... åtminstone från utställningar. Ska faktiskt bli jätteskönt - kanske känner jag annorlunda om några månader, vem vet? Men just nu känns det så rätt!

Dessa väskor som stått färdigpackade i många, många år - har nu packats ur och ska tvättas igenom ordentligt. Får se när det blir dags att packa dom igen? Förmodligen inte förrän till Crufts eller eventuellt till Malmö. Som det känns nu kommer jag endast att ställa ut om jag känner nån nyfikenhet på vad domaren ska göra eller känner att det är en domare som är väl förtrogen med vår rasstandard. Kanske blir det någon bara för att den är nära, vi får se? Vet att jag inte kommer att sakna den stämning som varit kring vår ring sista tiden - en del människor kommer jag nog att sakna, men många kommer jag att må så bra av att slippa se. Låter hårt kanske - men det är så jag känner det. Som jag alltid har sagt  - hellre få och ärliga, genuina vänner - än många falska som ler och låtsas vara trevliga och sedan sticker kniven i ryggen på en så fort man vänder sig om.

Vad det gäller årets listor osv. så har jag inte en blekaste aning hur det har gått annat än för de vandringspris vi har skänkt själv, där känner jag en skyldighet att det blir rätt poäng och rätt vinnare. För de andra priserna - I couldn't care less....

Sådärja, nu har jag fått gnällt av mig lite! Måste förstås skriva lite om utställningen igår, Stora Stockholm som den alltid kommer att heta för mig eller Stockholm Hundmässa som den tydligen ska heta nu ett tag. 

Carro kom till oss redan på lördagskvällen eftersom hon numera bor i Falun och det ligger ju liksom lite åt fel håll. Vi hade stått på julmarknaden en stund före där Jacobs klass hade försäljning så någon mat orkade vi inte göra. Efter att ha badat och fönat hundarna (som endast var Kylie, Vera och Tyra - kändes som rena semestern) åkte vi och köpte mat, kinamat, pizza och mcdonalds så vi alla skulle bli nöjda! Jag hade ju tröttmössan på mig så blev tidigkväller för mig - David och Carro satt uppe med Jacob och kollade på TV de. Vid 01.00 vaknade jag, klarvaken men det var ju två timmar för tidigt så bara att försöka somna om. Lyckades väl till slut och drömde då så himla sjukt så tror jag behåller det för mig själv faktiskt.

Resan ner gick hur bra som helst förutom att Ingrid verkar ha fått en hjärtinfarkt. Vi lyckades få igång henne men hon slocknade genast igen. Nu hittar vi ju till mässan i Stockholm utan några problem som tur är - men irriterande ändå, vi har ju inte haft henne ens i ett halvår.

Vi hade bestämt att vi skulle sitta vid cockerringen hela dagen - mest för att jag ville få chansen att titta på cocker ordentligt, något som jag nästan aldrig hinner med annars och sedan för att jag ville hålla mig borta från "energitjuvarna". Carro bara skrattade hon och undrade vad sjutton som hänt med oss?? Är vi gamla nu när vi har mer fika med oss än hundar??? He...he... kanske det, men himla mysigt hade vi faktiskt hela dagen måste jag säga.

Sötaste Tyra var med - men jag ville inte gå in med henne i ringen, vill nog att hon ska få lite mer päls innan jag vill visa henne igen.

Det visade sig att bedömningen i springerringen som låg i en annan hall gick ganska så snabbt så det blev dags för Kylie att gå in där före Vera skulle in. Såg ut som om det skulle krocka ett tag så då blev jag lite trött... om man ska ställa ut två hundar så lyckas det krocka ändå! Meeeen, nu löste det sig som tur var!

Jag hade ju bestämt att inte ställa ut någon springer alls, men då jag såg att de skulle dela ut en ny titel här - Nordisk Veteranvinnare-11 så blev jag förstås lite sugen. Endast två hundar deltog i tikarnas veteranklass - men jag blev himla glad när hon vann så hon fick denna titel! Den tycker jag hon är såååå mycket värd min fina, fina Batting .

