Barecho

Senaste inläggen

Av Helene - 22 juli 2018 19:26

Redan i höstas började funderingarna kring ifall vi skulle arrangera något jubileumsfirande 2018 eller inte. När vi firade 10 år som uppfödare och 20 år som uppfödare gjorde vi det utifrån vår första ESS-kull, men första Barecho-kullen föddes 1988-08-04, då av rasen Svart mellanschnauzer. Men det rätta året som vi startade vår uppfödning var förstås 1988 och inte 1989 när första ESS-kullen. Det var första funderingen, sen var det ju också det här var vi skulle vara, när skulle vi ha det, hade vi tid, vad skulle vi ha för upplägg osv. Massor med för och emot vad vi skulle göra och inte.... Hur det var så gick vi i iaf i början av året ut med en förfrågan om något intresse fanns för detta och vi fick massor av svar att flera var intresserade av att delta, det kändes förstås otroligt roligt och i och med det bestämde vi oss för att vi skulle ha någon form av jubileum. När vi firade 10 och 20 år som uppfödare hade vi en utställning i samband med det, inte på nån form av allvar alls. Utan som en rolig grej bara, det har verkligen varit fantastiskt roligt varje gång att få se så många hundar vi fött upp samlat på ett tillfälle. När jag ställer ut själv ser jag ju tyvärr inte alls lika mycket som jag många gånger skulle vilja göra. Vi beslöt att också bjuda in hundar till året jubileum som var efter hanhundar/tikar vi ägt och/eller fött upp - och flera hade hörsammat det vilket var väldigt roligt.


Vi bokade Årsunda IP för vårt firande, en plats jag tycker är perfekt för dylika arrangemang eftersom man kan vara där både på dagen och på kvällen. Domare till utställningen skulle vi också bjuda in - valet föll enkelt på Micke från kennel Caci's, är det några uppfödare jag har respekt för så är det dem och Micke har följt springer som ras i många, många år vilket gjorde att det kändes otroligt roligt att få honom som domare på vår jubileumsutställning. 


Planeringen har sedan varit i full gång under sommaren - lyckligtvis erbjöd sig min mor och hennes väninna Maud att hjälpa till med allt som hade med maten att göra vilket var en otrolig lättnad för oss   . Vi skulle ju ha både mat under dagen och sedan på kvällen också. David och jag hade funderat på catering, men si det tyckte inte dessa "pantertanter"  - de skulle minsann laga maten själv, och man kan ju inte säga annat än att det blev en dundersuccé, tror alla som var på festen pratade om vilken god mat det var   .


Helgen före vårt jubileum var det Club show och dit är det en del att göra också för mig som tar emot anmälningarna dit, samt att alla våra hundar skulle göras färdiga för att ställas ut där. Tidsoptimist är man ju som de flesta andra, så det mesta som skulle göras inför vårt jubilem tänkte vi göra dagarna före... men det blir ju inte alltid som man tänkt sig eller hur...


Natten mot måndagen bajsade Paco inne, det var diarré - men sånt händer ju ibland så vi tänkte inte något mer på det. Han åt sin mat på måndagsmorgonen, var lite loj men i det stora hela var han som vanligt. Åt bara lite på måndagskvällen, men drack vatten utan några problem. På tisdagmorgon var han sämre, han bajsade diarré med lite blod i samt ville inte äta (helt olikt honom, han är otroligt glupsk annars). Han ville inte ens äta typ skinka som han annars älskar, vatten drack han ytterst lite. Värmen gjorde ju att vi blev mer än oroliga förstås och David åkte iväg till veterinären med honom där han fick dropp samt lite olika medikament. Jag hade förstås fullt upp med alla förberedelser för jubileet, där en av sakerna var att vi inte fått rosetterna som var beställda för länge sedan! Kontakt togs med företaget vi beställt ifrån och det visade sig att de skickade dem på tisdag - lite väl sent kan man ju tycka när utställningen var på torsdag. De försäkrade dock oss om att vi skulle ha paketet under onsdagen.


På onsdagen var Paco inte alls bättre - fortfarande var han väldigt loj, åt inget och ville inte dricka nästan något. Oftast stod han bara och tittade på vattenskålen, ungefär som om han var törstig men mådde för illa för att dricka. En till tur till veterinären blev det, för mer dropp och annan sorts medicin. Vi sprutade i honom vatten med druvsocker i hela tiden också. Allt skulle ju göras färdigt inför jubileet också under onsdagen - samtidigt som vi var så oroliga för Paco, såklart var han viktigast av allt, men vad gör man? Kan ju inte ställa in allt heller? Så vi kämpade på med alla förberedelser, David åkte runt halva Gästrikland i hopp om att hitta på våra rosetter som såklart inte kommit fram. Samtidigt som vi skulle till veterinären med Paco... 

 


Hur det nu var så blev allt färdigt i alla fall (ja förutom rosetterna då, de kunde vi ju inte göra något åt att de inte kommit fram). Jenny kom hit efter jobbet på onsdagen och hon & jag fördelade alla priserna till utställningen, vi var väl färdiga kring midnatt ungefär. Tusen, tusen tack för alla hjälp - vet inte hur vi hade klarat av detta själv utan Jennys hjälp   .


Torsdag morgon kändes Paco ändå lite piggare, han ville vara med mig hela tiden som vanligt och han drack lite mer vatten. Jacob skulle vara hemma med Paco under tiden vi var borta, han gav honom också vatten hela tiden så vi visste han fick i sig det han behövde. Men svårt att fokusera på jubileumet, tankarna fanns såklart hos Paco hela tiden. När jag så strax före lunch åkte hem för att titta till honom (inte för att jag inte litade på Jacob, men jag ville se själv hur han mådde) så möttes jag av en helt annan hund. Nu hoppade han på mig och ville t.o.m äta lite skinka som jag bjöd honom på. En sån lättnad, en sten föll verkligen från mitt hjärta när jag såg att han var på väg att återhämta sig. Vad det var kan vi bara spekulera i, men eftersom ingen annan hund reagerat med dålig mage måste det vara något han ätit. Han är helt tokig i att slänga i sig saker han hittar ute så låter inte alls osannolikt. Sen var det väl den värme vi haft nu kring 30 grader hela tiden som gjorde att det tog längre tid att återhämta sig, något annat kan det inte vara känns det som. 


