Idag var det då äntligen dags för vår efterlängtade semester, en semester som vi planerat sen i höstas då vi denna gång har turen att få med alla tre barnen och barnbarnet Elis samt hans mamma på resan   .

Igår fick vi en ny kull valpar och det kan ju kanske tyckas olämpligt att åka på semester då - men det är nästan omöjligt att hitta en tid för en hunduppfödare när det är helt lugnt att åka. Känns ändå väldigt skönt då Svea är hos min mor med sina valpar och Jenny bor hemma hos oss med Curry och alla våra andra hundar. 

Jag har verkligen känt mig sliten och trött på slutet så tror aldrig en semester har varit mer välbehövlig än denna (eller så har jag bara dåligt minne   ).

Davids föräldrar har en lägenhet/bungalow i Torrevieja som vi varit till flera gånger. Den har ett fantastiskt läge alldeles vid havet och vi har verkligen trivts just i det området. Så att vi ville åka dit igen var inte så konstigt   . Dock kändes det väldigt speciellt denna gång då vi fick med oss hela familjen så att säga (hade varit jätteroligt om även Jacobs flickvän Ida kunnat följa med, men det får bli en annan gång).

Vi åkte hemifrån strax före 07.00 i morse och stannade då till hos Henric och Viktoria eftersom vi skulle åka efter varandra till Arlanda var det bestämt. När så David, jag och Jacob klampade in i hallen hos dem såg Elis mer än förvånad ut. Inte direkt vad han är van med kl 07.00 på morgonen!

 
När vi parkerat bilarna så började Davids bil krångla med bakluckan. Väldigt märkligt, man kan undra om det är något vi gör fel med just hans Volvo-bilar? Förra hade precis samma fel - och den här bilen är typ ett par månader gammal bara. Det som händer är att den inte går att öppna - bilen är upplåst helt men bakluckan är låst ändå. Suck... hela kombin full med väskor och så nät mellan dem och baksätet. Som tur var lyckades vi få upp den utan att någon av oss hann få något vansinnesutbrott på bilen   . När vi sen klev på bussen stod jag och höll emot Elis vagn så den inte skulle rulla bakåt, lyckades då stå mot en av knapparna där man trycker att man vill kliva av. Jag märkte förstås inget, till slut stannade busschauffören och sa att jag skulle flytta på mig. Alla vände sig om och kollade vilken puckot var som gjorde så att bussen stannade..haha... Jacob skämdes en del, han satt som tur var för honom en bit framför oss (i blå huvtröjan) så ingen visste han hörde ihop med oss. 

 
David såg ut att skämmas lite han också...

 
Dags att checka in allt bagage - herregud, såg ut som vi skulle flytta dit med alla väskor, barnvagn, bilbarnstol och allt annat... Till slut lyckades vi få ordning på det hela så vi kunde gå till gaten. 

 
Elis trivs bra i Jacobs famn   

 
Alltså det är säkert så att alla farmödrar och mormödrar tycker deras barnbarn är sötast i hela världen, men det är bara så att ingen kan vara sötare och goare än Elis     .

Vi var lite oroliga hur det skulle gå för honom på planet, resan var knappt fyra timmar och det är rätt så lång tid för en ettåring att bli tvingad sitta i knä. Men han skötte sig bara hur bra som helst, lite gnäll bara innan han somnade för han var såklart tvärslut med alla intryck och resan ned till flygplatsen. Han sov sedan knappt två timmar, när han vaknade var han på ett strålande humör. 

 
Han fick sitta en stund med sin bonusfarfar och där såg han ut att trivas. Till och med så David fick flera goskramar av honom - att jag satt där grön av avund brydde han sig inte om   .

 
Undrar just ja vad Elis sagt till David här...

 
Jag satt vid fönstret och David vid gången - vi hade bokat så då vi vill sitta så. Kvinnan som hamnade mellan oss såg ut att tycka det var märkligt att vi inte satt bredvid varandra, men vi tyckte det gick så bra så att sitta på detta sätt.

 
Finns inget språk som Stockholm låter så härligt på som spanska - eller beror det på att man tänker på Sällskapsresan-filmen varje gång man hör Estocolmo   .

 
Thomas hade flugit till Alicante från Kastrups flygplats. Han hade landat redan kring 09.00 på morgonen och sen väntat på oss som landade strax före 15.00 Så härligt när vi satt oss alla tillsammans i taxin sen på väg mot Torrevieja. 

