Ja, nu verkar då valpningen vara över. Hon fick ju första (och enda tiken....) vid 8.20 i morse, lite mindre än tre timmar senare föddes nästa valp. En svart/vit hanhund som jag förstod direkt att det inte stod rätt till med. För det första var han betydligt mindre än de andra - hans efterbörd såg också märklig ut. Även han var totalt livlös - men trots att jag gjorde upplivningsförsök fick jag ingen respons där. Tittade i munnen och insåg då att han hade gomspalt   . Inte värsta sorten - men mitt uppe i gommen var det ett rejält veck och jag såg också att gommen var betydligt kortare än den ska vara ner mot svalget. Mycket trist - men så är det ju ibland, man rår inte på naturen och på ett sätt var det ändå skönt att han var dödfödd. Inser ju att vi annars skulle vara tvungen att ta bort honom...

Det är lite märkligt med tikar när det föds döda valpar, de allra flesta (inklusive Daphne) bryr sig inte om dem. De andra valparna som har fötts har hon varit väldigt noga med att ta hand om direkt när de kommit ut - men här brydde hon sig inte nämnvärt.

Jag kände på henne och trodde nog att det skulle kunna vara någon kvar - egentligen var det nog önsketänkande mest. För något konkret som skulle vara en valp i magen kände jag aldrig. Dock är hon ganska så tjock fortfarande - men det är nog mer trivselhull än valpar tyvärr...

Alla tre som hon har nu verkar pigga och må bra - de äter också allihopa även om de är lite mer besvärliga än andra valpar på just den biten. Det visar sig att de inte alls gillar att bli hjälpta - utan de kan själv! Daphne har väldigt mycket mat som det ser ut så de lär nog få så att de klarar sig  .

Här är dom alltså våra tre I-juveler . Ikita, Icarus & svarta Icon.

Dom tvättas och tvättas av sin noggranna mamma - som själv fått utstå en välbehövlig tvätt av bakdelen.

Nu är det alldeles knäpptyst - de sover alla fyra och verkar så nöjda. Jag själv är också rejält trött ska jag säga. Satt alldeles nyss och sov här på stolen inne i valprummet. Och jag som tänker se melodifestivalen ikväll - undrar just ja hur många uppträdanden det går innan jag har somnat...

Visst hade jag önskat mig en större kull och framförallt fler tikar - men, jag kan då inte låta bli att känna mig nöjd med dessa tre som ser jättefina och friska ut så här långt. Detta när allt är över och tiken, valparna och valplådan är ren och lugnet sänker sig över rummet - det är något alldeles speciellt det tycker jag. 

Nuuu tror jag att jag stämplar ut från valpskiftet och så får David ta över istället...     
      

Här föds första tjejen fram...

Ikita som är en brun/vit tik föddes 08.20  - hon vägde 412 gram och är väldigt pigg! Om ni undrar varför hon är gul på bakbenen så är det för att hon tyckte det var ett bra tillfälle att bajsa precis i födelseögonblicket...

... var nästa valp som föddes. Han kom med rumpan först och det brukar normalt sett aldrig vara några problem tycker jag - men det kan nog vara så att Daphne är lite trång så hon fick kämpa bra för att få huvudet över "tröskeln". Jag försökte förstås hjälpa till och dra - men det gäller ju att man inte drar för hårt, då gör man ju mer skada än nytta. Det var ju nu över 2,5 timme sedan första valpen föddes. När hon krystar har hon bra värkar tycker jag - men som sagt, hon kan nog vara lite trång plus att valparna varit stora. 

Här har hon börjat krysta fram valp nummer två.

När valpen fötts så trodde jag först han redan var död - han var helt vit och livlös. Men, jag vet från förr att ibland kan det se så ut och att de ändå piggnar till snabbt. Efter några minuters massage och att jag sög ur en del slem så såg jag att han började bli lite rosa på tungan. Fortsatte några minuter till och då försökte han dra efter andan och kippade efter luft. En liten stund till sedan fick jag honom att skrika när jag vred om lite i nackskinnet - åh, så skönt det är när man hör det där skriket! Nu verkar han vara helt okej så jag hoppas det fortsätter så.

Icon föddes 7.10 och vägde 470 gram. Svart/vit är han ifall det inte syns på fotot. Icon är ju ett lite speciellt namn. I vår första schnauzerkull som föddes 1976 så hette pappan till kullen Ikon. Jaaa, jag minns bara en massa såna där saker - vad jag gjorde igår är mycket svårare att minnas!

De är inte så villiga att äta ännu dessa två pojkar - men jag tror det beror på att de svalt en del fostervatten, de kan ju må lite illa av det. 

... men till slut så satt det igång i alla fall !

I går eftermiddag hade Daphnes temp sjunkit till 37,5 - och så lågt hade den inte varit under hela tiden vi tempat henne så vi förstod ju då att den var på väg neråt. Det märktes också på hennes beteende att det var på G - hon blev mycket oroligare och ville bara vara med mig hela, hela tiden. Hon åt dock i går kväll - och faktiskt lite i morse också, men det kom upp en stund senare. Hon sov i bädden nedanför min säng och var då orolig av och till under natten till fredagen - så jag trodde absolut att hon skulle valpa under fredagen.

Hela dagen idag har hon varit orolig och gnällt en hel del - varit allmänt upprörd kan man väl säga. Men också till och från har hon sovit tungt.

Den speciella blicken som de har när värkarbetet har startat - usch, tycker lika synd om dom varje gång....

Kvällsmaten fick intas i valprummet denna fredags kväll - mysigt så det förslår!

Sedan bäddades.... flåsades.... sovdes det...

.. och hon såg allmänt förvirrad ut hela kvällen. Till slut tog jag tempen igen vid 22.00-tiden, den låg då fortfarande nere så insåg då att det förmodligen skulle dröja.

Så jag tog Daphne med mig in till Tv-rummet och gjorde David sällskap där. Har väl slumrat till nån gång då och då till de mycket märkliga filmer som visas under nätterna - typ rymdfilmer och gud vet vad. Men så vid 03.50-tiden började hon äntligen krysta. Så vi flyttade oss tillbaks till valprummet och tog David med oss ifall hon skulle bli väldigt förskräckt när första valpen kom.

Men, allt gick bra - hon krystade på bra och skrek förstås till när första valpen kom, men på en gång var hon jättenyfiken på vad som kommit ut!

Vad är det där får nånting som piper?

Den är ju smutsig och behöver tvättas!

Kryper lite närmare matte tror jag...

Eller ja, helt upp i knä är ju allra bäst.

Men så nyfiken på den lille...

Förstfödd blev då Icarus, en brun/vit hanhund som föddes 04.25 och väger 430 gram  

Nu ligger hon väldigt beskyddande över sin lille pojk  .