Helt plötsligt började Molly krysta och strax därefter var första valpen född! Tror knappt jag någonsin varit med om ett så snabbt förlopp. Men skönt att hon verkar ha så lätt att få ut dem... Kan ju vara lite besvärligt när det är första gången ibland.

I rena förskräckelsen över vad som trillat ur henne så backade Molly upp i hörnet av valplådan. Men nyfikenheten och moderskänslorna tog snabbt överhanden och nu är hon såå mån om dem! Litar inte alls på mig när jag lyfter upp dem utan då försöker hon ta dem med sin mun och lägga tillbaks dom.

Baros första dotter Hetty föddes 8.00 och vägde 440 gr. Hon är brun/vit.

Nästa dotter kom redan efter 20 minuter, hon heter Henrietta och väger 392 gram.    

Jet lag måste vara det jag har drabbats av nu - för himmel så trött jag är på kvällarna! I förrgår gick jag och la mig 20.15, orkade inte ens kolla på DHW. Minns inte att jag drabbades av det när vi kom hem från Australien - meeeen, så var jag ju några år yngre då också .

Resväskan vägdes innan vi åkte och den visade på 24 kg... ett kilo för mycket alltså, men vi trodde det nog skulle fungera ändå. När de sedan vägde in den så vägde den 24,6 kg... dock räknade de ihop mammas och min väskas vikt och då hade vi hela 2,5 kg som vi kunnat handla mer för!

Resan hem var rejält skumpig, mycket turbulens och kanske är det därför resan hem är två timmar längre än resan dit? Vi landade i alla fall en knapp halvtimme tidigare än beräknat och det var tur det -för vi hade aldrig hunnit med anslutningsflyget annars som skulle gå 40 minuter efter när planet egentligen skulle ha landat. ALDRIG mer Zurich flygplats - det säger jag bara! Flera olika terminaler som inte har någon genomgång mellan dom - utan ett tåg som man måste ta sig ner till för att kunna ta sig mellan. Upp och ner för jättelånga rulltrappor - köer för att visa passet och sedan ännu längre köer för ännu en säkerhetskontroll av handbagaget. Värst ändå är skyltningen.... står det terminal A på en skylt så går man ditåt - men då har skyltningen upphört! Både mamma och jag sa det - så många flygplatser vi varit på men detta var den klart värsta!

Vi kom på flyget som vi skulle och var så skönt då att sitta på planet mot Sverige! Det gick lugnt att flyga - men när vi skulle landa var det oerhört starka vindar så t.o.m jag blev lite orolig. Planet svajade hit och dit när de gick ner.... men, piloterna är väl vana med att lyfta och landa i alla möjliga väder så det gick ju bra såklart.

Såååå glad jag blev att se Jacob och David när vi kommit igenom allt på Arlanda! De hade kört i god tid - men blev lite sena pga det hemska väder som var. Bitvis hade det varit snöstorm och halka så de hade inte kunnat köra i mer änn 50 km/h ibland. Så nu var vi hemma i Sverige igen - snöblask och isvindar, jodå - svensk vinter det!

Hundarna blev också glada förstås och innan jag gick och la mig var jag ju tvungen att visa alla de fynd jag gjort - tror de var nöjda med det mesta i alla fall...

I måndags kväll firade vi Henkes 20-årsdag - pappa & Lena samt Kerstin kom hit och fikade lite och grattade honom. Jag blev så trött så var nog inte så kul sällskap..... När jag blir såhär trött då är det bara som att gå in i en vägg - finns inget annat att göra än sova !

Lite snö hade vi ett par dagar och även om jag nu inte gillar snö så vill jag absolut att det ska vara fruset så hundarna håller sig rena, och lite vitt är ju bra så att det blir ljusare. Nej, det var helt lagomt det som var och hundarna gillade det dom med. Tja, kanske inte Tyra - hon tittade på mig bara när vi var ute - stod på tre ben och såg lidande ut. Vänta du bara lilla gumman tänkte jag - om du tror detta är jobbigt så ska du få uppleva något mycket värre under resten av dessa helvetiska månader....

Molly på språng - hon har letat lite lämpliga platser för valpningen de sista dagarna, men kan väl säga att jag inte tyckt de varit okej.

