Ända sedan Davids föräldrar skaffade en lägenhet vid La Mata, Torrevieja för 10 år sedan så har vi åkt ner nästan varje år. Vi trivs så otroligt bra i det här området och jag som förr i tiden kunde tycka det var spännande med nya ställen tycker bara det är så otroligt tryggt och skönt att komma hit där man vet var allt är och hur det fungerar   . Flera år har vi haft turen att ha med våra barn med familjer, i år var Henric, Viktoria, Elis, Freja och Jacob med. Vi saknade Thomas, Ellinor och Frida - men får hoppas de kanske kan följa med nåt annat år. De fyra första dagarna som vi var här i år var dessutom Davids bror Gustav här med två av sina barn; Melker och Selma. Himla mysigt att kunna vara ett gäng på samma ställe   

 
Vi hade inte alla platser bredvid varandra på planet, så vi frågade Elis och Freja vilka de ville sitta bredvid. Elis sa farmor  och Freja sa mamma och så blev det. Det gick hur bra som helst att flyga med dom, det märks verkligen att de börjar bli "stora" nu. Elis la sig och sov en stund i planet, skönt att kunna ha farmors knä som kudde   

 
Väntan på taxi på Alicante flygplats

 
Henric och Jacob med mamma, tänk sån tur jag har som har fått såna fantastiska barn (ja alla tre förstås   ).

 
Katten som bor hos oss i Sandviken fick följa med, han var lite orolig över flygningen så Freja tog hand om honom på planet och även efteråt ville han ha kramar. 

 

 
David och jag åkte på en liten bergstur efter att vi hämtat min fina domargåva som jag fick när jag dömde här i Alicante i maj. Jag fick inte med mig den hem då på planet så den har funnits kvar här och väntat på mig sedan dess. 

 
En riktig liten paradissjö fanns det där på väg upp i bergen.

 
Vi åt också på en mysig liten restaurang där, jag tog en räkcocktail som var jättegod och David tog Nachos. 

 
Jättefin utsikt var det när vi åkte upp i bergen, men vilka vägar..... Alltså serpentinvägar där man många gånger mötte sig själv i kurvorna. Lite läskigt och magen tyckte väl att det var "sådär".

 
Mötte nån cyklist också på väg uppför.... men på riktigt liksom, varför utsätter man sig för dylikt?!

 
Vi passerade ett par mindre byar, tänk att bo så och åka dessa vägar varje dag - inget för mig direkt som har så lätt att bli åksjuk.

 
Vi såg havet på håll, lite häftigt var det ändå att vara så högt upp på de berg som vi sett på långt avstånd tidigare. 

 
Vi var på en restaurang som heter My Dream en kväll, det var väl ingen hit matmässigt direkt. Och för att inte tala om mjölken som barnen fick.... Elis började gråta när han smakade på den och efter att vi smakat grät vi nästan vi också, antingen var den sur eller så var det mjölk från nån gammal get nånstans.... Vidrigt iaf, så det fick bli vatten istället. David lyckades spilla någon röd smörja på sin vita tröja så det såg ut som han varit i slagsmål   . Himla bra service där iaf, de gnuggade och gnuggade på hans tröja så nästan allt försvann!

 
Freja har mycket bestämda åsikter om det mesta, om man föreslår något till henne så vet man att hon kommer att säga hon vill något annat.... undrar just vem hon brås på   

 
Flera pooler finns det på området och de var välbesökta av barnen framförallt, de här skydden som de har på armarna är helt suveräna - till och med Elis som tycker vatten kan vara lite läskigt har kunnat bada mycket tack vare dom. 

 
Det har varit rejält varmt, mellan 37 och 29 grader alla dagar vi har varit här. Vilken tur för mig att jag har börjat använda klänningar som är betydligt svalare att ha på sig än tröja och shorts som förr. Vet inte varför jag fjantade mig och vägrade ha det förut? Eller jo, är väl för att jag är hjulbent - men som tur är bryr jag mig inte om det längre. 

 
Vid shopping på Zenia Boulevard behövdes en glasspaus.

 
När man är och shoppar måste man såklart leta after lämpliga kläder till utställningarna också, här hittade jag äntligen en vit kjol (som jag letat efter i månader) och då måste jag förstås skicka ett kort till Jenny och kolla så den är godkänd först.

