Då var årets upplaga av Crufts över, ja för vår del i alla fall - den pågår ju ända till söndag förstås, men vi får nöja oss med att titta på finalerna resten av dagarna, nog så trevligt tycker jag! Älskar att se finalerna från Crufts, så himla proffsigt allt är gjort. Med sån respekt för hundarna, uppfödarna och hela hundsporten - I love it! Ni som inte sett dessa finaler nån gång rekommenderar jag starkt att ni gör det, otroligt roligt och man lär sig en hel av de kommentatorer som pratar under tiden finalerna pågår.

Men tillbaka till där jag slutade förra bloggen.

 
Vi hade bokat bort på hotellets restaurang onsdag kväll, vi var sex stycken som åt tillsammans - är verkligen roligt när man hinner träffas och umgås lite, för på utställningsdagarna hinner man då inte mycket. Inte jag i alla fall känns det som. Så svårt att beställa, de flesta maträtter lät ytterst märkliga. Tog till slut denna rätt som det stod vunnit pris, var nån fisk (trout?) och så skulle det vara risotto till. Trodde aldrig jag skulle kunna äta det när rätten kom ut, vad det bruna som ligger under fisken ser ut som ska jag kanske inte nämna.... Men, det var gott - betydligt godare än jag hade föreställt mig! Tänk om jag missat en massa annat gott för att jag dömt ut mat efter att det sett konstigt ut? Men näe, så kan det väl inte vara - detta måste ha varit en engångsföreteelse... 

 
Upp tidigt på torsdagsmorgonen för att fixa till det sista med pälsarna på de sex hundar vi hade med oss. Sen promenerade vi till utställningen från hotellet, det är en alldeles speciell känsla när man går där. Folk och hundar väller fram från parkeringarna och hotellen som ligger nära, alla mot N.E.C där utställningen hålls. Så mycket förväntan i luften, härligt   . Ni ser våra nya snygga jackor eller hur? Det är Jennys förtjänst att vi har dom, vi har tänkt på det i många år men inte fått det gjort. Men nu känner vi oss så nöjda med dom så!

En sak som är så trevligt just i England är att nästan alla är så positiva till hundarna, alltså "vanliga" människor man möter, barnfamiljer - ja nästan alla ler och ser glad ut när de ser hundarna. Hemma är det tyvärr inte alls lika, oftast får man blickar där som om man vore pestsmittad för att man går med ett gäng hundar. Det märks verkligen att England är hundlandet nummer 1!

  
Fortfarande är Crufts bänkad, dvs varje hund har ett eget lite bås där det är tänkt den ska sitta. Tror inte jag såg en enda hund som satt så, alla har egna burar som man sätter i båsen. Vi hade ju en stor del av en bänkrad iom att vi hade sju hundar anmälda. David har fått bra snits på att flytta om väggarna där så de passar våra burar. Och för vän av ordning kan vi berätta att vi självklart återställer allt innan vi lämnar det.

Domare detta år var Kate Keely, Alhambra springers. Inte så många anmälda detta år, endast 148 stycken. Men det var ett tag sedan det var över 200 springers här - anmälningssiffrorna har gått ned på vår ras i England på de flesta utställningar. Det var en stor del utländska springers anmälda detta år, till skillnad från förra året då det knappt var några alls.

 
Först ut av våra var vår stolthet Biggles (CH Barecho Bring The Gold). Jag fick njuta av honom från ringside när Jenny visade honom superbra som alltid   . Det var endast fyra anmälda i hans klass, två av dem hade tävlat redan i juniorklassen. Väldigt roligt att han vann klassen och fick med sig en röd rosett hem från Crufts!

 
I Open dog, klassen för samtliga champions bland annat, hade vi med två stycken - här är det Yalla (CH Barecho You Rock My World). Han blev oplacerad i klassen men showade som vanligt i ringen, med glatt viftande svans.