I strålande väder (såklart, vad annat denna sommar?) åkte vi ner och gjorde i ordning det sista inför vårt firande. Allt gick enligt planerna där och när så alla våra härliga valpköpare & vänner började komma kändes det mycket bättre - jag kan inte nog tacka er alla som kom, tror inte ni förstår hur mycket det betydde för mig att ni tog er tid att fira detta med oss. Usch, ögonen tåras nu när jag skriver detta och jag borde säkert ha tackat er alla på middagen, men eftersom jag är av den blödigare sorten hade det bara slutat i att jag storgrinat   . 


Utställningen skulle börja 10.00 var det sagt, men domaren var lite sen (var förstås hans sambo Carinas fel   ). Men en kvart över 10.00 kom vi igång ungefär. Det var sagt att jag inte skulle visa någon hund och jag klarade mig ifrån det nästan hela dagen. Jag försökte sitta och titta på bedömningen så mycket jag kunde, det var som sagt så otroligt roligt att få se alla dessa glada, fina hundar i ringen med sina superduktiga och lika glada ägare. Det här kommer jag att spara som ett alldeles speciellt, värdefullt minne hos mig   .


 
Ip är som sagt en perfekt plats för dylika arrangemang tycker jag. Vi försökte lägga ringen där det skulle bli lite skugga under dagen och där det också fanns en liten dunge där de som inte hade tält med sig kunde söka skugga för sig själv och sina hundar. 


 
En apporteringstävling hade vi också under dagen, det var inte så många som ville försöka - men en vinnare fick vi; CH Barecho Winning Streak "Watson" vann den. Han var faktiskt BIS-valp på vår förra jubileumstutställning. Tävlingen gick ut på att de skulle apportera in så många saker som möjligt som vi lagt ut på 2 minuter, alla sakerna hade poäng efter svårighetsgrad. 


Vi hade också tänkt att de som ville prova på Viltspår fick göra det, ingen nappade på det - men det var så otroligt varmt där så inte så konstigt kanske. 


Några provade på lite nose-work och rallylydnad som Anki varit snäll och tagit med   .


De flesta ägnade sig dock mest åt utställningen under dagen verkade det som. Här nedan kommer både lite resultat och foton blandat. Tyvärr fick vi återbud från den tänkta fotografen sent på kvällen dagen för jubileet så vi hann inte tillfråga någon ny vilket gör att det kanske inte finns foton från alla klasser. Viktoria hjälpte till med att fota, samt att jag försökte också göra det när jag hann med. 


Vi började med Cocker spaniel (ingen affenpinscher hade anmält sig). Fyra cocker var anmälda, en av dessa gick i två klasser så det blev totalt fem starter. 


 
På fotot ovan ses tvåa bästa hanhund CH Dazzlingtails Gentleman Like Daddy samt hans morbror CH Barecho Flower Power som blev etta bästa hanhund. Trea bästa hanhund blev Barecho High Quality.

 
BIR Cocker CH Barecho Flower Power & BIM Cocker hans syster CH Barecho Four Wheel Drive. Inga rosetter hade vi fått då så ni ser att Micke sitter med låtsasrosetter i händerna istället   .


 
Här är valpklass 1 hanhundar. Fr.v.: Barecho Follow My Lead, Barecho From A Jack To A King, Barecho Give Me Your Best Shot & Barecho Glow In The Dark. 


  
Såhär blev placeringen   . 1:a Barecho Glow In The Dark, 2:a Barecho Give Me Your Best Shot och 3:a Barecho From A Jack To A King. Fonzie som stod först i klassen tillhörde de som vi kallade "hemmahundar" - de hundar som bor hemma hos oss var bara med i klasserna och fick en kritik, sedan deltog de inte i placeringen utan hade en egen tävlan på slutet av dagen. 



Domaren hjälpte till att ställa upp hundarna för att de skulle se så bra ut som möjligt på korten   


 
Valpklass 1 tikar bestod av först vår egen Barecho Gossip Hot News och sedan Dark Eye's Catch My Heart. Vinnare blev förstås sistnämda. 


  
BIR-valpklass 1 blev Dark Eye's Catch My Heart & BIM-valpklass 1 blev Barecho Glow In The Dark


 
Valpklass 2 hanhundar bestod av dessa två; Barecho Empires Attraction & Honesto Hermoso Spotted With Charm


 
Vinnare av klassen blev Honesto Hermoso Spotted With Charm


 
Tvåa i klassen blev då Barecho Empires Attraction


Det var också två tikvalpar i valpklass 2.

 
Vinnare blev Harmonia Hermosa Spotted With Charm


 
Och tvåa i klassen blev Wilmio's Nice Piece Of Art


 
BIR-valpklass 2 Honesto Hermoso Spotted With Charm & Harmonia Hermosa Spotted With Charm


Tyvärr finns inga foton från hanhundarnas juniorklass   . Resultaten såg dock ut på detta sätt: 1:a Barecho Crash The Party, 2:a Barecho Don't Tell Mama och 3:a Barecho Brilliant Disguise.


 
Endast en deltagare i unghundsklass hanhundar; Barecho All Rights Reserved.


 
Här är placeringen i öppen klass hanhundar. 1:a Barecho When It Has To Be Good, 2:a Barecho You Really Got Me, 3:a Barecho Quick Dynamite & 4:a Barecho With Class And Style.


 
Ett till foto på Öppen klass-ettan och tvåan   


 
Här är de tre första placerade i championklassen. 1:a Salsy Dog's Forever And A Day, 2:a Barecho You Rock My World, 3:a Barecho Spitting Image. 4:a blev Barecho All Rights Reserved, tyvärr inte med på bild.


 
Vinnaren av championklass hanhundar: Salsy Dog's Forever And A Day


  
Veteranklass hanhundar bestod av två hundar, här är de placerade 1:a Barecho Deal Or No Deal och 2:a Barecho Winning Streak.


 
Superveteranklassen som var för veteraner över 10 år hade en deltagare; Barecho Let The Music Play.


 
Här är en del av de hundar som deltog i bästa hanhundsklassen. Först är det de tre juniorerna som står i den ordning de placerades, sedan kommer unghunden. Efter det syns de fyra som placerades i Öppen klassen och man kan också se vinnaren av championklass längst till höger på detta foto.


 
Här kommer resten av deltagarna i bästa hanhundsklassen. Först står championhanarna i placeringsordning och sedan de två veteranen samt superveteranen allra sist. 