På väg ner mot stranden och havet

 
Lunchen blev förstås stuvade makaroner "några" av dagarna

 
Freja har lite pappamys efter duschen   

 
Kinarestaurangen Sunshine blev det också ett besök på en kväll.

 
Ingen gick hungrig därifrån... så mycket mat så vi rullade hem kändes det som

Lite koll måste man ha på omvärlden också även om man är på semester

   
Spel på kvällarna blev det också, här spelar vi Hitster - ett jätteroligt spel där man spelar upp musik via Spotify och där man ska gissa vilket år låten kom ut. Första omgången vann Henric och andra omgången vann Jacob!

Här kommer lite foton från när vi var på stranden, det är så långgrunt där så det passar mig och barnen alldeles utmärkt. Jag kan ju trots min ålder inte simma.... så om det blir djupt för snabbt är det inget för mig. 

                  
Här var det en manet som låg och flämtade på stranden som Henke fick hjälpa i vattnet igen

 
I måndags åkte Henric med familj samt Jacob hem så då blev vi själva några dagar David och jag, så då har vi roat oss med att spela ett spel som heter Smart10. Jätteroligt, även om jag många gånger känner mig som Korkad10 istället.

 
Azul beach 2 heter själva området där lägenheten ligger

 
Idag åt vi Sushi till lunch, man kan väl säga att det tagit lite tid för mig och David att förstå oss på det - men men nu börjar vi komma ikapp, är väl lagom till det är helt ute att äta det kanske. Vi brukar ju vara lite efter med sånt. Barnen klagar på oss som äter fläskfilé med banan och flygande Jacob - men inte bryr vi oss om det. Föräldrar ska ju vara lite töntiga, och vi vill förstås göra vad vi kan för att vara normala.

   
Som sagt så var barnen i poolen mest hela tiden, de hade fantastiska barnvakter i Melker och Selma som tog så bra hand om dom under tiden de var här. När vi berättade för Freja att de skulle åka hem så grät hon... Tur de kommer träffas igen hemma i Sverige    

 
Gustav, Melker och Selma tog hand om Elis och Freja när vi var och shoppade på Zenia - det såg inte direkt ut att gå någon nöd på dem. 

 
Gustav tog detta kort på mig på restaurangen, ang en liten diskussion vi hade om att han inte tyckte man skulle använda mobilen i den situationen...

 
... jag var inte sen att ge igen förstås.

 
Mys vid poolen 

 
Restaurang Vela Beach

 
Här trivdes Freja kan man väl säga

 
Min favoritklänning, så otroligt skön och en av mina favoritfärger dessutom 

 
Fräscht och fint är det alltid på området häromkring

 
Fläktar på restaurang My Dream, annars hade det inte gått att äta där kändes det som...

 
David är (nästan) alltid glad   


 
Och Jacob också   


 
Semester är att få koppla av i soffan också 

 
Blåbär är gott

 
Korsord hör alltid till på våra semestrar

 
och självklart måste man få sitta en stund med paddan också. 

 
Den här köpte vi åt Freja på El Corte Ingles, den blev poppis hos henne...

 
Mat på takterrassen, det blev sen mat nästan varje kväll - typ vid 21.30-22.00 Då var det sååå mysigt att sitta däruppe och det kom lite ljumma vindar. Underbart - ingen mygg var det heller   
 
Elis provar farmors solglasögon

  
Så fina     

Sista kvällen innan Jacob, Henke, Viktoria, Elis och Freja skulle åka hem så kom Jacob och Henke på den "briljanta" idén att de skulle gå och nattbada. Klockan var  22.30 när de kläckte den idén och jag var inte alls imponerad av den. Såg framför mig att de skulle få kramp eller tappa bort varandra i mörkret, ja många tankar kom upp hos den här "hönsmamman". De brydde sig inte speciellt mycket om vad jag sa så de gick iväg, utan telefon och utan några nycklar hem.... Kändes olustigt så jag bad David gå efter dom och hålla koll (dom är ju ändå bara 31 och 24 år gamla   ). Snäll som han är (och medveten om att jag inte skulle ge mig) så gick David iväg efter dom.