Japp, så ser det fina priset ut som man får för titeln...

Snabbt tillbaks till cockerringen där det började bli dags för Vera att göra entré. Ville ju gärna ställa ut henne för denna domare som på circuitutställningen i samband med WW-08 gjorde henne till BIS-junior samt gav henne Cert i mycket stor konkurrens.

Vera är bara så härlig att visa, glad och framåt hela tiden.

Visst, svansen är lite hög ibland - meeeen, hellre det än mellan benen .

I väntan på enskild bedömning....

Känner mig inte helt bekväm med att visa på bord än - har ju två raser nu som ska visas på bord så måste skärpa mig.

Ser lite ovant ut eller hur? Lustigt också när alla står på lineupen - alla handlers sitter ned med sina hundar utom jag som står. Men, jag tycker inte jag får dom lika bra i balans om jag sitter som när jag står...

Domaren verkade uppskatta Vera nu också för hon kom tvåa i championklassen och slutade sedan som fyra bästa tik, det kände vi oss mycket nöjda med.

Ni ser väl så glada och nöjda vi är!!

Efter lite strosande och shoppande så kollade vi sedan på några finaler innan vi startade resan hemåt - hejade fram Micke & Carinas hundar och Carinas amris blev till slut BIG-4, roligt!

Senare på kvällen kom sedan Vanja och Dag till oss för att sova över på resan hemåt. Vi käkade ihop och satt och pratade en stund - men jag var så trött så ögonen knappt gick att hålla öppna. Men, lika trevligt som alltid hade vi förstås - trots att det bara blev en kort stund denna kväll.

När jag la mig så kom jag att tänka på att det faktiskt är 10 år sedan vi blev Årets Uppfödare - detta pris fick vi ju ta emot på Stora Stockholm. Känns på nåt sätt så himla avlägset nu... var som en annan tid, ingen av de hundar som var med i gruppen vi vann med finns i livet idag. Sorgligt men sant....

Nåja, upp i morse för lite frukost med våra norska gäster innan de skulle dra vidare. Sedan skulle jag in till veterinären för att vaccinera Luca och så skulle han få ett pass. Davids föräldrars katt Kattis (18 år gammal) har inte varit pigg på slutet.... Hon har kissat inne en längre tid, något hon aldrig skulle ha gjort som ung och frisk. De har funderat hit och dit, men kommit fram till att hon nog mår bäst av att sluta sina dagar. Jag lovade hjälpa dom eftersom jag ändå skulle dit idag. Fastän Kattis och jag aldrig haft någon närmare relation så har hon ändå alltid funnits där så länge jag har känt David så självklart var det jättesorgligt.... Men, hon somnade in så lugnt och stilla - jag tyckte mig se i hennes ögon att hon visste vad som skulle hända. Hon strök sig mot mig och såg ut att njuta när jag kliade henne innan hon somnade för alltid.... Sov gott nu Kattis - hoppas det finns massor med smaskiga råttor och fåglar du kan jaga i katthimlen .

Idag skulle också Penny ha fyllt 11 år, saknar henne fortfarande såklart..... Slutar man nånsin att gråta över de fyrbenta man har förlorat under årens lopp?

En sväng till Valbo köpcentrum blev det för oss här på kvällen så nu är några julklappar inhandlade i alla fall! Inte så mycket folk där heller så kändes helt okej tycker jag. Jacob var med för han var så sugen att köpa ett spel, hans bror och far tyckte inte alls han skulle göra det - meeen, nu brydde inte vi oss om det. Jacob och jag råkar vara utrustade med det minsta tålamod man kan ha så jag lovade honom att han visst fick köpa det nu - även om det är jul om mindre än två veckor!

