Kennel Barecho

Direktlänk till inlägg 15 november 2011

Om tårar vore guld....

Av barecho - 15 november 2011 09:12

... ägde jag miljoner, det är ett som är säkert. På mindre än ett år har jag förlorat min katt Knut, Fritz, Diva, Lea och så nu igår Penny.... Vill inge mer nu, mitt hjärta klarar inte mer.


Fast så får jag ändå dåligt samvete, jag har ju mina barn som ändå betyder allt, allt för mig och min älskade man. Men, det gör ändå så himla ont att förlorat alla dessa hundar som betytt så mycket för mig, mer än kanske vad som är "normalt" - vad vet jag? Kan ändå inte göra något åt att det känns som om hjärtat mitt nu bara är som ett blödande sår... Jag vet att det sägs att det blir bättre med tiden - men när såren bara rivs upp om och om igen, hur ska det kunna läka då??


Penny har verkligen varit hela familjens hund, inte så bunden vid mig som de flesta andra. Oftast har vi kallat henne Menny-muppen och hon har på nåt sätt alltid funnits här hemma. En stor trygghet för oss alla med ett hjärta av guld och envis som få. Hennes stora kärlek i livet var sonen Henric. När han var borta låg hon bara och väntade på honom, men gick det mer än några dagar så följde hon mig istället. Men sån beundran som hon hade i blicken när hon tittade på Henke - det hade hon aldrig med någon annan. De var så tighta och kärleken mellan dom gick inte att undgå att se. Att nu förutom min egen sorg och saknad se vad han går igenom - gör att allt känns tusen gånger värre. Om jag bara kunde göra något för att lindra hans smärta. Men, det går inte - jag vet ju det själv, man måste få sörja.... Enda trösten som jag vet att jag haft själv är att man vet man gjorde det för hundens skull, när det allra sista beslutet ska tas måste man lägga bort sina egna känslor - hur svårt det än är.


Hon har haft en del urinvägsinfektioner med väldigt hög feber den senaste tiden, men efter penicillinkurer har hon repat sig. Dock har vi väl sett att hon sovit tyngre och också andats tyngre. Hon har haft lite flytningar - men vi har kollat livmodern och det har inte varit några problem där. När hon så här i helgen hade något som stack ut ur vulvan så förstod jag ju att det var en tumör.... Hon verkade inte sjukare annars, utan var sig själv tyckte jag. Tumören hängde till slut ut och hon läckte en hel del kiss.


Vi fick en tid igår hos veterinären och både jag och Henke var förberedda på att det värsta kanske skulle kunna hända.... Men, hoppet är det sista som överger en - så innerst inne hoppades vi såklart att vi skulle få med oss henne hem. När veterinären konstaterade att det kanske inte var så svårt att ta bort själva den tumören så kändes det lite bättre - men när hon sedan kände fler mindre tumörer innanför plus att Penny fått ett bråck som låg på sidan så förstod jag att detta går ju bara inte. Tumören hade förmodligen legat för så hon har tryckt på extra mycket när hon bajsat - därav bråcket. Förutom detta hade hon en juvertumör som inte kändes bra.... Hur mycket kan man utsätta en gammal hund för? Hon skulle ha blivit 11 år om några veckor.... Det skulle till en ganska så stor operation som jag förstod och kanske tom flera. Säg att de öppnar henne och hon är full i cancer - eller att de opererar henne och hennes sista månader i livet bara blir plågsamt? Hur fruktansvärt det än var så var vi tvungna att inse att för Pennys skull var det lika bra hon fick sluta sina dagar..... Hon somnade in lugnt och stilla med mig och Henke vid sin sida. Hon var helt lugn och trygg, trots att vi var rejält upprivna båda två...


När vi sedan kom hem och inte möttes av henne kändes det så hemskt.... Hur kan en hund göra att det känns så tomt fastän det finns gott om andra hundar där? Ja, jag vet inte... men aldrig, aldrig kommer vi att glömma vår älskade menny-mupp.....

