls var nåt konstigt att han vann, det var såklart självklart med en sån fin mamma....


Jag trodde det skulle bli nån typ av bästa hanhund men så var det inte, utan de körde igång med tikar direkt.

Äntligen fick jag lite tid att sitta ned och vila... Det var stressigt, 81 hundar bedömda på 3 timmar och så när man inte förstår systemet heller, hua....


Fina Marta (Barecho Zimply Made For Me) visades av Vanja och en fjärdeplacering blev det för henne i Öppenklassen.


Vi hade både Kylie (CH Wongan Romanza At Barecho) och Clådan (CH Barecho Quest For Success) anmälda i championklassen, Kylie skulle få äran att visas av Stephanie och vi höll tummarna att Kylie inte skulle visa sig från sin allra sämsta sida, hon kan ju vara rejält bångstyrig och envis när hon sätter den sidan till.


 Men vi var imponerade hur bra det gick! Kylie hade nog sån respekt för Stephanie... så roligt att se.  

Hon blev också ställd ut det håll hon inte alls är van med....

Här gäller det att hålla tungan rätt i mun! En fjärdeplacering i championklassen blev det för Kylie.

Clådan var laddad denna dag...

 

Undrar vem som hade mest ont i ryggen, jag eller domaren?    

Championklass tikar bestod av 10 stycken sammanlagt har jag för mig.

Clådan vann championklassen....

.. och sedan till min stora lycka, även CACIB samt titeln WW-11!! Res-CACIB gick till tvåan i championklass, Electra Della Giuliana.

    

Så var det dags för Enya (Barecho Either With Or Without You). Tyvärr så gillade hon inte golvet så hon hade inte upp svansen hela tiden, dessutom fick hon en kartong blåsandes på sig strax innan när hon var ute och rastades... Hon fick Excellent men blev inte placerad. 

Det var alltså fyra hundar som skulle göra upp om BIR, fr.v.: Claudia, VWW-11 CH Trollängens Symphonie, JWW-11 Winton Man In Motion och så Messi. Så stolt jag var att två av dessa var uppfödda av oss och de andra två efter varsin Barecho-hund, Fritz och Pärlan!


 Det var svårt att välja vilken jag skulle visa... men det kändes som detta var Messis dag, och dessutom trodde vi Clådan skulle springa som skjuten ur en kanon om jag sprang före....  

Och det var verkligen Messis dag!! Första Barecho-hunden att lyckas bli BIR på en världsutställning, så stolt och glad jag var över honom.... Mammas Pessen-messen 


Och nu gick luften ur mig totalt.... lät tankarna på Diva komma fram lite, men tryckte tillbaka dom på en gång - inte än, tänkte jag - inte än....

Det här är inte jag, men såhär kände jag mig efter att bedömningen var färdig...


Vi hade tänkt kolla på lite grejer att köpa, men klockan var ju ganska så mycket så först och främst måste jag få i mig något att äta och gå på toa (vilket jag inte gjort sedan vi kom dit på fm....). Sedan skulle vi kolla upp var vi kunde avmaska hundarna och få stämpel i passet.


Kön såg inte så lång ut, men såååå himla sakta den gick. Vi stod nog där i över en timme, tur då att jag hade supertrevligt sällskap i kön av Tyras uppfödare Maria och Veronica!


Finalerna var det ingen ordning på alls (tycker jag då som är svensk....). Man fick själv hålla koll på när det var dags att vara i uppsamlingsringen, var man inte där kunde man glömma att få gå in. De som hade hand om uppsamlingen pratade bara franska så en del missförstånd blev det ju.... 


Messi skötte sig kanonbra i stora ringen, trots luckor som smällde i golvet där vi sprang och superhög musik i högtalarna. Han blev inte placerad, men jag viskade i hans öra att han var i alla fall bäst när vi var på väg ut därifrån....


