Äntligen är vi på Gotland igen! Även om det känns långtifrån lika bra som det gjort i början av juli, när Gotlands Kenneklubb hade sin utställning förr om åren. Vet inte hur många år de haft den som nu i slutet av augusti, men det är då första gången som vi åkt hit denna tid.

Redan när Debbie, min första springer, var valp var vi här första gången och sedan har vi åkt, om inte varje år - så i alla fall väldigt ofta. När vi kom hit förr så var det nästan alltid så att semestern började med Gotland - och det var helt annat liv och rörelse på ön än vad som känns nu.... Men, bättre nu än inget alls kan man väl säga! Vädret ser lovande ut - och det är nog så viktigt nu känns det som, efter att ha varit både i Köping, Vallentuna, Norrköping och Eskilstuna denna sommar - för att inte tala om GRÄNNA!! Ni som var där vet vad jag menar - det finns regnväder, det finns kraftigt regnväder, det finns ihållande regn och så finns det Gränna....

Det var meningen att vi skulle åka hemifrån vid 06.30 imorse, men vi kom iväg en dryg halvtimme sent. Och tur var väl det... vi var ändå i Nynäshamn 09.30 -och färjan skulle gå 11.05 Bästaste Jill och Elisabeth kom dit strax efter oss så vi tog en fika ihop innan vi checkade in bilarna. När vi lämnat fram biljetten till damen i luckan så frågade hon om vi hade några husdjur? Eh....... varför frågar du tänkte jag säga, men gjorde det förstås inte. Trodde att de kanske skulle ta mer betalt ifall vi sa att vi hade fem hundar i bilen. Såååå jag svarade  - Nej, det har vi inte och log mitt oskyldigaste leeende. Då ska ni åka till rad 8 svarade hon. Varför svarade du så, sa David? -Tja, sa jag - trodde vi skulle få betala en massa mer.... - De kanske frågade för att vi skulle stå på ett bättre ställe då sa David. Hmmmmm..... så långt tänkte ju inte jag. Men som många andra gånger hade han rätt, och jag mitt nöt borde väl ha lärt mig att man ska säga sanningen istället för nån hastig nödlögn.....

Nåja, vi tog med lilla Ty in på båten och de andra hade det så skönt i bilen. Vi hade bakluckan öppen och när David var ner och kollade till dem sov de som små grisar i bilen... Han tog foto med telefonen så att jag fick se det själv - bra det! Tyvärr kan jag inte visa fotot här, heller inte de kort jag tog på Tyra och Jill på båten eftersom det inte går att ladda in kort från telefonerna till datorn idag.... suck....

Vi fick i oss lite mat på båten, satt uppe på däck hela tiden eftersom vi hade Tyra med oss. De få timmar det tar att åka över gick hur snabbt som helst, såå skönt. Som så många gånger förr fick jag köra av bilen från båten. Det gick utan några problem, trots att det var superdupertrångt då båten verkade vara mer än full denna tur.

Vi skulle bo på hamnhotellet, det ligger mittemot där färjan lägger till. Väldigt praktiskt - tar ju bara några minuter därifrån till utställningsplatsen imorgon också. Vi fick ett rum precis bredvid receptionen, lite litet - men bra med utgång till en liten uteplats där hundarna har kunnat koppla av nu under eftermiddagen.

Tyra håller koll på grannar och på de som är på väg in till receptionen.... Långöronen behöver nån beskyddare, för de är ju alltför korkade för att förstå själva vad som kan vara farligt!!

Här är ingången till rummet från uteplatsen, nu har matte rest sig och gått ut - och då kommer de på en gång, man måste hålla koll på matte hela, hela tiden!

Nu ska hundarna strax få sin kvällsmat - en liten promenix i Visby blir det sedan, trevligt, trevligt! Man fick inte sätta upp tälten på utställningsplatsen före 19.00 så då ska vi dit och träffar nog på Jill och Elisabeth där igen förhoppningsvis. Vore ju kul om vi kunde äta något ihop ikväll, alltid lika kul att umgås med dom!

Apropå att långöronen inte vet vad som är farligt, här ska ni få se något riktigt skrämmande.....

Hur kan de bara komma på tanken att lasta timmer på åkern nedanför vårt hus????? UTAN att ha frågat om lov först..... Kan lova att hundarna var MYCKET upprörda.....

Här har de hämtat "Farfar" Lleyton som lugnt kollade på det och konstaterade typ att, tja - det är en traktor....

Men, Miranda törs inte släppa den helt med blicken.... traktorer har man ju hört talas om, de kan man inte lita på hur som helst!

Efter ett tag återgick Tyra till att tvätta mamma Pärlans öron, och dagen efter när traktorn kom tillbaks så kollade de bara. Äsch, den där gamla traktorn känner man ju igen.... gäääääsp.....