Eller om jag nu kan kalla det personalfest... Som David så milt uttryckte det när jag sa att jag skulle på fest med mina arbetskamrater på fredag - Du har inga arbetskamrater vet du..... Meeeen, de känns än som mina jobbarpolare - och lite vemodigt var det ändå i går kväll när jag var med dom på Sjösunda här i Årsunda för att fira Inger som fyllt 50 och Pia som fyllt 40....

Sjösunda ligger vid Strandbadens strand och om jag minns rätt så är det DHR som äger den. Trots att jag bott i Årsunda sedan 1987 har jag aldrig varit in där förut...

Italiensk buffé serverades.

Vi mumsade och åt, dryck hade vi med oss själva och det var lite blandad kompott där. Lugnt och stillsamt var det där, kanske berodde det på att vi lyssnade på avslappningsmusik till en början.

Men när Christina och Lena dök upp i dessa vackra "nakendräkter" så blev det allmänt jubel!! De hade sagt till att vi skulle ta med oss handdukar, vilket ju inte jag gjorde ändå för säkerhets skull. Ni som bor häromkring vet ju den hätska debatt som varit om nakenbadets vara eller inte här på Strandbaden.

På allmän begäran så bjöd de dessutom på poledancing - och tja, de hade talang - nåt annat kan man inte säga!!

Det blev en tidig kväll, redan vid 21.30 började de första åka hem och vid 22.45 kom David och hämtade upp mig.

Just ja, glömde ju blogga i torsdags. Fick ju äran att arbeta som vikarie några timmar då på mitt gamla jobb. Var med yngre barn än jag hade förut, men det var verkligen roligt - kände ju hur mycket jag saknar barnen nu när jag inte jobbar.... Inte så att jag vill tillbaks inte - nänä, men om jag fick jobba som vikarie lite då och då vore det perfekt!

Idag har Jacob och hans lag spelat match mot Ockelbo. Vi hade fika denna gång så jag fick bara se första halvlek. De låg under med 1-3 när jag började kolla - men sedan jobbade de upp sig till 4-3, gud så duktiga de är!! Är sjukt stolt över hela laget, och förstås lite extra över Jacob. När jag sa till honom efter matchen att han var såååå duktig så frågade han om jag inte var lite partisk då? Men, nä - det var jag ju inte - att jag är i det närmaste fotbollsexpert vet väl alla!!

Några födelsedagar vill jag uppmärksamma såhär i efterhand: I torsdags fyllde vår C-kull av cocker 10 år! Tyvärr är det flera som inte finns kvar i den kullen, pga mentaliteten. De blev inte alls vad jag önskade och trodde..... Men, de som finns kvar är ena riktiga gobiter istället. Först och främst Cliff, som flyttade till Carro & Diva som valp. Efter ett par år valde han att flytta till Carros föräldrar där han nu lever och blir bortskämd som få.... Colin bor i Sandviken och han kommer och klipper sig regelbundet så han får jag träffa ofta. Han bor ihop med sin springerkompis Theo - och man kan väl säga att det är Colin som är chef av de två! Whiskey bor i Hofors, han har också varit och klippt sig lite då och då - men nu var det ett tag sedan han var här. Av tikarna så är det Molly jag träffat senast, men det är flera år sedan nu det också. Stort grattis till er allihopa!!

I fredags hade vi två kullar som fyllde år som vi vill gratulera: Först ut är B-kullen som fyllde 13 år. Det var endast två valpar i den kullen och den enda som är kvar är gamla Benny - som blev pappa förra året. Sist jag fick rapport från dom så mådde han lika bra som han alltid gjort. Den andra kullen är K-kullen som fyllde 10 år. Klara flyttade till kennel Mountjoy där hon fått valpar, tror det var två kullar. Hon är nu omplacerad och mår bara bra såvitt jag vet. Alice tog vi själva två kullar efter, hon placerades ut till en jättetrevlig familj i Torsåker och nu var det ett tag sedan jag hörde ifrån dom - men jag antar att hon bor kvar där. Nora flyttade till Västerås och de har jag inte hört mycket ifrån under de år som gått, däremot Elsa som flyttade till Halmstad har jag haft äran att träffa flera gånger. Vi har fått bo hos henne och hennes familj några gånger när det varit utställningar i närheten - och Elsa är en superpersonlighet. Fastän vi träffas så sällan så får jag för mig att hon ändå känner igen mig.... Två hanhundar blev det i kullen, Kasper har jag inte hört ifrån på jättelänge - men Tuff får jag träffa lite då och då, han är en supermysig hane som inte har det så lätt med sin lillebror Glimmer som han är alldeles för snäll emot....

