Kennel Barecho

Alla inlägg den 10 augusti 2014

Av barecho - 10 augusti 2014 14:15

Alla som är insatta i "hunderiet" vet förstås vad Världsutställningen, eller World Dog Show som den förstås heter på engelska, innebär. Men för er andra tänkte jag ge en kort förklaring. Det är alltså FCI som är den största internationella hundorganisationen som arrangerar denna utställningen någonstans i världen (i sina medlemsländer) en gång om året. Att vinna där är förstås prestigefyllt   . Det finns förutom WDS även EDS - som då är Europautställningen och så förstås även nationella vinnarutställningar som t.ex Svensk Vinnarutställning. Det som är gemensamt för alla dessa utställningar är att vinnande juniorhane & vinnande juniortik (med Excellent) får titeln Juniorvinnare - JW, vinnande veteranhane & vinnande veterantik samma sak VW. Och då den "finaste" titeln W samt årtal till den som får CACIB på utställningen och CACIB delas ut till den bästa av vinnarna från övriga klasser, dvs. unghunds-, öppen-, working- och championklass. Så på denna utställning i Helsingfors (WDS-14) har alltså titlarna JW-14, WW-14 samt VWW-14 delats ut i varje ras.

 

Länderna ansöker om att få arrangera WDS och i många år har det varit klart att den i år skulle gå i Finland. Till en början var vi förstås övertygade om att vi skulle åka - nu när utställningen var så nära också. Men så med tanke på allt som hänt och vi inte har många kronor över varje månad kändes det tveksamt.... Min mor ryckte dock in och hjälpte till så att vi till slut hade råd att anmäla hit samt även köpa båtbiljett över, stort tack för det - utan dig hade det inte blivit någon resa för oss   . Båtbiljetten var beställd sedan länge - och ändå var resorna till Helsingfors slut då. Nu vill jag inte åka till Helsingfors med båt iaf fler gånger efter mardrömsresan för några år sedan. Så det blev Åbo för oss - något som passar bra också för hundarna då resan inte är mer än ca 10 timmar   . Vi hade flera vänner som bokat in sig på samma båt och det kändes ju roligt, för vad vore utställningarna egentligen om man inte fick umgås med trevliga människar och ha kul samtidigt?

 

David och jag åkte hemifrån i god tid i onsdags - båten gick inte förrän vid 20.00 på kvällen, men vi ville hinna rasta av hundarna ordentligt och ge dom kvällsmat innan vi körde på båten. Jag hade ju köpt två dräkter från Ebay i hopp om att kunna ha någon av dem på WDS - meeeen, en var iofs jättesnygg men den var lite för liten. Den andra var aningen stor, men vad värre var, var det att jag såg ut som jag tillhörde frälsningsarmén när jag hade den på mig. Inget fel på dem - men kanske inte riktigt min grej bara.... Sååå slängde med några gamla kläder jag haft förut och så sa vi att vi skulle kunna stanna och handla något på vägen till båten. Jo tjena - jag handla kläder helt själv??? Vilket skämt.... Jag kunde ju inte ens ha David med mig in eftersom vi inte kunde lämna hundarna i bilen - så tja, jag avverkade väl Barkarby outlet på ca 4-5 minuter jag. Var väl som jag förstod - fanns ju inget där till mig   . Nä, jag måste ha någon assistent med mig jag om det ska bli handlat! Som tur var så var hundarna i form iaf - nybadade och klippta lite extra noga   . Sååå det blev att köra mot färjan istället - inte mig emot, hade ju sett fram emot det här länge!

 

I kön in på färjan var det fullt med hundfolk - härligt tycker jag och så glad man blir när man ser alla bekanta ansikten. Jag var lite orolig hur det skulle gå med Paco i hytten - men faktum är att han skötte sig hur bra som helst. Visst ville han hälsa på ALLA människor han såg på färjan - men i hytten la han sig bara ner och verkade hur världsvan som helst. Jaa, de tre tjejerna vi hade med oss hade jag inte funderat över något annat än att det skulle gå bra. 

