Barecho

Senaste inläggen

Av Helene - 31 december 2017 12:52

Ja då är det dags att lägga ännu ett år till handlingarna, mitt första år som 50-åring och tja, det kändes väl inte nå annorlunda det än andra år just vad det gäller den biten   . Har 2017 varit ett bra eller dåligt år? Jomen jag tycker nog ändå att det varit ett av de bättre åren i mitt liv, först och främst för att jag blev farmor i våras - en helt obeskrivlig känsla   . Och sen för att vi fått vara friska och må bra i vår familj, vad kan vara viktigare än det? Det är ju också så att när man blir äldre känner man fler och fler som drabbas på fruktansvärda sätt och då inser man hur bra man har det. Men visst har vi drabbats av sorg även här, vi förlorade två av våra äldsta fyrbenta familjemedlemmar; Lleyton och Clådan   . Lika hemskt varje gång, och med Clådan var det extra jobbigt eftersom vi inte alls var förberedda på det...


Här nedan kommer en liten sammanfattning av året som gått - både privat och inom "hunderiet", för er som orkar läsa   .


Januari
Året började med att Jacob fyllde 18 år - vilket gjorde att vi nu "bara" har vuxna barn. Skönt förstås att de klarar sig själva, men den dagen Jacob flyttar hemifrån kommer det att bli väldigt tomt här hemma...

 


Bara några dagar efter fyllde jag 50 år. Ett mycket lugnt firande blev det, jag tycker ju det är mycket roligare att ha fest för någon annan än för mig själv.


Några dagar efter startade utställningsåret i Göteborg på My Dog   . 
Många fina resultat fick våra hundar där, ett av de roligare var att vi blev BIS-2 uppfödargrupp av många grupper i finalen. Det tände lite intresse för att kanske ha fler grupper under året...

 

 
På My Dog 2 blev Paco (CH Barecho Play Now Pay Later) BIR & BIG-2

 
Yalla (Barecho You Rock My World) blev BIS-2 valp och kvalificerade sig därmed till Puppy of the year som ska hållas i början av mars 2018!

 
Roligaste vinsten den helgen var ändå Sagas (Barecho Whirl Of Luck). På My Dog 1 fick hon sitt första CERT och blev BIM, dessutom blev hon BIS-1 Junior av alla raser som tävlade den dagen   . Ägare till henne är Lisa Årdh, Kennel Lizziardhs.


Februari
Inga ESS valpar fick vi under hela vintern, våren och sommaren av olika anledningar - det har varit ett av de som varit tyngst i år. Jag tycker det är otroligt tråkigt när vi inga valpar har, de är till så mycket glädje och så mycket förvantan man har i samband med dom. En del utställningar har det blivit iaf under året - inte lika många som förr när vi ställde ut nästan varje helg hela året. 

 
Bland annat SSRK:s utställning i Mjölby åkte vi till i början av februari. Curry (CH Barecho U Must Be The One) fick CERT, blev BIR och BIS-4 där. 


Mars

Den andra mars föddes Elis, mitt barnbarn och Davids bonusbarnbarn. Sån känsla att få hålla honom, ett av mitt livs lyckligaste ögonblick när han föddes   . Och nu när han snart fyller 10 månader och redan är en liten människa som förstår en hel del och mycket väl kan uttrycka hur han vill ha det och inte så känns det ännu bättre. Vi har ju turen att ha honom boendes bara några kilomter ifrån oss och går det några dagar utan att vi får träffa honom längtar vi nästan ihjäl oss efter honom.

 

Mars innebär förstås också Crufts, de allra flesta år sedan flera år tillbaka åker vi dit och ställer ut några av hundarna. Det är en alldeles speciell atmosfär där som knappt går att förklara. De år vi varit hemma har det känts märkligt och tomt - även om 2016 års resa dit var en hemsk upplevelse för mig pga att jag då ganska nyligen opererats. Men, men det var då det - i år var det betydligt roligare   . Tre hundar hade vi med oss som vi ställde ut där. Paco och Gizza (CH Barecho Glint Of Gold) i Open dog resp Open bitch. Är de champions finns inget alternativ, då måste de gå i denna klass (om de inte är över 7 år och är veteraner). Ingen placering för dem blev det där - men bara att få visa hund på gröna mattan på Crufts är speciellt   .

 
Gizza i Open bitch


 
Curry vann tikarnas juniorklass, väldigt stolt över henne då måste jag säga   .


Vi hann väl i princip hem och vända innan vi begav oss söderut igen, med mål Malmö denna gång.

Fina resultat blev det också på den utställningen; Gizza blev BIR och Paco BIM bland annat.

 
Årets första BIS-vinnande uppfödargrupp på SKK kom på denna utställning   .


Utställningen på hemmaplan, i Högbo, gick också det bra på.

 
Paco slutade som BIS-1...

 
... och uppfödargruppen blev BIS-1 även den   .


April
I april blev vi hönsägare   . Ja nu har ju hönsen bott hemma hos Henric & Viktoria, men faktum är att vi snart ska ta hem ett par stycken och ha hemma hos oss. Äntligen, som jag har tjatat - men har ju haft motstånd från Jacob om att vi väl är bonniga nog så det räcker... Dock verkar han tycka det är okej nu när han lärt känna hönsen lite   .

 
Valborg & Solbritt, Valborg finns tyvärr inte längre kvar.


 
SKK hade sin årliga utställning på Rocklunda i Västerås i slutet av april, som de haft i många, många år. Saknar dock fotbollshallen som vi hade vår ring nästan jämt i förut, superbra underlag var det att springa på. Det är bra med mattor här - men de glider på dem så inte alls lika bra som de i hallen vi hade i förut. Curry hade dock koll på benen (och även päls då också något som lyst med sin frånvaro hos henne under en stor del av året tyvärr...) så hon slutade som BIR och BIG-4 denna dag. 


 
Den 24 april fick Tyra sin tredje kull, pappa till kullen var Terrietype Love Is In The Air. Tre hanhundar och en tik blev det i kullen, tyvärr blev det ingen tik till oss själva i denna kull då denna tik redan var bortlovad. Vi hoppas dock att Tyra ska få en till kull och att det blir någon liten tjej till oss i den kullen   .

Maj

 
Den nionde maj fyllde David 43 år, tänk när vi träffades var han bara 23 år så i år har vi alltså varit ihop i 20 år. Perfect match var det verkligen när vi möttes på macken i Årsunda, att han stått ut med mig så länge är en gåta - men så säger de visserligen om mig också på hans jobb, alltså hur jag har stått ut med honom så länge   . Han är som sagt bonusfarfar till lilla Elis, och även om Elis visst tycker om sin farmor så är det hos bonusfarfar han helst vill vara   .


 
I mitten av maj firade vi av våra vänner Carina & Micke som i år varit uppfödare i 30 år - en jätterolig kväll som förstås innebar en del "skönsång" från mig...


Juni
Juni började med en rivstart i och med 3 x Summers i Norrköping. Det är roligt med dessa flerdagars även om det förstås kan bli lite jobbigt också. Jag personligen tycker de kommer alldeles för sällan, brukar vara typ 3-4 år mellan dessa utställningar. Vi blev BIR 2 av dagarna och BIM 2 av dagarna vilket förstås var jätteroligt!
 
Roligast denna helg var ändå att vi blev BIS-1 uppfödargrupp sista dagen   .


 
På Dalarnas Kennelklubbs utställing i Leksand blev Paco BIR och BIG-2.


 
En av sommarens allra roligaste vinster är denna. CH Barecho Spitting Image "Justin" ihop med sin superduktiga matte Emelie blev på SSRK:s utställning i Sundsvall under spaniel-specialisten Kari Granaas-Hansen (Carillo) inte bara champion, utan även BIR och till slut även BIS-1!


 
Den 14:e juni valpade Agda - hon fick två hanhundar, så ingen tik till oss i den kullen heller. Far till denna kull var Oceanwild Holiday Breezer.