 
När han kom fram var dom redan i havet och badade, han försökte ta kort och skickade till mig så jag skulle bli lugnad. Dom visste inte att David gick efter dom utan dom såg nån märklig typ som såg ut att stå och ta kort på dem, de tyckte det såg ut som Gustav först - men han hade ju åkt hem sedan några dagar innan? När de kom upp sen så såg de att det var David. Lite fjantiga tyckte dom nog att deras mamma var, men det bryr jag mig inte om. Huvudsaken allt gick bra   

I måndags åkte David, jag, Jacob, Henric, Viktoria, Elis & Freja till Spanien. En resa vi beställde i vintras och som vi såklart sett fram emot länge. Men lite jobbigt kändes det ändå att åka ifrån London som var dräktig och som skulle valpa under tiden vi var borta. Jenny tog såklart hand om valpningen och till sin hjälp hade hon Hanna som själv är uppväxt i en hunduppfödningsfamilj, backup fanns såklart också från min mor om det skulle behövas.

London är både en väldigt lugn, trygg och matglad tik. Så att hon inte skulle vara speciellt stressad när värkarna kom igång var inte helt oväntat, och förstås åt hon sin mat också som vanligt. Sen att hon kräktes upp den senare bekymrade inte henne nåt speciellt. Hon sov hela natten före, visade inga tydliga tecken egentligen på att en valpning var nära - mer än att tempen gick ned till 36,9 klockan 11.00 dagen före.

Det tog lite tid att föda fram den första valpen, så misstanken fanns förstås att det kunde vara något som inte var bra med den. Och mycket riktigt så föddes det en död tik allra först, varför vet vi förstås inte - den såg helt okej ut på alla sätt, men det fanns inget att göra för den tyvärr. Den föddes klockan 11.15

Sen gick det undan, redan efter fem minuter föddes nästa valp.

 
Valp nummer två föddes alltså klockan 11.20, en tik som vägde 365 gram och är i och med det den största i kullen. Hon fick namnet Soho. 

 
Tredje valpen föddes klockan 11.43, också det en tik. Hon vägde 295 gram och är den minsta i kullen. Hennes namn blev Chelsea. 

 
Nästa valp blev första hanhunden, han föddes klockan 12.00 och fick namnet Brent. Hans vikt var 335 gram. 

 
Valp nummer fem föddes klockan 12.10, en hanhund vid namn Kingston. Han vägde 358 gram. 

 
Så var det dags för en tik igen, klockan 12.43 föddes tiken Piccadilly. Hon vägde 342 gram. 

 
Sedan blev det en längre paus till nästa valp, en hanhund som föddes klockan 15.30 och var rätt så medtagen när han föddes. Hans namn blev Oxford och han vägde 356 gram. 

 
En längre paus också till sista valpen, också det en hanhund. Han föddes klockan 18.30 och fick namnet Harrods, vikten var 359 gram. 

Även om vi har det underbart här i Spanien i värmen, så visst längtar jag hem till min lilla prinsessa och hennes små nu   

I lördags föddes Almas och Rileys valpar, totalt var det fyra valpar men två var dödfödda. Varför är ju svårt att säga, men Alma har blött lite några dagar före valpningen. Vi åkte till veterinär där hon undersöktes och det även togs ett ultraljud på henne, men där såg allt normalt ut. Vi misstänkt dock att det kunde vara så att en valp var död, och mycket riktigt så var första valpen död. Jättetråkigt förstås, men vi var ändå så glada att den kom ut naturligt.
 
Nästa valp föddes klockan 10.25, en pigg svart/vit tik som heter Sidney. Hon vägde 375 gram och var med det den största i kullen när de föddes. 

 
Bara en halvtimme senare föddes nästa valp, en svart/vit hanhund som fick namnet Texas. Han vägde 297 gram och föddes alltså 10.55

Fjärde och sista valpen föddes sedan en timme senare, en ganska så liten tik. Hon såg helt okej ut i utvecklingen så kändes som det bara var otur att hon dött, sorgligt såklart - men det är sådant som händer, det vet vi ju.

Alma hade väldigt lätt valpning, typ någon krystvärk bara så kom de ut - och hon har varit en fantastisk mamma såhär långt. Väldigt mån om de små och mycket försiktig när hon ska lägga sig ned hos dem   .