Vi packade ihop och skulle då börja den långa vandringen tillbaka till bilen, jag var så trött, så trött när jag gick - kändes som vi aldrig kom fram....


När vi kommit in i bilen slog jag Carros nummer.... hörde direkt när hon svarade, men frågade ändå hur är det? Inge bra... storgrät Carro, Diva finns inge mer..... Och då brast det, som jag grinade - vi satt i bilköer hela vägen till hotellet, jag sket då fullkomligt ifall folk i bilarna runtomkring såg att jag grät. Även David fällde nån tår såg jag....


Carro var helt förstörd förstås, men det fanns inget annat att göra - Diva har haft ett fantastiskt liv och vi med henne. Men, vi vet alla att den här dagen kommer - men det gör så ont, så ont... Min sorg och saknad efter Fritten revs ju också upp, även om jag också känner som Carro - att han väntat på Diva och nog är sååå glad nu när hon är där hos honom, hans älskade storasyster .


Så det blev så att den dagen vi fick en ny världsvinnare så förlorade vi en av våra gamla... Som David sa, så typiskt Diva - när hon går bort ska det inte vara på nån vanlig dag, utan såklart när det är WDS och vi vinner båda titlarna.


Och ni får säga vad ni vill, men jag vet att det är Divas förtjänst att vi vann igår.... Hon vet hur glad jag blir över sånt, och hur mycket det betyder för mig. Dessutom är det just utställningar som är det som hon och jag har upplevt mest tillsammans - dessa titlar var hennes avskedsgåva till mig... men älskade, älskade Diva - om jag fick byta alla vinster mot för att ha er här hos mig igen så vore valet enkelt....

   

Love you always, forever.....  




   

     

   


      

Av barecho - 7 juli 2011 23:30

Ja, då har vi turistat en hel del - riktigt trevligt faktiskt, kul när man kan göra lite annat när man ändå tagit sig hit för hundutställningen.


Efter att vi "nattat" hundarna så begav vi oss in mot stan. Jag var lite tveksam till Metron - men vi beslöt i alla fall att ta den till slut.

David handlar biljetter till sig och till sitt harem för kvällen....


Jag kände mig allmänt förvirrad var vi skulle av och hur tunnelbanan fungerade, men Cissi tog tag i det hela och styrde oss rätt. Vi hade väl lite tankar på att gå till konstnärskvarteren, men inte såg vi då många såna där inte... Kan ju iofs bero på att klockan var 20.00 på kvällen, de kanske är lite kvällströtta?

Jamen får se här nu då... vi turister?? Hur kan du tro det??  

Många gamla, fina byggnader fanns det i princip överallt.  

Efter att ha gått bra långt i uppförsbacke så tyckte då David att vi skulle gå upp för detta, världens längsta trappa..... Och sedan ner igen, inte kul kan jag säga. Men när alternativet för att ta sig ner annars var nån mycket märklig blandning av hiss och linbana så föredrog jag ändå trapporna....

Fin utsikt var det väl iofs....

.... och nån typ av kyrka. Massor av folk överallt också.

Lotta och Carolin blev stoppade av några som gjorde nån sorts armband som de köpte... De vet vilka de ska gå på såna där... Cissi och mig kollade de inte ens åt!?


Så skulle vi då hitta ett ställe att äta på. Det fanns några syltor där, men jag tyckte det såg smutsigt och äckligt ut så vi gick vidare... (vilken skräll va?). Ganska så snabbt ändå hittade vi ett ställe där de hade rena dukar och där menyn också fanns på engelska!

Maten var helt okej och kyparen var väldigt trevlig. Jag har hört så mycket före vi åkte hit att man knappt klarar sig om man inte pratar franska och att de är otrevliga om man pratar engelska. Men det har då inte vi märkt något alls av. Visst är de dåliga på engelska, men det har då hittills fungerat hur bra som helst. Mycket trevligare människor här än den där idioten på macken i Tyskland....


