I går blev det en lugn dag hemma med lite fix av olika saker. Jag var ju bara borta två dagar när jag var iväg till utställningen i Fredericia. Men på två dagar hinner det hända jättemycket med valpar! Två dagar när man inte sett på dem alls är ju mycket mer än om man varit hemma och tittat på dem hela tiden.

Flera av valparna har öppnat ögonen helt nu, men några har fortfarande lite kvar innan de är helt öppnade. Springervalpar är rätt så sena med just det, cockervalparna tycker jag brukar börja öppna före två veckors ålder - men med springer är det nästan alltid så att de måste bli närmare tre veckor innan hela kullen har öppnade.

De är såklart alldeles för små för att ställa upp, men jag brukar börja tidigt att träna dem lite smått. De får lite att äta på trimbordet, ger dom den mat som de äter nu (förutom Fläders mjölk som de förstås fortfarande äter av). Bra att träna positivt och tidigt, underlättar mycket sen när man ska försöka ta kort på dem   . Men största anledningen till att jag börjar redan när de är två veckor att träna just detta är förstås för att jag är så himla nyfiken. Man ser ju en hel del av hur de är byggda och vilken resning de har osv. när man tränar dem på bordet.

Oftast står de så dåligt att det inte är värt att ta några kort - men den här kullen var väldigt duktiga att stå vilket brukar tyda på att de är välbalanserade och har bra fronter. 

 
Vi var barnvakt åt Elis igår också, så han var med och hjälpte till att fota. Eller hjälpte till vet jag inte - men valparna skulle pussas efter de hade fotats, om jag missade det protesterade han högljutt. Pekade på valpen strängt och sa - PUSS!! Och som den lydiga farmor jag är fick han förstås pussa dem     .

    
På korten här ovan är tikvalpen Korona, hon är brun & vit. Hennes ögon är helt öppna som man kan se på fotot också.

   
Det här också en tik, Keela heter hon och även hon är brun & vit. 

   
Tiken Kahlua, hon är brun & vit med tantecken. Tecknen på huvudet är fortfarande väldigt svaga. 

Fjärde och sista tiken, Kyo. Hon är också brun & vit med tantecken. 

   
Hanhunden Kanel

   
Karuso, även han en hanhund.

   
Kafka, en hanhund.

   
och så sista valpen, hanhunden Kimba   .

De blir allt stadigare på benen nu och har börjat så smått att låta mer och mer. De känner igen matsignalen som vi har nu när jag kommer med mat - de är verkligen glupska och klampar runt i maten på faten för fullt. Det är för det mesta jag som själv börjar ge dom fast föda, lär dom att äta den på ett bra sätt. David avskyr att göra det, för man kan väl säga att både valparna och en själv blir helt genomkladdiga av det. Sen ser inte han heller skillnad på valparna som jag gör, vilket såklart gör det svårare att veta vem man matat osv. Men jag började ge dom två dagar innan jag åkte till Danmark, sen skulle han ta över. Var en del suck och stön över det, men faktiskt sa han att det gått riktigt bra. Alla här är jätteduktiga att äta och har bra teknik redan nu!

Avmaskade en första gång har de också blivit, tog Welpan nu - det har ju varit så svårt att få tag på Banminth som jag annars brukar använda vid första avmaskningen.

 
Avslutar med ett kort på Elis igen, här var han sur för att småaporna väckt honom när han sov. De skäller ju lite mer än långöronen och han gillar inte alls att bli väckt av hundskall när han sover. Inte lätt att ha farmor och bonusfarfar som är hunduppfödare