På vägen hem stannade vi vid en rödljus i Sandviken. Det är två filer där, en till höger för de som ska åka rakt fram och en till vänster för oss som skulle svänga till vänster. Längst fram stod en bil mitt i - så den täckte båda filerna. David muttrade och frågade om han skulle tuta. Nej, gör inte det sa Jacob - det kan vara en farmor som kör!! Så sant så - så tänker en omtänksam sonson som älskar sin farmor !  

Tänk så snabbt det går! Nu är valparna redan över en vecka - klorna är klippta för första gången och de börjar ta sig fram i lådan betydligt snabbare nu än de gjorde för några dagar sedan. De är väldigt jämna, alla känns kraftiga och fina. Så härligt att bara titta på de små..... Prickarna har börjat framträda mer och mer på nosarna - och det är så himla sött tycker jag när det kommer fler för varje dag.

Förstfödda Hetty kommer förstås först....

Bara älskar detta kort på Hetty, man ser redan nu hur divig hon kommer att bli . Meeen så är ju vår verkliga Diva gammelmormor till dom också...

Och så Hetty från andra sidan.

Henrietta har en mindre bläs, frågan är hur mycket som blir kvar av den när hon är vuxen?

Henrietta från ena hållet....

... och så Henrietta från andra hållet. Visst ser halsen mycket längre ut från det hållet där hon har mer vitt?

Harald - ser lite butter ut tycker jag...

Men en rejäl hals har verkligen Harald!

Meeen, det här hållet gillade inte Harald alls som ni ser.... backen ligger i!

Hazel har fått en rejält brun nos redan så hon ser ut att få mest prickar just nu.

Hazel bestämde sig för att bajsa när vi skulle fota så hon var inte alls samarbetsvillig...

Förstås inte trevligt när man inte får bajsa ifred - Hazel var mycket missnöjd!

Honey, vår svart/vita tjej!

Honey ser inte så tokig ut eller hur?    

Fin Honey också från denna sida.

Sist men inte minst vår svart/vita grabb Hero.

Hero är lik sin pappa tycker jag...

Japp, här har Hero lagt in backen också!

Finaste Liza (CH Barecho Fly Me To The Moon) har varit till veterinären idag och röntgat sin mage.... Hon trivdes helt okej i sköna soffan där hon serverades frukost.

Såhär såg plåten ut på de fina Baros-Liza-barnen! Ni kan se ryggraderna lite svagt nere till höger på bilden - inte lätt att se. Men, de såg i alla fall åtta kroppar och sju huvuden - får väl se vad det blir när de kommer ut om 1,5 vecka.

Sent igår kväll kom Susanne och Kristin hit med några hundar - så trevligt! Djupa diskussioner förstås...he...he.... men vid 01.15 var det dags att krypa till kojs. Nu ska vi strax äta lite middag och ta vid där diskussionerna slutade sist . Kanske blir det att vi ser på Idol-finalen också - jag har med vägledning från Jill redan bestämt vem jag ska rösta på!               

Ingen riktig fräckis idag - utan lite fräcka ordspråk istället:

Bättre en fimp i krattan än kramp i fittan.

Hellre en kuslig grek än en gräslig kuk.

Bättre en sliten skida än en skitig slida.

Bättre en bollkalle i kanalen än en kall balle i analen.
Hellre en rövare i Polen än en polare i röven.
Hellre spolarvätska i en Taunus än polarens vätska i anus.

Jaja, jag vet - men jag har aldrig påstått att jag är speciellt mogen heller . 

... åker jag färjan Stockholm-Helsingfors! För fy fasiken så det gungade på vägen hem... minst lika hemskt som på vägen dit. Jag sov inte många minuter utan låg bara och mådde illa & var rädd hela tiden. Många andra tankar också iofs som kretsade i huvudet, var är vår ras på väg egentligen? Gillar egentligen inte att säga att det var bättre förr - men det är så jag känner nu. Tycker kvaliteten har rasat i hela Norden - men så har vi också flera duktiga uppfödare som slutat, hoppas verkligen att de kommer tillbaka och att vi kan få tillbaka den bredd och kvalitet som vi hade för 10-15 år sedan.