Agda valpade en helt kaotisk vecka, inte nog med att hennes valpning slutade med kejsarsnitt... Både Gizza och Pasta skulle paras samma dag som hon valpade. Gizza i Estland och Pasta i Värmland... Som tur är finns det fantastiska människor som kan hjälpa till en sån gång. David var i Ryssland på jobb också förstås. Men min mor åkte till Estland med Gizza och där blev det snabb parning och så båt hem igen. Pasta hämtades upp av Ottos matte Gunilla som tog hem henne och hade henne där i nästan en vecka. Kommer aldrig att kunna tacka er nog för den hjälpen, för hur jag än försökt har det liksom inte gått att klona mig ännu (och kan nog vara tur, räcker nog med en som mig). Och nu när vi ser hur fina valparna blev i båda kullarna känns det ännu mer värt     . 
Samma vecka hade Jacob också uppkörning och fick sitt körkort - jaaa, det var mycket som hände denna vecka måste jag säga....för det är inte riktigt slut där...

 
På lördagen den 17 juni hade vi valpträff för de kullar som var födda 2016. En helt underbar dag tillsammans med flera av våra valpköpare, men var förstås en hel del som skulle fixas inför denna dag under veckan före..

 
Veckan avslutades sedan på ett rent förfärligt sätt, ett av mina absolut jobbigaste stunder som uppfödare. Faktum är att jag inte kan titta på foton på Myra ännu utan att gråta varje gång... Myra hittades död morgonen den 18 juni av sin matte och den chocken & sorgen när hon ringde och berättade detta för mig.... Myra levde inte många år, men hon var en så otroligt speciell hund även för mig, trots att hon flyttade som valp och aldrig bodde hos mig efter det     .

 
Såhär såg almanackan ut denna vecka - usch, nej inga fler såna veckor tack... Verkligen veckan från hell kändes det som i efterhand...


 
Mer sorger, fast på ett helt annat sätt ändå... I slutet av juni fick vi ta farväl av en av de allra vackraste hundsjälar jag nånsin mött, älskade Lleyton (CH Wongan Kadenza) skulle ha fyllt 14 år i august detta år, men hans kropp var gammal och på hans blick såg jag de sista veckorna att han var väldigt trött och det han ville helst av allt var att sova. Så otroligt svårt att ta beslutet att det är dags för dem att få somna in för alltid... men jag vet att han haft ett helt fantastiskt liv och att han var färdig med det när han tog sitt sista andetag i min famn   .


Juli
I juli var det utställningar i två dagar i Tvååker. En väldigt trevlig utställning som är så förknippat med sommar på ett härligt sätt. Förr när Visby-utställningarna låg i början av juli inledde de sommaren på nåt sätt - men nu är det Tvååker som gör det istället.
 
Dag 1 i Tvååker blev vackra Sindy (Barecho Xtra Sweet) BIR! Ägare till henne är Eva Hellstrand, kennel Wilmio's.

 
Alla raser tävlar samma dag i Tvååker så det är värdefulla poäng man kan få om det går bra där i finalerna. Första dagen vann vi och blev alltså BIS-1, dag två blev vi BIS-3! Dock var det inte i närheten av så många grupper som det var dag 2 i Norrköping (3 x summers), då var det hela 37 grupper och fick man ingen placering den dagen förstod man att det i princip var omöjligt att vinna tävlingen Årets uppfödargrupp där poängen baseras på antal grupper och endast fem resultat från ett år får räknas. Men vi var såklart väldigt glada ändå över dessa resultat i Tvååker   .


 
På en av våra favorit-utställningar, sommarutställningen SSRK har i Högbo, blev Yalla BIS-2!


 
I slutet av juli åkte vi över till England, närmare bestämt till Leeds där vi hoppades få Yalla och Fläder kvalificerade till nästa års Crufts. Det var nästan inga utställningar de kunde kvalificera sig på som juniorer pga när de var födda, så vi tänkte vi skulle prova i England istället där det räcker med placering i vissa klasser. Jodå, båda blev kvalade - men Fläder blir det ju ändå ingen resa till Crufts för eftersom hon hade andra planer....


Augusti
Inte skulle vi till Gotland detta år, nej det hade vi ju bestämt... men efter det gått så bra med uppfödargrupperna och det fanns chans till många grupper som skulle delta i Visby blev det ändå bestämt i sista stund att vi skulle åka... Nattfärjan mellan fredag och lördag blev det på vägen dit och sena färjan hem söndag kväll, mycket billigare blev det faktiskt än det brukar bli   .
 
Denna helg var verkligen Yallas - BIR båda dagarna samt BIG-4 x 2   
 
Våran uppfödargrupp gick det också bra för, första dagen vann vi och blev BIS-1 och andra dagen blev vi BIS-3.


 
I mitten av augusti var det namngivningsfest för Elis   


 
Vår pantertant "Pärlan" (CH Barecho Poetry In Motion) fick i augusti 3 x BIS-1 veteran på SKK, i juni fick hon sin första BIS-1 vinst och i september sin sista. Det gjorde att hon med rejäl marginal vann tävlingen Årets springerveteran 2017 med maximal poäng!


 
På STOKK:s utställning i Täby i slutet av augusti blev Paco BIR, BIG-1 och slutligen BIS-4 - otroligt roligt   !


Vi deltog inte själva på Europavinnarutställning i Kiev i augusti, men vi var mycket glada åt att en junior från oss var där och tävlade:
 
JEUW-17 JWW-17 Barecho All Rights Reserved "Allegro" vann titeln både där och på WW-17 i Leipzig!


I augusti fick vi äntligen valpar igen, som vi längtat   .

 
Gizza födde 3 hanhundar och 4 tikar den 15/8, far till dem var CH Bimbik's Finch.


 
Tre dagar senare, den 18/8 valpade Pasta. Samma antal valpar, men annan fördelning. Fem hanhundar och två tikar blev det i den kullen, far här var CH Cloette's Splendid Surprice.


September


 
På utställningen i Gimo fick David och Jenny klara sig utan mig då jag var i Eslöv och dömde den helgen. De klarade sig alldeles utmärkt utan mig måste jag väl säga - Paco blev BIR & BIG-2 samt Pärlan BIS-1 veteran!

 
Jamen ni vet väl ketchup-effekten? Så är det med valpar här just nu... först kommer det inga på ett år och sen typ hela tiden. Den 20:e september var det dags för nästa kull, då födde nämligen Fay (Barecho Surprise Me) en kull med fem valpar, 2 hanhundar och 3 tikar. Far till dessa var CH Lelica's Rock The Stage.


 
Den 24:e september åkte vi på "drömresan" till Australien. David och jag har ju varit där för 10 år sedan men längtat tillbaka ända sedan dess. Nu fick vi åka med våra vänner Carina & Micke vilket såklart förgyllde resan. Vi var där i drygt två veckor och hade verkligen en helt fantastisk tid där   .


Oktober
När vi kom hem från Australien åkte vi direkt och hämtade vår nya bil.
 
Mycket nöjd med den såhär långt. Detta är vår tredje Multivan och jag har svårt att se jag vill ha någon annan bil efter kört en sån i flera år, bästa bilen ever   .


 
Den 20:e oktober firade vi Clådans 10-årsdag med sedvanlig tårta. Lite visste vi då att vi skulle förlora henne bara några veckor senare...  


 
Thomas fyllde 28 år den 26:e oktober, helt otroligt märkligt att jag kan ha så gamla barn   . Han kom upp hit och var här några dagar innan han fyllde och det var jätteroligt förstås   .


 
I slutet av oktober fick Curry sitt svenska championat, dömde gjorde rasspecialisten Annelie Karlsson.


November
Så den allra första dagen i november lämnar Clådan oss - David är borta även denna gång. Tidigt på morgonen den första november vaknar jag av att hon har någon form av anfall - jag vet inte vad jag ska göra, själv och vem ringer man liksom? Jag ser nästan direkt att hon är borta, att allt är över och inget hopp finns kvar... Åker till veterinären direkt på morgonen och när jag kommer dit är hon med största sannolikhet redan hjärndöd. Förmodligen fick hon någon typ av stroke eller liknande. Hemskt, förfärligt och alldeles för tidigt lämnade hon oss. Fortfarande har jag svårt att prata om detta och precis som med Myra kan jag inte se på foton av henne ännu utan att gråta floder....
 