Fortsättning följer imorgon för nu ropar David att maten är klar och han har gjort plankstek med oxfilé dagen till ära eftersom vi firar 18-åring bröllopsdag idag   


 
Avslutar med detta foto på en av de sötaste i publiken   









ANNONS
Av Helene - 18 juni 2018 22:30

Förra året var vi till Leeds och ställde ut våra hundar på en Championship-show för alla raser, det gav mersmak så vi började prata i vintras om att vi skulle åka på en utställning igen denna sommar. Letade helg som kunde passa både vad det gäller hundvakt och utställningar vi ville delta på i Sverige. Helgen som var visade sig vara en lämplig helg och då domaren även var den som gett vår Clådan (CH Barecho Quest For Success) CC samt bästa tik på Crufts för några år sedan blev det just utställningen i Border Union som vi valde. 

Vi övertalade Jenny (nåja, så himla svår att övertala var hon inte...) att följa med och ta med sina två welshar på resan. Att kunna kvalificera hundarna till Crufts var det vi ville uppnå i första hand, men vi hade såklart också hopp att det skulle kunna gå bra i övrigt också. Om man placerar sig som 1-3 i vissa klasser kvalificerar man sig, här kan man ju också anmäla till fler klasser - nåt som jag inte förstår vitsen med helt måste jag säga. 


Ett himla krångel var det när vi skulle anmäla, något som jag krånglade med när vi var i Spanien. Till slut lyckades vi iaf få alla hundar anmälda; tre av våra, Jennys tre och vi fick även låna med oss två av Evas hundar   .


   
Ja här börjar ju de flesta resor för oss - i hundbadet. Här är det våran Pasta-makaron som badas   .


Torsdag morgon strax efter 08.00 startade vi hemifrån, vi mötte upp Jenny utanför Heby (tack för lånet av parkeringsplats Lena K). I Sala träffade vi sedan Eva för att ta emot Sindy och Donner som alltså skulle med på resan de också. 


Vi har alltid åkt tunneln när vi åkt till England tidigare, men denna gång bokade vi färjan mellan Calais och Dover istället. Halva priset nästan blev det, och det som gjorde det billigare var att de inte alls tog lika mycket betalt per hund som de gör i tunneln. Dock måste man ju passa en tid lite mer med färjan än om man åker tunneln. 

   
Vi turades om att köra hela natten och färjan gick sedan ca 06.00 på morgonen, skönt då med lite paus på 1,5 timme när vi kunde äta frukost och vila lite. 


   
Härligt när man sen möts av Dovers vita klippor   .


"Bara" knappt 70 mil kvar att köra då - utställningen Border Union ligger som namnet antyder förstås på gränsen mellan England och Skottland. För mig var det första gången jag fick möjlighet att besöka Skottland så det kändes lite extra roligt. Resan upp dit gick bra - några stopp blev det förstås och det brukar vara David som mest kör på fel sida vägen i England, denna gång fick jag göra det också. Gick bra, men jag fick koncentrera mig lite extra. Konstigt ändå hur snabbt man ändå kommer in i att köra på fel sida.


   
Vi hade bokat boende på ett ställe som hette Elishaw Farm Cottages, såg väldigt mysigt ut på hemsidan men man vet ju aldrig hur det sen är i verkligheten. Kan dock säga att detta var ännu bättre på plats än när vi bara såg foton på det. Ett helt fantastiskt ställe - förutom de små "midgies" som fanns där. Det var som småsmå knott, typ som vi kallar Svens hemma hos oss. De var hemska, kröp in i ansiktet och bet som fasiken - rent förskräckliga!


   
Fin utsikt från innergården.


   
Kan man få ett bättre välkomnande när man varit ute med soporna?


   
En egen lite uteplats som var inhägnad fanns till just vår stuga.


   
Nu blev det inte så att vi kunde sitta ute och äta nånting, vädret var inte kanonbra direkt och sedan var det de där småknotten också...


   
Det var två stugor som de hyrde ut, eller stugor är väl egentligen inte rätt namn. Det var mer två delar i en länga av ett gammalt hus. Gemensam innergård hade vi och sedan egen uteplats med utgång till från själva stugdelen. 


   
Väldigt fräscht och hemtrevligt, luktade gott av nyplockade blommor och en nybakt kaka som väntade på oss i stugan när vi kom dit. 


   
Där ser ni dörren som gick ut till uteplatsen. 


   
Perfekt ställe att rasta hundarna på blev detta, till och med vår ytterst kräsna dam Pasta tyckte detta var helt okej att göra sina behov på.


   
Tre små ponnies hade de där, de brydde sig inte speciellt mycket om oss och våra hundar. När det åskade var de dock jätterädda, jag tyckte så synd om dem när de sprang runt i hagen när det blixtrade som värst.


   
Får fanns det överallt, vart man än tittade så var det får, får och får. Dessa får fanns på andra sidan vägen mot där vi bodde. Jag som klippt några får nu tycker nog ändå att jag lyckats bättre än den som klippt denna stackare   .


   
Vi fick en skotsk flagga när vi stannade till på gränsen mellan Skottland och England där det lämpligt nog var en parkeringsplats där man kunde njuta av utsikten. Vädret var ingen höjdare, det blåste rejält kan man väl säga!!


  

   
Ny frisyr fick jag också, snyggt - nja inte speciellt...


   
Fantastiska vyer


      
Här är själva utsiktsplatsen vid gränsen - ett motorcykelgäng från Tyskland var där samtidigt, jag kan säga att jag var extremt nöjd att få hoppa in i en varm bil och inte på en kall motorcykel när vi åkte därifrån. 


   
Ett till kort på vår fina baksida   


   
Pasta hon trivdes på vår säng hon - barnens gamla lakan passar bra som skydd på alla resor, fint med lite Pokemon...


      
Hundar var det överallt i stugan. De som hyrde ut hade hundar själva så de var väldigt positiva, inget extra behövde vi betala för de 8 hundar vi hade med oss. 


   
Vi var på lite sightseeing i lilla byn Otterburn som var den som låg närmast där vi bodde. Det här var tydligen nåt populärt bröllopsställe - nu tänkte väl inte vi gifta om oss direkt, men Jenny kanske det kan passa nån gång i framtiden   .


   
En promenad till lokala affären blev det också - kändes som man var med i nån gammal engelsk serie när vi var inne i affären. Så puttinuttigt allting - inte direkt som våra stora Ica-affärer. 


  

Men alltså, är det inte väldigt märkligt hur de har vattenkranarna på många ställen i England. Hur ska man kunna tvätta sig när det kommer kokhett vatten i ena kranen och iskallt i den andra, hur får man det lagom då lixom??