 

Sov gott så länge nu älskade muppen - du kanske inte var någon stor stjärna i ringen, men för oss här hemma var du en av de allra största stjärnorna någonsin . Hälsa Fritte och dom andra så länge - tills vi ses igen älskling.... 

 
 
Marika

Marika

15 november 2011 09:50

Mycket tråkigt att läsa detta. Men man har ibland inget val för hundens bästa. Kan inte trösta med ord egentligen men en "tröst-kram" från oss skickar jag ändå. :(

http://www.inkatribes.se

barecho

15 november 2011 09:51

Tack....

 
stin@

stin@

15 november 2011 10:28

Så fint du skrivit. har läst med tårar i ögonen. Förstår att det är jobbigt att se sonen så ledsen också.
Styrkekramar till hela familjen!

http://www.tansandtins.se

barecho

15 november 2011 10:48

Tack...

 
Ingen bild

Carro

15 november 2011 10:53

Om tårar ändå vore guld <3 <3 <3

barecho

15 november 2011 10:56

Jadu Carro - då skulle vi slå de flesta oljemiljonärer i rikhet, det är ett som är säkert

 
Ingen bild

Vanja

15 november 2011 11:01

Føler så inderlig med dere i sorgen.... <3

barecho

15 november 2011 11:02

Tack Vanja....

 
Maria H

Maria H

15 november 2011 11:05

Så tråkigt, så svårt...

Smärta och tårar är priset för att man älskar..

http://mariacreadiem.blogspot.com

barecho

15 november 2011 11:06

Visst är det så.... och glädjen att få haft henne här är trots allt större än sorgen att förlorat henne...

 
Ingen bild

Kerstin Lööf

15 november 2011 11:09

Helene !
Du tog alldeles rätt beslut,det är en styrka att förkorta lidande för våra älskade hundar,det är de ansvar vi tar på oss när vi förvaltar en annans liv oavsett djurslag.Det är bara av egoistiska skäl man behåller djur som inte längre har ett värdigt liv.
Men det är HEMSKT...jag lider med er ! Kram

barecho

15 november 2011 11:17

Visst är det hemskt - fast man vet att man egentligen inte hade något val.... Tack för din omtanke, kram

 
Ingen bild

Marie o Xit

15 november 2011 12:26

Åhhh så sorgligt :(
Stor KRAM till er

barecho

15 november 2011 13:40

Tack....

 
Nanny Björkeland

Nanny Björkeland

15 november 2011 13:27

Tårarna rinner .... Hur det än är vill man det bästa för sina hundar. även om det nästan sliter ut hjärtat ur kroppen! Det enda som värmer är minnena som man fick tillsammans .
Hoppas hon inte glömmer ge Anton en nospuss.
massor av kramar

http://nannybm.bloggplatsen.se

barecho

15 november 2011 13:40

Hon ger alldeles säkert Anton en nospuss - för pussas det gillade hon verkligen....

 
Ingen bild

Erika

15 november 2011 13:56

Jaaa ....ja du vet själv hur det blev nu...Krokodiltårar trillar ner för mina kinder och jag vet exakt hur smärtsamt det är och hur vidrig känslan är när man tappar greppet och inser att man inget mera kan göra.Jaaa den känslan är ofattbar...Hur kan man utsätta sig för detta om och om igen,när man mår så ofantligt dåligt.Kramar till er alla,jag tänker på er.

barecho

15 november 2011 14:10

Men även om det är som om hjärtat slits ur ens kropp så skulle jag aldrig vilja vara utan den villkorslösa kärlek som de ger en... Visst tänker jag så nu också, hur kan jag vara så dum att jag utsätter mig själv för detta om och om igen.... Men, de verkliga förlorarna i världen är de som inte kan känna någon kärlek till djuren, eller hur...