Vad hon har betytt för oss i familjen tror jag inte jag behöver skriva - ni förstår nog ändå       


 
Världsutställningen 2017 blev flyttad till Leipzig i Tyskland istället för i Ecuador där jag tror den skulle ha gått först. Denna dag var Yallas - han blev WW-17 samt även BIR. Skötte sig kanonfint i stora ringen, såå stolt jag var över honom när vi sprang in där   .

Inga juniorer hade vi med oss, men som tur var fanns det ändå två juniorer där som vi fött upp   .
 
JEUW-17 JWW-17 Barecho All Rights Reserved "Allegro" blev BIR-junior samt JWW-17

 
Hans syster JWW-17 Barecho Addicted To You "Ayla" blev således BIM-junior.


 
Nästa helg var det dags för Norsk Vinnarutställning i Lilleström. Där blev Paco bästa hanhund och fick då titeln NOV-17, Curry fick cert och blev då även NOUCH!

 
Den 26:e oktober fyllde Henric 26 år, så innerligt glad att ha honom, hans underbara sambo Viktoria och älskade Elis boendes så nära oss att vi träffas nästan dagligen   .


December
Ingen Finlandsresa för våra hundar i år. Jag däremot var där och dömde i dagarna tre, var en mycket rolig resa med massor av fina hundar. Finska kennelklubben är verkligen mästarna här i Norden på att arrangera utställningar, allt gick som smort där kan man säga.

När jag var i Finland passade Fläder på att valpa, en kull vi inte hade planerat precis... men lika välkommen ändå förstås. Stolt pappa till valparna är Yalla (Barecho You Rock My World) och det blev 5 hanhundar och 2 tikar.

Stockholm hundmässa var som väntat ingen utställning där vi fick några resultat att hurra över - däremot var vi otroligt glada och stolta att få gå in i finalringen och ta emot pris som fyra i tävlan om Årets uppfödargrupp 2017 (alla raser), att det dessutom var våra goda vänner Carina, Mikael och Caroline som stod som vinnare gjorde ju inte saken sämre   .

Efter alla officiella utställningar var över stod det klart att Paco för tredje året i rad vunnit tävlan om Årets utställningsspringer     ! Pärlan blev alltså Årets veteran och Yalla blev Årets junior, otroligt glad och stolt över dessa tre hundar som sprider så mycket glädje omkring sig   . Vi är också mycket glada och stolta över CH Barecho Amaretto "Aico" som blev Årets mestvinnende Affenpinscher 2017 i Norge, bra jobbat!


Så vad önskar vi oss av 2018? Ja massor förstås som de flesta gör. Och precis som de allra flesta andra betyder såklart att vi har hälsan och får vara tillsammans mer än allt annat tillsammans. Sen kan jag ju ändå inte låta bli att ha massa förväntningar och hopp inför framtiden vad gäller våra "småstjärnor" här hemma, för visst ser flera av dom riktigt, riktigt lovande ut:
 
Barecho Bring The Gold "Biggles"

 
Barecho Crash The Party "Pavel" (äg. Henric & Viktoria)

 
Barecho Bling Bling No Way "Blingbling"

 
Barecho Choose Me Or Lose Me "Cosby"

 
Barecho Don't Tell Mama "Donner"


 
Barecho Don't Talk Just Kiss "Danza"


och sist, men långt ifrån minst... eller ja minst iofs kanske, men mycket betydelsefull ändå   

 
Crea Diem Ivanhoe "Ivan"


ETT RIKTIGT GOTT NYTT ÅR önskar vi alla våra härliga valpköpare och fina vänner     















 


ANNONS
Av Helene - 11 december 2017 22:50

... föddes igår. Vi hade som sagt inte någon kull på ett helt år, men nu har vi haft fyra under hösten/vintern. Mycket jobb förstås, men ännu mer glädje   .


Jag har varit i Finland och dömt i tre dagar och misstanken fanns förstås att Fläder skulle valpa under tiden jag var borta. Som tur var ryckte min mor in "som vanligt" så då kunde jag känna mig trygg!

Mycket riktigt så meddelade David på söndag morgon att Fläder inte var intresserad av sin mat alls, samt försökte ta sig under altanen på baksidan... Tempen började också gå ner så helt klart var det på gång. Sen när exakt det ska börja vet man ju aldrig. I alla fall så åkte min mor ut på seneftermiddagen och hon hade inte varit där länge förrän första valpen föddes.


 
Först ut var tiken Esme, hon föddes 17.35 och vägde 470 gram. Hon är lite svagt tantecknad.


 
19.00 var det dags för nästa valp, en hanhund var det och han heter Eagle. Han vägde 406 gram och är den som är mest brun i teckningen av valparna.


 
Bara 5 minuter efter föddes nästa hanhund, alltså 19.05 Han vägde 400 gram och heter Elroy.


 
Ett riktigt hanhundsstim blev det där, för nästa hanhund föddes 19.30 Ebbe heter han och han vägde 448 gram. Han har också lite svaga tan-tecken.


 
Valp nummer fem var också det en hanhund, och det var "lillpojken" våran som föddes då. Han heter Enzo och föddes 20.10, vikten var 312 gram så han är helt klart minst av dem. Han ville inte alls äta i natt och när jag kom hem igår kväll var han väldigt svag och slapp, så jag trodde inte han skulle överleva natten. Men jag la till honom till tutten så ofta jag orkade under natten och lite fick han nog i sig för i morse blev han allt starkare och nu ser man visserligen att han är mindre, men ingen annan skillnad utan nu äter han för fullt som de andra! Sen vet man ju aldrig, såklart kan det hända saker än - men det kan det ju göra med vilken som helst av valparna. Just nu får han ingen direkt särbehandling utan han ligger med och äter med de andra   .


 
Sen föddes det äntligen en tik till, klockan 20.30 Hon heter Edwina och vägde 400 gram.


 
Sista valpen var en hanhund och han föddes 22.20 Han vägde 470 gram och heter Ellion. 


 
Här ser ni hur duktig Enzo är nu på att äta   .


 
Duktiga Fläder, hon är så mån om dem och ni ser blicken som de flesta tikar har när de märker att man sitter och glor på deras valpar - lite smått misstänksamt... 


 
Även om det är vinter nu så måste man förstås ha det riktigt varmt i valprummet, blir jobbigt för tiken att ligga i den värmen så en liten kylduk tyckte Fläder var skönt att ha på sig ett tag.


ANNONS
Av Helene - 27 november 2017 21:01

Att anmälningssiffrorna sjunker till våra utställningar är ingen nyhet. På vår ras har det blivit färre och färre anmälda de senaste åren. Det hänger såklart ihop med att det nu registreras bara ungefär hälften av vad det gjordes de år som det registrerades flest (2003 registrerades 1230 stycken ESS och år 2016 558 st.). 
Under början och mitten av 2000-talet var det för det mesta mellan 60-100 anmälda ESS till våra officiella SKK & SSRK utställningar, nu (2017) ligger medel på 28 anmälda... Stor skillnad.


Stockholm Hundmässa som är Sveriges avslutningsutställning och som även delar ut titlar som Svensk Vinnare-17, Svensk Juniorvinnare-17 och Svensk Veteranvinnare-17 har inte fler än 65 ESS anmälda totalt i år...väldigt tråkigt. 


Varför? Är det priset? Ja kanske - närmare 500:- i anmälningsavgift för en liten papperslapp med ett omdöme och sedan inget mer. Vill man ha en rosett får man köpa det - om man inte vunnit Cert, CACIB eller BIR/BIM - men hur många gör det liksom?
Vi har inte heller någon flerhundsrabatt och det gör nog att många drar sig för att anmäla fler.


