I fredags styrde vi bilen norrut, närmare bestämt mot Fauske i Norge. Resan skulle visa sig ta hela 15 timmar, Jenny och jag startade från Sandviken 06.00 och hämtade sedan upp Emelie i Sundsvall. Det fanns flera alternativa vägar att köra dit, vi valde att köra över Umeå och Lycksele. Den tog nog en timme längre kanske än den andra, men eftersom vi helgen före åkte på kringelikrokvägar till Ransäter ville vi åka lite större vägar nu. Om det blev så är ju en annan fråga, men så var tanken iaf. 

 
Höga kusten bron. Tänk när den var alldeles nybyggd så ville jag inte alls köra på den, jag är ju höjdrädd och inte överdrivet förtjust i broar. Den gången var David och jag på väg till nån utställning norrut, tror det kan ha varit 98 eller 99. Jag körde men sa till David jag vägrar köra över bron så jag stannar före så vi byter förare. Till saken hör att det var kraftig dimma så rätt som det var så var jag på bron! Fick lite smått panik men vågade ju inte stanna mitt på bron. Det var bara att köra över och stanna sen och tycka lite synd om mig själv... haha.... nåja, nu kan man väl säga jag har kommit över det där. 

 
Vi pratade en del om att vi borde få se nån ren, och äntligen fick vi syn på en - när vi passerat Malå. Dock såg den lite luggsliten ut och hade som några konstiga skor på sig. Men vi var mycket nöjda ändå såklart, bara att få se en ren känns ju speciellt för oss.

 
En bit därefter stannade vi för att rasta och vattna hundarna igen, hittade en superfin rastplats vid vattnet.

 
Toa fanns det där också, eller ja - toa kanske det inte var utan någon form av utedass. Men den funkade för det syfte som är tänkt.

 
Det var tryckande varmt när vi var där, 26 grader och åska i luften. Så alla dörrar var tvungen vara öppna hela tiden så vi inte skulle svimma när vi satte oss i bilen igen.

 
Det stod ingen husbil där när vi var där, men vi såg otroligt många husbilar under resan. Både på vägarna såklart men även uppställda på dylika rastplatser som denna. 

   
När vi kört vidare några mil så fick vi syn på denna fina ren, den var kraftig och fin med fina horn.

Vi passerade någon liten håla som hette Jäkkvik, där var det mycket folk och där satt vi med hakan nere kan man säga - för typ 50 meter framför oss på vägen gick det en spritt språngande naken karl rakt över vägen - förmodligen på väg mot en badplats på andra sidan vägen. Lite ovanligt ändå, tog ett tag innan vi fattade vad vi såg! Tyvärr inget kort på det   

   
Här började vi komma ganska högt upp och eftersom vädret var lite ostabilt kändes det nästan som vi körde med molnen mitt omkring oss.

 
Såna här vyer är inte vardagsmat för oss, verkligen häftigt att se (även om vi konstaterade att 15 timmar i bil kanske inte riktigt var värt det   )

   
Ganska mycket snö kvar ändå på flera ställen, känns ju ändå lite märkligt när det var 26 grader varmt ute.

 
Ser ni ljusstrålen som kommer nerfrån himlen? Det är där Biggles, Paco, Yalla och alla våra andra älsklingar tittar ner på oss   

 
Till slut blev även vi lite mätta på renar, en ren var på väg upp ur diket och vi hade stannat för jag ville försöka få lite kontakt med renen. Man kan säga att den struntade i mig, men tänkte gå rakt in i bilen så tur Jenny flyttade på den så vi slapp få den i sidan.

 
Lite speciellt berg ändå, riktiga serpentinvägar var det också på flera håll. Vi som var nybörjare här körde ganska så försiktigt, men det märktes vilka som var vana att köra där. Flera gånger man satt med andan i halsen över hur de körde om före kurvor och liknande. 