 
Den här utsikten tröttnar man aldrig på... är nåt speciellt med havet. 

 
Uppackning pågår   . Lite problem blev det då vi planerat att gå för att handla mat, men fick höra att den 1 maj är nästan allt stängt här i Spanien... även matbutikerna. Vi hittade en liten butik så vi fick tag på lite till frukost iaf så det var ju bra. Kvällsmaten bestämde vi oss för att vi skulle äta ute - på den restaurang där vi ätit flera gånger och alltid varit nöjda.

 
En lång uppförsbacke är det upp till restaurangen - Henke gick med sin gamla mamma han   . De hade tänkt byta till shorts men jag sa att det nog var för kallt - lite gnäll blev det sen när det var riktigt varmt under vägen till restaurangen. Så svårt att avgöra vad man ska ha för kläder, är ca 18 grader i skuggan här idag så lite svalare. Imorgon och resten av veckan ser det ut som det ska bli varmare. 

  
Viktorias mat

 
Thomas och jag åt Pasta Carbonara, gott men lite överkokt spaghetti

 
Jacobs mat

 
Henrics mat, Elis ser inte alltför imponerad ut... Undrar om han ärvt minspelet från farmor just vad det gäller när man tittar på mat   .

  
Davids mat

 
Verkar inte gå någon större nöd på hundarna hemma...

... eller på katten. Han verkar tycka vi inte behöver komma hem mer så han får vår säng för sig själv.

Mätta och belåtna funderar vi just nu mest på när det är okej att gå och lägga sig - jag som inte sovit ordentligt på två nätter nu känner att en god natts sömn är precis vad jag behöver...  

Vilken fantastisk sommar vi kommer att få tillsammans med alla våra valpar   . Sveas 10 cockervalpar har nu fått sällskap av Currys valpar, som även de blev 10 stycken. De tre senaste kullarna vi haft har det blivit 16 hanhundar och 3 tikar, lite snedfördelning kan man väl säga.... Så att det nu i Sveas kull är 3 hanhundar och 7 tikar, samt i Currys 4 hanhundar och 6 tikar gör ju att det jämnar ut sig lite   .

Curry hade inte tid att valpa förrän på fredag, men hon har varit så otroligt tjock varför det kändes som en befrielse när vi i söndags insåg att det skulle bli valpning igår. Vi har idag åkt till Spanien på semester och trodde vi skulle missa valpningen, men Curryburr såg till att jag fick vara med vilket förstås kändes väldigt bra. 

Jenny, som Curry är väldigt van med, kom upp igår eftermiddag och var med på slutet av valpningen. Hon ska vara hundvakt hos oss under första delen av vår semester, till Jacob kommer hem och tar över ansvaret för hundarna. Känns väldigt bra att Curry är med Jenny nu, är ju inte det roligaste att åka ifrån dem när de nyss valpat...

Curry var väldigt orolig natten mellan söndag och måndag, hela sängen skakade på natten när hon flåsade och bäddade om vartannat. När jag precis gett alla hundar mat och gjort i ordning frukost till mig så började hon krysta.

 
Första valpen föddes 07.32, det var en hanhund som vi döpte till Humphrey. Han vägde 352 gram.

 
Inte långt därefter föddes valp nummer 2, en tik som nu heter Huldra. Hon föddes 07.45 och vägde 328 gram.

  
Tredje valpen var en till tik. Hon föddes 08.05 och vägde 298 gram. Hennes namn blev Hippie. 

 
Fjärde valpen föddes 09.05, en hanhund som heter Hudson. Han vägde 336 gram.

 
Tiken Hilja föddes 09.43, hon vägde 310 gram.

 
Sjätte valpen var ännu en tik, hon föddes 11.35 så lite längre paus mellan valpen före och henne. Hon vägde 320 gram. 

 
Valp nummer sju var också det en tik, hon föddes 12.42 och vägde 340 gram. Hennes namn blev Hella. 

 
Trot eller ej, men valp nummer 8 var ytterligare en tik. Hon vägde 296 gram och föddes 15.50 Hennes namn blev Haiwa. 

 
Så var det dags för en hanhund igen, Hasso föddes 17.10 och vägde 328 gram. 

 
Sista valpen och alltså den tionde var en till hanhund. Han föddes 19.23 och vägde 336 gram. Namnet hans blev Herculez. Han har en väldigt annorlunda teckning - hela hans huvud ser ut som ett litet barns ansikte   .

 
Den stolta mamman med sina små   

 
Herculez myser med sin mamma.