Eller kan det vara för att vi är uppdelade på två ringar? Ja det kan också vara en anledning. För två år sedan skulle championklass tikar gå in samtidigt som bästa hanhundsklass i andra ringen. Jag fick då välja att antingen låta bli att gå in med min championtik eller låta bli att delta med min hanhund som vunnit sin klass. Båda ringsekreterarna sa att det var mitt problem, ingen av ringarna kunde vänta på den andra. Hur kan det vara mitt problem bara? Är inte utställningarna till för oss utställare och funktionärerna till för att underlätta för oss? Mitt svar när jag sa att det inte gick att få ihop det var att då skulle jag bara ha anmält ett kön.... Johoppsanhejsan, på det sättet får man då verkligen inte fler anmälningar... Den gången löste det sig tack vare domaren som sa att de kunde visst vänta i tikringen till bästa hanhundsklassen var färdig. Men det ska inte uppstå såna situationer. Är rasen uppdelad i två ringar måste det finnas tid för att invänta varandra när behov finns. 

 

Sen kan man fundera över om vi verkligen behöver två ringar? Med dessa anmälningssiffror på Stockholm Hundmässa borde det ha förståtts att det skulle räckt med en domare:
2012  74 anmälda

2013  94 anmälda

2014  109 anmälda

2015  104 anmälda

2016  73 anmälda

Det som också är intressant med dessa siffor är att de år vi är fler än 100 anmälda i rasen så är det domare från Storbrittanien, 2014 är båda domarna därifrån och 2015 är en av domarna från England.

Så man kan också se att när vi får engelska domare blir det fler anmälda. Så hur ofta får vi då engelska domare på vår ras? Tja i år har vi haft det vid två tillfällen i Sverige, på Springerklubbens Club Show där vi också har den högsta anmälningssiffran i år (117 st.) samt på Gotlands Kennelklubbs ena utställning. Där var endast 17 hundar anmälda, vilket väl får anses bero lite på att det inte är många anmälda dit då det är svårt att ta sig dit.

Hur var det 2016? Lika illa då... på Club Show hade vi engelska domare och på en utställning till, en som SSRK arrangerade. 
Som ex kan nämnas att det år 1993 var hela 8 domare från England och dömde ESS i Sverige. Det var domare M I Satterthwaite, Mrs Sheppard, E Darby, D Sheppard, Valerie Foss, Tony Pascoe, Jackie Perry & Hilda Parkinson. Året före var det 6 domare från England här; Dorothy Gardner, Mr & Mrs Taylor, Ann Webster, June Froggatt & Ian Hampton. Nu påstår jag inte alls att det bara är domare från England som är kunniga att döma rasen, absolut inte..., men jag tror att det finns ett ökat intresse från oss inom rasen att ställa ut för domare som kommer från rasens ursprungsland. 

 
Förr om åren hade vi SSRK:s utställning på Skokloster varje år. Där var det nästan alltid domare från England och det var höga anmälningssiffror. Att vinna där var något väldigt speciellt! Här på fotot från 1990 års utställning på Skokloster ses domare Mrs Frances Jackson (Mompesson) mellan BIM-vinnande hanhunden Hazelwoods Red And White Dynamite & BIR-vinnande tiken Nobhill Flip'n Flirty.

 

Kan vi göra något åt detta? Har vi inom vår ras någon möjlighet att påverka denna nedåtgående trend? Hur isåfall? Kanske borde vi gå ihop och göra en skrivelse till SKK om att vi gärna skulle se en förändring.

Jag för min del tycker det är väldigt tråkigt när det inte är fler anmälda - men det är inte bara det att det känns trist, utan också behöver man som uppfödare se ett större antal individer för att kunna välja lämplig avelshane till sina tikar. Så för rasens bästa behöver fler komma ut och visas upp!

 

Nu hoppas jag att vi ändå kommer att få en jättetrevlig dag tillsammans i Stockholm vi få som kommer dit och att vi har förstående ringpersonal som underlättar dagen för oss   .

 

 

 


Av Helene - 19 november 2017 17:44

Nästan alla vinnarutställningar ligger i slutet av året, så även den norska vinnarutställningen. Lite tråkigt är det tycker jag att de nästan är samtidigt allihopa - det gör ju att har man en junior som är född "fel tid" på året har den ingen chans att vinna någon juniortitel - en värdslig sak förstås, men lite tråkigt tycker jag. Samma sak - har man en tik som löper så att den är urfälld denna tid på året är den i princip chanslös. Nu är för det mesta världsutställningarna iaf under sommaren - men i år var alltså även den i november. Så någon junior hade vi inte med oss till Norge detta år - ingen veteran heller, det kan låta förmätet jag förstår det - men Pärlan har långt mer titlar än det svenska datasystemet klarar av (vilket är helt sjukt år 2017....), men det gör att det känns lite onödigt att ta med henne...


Så det var David, jag, Jenny, Paco, Yalla, Gizza, Curry och Jennys welsh GT som åkte västerut i fredags kväll. Vi hade tänkt att åka under natten till Lilleström där utställningen hölls - men det kändes lite jobbigt att åka 00.30 hemifrån och sedan hem igen efter utställningen varför vi bestämde att vi skulle övernatta i Karlstad natten mellan fredag och lördag. Och det var faktiskt väldigt skönt, visst fick vi kliva upp tidigt för att åka 04.15 - men det är ändå en stor skillnad mot att åka vid midnatt. 


Ingen trafik alls var det nästan - och jag sov en hel del under vägen dit vilket såklart gjorde att resan kändes väldigt lätt   . Strax efter 07.00 var vi på plats - och även om det är parkeringsvakter där så är de inte alls hysteriska över var man ska stå. Utan även om man väljer att åka någon annanstans än dit de vinkar så är det helt okej - väldigt bra kan jag tycka, för då tjänar man ju på att vara där i tid.


Däremot öppnade de inte entrén förrän 07.30 - lite sent kan jag tycka på en dylik utställning. Kön var lång innan de öppnade upp den magiska minuten 07.30 känns ju mer än töntigt att stå där och vänta allihopa på att rätt minut ska infinna sig. Men, men - vi vet att det är så här i Norge så inte mycket att göra åt det. Alla nummerlappar skulle kollas och de skrev in varje startnummer i den dator - kändes lite överarbetat. Inga vaccinationer kollades, eller jag såg något stickprov de tog. Jättebra tycker jag att de gör så, istället för som här i Sverige där varenda vaccination ska gås igenom...


När vi väl kom in i rätt hall var det markerat var burarna skulle stå. Det var ett väldigt litet område så att alla inte skulle få plats där förstod man ju.... Det ställdes även burar på andra ställen och det fungerade alldeles utmärkt - bra gjort också av NKK att inte ha funktionärer som gick runt och bråkade med de som ställt sig på andra ställen. Viktigt med bra stämning tycker jag på utställningarna om vi vill att hundsporten ska överleva!


52 vuxna Engelsk Springer Spaniels var anmälda och 2 valpar. Domare för dagen var John Thirlwell från England - känd för sina fina welsh springer spaniels med prefixet Ferndel. Roligt med domare från rasens hemland tycker jag!


Först ut av våra hundar var Yalla (Barecho You Rock My World), han vann unghundsklassen med CK.

Sen var det Pacos (CH Barecho Play Now Pay Later) tur - han ville inte vara sämre utan vann championklassen med CK. I bästa hanhundsklassen stod Paco sedan som etta vilket gjorde att han fick titeln NOV-17 (även han har för många titlar för det svenska datasystemet så den kommer inte att registreras tyvärr). Han fick också CACIB, men eftersom han redan är Internationell champion, C.I.E., kommer CACIBet att gå till den hund som fick Res-CACIB denna dag. 


Curry (CH Barecho U Must Be The One) vann klassen även hon, eftersom hon inte var champion när anmälan gick ut var hon anmäld i Öppen klass. Hon fick CK när hon vann. Gizza (CH Barecho Glint Of Gold) fick Excellent men blev inte placerad av de 10 championtikar som var anmälda. 


Sen i bästa tikklassen blev Curry fyra, de tre som stod före henne i bästa tik var alla norska champions vilket gjorde att hon fick CERT! Det innebar då att hon även blev NOUCH (Norsk utställningschampion). Jätteroligt förstås och det hade också varit kul att få en championrosett som delades ut i andra ringar, men någon sådan fick inte vi. Ringsekreteraren sa att vi fick hämta ut en sådan i NKK:s monter - men där sa de att vi fick köpa en... Lite trist tycker jag. Det är ju något speciellt när de blir champions så en sån rosett vill jag gärna ha - men betala för den? Nej där går gränsen liksom...


