Kennel Barecho

Alla inlägg under februari 2012

Av barecho - 12 februari 2012 08:08

Tidigt i går morse startade färden hemifrån för David och mig, vi åkte hemifrån ca kl. 04.00 på morgonen och som tur var startade Volvon som den ska - något man inte kan säga att Udjat gjorde i fredags morse när jag skulle skjutsa Jacob till skolan..... Åh, vad jag hatar den här jävla kylan som ställer till så mycket extra besvär!! Åke var snäll och hämtade upp honom så han kom dit, för annars hade jag fått beställt taxi till honom istället.


Meeen, som sagt - Wesslan kan man lita på. Efter att vi parkerat på långtidsparkeringen tog vi bussen in till terminalen vi skulle åka ifrån. Där checkade vi in i maskinerna som numera finns för att man ska göra jobbet själv - det är väl okej i sig, men bagaget måste man ju ändå köa för att lämna så jag vet inte om jag tycker det har blivit någon förbättring för oss kunder direkt (annat kanske än att priserna på flyg är lägre för att de sparar in på detta). När vi precis kommer fram för att lämna vårt bagage så händer ingenting. Kvinnan som stod där berättade att bandet inte rullade, var tydligen nån som tryckt på nödstopp, sååå var bara att vänta (vilket ju är en av mina sämsta grener kan man väl säga...). När vi stått en stund så började en 08 (ursäkta alla stockholmare, men alla som bor där klassas inte som Nollåttor - man måste vara på ett speciellt sätt för det, ungefär lika som att en kille också kan vara en kärring). Han undrade vad problemet var - ungefär som om det var vi som krånglade eller nåt sånt.... Så undrade han om inte dom kunde ta hand om hans golfklubbor så länge åtminstone, men med smått irriterad röst förklarade kvinnan att eftersom det var nödstopp så stod alla band stilla överallt -sååå han fick vackert vänta på sin tur han också. Blir så trött på folk som tror att de liksom är lite viktigare än andra - som om hela världen finns till för dom liksom.


När vi sedan ska gå igenom säkerhetskontrollen så står det en man där och lägger fram lådor som vi ska lägga våra grejer i - eftersom vi är ganska så vana att flyga båda två vet vi precis vad som gäller och hade förberett allt. Jag tittade på mannen som stod där som för att säga hej, vilket jag tycker man kan göra - eller på nåt sätt åtminstone bekräfta att man ser att det står en människa där. Men, icke - sur min bara och ingenting.... Exakt samma sak när vi gick igenom nästa kontroll - vet inte helt varför man får visa passet innan man går till vissa gater, men så är det bara. Kvinnan som skulle kolla passet tog emot det utan att säga något - tittade upp lite snabbt på mig. Jag försökte säga hej, men ingen respons. Jag sa förstås tack när jag fick tillbaks passet - det tycker jag hör till när man tar emot något. Men hon såg bara grinig ut..... Usch, jag blir så trött på dessa som jobbar på ställen där man har mycket kontakt med folk och som verkar avsky allt och alla! Kanske är jag bara känslig för att jag jobbat inom serviceyrken själv - jag vet inte.... Kanske var det därför jag blev lite sur över att det till två gater endast fanns 30 sittplatser att vänta på - oerhört snålt kan jag tycka. Men, när vi sedan skulle gå på planet och visa pass samt boardingkort då stod det en jättetrevlig kvinna där, vet inte om hon var flygvärdinna eller nåt sånt. Hon log, tittade på mig sa hej och tack när jag gav henne det hon skulle titta på. Jag gjorde detsamma - och det kändes så mycket bättre efter ett sånt möte. Vet att jag tjatat om detta förut  - men det tål att upprepas. Hur vi bemöter andra i vår omgivning har betydelse! Om man kan göra så att någon annan känner sig väl till mods istället för tvärtom - varför gör man inte det då?


Flygningen gick hur bra som helst - och eftersom vi flög Norwegian kunde vi surfa under resan. Verkligen perfekt tycker jag - då går det ju så mycket snabbare.