 
Jag hade tagit med en liten flaska "champagne" - ifall vi skulle vilja fira något.

 
Kändes dock som att det var långt ifrån säkert vi skulle ha något att fira - så därför startade vi med att fira lite när vi kommit på båten. Kändes som en bra början på resan faktiskt   !

 

Efter att ha ätit buffé med massor av goda vänner var det skönt att krypa ner i sängen i hytten. Svalt och skönt var det i hytten och inte minsta gungningar alls - tror det var länge sedan jag sov så bra som den natten.

 
Fast efter dylika desserter sover man förstås gott eller hur....

 

Vi kom i land i Åbo torsdag morgon och det var ju inte förrän fredag som det var dags för utställning. Skönt att få kunna ta det lite lugnt under dagen före. Vi provkörde sträckan från hotellet till mässhallarna - jaaaa, lite koll på läget vill jag förstås ha! Hotellet vi bodde på låg i närheten av flygplatsen. Ett helt okej hotell med supertrevlig personal som hjälpte till med det mesta vi önskade oss.

 
Däremot var rummet litet och utan A/C - sååå det var olidligt varmt därinne :-( Tyckte synd om hundarna, men efter att vi fått en fläkt till rummet plus att vi fick vertyg för att öppna fler än ett litet fönster blev det åtminstone drägligt därinne...

 

En liten bit bort från hotellet låg en kinarestaurang så där åt vi kvällsmaten. God mat och jag drack bara vatten till - vore ju inte så trevligt om man skulle ha ont i huvudet av vin på självaste världsutställningsdagen   .

 

Vi var ute i god tid på morgonen - jag hade sett på kartan att det bara fanns ett område för burar i vår hall och där skulle ca 1000 hundar få plats med tanke på att det var 12 ringar där... Så vi var där redan 06.30 - David ställde sig i kö med två burar medan jag packade ut allt annat ur bilen. Tror David var nästan först framme vid ringen - så superbra plats precis vid ringen fick vi   . Insläppet gick snabbt - de tittade bara att man hade pass och någon nummerlapp, gick inte igenom allt som här hemma.... Bra tycker jag för det är otroligt tidskrävande när de ska gå igenom varje vaccinering osv. Bättre med stickprov och att det går fort att ta sig in på utställningen istället!

 

Domarna för dagen på ESS var på hanar, grupper samt BIR - Marie Merchant från Australien och på tikar - Sally Leslie från England. 151 stycken totalt var anmälda - 80 tikar och 68 hanar samt 2 valpar. En bra siffra absolut - inte lika många som när WDS var i Sverige, men mycket bättre än vad det varit på många andra ställen under årens lopp.

 

Själva hallen såg likadan ut som den gör när vi är där i december på Finsk vinnarutställning - vet inte vad jag förväntat mig riktigt, men kanske lite festligare? Jag som alltid hyllat finnarnas ringnummer som är stora och fina - hängande i taket blev nu lite missnöjd när ringnumren visserligen hängde ovanför ringen, men de var vita med röd text så de syntes alldeles för dåligt. Men vad värre var, var att ringarna var pyttesmå :-( Det fanns ringar där de hade en ring där vi nu hade två. Det är faktiskt inte okej med så liten ring på en ras som faktiskt SKA kunna röra sig och där vi hade flera klasser med över 20 hundar. Något nytt på denna utställning var att ringsekreterarna hade någon form av läsplatta som de skrev i resultaten på och de skulle då komma ut online direkt - tanken är inte bara god utan superbra tycker jag! Klart man ska använda sig av den teknik som finns och hur det än är så är det väl lite förlegat med de prislistor som vi skriver idag på utställningarna.... Nu fungerade väl inte allt helt utan gnissel i maskineriet - men så måste det ju få vara när det ska provas ut. Dock var det trist att ringsekreterarena inte visste mycket om vad som skedde och när det skulle ske... Vi försökte få reda på när Certet skulle delas ut i ringen, men nä - det kunde de inte svara på för det kom bara upp på läsplattan nästa klass så de visste inte i vilken ordning allt skulle ske och det låter ju faktiskt helt galet! Likaså blir jag lika irriterad när ringsekreterarna inte pratar engelska. Visst efter att de sett att man ser ut som ett frågetecken när de pratar på finska så sa det det de ville ha sagt på engelska istället, men det vore faktiskt betydligt smidigare om man redan sa från början att det är engelska som de ska använda sig av - ffa när de ropar ut vilken klass och vilka nummer som ska in i ringen.