Nä, nu är det natti för mig här hemma. Ska till Gimo imorgon på utställning - är ju så nära så känns som hemmaplan. Jag och hundarna ska möta upp Marina & Ditte vid Tierpsavfarten - sedan får vi se hur vi två handikappade klarar av att ta oss in på utställningen.... Nåja, som sagt - två handikappade är alltid bättre än en!

... över Seamus (CH Barecho Hold Your Horses at Peasblossom) som i söndags inte bara fick sitt 14:e CC i England, utan även blev BIR och slutligen BIG-1 på utställningen i Birmingham!! Att vinna i England som är rasens ursprungsland är något väldigt, väldigt speciellt - åtminstone för mig. För det första så tävlar alla champions där också om CC, vilket såklart gör att det är mycket svårare att ta ett CC där än ett CERT här. Det brukar också vara ganska så många anmälda - och såklart är också de allra flesta som dömer rasspecialister. Seamus ägare Jacky & Dave har verkligen varit superduktiga med att hålla honom i kondition och de har haft ett fantastiskt tålamod med mig som uppfödare också (har nog inte varit så lätt alla gånger....). Jag älskar alla mina hundbarn, en del kanske inte tror mig - men jag vet att det är sant och det är det som är viktigast.... Men, Seamus är en av de som står mig allra närmast av de jag har sålt. Kanske beror det på att han bodde här till han var 10 mån och sedan har kommit hit och bott med oss även efteråt? Eller så är det för att han är efter min älskade Fritz och bästaste Kylie.... Vet inte, men en sak är säker - Seamus finns i mina tankar, ofta ofta.... 

Snygging .

Som om inte det var nog fick jag strax efter meddelande om att vår norska tös Liza (CH Barecho Fly Me To The Moon) hade varit på viltspårprov. Hon fick 1:a pris med HP och blev provets bästa hund av 27 startande!! Duktiga husse Dag var det som var med i skogen. Hon fick följande kritik: " Utmerket sporing. Utmerket avhopp og vinkler. Tempo og föring av hunden er utmerket. Sårleie påvist. Har både elg och fugl i närhet av sporet utan at det påvirker hundens arbeid. Dagens arbeid er utmerket. Sporings tid 12 minutter." 

Visst är det väl roligt att vinna själv, men när det går bra för valpköparna är det ännu roligare - delad glädje är dubbel glädje eller hur!!

Sent i måndags kväll fick Messi dambesök - han hade gått och lagt sig för kvällen så det var väl inte några helhjärtade försök från hans sida direkt... Igår morse däremot tyckte han det var dags - så en hängning på nästan en halvtimme blev det, då hade han tröttnat för lääääänge sedan kan jag lova!

Efter det åkte AnnSofie och jag mot Furuvik för att titta på Baros valpar. Kameran hade såklart hon med så lite fotografering blev det av de små. Valparna var väldigt jämna måste jag säga, här kommer de två som jag tyckte bäst om:

På vägen hem sa jag i nåt svagt ögonblick att vi kanske kan ta kort på mina valpar sen också? Jo, det ställde AnnSofie upp på förstås. När vi sedan kom hem hade jag ingen ork längre (nån som blev förvånad??). Jag har noll, absolut noll tålamod när det gäller att fotografera hundar...

Meeeen, hon godtog inget sådant så det vara bara att ge med sig....

   
Stackars Luca (Barecho Gold Fever) var helt oklippt.....

..... och så här beter sig min Greven när det är dags för att fota...

Greven (Barecho Gold In Motion), det gäller att fota snabbt om man ska få med honom på kort!

Tur jag har Gizza (Barecho Glint Of Gold) som det är lite mer ordning på....

.... känner mig mycket nöjd med henne för tillfället!      

Helt slut var jag förstås efter denna pärs, att brottas med tre halvstora valpar! AnnSofie och jag hade jättetrevligt under dagen måste jag säga - tänk så intressant det är att verkligen få tid att diskutera olika saker med sina uppfödarkollegor, mycket givande!

