Som jag skrev tidigare har vi ju inte haft springervalpar på ett helt år - men nu har vi huset fullt   . 

Fay (Barecho Surprise Me) hade tid att valpa nästa vecka, tisdag den 26/9 och med tanke på att vi åker till Australien den 24/9 var det ju lite dålig planering... men, man styr ju inte över när de ska paras och valpa och eftersom min mor ska bo här under tiden vi är borta kände jag mig inte det minsta orolig. Dock vill jag ju såklart alltid helst vara med själv på valpningarna, det är ju uppfödningens verkligen höjdpunkt när en valp föds!

Så när tempen låg nere på Fay i onsdags morse visste jag inte helt vad jag skulle tro - hon åt inte heller sin mat men var helt lugn för övrigt. När min mor kom hem till oss några timmar senare var tempen fortfarande på 37,1 och det hade även kommit lite vatten. Så då insåg vi förstås att det skulle bli valpning! Sex dagar för tidigt och lite orolig blev jag att valparna skulle vara små och outvecklade.... En oro som inte alls skulle visa sig vara befogad...

Första valpen föddes klockan 23.25 och detta efter att hon bara 15-20 minuter före haft sin första krystvärk.

 
Det var tiken Dixa som föddes allra först, hon vägde 448 gram så då insåg vi att det nog inte var så små valpar därinne trots allt.... 

 
Tiken Dottie föddes bara fem minuter efter, klockan 23.30 Även hon var rejäl, vikten var 444 gram på henne.

 
Tik nummer tre föddes 00.08 och hon är den som är allra störst av dem då hon vägde 450 gram. Hennes namn fick bli Dimma.

 
Bra precis en timme efter, klockan 01.06 föddes första hanvalpen. Han heter Digger och väger 414 gram.

 
En till hanhund blev det, Donner som föddes 01.20 Han vägde 410 gram och är alltså minst - men inte speciellt liten ändå   .

Det var ju Fays första kull detta och många gånger brukar de vara lite skeptiska till en början när första valpen fötts, speciellt när det gjort ont som det gjorde denna gång då valpen var så pass stor. Men Fay förstod direkt vad som skulle göras, hon tvättade den och tittade oroligt på mig när den skulle vägas   . Det är så fascinerande med denna instinkt som gör att de vet exakt vad som ska göras. Valpningen gick väldigt smidigt och alla moderkakor kom ut vilket alltid är skönt, fosterhinnorna var otroligt starka på samtliga valpar.

Nu får jag passa på att njuta så mycket som möjligt av dessa innan vi åker - kommer ju att ha hänt massor med dom till vi kommer hem igen   .

Samma sak med dessa 14 valpar - kommer att vara såå himla nyfiken på hur de har utvecklat sig till vi kommer hem, Gizzas valpar är ju då precis 8 veckor och Pastas blir det några dagar efter   .