 

Ett stort plus till Finska Kennelklubben för att de hade olika starttider i ringarna. Var säkert inte bara jag som hade både juniorhane och juniortik. Ffa i Stockholm brukar de vara hopplösa på att ha exakt samma start i ringen och det medför problem för många. Här började alltså juniortikarna 9.00 och i hanhundsringen började bedömningen 9.30 med valpar och sedan direkt efter juniorhanar. Superbra var det för oss - nu hann jag visa både Paco (Barecho Play Now Pay Later) och Pasta (Barecho Party In My Head) i båda klasserna   .

 
Det var 25 juniortikar anmälda och av dessa fick endast dessa 6 Excellent. Jag var så glad att både Pasta (som står som nummer två på detta foto) och hennes fina syster Bella (Barecho Passion Play) var två av dessa sex tikar   . Bella står som hund nummer tre på detta foto. 

 
Pasta skötte sig jättebra, som hon gjort nu på slutet. 

 
Pasta

 

 
Pasta blev till slut trea och hennes syster Bella femma i klassen - så stolta över dem bägge två. De är ju bara 10 månader ännu och i den här klassen var det ju tikar med som var upp till 18 månader.

 

Inte fullt lika många juniorhanar var det med - men 15 stycken är en bra siffra det också. Paco var lika glad som alltid han - viftandes på svansen åt allt och alla. Visst, han kanske inte står stilla som en staty hela tiden - men helt ärligt så har jag mycket hellre en hund som vid 10 månaders ålder är full av liv och glädje och därför inte vill stå helt still hela tiden, än en hund som redan då är så tränad att den ser ut att ha tråkigt i ringen....

Efter att vi som fått Excellent i första omgången kommit in i ringen igen så pekade domaren på Paco att han skulle ställa sig först, vågade förstås inte tro riktigt att det skulle bli så - men ett litet hopp tändes allt!

 
Och sååå glad jag blev när domaren till slut pekade på honom och sa att han var etta - och därmed Juniorvärldsvinnare-14 (JW-14)!!!!! En mycket härlig känsla och samtidigt extra roligt med tanke på att jag visade fram hans mamma CH Barecho Fly Me To The Moon till samma titel i Polen för många år sedan!

Ingen mer hanhund hade vi anmäld och det var skönt att kunna koncentrera sig på en ring. Jag hade ju några helt orealistiska förväntningar att jag skulle hinna titta på lite hundar också - för hur det än är så ser man ju många andra hundar på en WDS än man ser annars. Meeen, såg jag nåt då? Näe, jag hade fullt upp med mina hundar jag - de skulle borstas, ha vatten, rastas och så den eviga frågan till de som satt med en katalog i handen och såg ut att ha koll på läget - hur många är det kvar i klassen innan jag ska in?? 

