Så var det dags för det som ska vara Springer-Sveriges största happening, Springerklubbens Club Show. I år var det endast 82 vuxna anmälda, den lägsta siffran på många år. Lite trist tycker jag som tycker det skulle vara fantastiskt roligt om vi kunde få till ett sånt intresse för detta som t.ex Tollarklubben har som hade runt 450 starter tror jag förra året, nu erbjuder de visserligen en hel del andra aktiviteter också mer än utställning. Men tänk om vi kunde få till något sånt för vår ras   .

Detta var första året på fler år som vi bara kom dit som "vanliga utställare", annars har jag varit utställningsansvarig, domare eller kommissarie de senaste åren. Faktiskt kändes det lite skönt, men lite tråkigt också på sätt och vis. Jag vet inte om det var det kyliga vädret som bidrog, eller att det var flera som jag saknade där som gjorde att det inte kom upp riktigt till den stämning det har varit tidigare år. Men många otroligt trevliga springermänniskor träffade jag och en av de saker som är extra rolig på en utställning som denna är att det blir mer tid över för prat med varandra, något åtminstone jag uppskattar mycket   !

I år hade vi förstärkning med oss genom att vi hade med oss sonen Henric samt hans sambo Viktoria, de åkte i egen bil eftersom de skulle åka hem med alla unga vildar vi hade med oss efter utställningen. Henric och Viktoria har en hanhund från Pastas kull, han heter Banjo (Barecho When It Has To Be Good) och det var premiär för honom denna utställning, bara 4 månader och några dagar gammal. 

 
Henric var lite orolig för några dagar sedan och undrade om jag verkligen hade tränat med Banjo? Nja, sa jag - det har jag väl inte - men det ska nog gå bra... Och det gjorde det faktiskt, Banjo skötte sig kanonbra. Superglad i ringen hela tiden och stod & gick som han aldrig gjort annat   .

 
Får man vara såhär söt   

 
Jag hade lite svårt att bestämma mig för från vilken sida han såg bäst ut, jag vet att en del tycker de är för mörkt tecknade när de är så mörka som han - men jag tycker det är jättefint, tankarna förs tillbaka till vår fina Diva som var tecknad ungefär såhär   

 
Först ville Henric inte fota alls, men sedan ser man vilken hund det blev flest foton på    .

 
Fyra valpar var det i Banjos klass, bland annat hans bror Xavi (Barecho With Class And Style) var med i denna klass. Xavi placerades som fyra och Banjo vann klassen, tyvärr tyckte domaren inte om någon av dem så pass mycket att hon tyckte de var värda ett HP. Banjo fick dock en fin kritik " Promising puppy only 4 months. Well balanced. Good neck and shoulder with forechest. Good topline and quarters. Moves steadily and soundly."

I yngsta tikvalparnas klass hade vi hela fyra valpar med. Blanche (Barecho Walking On Sunshine) som blev oplacerad av de 12 som deltog. Saga (Barecho Whirl Of Luck) som även hon blev oplacerad, sedan vår egen Fläder (Barecho What Dreams Are Made Of) som blev tvåa i klassen med HP och så Sindy (Barecho Xtra Sweet) som blev placerad fyra i klassen.

 
Sindy 
 
Sindy

 
Fläder som tyvärr varit lite dålig att äta, jag skulle gärna vilja ha lite mer massa på henne...
 
Men hon rör sig kanonfint, så lätt och fint steg   
 
Hon blev alltså tvåa i klassen med HP, hon fick denna kritik "Very promising puppy with a beautiful head and expression. Well made all through. Exising neck and shoulder. Just needs to grow. Move steadily. One to watch."

 
Bland de äldre hanvalparna hade vi Marron (Barecho Viking Power) med, han bor ju hos Jenny så hon visade honom - lika fint som alltid   .

 
Marron blev placerad som trea i valpklassen, av fyra stycken.

 
Bland de äldre tikvalparna var det sju anmälda, vi hade bland annat Dilba (Goldmoore's I Shall Be Released) anmäld där och även hon visades av duktiga Jenny.

 
Dilba placerades på fjärde platsen.

 
Curry (Barecho U Must Be The One) i rörelse. Hon har nu äntligen förstått hur man ska bete sig när man springer i ringen, men då har hon istället börjat krångla när hon är uppställd... Nåja, det blir väl ordning på henne också till slut...
  
Curry vann klassen med HP.

 
 
Det var så otroligt roligt att ha med Henric och Viktoria, hoppas de kan tänka sig följa med någon mer gång   

 
Det var ju hela fem syskon från Pastas kull där så vi tänkte vi skulle ta kort på dem ihop....