När jag åkte hit i september landade jag också på Gatwick och då var det inga problem att få bagaget. Något man lugnt kan säga att det var denna gång.... Vi landade 08.35 och 09.25 hade det fortfarande inte ens kommit upp på skärmen vilket band vårt bagage skulle komma på. Alla vi som flög på samma plan vandrade planlöst omkring mellan banden och kollade - var ju mycket märkligt tyckte jag. Men så vid 09.30 kom det upp vilket band det var och då anlände också bagaget som tur var. Stackars Jacky som stod och väntade på oss skickade SMS och undrade var vi var - förstår ju att hon undrade!!


Blev så glad att se Jacky igen, vi har ju lärt känna varandra mycket väl under de år som gått sedan de lånade hem Grynet och köpte Seamus. För oss har det betytt oerhört mycket denna kontakt och det utbyte som vi har med henne och Dave!


Lite fjärilar i magen hade jag nog på vägen hem till dom. Så nyfiken på valparna och så att träffa just Luca kändes ju lite extra speciellt eftersom det var bara drygt en månad sedan han flyttade ifrån oss. Om han kände igen mig? Jo, det gjorde han.... lilla gullgubben . Han kunde inte släppa det, stod och luktade och luktade och pussade så försiktigt som bara han kan göra. Han såg i alla fall jättefin ut och verkade må kanonbra ihop med sina engelska kompisar, så skönt att se! Seamus börjar ju bli van att jag dyker upp lite då och då - så han smilade upp sig som vanligt, men han var mer avslappnad över oss än vad Luca var. Det gick nog runt i hans huvud hela tiden - jag känner igen henne så väl, men vem sjutton är hon? Något jag kan säga att jag känner igen mig själv i mer än väl....


Holly var också glad - men där får jag mer känslan av att hon är lika glad i alla människor. Känner mig inte lika säker alls på att hon kommer ihåg mig. Nåja, hon var så oerhört fin - fastän hon nu har en kull som är 7 veckor gamla så var hon skinande blank och i jättebra kondition.


   

Men herregud Seamus var gör dom med dig här?? Följ med oss hem så lovar vi att du ska slippa se ut som en gammal tant... he... he... Nog ser han ut att tycka det är lite pinsamt allt, Tant Seamus!!


Men, valparna då - det var ju mestadels för deras skull vi åkte hit? Joooo, de var jättefina....  

Sötnosar!! Ni ser vilken som står till höger va....  

 

Jag såg direkt Keira i valphagen och jaaa, det låter väl patetiskt - men när jag lyfte upp henne och såg hennes fantastiska huvud och uttryck, ja då fanns det ingen återvändo. Denna lilla fröken måste bli den som blir vår!!


Gick igenom dom en och en och tittade sedan på dem på golvet - gillade verkligen det jag såg hos Keira och speciellt en hanhund, Keiffer. Tanken var att jag skulle försöka klippa dom allihopa - men min handled sa att det inte var att tänka på så jag fick nöja mig med att klippa Keira igår. Det började ju inte så bra eftersom jag fick en maskin som jag inte förstod mig på - så en del av hennes öra är helt renrakat nu, ner till skinnet... . Tur hon bara ska flytta till oss. Jag ska ge mig på att klippa Keiffer idag också har jag tänkt - plus att jag ska finputsa lite på Seamus. 


Många diskussioner om varje valp blir det förstås.

Titta och titta och titta, och fundera och fundera och fundera..... Man ser så oerhört mycket när de springer omkring tycker jag, det ger mig ofta betydligt mer än att bara ställa upp dom.

Hoppas de inte får men för livet att den galna svenskan som kom hit och visslade på dom och hittade på alla möjliga konstiga saker med dom.


'

Ser jag glad ut eller? Här är då Keira - en tik som föll mig mycket i smaken måste jag säga! Hon påminner mig mycket om Kylie som valp från detta håll...

... och från den här sidan påminner hon mig mer om Celine.

Men, det allra allra bästa på henne är huvudet och de fantastiska ögonen. Här ser jag både Seamus, Kylie, Celine och Malin tycker jag - I'm in love !


Denna hanhund blev jag oerhört förtjust i också - verkligen fin och han rörde sig med mycket flyt vad jag kunde se. Detta är alltså Keiffer.

Här är Keiffer otrimmad - ska ta nytt foto på honom idag efter att jag klippt honom.       