Idag har Frodo blivit lämnad här i väntan på sitt nya hem.... Sorgligt såklart, han undrade en stund var hans matte tagit vägen efter hon lämnat honom. 

Måste bara säga att han är en så himla trevlig hund! Det måste gå att hitta ett nytt hem åt honom. Lugn, trygg och harmonisk tycker jag han verkar vara. Sunt beteende mot de andra hundarna och inte bryr han sig om vår halvjobbiga kattunge heller! Hoppas det finns någon därute som bara längtar efter att få dela sitt liv med Frodo - jag kan lova att ni isåfall kommer att få mycket glädje ihop med denna trevliga hane.

Tyra var lite nyfiken på Frodo till en början, men sedan var filten han hade med sig ännu mer intressant....

    
Kattungen Frasse har hittat en leksak, han kan leka i timmar med den... Inte finns det mycket annat som är så roligt att titta på som en kattunge full i bus!!

Har en kull att gratta i efterskott också! Det är E-kullen som fyllde 1 år i fredags. Det är Hopes andra kull, och pappa till denna kull är Viktor. Vi har ju ett yrväder kvar här hemma, nämligen Enya. Hon har inte ställts ut på ett tag då jag tyckte hon behövde växa till sig. Nu är hon anmäld till Högbo så får se hur hon ser ut under all päls när hon blir klippt dit.... Syrran Smash bodde kvar här lite längre, hon bor nu i Norge och har varit på några utställningar där det har gått bra. Hoppas få se henne här framöver, tyckte mycket om henne som valp så hoppas hon har utvecklats bra. Nelly är också en fin tik som behöver tid att utvecklas, hon bor ihop med Thea och det finns också en hanhund i familjen. Skönt när de har en flock att bo i tycker jag... Elaine flyttade till Norge och henne har jag inte hört något ifrån på bra länge, inte heller har jag hört något ifrån - hon flyttade till Gyttorp när hon var ca 5 mån gammal. Elvis flyttade till Gävle - och vi hade nöjet att få ha honom här när husse och matte gifte sig i början av augusti. Enterprise, minns inte vad han skulle kallas.... flyttade till Sundsvall och det var ett tag sedan jag hörde ifrån honom. Nelson flyttade till Stockholm och han fick jag fint kort på för inte så länge sedan, alltid lika uppskattat att få foton på dem!

David är på väg hem från Glommersträsk och är nog inte hemma förrän efter midnatt, får se om jag håller mig vaken - men det är nog inga höga odds på att jag har somnat innan han är hemma....

.... eller hur? Det är ju en del av hundsporten det - och man vinner och förlorar av lite olika anledningar ibland. Några titlar har vi inte med oss hem från Europautställningen, men lika fina hundar har vi med oss hem som vi hade med oss dit, och tur är väl det - skulle iiiiiiinte ha velat byta ut dom mot nån . Lite nya kunskaper inom olika områden har vi också med oss hem - plus roliga minnen ihop med goda vänner, inte att förakta. Sååååå, även om det nu "bara" blev tredje placeringar för mina hundar i deras klasser så kände jag mig himla nöjd ändå när jag kom hem från den här resan.

Jag startade hemifrån strax efter 19.00 i onsdags kväll. Styrde Udjat mot Västerås där jag skulle möta upp Veronica och hennes två hundar. Vi skulle förstås åka i hennes bil - att åka med Udjat tor till Leeuwarden måste nog likställas med 30 dagars tortyr eller nåt....

Mina hundar fick åka på övervåningen i hennes Multivan - jag som är så klen hade svårt att lyfta upp dom, men Veronica hjälpte mig som tur var. Trots att vi endast hade 3 ESS och 2 Affen så var det ändå fullt i den stora bilen. När man vet att man har utrymme då passar man minsann på att ta med sig mycket grejer!

När vi hade kört några timmar ringde min telefon. Det var David och han var mycket upprörd! Han hade ännu en fästing, denna gång i knävecket. Hur skulle det nu gå att få bort den när jag inte var hemma???? Jag berättade var fästingborttagaren fanns och att han fick be Henke hjälpa honom. Trots sin fästingfobi så ställde han upp och hjälpte David till slut. Herregud, tänkte jag - man kan inte vara borta mer än några timmar förrän det händer katastrofala saker!!