          
Kort på alla hundarna var vi ju tvungna att få till - det tog ett tag men till slut så blev det ändå skapliga kort   

   
De som bodde i stugan bredvid hade två labradorer - de tog vår fotografering med ro, men deras ägare var rätt så fascinerade av alla våra hundar. 


   
Vi åkte till utställningen och tittade redan på lördagen, bra att veta hur vi skulle ta oss dit och vart vi skulle parkera. Själva utställningsområdet är ett fast område kan man säga - som är till för utställningar och dylikt. Runt området fanns det sen rejäla ytor som användes som parkering. Man fick en parkeringslapp med PM och där stod en siffra, tror det var fem olika parkeringar och man fick då parkera på den som var närmast sin ring och det tält där man skulle ha sina hundar. 


   
Så var det asfaltsgångar in som man lätt kunde dra sina vagnar på, tänk om vi hade såna här områden i Sverige också!


 
Men känns väl som det börjar bli dags även för England att skrota dessa? Knappt någon hade sina hundar där utan de har burar precis som vi har här. Tänk så mycket mer utrymme som skulle finnas i dessa tält om de tog bort allt detta?


 
Alla har en ring utomhus, men det finns också en "wet weather ring" där man kan vara om det blir dåligt väder. Det regnade ytterst lite när vi var där på lördagen men knappt någon var utomhus. Ringarna inne var pyttesmå, men hundarna visas inte heller lika mycket i rörelse här som hemma. Det skulle aldrig fungera hos oss där vi prioriterar att se på rörelserna i så stor utsträckning. 


 
Vi åt på den lokala puben på kvällen - maten var väl "sådär". Men trevligt att de hade hundar med sig in på puben, sånt gillas   . David däremot irriterade sig på att servitriserna hade ipads där de tog upp beställningarna och hörsnäckor - nej, det passade inte tyckte han. Speciellt inte på en gammal pub som denna....


 
Som tur var regnade det inte något under den dagen vi ställde ut, utan vi kunde vara ute hela dagen. Först ut av våra hundar var Donner (Barecho Don't Tell Mama). Han skötte sig kanon och var så otroligt fin i ringen tillsammans med Jenny, han placerades som tvåa och blev då kvalificerad till Crufts!


 
Sen var det Biggles (Barecho Bring The Gold) tur, han blev tvåa i juniorklassen och blev då kvalificerad även han. 


 
Yalla (CH Barecho You Rock My World) gick i Limit dog, han placerades trea och även han var då kvalificerad till Crufts, roligt   .


 
Blingbling (Barecho Bling Bling No Way) gick i juniorklassen, inga av våra tikar placerades i någon klass. 


 
Sindy (CH Barecho Xtra Sweet) tävlade i Limit bitch


 
Pasta (CH Barecho Party In My Head) tävlade i Open bitch.


Så inga resultat att hurra för direkt, lite besvikna var vi ändå, det måste jag erkänna - mest eftersom Clådan då blev bästa tik på Crufts för denna domare i betydligt hårdare konkurrens och de hundar vi hade med oss nu påminner om henne på många sätt. Men så är det, man lär sig något nytt varje gång och bara att ta nya tag och hoppas på bättre lycka nästa gång. Vi var såklart ändå glada att vi fick tre hundar kvalade till Crufts nästa år   . Sen såg jag också en väldigt fin tik där (den blev inte heller placerad så man kan väl säga att domaren och jag hade väldigt olika smak...) och är det något man hoppas på dylika resor så är det att hitta någon ESS man tycker speciellt mycket om där man kanske kan ha tur att få något bra själv ifrån den nån gång i framtiden.


     
Jennys GT blev inte placerad i Open dog, men många kom fram efteråt och sa att de tyckte han var så fin - sånt är ju alltid roligt att höra   . Tyvärr fick vi inget foto på Jennys valp Tonic, han placerades som tvåa i klassen och kvalificerade sig även han. 


   
Lite fotografering av Yalla blev det när vi kom hem innan det blev köppizza och tidigt i säng.



Idag är det hemresa som gäller - litet lunchstopp i närheten av Peterborough blev det. De har så superbra såna här rastställen i England, finns allt möjligt att äta - till och med så det passar mig.   

 
London passerade vi på lite avstånd.


 
Väldigt fint i Dover med en ståtlig borg i bakgrunden.


 
I väntan på färjan.


 
Vi tänkte sjunga "Dover-Calais" men vi nöjde oss med att titta på utsikten och ta lite kort...


 
... eller ja, David kunde inte sköta sig förstås   .


Just nu är vi på gränsen mellan Holland och Tyskland, imorgon em räknar vi med att vara hemma igen   .



ANNONS
Av Helene - 9 maj 2018 19:06

Ja imorgon bär det av hemåt igen - och enligt rapporter hemifrån är det riktigt fint väder även hemma, härligt   


Henric, Viktoria och Elis åkte hem igår och så tomt det blev. Blev väldigt tomt redan när Jacob åkte i söndags, men nu när även de åkte (och speciellt Elis då...) så blev det väldigt tyst och annorlunda. Thomas åker inte hem förrän imorgon som tur är så någon är kvar här med David och mig!


Måndag kväll gick vi på kvällspromenad, så härligt då det inte blåste nästan något alls just då. 

 
Vi gick igenom en rätt så stor park som finns här i närheten, otroligt många hundar har vi sett där hela tiden. Faktiskt en hel del renrasiga såsom sharpei, schnauzer och dvärgpinscher. En del också såklart av väldigt oklart ursprung... Men alla hundar har haft sina ägare med vilket såklart är mycket positivt. Var alla dessa gatuhundar är som "räddas" till Sverige vet jag inte - har inte sett en enda hund utan ägare nån gång när vi varit här.


 
Men däremot katter, på en rätt så liten yta i parken såg vi hur många katter som helst. De flesta verkade inte bry sig om varandra, men på ett ställe var det två katter som jagat upp en katt i ett träd och de såg inte alltför vänligt inställda ut. David avrådde mig från att lägga mig i - men jag var bra sugen...


 
Bästa bonusfarfar drog Elis i vagnen...


 

... under tiden som mamman och pappan satt och myste på ett träd   .


 
En sista morgonpromenad med Elis blev det sen på tisdag morgon - vi gick själva i morse men det var inte samma sak. Varken något barn eller någon hund, näe - kändes mycket märkligt...