 
I BIR/BIM blev Paco BIM. BIR blev hans halvsyster CH Sieger's Show Me The Money Honey. Båda är efter hanhunden CH Linmoor Zimply Zalient   .


 
Mammas pojke som han kallas här hemma - fina, goaste, gladaste Paco   .


Någon uppfödargrupp orkade vi inte gå in med - nej, nu såg vi fram emot att få komma iväg i bra tid för resan hemåt   .


Först fick jag titta närmare på hanhunden NOUCH Westaway Stop Press "Gordon" som kommer att bli den hanhund vi parar Curry (CH Barecho U Must Be The One) med i vår - ser väldigt mycket fram emot den kombinationen   .

 
Gammalt foto på NOUCH Westaway Stop Press "Gordon".


När vi skulle gå ut med hundarna till bilen fick vi en stämpel för att kunna få gå in igen. När jag sedan skulle gå tillbaka för att hämta fler saker gick jag in samma väg som jag gick ut då jag såklart trodde det var där jag skulle gå in. Döm om min förvåning när jag blir utskälld när jag tänkte gå in där - en av de mest otrevliga människor jag träffat på länge var han som stod där för att dela ut stämplar. Han skrek åt mig - när ska du lära dig?? och att jag måste gå in där vi gick i morse. Hur faan ska jag veta det liksom? Okej om man inte får gå in där - men man kan ju säga det på ett vänligt sätt eller så kan man bete sig som ett "svin" rent ut sagt... och tja, han föredrog det sistnämnda...

Jag vände och gick in där jag gick in på morgonen - men jag var så otroligt irriterad över att få ett sånt bemötande att jag gick till denna man och sa att jag tyckte han var rent oförskämd och att det inte fanns någon anledning att bete sig på detta sätt. Han representerar Norsk Kennel Klub när han står där och jag tror knappast de vill bli förknippade med ett sånt beteende. Han svarade bara något otrevligt tillbaka till mig - men så otroligt tråkigt att dagen skulle avslutas på detta sätt. Jag hade annars ett väldigt positivt intryck av denna utställning - men efter detta kändes det bara så olustigt. Det är ju sant som man säger - en kedja är aldrig starkare än sin svagaste länk... Så hoppas NKK väljer sina funktionärer med mer omsorg i fortsättningen...


Vi var hemma runt 21.00 igår kväll - väldigt skönt att vara hemma i så bra tid, efter lite köpmat och firande av Pacos titel och Currys championat med ett glas vin somnade jag nog nästan innan jag fick huvudet på kudden...


Idag har vi haft nöjet att få följa finalerna här hemma och då se fina Aico (CH Barecho Amaretto) som blev BIR och Norsk Vinnare-17 idag, stort grattis till hans ägare Grethe Duus Björnbekk!


Ingen placering blev det för honom i gruppen - men han var sååå fin   .


Men apropå finalerna och livestreamingen. Så otroligt snyggt gjort, pampiga och värdiga finaler i en jättesnygg finalring. Snyggt podie för hundarna att stå på efter de blivit placerade och bäst av allt var att de dessutom hade kommentatorer till livestreamingen - åh vad jag önskar vi kunde få till något liknande på vår utställning Stockholm Hundmässa! I Finland har de liknande finaler och det är så snyggt inramat allting - så proffsigt och stilrent. Vi har olika teman på våra finaler och jag vet att det är uppskattat av många - men jag skulle önska att det var mer fokus på hundarna än på annat runtomkring som det känns lite som ibland på vår utställning i Stockholm.


Fler glada nyheter har vi fått idag   .

 
CH Barecho Viking Princess "Vanda" har blivit Runner Up Bäst i Rasen och Bästa öppen i grupp. Man förstår ju inte alla resultat från andra länder - men det stod att hon blivit RuBOB and open in group   . Så jag tror min översättning stämmer skapligt i alla fall   .
 

Av Helene - 12 november 2017 13:05

Så blev det äntligen dags för en världsutställning igen   . Förra året blev det ingen för oss då den var i Ryssland och det kändes alldeles för osäkert och krångligt att ta sig dit... Den vi var på sist var alltså i Milano, Italien juni 2015. Då blev Paco (CH Barecho Play Now Pay Later) BIR från unghundsklass   . Egentligen skulle årets upplaga av WDS (World Dog Show) varit i Ecuador, men av olika anledningar (mest ekonomiska tror jag) kunde de inte arrangera den varför den gick till Tyskland som var de som kom tvåa i omröstningen om vilket land som skulle få arrangera 2017 års WDS.


I tisdags kväll startade vi alltså resan mot Tyskland, vi var då jag, David, Jenny (som har Yalla) och Eva (som har Sindy). De hundar vi hade med oss var Paco, Pasta och Curry - och sedan var då Yalla, Sindy och Jennys welsh GT med oss. I bilen hade vi även Bessie (Barecho Odd Molly at Peasblossom) som vi lämnade till hennes husse då hon skulle hem efter att ha parats med Paco   .


Vi hade varit "duktiga" och förbokat färjan mellan Gedser och Rostock, blev så mycket billigare att göra så istället för att betala när man kör på. Men nackdelen är då förstås att man har en tid att passa.... Vi hade bokat in oss på färjan som skulle gå 07.00 - och David tyckte vi skulle åka hemifrån vid 19.00 på kvällen, men jag som gärna vill ha gott om tid tyckte vi skulle åka tidigare. Man kan väl säga att David var betydligt mer rätt ute vad det gällde tiden än mig då vi var framme vid färjan ca 3 timmar innan den skulle åka. Men vi fick sova en stund i bilen då istället och det var nog välbehövligt.


 
Här har hundarna fått sin frukost och blivit rastade, vad de tittar på allihopa vet jag inte - men det ser väldigt intressant ut iaf   .


Eftersom vi kom fram i god tid blev jag lite sugen att handla på Primark, en affär som jag brukar hitta mycket prisvärda kläder hos. Vi har ju tyvärr inte någon sån affär i Sverige så gäller att passa på när det finns möjlighet. Jag är ju också på jakt efter nya bruna kavajer till uppfödargrupperna... det verkar rent omöjligt att få tag på så hade en liten förhoppning att hitta nåt sånt där. Efter att ha lämnat Bessie till Dave utanför affären begav vi oss in för att shoppa lite   .

 
Och jodå, nog hittade vi en hel del allt....


Resan gick hur smidigt som helst ner till hotellet som vi bokat. Jag bokar oftast hotell som ligger lite utanför städerna, dels är de billigare och har oftare generösare inställning till att man har hundar med sig. Detta hotell som vi bodde på hette Waldschlössen och låg utanför ett mindre samhälle som hette Coswig. 


De kriterier jag vill att hotellen ska ha som vi bor på är att det är fri parkering, wi-fi, restaurang på hotellet och så bra rastningsmöjligheter. Allt det stämde bra in på detta hotell, tyvärr var de rent usla på engelska men det gick hyfsat ändå med vår skoltyska och deras knaggliga engelska.

 
Jag beställde soppa och normalt sett brukar det ju vara bröd till soppan, här var soppan i brödet vilket var lite roligt. Fanns ju dock inte planer i världen att jag skulle få i mig både soppa och bröd-tallriken... Men mätt blev jag och det är ju huvudsaken. 


Tidig uppstigning blev det morgonen efter, alla hundar som skulle fönas på och göras extra vackra förstås. I PM:et vi fick hem från WDS stod det att man inte fick använda hårfön på utställningen t.ex - inte för att vi brukar göra det så ofta, men varför liksom? Nåja, vi packade in oss och hundar och åkte mot Leipzig - lite orolig ifall det skulle vara mycket köer i och med att det var vanlig arbetsdag där, torsdag. 