Resan ner gick hur bra som helst - var väl lite trött bitvis så vi turades om att köra. Vid halvtolvtiden kom vi fram till hotellet i Papenburg som ligger i Tyskland -alldeles nära gränsen till Holland.

Hotellet hette Park Inn Radisson och var verkligen superfint! Allt var perfekt ansat och inte ett skräp så långt ögat kunde nå.

En liten kanal gick genom staden. Det är sällan jag blir imponerad av städer, har ju sett en del under årens lopp. Men Papenburg var något speciellt - som en liten leksaksstad eller nåt. Allt var perfekt, rent och snyggt. Gamla mysiga hus och alla människor vi träffade var jättetrevliga (eller ja, inte surtanten vid frukosten, men alla andra)! Hoppas jag får möjlighet att återvända hit någon gång i framtiden.   

När vi packat in på rummet så bestämde vi oss för att ta något lätt att äta. 

Mittemot hotellet fanns denna urmysiga restaurang. Vi beställde en varsin baguett och öl. Vi trodde vi beställde krabb-fyllning då det hette Krabben - men det visade sig vara typ rökta räkor och nja, kan jag väl säga - tror inte jag äter det igen inte....

När vi just hade börjat äta ringer min telefon. Det är Inger, Leas matte. Jag hör direkt att hon är ledsen och förstår att det inte är goda nyheter som kommer. Hon berättar att Lea inte finns mer... Hon hade åkt in till veterinären och där upptäcktes att hon hade metastaser i lungorna, förstorat hjärta och en hel del tumörer. Fanns inget att göra då det inte gick att operera.... Inger tog det rätta beslutet att låta henne somna in där och då - men så himla sorgligt och så ledsen jag är att jag inte hann träffa henne en sista gång. När jag var i Paris dog Diva och nu dog hennes dotter Lea - törs nog aldrig åka på såna här resor mer....

Men Lea har haft det fantastiskt bra hos Inger de sista åren - och hon hann inte lida, detta lindrar förstås smärtan - men bara lite, lite.....

Medans vi satt där så anlände Micke, Carina, Carolin, Caroline, Johan och Jan till hotellet. Efter fixande med lite allt möjligt så skulle vi gå ut och äta tillsammans allihopa hade vi bestämt. Jag hade sett på menyn på den restaurangen vi var på att de hade en hel del rätter som lät goda, inte så oerhört dyrt heller - så vi bestämde oss för att gå tillbaks dit.

Personalen var väldigt trevliga och tillmötesgående måste jag säga. Inga problem alls när vi ville ändra om och ha lite andra tillbehör. Dock såg killen som tog emot vår beställning mycket skeptisk ut när Carolin skulle beställa sin dricka. Hon sa - One Coke - och tja, det betyder ju Kokain så han såg sig lite oroligt omkring innan Veronica räddade situationen genom att säga att hon ville ha Coca-Cola. Stackars Jenny beställde öl, men tanten som serverade drickat tyckte nog hon såg för ung ut trots att hon haft åldern inne i många år... så hon ställde inte ölen vid henne utan gav den till någon annan. Och, det konstigaste av allt var - att jag faktiskt tyckte om maten!! Jag var smått chockad själv..... till och med vinet var gott!

Vi hade ca 1,5 timme att köra på morgonen och det gick hur bra som helst att hitta dit. Inga köer in, varken till parkeringen eller in till själva hallen - sköööönt!

När vi sen kom in uppstod samma förvirring som i Paris. Var skulle vi ta vägen? Det kom fram någon där som hjälpte oss - men bättre information hade helt klart kunnat skickats ut före - samt funnits innan för entrén. De som tyckte att det var dåligt organiserat i Paris ska nog vara glada att de slapp detta. Där visste vi åtminstone i vilken ordning vi gick i ringen. Någon sån information hade vi inte fått - bara en nummerlapp via mail. På deras hemsida kunde vi se vilken ring vi hade - men inget mer. Så dåligt att man fattar inte hur de kan få ordna något dylikt!! Till på köpet var vår ring i en liten ishall. Det kändes som typ nån liten inofficiell utställning där inne. De hade samma dag en nationell utställning också - och de ringarna var inne i själva mässhallen, hade väl känts mer naturligt om de varit i ishallen isåfall.... Och redan här fick jag en dålig känsla måste jag säga. Ni vet hur det kan vara eller hur? Man känner liksom på sig att idag kommer det att gå skit, eller idag kommer det att gå bra. Man kan väl säga att känslan var rätt som jag hade denna dag.... En amerikansk domare hade vi, minns inte vad han hette. Men kanske tyckte han lika som den amerikanska domaren vi hade i Norrköping? När David hade hämtat ut Messis kritik i Norrköping och det i den stod att han var övervinklad i fronten... ja, då var det svårt att hålla sig för skratt!