Jag tycker Finska Kennelklubben brukar vara en mästare på att arrangera denna stora utställning, Helsinki-vinnare och Finsk-vinnare. Ser himla proffsigt ut med hela mattor i ringarna och de stora ringskyltarna i taket är bara sjukt bra - hur lätt som helst att hitta till ringen istället för nån liten skylt som man får leta sig fram till. Avlastningen var inga problem och på lördagen gick insläppet snabbt och smidigt. På söndagen däremot skulle de minsann se varenda vaccination, nummerlapp och pass. Varför inte göra som i Sverige och stämpla nummerlapparna på de hundar som var där dagen före? De ifrågasatte Enyas rabiesvaccination då det stod - 12.01 2011 och undrade om hon var vaccinerad första december. ????? Skriver man så då?? Och lite märkligt att hon då under hade en vaccination från februari som var tagen vid ett senare tillfälle. Jaaaa, mitt tålamod med korkade människor ÄR inte det bästa - jag vet....

Detta år hade de tejpade gula områden på en sida av ringen där burar mm skulle stå. Och hur de i hela fridens namn tänkt att det skulle få plats innanför detta övergår mitt förstånd!

Smockfullt var det - och så oerhört trångt att man knappt fick ut sina hundar.

På lördagen fick vi sista platsen innanför den gula tejpen - men det tog ju inte lång stund innan det kom en massa som inte fick plats som ställde sig bredvid.

Tyra hade fullt sjå att hålla koll på allt! Långöron är ju inga problem - men alla dessa andra hundar som ser så konstiga ut.. oj, oj, oj....

Visst var det trevligt med lite ytor i gångarna - men att stå sådär inträngd, nja - det ska nog vara nåt riktigt intressant domarnamn nästa år för att vi ska åka igen!

Ont om sopkorgar var det också - de såg ut såhär redan tidigt på dagen...  

Vår fina Vickan (Barecho Four Wheel Drive) med matte Mari. Jätteroligt att få träffa Vickan igen!

Man blir verkligen glad när man tittar på henne i rörelse....

En annan som vi är mycket stolt över är Minnie (Barecho Gingerbread Cookie), här på fotot från valpklass står hon till höger med matte Melina.

BIR-valp blev hon bägge dagarna, jättefint visad av sin matte!

Minnie igen! Pärlan kan göra fina barn hon....

Gäller att hålla tungan rätt i mun när man visar hund! Här Vegas (CH Barecho Yackpot Every Time) med sin matte Jill.

Han gillar ju att slå till när man minst anar det....

.... så på lördagen slutade han som bästa hanhund, Helsinkiwinner-11 med CERT och CACIB! BIR blev tiken Adamant's La Dolce Vita. På söndagen slutade Vegas som fyra bästa hanhund med Res-CACIB.

Miranda (Barecho Devil Wears Prada) vann sin klass bägge dagarna, slutade som fyra bästa tik på lördagen med CERT och som tvåa bästa tik på söndagen, också då med CERT. Nu har vi ju ingen nytta av dessa cert i och med att vi inte kan få dem till FIUCH utan jaktmerit... På söndagen fick hon också Res-CACIB.             

Clådan (CH Barecho Quest For Success) var på strålande humör - älskar att visa henne då!

Är så glad och stolt över finaste Clådan - att inte dessa domare förstod att uppskatta henne eller Messi bryr vi oss inte om.... För mig är dom de bästa ändå !

När vi kom tillbaks till hotellet efter lördagens utställning hittade vi detta på golvet....

....undrar just ja vad städerskan roat sig med i vårt rum!!  

Inte mycket som slår att få gosa med sina älsklingar - även om det blir lite trångt ibland.