Men allt gick bra, vi kom fram 06.30 precis som vi tänkt oss. Parkeringsvakter i mängder fanns där för att visa var vi skulle stå. Man fick också betala i kontanter till dem, endast 6 euro - det tyckte jag var väldigt billigt om man tänker på vad det t.ex kostar att parkera när det är Stockholm hundmässa och My dog. Inga problem heller när vi frågade om vi fick påbörja en ny rad för att komma närmare - lite förvånade blev vi nog, hade förväntat oss att få argumentera om det, men icke - de var så tillmötesgående så. Hemskt egentligen när man blir förvånad över att bli trevligt bemött av parkeringsvakter på en utställning...


När vi sedan kom till insläppet hade de gjort som 10 olika ingångar med kravallstaket typ mellan. Det gjorde att det inte alls blev någon lång kö, utan de stod och skickade oss till där det var minst folk som väntade. Mycket bra system tyckte jag! De kollade en av våra nummerlappar och våra pass, sedan var vi inne på området   .


Utställningsområdet bestod av flera olika hallar som var ihopbyggda med gångar mellan dem. Väldigt bra utställningsområde tycker jag, bra med utrymme i hallarna och bra ljus och luft därinne. Visst, lite långt att gå mellan hallarna - men jag föredrar det ändå helt klart istället för där det knappt finns plats att röra sig.


Såvitt jag kan minnas var det första gången vi hade en svensk domare på vår ras på en världsutställning. Domare var Bo Skalin, kennel Skabona (collie, sheltie, chihuahua och dvärgschnauzer). Totalt var 97 ESS anmälda - en mycket bra siffra och en av de högre de senaste åren. 


Jag har muttrat inte bara en gång, utan ganska så många gånger (enligt David iaf...) att vi inte hade några juniorer att ställa ut. Vi har ju inte haft valpar på ett helt år och den kullen vi hade sista förra året behöll vi ingen valp själv ur. Och Yalla, blev förstås typiskt nog 18 månader ett par veckor före... suck.... så det har jag tyckt känns tråkigt. Det är ju något alldeles extra att få visa fina juniorer på en sån här utställning med tanke på att man får titeln Juniorvärldsvinnare-17 om man vinner klassen. Så att vi ändå hade två juniorer med på utställning var förstås otroligt roligt, syskonen "Allegro" (Barecho All Rights Reserved) och "Ayla" (Barecho Addicted To You). Förstnämnda hanen är såld till Polen och tiken Ayla är såld till Tyskland. De är efter CH Goldmoore's Gold Dreamer och CH Barecho Devil Wears Prada. Båda såg jättefin ut när jag såg dem på morgonen innan bedömningen startade så lite hopp fick jag allt att vi kanske skulle kunna få någon juniortitel ändå...


  
Och jodå, Barecho All Rights Reserved "Allegro" vann hanarnas juniorklass och fick då lägga till titeln JWW-17 till sin sedan tidigare vunna titel JEUW-17! På andra plats i klassen stod Sieger's My Kind Of Hero.


 
Nästa klass var unghundsklass där då Barecho You Rock My World "Yalla" deltog. Han var lika superglad som vanligt i ringen, dock gled han lite på mattan när jag ställde upp honom varför jag fick stoppa honom med min fot som ni ser på fotot. Då fungerade det bättre   . Tvåa i klassen blev Ruby de Syringa.


 
Här ser ni lite hur ringen såg ut. Bra storlek tyckte jag det var på den, det hade inte skadat om den varit lite större från början. Men eftersom det inte var någon bedömningen i ringen bredvid utökades storleken på vår ring vilket gjorde den alldeles lagom.


 
En väldigt annorlunda ordning på klasserna hade de här. Efter unghundsklass var det dags för championklass, och därefter working och så sist av klasserna var öppen. Varför det var så just här har jag ingen aning om...

Men här är iaf championklass hanar, som trea på fotot står CH Barecho Play Now Pay Later "Paco" som blev placerad som nummer tre i klassen. 


 
Yalla i full koncentration....


 
Sedan var det alltså dags för tävlan om CACIB, och det är ju den som får CACIB som får titeln Världsvinnare vilket gör att det är här man blir som mest nervös... De som går in här är alltså vinnaren av unghundsklass, öppen klass, championklass och working klass. Fyra hundar och alla med ägare som hoppas, hoppas på att få titeln... När så domaren säger att Yalla är vinnaren blir jag så otroligt glad förstås - det är en känsla som är svår att beskriva, men är så innerligt stolt över en sån hund som honom som dessutom man har fött upp själv   . Res-CACIB gick till hanhunden L'power Point De La Tete De Fellering.

 

 
Fina, fina Yalla - han har verkligen fått det bästa från båda sina föräldrar - CH Lelica's Rock The Stage och CH Barecho Glint Of Gold. 

 

Sen blev det en längre paus innan det var dags för tikarna att börja bedömas. Det stod nämligen att de skulle börja 11.00 och det gick väldigt fort i vår ring varför de fick vänta en stund för att klockan skulle bli 11.00

 

Det startade med veterantikar där vi var väldigt glada att se ännu en svensk springer få en titel, nämligen CH Art-Wave's Tempo Di Pace som fick titeln VWW-17 när hon vann klassen, stort grattis till ägare och uppfödare till henne!

 

 
Juniorklass tikar var ingen stor klass, endast fyra deltagare vilket måste anses som väldigt få på just en sån här utställning. Jenny visade Barecho Addicted To You "Ayla" och hon var verkligen så fin i ringen, när hon så vann och även hon fick titeln JWW-17 som sin bror blev vi förstås superglada! Tvåa i klassen var Melodie De La Tete De Fellering.

 

 
Vackra Barecho Xtra Sweet "Sindy" visades i unghunsklass tikar av sin ägare Eva. Tror jag aldrig sett henne så fin i ringen som hon var denna dag, även om hon alltid är fin   . En andra placering blev det för henne. Tyvärr är inte fotot speciellt bra, men vinnare i klassen är iaf Soul Of The Sea Kaladan och trea blev Milka De La Tete De Fellering.

 

 
Tikarnas championklass, här hade vi med CH Barecho Party In My Head "Pasta" som fortfarande är urfälld i pälsen efter sin valpkull. En andra placering blev det för henne.

 

  
I öppen klass tikar visade jag min "ögonsten" Barecho U Must Be The One "Curry", en andra placering blev det även för henne. Vinnare blev Springtrend Silver Shadow som sedemera blev tiken som vann CACIB och fick titeln Världsvinnare-17 av tikarna. 

 

 
Så var det då dags för att ta ut Bäst i rasen. Här deltar vinnande juniorhane, vinnande juniortik, CACIB-vinnande hanhund, CACIB-vinnande tik, vinnande veteranhane och vinnande veterantik. En uppgörelse som bestod av svenskuppfödda/norskuppfödda hundar...

 

   

Oj så otroligt glada vi blev när det stod klart att BIR-vinnaren var vår Yalla     .

 

 
BIR WW-17 Barecho You Rock My World & BIM WW-17 Springtrend Silver Shadow.

 

 
BIR-junior & BIM-junior

 

 
Foto på BIR & BIM, samt BIR-junior och BIR-veteran.

 

 
Lite kramande blir det förstås också   

 

Flera uppfödargrupper deltog i rasen och vi hade en grupp med Yalla, Pasta och Sindy som blev bäst i rasen   . Efter det pustade vi ut lite innan det blev dags för lite fotografering igen...

 

  
Yalla måste förstås fotas ihop med sin fina rosett, vilket för övrigt var det enda som delades ut i vår ring. I de flesta andra ringar fick samtliga placerade fina rosetter, men vi fick inget sådant. Inte ens att det fanns en skylt där det stod WW-17 eller nåt sånt för fotografering. Väldigt snålt kan jag tycka...

 

 
Foto med huvudpersonen och Jenny & mig måste ju förstås till också...

 

 

.... även om det innebär att jag måste kravla mig upp....

 

 

 

 
Barecho Xtra Sweet "Sindy" (CH Mountjoy Scurry Simon - Barecho Need I Say More). Ägare Eva Hellstrand.

