... åtminstone från utställningar. Ska faktiskt bli jätteskönt - kanske känner jag annorlunda om några månader, vem vet? Men just nu känns det så rätt!

Dessa väskor som stått färdigpackade i många, många år - har nu packats ur och ska tvättas igenom ordentligt. Får se när det blir dags att packa dom igen? Förmodligen inte förrän till Crufts eller eventuellt till Malmö. Som det känns nu kommer jag endast att ställa ut om jag känner nån nyfikenhet på vad domaren ska göra eller känner att det är en domare som är väl förtrogen med vår rasstandard. Kanske blir det någon bara för att den är nära, vi får se? Vet att jag inte kommer att sakna den stämning som varit kring vår ring sista tiden - en del människor kommer jag nog att sakna, men många kommer jag att må så bra av att slippa se. Låter hårt kanske - men det är så jag känner det. Som jag alltid har sagt  - hellre få och ärliga, genuina vänner - än många falska som ler och låtsas vara trevliga och sedan sticker kniven i ryggen på en så fort man vänder sig om.

Vad det gäller årets listor osv. så har jag inte en blekaste aning hur det har gått annat än för de vandringspris vi har skänkt själv, där känner jag en skyldighet att det blir rätt poäng och rätt vinnare. För de andra priserna - I couldn't care less....

Sådärja, nu har jag fått gnällt av mig lite! Måste förstås skriva lite om utställningen igår, Stora Stockholm som den alltid kommer att heta för mig eller Stockholm Hundmässa som den tydligen ska heta nu ett tag. 

Carro kom till oss redan på lördagskvällen eftersom hon numera bor i Falun och det ligger ju liksom lite åt fel håll. Vi hade stått på julmarknaden en stund före där Jacobs klass hade försäljning så någon mat orkade vi inte göra. Efter att ha badat och fönat hundarna (som endast var Kylie, Vera och Tyra - kändes som rena semestern) åkte vi och köpte mat, kinamat, pizza och mcdonalds så vi alla skulle bli nöjda! Jag hade ju tröttmössan på mig så blev tidigkväller för mig - David och Carro satt uppe med Jacob och kollade på TV de. Vid 01.00 vaknade jag, klarvaken men det var ju två timmar för tidigt så bara att försöka somna om. Lyckades väl till slut och drömde då så himla sjukt så tror jag behåller det för mig själv faktiskt.

Resan ner gick hur bra som helst förutom att Ingrid verkar ha fått en hjärtinfarkt. Vi lyckades få igång henne men hon slocknade genast igen. Nu hittar vi ju till mässan i Stockholm utan några problem som tur är - men irriterande ändå, vi har ju inte haft henne ens i ett halvår.

Vi hade bestämt att vi skulle sitta vid cockerringen hela dagen - mest för att jag ville få chansen att titta på cocker ordentligt, något som jag nästan aldrig hinner med annars och sedan för att jag ville hålla mig borta från "energitjuvarna". Carro bara skrattade hon och undrade vad sjutton som hänt med oss?? Är vi gamla nu när vi har mer fika med oss än hundar??? He...he... kanske det, men himla mysigt hade vi faktiskt hela dagen måste jag säga.

Sötaste Tyra var med - men jag ville inte gå in med henne i ringen, vill nog att hon ska få lite mer päls innan jag vill visa henne igen.

Det visade sig att bedömningen i springerringen som låg i en annan hall gick ganska så snabbt så det blev dags för Kylie att gå in där före Vera skulle in. Såg ut som om det skulle krocka ett tag så då blev jag lite trött... om man ska ställa ut två hundar så lyckas det krocka ändå! Meeeen, nu löste det sig som tur var!

Jag hade ju bestämt att inte ställa ut någon springer alls, men då jag såg att de skulle dela ut en ny titel här - Nordisk Veteranvinnare-11 så blev jag förstås lite sugen. Endast två hundar deltog i tikarnas veteranklass - men jag blev himla glad när hon vann så hon fick denna titel! Den tycker jag hon är såååå mycket värd min fina, fina Batting .

Japp, så ser det fina priset ut som man får för titeln...