Det här är Kerel, han tyckte jag också mycket om. Men han är lite längre i kroppen så var mest det som skiljde dem åt.

Kerels huvud, min favoritteckning i huvudet det här.


Denna hanhund var på de tidigare korten inte nån som var min direkta favorit, men nu gillade jag honom mycket. Detta är alltså Kyle.

Kyles huvud.


Det här är Kaine - en rejäl hane som inte alls uppskattade att jag ställde upp honom. Fin han också, men i grövsta laget för min smak.

Kaine hade ett jättefint huvud - det var det huvud jag gillade mest av hanhundarnas.

  

       

Keane påminde mycket om Kaine tycker jag - vet inte hur mycket han väger, men han var rejält tung att lyfta ur hagen kan jag lova!

Keanes huvud.


Kasey är den andra tiken, riktigt rejäl var hon - men jag föredrar jag oftast lite mindre och elegantare tikar.

Kaseys huvud - fin blick har även hon!


Vi tittade igenom deras andra hundar lite snabbt, dom har verkligen många som jag gillade! En som fick mitt hjärta att klappa lite extra var en fyramånaders hanvalp vid namn Rafferty. Han och hans syster lekte på baksidan när de var ute själva och han hade sån utstrålning och resning där han travade fram. Vi tog ut honom på framsidan för att fota lite och kolla lite mer på honom.

Mycket hopp och skutt blev det. Allt var superkul tyckte Rafferty - eller nja, kanske inte att stå stilla uppställd då...

Härliga rörelser - han påminner mig i typen om Diva och Caesar lite - men vet inte om det är teckningen som gör det?

Han var väl inte direkt jättetränad att springa i koppel - men han fann sig snabbt tycker jag.

Ja, här skulle Jacky prova att fota med min kamera - det gick väl sådär kan man säga.... Vet inte om hon tycker han skulle ha lite kortare ben eller varför det blev såhär?

Jamen här kom hela hunden med i alla fall, han är verkligen fin tycker jag - helt klart en hund i min smak! Hans fullständiga namn är Peasblossom Jester och han är efter Seamus och hans mor är Elin, som i sin tur är efter Zeneck (CH Linmoor Zimply Zalient).


Keira heter Peasblossom Kashmir i stamtavlan - och nu skulle vi också hitta på vad hon skulle kallas för. Hmmm... vi har ju för vana att våra importer ska heta som en kändis i deras hemland. Några förslag kom upp (från David...) på Jordan, Samantha Fox och Amy Winehouse. Jaaa, som ni förstår var vi inte så intresserad av att höra fler förslag från honom. Men så kom jag på Twiggy! Det tycker jag är ett sött namn och hon var ju en engelsk supermodell på 60-talet. Så det fick bli Twiggy - det passar bra ihop med våra andra hundnamn hemma också.

Twiggy söker efter nåt intressant under soffan....

Men vafan vill du?? Kan man få vara ifred eller?


Efter att vi ätit god kvällsmat så var det dags för oss att krypa till kojs... var ju rejält trötta vi båda två och jag hade en del att fundera på också. Som sagt Twiggy var ett enkelt beslut - men fanns lite annat att tänka på också... Hmmmm.....    

Av barecho - 8 februari 2012 19:21

... japp, så ser Daphne (CH Barecho Flying Vision) ut nu enligt Sari  ! Jag ser alltid fram emot att våra kullar ska födas, men här känns det lite extra eftersom vi i princip hade gett upp hoppet om att få några Daphne-valpar. Pärlan (CH Barecho Poetry In Motion) verkar också vara dräktig - men än är det för tidigt att säga säkert, hon har ju inte gått ens fyra veckor ännu. Går runt och funderar på lämpliga namn till dom - blir ju på I och J.... En hel del bra har jag på I, men J verkar vara en svårare bokstav... Alltid lika roligt att döpa valpar tycker jag - just när man blir så himla nöjd med ett namn, det är en härlig känsla! Zuper Diva var ett sånt namn - inte så speciellt egentligen, men det var bara så rätt på den hunden. Och Fun For The Future - ja, nog gjorde han skäl för sitt namn allt. Många hundnamn har det blivit under årens lopp... Undrar just vad jag ska döpa Tyras valpar till om vi får någon kull efter henne? Känns ju kanske lite märkligt med engelska fraser till affenpinscher valpar? Några tyska fraser blir det då inte... det kan jag säga på en gång. Men, kanske bara ett namn - av lite häftigare slag? Nåja, har ju gott om tid att fundera på det..