 

       
De fyra korten här ovan här på JEUW-17 JWW-17 Barecho All Rights Reserved "Allegro" (CH Goldmoore's Gold Dreamer - CH Barecho Devil Wears Prada). Ägare Natalia Mystkowska, Polen.

 

 
JWW-17 Barecho Addicted To You "Ayla" (CH Goldmoore's Gold Dreamer - CH Barecho Devil Wears Prada). Ägare Eva Sommermann, Tyskland.

 

 
Puss på dig   

 

 
Det officiella BIR-fotot fick Jenny ta. Jag hade då tagit mig till området där finalringen var och efter att ha ätit hade min vila-klocka ringt så då satt jag och slappade i en stol medan David och Jenny plus Yalla gick iväg till fotograferingen. 

 

De hade organiserat det bra kring förhandsgranskningsringarna, det var stora områden där det fanns gott om plats för alla som skulle delta där. Däremot tog det alldeles för lång tid... En timme fick hundarna stå och vänta efter de var förhandsgranskade innan de gick in i stora ringen, alldeles för lång tid tycker jag. Inte heller på denna utställning kände domaren något på hundarna i förhandsgranskningen, samma sak var det i Växjö. Här fick vi iaf visa rörelserna för domaren, inte ens det fick vi göra i Växjö. 

 

Lite panik uppstod när vi såg att Allegro som blivit BIR-junior inte fanns med bland de hundar som förhandsgranskades av grupp 8-raserna. Jag fick kontakt med hans ägare som sa att hon var på väg - och skulle komma om 10 minuter... jag svarade att det nog var försent då. David pratade med funktionärerna där och sa att springern skulle komma sent. Och tur var att han hade gjort det... för typ ett par minuter innan de skulle gå in kom de dit och blev då stoppade för att det var försent. David hämtade då den kvinna han hade pratat med förut och hon sa att de fick vara med... puh... så nån minut senare äntrade han ringen.

 
En tredje placering blev det för honom där, väldigt bra gjort tycker jag - speciellt stolt att Allegro själv var helt oberörd av att all uppståndelse iom att han kom så sent dit.

 
Här är samtliga placerade i bästa junior grupp 8.

 

 
Allegro själv var rätt så nöjd efter finalen   

 

 
Yalla skötte sig superbra i stora ringen, trots att klockan var närmare 19.30 då och han hade varit igång hela dagen kändes det som. Ingen placering blev det för domaren som kom från Filippinerna - Augusto Benedicto den tredje Santos. 

 

Rätt så slitna, men så otroligt otroligt nöjda och stolta tog vi oss sedan till bilen för att åka mot hotellet. 

Strax innan vi kom till hotellet blev vi stoppade av polisen, men de var inte så värst intresserade av oss - de såg nog att vi var mer än trötta och tänkte det var bäst vi fick åka vidare mot hotellet...

 
Såklart blev det firande med lite "champagne" som Jenny bjöd på innan vi stupade i säng... Inte ens Curry orkade hoppa omkring i sängen utan hon la sig för att sova direkt   .

 

Resan hem gick lika smidigt som resan dit, så ca 02.00 på natten mot lördag var vi hemma igen. Så skönt...

 

Och lördagen blev en riktig slappardag för oss, jag bakade en smulpaj som vi åt tillsammans med Jacob när vi kröp ner i soffan och kollade en film på eftermiddagen.

 

Sen på kvällen kom Henric, Viktoria och Elis för att äta lite ihop med oss.

 
Härlig ålder det här...

 

 

 
Men ett bad kändes nödvändigt...

 

 
Sen blir man såhär trött efter mat och bad.... goaste Elis   .

 

Tja hur det nu är - hur trött man än är efter en sån här resa så kan man ju inte låta bli att längta till nästa... Så hotell är redan bokat inför nästa års WDS, ska bli sååå kul   !
 

 

 

 

Av Helene - 1 november 2017 19:43

If love alone could have kept you here you would have lived forever   

 
C.I.E NORDUCH FIJV-08 WW-11 SEV-14 Barecho Quest For Success "Claudia/Clådan"
20/10-2007 - - 1/11-2017 
Någonstans inom oss är vi alltid tillsammans   

Av Helene - 29 oktober 2017 21:03

I lördags morse var det dags att åka mot Mjölby igen - tror inte det är många av de utställningarna som SSRK har där i februari och oktober som vi har missat. Tycker den avdelningen är en av de som brukar ha mest intressanta domare så det är nog en av anledningarna. En annan är förstås att det inte är så många andra utställningar just i den tiden - och för mig som inte ställt ut själv sedan i slutet av augusti var denna efterlängtad   .


David och jag åkte hemifrån strax efter 03.30 och vi mötte sedan upp Jenny & hennes hundar i Heby. Mellan Sala och Västerås blev vi ikappkörda av en grå minibuss - och tja, David körde nog inte helt laglydigt varför han blev lite smått stressad när den slog på fullt med blåljus när den var alldeles bakom. Men den bara körde om i en himla fart och slog av blåljusen strax efter den kommit om oss. När vi sedan kom till Västerås stod det polisbilar på flera ställen - uppe på refugen och det tillhör ju inte vanligheterna... Senare under dagen läste vi att någon polischefs hus hade blivit beskjutet under natten så det var förmodligen därför - väldigt obehagligt när sånt händer. Tydligen låg det barn inne där och sov när det hände.... Fy så otäckt   .


Annars gick resan bra - och vi kom fram dit strax efter 07.30 Inte många andra som kommit dit före oss, men så skönt att vara ute i god tid. Vår ring låg på vanliga stället - känns tryggt och bra! Och självklart satte vi oss på samma ställe där vi brukar sitta, jaaaa men vill ju inte förnya sig i onödan inte.


Vi hade bara tre hundar anmälda - Yalla & Curry och så cockern Svea. Sedan hade vi också två hundar som vi fött upp som var anmälda - Elsa & Fritz   .


Annelie Karlsson (kennel Linmoor) dömde Engelsk Springer Spaniel - alltid roligt med en rasspecialist! Cocker dömdes av Eva Liljekvist Borg.


Först ut var Fritz (Barecho Above And Beyond) i juniorklassen, han fick excellent och blev placerad som nummer tre av totalt fyra i klassen. Så roligt att få se honom i ringen, fördelen när man inte har så många anmälda själv är förstås att man har tid att titta lite på hundarna i ringen. 


Yalla (Barecho You Rock My World) vann unghundsklassen med CK - visad som vanligt av Jenny. Han skötte sig perfekt som vanligt, alltid lika kul att se honom i ringen med svansen viftandes från sida till sida i rörelse   . I bästa hanhundsklassen placerades han som nummer fyra.


Elsa (Barecho Xfactor Dream) kom på plats nummer två i unghundsklassen efter att först ha fått ett Excellent. Det har hänt mycket med henne nu på slutet, roligt att se   .


Sen var det dags för Curry (Barecho U Must Be The One) och Svea (Backhills Just Awesome).... Jag hade alltså två hundar att visa på hela dagen och det krockar såklart - det är alldeles hopplöst att visa fler raser. Nu hade jag sån tur att bästa Stina Frankesjö kunde hjälpa oss att visa Svea. Jag hann faktiskt först visa Curry på enskilda bedömningen, sedan iväg för att visa Svea på enskilda i cockerringen. Men sedan hann jag inte med Svea mer utan fick lämna henne till Stina medan jag gick tillbaka till springerringen för att visa Curry.


Svea gick fortfarande i öppen klassen även om hon blev champion i Sundsvall för några veckor sedan. Nuförtiden får man ju inte byta klass efter man anmält - något som jag tycker är helt obegripligt varför man inte får. Om de blivit champion och man vill ställa ut dem i championklass borde man väl få byta? Hur svårt kan det vara? Nåja Svea vann iaf klassen med CK - och samma sak gjorde Curry. 


Svea var så himla fin med Stina i ringen    (jodå jag lyckades kika lite från där jag stod...) och det var så roligt att se när hon blev bästa tik! 

 
I BIR/BIM fick hon se sig slagen av snygga hanen Backhills Living The Dream som blev BIR och Svea blev alltså BIM.