 
Till slut så hade de trasslat färdigt och resultatet blev riktigt bra tycker jag   . Fr.v är det Blanche, Xavi, Fläder, Banjo och Saga.

 
Här är det Fläder, Banjo och Saga på kortet.

Efter lunchpausen kom solen fram lite och då blev det också lite körigare med klasser som började i båda ringarna samtidigt. En stor eloge till arrangörerna som gjorde det de kunde för att undvika krock. Dessvärre blev det väldigt körigt för mig. Det började med championtikar och sedan direkt championhanar, sedan blev det veterantikar och där nånstans tog min ork helt slut. Jag vet ju att jag inte har samma ork som förut sedan operationen, men jag vill ju att jag ska orka som förr. Enligt läkarna är det biverkningar av alla mediciner jag äter, sedan har jag nog aldrig helt fått upp konditionen heller helt. Det är inte så lätt att jobba upp den när jag blir andfådd bara av att gå uppför en trappa... Så när vi fick springa varv efter varv under tiden som en och en placerades i championklass tikar och veteranklass tikar trodde jag att jag skulle stupa, men lyckligtvis gjorde jag inte det... Jag var också rädd att jag skulle få sån hjärtklappning som jag fick på Crufts, men denna gång klarade jag mig utan det som tur var.

 
Maria frågade om jag ville visa Enya (CH Barecho Either With Or Without You) då hon hade fullt upp med annat, det ville jag förstås göra - tänkte väl inte just då på att det kanske skulle bli jobbigt med tre klasser nästan samtidigt...

 
Enya är så fin nu och jag var verkligen glad åt att hon blev tvåa i championklassen med CK, hela 10 tikar var det i klassen. 

 
Så var det direkt över till hanhundarnas championklass efter det och där visade jag förstås Paco (CH Barecho Play Now Pay Later).

 
Paco placerade sig som trea i klassen (av 10 st), han fick CK och dessutom denna kritik "Quality springer with lovely head and expression. Well made all through with balanced angels. Well boned. Good forechest. Shown in excellent condition. Moved well."

 
Här på kortet är det Paco till vänster och Diezel (CH Barecho Deal Or No Deal) som blev fyra i klassen med CK.

Så var det dags för Pärlan (CH Barecho Poetry In Motion) i veteranklassen, fem stycken var anmälda i den klassen. 

 
Här börjar de ta emot rejält för mig....

 
Pärlan vann klassen med CK, vilket förstås var väldigt roligt   

 
En grattiskram sitter alltid bra, är så glad och tacksam för all omtanke och vänlighet som jag mött och möter efter allt som hänt   

Direkt efter detta var jag tvungen att sätta mig ner en stund och försöka få lite luft.... Det är sån tur att jag har David med som tar hand om mig, jag skulle inte klara att åka själv än tror jag - iaf är han en otrolig trygghet för mig.

Finalerna skulle strax börja och där skulle Paco in i bästa hanhund, Pärlan in i bästa tik samt bästa veteran och Curry in i bästa valp. Jag kände bara att det aldrig skulle gå, ringarna hade dessutom slagits ihop så ringen var nu dubbelt så stor. David visade därför Paco i bästa hanhundsklassen, säkert finns det någon kallhjärtad som sa att det var för att jag är den dålig förlorare och det är väl upp till var och en vad man vill tro om den saken... Och visst, hade han vunnit klassen hade jag gått in i bästa hanhund, men den yttersta lilla energi jag hade kvar då ville jag hellre spara till de andra. Det kan man väl tycka vad man vill om förstås, men så är det. Paco blev kvar i första gallringen i bästa hanhund men blev inte kvar till placering. Pärlan blev inte heller placerad i bästa tik, i BIR/BIM-valp blev Curry BIM-valp och slutligen så blev Pärlan BIS-veteran   . Att jag var trött då det tror jag nog de flesta förstår... Jag satt på en stol bara medan David, Henric och Viktoria plockade ihop alla grejer. Just då kände jag bara att jag ville åka hem och lägga mig i min egen säng, strunta i supén som vi skulle delta på senare under kvällen. Men efter att ha vilat på soffan i stugan ett par timmar gick vi till slut på supén och det blev en riktigt bra kväll. Trevligt sällskap vid bordet med många glada skratt, god mat och så fick vi ta emot flera utmärkelser, bland annat för Årets Veteran 2015 som Winston (CH Barecho Most Wanted) blivit och hans ägare inte kunde närvara. Och sedan också för Årets Utställningsspringer 2015 vilket blev Paco. Vi var nog bland de första som gick från supén, så skönt det var att få krypa ner i sängen utan att ens behöva sätta klockan på väckning morgonen efter....