När vi sedan skulle lämna dem på flygplatsen i Alicante kändes det lite sorgligt - är något med atmosfären på en flygplats... Jag menar vi kommer ju hem två dagar efter dem och vi bor i princip bredvid varandra och ses nästan dagligen, men lite ledsamt var det allt....


Idag har vi firat Davids födelsedag   . Så värst jämnt är det ju inte även om han hävdar det då jag säger att vi inte kommer att åka på nån kryssning (vilket han drömmer om...) förrän han fyller jämnt, dvs om 6 år   . Men fira måste man ju göra ändå, även om det inte blir någon kryssning.

 
Vi startade med engelsk frukost som vi älskar båda två   


 
Men titta här, han har ändå en viss simultankapacitet - kan prata i telefon och äta samtidigt   .


Efter frukosten gick vi iväg till stranden för att sola och bada - dock blåste det så kallt så något bad blev det inte för mig.... När vi så bestämde oss för att gå tillbaka till området där vi bor och istället bada i poolen skulle jag bara gå upp till lägenheten för att skicka iväg ett mejl lite snabbt. Internet fungerade inte - så medan jag försökte koppla upp mig på något annat wifi tänkte jag vara effektiv och skölja av badleksakerna som Elis lekt med på stranden. Jag lägger en matta i dörren då jag vet hur lätt den kan blåsa igen, och vad tror ni händer? Jo dörren blåser såklart igen och mattan den blåste iväg den också. Nycklarna inne kvar i lägenheten och dörren går inte att öppna utan nyckel... suck, så går det när man försöker vara effektiv... Var bara att gå ner till poolen och sola & bada en stund till det kom en som kunde släppa in oss med en extranyckel.


 
22 grader var det i poolen och enligt uppgift 17 grader i havet. Men jag tyckte det kändes väldigt kallt ändå jag...


 
... man ser ju verkligen hur jag njuuuuter   


 

Blev inte något långt besök i poolen, nej snabbt upp i solen igen   


Efter detta äventyr begav vi oss iväg ut med bilen för att titta på lite fler områden där vi skulle kunna tänka oss köpa hus. Var väldigt fint kring Orihuela - där har vi inte varit förut, men kan nog vara intressant för framtiden. Även om villaområdet Los Balcones är min favorit fortfarande.


Åska och regnväder drog in nu till kvällen - men det är så varmt ute så det var inga problem ändå att gå i bara kortärmat till restaurangen dit vi skulle gå och fira Davids födelsedag. 


 
Jag tog en jättefräsch rätt med avokado och skaldjur, var alldeles lagom för mig som inte är så överdrivet förtjust i kött och inte kunde jag tänka mig pasta heller efter jag blev så dålig i magen sist jag åt det för några dagar sedan... David åt pizza han, den såg god ut tycker jag - även om jag nu tycker pizzor ser betydligt godare ut än de oftast smakar. 


 
Thomas åt lax, och även den såg bra ut. Är bara lite trist här i Spanien att man knappt får någon sås till maten, den lilla skålen på tallriken innehöll någon form av mandelcreme - det var typ all sås till. Lite väl torrt för min smak.


Efter en skön promenad hem är det nu dags att krypa till kojs, morgondagen består av packning, städning och flyg hemåt   .




Av Helene - 6 maj 2018 17:46

Nu har halva semestern gått, otroligt vad tiden går fort när man trivs och har roligt   . Fast så värst roligt var det inte i natt. När vi skulle gå och lägga oss vid 01.00-tiden (ja alltså jag gick ju och la mig för andra gången, hade sovit några timmar på soffan först förstås) så kände jag att magen var väldigt orolig. Blir ju smått panikslagen varje gång det händer för jag HATAR verkligen magsjuka. När det inte längre gick att stoppa utan David fick hämta hinken till mig så var jag nästintill gråtfärdig. Jacob som skulle åka hem och allt idag, tänk om han blev magsjuk på planet hem? Efter en tämligen sömnlös natt där jag spenderade mer tid på toaletten än i sängen så känns det ändå mycket bättre nu. Det måste ha varit något jag har ätit för ingen annan har mått dåligt och med tanke på att det gick över rätt så fort känns det inte som någon magsjuka egentligen. Vet inte om jag är känsligare nu när jag nyss ätit penicillin? David har nog ätit av allt jag har ätit så lite märkligt att inte han har blivit dålig då. 


Så vad har vi gjort sen jag skrev sist? Tja, mycket korsord har det blivit och allmänt slappande. Lite shopping på Habaneras har David, Jacob och jag hunnit med också. Blev väldigt besviken dock när min favoritaffär där hade slagit igen. Många affärer faktiskt som försvunnit där, undrar om det är som de säger att all onlinehandel tar död på vanliga affärerna? Trist om det är så.

 
En väldigt bra badbalja hittade vi på här i lägenheten  


 
Elis tillsammans med enda "riktiga" farbrodern Thomas   


 
Sånt ljuvligt kort på Elis och Jacob, visst syns det att de trivs ihop   


Faktiskt är det nästan Jacob han lyssnar bäst på just nu, såhär duktigt äter han inte med mig kan jag säga... Då brukar han slå på skeden så både han och jag är fulla i gröt   .


 
Igår kväll skulle vi äta ute på restaurang eftersom det var Jacobs sista kväll här. Han ska hem och byta av Jenny som hundvakt nu, meningen var att han skulle varit hemma hela tiden med hundarna - så snällt av Jenny att ställa upp så Jacob fick vara med några dagar, har varit helt underbart att få vara alla tillsammans här. 


 
Elis håller koll på att personalen sköter sig


 
Jättegod mat var det på den italienska restaurang vi åt på. Dock tror jag det var den maten jag blev dålig av så jag känner inte för att äta ute något mer nu på ett tag... Jag åt spaghetti carbonara och pannacotta till efterrätt - tror det kommer dröja innan det serveras spaghetti hemma hos oss efter detta...


 
Idag var vi på stranden, jag var inte där så länge med tanke på att jag känt mig rätt så "klen" idag. 


 
Men så härligt att se glädjen hos Elis när han till slut förstod att sanden var helt okej, i början var han mer än skeptisk kan jag lova. 


 
Lite solande blev det, men man fick passa sig då det var lite blåsigt vilket gjorde att man inte kände riktigt hur mycket solen tog.


 
Alltså han är så söt så jag måste snart äta upp honom     ...