I springerringen var det spännande värre - Curry skulle ju bli champion om hon fick sista certet... Och det blev hon eftersom även hon vann bästa tik   . Cert nummer 16 blev det för henne och därmed fick hon titeln SEU(u)CH - så otroligt roligt! Spelar ingen roll hur länge man har ställt ut, det är något alldeles extra när de blir färdiga champions   


 
Hon slog dessutom till med att bli BIR - jag är så glad att hon tycker utställningar är roligt igen och att pälsen ÄNTLIGEN kommit tillbaka. BIM blev CH Lordsett Truly Madly Deeply.


 
Lite fina kort måste förstås tas dagen till ära   


 
Helt otroligt att vi alla tre ser in i kameran samtidigt....


 

... såhär såg det ut strax före kortet togs. Alltså jag har sagt det förr men jag måste säga det igen - vi har dom absolut bästa hundmänniskorna i vår ras, det är jag övertygad om. Så härlig stämning det är kring ringarna för det mesta och såvitt jag ser sägs det grattis när någon vinner, och bäst av allt - vi kan ha roligt tillsammans och vi ställer upp för varandra om det behövs   .


 
I BIS/BIM-finalen vann Svea - väldigt roligt och fina priser fick vi också. Just det, det är också en av anledningarna till att vi ofta återvänder till denna utställning. Här snålas det inte med priserna som på många andra utställningar - vinner man tycker då jag man både ska få en fin rosett och lite priser med sig hem   .


 
Curry slutade som BIS-3 i Best In Show-finalen som dömdes av Eva Liljekvist Borg.


När vi sedan kom hem åkte David in till Sandviken för att handla köpmat åt oss - och jag tog emot goaste Elis som vi hade äran att få vara barnvakt åt. Han var lika trött som oss så det blev en tidig kväll för oss alla tre...


 

Måste bara avsluta med det här söta kortet på Pasta som inte kan låta bli Fays valpar. Hon älskar verkligen valpar - och hon leker med de som är kvar av hennes så vilt ibland att jag blir orolig hon ska göra illa dem. Men Fays är hon lite försiktigare med, iaf än så länge....  


Av Helene - 11 oktober 2017 19:20

Ja nu är vi tillbaka hemma igen, skönt ändå att få sina vanliga rutiner - även om det förstås är väldigt skönt med semester också. Meeen, man tröttnar ju på det också till slut   .


Resan hem tog mer än ett dygn. Vi lämnade Yvonne och Roberts hus ca 11.30 på måndag australiensisk tid - då var det alltså söndag kväll här hemma. Sedan åkte vi först ca 8 timmar till Singapore och den resan var den jag tyckt varit jobbigast av de flygresor vi flygit under resan. Jag kunde inte sova alls och hittade inte heller någon bra film att se - jo en såg jag, men jag som älskar romantiska komedier fick leta länge för att hitta en enda. Sedan blev det ett stop på ca 3 timmar i Singapore innan vi det var dags att kliva på planet mot Stockholm. Eller mot Moskva egentligen. På våra biljetter stod det inget om Moskva, men vi skulle tydligen mellanlanda där för att släppa av några stycken och för att släppa på fler resenärer. Vi hade samma platser och skulle åka med just det planet till Stockholm. Vi var ändå tvungna att gå av planet, ta med allt vårt handbagage och göra en ny säkerhetskontroll - kändes mycket märkligt måste jag säga... Rejält trötta var vi ju då också så jag fick bita mig i tungan för att inte säga något spydigt - kanske inte är det rätta stället att göra det på, just på en rysk flygplats...


Till slut landade vi på Arlanda - lite försenade så det blev ca 08.30 tisdag morgon som vi anlände dit. Otroligt snabbt gick det att få ut bagaget och sedan gick resan mot Västerås där vi skulle hämta vår nya bil   .

 
Vi har inte haft vår gamla bil så länge - men vi har inte varit nöjda med den pga att vi inte fick den klimatanläggning i den som vi trodde vi hade beställt... Så nu har vi bytt in den och fått en ny bil istället - en med lika klimatanläggning som i den första Multivanen vi hade. Svart blev det nu igen - hade så svårt att bestämma vilken färg vi skulle ha.... men jag är väldigt förtjust i svarta bilar så fick bli en sån igen   . 


Hundarna blev förstås jätteglada när vi kom hem, utom Pasta som alltid är väldigt sval mot mig till en början när jag varit bortrest. Igår tittade hon knappt åt mig - men idag har hon velat vara nära mig hela dagen   . Tyra var så glad så hon skrek så att hon hade saknat mig märktes....


Fays valpar är jättestora nu - eller ja helt normalstora för sin ålder. Men när jag åkte var de nyfödda i princip och idag fyllde de tre veckor!


Resten av gårdagen gick sedan åt att titta igenom alla 14 valpar ur Gizzas och Pastas kullar - och försöka bestämma vilka som ska stanna här hemma.... inte lätt.... och jag är inte alls säker på att jag valt "rätt" då det är så många jag tyckte om i alla kullarna. Eller ja, tycker om gör jag förstås med allihopa    - men ni förstår säkert vad jag menar.

 
Ur Gizzas kull kommer vi att behålla denna hane - Barecho Bring The Gold "Biggles". Vad han ska kallas vet vi inte än...

 
Här är huvudfoto på "Biggles". Han är väldigt lik sin halvstorebror Yalla som liten - så han har mestadels kallats lill-yalla här hemma   .


 
När det gällde vilken tik vi skulle behålla från samma kull var det riktigt svårt. David fick springa med dem fram och tillbaka gång på gång i köket - men de skuttade för det mesta bara... Så det blev många turer på trimbordet innan vi till slut bestämde oss för tiken Barecho Bling Bling No Way "Blossom" - jag tror vi kommer att kalla henne Bling-Bling, men är inte helt säker på det än.

 
Huvudkort på "Blossom".


 
Om jag tyckte det var svårt i Gizzas kull så blev det ännu värre i Pastas.... För varje jag lyfte upp på trimbordet sa jag, nä men den här måste det bli... helt hopplöst så till slut fick det helt enkelt bli den jag känt mest för hela tiden - Barecho Crash The Party "Calvin" - även här är det högst osäkert vad han ska kallas. Antingen "Calvin" eller "Biggles" kommer förmodligen att bo hos Henric & Viktoria och den valp de tar hem till sig döper de själva såklart.

 
Huvudfoto på "Calvin".


Det är inte alls omöjligt att det blir någon mer kvar eftersom vi har flera osålda - som jag längtar nu att de ska växa upp så jag får se mer av vad det blir av dem   !


David har jobbat idag men jag har varit ledig. Dagen har mest gått åt till veterinära saker. Eller ja, allra först gick jag igenom all post och svarade på mejl, det tog sin lilla tid det också. Sedan kom veterinär Natalja hit och besiktigade, vaccinerade och chipmärkte alla valparna. Sen har vi också varit och tagit utstryk på Tyra, hon har börjat blöda och det är inte löp på gång utan måste vara något annat. Hon är pigg och precis som vanligt - ingen feber, hon dricker inte mycket - utan hon äter och är lika glad som alltid. Ustryket visar att hon inte har några bakterier så det är inte någon livmodersinflammation som är det första man tänker på. Märkligt är det - men det är inte alls mycket som blöder och jag tycker kanske det avtagit mer nu så vi ska hålla koll på henne bara och se vad som händer, usch man blir ju så himla orolig så fort det är något...   .


Vi var och hälsade på Elis en liten stund när David kom hem från jobbet - han växer så det knakar nu. Var så otroligt härligt att få krama och pussa honom igen efter några veckor ifrån farmors lilla gullunge   .


Imorgon är det dags för mig att jobba igen - ska också bli skönt att få komma igång med det igen   . Tja, allt är skönt att vara tillbaka till utom det hemska vädret, i morse fick David skrapa rutan på bilen när han skulle åka till jobbet....

Presentation

Fråga mig

35 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2018
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Barecho med Blogkeen
Följ Barecho med Bloglovin'

Gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se