 

Gizza (CH Barecho Glint Of Gold) var nästa hund för oss att visa och hon var anmäld i Öppen klass - hon var den hund jag anmälde allra sist, efter Vänersborgsutställningen för att jag tyckte hon var i sån superkondition. Jaaa, kan väl inte säga att jag ångrade mig... Hon är ju champion, dock inte FIUCH så då kunde jag anmäla henne i öppen klass och så Clådan (CH Barecho Quest For Success) i championklass - på det sättet kunde jag ju få visa dom båda två. Det är lite svårt att välja vem jag ska visa när vi har tur att ha två så superfina tikar - ett angenämt problem jag vet, men ändå...

 

14 tikar var med i Öppen klass och glädjen var stor när Gizza till slut stod som segrare i klassen! Så hade vi bara en hund kvar att visa och det var Clådan. En stor championklass tikar var det, 19 stycken. Clådan var på ett superhumör - showade för fullt och när hon är så ryser jag nästan själv när jag visar henne   . Dock var ju denna ring alldeles för liten för att göra henne rättvisa... 

 
Långt ifrån alla championtikar fick Excellent så jag var väldigt glad åt att fina Marta (CH Barecho Zimply Made For Me) var en av dem. Ingen placering blev det dock i klassen för henne. 

 
En andra plats blev det dock i championklassen för Clådan   .

 

Så var det lite allmän förvirring vad som skulle ske - men det var ju färre hundar i hanhundsringen plus att bedömningen gick snabbare där. Alltså skulle bästa hanhund och Cert & CACIB delas ut där först. Efter mycket hit och dit vilka hundar som skulle in och inte - blev iaf allt utdelat. Inget åt Paco denna gång, men jag tyckte han var jättefin och skötte sig bra - och det kändes bra.

 

När det så var dags för samma sak för tikarna var jag lite mer nervös, det kändes ändå som att Gizza kunde ha en chans.... Domaren såg ut att ha tyckt väldigt mycket om henne när hon vann klassen! Och YES, hon vann certet - visserligen var hon inte WW-14 ännu - men en bit på väg... En till hund skulle in sedan in i tävlan om CACIB och WW-titeln. Det var tiken ifrån workingclass som redan var FIUCH och alltså därför inte fick tävla om certet. Och jodå, Gizza hon sprang på hon, varv efter varv - hon är en sån man alltid kan lita på sköter sig till 100 %   ! Såå härlig känslan när domaren sträckte fram CACIB-rosetten till mig och Gizza   . Ringsekreterarna började nästan slita i Gizza och mig direkt om att vi skulle in i andra ringen. Jodå, sa jag - jag vet det, men jag måste väl iaf få ta några foton först??? Det fick jag iaf som tur var....

 
Här är Gizza, ny WW samt även ny FIUCH skulle det visa sig sedan! Domaren Sally Leslie sitter bredvid - det var verkligen en mycket trevlig domare. Hon tog sig tid med varje ekipage, såg genuint intresserad ut och var mycket mjuk med hundarna - sånt tokgillas av mig!

 

Förstod att Gizza inte skulle ha något att hämta i BIR och BIM - men fantastiskt roligt bara att få vara med i BIR-tävlan och nu med två hundar, för även Paco var ju med där - tack AnnSofie för att du visade honom där. Gizza blev utsedd till bästa tik av de tikar som var med där   . Sedan fick hon ta emot BIM-rosetten och jag som är Hammarbyfan nu tyckte det var helt okej   .

 
På fotot BIM CH Barecho Glint Of Gold och BIR Art-Wave's Topdog. Det var otroligt stor dominans på svenska ESS i klasserna - superroligt tycker jag att vi visar att vi har sån världsklass på våra hundar i lilla Sverige! Massor med grattis till er alla som gjorde det så bra där och förstås ett extra stort grattis till BIR-hunden som även han var från Sverige   . 

 
Sju uppfödargrupper deltog och vi hade fyra tikar i vår grupp. Fr.v.: Clådan, Marta, Gizza och Pasta. Alla grupperna placerades och vi kom tvåa med HP - jättekul :-) Stort tack till Renate, Lise och Annsofie för hjälpen i gruppen!