 
... men med så fina föräldrar är det ju förståeligt att han är så söt   


 
Bonusfarfar lär Elis allt han kan...


 
Han hittade en rätt så stor grop i sanden som var intressant, duktig som han är så backade han ner i den för att vara på den säkra sidan.


 
Vattnet var väl helt okej ända till det blev vågor som stänkte - det var inte populärt och jag håller med honom, de där vågorna är bara onödiga...


 
Fina familjen   


Jacob är snart hemma hos hundarna nu, resan gick bra hem för honom. Och vi ska försöka äta kvällsmat lite tidigare ikväll, de flesta kvällar har vi inte ätit förrän ca 20.30-21.00 - men det blir ju lätt så när man tar det lite manana under dagarna....



Av Helene - 4 maj 2018 17:07

... och det är lika härligt som det låter   ! Bara att få umgås tillsammans i lugn och ro är så mycket värt för mig, sen att det är varmt och skönt också gör ju inget det heller.


Varje morgon, utom i morse då jag vaknade med sprängande huvudvärk, har David och jag tagit en lång promenad på morgonen. Det har väl tagit mellan 1 - 1,5 timme ungefär. Jacob var med ett par morgnar och Henric har hittills varit med på en promenad. Thomas och Viktoria har njutit av lite sovmorgon istället   . Elis har varit med såklart, tror han har njutit lika mycket som oss av att få komma ut en sväng på morgonen. Är ju en viss skillnad att gå i regn och kyla hemma istället för som här, längs strandpromenaden i strålande solsken. 

 
På väg med bestämda steg   .


 
Så synd bara att vi inte har några hundar med på promenaden. Apropå det så är det många hundar här i området, de går lösa helt obehindrat. Ingen verkar bry sig, varken hundarna eller ägarna - eller för den del de människor som möter dem heller. Jag kan inte låta bli att fundera ibland hur alla hundrädda, allergiker och hundhatare gör när de kommer utomlands och det är ett helt annat klimat mot hundar? Om de skulle börja gapa och skrika här om att de måste koppla hunden för att de är hundrädda - skulle nån ens bry sig då? Näe, det här lite avslappnade sättet som folk är på här passar mig väldigt bra måste jag säga. 


 
Man kan liksom aldrig se sig mätt på såna här utsikter.


 
Det är en sån här strandpromenad hela vägen från där vi bor nu och fram till själva La Mata. Alldeles lagom att gå på en sån promenad på morgonen innan frukost. 


     
Goaste ungen är med förstås   .


 
Elis och jag väntade utanför bageriet där David och Jacob gick in för att köpa dagsfärskt bröd.


 
När vi satt där och väntade kom denna flicka med någon som kan ha varit hennes mormor eller farmor. Flickan sprang fram till Elis och var så nyfiken på honom. Hon började klappa på hans fötter och Elis såg väldigt intresserad ut. Den äldre tanten som var med flickan försökte få henne därifrån och då blev hon inte glad - kanske syns här på kortet att hon inte är helt överens med sin mormor/farmor   .


 
Frukost smakade väldigt bra efter promenaden måste jag säga och att jag få äta den utomhus är ju bara för härligt.


 
Efter frukost begav vi oss iväg till Zenia Boulevard. Ett köpcenter där bland annat Primark finns, en av mina favoritaffärer   . Lite fika blev det där också förstås...

 

... det är jobbigt att shoppa, han brås lite på farmor där tror jag. 


 
David och Jacob testade poolen - men det var visst lite kallt så de kom snabbt upp igen.


 
Visst är Elis bra lik sin vackra mamma   .


 
Fast han tycker det är lite roligare att leka med sin nya traktor än sitta fint i knä och posera för foton   .


 
Viktigt att smörja in honom noga när solen är så stark - här är det fötterna som blir insmorda till Elis stora förtjusning.


 
Henric och jag har ju lite "tantgen" i oss - så lösa korsord är något vi tycker om att göra tillsammans. Men tror vi nästan aldrig lyckas få ut något korsord helt... alltid är det nåt märkligt ord kvar. 


 
Jag njuter verkligen i värmen - känns som alla onda leder mjukas upp av det härliga vädret. Tja, vinet kanske hjälper till det också, vem vet   .


 
Resesängen som finns i lägenheten trivs han bra i. Han tar allt med ro lilla Elis. När han vaknade upp första morgonen i en helt främmande säng, i ett helt främmande rum så satt han sig bara i sängen och lekte en stund innan David och jag hämtade honom för promenaden. Så härligt att han är så nöjd för det mesta, så lätt att ha honom med sig var det än är   . 


 
Va, är det någon som tycker det är för många kort på Elis? Men jag kan ju inte rå för att han är världens bästa och alla måste få se det     .


 
Lite spel har det blivit på kvällarna, men jag har faktiskt varit så himla trött att jag mest legat på soffan bredvid de andra när de spelat. Finns inte mycket som är härligare än att ligga och småsova samtidigt som man hör sina absolut bästa sitta bredvid och smågnabba med varandra. Inte mycket heller som värmer en mors hjärta mer än att se sina tre söner umgås och trivas tillsammans   .


 
Idag åkte vi buss in till Torrevieja för att gå på marknaden som är där varje fredag.


 
Mycket härliga frukter och grönsaker fanns det där, ja lite annat också förstås. Jag köpte som nån form av tunika och David ett par skärp.

 
Jacob väntar på att få sin lunch, en hamburgare som kostade typ 20:- att äta. Inte direkt vad de kostar på marknader hemma hos oss...


 
Efter marknaden åkte de andra och spelade minigolf. Elis och jag stannade kvar i lägenheten istället. Jag kokade lite spaghetti till honom och det åt han med förtjusning. Lite annorlunda stil bara när vi inte har någon barnmatstol - men han verkade väldigt nöjd att få äta på golvet. Konfunderad dock varför det inte var några hundhår med i maten?


 
Det här längtar vi INTE hem till....



  ... men detta längtar jag hem till MYCKET     





Av Helene - 1 maj 2018 20:34

Idag var det då äntligen dags för vår efterlängtade semester, en semester som vi planerat sen i höstas då vi denna gång har turen att få med alla tre barnen och barnbarnet Elis samt hans mamma på resan   .


Igår fick vi en ny kull valpar och det kan ju kanske tyckas olämpligt att åka på semester då - men det är nästan omöjligt att hitta en tid för en hunduppfödare när det är helt lugnt att åka. Känns ändå väldigt skönt då Svea är hos min mor med sina valpar och Jenny bor hemma hos oss med Curry och alla våra andra hundar. 


