Ja, det är tydligen så den heter den här kylperioden som har kommit hit nu. Jag antar att jag inte ska klaga eftersom jag sett hur kallt det är i norra Sverige... Men -25 som det var här i morse är definitivt för mycket för mig, typ 50 grader helt fel kan man väl säga. En del av hundarna är mycket tveksamma till att gå ut - medans en del andra verkar helt oberörda. Enya till exempel verkar inte alls förstå varför jag tycker hon ska komma in så snabbt idag - hon vill vara ute lika länge som vanligt hon. Att förnuftet verkar ha fått sig en törn hos henne kanske beror på att hon började löpa igår... Tyra sprang med full fart ut - men gjorde en tvärvändning i luften och försökte ta sig in igen. Äsch, sa hon - en liten affenpinscher-korv och pöl på golvet inne märks ju knappt.... Det skulle inte alls vara några problem för henne att bli rastad inomhus i några dagar  .

I torsdags var det ett år sedan Fritz dog och jag kände mig illa till mods hela dagen. Jag hade tur och fick jobba även denna vecka onsdag och torsdag. Så länge jag var där gick det bra i torsdags, men hemma sedan gick jag och smågrät hela tiden. Vet att jag förmodligen är jättelöjlig, men jag rår ju inte över mina känslor.... Som tur var fick jag åka in till Sandviken på kvällen och lyssna på Henric och hans band "Despite Good View". Sandviken firar 150 år så det kommer att vara lite festligheter antar jag under hela detta år. Ett stort tält var uppsatt på stadens torg som heter så passande Järntorget förstås. Sandvik firar också 150 år i år - och det förstår man ju, Sandviken var ju liksom Sandvik till en början. Vinterfesten hette då detta firande som varit nu och där fick de äran att spela fem låtar under torsdagskvällen. 

Mammorna till bandmedlemmarna stod lite här och var i publiken med sina kameror, jaaaa - alla var lika stolta förstås!! Jag filmade en av låtarna och la ut den på Youtube efteråt - det var ganska så ansträngande att stå och hålla upp kameran under drygt 5 minuter - men så roligt att ha kvar även om ljudet förstås inte är det allra bästa.

Titta här ser ju Henke lite glad ut också , jag brukar ju gnälla lite över att han ser för allvarlig ut - men vad fattar jag då, dryg morsa förstås...

Varmt blev det på scenen - något det inte direkt var för oss i publiken. Inget skulle kunna fått mig att ta av mig i bara T-shirt där inte... Något som jag faktiskt har inne här idag - trots att det är så kallt ute. Bergvärmen fungerar verkligen perfekt, märks ingen skillnad alls inne fastän det varit himla kallt i natt.

Lite kast med håret måste det vara förstås också, funkar ju inte annars.

Ja, detta är då ingen afghanhund utan min son Henric .

De var i alla fall jätteduktiga tyckte jag och det verkade på publiken som om de var uppskattade, roligt! Får se om jag får möjlighet att kolla på deras nästa spelning också, den blir i Gävle i slutet av februari tror jag. Beror ju lite på ifall Daphne är dräktig och kanske valpar då...

Idag vill jag passa på och gratulera Jet (CH Wongan High FlyerI) på 10-årsdagen! Han flyttade ju till Sydafrika för ett par år sedan så han är verkligen en berest kille... Från Australien till Sverige till Australien igen och sedan till Sydafrika. Vi är då väldigt glada över våra valpar som vi hann få efter honom här, vår Clådan är ju ett av hans barn.

Jet när han just anlänt hem till oss juni-07.

Känner mig inte helt hundra idag, är lite förkyld och har förmodligen lite feber. Somnade redan 21.00 igår kväll i TV-soffan och det tillhör då inte vanligheterna nuförtiden. Det är David som brukar somna då och jag är oftast vaken nu till framåt 23-24 på kvällarna. Jag hade så ont i hela kroppen igår och så i morse i halsen så det är väl bara att acceptera förstår jag... Hoppas det går över snabbt bara, nästa helg ska vi ju åka över till England för att titta på Hollys valpar - ska bli såååååå spännande, är sjukt nyfiken!!

Fick ett kort från Ryssland på Tibald (CH Barecho Time Will Tell). Han är drygt 8 år nu och är efter Raptor (CH Fraelighte Full Frontal) och Lea (CH Barecho Later Diva). Stilig kille det där, väldigt lik sin pappa tycker jag!

Från Italien har jag fått detta kort på Davis (Barecho Don't Overdo It). Det är Mirandas bror - han har haft en hel del framgångar i juniorklassen, verkligen roligt!

Och från Australien har detta kort kommit. På fina Ice (CH Barecho Aim To Fame) från när han blev Best In Show i Cooma. Ice är efter Tabasco och Grynet.

Läste nåt intressant i Aftonbladet igår. Det handlade om vad människor ångrar mest på dödsbädden. Tycker detta är något som vi alla borde tänka på här och nu, när vi fortfarande har den möjligheten att välja hur vi vill leva...
 

Det ångrar vi människor

1. Uppfyllt sina drömmar, i stället för att lyssna på andra.
– Det här var det vanligaste av allt. Många hade inte ens uppfyllt hälften av sina drömmar, och tvingades dö med den vetskapen. De önskar att de levt sina liv som de själva velat, och inte det liv som andra förväntade sig att de skulle göra.

2. Inte jobbat så hårt.
– Varje man sa likadant. De missade sina barns uppväxt och hade velat spendera mer tid med sina fruar. Alla män jag pratade med ångrade djupt att de hade låtit jobbet ta så stor plats i sina liv.

3. Vågat säga ifrån.
– Många människor höll tyst för att inte riskera vänskapen med andra. Som ett resultat av det fick de alltid böja sig och fick ett mediokert liv, utan chans att bli den de verkligen hade kunnat bli. Många utvecklade en bitterhet över detta.

4. Haft bättre kontakt med vännerna.
– Det är först på dödsbädden som de flesta människor inser hur mycket de saknar sina vänner. Och under de sista veckorna av livet är det svårt att få kontakt med alla. Många av patienterna hade haft fullt upp med sina egna liv och tappat kontakten med sina vänner. Alla saknade dem när de dog.

5. Tillåtit sig själva att vara gladare.
– Många förstod inte förrän på slutet att känna glädje är ett val man kan göra. De hade stannat i gamla hjulspår och behållit den familjära säkerheten. Rädsla för förändringar hade gjort att de låtsades vara nöjda med tillvaron, fast de i själva verket längtade efter att få skratta på riktigt och ha riktigt kul igen.

Källa: The Guardian

Självklart är det enkelt att säga så när allt är över så att säga - under tiden man är mitt i det så finns det ju en massa måsten som måste göras. Men, många gånger kan vi nog förändra något i vårt liv för att må bättre istället för att bara låta dagarna gå.... Tänkvärt tycker jag i alla fall att det var att läsa detta...