Se sånt gap hon har vår lilla dam!!

Men Messi är då alltid obetalbar han... vem lägger upp svansen sådär mer än han??

Vi kom hem vid ca 12.30 igår, jag kände mig väldigt trött och sliten - men inte så konstigt när man inte sovit många minuter natten innan. När vi åkte och hämtade Jacob någon timme senare började jag må illa och få ont i magen. Var bara att åka hem i panik - springa på toan och sedan till sängs. Finns inget jag hatar så mycket som magsjuka!! Nu känner jag mig mycket bättre idag så förmodligen nåt jag åt på båten som inte var bra - Keson jag åt till frukost smakade inte helt som den brukar göra så kanske den var boven i dramat.

Huset var så fint och städat när vi kom hem - mamma var ju kvar till fredagen och passade valparna och då städade hon en hel del under tiden, så skönt att komma hem då - tusen tack för det mor! Tack också till Anna som tagit väl hand om hundarna under helgen - och så ett tack förstås också till Henke som såg efter huset och hundarna resterande dagar!

Härligt att se valparna igen - kändes ju lite konstigt att lämna valpningen mitt i så att säga....

Hann ju t.ex inte se sista valpen som föddes, den svart/vita pojken Hero!

Visst kan man sitta och titta på dom i timmar - inte mycket som är så rofyllt som små valpar som mår bra!

I fredags fyllde också en kull år som vi måste gratta, det var C-kullen som fyllde 13 år. Nu vet jag inte alls hur många som är i livet i den kullen.....Chappe och Movits har jag inte hört något ifrån på hur länge som helst. Chappe är också en hund som vi sålde på avbetalning och aldrig fick betalt för trots påstötningar. Det märkligaste var i alla fall när dottern i familjen ringde flera år senare och var intresserad av att köpa en hund, på avbetalning då! Vad ska man säga om vissa människor..... Chivas finns inte kvar längre - han bodde hos en äldre dam i Sandviken och när hon blev så dålig att hon inte kunde ha honom kvar tror jag döttrarna tog hand om honom. Märta och Candy vet jag inte om de finns kvar, Cassie och Phoebe gör det inte - de gick bort för några år sedan.    

Fick ju tyvärr lämna valpningen igår då vi var tvungna att åka mot Stockholm och färjan som skulle gå 16.45 Mamma kom och avlöste mig vid valplådan på förmiddagen så jag kunde duscha och packa det sista. Innan jag åkte så föddes det en hanhund och två tikar, så det var fem valpar födda då.

Harald blev första hanhunden att födas i denna kull, brun/vit är han och här får han en puss av syrran Henrietta.

Sedan föddes en till brun/vit tik - Hazel.

Hon blir nog ganska så mycket brun som vuxen.

Så kom då den första svart/vita, en tjej som heter Honey.

En som var MYCKET upprörd över vad som hände inne i detta rum var förstås vår egen gårdspolis Tyra! För varje valp som föddes som skrek lite då - så blev hon mycket irriterad och morrade & skällde.

När vi tog in henne så hon fick kika på dem darrade hon hela tiden och såg mycket skeptisk ut....

Dessa fem var födda när vi åkte - duktiga att äta, men så är också mamma en mästare på att få igång matlusten hos alla valpar.

Molly hon tvättar och tvättar - så noga med de små. Alltid så rörande tycker jag att titta på dem när de fått sina första valpar. Så snabbt de fattar precis vad som ska göras...

På vägen ner mot Stockholm ringde mamma och berättade att en till hanhund fötts, denna gång en svart/vit. Han hade ganska så mycket svart i teckningen, vet inte vad han ska heta än - får väl se när jag ser honom vad han ser ut att heta!

Vi kom fram till färjan i god tid, så försökte rasta hundarna lite före men inte så lätt på asfalt i snålblåst.... De fick i alla fall sin kvällsmat och så chansen att göra ifrån sig, inte så mycket mer att göra...