 
Ingen bild

mikael eriksson

15 november 2011 14:47

Ja du Helene jag kan bara hålla med alla vad som är skrivit i din blogg

Känns så tufft !!!!!! när man misst den man älskar så mycket
Kram Micke

barecho

15 november 2011 14:49

Ja, så himla tufft att förlora dom...Stor kram

 
Ingen bild

Katarina H

15 november 2011 16:37

Jag säger som du brukar säga till mig "det är du som lever med hunden som vet vilka beslut som måste tas..osv" och för Pennys del fanns ju ingen annan väg. Dock är det ju skönt ändå att vi kan låta dem slippa lida. Alla dessa Malinbarn, som alla har ärvt av hennes goda själ - den där speciella blicken. "Åh söstra min" säger jag till Penny och tänker naturligtvis på Lina som lämnade oss förra hösten - äh Helene så ledsen man blir.....

barecho

15 november 2011 16:50

Visst är det så.... mycket oftare tar vi nog beslutet en dag för sent än en dag för tidigt....

 
Susann

Susann

15 november 2011 17:18

tänker på er ......

http://www.teofield.se

barecho

15 november 2011 18:55

Tack.....

 
Linda

Linda

15 november 2011 17:26

Grät en tår när jag läste. Penny var tydligen en hund som betydde mycket för er. Man älskar alla de hundar man har hemma men en del på ett alldeles speciellt sätt. Jag brukar alltid trösta mig med att den som lider allra minst när det handlar om sådana här saker är hunden... Det är desto svårare för oss som förlorar en kär vän.

http://www.charlescroft.com

barecho

15 november 2011 18:50

Hon betydde så mycket för oss allihopa i familjen..... På nåt sätt har jag liksom inte helt förstått det förrän nu när hon är borta, men jag saknar henne något oerhört.... Visst är det så, hunden är den som lider allra minst - en liten tröst i eländet.

 
Katarina och Andrea

Katarina och Andrea

15 november 2011 18:29

Stor kram från oss Katarina och Andrea

http://www.bigbrazzel.se

barecho

15 november 2011 18:48

Kramar till er i mängder, ni ska veta att jag tänker på er

 
Lena,Atlaz o Ginger

Lena,Atlaz o Ginger

15 november 2011 21:05

Så gripande du berättar. Den smärta man känner när man måste ta ett så svårt beslut över livet på en hund som betyder så mycket är outhärdlig. Känner så med er! Tröstekramar <3

http://www.gladiatorkillarna.se

barecho

15 november 2011 22:43

Tack för omtanken.....

 
Ingen bild

Anna-Greta

15 november 2011 21:16

Så sant så, hunden lider minst. Egentligen skulle man se det som en ynnest, en gåva att kunna ge en älskad familjemedlem ett värdigt avslut. Tänker på många gamla människor som får avsluta sina liv i ensamhet och ovärdigt behandlade. Hunden har en favör, avsluta värdigt och omgiven av sina kära. Men sorgen och saknaden blir inte mindre för det, även om förståndet säger nåt annat. Känner med er, kram

barecho

15 november 2011 22:44

Det är så sant som du säger - att få avsluta sitt liv på det sättet är ju verkligen något man skulle önska alla fick göra. Lugnt och stilla med sina allra käraste intill

 
Rosita

Rosita

16 november 2011 06:36

Läser detta fina du skrivit med tårar som rinner ner för kinden. Tänker på min Tyra som är 10½ hoppas hon har några år kvar.
Många styrke kramar

http://www.jorstorparenskennel.se

barecho

16 november 2011 07:17

Tack...

 
Ingen bild

Inger P

16 november 2011 16:06

Usch så tråkigt! Lika sorgligt varje gång, man måste ta avsked av en vän. Vår Nelspäls är ju oxå 10,5 och även vi hoppas på flera år till, samtidigt som man får vara glad o tacksam för varje dag hon är med oss.

barecho

16 november 2011 17:53

Visst får man vara tacksam för varje dag man har dom hos sig....

