Jag är säkert jättefånig - eller ja, det vet jag ju att jag är lite då och då... Men nu när det inte föddes någon mer valp i Gizzas kull och fördelningen är lika som i Kylies första kull, jaaa då känner jag lite att det kanske är en hälsning från henne   . Jag tycker mig se saker då och då som visar på att hon fortfarande finns här hos oss. Igår när jag kom hem hade ett lysrör ramlat ned - inte så det var någon risk att någon skadade sig, men det var i närheten av där hennes bror och dotter var just då... För någon vecka sedan satte sig Tyra rätt upp i sängen och stirrade rakt ut i luften och morrade en bra stund. Säkert bara inbillning från min sida säger ni säkert - men men på något sätt känns det ändå bra att tänka hon finns här och ser efter oss (även om hon gör det på sitt alldeles speciella sätt genom att kasta ned lysrören   ).

Att den här kullen skulle bli lika bra som Kylies första som innehöll Seamus, Zola och Hope - ja det kan jag förmodligen bara drömma om. Men de ser väldigt fina och livskraftiga ut såhär långt - så mycket mer går inte att säga tycker jag när de bara är några timmar gamla. Önskar dock att jag kunde snabbspola så jag fick se direkt hur de kommer att se ut när de åtminstone är runt 5-6 veckor... Nåja, den som väntar på nåt gott osv...

 
Gizza är lite klumpig när hon ska lägga sig ned - hon bökar med dom så de ofta hamnar betydligt sämre än de låg från början... Nåja, hon lär sig väl.

 
De tre små grynen   . Storm, Shakespeare och så syrran Sangria - de har gott om mat kan jag lova....

Blir en tidig kväll för mig - jag sover i sängen bredvid valparna de första nätterna och av erfarenhet vet jag att det inte brukar bli mycket sömn. Men vad gör väl det - finns inget som är så härligt som nyfödda valpar   .

Ja, två mini-Pacos har fötts nu. Det kan vara så att hon inte har fler valpar - svårt att säga. Hon var inte så tjock så jag hade gissat på 4-5, men kan vara så att det är tomt redan nu. Det visar sig inom kort... Det kan ju vara så att Gizza inte vill ha så många Paco-barn med tanke på att hon vet hur vild han är...

I alla fall så föddes då valp nummer två 13.20. 
 
Det var alltså en hanhund som vi har döpt till Sherlock. Han vägde 330 gram. Sherlock är också tanfärgad, precis som sin syster. 

 
Nästa valp föddes redan en kvart senare, och var också en hanhund. Han vägde 366 gram och heter Storm. Väldigt lik sin pappa när han föddes tycker jag   . Han ser inte ut att ha några tan-tecken än så länge. 

... bloggen igen. Jag har ju inte skrivit något här sedan i början av april, nästan två månaders "bloggtorka". Otroligt mycket har hänt förstås och jag ska försöka skriva lite inlägg allt eftersom om vad som har hänt. Kanske inte i kronologisk ordning men det får ni stå ut med. Det har också varit rent fruktansvärt att förlora Kylie - visst det var kanske inte helt oväntat, men ändå slår smärtan, sorgen och saknaden emot en så mycket att man knappt vet hur man ska komma över det   . Men, det gör man ju..... Glädjen över att ha haft henne är större än sorgen att ha förlorat henne. Nog om det - när jag känner att jag orkar ska jag skriva ett inlägg om det också...

Men idag kommer fokus att ligga på Gizza (CH Barecho Glint Of Gold) som för en stund sedan fick sin första valp. Stolt far är vår egen Paco (Barecho Play Now Pay Later).

Gizzas temp låg nere på 37,1 igår vid 14.00 - och när jag tog tempen före vid 9.00 var den på 37,7 - så jag förstod att det skulle bli valpning idag under dagen. Så skönt att få valpa en tik dagtid för en gångs skull!

Gizza har varit helg lugn inatt - låg vid mina fötter i sängen som vanligt. Den som var oroligast inatt var istället Twiggy - undrar om hon hade sympativärkar   . Men förmodligen var anledningen att det väldigt varmt i sängen - ALLA hundar utom Lleyton låg där, de fick ju plats nu när David inte är hemma. Och mitt i sängen - tätt intill mig låg Twiggy. Så förståeligt om hon hässjade - måste ha varit varmt för henne. 

Tillbaka till Gizza. Hon har följt mig och bäddat lite grann, men annars har inget märkts på henne - ja, annat än att hon förstås inte ville äta mat och det är ju ett tecken om något det!

Hon blev oroligare strax före 12.00 - ville inte ligga ner utan letade efter något bra ställe att valpa på.

Strax efter 12.00 gick vattnet och hon såg såhär lidande ut efter det.... 

Endast tre krystvärkar behövdes så var första valpen ute   .

 
Det blev en brun/vit/tan-färgad tik. Hon föddes 12.35 och vägde 332 gram. Hon har fått namnet Sangria.

 
Det här är ju Gizzas första kull så hon såg lite förvånad ut först när hon såg valpen. Men nu bäddar hon runt och försöker skydda den mot allt runtomkring   .