Att vi är upp över öronen förälskade i Tyra (nåja, mest jag kanske... - David säger att jag inte har ett helt nyanserat förhållande till henne...) kan väl inte ha undgått någon. Så ingen blir väl förvånad ifall jag säger att vi har planer på att skaffa en till. Vi får väl se om det flyttar in någon mer kortnos till oss under året - Tyra skulle behöva någon att leka med som är i hennes egen storlek!


Jag har ju fått äran att ta hand om Veronica & Marias hemsida och igår lade jag upp en film på Tyra på hennes egna sida hos dem. Det är den som vi tog i julas. Himla smidigt att ha filmer på sidan på det sättet - nackdelen är ju att de tar himla stor plats. Jag har ju haft planer sedan en längre tid att ha mer filmer på hundarna på vår sida också - får se om vi kan få till lite bra filmer i vår/sommar. 


David är i Ryssland - han åkte i morse och kommer hem i morgon kväll så bara snabbvisit för honom där. Har dock turen att ha både Henric och Jacob hemma så det går ingen nöd på mig. Henke är ju sjuk, och ja - är man sjuk och av manligt kön då är det himla synd om en som ni vet........ .     Tur Nathalie kommer imorgon och sköter om honom   !


Dagen idag har jag förutom njutit av solen en kort stund - suttit med Springerklubbens medlemsregister. Vårt företag sköter det från årsskiftet och just nu sitter jag och skriver i varje medlem. Det tar en himla tid kan jag lova och jag har inte helt kommit fram till hur jag ska göra för att det ska gå så enkelt som möjligt. Började med att kopiera och klistra in - men det tog alldeles för lång tid. Nu har vi skrivit ut medlemsregistret, men det är pytteliten text för att det skulle få plats att skriva ut. Och jaaaa, jag ser ju inte så himla bra längre vilket gör att jag får böja mig fram för att titta på papperet varje gång vad som står. Gissa om jag har ont i ryggen nu! Nä, inte skulle jag vilja vara ung igen - men en ung, pigg och fräsch kropp vore inte helt fel!!


Luca (Barecho Gold Fever) fotad på sin allra första utställning i England...


   
Loke (CH Barecho Zimply Zuper) poserar framför sitt landställe!


Freja (Barecho Fairy Tale) tvättar rent...


Hilo (Barecho Hazy Idea) vilar ut i sitt nya hem.

Söta Hilo .

Modigt av Hilo att våga ligga på glasgolvet... inte skulle då jag våga det inte!


         

Brorsan Hero, eller vad han nu ska kallas? Spännande att höra vilket namn husse och matte bestämmer sig för...

Hero (Barecho High Hat) glufsar i sig maten.

Hero med en av sina leksaker.

Hero i den sköna sängen.....      



Av barecho - 5 februari 2012 21:40

... för melodifestivalen! Ja, jag kollar gärna jag och inte skäms jag för det heller även om det anses som töntigt och jag borde för att vara lite coolare vägra se nåt så värdelöst.... Jag älskar att både se och lyssna på bidragen och uppröras över än det ena och än det andra, det är väl det som är vitsen med programmet eller hur? 

Måste säga  att jag i allafall gillade skarpt Loreens låt som gick vidare till final.

 

Verkligen häftig låt tyckte jag och faktum är att jag gått och nynnat både på den och på Sean Banans låt under dagen idag. Säga vad man vill om Sean Banan - men jag tycker han är himla kul jag och har roliga låtar! Gillar så mycket bättre sån musik som man blir glad av - Dinge-dinge-dinge-ling här glider kingen in... skitskön tycker jag - även om jag förstås inser att den nog inte skulle ha nån chans i stora finalen. 


Nästa helg blir det ingen melodifestival för mig då vi ska till England. Nu står jag gärna över det för en sån resa! Verkligen spännande att få se Hollys valpar live. Har fått 6-veckors foton på dom och jag har väl en del åsikter utifrån dom - men jag vet också att det ibland är nåt helt annat när man får se dom live och ställa upp dom själv, känna på dom och se dom röra sig på golvet. Här kommer korten, jätteroligt om ni kan säga lite vilken som är er favorit!