 

Tack också till alla runt ringen som gratulerade och för alla kramar jag fick - känns gött i själen ska ni veta. Jag hör så mycket elakheter från andra raser och jag är stolt att kunna säga att jag tror vi inom ESS är de trevligaste av alla - jaaaa, jag kanske är partisk och visst säger vi säkert inte alltid snälla saker om varann. Men jag tror och hoppas att vi faktiskt kan unna varandra när det går bra och att vi inte är skadeglad när det går dåligt. För nog är vi väl så pass bra människor att vi, även om vi kanske inte alltid tycker det är "rätt" hund som vann, ändå kan unna en av kollegorna i rasen den framgång man har just den dagen   . Så än en gång, massor med tack för alla snälla ord jag fick höra efteråt om våra hundar   .

 

Luften går ju alltid ur en lite när allt är klart... Hundarna rastades och jag fick äntligen sitta ner en liten stund och smälta allt som hänt. Tänk att lilla Gizza nu är både EUW och WW - otroligt kändes det och jag känner sån kärlek till våra underbara hundar som ger järnet och gör allt för att göra sin matte glad, herregud vad vore jag utan dem     . Sådärja, nu gråter jag igen....  . Ni ser mig nog nästan aldrig gråta i ringen när jag ställer ut själv - utan tårarna kommer oftast efteråt, när jag kramar hundarna och är så tacksamma för att just de är mina och för att jag har dem hos mig. Tänker förstås också på de hundar som jag upplevt så mycket med tidigare och som inte finns med mig längre... Jaaa, jag funderar ju ibland om det här med hundar verkligen är bra för mitt hjärta - men inte skulle jag klara mig utan dem inte, aldrig....

 

Fotografering på podiet skulle vi få till denna gång också - jag brukar ju vara alldeles för dålig på sånt, men när vi var här i december "tvingade" Carina iväg mig för att ta kort och det var ju faktiskt riktigt roligt att ha såna kort - så denna gång gick jag dit helt frivilligt!

 
Började med finaste Paco-pojken :-)

 
Ena hållet såg ut såhär...

     

.. och andra såhär. Svårt att säga vilken sida som är den bästa visningsidan på honom. 

 
Jaaaa, sedan såg jag ut såhär - finns ju inte mycket som är mer tröttsamt än att ta kort...   

 

 
Så otroligt sött kort på Gizza - snacka om feminint uttryck   .

 

 
Ja, vacker är ju Gizza alltid   .

 
Men här tyckte hon att det helt enkelt fick vara nog för den här gången med fotandet...

 

Så värst mycket firande blev det kanske inte på kvällen - eller jo, bara lite annorlunda. Hämtpizza på hotellets parkering och två glas vin i goda vänners lag - inte mycket som slår det inte   . Så mycket tok och skratt - ändå skulle ju det här bara vara början, för det kom ju en dag efter också...

 

Vi var ett par stycken som planerade att åka in till utställningen dagen efter för att för en gångs skull hinna titta på något och inte bara stressa kring våra egna hundar. Vi tittade runt på lite olika raser - oavsett ras tycker jag det är otroligt intressant att titta på konkurrensbedömingarna så en jättebra dag hade vi där. Sedan var det så att jag hört från flera att deras hundar hade blivit FIUCH utan jaktmerit som det normalt krävs när de fått cert på denna utställning. Ringsekreterarna när vi ställde ut sa inte ett ljud om att Gizza skulle ha blivit champion - de frågade inte mig heller om hon var champion i annat land. Visserligen stod alla hennes titlar i katalogen så de hade ju kunnat titta där då hon är både SEU(u)CH och NOUCH. Så jag tog med kritiken till utställningen och frågade hur det var egentligen? Och jodå, hon hade blivit FIUCH! De beklagade att jag inte fick någon rosett - men kändes som jag överlevde på nåt sätt... Titeln registrerades direkt och jag fick med mig ett papper hem till SKK där det står att Gizza numera också är FIUCH!!

