Japp, två inlägg måste det bli idag - det om Seamus gick ju inte an att ha ihop med julfirandet, det var alldeles för speciellt för att dela plats med något annat  .

Detta år var ju julafton på en lördag - det borde vara förbjudet tycker jag... för himla jäktigt blir det när det liksom är julafton direkt när ledigheten börjar och förra helgen redan känns lååååångt borta. Nu är ju jag visserligen hemma - men har ändå tusen saker som ligger över mig att göra. Att sedan David jobbat sjukt mycket denna vecka sedan det stod klart att det blivit nya ägare har ju inte direkt hjälpt mig....

http://arbetarbladet.se/nyheter/sandviken/1.4230340-almab-drivs-vidare-efter-konkursen

När han kom hem i fredags skulle han då ge sig på att sätta upp den belysning som vi köpt till vår flaggstång. Vi har inte någon utegran i år och jag har tyckt det sett så himla fint ut när andra har haft sån här belysning. Såå han begav sig ut på en gång, medans det var ljust ute. När han varit ute i över en timme kom han in - med mord i blicken och sa att jag var tvungen att komma ut och hjälpa honom. På med jacka och vantar och ut i snålblåsten för jag ville verkligen ha upp denna belysning. Det visade sig att de åtta snören med ljus som fanns plus den med ström hade trasslat ihop sig till ett enda stort ormbo.... Meeeeen, utrustad med ett tålamod som ingen sett hos mig sedan jag var ett år och lärde mig gå typ så började jag trassla ut ett och ett.  Efter ca 1,5 timme var vi klara - då var det redan mörkt men jag gick in efter en ficklampa som vi skulle se med i mörkret. Satt då också på mig en mössa (även om det är emot mina principer....) eftersom jag nu var så himla nedkyld. Klagade inget alls utan hämtade sedan Henric och Jacob för att de skulle hjälpa oss när vi hissade upp den så inte samma sak skulle uppstå igen.

Jacob, Henric och jag höll i två var och David hissade upp den. Allt såg bra ut - han började slå ner dom i backen så att de skulle sitta fast och när han håller på med den femte vad händer då tror ni? Jooo, hela skiten rasar ner!!! Ringen hade böjts ut på nåt sätt. David blir helt vansinnig - skriker att vi aldrig ska köpa nåt mer skit på Rusta!!!! Jag försöker hålla lugnet - meeeeeeeeeeeeeen, där gick det inte längre!!! Helt stelfrusen skriker jag, men det blir väl ingen jävla belysning ute i år då  !!!! Går in och slänger igen dörren allt vad jag kan (tur vi har en kraftig och tålig en... ) - några tårar kommer, vilket det alltid gör när jag blir sådär besviken och arg. Jag går i alla fall in i Tv-rummet och tänker fortsätta med min städning samt att klä granen. Vad tror ni jag ser då? Jooo, granjäveln har vält!!! ÅÅÅÅÅÅh, nu är det inte roligt kan jag säga - när så David kommer in skriker jag bara: - GRANJÄVELN HAR VÄLT!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!   Eftersom han nu känner att det är bäst att behålla lugnet om det ska bli nån jul i detta hus så säger han inget, går bara in och ställer upp granen igen och går därifrån. Jag torkar mina tårar och fortsätter lugnt där jag var innan jag gick ut... Jaaaa, kanske jag inte är den mognaste i kommunen - men ganska så skönt ändå när man fått ur sig allt . 

Den blev ganska så fin ändå tyckte jag....

Efter lite försmak på den fantastiskt goda julmaten som mamma varit så snäll och gett oss dagen före så kämpade jag på med städningen till 20.30, då sa min kropp till att den hade fått nog och ville till Tv-soffan istället. Sååå bara att ge upp och krypa ner där.....

Igår morse blev det tidig uppstigning för att hinna med det vi inte hann med dagen före... Men ganska så mysigt ändå, lite frukost först och så gav vi oss på att städa sedan - går ju så mycket snabbare när man hjälps åt.