Jag tyckte vi skulle ringa efter en taxi, har ju blivit varnad för att åka metron sent på kvällarna. Meeeen, Cissi var ju med och hon försäkrade mig om att allt skulle gå bra!

Så metron blev det igen, men nog tyckte då jag att det var lite otäckt att gå i de långa tunnlarna till tågen....

Ja, Lotta kunde förstås inte låta bli stången - hennes dotter Carolin skämdes inte alls för sin mamma...ha..ha...

  

Vi var tillbaks till hotellet vid 23.00-tiden och då hade Vanja och Vibeke just anlänt, skönt när flocken är samlad! Vi har tolv dubbelrum bokade här, så oerhört trevligt med så många vänner på samma ställe. Hur många hundar här är tror jag att jag avstår från att skriva.....


I morse åt vi frukost redan vid 06.00-tiden, sedan var det skönt att lägga sig igen. Vi sov då till nästan 10.30, vi måste ha varit totalt utmattade fastän det inte kändes så...


Duschade, gick en stund med hundarna och så bar det iväg in mot staden igen. Metron kändes betydligt tryggare såhär på dagen, fullt med folk - men nackdelen då är ju att det luktar så himla illa.... Fy sjutton vad en del människor stinker!!

Vi klev av vid Louvren. Inget Paris utan att ha fått hälsa på Mona-Lisa!

Rejält lång kö var det, men allt som allt så tog det nog inte mer än en knapp halvtimme så var vi inne i museet. Denna glaspyramid var alltså entrén....

Fanns mycket att beundra där.... Men herregud vilken hållning jag har? Vad var det hon sa som hyrde ut bröllopsklänningen till mig för många år sedan. In med magen och ut med brösten, måste skärpa mig....

Väldigt mycket fina tavlor fanns det där, här en på Napoleon. Ni ser konstfantasten som står där framme och kollar va?

Undrar vad han pekar på? Inte lätt att veta då alla skyltar stod på franska...

Fanns inte många med hundar på, men lyckades hitta en i alla fall...

Men här är hon då, världens mest berömda tavla! Lite häftigt att ha fått se den live faktiskt... man kan undra varför just denna tavla blivit så känd?

Det var ju inte bara vi som ville kolla på Mona-Lisa, fullt med folk där hela tiden.


Efter att vi sett M-L så kände vi oss nöjda med Louvren, så vi tog oss ut till parken som låg strax intill.

Jag var rejält trött i benen och dessutom törstig. Så vi bestämde oss för att sätta oss och ta nåt att dricka där i parken. En öl och en mycket liten flaska vatten kostade över 12 Euro, inte klokt.....

Så skulle vi då ta oss upp mot Champs-Elysses. Det var oerhört mycket trafik och vi var så glada att vi inte hade bilen med oss in. Något som en annan i sällskapet hade provat under dagen på jakt efter en Pizza-hut... Jag hoppas kunna bjuda på en liten videosnutt från den bilfärden här vid ett senare tillfälle...

Eiffeltornet såg vi därifrån, men vi har nog tänkt att kolla lite närmare på det under lördagen.

Det var med livet som insats som vi tog detta kort, men vad gör man inte för att få fina minnen från sina resor?

Vad är väl en storstad utan sina Dupontare?

Efter många om och men så hittade vi till slut en restaurang som passade... Jag tog pasta carbonara och David en pizza. Det satt en kvinna och rökte alldeles bredvid oss, och som jag längtade hem till Sverige då....

Maten var jättegod, och här kommer alltså bildbevis på att jag ätit upp nästan allt! Som jag sa till David, det var nästan lika gott som mina egna stuvade makaroner, och DET, det är ett bra betyg det!!


Sedan var det tunnelbanan tillbaks som gällde. Vi stannade till där de sålde kött över disk, fick köpt en förpackning med skinka som vi ska ha som "lockgodis" i ringen imorgon, får se hur det kommer att gå utan svenska köttbullar....