 

Visiten på utställningen avslutades sedan med denna som ropade på mig och den var precis lika god som den ser ut...

 

Efter att vi checkat ut från hotellet skulle vi åka mot Åbo där färjan skulle gå ifrån. Stannade till och åt på en av ganska så få McDonalds som vi såg efter vägen. Hann sedan åka några mil till innan det helt plötsligt började låta konstigt. Första sekunden tänkte jag inte på det - noterade att vi åkte förbi några berg och eftersom det blåste lite trodde jag att det var något missljud därifrån eller nåt. Meeen, några sekunder senare insåg vi att något hänt med bilen... Inte så kul att ställa sig på vägrenen på motorvägen där bilarna körde i 120-140   . Det fanns en rastplats ett par hundra meter bort bara - jag tyckte vi skulle åka dit, men David stannade och konstaterade att det var punktering på ett framdäck. Inte lite punktering heller - utan totalt platt. Så någon lagning var det inte tal om. Finns få saker som är så trista som när något händer med bilen, men vi hade ändå tur nu att vi inte hade så bråttom plus att det var ljust ute OCH att vi var flera bilar där så Micke kom snabbt till undsättning och hjälpte David att byta däck. Jag var mest orolig att nån av hundarna skulle komma ur bilen eller att vi skulle bli påkörda av någon, så jag var nog inte till så värst mycket hjälp...

 

För det är ju helt otroligt att de inte ens saktar in när de ser att en bil står med varningsblinkers på och det är fullt med folk kring bilen. Även om de nu skiter i oss - tror de verkligen att det är så kul att köra på någon människa och ha det på sitt samvete? När, hur fan är folk funtade - det bara skakade till i bilen när de flesta körde förbi, otroligt otäckt...

 
Denna gång var det däcket på höger sida som tur var - hade ju varit ännu mer obehagligt om det varit ut mot trafiken...

 

Men, allt gick bra som tur var - bytet tog nog bara ca 20 minuter tack vare att vi fick hjälp och sedan kunde vi fortsätta resan mot Åbo   .

 

Vi var i Åbo redan vid 17.30 och färjan skulle inte gå förrän 20.55 Tänkte vi skulle hitta något ställe där vi kunde gå med hundarna och där de kanske kunde få bada lite. Hittade till slut någon form av ö där det fanns en camping - perfekt tänkte vi, dit kör vi.

   
En jättefin, stor camping var det med härligt stora ytor. Vi gick en sväng med hundarna där efter att de fått kvällsmaten - vi såg att det fanns vatten en bit därifrån så vi skulle se om hundarna kanske kunde bada där. Det här var ju på kvällen så det var inte mycket folk på stranden. Vi gick dock på sidan av stranden där det fanns som en liten del där det mest var vass i vattnet. Låg bara en kille där på en handduk - jag såg ingen skylt heller där det stod att hundar inte fick bada där. Alla hundar var såklart i koppel och vi gick ut någon meter för att de skulle få blöta ner sig. När så jag går förbi kommer det fram en gammal finsk tant och börjar gapa till mig på finska. Jag fattar förstås nada och säger flera gånger till henne - om du vill säga mig något får du säga det på något annat språk än finska, jag förstår inte vad du säger. Men tror ni hon fattade? Nädå, hon tjatade på så jag gick bara förbi till slut.... Badade av mina hundar lite snabbt och när jag står där hör jag att Carina och några till skrattar en bit bort. Tror först att någon ramlat - men nejdå, det visar sig att tanten som inte bara skrikit på mig på finska även gjort det på Carina, Lina och Tina! Carina sa samma sak som mig - använd svenska eller engelska, vi förstår inte finska. Då gick tanten helt sonika och hämtade en kvast! Ingen liten kvast heller - utan en stor kvast! Hon börjar hytta med den och slå mot både Micke, Carina och David som är de som är kvar på stranden - jag var på väg bort därifrån. Inte bara mot dem - utan även mot hundarna. Hon skriker och skvätter vatten på både människor och hundar. Carina säger bara till henne hela tiden att hon får väl ringa polisen då om hon har problem - men när hon till slut börjar slå på dem med kvasten säger Carina att hon själv ska ringa till polisen om hon inte slutar.