 
Vattenfall i Norge

Strax före 22.00 var vi framme vid Scandic hotellet i Bodö där vi skulle bo i två nätter. Rummet var olidligt varmt, som tur var hade vi fläktar med som vi kunde ha där hundarna låg så de hade det bra   

Utställningsplatsen i Fauske var någon äldre idrottsplats som nog skulle behöva en uppfräschning, men det är inte överallt vi får komma med hundar så man får vara glad vi är välkomna nånstans. Trevliga funktionärer vid insläppet och båda dagarna har det varit mycket glada och lättsamma ringsekreterare, sånt uppskattas alltid. Vi fick inte ha något tält uppsatt pga att det var konstgräs så vi hade parasoll och flera silverdukar med oss så tror ändå hundarna hade det rätt så bra där, såklart hade vi fläktarna med också. 

Första dagen var det internationell utställning och domare var välkände Filip Johnsson, en riktig grupp 8-profil som fött upp så många fina goldens och welshar under årens lopp under kennelnamnet Dainty's. Han skulle även ha dömt welsh denna dag men han fick för många hundar anmälda i sin ring varför de flyttades till Anne Buvik, också en duktig och intresserad domare som kommer från grupp 8.

 
Liam blev bästa hanhund och BIM och London blev bästa tik med superfin kritik som verkligen värmde   ”Toppkvalitet champion, feminint hodet med herlig uttrykk, tmerket hals, rygglinje og kors, utmerkeddde vinkler foran og bak,,,,,, utmerket kompakt kropp, utmerket bevegelser, en herlig raserepresentant.” Vinna vann också juniorklassen med Junior-CERT och Junior-CACIB samt att hon slutade som tvåa bästa tik med CERT. Houdini blev fyra bästa hanhund, även han med CERT.

Bira har inte ställts ut sedan 2022 då hon i den tiden placerades ut till en valpköpare till oss som förlorat sin hund. Hon bodde sedan där till i vintras då hennes ägare plötsligt avled och Bira fick komma hem igen. Nog kändes det som Karin var med oss, hon tittade nog ner på Bira lite hon också i den där hålet bland molnen   

     
Bira gjorde det jättebra, förstod kanske inte helt vad som krävdes av henne men hon var glad och såg ut att trivas i ringen igen. Hon fick CERT båda dagarna och blev också tvåa bästa tik, också det bägge dagarna. 

Dag 2 var det Nordic utställning och vi hade förhoppningen att Liam & London skulle kunna få ett nordic-cert så de fick den titeln, NORDIC-champion. Vi hade också hoppats att Vinna skulle få ett till norskt juniorcert samt nordic juniorcert, då hade hon fått två nya titlar men så blev det inte heller. Det blir ju sällan som man tänkt och hoppats. Däremot lyckades Houdini få ett Nordic Junior Cert så han fick titeln NORDIC JUNIORCHAMPION! Han fick också ytterligare ett CERT denna dag, de har ju CERT-begränsning i Norge. Dvs ingen hund får ta mer än 2 cert före de fyllt två år, det gör ju att det känns nästan lite skämmigt att ta emot certet när man egentligen vet någon annan borde fått det som stod före. Men så är reglerna iaf. 

Denna dag gick våra raser först i ringen så vi packade ihop oss snabbt efteråt och kom iväg därifrån ca kl. 12.00 Hemresan tog vi sedan en annan väg, vi åkte över bland annat Vilhelmina och Dorotea istället. Det har varit lite roligt att få åka i Norrlands inland, det är ett område som jag varit i väldigt lite kändes det som. Lite små hålor här och där, men mest bara skog och skog såklart. 

 
Härliga nyheter fick vi från SKK:s utställning i Svenstavik, finaste Java (Barecho Bring Me Flowers) hade där fått sitt första CERT och blivit tvåa bästa tik - stort grattis till duktiga matte Louise   

 
Vi fick också rapport om att Zippa (Barecho Tequila Rush) genomfört ett BPH (beteende och personlighetsbeskrivning av hund). Det gjorde hon bra och ni ser väl så stolt hon är över sin rosett. Bra jobbat och grattis till duktiga matte Susann   

 
Vi fick också en liten film på Zimba som varit på kollo hos sonen Henric med familj. Så duktig kille han är, bara tittar på hönorna. Eller nja, lite jagande av dom hade han allt hunnit med också   

Vi lämnade av Emelie i Sundsvall kring 23.00 och 01.54 parkerade vi utanför huset på Hedåsvägen, tänk så otroligt skönt det är att komma hem när man varit borta