   
Den andra hanhunden vi hade i den klassen var Paco (CH Barecho Play Now Pay Later). Han är inte utställd på väldigt länge, men skötte sig perfekt - eller ja, så perfekt han nu kan. Det där med att stå blickstilla är ju inte hans melodi direkt...

 
Paco placerades som fyra i klassen av 13 stycken anmälda. Ingen rosett  till honom, lite snålt kan jag tycka att inte alla placerade får en rosett på en sån här utställning.

 
Premiär i veteranklassen för Gizza (CH Barecho Glint Of Gold), hon blev placerad femma i en klass med 8 anmälda. Men vilken klass alltså, det här var den bästa klassen för dagen tyckte jag - så otroligt vackra veterantikar   .

 
Sen var det dags för Blingen (CH Barecho Bling Bling No Way) i Yearling klassen. Hon var på ett fantastiskt humör, bara gled fram i ringen - jag hade nöjet att få visa henne denna dag, och som jag njöt av det   .

 
Blingen placerades som trea i klassen, av 10 anmälda.

Sist ut av våra hundar var Sindy (CH Barecho Xtra Sweet), hon tävlade i Open bitch. Alltså som typ championklassen hemma hos oss. Ingen placering för henne av 15 anmälda, men lika vacker var hon som vanligt   .

Jenny och jag försökte hinna med att titta på Welsh-bedömningen också, roligt att få se så många - var nästan 200 welshar anmälda! Jag hade hoppats hinna se lite mer av de andra spaniel-raserna också, men det hanns inte med tyvärr. När man ställer ut själv hinner man inte se så mycket. Kanske vi åker hit nåt år bara för att titta, faaaaast jag vet nog när anmälan går ut att jag inte kommer kunna låta bli att anmäla ett gäng hundar   .

Jenny och jag gick runt och tittade lite på shoppingen också, köpte så himla bra bäddar åt hundarna förra året så vi var på jakt efter fler såna. Hittade tyvärr inga och sen när klockan blev 16.00 och man fick lämna utställningen med hundarna gick vi till hotellet med dom och David. Sen återvände jag och Jenny för att titta lite mer efter bäddar. Vi hittade några, men inte riktigt det vi hade tänkt oss. Blev iaf tre olika sorter, två av varje sort så får vi se vad vi tycker om dom sen - eller ja, vad hundarna tycker om dom förstås.

 
Vi hade nån tanke där ett tag att titta på finalerna också, meeeeen när man lägger sig såhär är det svårt att känna nån lust att gå iväg nånstans. Hundmys i sängen är det bästa som finns   .

Så vi gick ner till baren och åt lite enkel mat, tittade på finalerna i mobilen samtidigt och sen var det rastning av hundarna innan vi tvärsomnade. 

 
Upp tidigt i morse för vidare färd mot Tyskland, eller ja idag mot Frankrike egentligen. Vi ska bo nånstans vid Tyska gränsen (tror det heter Wingersheim) dit vi ska. Vi såg ju nämligen att det fanns en internationell utställning i Tyskland denna helg och då kunde vi ju passa på att ställa ut där när vi ändå åker förbi (nästan   ). Det är bara Biggles och Blingen som är anmälda dit  - de andra får följa med som publik bara. Nuförtiden arrangeras det ju knappt några internationella utställningar i Sverige så får försöka åka mer utomlands nu istället för att "jaga" CACIB!

Dom här fina blommorna hittade vi utanför Jacky och Daves hus där vi gjorde ett snabbt stopp på vägen mot färjan i Dover idag. Ser ju så otroligt härligt ut, speciellt när man vet att det kommit mängder med snö hemma... 

   
Anledningen till att vi stannade till där var för att vi hämtade Tulip (Barecho Happens All The Time at Peasblossom). Vi har nämligen fått äran att para henne för en kull, nu gäller det bara att HD-röntgen ser bra ut och vi hittar någon lämplig hane till henne. Jag personligen tycker hon är en av de allra bästa cockers vi fött upp så detta känns helt fantastiskt roligt, tusen tack Jacky och Dave för förtroendet  .