Frasse fick lite skinka till frukost - men nja, han föredrar nog kattmaten verkar det som...

Vid lunch kom Åke och Kerstin för att äta lite gröt och skinksmörgås. Som jag skrev förra året så vägrar jag numera åka till mer än ett ställe på julafton - så nu gör vi så att vi antingen är hos dom på kvällen eller hos oss. I år var det dags att vara hos dem på kvällen vilket då gjorde att gröten serverades hos oss. Ser ni så julfin jag är, nåt svart måste jag ju ha på mig - men bara byxor just denna gång!

Jaaa, så ordentliga de ser ut allihopa!

Jättetrevligt hade vi verkligen och gott var det om jag får säga det själv - men sån här mat gillar ju jag! Fast jag hade förstås inte skinka på min macka - det var ju tunga på den förstås...

Pelle, Johanna, Hugo och Hubert kom förbi lite snabbt med en julklapp till Jacob - trevligt! Efter de hade åkt skulle Jacob agera djurens tomte - vi hann liksom inte med det i förmiddags....

Först ut var Frasse. Han låg och sov i Tyras kontorsstol när Jacob började prassla med julklappen....'

När han sedan fick se vad som fanns i paketet blev han genast nyfiken... Detta var helt klart en julklapp i hans smak!

Han lekte sedan med den bra länge - den är så himla söt, ser ut som ett litet Tyra-huvud!

     
Sååå var det fiskarnas tur! Säg inget, jag har aldrig påstått att vi är en normal familj.... Ni ser väl på Jacobs min att han tycker det är lite märkligt kanske, men för mig är det förstås helt naturligt.

Nu vet jag inte hur glada de blev över just denna julklapp.... Men, så är det ju ibland - man kan inte vara nöjd med allt man får!

Sen fick Molly sin julklapp.... Nu vet jag ju inte hur hon brukar fira jul i Hagaström - men hon var grymt skeptisk. Kanske har hennes matte sagt att hon inte får ta emot paket hur som helst? Efter att ha fått hjälp med öppnandet så mumsade hon i sig den till slut i alla fall.

Valparna fick nöja sig med sin vanliga mat och mammas tuttar - men de verkar tycka det var helt okej.

Sen blev det Tyras tur.... Hon fick gå in i sin hage där hon äter för att få vara lite ifred....

.... som ni ser så kan det ju behövas.

Jag tyckte ett grisöra kändes alltför stort för henne så hon fick ett köttigt ben att mumsa på istället, något hon gjorde intensivt tills jag tyckte det fick räcka.

 
Paketutdelning!

Här har då fem långöron fått sina paket och nu gäller det att hitta något bra ställe att äta på....

Clådan får lite hjälp med öppningen av tomten.         

Lleyton paxade korgen han....

Tant Kylie hade som vanligt snott åt sig de flesta paketen så Jacob var tvungen att rycka in och reda upp det hela...

Hmmmm.... säger Miranda, ska jag lägga mig här?

Pärlan slog sig ner på köksgolvet hon - där trivdes hon och tuggade som i trans...

... och Miranda hon gick och gick....

... och gick och gick, inte förrän alla andra ätit upp sina öron kunde hon lägga sig och äta upp det. Jaaaa, de har lite olika taktik de små älsklingarna!

Lleyton borrade ner sig i bädden - som han njöt gammelgubben våran, och än har han inte fått bästa julklappen - hans favorithusse kommer ju hem i övermorgon !

Dom här två håller ihop i vått och torrt numera....

Messi var lika skeptisk i år som han var förra året.... WTF - kommer inte den här från en gris???? Och ni tror jag kommer att äta den..... glöm det!   

Men hans fästmö visste precis vad det handlade om....

Ett snabbt mord av papperet och så glufsade Daphne i sig sitt öra på rekordtid! Förmodligen var det hon som också åt upp Messis någon minut senare.... Ingen parning har det blivit mellan de två än - men hon verkar gilla Messi och han har förstånd att låta henne vara än så länge. Hon känns fortfarande för hård och blodet är lite för mörkt - kanske att det kan vara dags om ett par dagar? Vi håller tummarna att det ska gå vägen...