Så fort jag var färdig med mina hundar rusade jag bort till Veronica för att se ifall jag skulle hinna se något i Affenpinscherringen på den nationella utställningen. De var redan klara och hon hade blivit BIR och BIM! 

Tog mig sedan till flatringen för att kolla in hur det gick för Ryan-Bryan. Han hade blivit bästa hane, gud så kul - ännu en titel för honom att lägga till sin digra skörd!

När jag stod där så fick Micke ett samtal från Carina att det var kris i amrisringen - de behövde en handler. Eftersom alla var upptagna vid flatringen så sprang jag dit för att hjälpa henne.

Jag fick en tik att visa, tror det var i Öppen klassen. Kan väl inte säga att jag lyckades så bra - hon blev inte placerad. När jag är på väg ut ur ringen så blir jag stoppad av en annan svensk amrisuppfödare. - Du får inte visa några andra hundar än dom du äger eller har fött upp sa hon till mig. - Det får jag visst det svarade jag, man får inte visa dom REGELMÄSSIGT - men en gång är knappast regelmässigt. Satt någon utländsk dam där som skulle mästra mig också - pekade med långfingret åt mig och sa - As a judge you can never show another persons dog. Finns två saker jag hatar; när folk kallar mig lilla gumman eller när de ska tillrättavisa mig genom att peka med fingret åt mig som om jag vore nån liten unge. Kokade i mig när jag svarade: REGELMÄSSSIGT, man får inte visa dom REGELMÄSSIGT!!!!!!! Gud så himla trött jag är på alla dessa människor inom hundvärlden som orkar hetsa upp sig över dylikt. Carina och jag är vänner, man måste väl få hjälpa sina vänner fastän man är domare. Vi ställer inte ut för varandra eftersom vi tycker att vi känner varann för väl. Många, många andra umgås mer än vad vi gör, åker tillsammans på utställningar och ställer ut för varann. Det kan man väl tycka vad man vill om - men nog kan då jag tycka att det är värre än att hjälpa varann någon gång? Det är ju inte direkt så att hon har någon fördel av att jag visar hennes hundar om man säger så.... För er som är intresserade så står det såhär i dom domaretiska reglerna: 

Exteriördomare får inte regelmässigt på
utställning visa upp andra hundar än
dem som han/hon själv äger eller deläger
eller hundar av egen uppfödning
(gäller inte avels- och uppfödarklasser).
Domare får dock visa hund ägd av
person i samma hushåll.

Irriterad som sjutton gick jag tillbaks till flatringen och hann då se Bryan bli BIR - sådärja, nu kändes det mycket bättre!!

Jag skulle hjälpa till och visa i Carinas flatgrupp så jag fick en chans att gå in i finalen i alla fall, ha...ha...!

Det gick riktigt bra måste jag säga! Carinas amrisgrupp blev etta och hennes flatgrupp blev tvåa, stort grattis!! När vi sedan skulle springa ärevarv sprang vi varannan flat och varannan amris till publikens jubel, verkligen roligt!

Ryan-Bryan på väg in i stora ringen...

Såååå fin han var, ingen placering blev det för honom - men han skötte sig perfekt och var verkligen jättefin!

Bästa ESS-junior blev Peasblossom Heaven Sent. Hon är en dotter till CH Barecho Zuper Playmaker och Barecho Qualified to show at Peasblossom - så det var verkligen roligt!

När vi kom tillbaks till hotellet och vi var färdiga med matning och rastning av hundarna var det dags att äta igen. Det kändes naturligt att gå tillbaks till samma ställe igen när vi varit så nöjda dagen före. Lika nöjda blev vi denna kväll - jag tog såklart samma maträtt och samma vin, dumt att chansa på nåt nytt!