Sedan var det ombad av hundar som gällde... här är det Enya som "njuter" av behandlingen...

... här ligger de andra tre i väntan på att bli fönade.

Under tiden jag fönade dem kollade jag på livesändningen från dagens WW. Jag fattade inte ett dugg av vad som hände där, men så var sändningen inte alls så bra som den varit från Crufts. Speakern pratade dessutom bara franska.... Det såg ut som om de tävlade om bäst i grupp 2 hur många gånger som helst. Förstår ju att det förmodligen var juniorer och veteraner osv... Men, det hade varit trevligt att höra och förstå så man visste vad man såg på.


När vi var färdiga med allt så var klockan 21.30, och vi skulle försöka få i oss nån kvällsmat. Vi gick till hotellet bredvid och hittade på nåt som vi skulle kunna tänka oss på menyn.

Jag tog nån skinkomelett, som jag fick Pommes till?! Nåt franskt fenomen, eller?

Trevligt sällskap hade vi då som ni ser här!


Nu är det nattinatti, för imorgon är det då dags för Världsutställningen. Bedömningen börjar inte förrän 12.30, lite annorlunda kan man tycka... Rapport från dagen kommer förhoppningsvis här i morgon kväll. Jag hoppas dock att kunna få till redovisning av resultat allteftersom på min FB under dagen.....

  


         

     

  


Av barecho - 6 juli 2011 17:09

Hela måndagen gick åt att förbereda resan förstås. Hela huset skulle städas (för man kan väl inte åka hemifrån utan att det är rent och snyggt?!), hundarna skulle badas och fönas, det skulle handlas hem till Henke som ska bo här med de hundar som är kvar hemma, några hundar skulle ut till vänner och bekanta (Baros åkte till Eva-Lena och Magnus i söndags, Lleyton till Inger och Tyra till Emma). Nån packning hann vi inte med utan det fick vi skjuta upp till tisdagmorgonen istället...

 

Vet ju att jag med största sannolikhet inte kommer att hitta mycket för mig att äta nu förrän jag är tillbaka hemma igen så laddade upp med Tacos på måndagkvällen.

Hundarna var laddade, ja - åtminstone Messi och Enya!

  

Vi hade tänkt åka vid 9.00-tiden på tisdagen, men vi kom inte iväg förrän 9.30 Då skulle vi först förbi på två ställen i Årsunda och ett i Sandviken. Så inte förrän vid 10.30 var vi vid Främlingshem som ligger 10 min från oss. Ingrid visade att det skulle ta 20 timmar och var bra precis 200 mil till hotellet i Paris.


Vi stannade i Eskilstuna för att lämna Puh och passade då på att äta lite lätt. De hade väldigt fräscha baguetter där, nybakat bröd och fyllningen la de i så allt kändes nytt och inte sunkigt som det ofta gör när man köper färdiga mackor. Räkor och ägg valde jag. Jag frågade kassörskan ifall det var fräscha räkor så jag inte skulle bli dålig i magen. Vad svarar man på en sån fråga? Nej, sa hon - de är lite gamla och sura...ha..ha....  Trevligt med en kassörska som var trevlig och verkade gilla sitt jobb!!


Nästa stopp blev söder om Norrköping, vi skulle kolla oljan hade jag bestämt. Och tur var väl det, det syntes inget på stickan alls. Men nu är det fixat!

Bäst du kollar däcken ordentligt! Vi vet ju att det brukar kunna vara lite si och så med det vad det gäller David....

 

Det var jättemycket trafik när vi åkte genom Sverige, inte så konstigt förstås. Många semesterfirare som man tydligt kan se inte brukar vara ute och köra så mycket annars...


