Nellie (Barecho Need I Say More) åt inte sin mat i morse och har ägnat dagen åt att bädda lite då och då, alternativt vila. Hon har tid att valpa imorgon och jag skulle gissa på att valparna kommer i natt någon gång. Hon är inte så väldigt tjock, jag tror hon har fyra valpar kanske. Nellie är parad med CH Mountjoy Scurry Simon som är svart/vit och eftersom både han och Nellie bär på tan-anlaget kan det födas valpar i samtliga fyra färger i denna kull!

Pasta har drygt 3 veckor kvar till hon ska valpa och hon är redan ganska så tjock så där tror jag på en större kull. Ska bli så spännande med småvalpar i huset igen - även om vi har ett gäng äldre valpar hemma just nu som det är rejält med fart på! Springervalparna bara älskar snön (tur någon gör det för att jag INTE gör det vet väl de flesta...), men vår lilla cockerdam som var i princip helt rumsren innan snön kom tycker att det är bättre nu att kissa och bajsa inne än ute i snön...

Vad det gäller hur det är med mig så går det framåt fortfarande, jag känner mig starkare och piggare för var dag. Dock är det lite olika, vissa dagar känns det otroligt bra och vissa dagar är inte alls lika bra - då är jag tämligen orkeslös och då är det bara att acceptera att det är så... Huvudvärken sitter i fortfarande, men nu var det ett tag sedan den var så pass illa att den gick över i migrän. Hypofysen är det ingen ordning på än - alla värden som har med den att göra är fortfarande dåliga och om värdena ligger lika vid nästa provtagning i februari ska medicin sättas in vad det gäller de flesta hormoner som hypofysen styr. Så bli inte förvånad sen när ni ser mig komma dragandes med en stor medicin-väska på utställningarna   .

Vad det gäller hur mycket man ska göra och inte är det så svårt att säga.... Faktum är att jag blir piggare och mår bättre precis när jag gör något, men ofta får jag "betala" för det dagen efter då jag känner mig tröttare. Det är otroligt svårt att känna precis hur mycket som är lämpligt att göra och inte. Dock orkar jag ju mer och mer hela tiden och det måste ju vara ett bra tecken!

Jag har fortfarande inte mycket till känsel i huvudet på den sida där ingreppet gjordes, men rätt som det är "knäpper" det till på olika ställen där, inte så det gör direkt ont - mer lite obehagligt och jag får för mig att det är när nerverna börjar hitta på varann igen - iaf hoppas jag att det är så. 

Imorgon ska jag på kontroll till ögonkliniken i Gävle igen, lite tragikomiskt var att jag fick kallellsen till samma ögonläkare som gjorde feldiagnosen på mig, dvs. hon som sa att jag hade grå starr vilket det ju långt ifrån var.... Som tur var ordnade de så jag slapp gå till henne, tror inte det skulle vara så "kul" varken för henne eller mig om hon skulle kontrollera mina ögon igen...

På fredag ska sedan han som opererade mig ringa upp så jag hoppas få svar på lite frågor av honom då :-)