Fint var det där på kvällen också.... Fnittrigast av alla var nog Carina och jag, behövs inte många droppar vin när man är trött efter en utställningsdag! Så glad jag är att ha så härliga vänner som jag umgicks med denna kväll inom hunderiet, det gör verkligen att man orkar med de som kanske inte är fullt lika trevliga!

Veronica och jag åkte tillbaks mot Leeuwarden på lördag morgon för att hon skulle ställa ut på EUW. Båda hennes fick Res-CACIB. Jag tyckte det var jätteintressant att få se lite "nya" Affenpinschrar. Kollade en del på schnauzerbedömingen också - intressant det med. 

BIR Affenpinscher blev en läcker hane som heter Billy Bongo v Tani Kazari.  

Vi startade hemfärden vid 13.30 och körde sedan på för kortare stopp bara.

När vi hade kört av färjan stannade vi för att mata och rasta hundarna. Det blev inte så långt stopp då det stod två långtradarchaffisar och glodde på oss hela tiden. Och när jag säger hela tiden, menar jag det. Vi var nog där 15-20 minuter och de släppte oss inte med blicken en sekund. Veronica var rädd att de skulle gå ihop och våldta oss - men jag trodde nog inte det... Sa till henne att om de kommer och gör nåt försök ska jag slita av mig kläderna och skrika - Ta mig, ta mig, då blir de nog rädda och sticker! Men, nja - hon såg inte helt övertygad ut om att detta skulle fungera så vi satt snabbt in hundarna i bilen och åkte vidare. 

Det var meningen att vi skulle sova kvar utanför Helsingborg hos vänner till mig. Men, nu hade en av Veronicas andra affen vunnit gruppen på Öland och hon var tvungen att visa honom dagen efter i BIS då Maria som visat honom under lördagen inte kunde stanna. Sååååå what to do? Efter en hel del tänkande hit och dit så kom vi fram till.... att om Jill kunde ha hunden över natten, eftersom Jill var där och skulle ställa båda dagarna så kunde jag och Veronica åka till Kalmar och bo där på hotell under natten. Maria lämnade hyrbilen på hotellet och jag skulle sedan köra hem Veronicas bil till Västerås där jag hade min egen stod. Så fick det bli, Jill var som alltid beredd att hjälpa till - härligt med människor som är villiga att hjälpa till fastän det blir lite extra besvär!

Vi var inte framme i Kalmar förrän vid 01.00 på natten - och vet inte om man kan kalla det hotell.... Det var Rasta Hotell och rummen liknade mest såna som man typ sov i när man var på skolresor! Nu spelade det inte oss någon roll - vi hade nog kunnat sova var som helst då vi....

Hade sovmorgon till 08.15, verkligen skönt att få sova ut. Åt frukost och körde sedan mot Västerås. Måste säga att bilen var verkligen skön att köra - om jag nån gång ska ha en minibuss igen så blir det nog en sån!

Jag körde förbi utställningen i Dingtuna för att hämta upp battingen min. Inte blev hon då så värst överdrivet glad att se mig inte! Emelie har nog skämt bort henne rejält under helgen....., precis som det ska vara! Tusen tack Emelie för att du ställde ut henne både på SK:s utställning i Falun och i Dingtuna. I Falun var Anna snäll och ställde ut våra två yrväder Greven och Gizza också - de hade skött sig så bra att hon trodde jag hade tjyvtränat!! Men, nä - det har jag ju inte gjort - man kan ju inte ändra på sånt hur lätt som helst.... Tusen tack Anna för att du tog hand om våra två "spykråkor"!

Celine (CH Barecho One Vision) blev bästa tik samt BIR-veteran. Detta foto är från BIS-veteran där hon blev placerad som fyra.

Nöjda och belåtna körde vi in på gården vid 18.00-tiden igår kväll... Lilla Ty var så glad att hon skrek när hon såg mig - och lilla Frasse blev skeptisk. Han hade nog glömt bort mig som det verkar....

Han har ju haft det ganska så lugnt här under tiden fyra hundar varit borta. Han har t.o.m lekt en hel del med Lleyton - fattar inte vad som har hänt med Lleyton. Han måste ha blivit senil, har blivit så oerhört lekfull och barnslig nu på slutet....

Avslutar med ett foto på Lea-pea Pärssen....

   CH Barecho Later Diva "Lea"
18/12-2001 -- 1/9-2011

Älskade Lea, sov gott och hälsa mamma Diva och de andra....
love you forever and ever