 
Här ser ni hur hon står och hotar med käppen! Jag var som sagt på väg därifrån, men stannade till när det blev sån uppståndelse. Till slut säger Micke till henne att om hon skvätter vatten på honom igen drar han av henne handduken! Och vad gör hon? Jo, skvätter vatten förstås och då springer Micke runt henne och drar av henne handduken, kastar den sedan ett tiotal meter bort! Precis då vänder jag mig om för att se vad de håller på med och möts då av att tanten står helt NAKEN på stranden!! Hahahahaha....     visste inte om jag skulle skratta eller gråta, herregud - händer detta på riktigt liksom!! Och varför i hela fridens namn filmade jag det inte - faaan, ett av mina större misstag måste jag säga. Vad tror ni händer när hon står där helt näck? Tror ni hon blev arg? Nädå, då skrattade hon bara och verkade tycka att det var ganska så trevligt ändå!! Jaaa, vad ska man säga... ganska så skönt att få åka hem till gamla Svedala måste jag säga   . Jaaa, ni kan väl tänker er hur vi skrattat åt detta - när man berättar det för folk tror de knappt det är sant!

 
Lite vin fick en del i sig där också - jaaa, var väl egentligen Lina som skulle ha det till att göra rent såret på handen....

 

Innan vi åkte till hamnen skulle vi ta lite kort på våra titelvinnare - inte så lätt att få till ett bra kort på tre människor och fyra hundar som ska se bra ut samtidigt   .

 
Men här ser det väl riktigt bra ut :-) Vägen dit var inte helt lätt kan jag säga....

 

 
Inte så många blir förvånade över att det var Paco som hade svårast att förstå vitsen med denna övning....

 

 
Nja, här såg vi ut att ha tröttnat lite på att se så jävla glada ut hela tiden...

 

 
Nja, lite bättre kanske....

 

 
Så då börjar Carina springa och tjoa bakom fotograferna - jaaa, då kan man ju inte hålla sig för skratt inte....

 

 
Jaa, här ramlar Carina nästan omkull och skrattar själv så hon nära på kissar på sig...

 

 
Man kan inte säga annat än att vi har roligt tillsammans   !

 

 
En hytt med dubbelsäng hade vi på vägen hem och tja, hundarna såg ut att uppskatta den kan man väl säga   . Och nej, David håller inte på att måla naglarna här som vissa tror - nejdå, han är sig lik - det är ölbeställning det handlar om   .

Efter lite allsång och skratt så vi nästan var hesa under den gemensamma buffén gick jag och la mig relativt tidigt - det var ju en dag idag också och jag förstod ju liksom att det låg på min lott att köra hem...

 
Vi stannade utanför Upplands-Väsby för lite frukost både för två- och fyrbenta. 

 

 
Den här sötnosen till älg välkomnade oss när vi kom hem till Årsunda - han var så nyfiken, undrar jag om han trodde att vår bil var hans mamma?   

 

Packade ur bilen och såg då de fina priser vi fått på utställningen:

 
Inte alltid man får något som är märkt med vinsten. När det är märkt såhär känns det betydligt roligare att ha det kvar som minne!

 

Stort, stort tack till hela team Cacis för att David och jag fick vara med er under helgen - vi har haft superroligt och jag har fanimej träningsvärk i magen av alla skratt. Nu planerar vi för Milano nästa år, eller hur!!


 

 

 

 

 

 

 

 

Presentation

Fråga mig

35 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästbok


Skapa flashcards