Vi ville äta så sent som möjligt innan vi lämnade landet så det fick bli McDonalds strax före bron. Där gav vi hundarna kvällsmaten och rastade dom ordentligt. Endast en av fyra tyckte att detta var ett bra ställe att bajsa på.... Så himla jobbiga de är, Enya hon bara satt sig hon - inga problem där inte. Men tanterna.... suck.... Clådan har inte bajsat ännu hon, och då har hon ju även ätit frukost idag förstås!


Bye bye Sverige. Ca 19.30 lämnade vi landet, fick ju stänga av FB och allt annat från mobilen då också - som man vänjer sig med att ha det tillgängligt hela tiden om man vill...

Fin utsikt från Öresundsbron.


Vi hade kontakt med flera av de andra som skulle bo på samma hotell som oss under resans gång. Och när vi står vid färjan i Rödby så står även Cissi, Lotta och Carolin där och väntar! Trevligt så vi fick lite sällskap under resan.


Ungefär 22.30 körde vi i land i Tyskland. Då var det becksvart ute, och det var inte utan att jag tyckte det kändes lite obehagligt att vi skulle stanna på nån rastplats vid den här tiden utefter Autobahn...


Vid midnatt stannade vi för att tanka. Han som jobbade där var ett riktigt "charmtroll", NOT!! Vi hade ju tankat och kom in och skulle betala, han bara stirrade på oss och suckade typ... David sa på engelska att vi hade tankat, han suckade igen och sa med mycket irriterad ton - Which number?? Ja, han menade då på pumpen såklart..... Den frågan hade förstås varit relevant om någon mer än vi hade tankat, vilket inte var fallet här.... Skitigt hår hade han också (och det är ju nåt som jag inte är så förtjust i, fråga mina söner..ha...ha...). Nä, han gjorde inte mycket för att jag skulle få en positivare bild av Tyskland om man säger så...


Vi tog ut hundarna för att rasta dom där, men det kändes obehagligt. Skum belysning och en massa märkliga (ja, utifrån min betraktelse då - de tyckte kanske samma sak om oss....) människor. Nej, snabbt in i bilen igen och sedan stannade vi inte igen förrän det ljusnat lite...


David körde genom hela Tyskland också, men när vi kom in i Belgien blev han trött så då blev det min tur att köra. Då hade det just börjat ljusna så det kändes ju skönt....

Vi började väl bli lite småtrötta här så vi tyckte detta såg väldigt roligt ut, lastbilen som kördes på släp framför oss...


Började bli dags för oss att stanna så hundarna skulle få sin frukost. De mumsade glatt i sig, vilket man inte alls kan säga att jag gjorde.

David köpte en kaffe till sig och te till mig. Men fy faen så illa det smakade!! Hon som jobbade där kunde engelska och var hur trevlig som helst, så jag trodde vi var helt överens om hur teet skulle vara. Men om det där är franskt te så tror jag att jag skippar det faktiskt...


Kändes skönt när det stod att vi bara hade 15 mil kvar till målet. När det sedan bara var 5 mil kvar så tog det helt stopp för oss bägge.... Inget att göra, bara att köra in på en rastplats för att sova en stund. Livsfarligt att köra när man känner sig så trötta som vi var då!


Ingrid lotsade oss till hotellet lätt som en plätt, så vid 10.00-tiden körde vi in på parkeringen. Då var Micke och Carina, samt Caroline med familj redan där. De hade blivit lovade att de skulle göra iordning två hundrum till dem och det var ju jättebra service. Vi fick vänta till 13.00 på vårt rum, men det gjorde inget - vi visste ju att vi förmodligen inte skulle få rummet ifall vi kom dit så här tidigt.

Hotellet ligger bra för hundarna tycker jag, finns en del grönområden runtomkring som vi kan rasta dom på.

En hel del packning som ska med in på rummet....

Clådan Ding-ding hon tar det bara lugnt hon....