Innan vi fick köra på så stannade en tulltjänsteman varje bil. Han frågade var vi skulle och vad vi skulle göra där. Märkligt.... har aldrig varit med om något liknande fastän vi åkt till Finland så många gånger.

Installerade oss på båten, rastade hundarna lite på däck och sedan var det dags att äta julbord på båten. Vi hade nöjet att få äta med Jill och Elisabeth - alltid lika trevligt! Tänk så roligt man har med vissa människor - tiden går hur snabbt som helst och man skulle kunna sitta där och prata om allt möjligt hur länge som helst. När de började städa runtom oss och se allmänt besvärade ut för att nästa sittning skulle in så var vi väl tvungna att bryta upp. Då var jag iofs jättetrött förstås..... Klockan började ju närma sig 20.00 och det är ju då den berömda väggen kommer mot mig. En till rastning av hundar på däck och sedan var det natti-natti för mig och hundarna. David bestämde sig för att gå upp och ta en öl samt spela lite på roulette och faktum är att han kom tillbaks med mer pengar än han gick med, himla bra! Under tiden han var borta hade jag alla fem hundar på mig i den smala sängen i hytten. Så jag sa att han kanske skulle sova på sin nedre säng istället för övre så några hundar kunde ligga hos honom. Så blev det, men tror ni någon låg där? Jodå, den lilla svarta hunden låg där - och så fort någon av de andra försökte ta sig upp där talade hon strängt om att denna säng är mitt territorium så bara stick härifrån fort som fan!! Man heter inte Tyra Tyrann för inte....

Båten hade inte gungat något alls nästan trots att det blåste ute, men - MEN, vid 02.30 vaknade både David och jag av att det gungade såååå himla mycket. Slog i båten, skrapade och lät allmänt obehagligt. Jag kollade ut ur hyttfönstret och kan säga att sååå stora vita gäss har jag aldrig sett gå på havet. Jag är absolut inte den som brukar vara rädd - men detta gillade jag inte. Kände hur jag började må illa och tankarna snurrade ju i huvudet, vad gör jag om larmet går? Kan ju bara inte lämna mina hundar - som för den delen sov och snarkade och inte verkade märka alls hur stormigt det var ute. Ett par timmar var det på det viset - sedan lugnade det ner sig igen. Usch, nä - nåt sånt vill jag inte ha på hemvägen!

Carina & Micke skulle bo på samma hotell, men de hade åkt Åbo-färjan. Vi hittade båda till hotellet tack våra vännen i rutan och med 10 sekunders mellanrum kom vi fram, bra tajmat! Vem som vann? Vi såklart....

Vi checkade in och åkte sedan Metron till ett köpcentrum där Carina shoppade lite plus att vi åt lunch. Riktigt gott faktiskt - kinamat som jag vill ha det !

Sedan var det bara att börja bada och föna hundar....

Här ligger några efter badningen, i väntan på sista föningen. Nog ser de ut att ha det ganska så bra?

Tyra gick runt som en osalig ande - orolig att hon skulle hamna i duschen, denna gång klarade hon sig.....

Helt plötsligt började Molly krysta och strax därefter var första valpen född! Tror knappt jag någonsin varit med om ett så snabbt förlopp. Men skönt att hon verkar ha så lätt att få ut dem... Kan ju vara lite besvärligt när det är första gången ibland.

I rena förskräckelsen över vad som trillat ur henne så backade Molly upp i hörnet av valplådan. Men nyfikenheten och moderskänslorna tog snabbt överhanden och nu är hon såå mån om dem! Litar inte alls på mig när jag lyfter upp dem utan då försöker hon ta dem med sin mun och lägga tillbaks dom.

Baros första dotter Hetty föddes 8.00 och vägde 440 gr. Hon är brun/vit.

Nästa dotter kom redan efter 20 minuter, hon heter Henrietta och väger 392 gram.    

