... nationaldagen på något bättre sätt än genom att få valpar? Nej, det tycker jag inte - och ett bra födelsedatum blir det ju också - lätt för mig att komma ihåg   .

Twiggy hade inte tid att valpa förrän på onsdag - och hon är parad endast en gång, vilket gör det enklare att beräkna. Sist fick hon valparna en dag tidigare än beräknat - men då var hon också parad lite tidigare i löpet. Vi åker ju mot Italien på tisdag så jag hoppades, hoppades verkligen att hon skulle valpa innan. Och för en gångs skull hade vi tur! Nu hade vi förstås en "backup-plan" om hon skulle valpa efter vi åkt. Men nu hann jag vara med på valpningen vilket jag allra helst ville såklart. 

I går morse ville inte Twiggy äta sin mat - hennes temp gick ner litt 37,4 som längst ner vad jag såg. Men kan förstås ha varit lägre under natten till lördagen. Hon var orolig och skakade hela dagen - ville vara nära mig mestadels, förutom när hon ville gå ut och gräva sig under stugorna på baksidan...

Efter att vi ätit kvällsmat blev hon allt oroligare - så jag sa att vi skulle kolla på TV så kunde jag sova en stund med henne på soffan. Meeen, något sova blev det inte - hon började krysta ca 22.30 så då var det bara att ta henne med upp till valprummet och valplådan - samt koka saxar, peang och tråd till navelsträngarna. Någon nattsömn såg det alltså inte ut att bli... Tikarna valpar helst på natten - undrar om det är detsamma med människor? Att vi oftare föder på nätterna också?

Jag läste också igenom lite snabbt mina anteckningar från hennes förra valpning. Jag skriver alltid hur valpningarna har gått till - både förarbetet och själva valpningen. Jag har blivit så gammal nu att jag insett mina begränsningar vad det gäller minnet... Jag tror jag ska komma ihåg, men det gör jag inte - eller så blandar jag ihop det med någon annan tik... Detta är ju Twiggys andra kull - om det är en tiks första kull brukar jag läsa hur mammans valpningar har gått till, ofta är de ganska så lika i generationer tycker jag. 

 
Så en dryg halvtimme efter att hon krystade första gången föddes första valpen. Jag läste att hon var skeptisk till första valpen i sin första kull - men nu tog hon hand om den direkt. 

 
Första valpen var en hanhund - jag döpte honom till Thatch (roade mig med att titta på gamla avsnitt av Grey's Anatomy och då hette Ellis Greys man Thatch.... fantasin börjar tryta på hundnamn så det gäller att ta allt man kan hitta). Han vägde 320 gram och är leverfärgad/vit - som samtliga valpar är i denna kull, alltså ingen med tantecken såvitt jag kan se. 

 
Nästa valp var en tik, hon heter Tamara och vägde 364 gram. Hon föddes 23.50

Sedan var det dags för en tik till, klockan 00.25 föddes hon så egentligen har hon ju "fel" födelsedatum. Men en kull har alltid samma datum och då blir det efter första valpen förstås. Tiara fick hon som namn och hon vägde 372 gram.

 
När vi ändå håller på så tar vi väl en tik till eller hur? Trix som hon heter föddes 00.45 och vägde 348 gram. 

 
En till tik, Tammy, föddes 01.50 och vägde 340 gram.

 
Sista tiken blev Tequila, hon är störst i kullen med sina 394 gram. Hon föddes 02.25

 
Som tur var kom det en till hanhund allra sist. Han heter Twister och föddes 04.05 Vikten var 350 gram.

Sedan förstod jag att det var slut på valpar... Det är ganska så svårt att känna på magen om det är tomt eller inte - men efter att sjunde valpen fötts la sig Twiggy ner och kopplade av. Hon drog en djup suck och slutade skaka som hon gjort under större delen av valpningen. Det är så skönt när man ser dem koppla av på det sättet - valparna börjar snutta och äta och det ljudet man hör från dem då är nog bland det härligaste ljud som finns   .

 
Fast de fortfarande är blöta så letar de sig själva fram till tuttarna och tar ett rejält tag på en gång - lika imponerande varje gång jag ser det. 

 
En liten "hutt" får tikarna alltid här efter att sista valpen är född. Detta för att livmodern ska dra ihop sig och för att de ska få lite näring. Två msk standardmjölk, två msk whisky eller cognac och två äggulor blandas. De flesta tikar tycker det är gott och mumsar i sig det utan några problem.

 
Under tiden David sköljde av Twiggy gjorde jag rent åt valparna och gick igenom dom igen så att de alla såg okej ut. De känner direkt när mamma inte är där - och fastän de är så små har de rejäla röstresurser kan jag lova   .

 
Sådär, nu är mamma tillbaka och lugnet sänker sig återigen över valplådan   .

Några foton på våra "tre små grisar" måste det väl bli här också. Jag tycker förstås de är jättestora nu när jag har att jämföra dem med dessa små nyfödda.

 
Men de har mat för många valpar till så de är rejält runda kan jag lova. Och MYCKET nöjda med livet verkar de vara också...

 
De börjar förflytta sig mer och mer nu - 10 dagar blev de ju igår.

 
Här är Sangria, enda tiken i den kullen. Pigmentet börjar komma mer och mer nu på nos och läppar   .