Jag har verkligen känt mig sliten och trött på slutet så tror aldrig en semester har varit mer välbehövlig än denna (eller så har jag bara dåligt minne   ).


Davids föräldrar har en lägenhet/bungalow i Torrevieja som vi varit till flera gånger. Den har ett fantastiskt läge alldeles vid havet och vi har verkligen trivts just i det området. Så att vi ville åka dit igen var inte så konstigt   . Dock kändes det väldigt speciellt denna gång då vi fick med oss hela familjen så att säga (hade varit jätteroligt om även Jacobs flickvän Ida kunnat följa med, men det får bli en annan gång).


Vi åkte hemifrån strax före 07.00 i morse och stannade då till hos Henric och Viktoria eftersom vi skulle åka efter varandra till Arlanda var det bestämt. När så David, jag och Jacob klampade in i hallen hos dem såg Elis mer än förvånad ut. Inte direkt vad han är van med kl 07.00 på morgonen!


 
När vi parkerat bilarna så började Davids bil krångla med bakluckan. Väldigt märkligt, man kan undra om det är något vi gör fel med just hans Volvo-bilar? Förra hade precis samma fel - och den här bilen är typ ett par månader gammal bara. Det som händer är att den inte går att öppna - bilen är upplåst helt men bakluckan är låst ändå. Suck... hela kombin full med väskor och så nät mellan dem och baksätet. Som tur var lyckades vi få upp den utan att någon av oss hann få något vansinnesutbrott på bilen   . När vi sen klev på bussen stod jag och höll emot Elis vagn så den inte skulle rulla bakåt, lyckades då stå mot en av knapparna där man trycker att man vill kliva av. Jag märkte förstås inget, till slut stannade busschauffören och sa att jag skulle flytta på mig. Alla vände sig om och kollade vilken puckot var som gjorde så att bussen stannade..haha... Jacob skämdes en del, han satt som tur var för honom en bit framför oss (i blå huvtröjan) så ingen visste han hörde ihop med oss. 

 
David såg ut att skämmas lite han också...


 
Dags att checka in allt bagage - herregud, såg ut som vi skulle flytta dit med alla väskor, barnvagn, bilbarnstol och allt annat... Till slut lyckades vi få ordning på det hela så vi kunde gå till gaten. 


 
Elis trivs bra i Jacobs famn   


 
Alltså det är säkert så att alla farmödrar och mormödrar tycker deras barnbarn är sötast i hela världen, men det är bara så att ingen kan vara sötare och goare än Elis     .


Vi var lite oroliga hur det skulle gå för honom på planet, resan var knappt fyra timmar och det är rätt så lång tid för en ettåring att bli tvingad sitta i knä. Men han skötte sig bara hur bra som helst, lite gnäll bara innan han somnade för han var såklart tvärslut med alla intryck och resan ned till flygplatsen. Han sov sedan knappt två timmar, när han vaknade var han på ett strålande humör. 

 
Han fick sitta en stund med sin bonusfarfar och där såg han ut att trivas. Till och med så David fick flera goskramar av honom - att jag satt där grön av avund brydde han sig inte om   .

 
Undrar just ja vad Elis sagt till David här...


 
Jag satt vid fönstret och David vid gången - vi hade bokat så då vi vill sitta så. Kvinnan som hamnade mellan oss såg ut att tycka det var märkligt att vi inte satt bredvid varandra, men vi tyckte det gick så bra så att sitta på detta sätt.


 
Finns inget språk som Stockholm låter så härligt på som spanska - eller beror det på att man tänker på Sällskapsresan-filmen varje gång man hör Estocolmo   .


 
Thomas hade flugit till Alicante från Kastrups flygplats. Han hade landat redan kring 09.00 på morgonen och sen väntat på oss som landade strax före 15.00 Så härligt när vi satt oss alla tillsammans i taxin sen på väg mot Torrevieja. 


 
Den här utsikten tröttnar man aldrig på... är nåt speciellt med havet. 


 
Uppackning pågår   . Lite problem blev det då vi planerat att gå för att handla mat, men fick höra att den 1 maj är nästan allt stängt här i Spanien... även matbutikerna. Vi hittade en liten butik så vi fick tag på lite till frukost iaf så det var ju bra. Kvällsmaten bestämde vi oss för att vi skulle äta ute - på den restaurang där vi ätit flera gånger och alltid varit nöjda.

 
En lång uppförsbacke är det upp till restaurangen - Henke gick med sin gamla mamma han   . De hade tänkt byta till shorts men jag sa att det nog var för kallt - lite gnäll blev det sen när det var riktigt varmt under vägen till restaurangen. Så svårt att avgöra vad man ska ha för kläder, är ca 18 grader i skuggan här idag så lite svalare. Imorgon och resten av veckan ser det ut som det ska bli varmare. 


  
Viktorias mat


 
Thomas och jag åt Pasta Carbonara, gott men lite överkokt spaghetti


 
Jacobs mat


 
Henrics mat, Elis ser inte alltför imponerad ut... Undrar om han ärvt minspelet från farmor just vad det gäller när man tittar på mat   .


  
Davids mat


 
Verkar inte gå någon större nöd på hundarna hemma...

 

... eller på katten. Han verkar tycka vi inte behöver komma hem mer så han får vår säng för sig själv.


Mätta och belåtna funderar vi just nu mest på när det är okej att gå och lägga sig - jag som inte sovit ordentligt på två nätter nu känner att en god natts sömn är precis vad jag behöver...  




Av Helene - 1 maj 2018 20:09

Vilken fantastisk sommar vi kommer att få tillsammans med alla våra valpar   . Sveas 10 cockervalpar har nu fått sällskap av Currys valpar, som även de blev 10 stycken. De tre senaste kullarna vi haft har det blivit 16 hanhundar och 3 tikar, lite snedfördelning kan man väl säga.... Så att det nu i Sveas kull är 3 hanhundar och 7 tikar, samt i Currys 4 hanhundar och 6 tikar gör ju att det jämnar ut sig lite   .


Curry hade inte tid att valpa förrän på fredag, men hon har varit så otroligt tjock varför det kändes som en befrielse när vi i söndags insåg att det skulle bli valpning igår. Vi har idag åkt till Spanien på semester och trodde vi skulle missa valpningen, men Curryburr såg till att jag fick vara med vilket förstås kändes väldigt bra. 