 
Tiken Sidney som nyfödd   

 
Texas fyra dagar gammal

 
Sidney fyra dagar gammal

Zonja hade tid för valpning på lördag, men det är väldigt sällan tycker jag som tikarna går tiden ut. De flesta valpar ett par dagar före. Så blev det också för Zonja, jag har som vanligt tempat henne för att se när det börjar bli dags för valpning - och Zonjas temp har legat lite högt hela tiden, alltså hennes normaltemp. Så när den gick ned till 37,4 var jag inte helt säker på att den var helt nere, för bara några timmar senare låg den på 37,8 igen och där stannade den sen. Det var också lite svårt att se nåt på Zonja själv, hon var rätt så lugn - lite flåsig, men vem är inte det nu när det är så varmt. Bäddade ytterst lite och det som brukar vara det säkraste tecknet på att valpning är på gång, att dom matvägrar, det såg vi inget av. Zonja åt både sin frukost och sin kvällsmat med god aptit i onsdags.

Vi hade en avslutning för de barn som ska sluta på förskolan för att börja 6-års till hösten på onsdag kväll, men jag tänkte att det nog inte skulle bli nån valpning förrän torsdag. David var hemma med henne under tiden jag var borta och han tyckte också att hon var rätt så lugn. Jag var hemma igen kring 21.00 och åt lite te & mackor samt pratade i telefon med Jacob när Zonja helt plötsligt började krysta bredvid mig. 

Nu blev det fart på oss kan man säga, David kokade sax, trådar och peanger medan jag kastade mig i duschen - för en dusch var något jag längtat efter hela kvällen eftersom jag varit utklädd till pirat under avslutningen. Så varmt med alla dom kläderna plus att jag var målad i ansiktet för att det skulle se ut som skägg.

 
Jag trodde barnen direkt skulle se att det var jag, men de var allt lite fundersamma om det verkligen var jag....

Tillbaka till valpningen, en snabbdusch blev det och direkt när jag var färdig så var det dags för första valpen att göra entré. Zonja skrek en del när valpen precis föddes så det var bra att vi var två stycken, David fick lugna henne medan jag tog hand om valpen.

 
Jag trodde hon skulle vara för skärrad för att ta till sig valpen direkt, men icke - hon började slicka på valpen på en gång och kärlek uppstod mellan henne och valpen - alltid lika underbart när man ser moderskänslorna kickar in   

 
Första valpen föddes alltså 21.23, i onsdags den 14/6. En tik som fick namnet Nettan, hon vägde 347 gram. 

 
Bara 20 minuter senare, klockan 21.43 föddes nästa valp - också det en tik. Hon vägde 294 gram och är i och med det den minsta i kullen. Hennes namn blev Nadina. Hon har lite svaga tan-tecken just nu, men det brukar ju bli mer när de växer på sig. 

 
Lite längre paus till valp nummer tre föddes, en tik som heter Noelle. Hon vägde 365 gram och är med det den största i kullen. Hon föddes klockan 23.05. 

 
Sist, och nästan minst, var hanhunden Nemo som föddes klockan 02.20 Han vägde 304 gram. Han har också ganska så mycket tan-tecken redan nu. 

Vid det här laget var jag rätt sliten och trött. Jag hade öppnat på morgonen på mitt arbete och då åker jag hemifrån 05.45, sedan jobbat till 13.00 - hem och klippte en hund för att sedan åka tillbaka till arbetet till 15.00 Och så kom jag hem direkt till valpningen och var vaken typ hela natten. Jenny kom klockan 04.00 för att byta av mig så jag fick sova en timme innan det var dags att åka till jobbet igen, 05.45 Livet som hunduppfödare är fullt upp - man kan inte säga nåt annat, men det är frivilligt så ingen idé att klaga på det. Kan dock säga att det var väldigt skönt när jag kom hem igår kring lunch och fick sova en stund bredvid nöjda valpar och en duktig mamma Zonja   

   
Det enda bekymret just nu är att det är olidligt varmt för Zonja och valparna, vi gör vad vi kan för att svalka henne men valparna är ju så känsliga för drag och kyla när de är såhär små - det är sällan jag önskar kallare väder, men just nu vore det välkommet faktiskt. 

I måndags var det dags för årets första pizza gjord i vår egen pizzaugn. De blir sååå goda där - stor skillnad mot när vi gjort dom i vanliga ugnen inne. Det var Jenny som beställt pizza eftersom hon fyllde år i måndags   .

 
Vår egen pizza-bagare är David förstås, det där med att laga mat är han så mycket bättre på än mig så det är inte ofta jag behöver laga mat här hemma.

