... var jag igår   . Hade tusen saker att göra och något som verkligen behövdes var städning - meen jag valde faktiskt bort det för att istället prioritera två av de som betyder mest för mig, Jacob och David   .

Jacobs fotbollslag har fortfarande träningar på vardagskvällarna och det börjar bli rejält kyligt nu och igår blåste det också en hel del. Så jag kände att jag hellre ville göra något bra för dem - än att städa som ändå är helt värdelöst nuförtiden när det börjat bli skitigare och skitigare ute    .

Så istället för att hugga tag i dammtrasan ställde jag mig och gjorde en köttfärssoppa och bakade bröd till så de kunde få detta att värma sig med när de kom hem. Tror det uppskattades betydligt mer än vad ett helblankt fönster hade gjort   .

För tänk så lätt det är att man (jag) gör saker som faktiskt är helt betydelselösa och då väljer bort det som betyder allra mest för oss, för mig mina barn, David och hundarna. Jag har försökt under sista åren att verkligen skärpa mig på den fronten - skjuta upp alla mina "borde göra" och "måsten" och istället prioritera tid med min familj. Inte så lätt alla gånger, men det har känts himla bra när jag gjort det!

Självklart måste man göra trista saker som att städa - men när jag känner att jag städar för någon annans skull mer än för mig och min familj då kan det kvitta tycker jag. Jag menar då inte vanligt städning som dammsuga och skura som såklart måste göras hur ofta som helst när man har fullt med hundar i huset, nej jag menar mer "finstädning" som att damma, tvätta fönster osv. Om man känner att man tycker det är roligt och städar för att må bra själv är det ju en annan sak - jag å andra sidan känner att jag njuter betydligt mer av annat, som då t.ex att få göra min familj lite extra glad   .

Nog med självskrytet nu - idag har jag varit och klippt mig på ett nytt ställe, Salong Excellent i Sandviken. Känner mig jättenöjd, så skönt med en frissa som faktiskt lyssnar på vad man säger och gör precis så som man vill ha det   .

 
Inte så bra kort - var inte så lätt att ta på sig själv insåg jag...

Martas valpar fick börja äta fast föda igår och det gick väl "sådär" kan man säga.... De gjorde ganska så tydligt klart för mig att de föredrog mammas mjölk framför detta kladd...

Luktar gott...

... visst var det väl till oss??

Orchid

Olympia

Opera

 
Omega

Octavia      

Tyvärr blev det inget användbart kort på Olga - alla var supersuddiga  . Vår jävla idiot-värdelösa kamera är så svår att fota med - ett par kort går bra, sedan vägrar den att ta mer - precis som den inte kan zooma in eller nåt sånt. Sjukt jobbigt är det och att vi inte kastat den i väggen är ett under!

En del av er vet att Messi har varit ute på prov hos en familj sedan i slutet av augusti - jag har inte orkat skriva om det förrän nu (gör det väl inte än egentligen heller, men är ensam hemma just nu och kan gråta ifred...).

I alla fall så är det bestämt nu att han stannar där. Det är en underbar familj han kommit till med mycket hundvana och jag känner mig helt trygg med att han kommer trivas där och att de kommer att ta väl hand om honom. Men visst känns det i hjärtat...  .

Mellan Messi och Lleyton har det fungerat hur bra som helst - sedan har det väl varit "okej" mellan Messi och Baros & Floyd, men det som gjorde att vi bestämde oss för att leta efter ett nytt hem åt Messi var att han bestämde sig för att säga till Tyke och enligt mig, på ett alldeles för hårt sätt. Eller ja, hade det varit en springer han sagt åt så hade det ju inte varit någon fara - men med tanke på storleksskillnaden kan det få katastrofala följder...  .

Tyke ÄR en retsticka som mopsar upp sig mot de andra hundarna och visst har jag sett att Messi stelnat till när Tyke hållit på med sina små uppstickar-fasoner. Men, jag trodde han skulle göra som Lleyton - typ stirra på honom och gå därifrån.. Men, en vacker dag blev det väl helt enkelt för mycket för Messi...

Som tur var stod jag nästan bredvid när Tyke vaktade valphagen genom att morra åt Messi och Messi helt enkelt tog tag i honom och var på väg att ruska honom - så oerhört otäckt   . Messi släppte förstås omedelbart när jag sa till honom - men jag tänkte förstås på vad som kunnat hända om jag inte varit i närheten. Tyke blev rejält rädd - han ville inte gå i närheten ens av mig de första 10-15 minutrarna. Det hann aldrig bli någon skada på honom - men jag blev förstås oerhört ledsen... Insåg ju att det här inte kommer att fungera, har de gjort på detta sätt en gång kan de göra det igen... 

Och att ha hundar helt separerad från varandra hela tiden går ju inte heller. Att hundar blir osams är ju i grunden inget konstigt, vi människor blir det ju också lite då och då. Men jag kan inte acceptera att de i vår flock här hemma slåss så att de skadar varandra, det går bara inte..... Jag måste känna att jag litar på vår flock av hundar.