Jenny, som Curry är väldigt van med, kom upp igår eftermiddag och var med på slutet av valpningen. Hon ska vara hundvakt hos oss under första delen av vår semester, till Jacob kommer hem och tar över ansvaret för hundarna. Känns väldigt bra att Curry är med Jenny nu, är ju inte det roligaste att åka ifrån dem när de nyss valpat...


Curry var väldigt orolig natten mellan söndag och måndag, hela sängen skakade på natten när hon flåsade och bäddade om vartannat. När jag precis gett alla hundar mat och gjort i ordning frukost till mig så började hon krysta.


 
Första valpen föddes 07.32, det var en hanhund som vi döpte till Humphrey. Han vägde 352 gram.


 
Inte långt därefter föddes valp nummer 2, en tik som nu heter Huldra. Hon föddes 07.45 och vägde 328 gram.


  
Tredje valpen var en till tik. Hon föddes 08.05 och vägde 298 gram. Hennes namn blev Hippie. 


 
Fjärde valpen föddes 09.05, en hanhund som heter Hudson. Han vägde 336 gram.


 
Tiken Hilja föddes 09.43, hon vägde 310 gram.


 
Sjätte valpen var ännu en tik, hon föddes 11.35 så lite längre paus mellan valpen före och henne. Hon vägde 320 gram. 


 
Valp nummer sju var också det en tik, hon föddes 12.42 och vägde 340 gram. Hennes namn blev Hella. 


 
Trot eller ej, men valp nummer 8 var ytterligare en tik. Hon vägde 296 gram och föddes 15.50 Hennes namn blev Haiwa. 


 
Så var det dags för en hanhund igen, Hasso föddes 17.10 och vägde 328 gram. 


 
Sista valpen och alltså den tionde var en till hanhund. Han föddes 19.23 och vägde 336 gram. Namnet hans blev Herculez. Han har en väldigt annorlunda teckning - hela hans huvud ser ut som ett litet barns ansikte   .


 
Den stolta mamman med sina små   


 
Herculez myser med sin mamma.

Av Helene - 24 april 2018 21:33

Här kommer äntligen de utlovade korten på Sveas valpar   . De fyller redan en vecka idag, så otroligt fort det går. Inga ögon öppna än förstås, men så långt borta är det nog inte - de brukar öppna ögonen lite tidigare än springervalpar så kanske det blir till helgen.


Svea (CH Backhills Just Awesome) som är mamma till valparna är halvsyster med Vera (CH Backhills Quality Design) som numera är pensionär boendes hos min mor Margareta. Svea har samma ljuvliga temperament som Vera så vi hoppas hennes valpar ska bli lika trevliga som Veras   . De tre korten här nedan är på Svea   

     


Valet av hane i denna kull var inte lätt, hade flera fina cockerhanar som jag funderade på men valet föll till slut på en tämligen okänd hanhund som varit hos mig för klippning för ett tag sedan. Ni vet när man känner på en hund och bara känner hur välbyggd den är? Så var det med Nisse (Tozzi Ekstra News) som han då heter. Jag älskar ju breda bakställ - där bredden och styrkan finns hela vägen från korset ända ner i tassen. Just det hittade jag hos honom - och tyvärr kan jag tycka det är en bristvara hos många cockrar idag. Han är också väldigt trevlig i sättet - som såklart är det allra viktigaste. Här nedan finns tre kort på Nisse - tyvärr inte i bästa päls då vi tog dessa kort.
     

Här kommer till slut korten på de 10 valparna Svea och Nisse fick den 17 april   .  Veras första kull valpar var också 10 stycken, men då var det två valpar som var dödfödda. I Sveas kull är alla pigga och runda om magen   .


 
Första valpen föddes 17.55, en hanhund som heter Ibsen. Han vägde 251 gram. 


 
Andra valpen var en tik, hon heter Ia och föddes 18.10 Vikten på henne var 271 gram vilket var den högsta födelsevikten i denna kull. Vad hon gör på detta kort vet jag inte - men hon bara la sig såhär och typ väntade på att jag skulle fota henne färdigt... hennes syskon kröp omkring, men inte hon inte...


 
Valp nummer tre var en hanhund som heter Icon. Han föddes 19.15 och vägde 225 gram.


 
Fjärde valpen var en tik, hon föddes 21.25 och vägde 222 gram. Hennes namn blev Ibelle.


 
Valp nummer fem var ännu en tik, hon heter Ibiza och vägde 250 gram. Klockan 22.45 föddes hon. 


 
Valp nummer 6 var en hanhund som heter Itec. Han föddes 00.00 och vägde 265 gram. 


 
Sjunde valpen var en tik, hon heter Inki och föddes 00.10 Vikten var 265 gram.


 
Valp nummer 8 var även det en tik, hon heter Isla och vägde 221 gram när hon föddes kl. 01.33


 
Nu rasslade det på med tikar bara... jag som gnällt så mycket på att vi bara fått hanhundar på slutet var då väldigt tyst nu kan jag lova   . Nionde valpen var alltså även det en tik, den minsta i kullen med 190 grams födelsevikt. Hon föddes 01.39 och heter Ivona.


 
Och så den tionde valpen, det var otroligt nog också en tik! Hon föddes 01.53 och vägde 262 gram. Hon fick namnet Ikita.

Alla mår bra såhär långt - lite jobbigt är det för Svea att ta hand om så många valpar men hon gör det bra. Svea och hennes valpar är hos min mor nu under första tiden och hon tar såklart hand om dem på bästa sätt - det känner jag mig helt trygg med!

Idag har de också fått sina officiella namn (vet förstås inte vem som får vilket namn ännu, men reg ansökan ska skickas in i dagarna så de är registrerade i SKK så snart som möjligt tänkte jag)

Hanarna heter:
Barecho Ice Blue
Barecho Image Classic
Barecho I'm Awesome News


Tikarna heter:
Barecho I Believe In Me
Barecho I Dug Up A Diamond
Barecho If I Can Dream
Barecho I Love It
Barecho Isn't She Lovely
Barecho It Ain't Me Babe
Barecho I Turn To You


Färgerna då på valparna? Tja, så svårt att säga på ett par stycken... De kan vara svart/vita möjligen, men troligen är alla blue roan ändå. Om några dagar till borde jag kunna säga helt säkert.




Presentation

Fråga mig

35 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2019
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Barecho med Blogkeen
Följ Barecho med Bloglovin'

Gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se