Vi bestämde oss för att gå iväg och äta något under tiden vi väntade på vårt rum. Det skulle finnas ett Mc Donalds så vi stegade dit. Ville inte lämna hundarna i bilen så de tog vi med. Carina påminde mig ju om att fransmän ska vara så positiva till hundar och att man får ha med dom på restaurangerna här.     


Meeeen, så var inte fallet. Vi hann inte mer än in på McDonalds så kom det en och sa till att hundar inte fick vara där. 

Micke, Carina, David och jag samt våra fyra hundar gick så istället till en annan restaurang. Varsin sallad beställde vi där efter att ha fått menyn skapligt översatt till engelska. Messi lyckades såklart rycka till bordet så att Carinas öl spilldes ut över henne.... Nån som blev förvånad? Bra service där dock, hon fick en ny öl som de inte tog betalt för. Dock kan man väl säga att kyparen inte såg ut att vilja köpa nån Engelsk Springer Spaniel efter vårt besök där, undrar varför??


Nu har vi vilat upp oss en stund på hotellet, hundarna ska äta och rastas. Vi ska duscha för att sedan ta oss in till centrum, ska bli sjukt kul att få se allt som man bara har hört talas om hittills!




Av barecho - 3 juli 2011 12:31

Nix, jag mår alldeles utmärkt idag trots att jag var på Strandbaden igår på After Beach! Jag blev ju så himla dålig förra året dagen efter vi hade varit där, men då åt jag förstås grillbuffén - så det var säkert fel på den.... .


Vi samlades hos Karin en stund före då hon skulle bjuda på köttfärspaj. Jättegod paj var det, med supergott bröd till! Jag hade med mig mitt älsklingsvin, Sunny Days, så det kunde ju inte bli bättre!

Åtta stycken blev vi till slut, det var fler som sagt att de kanske skulle komma men nåt annat dök väl upp. Här ser ni hur vi formligen kastar oss över maten hos Karin... Solen sken i början och det var ju trevligt, men det blåste isvindar. 


Efter att ha fyllt på med både mat och dryck så skulle vi ta oss ner till Strandbaden som kanske är 10 minuters promenad från Karin, ja - i det tempo vi hade i alla fall...

Vi som hade lite mer bråttom var detta gäng; fr.v Anna-Karin, Lena, Kerstin, Inger och så jag då förstås... Lite pauser var vi tvungna att ta ibland, blir ju jobbigt att gå sådär långt när man just har ätit. Christina, Sara och Karin stannade kvar en stund till hos Karin - men vi var oroliga att det inte skulle finnas bra plats om vi kom för sent.

Gott med Ramlösa Christina!


Ja, vi  hinner inte mer än dit och beställa så spiller Inger ut sin drink. Nåja, sånt som händer - hon var snabb att torka upp det så ingen skada skedd. Kerstin kliar sig i huvudet och funderar väl hur det ska gå med resten av kvällen när det börjar såhär....

Anna-Karin verkar berätta om något skojigt, vet inte om Karin har somnat eller vad hon gör?


Ja, här verkar det vara Christinas tur att berätta om något som både Sara och Karin ser skeptiska ut till... 

En del var upp och dansade, men det höll jag mig ifrån. Trots att någon lite väl överförfriskad person försökte att dra upp mig dit.... Dansade ju förra gången jag var där och det kan ju också varit det som gjorde att jag blev så dålig, vill ju inte chansa direkt...

Ja, så fick då nån för sig att vi skulle dricka Jägermeister. Inger handlade en var till oss, men jag blåvägrade. Sprit dricker jag bara i nödfall (vad det nu skulle vara för nöd?) och aldrig Jägermeister, tror jag hellre skulle dricka älgpiss eller nåt. Fyfan, Jäger måste vara det äckligaste som finns!

Sara verkar då glad och nöjd inför att hon ska få sig en hutt! Det är inte nåt lurvigt hon har i handen, utan Anna-Karins hår som syns där bakom...

Fråga mig inte vad de håller på med? Man skulle tydligen ha korken på näsan och sedan svepa i sig det.....