 
Ingen bild

Jill

16 november 2011 16:06

Åh Helene, så har ännu en av dina änglar förenats med de andra i hundhimlen :'(
Finaste Menny-Muppen, ett sånt fint avslut hon fick här på jordelivet. Skickar med en liten dikt som är så fin tycker jag. Många tröstande kramar kommer härifrån <3

"The time arrived my job all done
Now I frolic above the sun
In time you'll see me, you know I'll wait
Up here for you by the pearly gate.

Till then do me proud and continue on
I live in my daughters and in my sons
I go now with a bark and some cheer
A bark that you will, again one day hear."

barecho

16 november 2011 17:45

Tack... sån fin dikt

 
Ingen bild

Susanne

16 november 2011 16:28

Också jag (som inte har ESS) sänder en medkännande tanke med tårar i ögonen. Alltid lika jobbigt när det inte går längre. Vi tog bort vår gammeltik i måndags, så jag känner verkligen med er. Ställer ni ut på "Stora Sthlm"? Vore kul att få se era fina hundar i verkligheten.

barecho

16 november 2011 17:53

Tack för omtanken... Blir bara vår veterantik som vi tar med till Stora Stockholm av ESS:en, men sedan har vi vår cocker och affen anmälda också!

 
Ingen bild

Mona Uddén

17 november 2011 12:10

När våran första springer dog vid 12,5 års ålder blev våra söner också väldigt ledsna och sörjde mycket (t o m mer än de visade, tror jag). Elton hade ju alltid funnits där för dem.. De var 4 och 7 år när han kom till oss vid 3,5 månaders ålder... Och visst blev det tomt. Så är det ju, varje hund har liksom sin plats, och de kan inte fylla varandras. Lider med er... Kram

barecho

17 november 2011 12:27

Absolut - varje hund har sin plats och ingen i hela världen kan ersätta den....

 
Ingen bild

Puhsingen

18 november 2011 09:12

Här blir vi ledsnare än vanligt, kram på Er alla andra ledsna.

Tina & Puh

barecho

18 november 2011 09:48

Tur vi har Pennys son Puhsingen att glädja oss åt ändå

 
Ingen bild

Diana N

19 november 2011 15:59

Mina tårar trillar när jag läser om Penny.. Lider så med er <3

barecho

22 november 2011 07:24

Tack för omtanken....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av barecho - Fredag 22 mars 05:44

  Taco     Toby     Tristan     Trevor     Tippo     Tango     Tally     Trisha     Tabitha     Tora   Mer information om valparna finns här: Kennel Barecho ...

Av barecho - Fredag 22 mars 05:39

  Ubbe     Uzo     Undis     Uzzi     Unette     Ultra   Mer information om valparna finns här: Kennel Barecho ...

Av barecho - Torsdag 14 mars 16:34

I måndags, när det var sex dagar kvar till beräknad valpning så låg tempen på 37,6. Det var ju inte jättelågt och Kryddan åt upp sin mat. Hon var lika lugn som vanligt. Så jag tänkte det var falskt alarm. Tempen sjönk sedan sakta nedåt, men inga andr...

Av barecho - Söndag 3 mars 14:25

I denna blogg kommer det mestadels vara inlägg som har med kennel Barecho att göra. Om våra valpar, hundar, från utställningar mm. Jag (Helene) har skaffat en ny blogg där jag mer kommer att skriva mina tankar och åsikter inom olika ämnen, välkommen ...

Av barecho - Fredag 1 mars 07:49

Denna kull är Ziris andra kull hos oss, förra kullen föddes för 1,5 år sedan, i den kullen blev det sju valpar. Att det skulle bli fler denna gång misstänkte vi ganska tidigt, för redan när hon gått fyra veckor började magen växa - och det snabbt! De...

Presentation

Fråga mig

35 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5 6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23 24 25 26
27
28
29
30
<<< November 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästbok


Skapa flashcards