 
Freja roade sig med såpbubblor, sommaren är en så härlig årstid. Tänk om det kunde vara såhär året om   

I fyra hela år har Jacob pluggat i Umeå - med målet civilekonom. Han har kämpat på och varit så otroligt enveten och duktig med sitt pluggande    Det kommer definitivt från hans far mer än från mig, eller ja kanske från båda i och för sig. Drivet har han nog från sin mamma och intresset för att plugga från David. Men nog om det. Nu var det Jacob det handlade om. När han skulle börja plugga i Umeå hösten för fyra år sedan så var det stört omöjligt att få någonstans för honom att bo. Vi letade dag och natt kändes det som, men icke - det var årslånga köer på allt. Till slut var det då dags för honom att åka dit för att det skulle starta, och utan boende var han då. Ännu värre var att hans föräldrar var utomlands och inte ens kunde skjutsa upp honom dit, han fick ta sin resväska och åka tåg upp lite på måfå bara - han var inte så imponerad av oss just i den stunden. Men vi har alltid litat på honom och hans förmåga att lösa saker och ting - och såklart löste han även detta. Han bodde några nätter hos någon kompis, och fick sedan hyra ett rum hos en jättetrevlig person (allmänt kallad gubben) och där bodde han några månader till han fick tag på en lägenhet, äntligen.

Han trivdes jättebra till en början och det blev såklart ännu bättre när han träffade sin kärlek Frida där i Umeå   . Sen kom då Covid.... och då var det tungt ett tag. Att bara plugga på distans i något som till slut blev fler år var inte vad han eller någon av hans studentkompisar tänkt sig. För jättebra kompisar hittade han där som han trivts bra med. Om han inte haft dom och framförallt Frida och hennes familj som tagit hand om Jacob på ett fantastiskt sätt så skulle det känts så tungt att ha honom 50 mil bort, alldeles ensam. Vi är så otroligt tacksamma för allt som Frida och hennes familj gjort för honom under dessa år - vet hur mycket det har betytt för honom   .

Sen flyttade ju också cocker spanieln Lotta dit för 1,5 år sedan - det har nog också bidragit till att han trivs bra där, trots att han är en "fryslort" som sin mamma. 

För nu är alltså studierna färdiga, fyra hela år och examen nu som civilekonom - vi är såklart sjukt stolta över honom   .

I fredags var då ceremonin där de får gå upp på scen och få sitt diplom, själva examensbeviset får de senare fick vi reda på. Här kommer lite foton från dagen som vi fick äran att dela med honom.

   
Lite uppstart hemma med Lotta-gos, Lotta ser helt galen ut på kortet - men tror det kan  bero på att hon är i behov av en klippning   .

 
Foto såklart på fina paret   

 
Här i aulan var själva ceremonin, varje "student" fick bara bjuda in två personer på denna ceremonin. Men det släpptes några biljetter som blivit över och då lyckades Jacob få en till vilket gjorde att även Frida kunde gå förutom jag och David   

 
Här är Jacob med flera av sina studiekompisar

   
Med bestämda steg upp på scenen för att ta emot sitt diplom till publikens jubel och applåder.

 
Alla dessa är nya civilekomoner och ska nu ut och söka jobb. Vissa av dom har redan jobb, men det verkar vara de som flyttat på sig - eftersom Jacob tänker sig vara kvar i Umeå (ett tag i alla fall) så har han inte fått något jobb ännu, men vi får väl se vad det kan bli så småningom - han har sökt flera jobb så förhoppningsvis till hösten är det dags för jobb för honom. Jag som mamma tycker han borde få ett skönt sommarlov först (helst hemma hos mamma i Sandviken), det tycker jag han är värd   .

 
Jag har tittat på livestreamingen från ceremonin flera gånger, såg när jag fotade av honom där att det lämpligt nog var ett foto på honom som liten i bakgrunden   

 
Så snygg (mamma är inte alls partisk)   

 
Ni ser väl så malliga vi ser ut, David och jag! Eller ja, kanske mest jag...

 
Flera av hans fina studentkompisar, jag tyckte det kändes lite sorgligt att de ska skiljas åt nu - så jag fick allt en liten tår i ögat när jag tänkte på det

 
Efter ceremonin bar det av mot Vännäsby där Fridas föräldrar och syskon bor. Dom hade gjort så fint och lagat supergod mat som vi kunde fira med. Frida hade också bakat två tårtor till efterrätt, det blev två för Jacob kunde inte bestämma sig vilken sort han ville ha. Sedan hade också Frida bakat ett så fantstiskt gott bröd med mozzarella i - det måste hon göra igen!