Som sagt, Miranda rår ingen på i den här familjen. Satan så snabb hon är! Lilla Ty försöker allt vad hon kan med sina små ben...

Pensionärerna våra letar i snön, kan det vara efter kattbajs möjligen? Apropå katt, tror ni Frasse vill gå ut nu? Icke sa nicke - han totalvägrar. När jag hade ut honom mot  hans vilja klättrade han upp och stod utanför fönstret på övervåningen där jag satt, jamade allt vad han kunde! Hur kunde jag bara göra så mot honom????

Jomen här sörni, här finns det kattbajs!!!

Tungan rätt i mun!

Nog är hon bra tjock allt Molly!

Nej, hon fick mig!!!!

Mor och son letar och letar....

Äsch, nu går vi in eller hur....        

Ni trodde kanske att jag denna gång klarade mig från dåliga besked när jag var borta? Om det vore så väl ändå.... men, på torsdagen ringer David och berättar att Swedbank har låst alla Almabs konton (Almab är alltså där han arbetar) så ingen lön kommer att betalas ut! Lönen skulle ju komma dagen efter så det kändes ju inte roligt alls... Nu har det varit lite knackigt för Almab de senaste åren - men ändå nu på slutet har de fått flera affärer och det började se positivt ut. Så lite märkligt tycker jag att det kommer just nu - kan det vara så att Swedbank vill att det ska göra så ont som möjligt hos de anställda? Så man väntar till dagen före de ska få lönen som är före jul? Ja, jag har ju ingen koll alls på hur banker tänker. Men, jag kan säga att jag är MYCKET glad att vi inte längre har en bank som är så helt utan hjärta!

Så i tisdags försattes företaget i Konkurs - exakt två år sedan förra ägaren dog.... Nu får David lönen ändå genom den statliga lönegarantin, men det känns förstås inte så roligt med tanke på att jag inte direkt har ett fast jobb heller. Ingen vet väl nu vad som händer där - men de ska jobba och avsluta det som är påbörjat som det ser ut nu...

Så frågan är nu om jag vågar åka till Finland.... nu får det väl ändå vara nog med dåliga nyheter!!

Molly har ju tid att valpa på fredag och igår gick febern ner så valparna är på väg! Inget har hänt ännu, men jag har sovit med henne i valprummet i natt och hon har varit orolig av och till under natten. Vid 01.30-tiden blev det plötsligt strömlöst och det kändes inte alls trevligt. Hur sjutton valpar man en tik i mörkret? För tända ljus ger ju inte mycket till ljus liksom.. Som tur var så var inte avbrottet mer än en knapp timme tror jag så jag kunde lättad andas ut....

Mycket bäddande... måste ju vara fint när de kommer.

Och så den där blicken som de har under förvärkstadiet - lilla gumman, inte kul när det gör ont och man inte helt förstår varför...

Tur hon har farbror Lleyton med som stöd....    

I måndags fyllde R-kullen 4 år, stort grattis till er! De är efter Jet och Bettan, så det blev Jets sista kull här innan han for tillbaks till Australien. Fido flyttade till Norge - och han får jag rapporter ifrån då och då, mycket uppskattat! Han har visat sig vara en hejare på viltspår och är nu champion både i Sverige och Norge. Brorsan Jori kom hit och klippte sig någon gång efter han hade flyttat - men sedan har jag inte hört ifrån dom, han bor i Sandviken så inte så långt bort. Syrran Thea bor inte heller så långt härifrån, nämligen i Gävle. Henne har jag haft nöjet att träffa på på lite utställningar - alltid lika trevligt! Rihanna flyttade till Ryssland och jag har fått något kort på henne, men är ju lite problem med språket där så svårt att hålla kontakt. Frida träffade jag för inte så länge sedan när hon kom hit för att lämna/hämta Frodo som vi tog hand om några veckor. Frida är verkligen en urmysig tjej, lite liten till storleken men så trevlig. Ricki brukar komma hit då och då när matte & husse är ute och reser, får se om det blir något besök här snart igen? Lina finns tyvärr inte kvar i livet - oerhört trist, att förlora dem i så ung ålder är förstås ännu mer fruktansvärt på många sätt.

Vi åker mot Finland idag 16.45, så mamma kommer snart hit för att ta hand om Molly och valpningen, tur jag har henne som jag litar blint på vad det gäller såna saker!