Som de flesta vet så ska jag, Carro, Veronica och några hundar åka mot England och Crufts idag. Det här har vi förstås vetat om sedan ett långt tag tillbaks. Först var det meningen att David skulle åka med, men han har ju svårare att ta semester nu så jag blev förstås jätteglad när Carro kunde följa med istället !

Men, jag sa det till David - att denna vecka kan du inte boka in några resor. Vi har nyfödda valpar då och allt här hemma kräver att du är hemma. Jo, det skulle han se till. Meeeen, så blev det förstås nåt i Ryssland som absolut måste ske denna vecka! Kan väl säga att jag inte blev helt positiv när jag fick höra det . Men, det gick i alla fall att flytta på en dag tidigare så han skulle då åka söndag och komma hem under måndagen för att kunna hjälpa mig med allt som ska fixas innan avfärd. Så det kändes väl okej ändå....

Valparna är pigga och nöjda, äter bra nu alla tre så det kändes ju bra.

Jag skulle in till veterinären under dagen för att avmaska Clådan och Messi som ska med oss - hade också en massa andra ärenden att uträtta. Jag hade Toyotan - Udjat, då David hade Volvon ner till Arlanda. Tankade upp den så att allt skulle vara okej, lika som att jag tvättat all tvätt, städat och handlat fram mat. Fattar inte varför jag är såhär varje gång jag ska åka bort?? Varför kan inte jag bara lämna det som det är och låta de som är hemma bara ta hand om det som uppstår. Näää, jag har till och med köpt hem till mat under den här veckan och sagt vad de bör äta.... Jaaa, curlingmamma, curlingmatte, curlingfru you name it...

Bilen fungerade hur bra som helst - jag kom vid tretiden. 45 minuter senare skulle jag starta bilen för att skjutsa Henric och Nathalie till bussen då de skulle iväg och jobba. Meeeen, då hade Udjat kört nog för denna dag.. Jag som haft en 740 i många år som bara startade när man rullade igång den tänkte förstås att jag rullar igång den i backen. Vad tror ni händer?

Ja, här nere står den jävla skitbilen nu!!! Som en propp i väg för alla andra.

Davids pappa Åke kom förbi på väg hem från jobbet för att hjälpa mig starta den med startkablar. När han kopplat ihop bilarna och jag försöker starta och det ändå inte går så ringer telefonen..... Det är David. Han är tillbaks i Moskva igen. Planet lyfte som vanligt och flyg ca 30 min, sedan vände de och sa att det var något tekniskt fel så de fick landa på samma flygplats som de nyss startade från. Sååå när han ringer vet han inte hur det blir, om han kommer hem alls under måndagen. Nån som kan förstå hur det kändes då?? Här står jag med en trasig jävla japansk skitbil, volvon som jag ska åka med till Västerås står på Arlanda och jag som dessutom skulle hämta Henric och Nathalie på bussen under kvällen, något som egentligen David skulle ha gjort ifall han kommit hem som planerat. jag fick dock låna Davids mammas bil så det åtminstone skulle ordna sig. 

Hundarna inte klippta eller badade, inget packat - massor kvar att göra. Jaaaaa, att säga att jag blev vansinnig är understatement of the year. Både arg, besviken, ledsen och så försvann ju också nästan all förväntan inför resan...

Strax efter hörde David av sig och berättade att han inte kunde komma hem förrän som idag    .     Kan säga att  David och Almab inte var värd mycket i mina ögon just då.... 

Grinade såklart - är man känslomänniska så är man... Trist bara att jag jämt ska grina oavsett känsla liksom! Men, är man 45 år gammal så har man ju vant sig. Kollade med Carro och vi kunde ta hennes bil till Västerås - en sten föll från mitt hjärta, då hade i alla fall det löst sig. 

Just när Åke kom för att hjälpa mig med bilen så höll jag på att göra Lasagne - och den blev nu inte färdig förrän vid åtta. Stackars Jacob fick vänta med kvällsmaten till dess... Henkes kompis Bror skjutsade hem dom hit så jag slapp åka till Sandviken så det underlättade en del.

Sedan var det bara att sätta igång med att klippa och bada hundarna - och vid 00.45 fick jag äntligen gå och lägga mig... 

Idag känns det förstås bättre - det gör ju alltid det när man lugnat ner sig lite. Men, stressat runt hit och dit, packat och haft mig såklart - så nu vill jag bara sitta ner en liten stund innan avfärd, därav denna blogg.

Hundarna springer runt mig som yra hönor - Ja, inte Kylie då. Ser ni henne under stolen - hon vill ju INTE åka med nuförtiden. Ja, vem vet vad som rör sig i huvudet på henne, gammeltanten vår .

I fredags hade vi också en kull som fyllde år, sex år blev G-kullen. Stort grattis till er! Gaston flyttade till Västerås till Nanny - men jag tror han bor hos hennes mamma Mia nu. Cosy träffar jag på ganska så ofta då hon kommer hit regelbundet och klipper sig . Gullan flyttade till Dalarna, hon har haft någon valpkull där men nu har jag inte hört något från henne på ett tag. Unni flyttade hem till sin mamma Tosca - de bor i Gävle nuförtiden tror jag. Ebba har också haft några valpkullar - det var ett tag sedan jag såg henne på utställning, men hon har haft en massa annat trevligt för sig med husse Allan - jakt, och det är nog något hon uppskattar mer tror jag. Bella och Miranda var det ett tag sedan jag hörde ifrån - men hoppas alla mår bra.

Nä, nu ska jag ta och äta lite mat - bäst att passa på när man är hemma och äta upp sig  .