 
Fridas far och morföräldrar var där också, samt Jacobs farmor och farfar som också åkt hela vägen upp till Umeå för att fira Jacob, något jag vet Jacob var så glad för eftersom dom alltid betytt så mycket för honom   

 
Lite presenter blev det också såklart. Fler presenter kommer nog när vi ska fira hans examen här i våra trakter i början av juli   

 
Fint kort på Jacobs bästa tjejer     

Efter att ha varit ganska så lugn hela dagen igår så var det förstås så att när det börjar bli kväll var det dags för valparna att komma ut. Dilba hade tid att valpa i fredags, så hon gick en dag över tiden om man räknar på den första parningen. Vi förstod nästan det eftersom valparna var väldigt små när vi röntgade henne då hon gått lite drygt fyra veckor. Fem valpar syntes på röntgen, men det var svårt säga exakt tyckte veterinären eftersom de inte var så stora Nu blev det sex stycken, så en bonusvalp fick vi   

 
Första valpen föddes klockan 21.47, en hanhund som vägde 377 gram. Han fick namnet Mick. 

 
Valp nummer två var även det en hanhund, han föddes klockan 23.24 och vägde 382 gram. Namnet blev Marshall. 

 
Dilba med sina två förstfödda   

 
Första tiken föddes klockan 00.26, hon vägde 380 gram och fick namnet Milla. 

 
Fjärde valpen var en tik, hon föddes klockan 01.19 och heter Marilyn. Vikten var 371 gram. 

 
Valp nummer fem har en väldigt speciell teckning, ena örat är vitt och i stort sätt hela huvudet är vitt   Han föddes klockan 01.32 och vägde då 358 gram. En hanhund alltså och hans namn blev Manne. 

 
Sista valpen var även det en hanhund, han föddes klockan 03.18 och fick namnet Mistral. Vikten var 383 gram.

 
Frukost serveras på sängen   

Mejram hade tid att valpa på lördag, men vi förstod nästan att hon inte skulle gå tiden ut för hon har varit orolig de senaste dygnen. Natten mellan söndag och måndag flåsade hon väldigt mycket hela natten och måndag morgon var tempen 37,5. Sedan var hon rätt lugn ändå under dagen, flåsade en del men bäddade inget. Kring lunch låg tempen på 37,3 så vi förstod att det kunde vara på G då. Några timmar senare var den ännu lägre, 37.2 Kvällsmaten kastade hon i sig och då var tempen lite högre igen, 37.6 Vattnet gick 45 min efter det och sedan tog det bara en kvart så var första valpen ute, efter två krystvärkar!

 
Det var en hane som föddes först, klockan 18.30 Han vägde 320 gram och fick namnet Limpan. 

 
Andra valpen föddes kl 19.25, en tik som var mycket upprörd när jag skulle torka av henne! Hon protesterade högljutt och ville direkt till sin mamma för att äta. Hon vägde 275 gram och fick namnet Lilja. 

Valp nummer tre var en hanhund, han föddes kl 19.55 och fick namnet Laban. Vikten var 370 gram. 

 
Tio minuter senare, kl 20.05 föddes en till tik. Hon fick namnet Luna och vägde 258 gram och är med det den som är minst i kullen just nu.

 
Klockan 21.12 föddes en hanhund igen, han har en lite annorlunda teckning i huvudet. Det ser ut som han har ett piratöga   Hans namn blev Ludde och han vägde 340 gram.

 
En till hanhund föddes kl. 21.50, han fick namnet Lasse. Vikten var 405 gram och han är just nu den största i kullen. 

 
Så blev det en lång paus, vi var tveksamma till om det var någon mer valp kvar. Men 00.50 föddes hanhunden Lexus, han vägde 380 gram. 

 
Lilja, som den envisa valp hon redan är, har sugit sig fast på tutten och vägrar släppa fastän hennes mor ställt sig upp. Inte illa när man inte ens är ett dygn gammal att kunna hålla sig fast så!

 
Tikarna

 
Hanhundarna

 
Alla sju tillsammans   

 
Vi hade hjälp under valpningen av bästa Esther, få barn som har sån bra hand med hundar som hon har