Jet lag måste vara det jag har drabbats av nu - för himmel så trött jag är på kvällarna! I förrgår gick jag och la mig 20.15, orkade inte ens kolla på DHW. Minns inte att jag drabbades av det när vi kom hem från Australien - meeeen, så var jag ju några år yngre då också .

Resväskan vägdes innan vi åkte och den visade på 24 kg... ett kilo för mycket alltså, men vi trodde det nog skulle fungera ändå. När de sedan vägde in den så vägde den 24,6 kg... dock räknade de ihop mammas och min väskas vikt och då hade vi hela 2,5 kg som vi kunnat handla mer för!

Resan hem var rejält skumpig, mycket turbulens och kanske är det därför resan hem är två timmar längre än resan dit? Vi landade i alla fall en knapp halvtimme tidigare än beräknat och det var tur det -för vi hade aldrig hunnit med anslutningsflyget annars som skulle gå 40 minuter efter när planet egentligen skulle ha landat. ALDRIG mer Zurich flygplats - det säger jag bara! Flera olika terminaler som inte har någon genomgång mellan dom - utan ett tåg som man måste ta sig ner till för att kunna ta sig mellan. Upp och ner för jättelånga rulltrappor - köer för att visa passet och sedan ännu längre köer för ännu en säkerhetskontroll av handbagaget. Värst ändå är skyltningen.... står det terminal A på en skylt så går man ditåt - men då har skyltningen upphört! Både mamma och jag sa det - så många flygplatser vi varit på men detta var den klart värsta!

Vi kom på flyget som vi skulle och var så skönt då att sitta på planet mot Sverige! Det gick lugnt att flyga - men när vi skulle landa var det oerhört starka vindar så t.o.m jag blev lite orolig. Planet svajade hit och dit när de gick ner.... men, piloterna är väl vana med att lyfta och landa i alla möjliga väder så det gick ju bra såklart.

Såååå glad jag blev att se Jacob och David när vi kommit igenom allt på Arlanda! De hade kört i god tid - men blev lite sena pga det hemska väder som var. Bitvis hade det varit snöstorm och halka så de hade inte kunnat köra i mer änn 50 km/h ibland. Så nu var vi hemma i Sverige igen - snöblask och isvindar, jodå - svensk vinter det!

Hundarna blev också glada förstås och innan jag gick och la mig var jag ju tvungen att visa alla de fynd jag gjort - tror de var nöjda med det mesta i alla fall...

I måndags kväll firade vi Henkes 20-årsdag - pappa & Lena samt Kerstin kom hit och fikade lite och grattade honom. Jag blev så trött så var nog inte så kul sällskap..... När jag blir såhär trött då är det bara som att gå in i en vägg - finns inget annat att göra än sova !

Lite snö hade vi ett par dagar och även om jag nu inte gillar snö så vill jag absolut att det ska vara fruset så hundarna håller sig rena, och lite vitt är ju bra så att det blir ljusare. Nej, det var helt lagomt det som var och hundarna gillade det dom med. Tja, kanske inte Tyra - hon tittade på mig bara när vi var ute - stod på tre ben och såg lidande ut. Vänta du bara lilla gumman tänkte jag - om du tror detta är jobbigt så ska du få uppleva något mycket värre under resten av dessa helvetiska månader....

Molly på språng - hon har letat lite lämpliga platser för valpningen de sista dagarna, men kan väl säga att jag inte tyckt de varit okej.

Som sagt, Miranda rår ingen på i den här familjen. Satan så snabb hon är! Lilla Ty försöker allt vad hon kan med sina små ben...

Pensionärerna våra letar i snön, kan det vara efter kattbajs möjligen? Apropå katt, tror ni Frasse vill gå ut nu? Icke sa nicke - han totalvägrar. När jag hade ut honom mot  hans vilja klättrade han upp och stod utanför fönstret på övervåningen där jag satt, jamade allt vad han kunde! Hur kunde jag bara göra så mot honom????