Baros var inte helt säker på vad han skulle göra heller - men han sprang till slut ut i rastgården med den...

Något som Luca gjorde på en gång - men så är han lite mer kvicktänkt än sin bror Greven som inte bara var skeptisk till sitt öra utan även undrade vad det var för sten som helt plötsligt låg i korgen...

Syrran Gizza var inte still tillräckligt länge för att kameran skulle hinna fokusera... men örat åt hon upp snabbt!

Fame var grymt skeptisk.....

Och Enya var också lite undrande - hon var mest intresserad av ifall de andra verkligen fick samma sak i sina paket?

Fighter (som är här för att husse och matte är borta) verkar ha vanan inne med julklappar. Han fixade att öppna själv och åt sedan lugnt upp sitt öra...

Efter att detta var klart hade Jacob bestämt att vi för en gångs skull skulle vara en normal familj och kolla på Kalle på TV! Det gör nämligen ALLA andra påstår han... Lydiga som vi är så gjorde vi honom förstås till viljes...

Man blir verkligen nostalgisk när man kollar på detta - så speciellt det var när jag var liten att kolla på Kalle på julafton! Ser ni våra fina mjukistomtar? I år har tomtemor bestämt sig för att öva på simhopp - tomtefar kollar nervöst på....

Ingen blir förvånad över att detta är mitt favoritinslag eller hur? Sååå himla söta de är - nog måste väl Lufsen vara en schnauzerblandning? Vad Lady är vet vi ju....

David tog sig en liten tupplur han under tiden - snarkade högt i ena soffan medans Jacob och jag myste med några hundar i den andra.

Vid sex-tiden var det dags att åka mot Hammarsbacken för att fortsätta julfirandet där. Davids bror Gustav var där med sin sambo Carro och deras barn Melker & Selma. Ja, Åke och Kerstin var förstås där de också.

God julmat bjöds det på förstås... Nåt som var nytt för i år var den superdupergoda sås som var till laxen, var nån typ av hjortronsås. 

Melker som är snart två år blev väldigt intresserad av vår kamera - han fick ta några kort och tja, såhär såg ett av de ut. Såhär ser livet ut ur en tvåårings perspektiv!

Äta bör man annars dör man så heter det ju... men nog äter man lite för mycket dessa dagar... Men, det är ju så himla gott så vad kan man annat göra?

Samma tomte i år igen, han är verkligen en bra tomte som orkar hålla ut år efter år....

Melker agerade tomtenisse en liten stund - här är det Jacob som får ett av sina paket.

Ett verktygsset fick Melker från oss - här är det pappa och farfar som försöker förstå sig på hur det fungerar...

En julklapp till Kerstin från Åke med en gullig vers till - det är kärlek det !

Åke fick skidglasögon från David och Gustav - snitsigt värre!

Jacob med några av sina julklappar - en innebandyväska bland annat som han verkligen behövde.

Två av mina älsklingar ! Kändes verkligen i hjärtat att tredje sonen - Thomas inte var med denna julafton....  Men på tisdag kommer han och hans sambo Sia - och dåååå blir det riktig julafton för mig!

      
Henke kan förstås inte låta bli att nypa lillebror....

Många fina julklappar fick vi, bland annat 12 tallrikar från Rörstrand:

Jättefina - jag gillar ju också sån här enkel, lite klassisk design.

Efter lite tjatande från min sida så kom vi hem i elva-tiden - jag körde som vanligt och blev förstås även trött först....

Nöjda med julfirandet såhär långt - men som sagt, på tisdag när jag har alla mina barn här, då kommer den riktiga julkänslan att infinna sig - lite det också som min favoritjulsång handlar om.... Viktigast av allt är att få vara tillsammans med sina nära och kära ! 
   

Sååå måste jag bara få bjuda på en liten videosnutt från idag när Tyra lekte med Frasses leksak....:

Och sist, men inte minst en liten rolig bild med julanknytning:

God fortsättning på julen mina vänner!  
   