Alla hundar är värda att ha ett bra liv och älskas för just den de är - och hur ont det än gjorde så bestämde vi oss för att leta ett nytt hem åt Messi. Visst, vi hade förstås kunnat göra det med Tyke också - men på något sätt blev jag också orolig att Messi skulle ge sig på Floyd eller Baros, nu när han på något sätt "släppt på spärren" för vad man gör och inte gör.

Först var Messi på prov till en tjej, men där fanns en yngre hund som inte lät honom vara ifred helt. Messi åt inte där heller vilket inte är likt honom så kändes inte som han trivdes helt. Vi tog hem honom därifrån och då hade vi redan fått kontakt med denna familj han är hos nu som tidigare haft setters. Det lät kanonbra och när vi lämnade av Messi hos blivande matte kändes det faktiskt bra trots allt.

Eftersom de har häst så har han fått börja vänja sig med det nu också   .

Ibland måste man bara inse att en del hundar har det bättre hos någon annan än hos en själv - även om man gråter och det gör ont så måste man göra det som är rätt för hunden och jag känner att detta är vad som är rätt för Messi - han precis som alla andra är värd att få må bra   .

Så har årets upplaga av utställningen i (eller säger man på?) Eckerö varit. Det var meningen att David och jag skulle åka, men eftersom Liza hade tid att valpa på tisdag (som idag) och vår stand-in-valpare min mor Margareta var på KF så  blev David hemma. Vår stand-in-utställare-alltiallo Carro ställde upp istället, tusen tack för det   .

Nu är det bara så att Carro har lite båtskräck - jaaaa, jag kan förstå det till viss del. Eller ja, jag är inte så rädd - men det är oehört obehagligt om man blir åksjuk   . David köpte därför någon sorts tuggummi som skulle hjälpa mot illamående - Calma hette dom och det lät ju betryggande, Calm liksom... 

Jag tog förstås inget tuggummi eftersom jag körde bil (meeeen, säkert hade jag mått ännu mer illa av smaken eller nåt ändå...). När vi står och väntar på att få köra på färjan hör Carro att det dunkar och slår bredvid oss. Det står en hästtrailer där och hästen som står därinne - är INTE nöjd... Han sparkar och far omkring bra länge... Men, hur ska det gå på färjan om han gör sådär sa Carro? Ja, vadå - sa jag, tror du den sjunker om någon hoppar på golvet eller? Till slut så insåg hon väl att om den skulle sjunka så skulle det inte bero på Brunte i trailern bredvid oss iaf...

Resan över gick hur lugnt som helst, lite gungigt var det när vi var i Taxfree-shopen - men det var väl bara bra det så vi inte handlade så mycket...

Hotellet vi bodde på var samma som David och jag var på förra året - det ligger perfekt tycker jag, med bra rastningsmöjligheter och ändå centralt så man kan gå från hotellet till någon trevlig restaurang. Nu är ju utställningen på Eckerö - men det är ju bara några mil mellan Mariehamn och Eckerö och då åker jag hellre på morgonen och har det mysigt på kvällen :-)

Vi gick en vända på stan och letade efter en restaurang - men till slut blev det bar-restaurangen som låg intill hotellet som vi valde. Man kan väl säga att personalen som jobbade där inte var så oerhört service-minded, men man har ju tyvärr börjat vänja sig med det nuförtiden...  .

Efter en kvällspromenad med dogsen bestämde vi oss för att krypa till kojs. Inte mycket till partypinglor här inte... Klockan var ju faktiskt 21.00 ändå - eller ja, 20.00 hemma i Sverige, men man ska ju ta seden dit man kommer...

Carro kom på den briljanta idén att gosa lite med Baros - tja, lite rufsig i håret blir man då   .

Utställningen hålls i en jättebra hall med konstgräs, det är faktiskt hur skönt som helst att springa på detta underlag. Önskar det vore i en dylik hall varje gång det är utställning   .

Baros (CH Night Wish Darrem Canis) njöt verkligen av underlaget han också - var så oerhört roligt med alla positiva kommentarer vi fick från andra uppfödare om hur fin han såg ut och hur bra han rörde sig   .

Han var nog lite yrsligare än vanligt - tror det var någon löptik i närheten som han kände lukten av och sånt är ju inte så lätt att motstå...

Fina, fina Baros  . Han blev bästa hanhund och fick då Cert och CACIB. I och med detta CACIB har han nu alla CACIB han behöver för att vi ska kunna ansöka om C.I.E (Internationellt utställningschampionat) för honom  .

Gizza (CH Barecho Glint Of Gold) vann öppen klassen och blev till slut trea bästa tik, Miranda (CH Barecho Devil Wears Prada) placerades som fyra i championklassen med CK. Hon är rätt så urfälld just nu kan man väl säga...

BIR CH Night Wish Darrem Canis & BIM CH Big Brazzel Every Time We Touch.

Lilla skräpet Tekla (Velvet Dandy's Nib) blev tvåa bästa tik med Res-CERT och Res-CACIB.

Tja, resan hem gick ännu lugnare till faktiskt och som alltid var det sååå skönt att komma hem :-) Tusen tack Carro för en superrolig resa som vanligt :-)

Måste bara visa detta kort...

.... visst är Gizza oerhört lik farfar Fritz på detta kort, eller är det bara min saknad efter honom som gör att jag ser det