Snabbt tillbaks till cockerringen där det började bli dags för Vera att göra entré. Ville ju gärna ställa ut henne för denna domare som på circuitutställningen i samband med WW-08 gjorde henne till BIS-junior samt gav henne Cert i mycket stor konkurrens.

Vera är bara så härlig att visa, glad och framåt hela tiden.

Visst, svansen är lite hög ibland - meeeen, hellre det än mellan benen .

I väntan på enskild bedömning....

Känner mig inte helt bekväm med att visa på bord än - har ju två raser nu som ska visas på bord så måste skärpa mig.

Ser lite ovant ut eller hur? Lustigt också när alla står på lineupen - alla handlers sitter ned med sina hundar utom jag som står. Men, jag tycker inte jag får dom lika bra i balans om jag sitter som när jag står...

Domaren verkade uppskatta Vera nu också för hon kom tvåa i championklassen och slutade sedan som fyra bästa tik, det kände vi oss mycket nöjda med.

Ni ser väl så glada och nöjda vi är!!

Efter lite strosande och shoppande så kollade vi sedan på några finaler innan vi startade resan hemåt - hejade fram Micke & Carinas hundar och Carinas amris blev till slut BIG-4, roligt!

Senare på kvällen kom sedan Vanja och Dag till oss för att sova över på resan hemåt. Vi käkade ihop och satt och pratade en stund - men jag var så trött så ögonen knappt gick att hålla öppna. Men, lika trevligt som alltid hade vi förstås - trots att det bara blev en kort stund denna kväll.

När jag la mig så kom jag att tänka på att det faktiskt är 10 år sedan vi blev Årets Uppfödare - detta pris fick vi ju ta emot på Stora Stockholm. Känns på nåt sätt så himla avlägset nu... var som en annan tid, ingen av de hundar som var med i gruppen vi vann med finns i livet idag. Sorgligt men sant....

Nåja, upp i morse för lite frukost med våra norska gäster innan de skulle dra vidare. Sedan skulle jag in till veterinären för att vaccinera Luca och så skulle han få ett pass. Davids föräldrars katt Kattis (18 år gammal) har inte varit pigg på slutet.... Hon har kissat inne en längre tid, något hon aldrig skulle ha gjort som ung och frisk. De har funderat hit och dit, men kommit fram till att hon nog mår bäst av att sluta sina dagar. Jag lovade hjälpa dom eftersom jag ändå skulle dit idag. Fastän Kattis och jag aldrig haft någon närmare relation så har hon ändå alltid funnits där så länge jag har känt David så självklart var det jättesorgligt.... Men, hon somnade in så lugnt och stilla - jag tyckte mig se i hennes ögon att hon visste vad som skulle hända. Hon strök sig mot mig och såg ut att njuta när jag kliade henne innan hon somnade för alltid.... Sov gott nu Kattis - hoppas det finns massor med smaskiga råttor och fåglar du kan jaga i katthimlen .

Idag skulle också Penny ha fyllt 11 år, saknar henne fortfarande såklart..... Slutar man nånsin att gråta över de fyrbenta man har förlorat under årens lopp?

En sväng till Valbo köpcentrum blev det för oss här på kvällen så nu är några julklappar inhandlade i alla fall! Inte så mycket folk där heller så kändes helt okej tycker jag. Jacob var med för han var så sugen att köpa ett spel, hans bror och far tyckte inte alls han skulle göra det - meeen, nu brydde inte vi oss om det. Jacob och jag råkar vara utrustade med det minsta tålamod man kan ha så jag lovade honom att han visst fick köpa det nu - även om det är jul om mindre än två veckor!

På vägen hem stannade vi vid en rödljus i Sandviken. Det är två filer där, en till höger för de som ska åka rakt fram och en till vänster för oss som skulle svänga till vänster. Längst fram stod en bil mitt i - så den täckte båda filerna. David muttrade och frågade om han skulle tuta. Nej, gör inte det sa Jacob - det kan vara en farmor som kör!! Så sant så - så tänker en omtänksam sonson som älskar sin farmor !