...ögonblick som uppfödare var i fredags när jag fick det bekräftat att Seamus (CH Barecho Hold Your Horses At Peasblossom) blivit vinstrikast på utställning i sin ras i England  ! Vem kunde ens tro att det skulle vara möjligt att en import skulle kunna bli det i rasens hemland, där Springern förstås är en numerärt så mycket större ras än den är här i Skandinavien. Jag gjorde det då inte..... men jag är ofantligt glad och stolt över att Seamus lyckas med detta och att hans ägare Jacky och Dave Mitchell tagit hand om honom så väl och matchat honom under året.

Seamus föddes i Kylies (CH Wongan Romanza At Barecho) första kull.

CH Wongan Romanza At Barecho
 

Ni som känner till henne vet förstås att hon är en import från Australien och att hennes föräldrar är två av Australiens toppvinnande Springers på den tiden de ställdes ut nämligen CH Azucroft On The Prowl och CH Wongan Amazing Grace. 
 

CH Barecho Fun For The Future

Far till Seamus är vår älskade Fritz (CH Barecho Fun For The Future), som i sin tur är efter två mycket berömda avelshundar - CH Whisborne Angus Og och CH Barecho Pretty Picture. Nu behöver det ju inte alls vara så att avkommorna blir extraordinära bara för att stamtavlan ser ut på detta viset - men just i detta fall blev det faktiskt så! För Seamus är något alldeles extra, det tror jag de flesta håller med om som träffat honom... Han har också lämnat en hel del avkommor, då framförallt i England, som redan vunnit en hel del - så det verkar som arvet förts vidare .

Såhär såg Seamus ut fyra veckor gammal....

...och så sex veckor. Titta vilken skillnad på hans proportioner bara på dessa veckor.

Här var han då åtta veckor gammal, ni må tro att jag hade svårt att välja mellan honom och Zola som vi sparde själva ihop med Carro.

Seamus fick bo kvar hos oss till han var drygt 10 månader gammal eftersom han med dom gamla reglerna inte fick komma in i England förrän det gått sex månader från han tog blodprovet för Rabies. Något som ändras nu vid årsskiftet som tur är.... På detta foto är han 6 månader gammal.

Här blev han BIS-valp på SSRK Värmlands utställning i Hammarö dec-06, minns att jag här började ana hur bra han faktiskt var....           

När han sedan hämtades hem av Jacky och Dave i snöstormen i slutet av januari kändes det oerhört jobbigt. Att ha en hund kvar så här länge och sedan skiljas från dom - ja, det är inte det lättaste. Seamus kommer alltid att ha en mycket speciell plats i mitt hjärta.... .

När han sedan började ställas ut i England och ganska så snabbt fick titeln JW så blev vi förstås väldigt glada, han kvalificerade sig också till nån form av juniorfinal som var på Crufts.

Hans första CC och sedan BIR i England var också en fantastisk känsla!  Och när han så blev champion så var det bara något vi kunnat drömma om, ändå skulle det visa sig bara vara början....

Vi har haft det stora nöjet att få låna hem honom ett par gånger - något vi alltid kommer att vara mycket tacksamma för. Han parade några tikar och hade också en hel del framgångar i ringarna - bland annat blev han BIR och BIG-1 på Svensk vinnarutställning i Malmö-09.

Tidigare i år hände något som också var väldigt speciellt, han blev bästa hanhund på Crufts! Vad jag vet så blev han den första importen som fick CC där....

Så nu i september fick jag nöjet att åka över och visa honom själv till BIR - verkligen roligt och speciellt för mig!

Här ser ni ett utdrag där de vinstrikaste i varje ras är nämnd - summan som står efteråt är beräknat på gruppvinster och grupplaceringar om jag har förstått det rätt.

Tusen tack Seamus för all glädje som du gett mig under årens lopp, hoppas du får vara frisk och fräsch i många år framöver och vi ses ju i mars igen.... .