Tik Kasey

Tik Kasey


Tik Keira

Tik Keira


Hanhund Kaine

Hanhund Kaine


Hanhund Keane

Hanhund Keane



Hanhund Keiffer

Hanhund Keiffer


Hanhund Kerel

Hanhund Kerel


Hanhund Kyle

Hanhund Kyle               


Fler kort kommer förstås från vår visit därborta sen... så får vi se om det blir en hanhund eller en tik som får komma hem till oss!


Våran finaste Miranda är på besök hos Carro och Zola... vi saknar henne, men det är så nyttigt för dom att vara utan sin flock ibland.

Ser ut som om Zola tar hand om henne bra under tiden - ja Carro har nog ett finger med i spelet hon också !     


Dagen idag har ägnats åt Springer Gävle/Dalas årsmöte samt bokföring. Inte så mycket uteaktiviteter idag... även om det inte alls visade lika många minusgrader på termometern idag så var det oerhört mycket kallare tyckte jag! Hatar verkligen när det blåser och är kallt... usch, vill bara krypa ner under en filt då - tror bestämt att jag ska göra det alldeles strax...

Av barecho - 4 februari 2012 14:03

Ja, det är tydligen så den heter den här kylperioden som har kommit hit nu. Jag antar att jag inte ska klaga eftersom jag sett hur kallt det är i norra Sverige... Men -25 som det var här i morse är definitivt för mycket för mig, typ 50 grader helt fel kan man väl säga. En del av hundarna är mycket tveksamma till att gå ut - medans en del andra verkar helt oberörda. Enya till exempel verkar inte alls förstå varför jag tycker hon ska komma in så snabbt idag - hon vill vara ute lika länge som vanligt hon. Att förnuftet verkar ha fått sig en törn hos henne kanske beror på att hon började löpa igår... Tyra sprang med full fart ut - men gjorde en tvärvändning i luften och försökte ta sig in igen. Äsch, sa hon - en liten affenpinscher-korv och pöl på golvet inne märks ju knappt.... Det skulle inte alls vara några problem för henne att bli rastad inomhus i några dagar  .


I torsdags var det ett år sedan Fritz dog och jag kände mig illa till mods hela dagen. Jag hade tur och fick jobba även denna vecka onsdag och torsdag. Så länge jag var där gick det bra i torsdags, men hemma sedan gick jag och smågrät hela tiden. Vet att jag förmodligen är jättelöjlig, men jag rår ju inte över mina känslor.... Som tur var fick jag åka in till Sandviken på kvällen och lyssna på Henric och hans band "Despite Good View". Sandviken firar 150 år så det kommer att vara lite festligheter antar jag under hela detta år. Ett stort tält var uppsatt på stadens torg som heter så passande Järntorget förstås. Sandvik firar också 150 år i år - och det förstår man ju, Sandviken var ju liksom Sandvik till en början. Vinterfesten hette då detta firande som varit nu och där fick de äran att spela fem låtar under torsdagskvällen. 


Mammorna till bandmedlemmarna stod lite här och var i publiken med sina kameror, jaaaa - alla var lika stolta förstås!! Jag filmade en av låtarna och la ut den på Youtube efteråt - det var ganska så ansträngande att stå och hålla upp kameran under drygt 5 minuter - men så roligt att ha kvar även om ljudet förstås inte är det allra bästa.

Titta här ser ju Henke lite glad ut också , jag brukar ju gnälla lite över att han ser för allvarlig ut - men vad fattar jag då, dryg morsa förstås...

Varmt blev det på scenen - något det inte direkt var för oss i publiken. Inget skulle kunna fått mig att ta av mig i bara T-shirt där inte... Något som jag faktiskt har inne här idag - trots att det är så kallt ute. Bergvärmen fungerar verkligen perfekt, märks ingen skillnad alls inne fastän det varit himla kallt i natt.

Lite kast med håret måste det vara förstås också, funkar ju inte annars.

Ja, detta är då ingen afghanhund utan min son Henric .