Inger tittar ömt på sin flaska innan det är dags... Lena kom dit en stund också, ni ser henne till vänster på kortet. Verkligen roligt att hon var med en stund!

       

Jaaa, du - kan väl inte säga att jag blev mer sugen på att testa Jägermeister efter detta....


Efter en stund försökte Sara att vi skulle dricka Vodka/Lime istället, ja - det hade jag väl kunnat tänka mig kanske... Men, jag är ju inte så förtjust i Lime heller - och som sagt, innan jag dricker sprit ska det gå ganska så långt...


När jag är ute sådär med ett gäng tjejer så är det oerhört kul, men när jag blir lite trött och en aning "smålullig" då längtar jag alltid efter David... Man är väl lite töntig och gammaldags förstår jag, men så skönt att få komma hem till honom efteråt. Strax efter 00.30 ringde jag så han kom och hämtade mig. Vi skjutsade hem Sara och Anna-Karin också. Lite te och mackor, en treo innan jag kröp ner i sängen: det är bästa medicinen det för att motverka bakfylla!


Jag drack dock inte mer än 1,5 glas vin på Strandbaden, vinet var inte speciellt gott (supersurt och torrt) och sedan blev det ihällt Jäger i mitt glas och efter det var jag inte så sugen längre... Men, vad gör det? Idag är jag bara glad åt att jag känner mig pigg och som vanligt!


Ska alldeles strax gå ner i källaren och påbörja putsen av hundarna inför Paris. I övermorgon åker vi ju.....


Jag som är en statistik-nörd har roat mig med att kolla från vilka länder hundarna är som ska ställas ut där, det är alltså det land där ägarna bor som jag räknat:

Frankrike 25 st.

Sverige 13 st.

Schweiz 8 st.

Tyskland 7 st.

Spanien 5 st.

Polen 4 st.

Danmark 4 st.

Portugal 3 st.

Österrrike 3 st.

Norge 3 st.

Holland 2 st.

Finland 2 st.

England 1 st.

Estland 1 st.




  

Av barecho - 2 juli 2011 16:19

...har jag haft idag. Njutit av soffan ute på altanen bland annat.... tror jag flyttar ut dit helt och hållet, undrar om man kan dra ut en sladd till datorn dit?

 

Fler som njuter av den som ni ser.... Rut och Smulan ligger där och myser nu de också. Ja, inte när hundarna kommer förstås - för då blir de ju ivägjagade.... suck....


När vi satt och åt igår så pratade vi om altanen och Jacob sa nåt om hundarna och soffan. Då säger David: -Men, i den ska inte hundarna få ligga. Jag slutade äta direkt och stirrade på honom bara. Innan jag hann fråga vafan han menade med det, så skrattade han bara.... Han ville bara se min reaktion sa han. Ja, han är då för rolig ibland min älskling .


Så här klänger Kylie och Tyra på mig när jag sitter på stolen bredvid. Tyra brukar ligga på stolen när inte Kylie är där... praktiskt att vara liten ibland!


Jag fick några kort från Elvis (Barecho Flip A Coin) som flyttade förra veckan. Han ser ut att ha njutit av finvädret han också....

Skönt att få svalka tassarna lite...

Tur det finns lite skugga under paraplyet, inte lätt för hundarna när det är varmt ute...

Så här sover en livsnjutare!


Nu ska jag alldeles strax hoppa in i duschen för att sedan åka ner på After Beach på Strandbaden med mina arbetskompisar, ska bli sjukt kul!! Och ni behöver inte oroa er, jag ska inte cykla - får skjuts både dit och hem....    

Presentation

Fråga mig

35 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1 2 3
4
5
6 7
8
9
10
11
12
13 14
15
16
17
18 19 20 21
22
23 24
25
26
27
28 29
30
31
<<< Juli 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästbok


Skapa flashcards