Jomen här sörni, här finns det kattbajs!!!

Tungan rätt i mun!

Nog är hon bra tjock allt Molly!

Nej, hon fick mig!!!!

Mor och son letar och letar....

Äsch, nu går vi in eller hur....        

Ni trodde kanske att jag denna gång klarade mig från dåliga besked när jag var borta? Om det vore så väl ändå.... men, på torsdagen ringer David och berättar att Swedbank har låst alla Almabs konton (Almab är alltså där han arbetar) så ingen lön kommer att betalas ut! Lönen skulle ju komma dagen efter så det kändes ju inte roligt alls... Nu har det varit lite knackigt för Almab de senaste åren - men ändå nu på slutet har de fått flera affärer och det började se positivt ut. Så lite märkligt tycker jag att det kommer just nu - kan det vara så att Swedbank vill att det ska göra så ont som möjligt hos de anställda? Så man väntar till dagen före de ska få lönen som är före jul? Ja, jag har ju ingen koll alls på hur banker tänker. Men, jag kan säga att jag är MYCKET glad att vi inte längre har en bank som är så helt utan hjärta!

Så i tisdags försattes företaget i Konkurs - exakt två år sedan förra ägaren dog.... Nu får David lönen ändå genom den statliga lönegarantin, men det känns förstås inte så roligt med tanke på att jag inte direkt har ett fast jobb heller. Ingen vet väl nu vad som händer där - men de ska jobba och avsluta det som är påbörjat som det ser ut nu...

Så frågan är nu om jag vågar åka till Finland.... nu får det väl ändå vara nog med dåliga nyheter!!

Molly har ju tid att valpa på fredag och igår gick febern ner så valparna är på väg! Inget har hänt ännu, men jag har sovit med henne i valprummet i natt och hon har varit orolig av och till under natten. Vid 01.30-tiden blev det plötsligt strömlöst och det kändes inte alls trevligt. Hur sjutton valpar man en tik i mörkret? För tända ljus ger ju inte mycket till ljus liksom.. Som tur var så var inte avbrottet mer än en knapp timme tror jag så jag kunde lättad andas ut....

Mycket bäddande... måste ju vara fint när de kommer.

Och så den där blicken som de har under förvärkstadiet - lilla gumman, inte kul när det gör ont och man inte helt förstår varför...

Tur hon har farbror Lleyton med som stöd....    

I måndags fyllde R-kullen 4 år, stort grattis till er! De är efter Jet och Bettan, så det blev Jets sista kull här innan han for tillbaks till Australien. Fido flyttade till Norge - och han får jag rapporter ifrån då och då, mycket uppskattat! Han har visat sig vara en hejare på viltspår och är nu champion både i Sverige och Norge. Brorsan Jori kom hit och klippte sig någon gång efter han hade flyttat - men sedan har jag inte hört ifrån dom, han bor i Sandviken så inte så långt bort. Syrran Thea bor inte heller så långt härifrån, nämligen i Gävle. Henne har jag haft nöjet att träffa på på lite utställningar - alltid lika trevligt! Rihanna flyttade till Ryssland och jag har fått något kort på henne, men är ju lite problem med språket där så svårt att hålla kontakt. Frida träffade jag för inte så länge sedan när hon kom hit för att lämna/hämta Frodo som vi tog hand om några veckor. Frida är verkligen en urmysig tjej, lite liten till storleken men så trevlig. Ricki brukar komma hit då och då när matte & husse är ute och reser, får se om det blir något besök här snart igen? Lina finns tyvärr inte kvar i livet - oerhört trist, att förlora dem i så ung ålder är förstås ännu mer fruktansvärt på många sätt.

Vi åker mot Finland idag 16.45, så mamma kommer snart hit för att ta hand om Molly och valpningen, tur jag har henne som jag litar blint på vad det gäller såna saker!