De var i alla fall jätteduktiga tyckte jag och det verkade på publiken som om de var uppskattade, roligt! Får se om jag får möjlighet att kolla på deras nästa spelning också, den blir i Gävle i slutet av februari tror jag. Beror ju lite på ifall Daphne är dräktig och kanske valpar då...


Idag vill jag passa på och gratulera Jet (CH Wongan High FlyerI) på 10-årsdagen! Han flyttade ju till Sydafrika för ett par år sedan så han är verkligen en berest kille... Från Australien till Sverige till Australien igen och sedan till Sydafrika. Vi är då väldigt glada över våra valpar som vi hann få efter honom här, vår Clådan är ju ett av hans barn.

Jet när han just anlänt hem till oss juni-07.


Känner mig inte helt hundra idag, är lite förkyld och har förmodligen lite feber. Somnade redan 21.00 igår kväll i TV-soffan och det tillhör då inte vanligheterna nuförtiden. Det är David som brukar somna då och jag är oftast vaken nu till framåt 23-24 på kvällarna. Jag hade så ont i hela kroppen igår och så i morse i halsen så det är väl bara att acceptera förstår jag... Hoppas det går över snabbt bara, nästa helg ska vi ju åka över till England för att titta på Hollys valpar - ska bli såååååå spännande, är sjukt nyfiken!!


   

Fick ett kort från Ryssland på Tibald (CH Barecho Time Will Tell). Han är drygt 8 år nu och är efter Raptor (CH Fraelighte Full Frontal) och Lea (CH Barecho Later Diva). Stilig kille det där, väldigt lik sin pappa tycker jag!

Från Italien har jag fått detta kort på Davis (Barecho Don't Overdo It). Det är Mirandas bror - han har haft en hel del framgångar i juniorklassen, verkligen roligt!

Och från Australien har detta kort kommit. På fina Ice (CH Barecho Aim To Fame) från när han blev Best In Show i Cooma. Ice är efter Tabasco och Grynet.


Läste nåt intressant i Aftonbladet igår. Det handlade om vad människor ångrar mest på dödsbädden. Tycker detta är något som vi alla borde tänka på här och nu, när vi fortfarande har den möjligheten att välja hur vi vill leva...
 

Det ångrar vi människor

1. Uppfyllt sina drömmar, i stället för att lyssna på andra.
– Det här var det vanligaste av allt. Många hade inte ens uppfyllt hälften av sina drömmar, och tvingades dö med den vetskapen. De önskar att de levt sina liv som de själva velat, och inte det liv som andra förväntade sig att de skulle göra.


2. Inte jobbat så hårt.
– Varje man sa likadant. De missade sina barns uppväxt och hade velat spendera mer tid med sina fruar. Alla män jag pratade med ångrade djupt att de hade låtit jobbet ta så stor plats i sina liv.


3. Vågat säga ifrån.
– Många människor höll tyst för att inte riskera vänskapen med andra. Som ett resultat av det fick de alltid böja sig och fick ett mediokert liv, utan chans att bli den de verkligen hade kunnat bli. Många utvecklade en bitterhet över detta.

4. Haft bättre kontakt med vännerna.

– Det är först på dödsbädden som de flesta människor inser hur mycket de saknar sina vänner. Och under de sista veckorna av livet är det svårt att få kontakt med alla. Många av patienterna hade haft fullt upp med sina egna liv och tappat kontakten med sina vänner. Alla saknade dem när de dog.

5. Tillåtit sig själva att vara gladare.

– Många förstod inte förrän på slutet att känna glädje är ett val man kan göra. De hade stannat i gamla hjulspår och behållit den familjära säkerheten. Rädsla för förändringar hade gjort att de låtsades vara nöjda med tillvaron, fast de i själva verket längtade efter att få skratta på riktigt och ha riktigt kul igen.


Källa: The Guardian


Självklart är det enkelt att säga så när allt är över så att säga - under tiden man är mitt i det så finns det ju en massa måsten som måste göras. Men, många gånger kan vi nog förändra något i vårt liv för att må bättre istället för att bara låta dagarna gå.... Tänkvärt tycker jag i alla fall att det var att läsa detta...

       

Presentation

Fråga mig

35 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4 5
6
7
8
9
10
11
12
13 14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
<<< Februari 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästbok


Skapa flashcards