Nästan varje dag så läser jag om hur framförallt barn, men även vuxna mobbas och behandlas otroligt illa utav andra. Vad är det för drivkraft hos vissa som gör att de på nåt sätt måste trycka ner andra för att må bättre själv? Eller är det inte därför man gör det? Hur kan man må bra när man fått någon att må dåligt - ibland så dåligt så man faktiskt väljer att ta sitt eget liv... För mig är det helt obegripligt och helt oförsvarbart.

Det förekommer också bland djuren, jag kan se bara i vår lilla flock hur vissa individer trycks ner av andra och även fastän jag gör allt för att stävja det är det nästintill omöjligt att få bort det helt. Men att djuren gör så är inget försvar för oss människor att göra detsamma. Vi ska ju vara det mest intelligenta djuret, eller?!

Vi har väl alla känt oss utanför någon gång, ni vet som när man kommer någonstans och inte känner någon och ingen verkar ta någon notis av en. Alla skrattar och verkar känna varandra och själv är man liksom bara en nobody som inte är värd ens att hälsa på. Ingen rolig känsla alls   . Tänk att nästan alltid känna så, varje dag - år ut och år in... Men, även om vi känt så själva är det långt ifrån alla som noterar den människan som står där själv och som ingen verkar bry sig om. Nej, de flesta bara pratar på och struntar helt i ifall någon annan mår dåligt. Så lite som behövs för att få någon som känner sig utanför att må bättre - säg hej och le, bara bekräfta att du sett personen. Inte är väl det så svårt? Det otäcka är att så många verkar nästan må bra av att se att någon annan mår dåligt.... väldigt obehagligt om det är så.

Mobbing kommer nog aldrig att försvinna helt tyvärr, men för den skull är det självklart inte okej. Finns ju inte en enda människa som skulle säga att jo - men jag tycker det är okej med mobbing. Och ändå är det ett så gigantiskt problem!! Varför? Jag tror att det beror på att alldeles för många inbillar sig att felet ändå ligger lite hos mobbaren. Hur många mobbade, utsatta barn har inte fått höra från lärare eller andra vuxna sånt som: - Om du bara inte bryr dig om dom så slutar de snart. - Om du inte klär dig så annorlunda så.... - Om inte du gjorde si eller så.... Fatta att det aldrig är den som mobbar som avgör om det är något att bry sig om eller inte. Det är ALLTID den kränkta/mobbade som avgör och det är ALDRIG den som ska ändra på sig eller tvingas flytta på sig. Ändå sker det hela tiden, trots fina mobbingsplaner och möten och allt vad skolorna hittar på för att försöka påvisa att de jobbar mot mobbing.

Självklart är jag inte så naiv att jag tror man kan få bort all form av mobbing. MEN, jag tror inte det värsta är själva mobbingen alla gånger. Att vissa är elaka idioter, tja - det kan man liksom ta på något sätt. Det lär man sig rätt så tidigt i ålder att alla människor är inte lika och alla är långt ifrån snälla. Det som jag minns som värst var alla som inte brydde sig. Ingen stod upp för mig i skolan - ingen annan elev eller lärare. Man valde att inte bry sig, titta bort helt enkelt eller låtsas att man inte förstod. Och det är det som gör ondast idag... Att jag var så värdelös att ingen ens kunde säga åt dom som var värst att sluta. 

Så snälla ni som vill göra något åt detta med mobbing & kränkningar - säg ifrån! När ni ser att det här är inte okej, någon mår helt klart dåligt av den här behandlingen säg då till den som beter sig som en idiot att sluta. Tala om att det här är inte okej! Jag tror inte alls att det kommer att göra att mobbaren slutar alla gånger, men ni har åtminstone visat ert stöd för den drabbade och talat om för den som beter sig som en idiot att det är helt fel att göra som de gör. Jag tror det är enda sättet att minska de psykiska skador som faktiskt uppstår vid mobbing. Att vi "goda" står upp för de drabbade och visar klart och tydligt vår avsky till de som utsätter andra för denna ondska. Egentligen tycker jag att alla skolor skulle ha en fd. mobbad anställd, en som tagit sig ur det och som har den kunskapen om hur det känns att vara mobbad och utanför. Den personen tror jag kan "lukta" sig till sånt här på långt håll.... Skulle nog vara betydligt effektivare än alla fina handlingsplaner mot kränkningar som sitter i pärmarna och dammar. 

Och om nu någon har ett stort bekräftelsebehov som vuxen eller barn, kan ni inte bara bekräfta den då istället för att snacka skit om det och göra tvärtom bara för att jävlas? Om någon har ett sånt behov, so what - den kanske har upplevt saker som du inte ens kan göra dig en föreställning om. Bekräfta honom/henne då på något sätt och gör honom/henne glad - jag lovar att ni kommer att må bättre själva inombords när ni ser att ni kan göra något gott för någon annan   . 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

När Saffran gått drygt fem veckor i dräktigheten så gjordes ett ultraljud på henne, det visade sju valpar - alldeles lagom antal tänkte vi   Sedan gick tiden och hon blev inte så väldigt mycket tjockare, misstanken började gro på att hon kanske resor...

Igår kväll somnade hon in, kennel Barechos allra äldsta uppfödda hund   Hon blev 17 år och 10 månader, tänk bara två månader ifrån att fylla 18 år. Frisk och pigg in i det sista, ålderskrämpor har hon förstås haft på slutet. Men livsglädjen och glöde...

Som vid tidigare kullar kunde inte Joy hålla sig tiden ut, hon hade inte tid att valpa förrän på söndag men igår började hon bli lite orolig. Det började med att hon blev ganska så rejält flåsig, men svårt avgöra om det berodde på att det är så varmt...

I fredags styrde vi bilen norrut, närmare bestämt mot Fauske i Norge. Resan skulle visa sig ta hela 15 timmar, Jenny och jag startade från Sandviken 06.00 och hämtade sedan upp Emelie i Sundsvall. Det fanns flera alternativa vägar att köra dit, vi va...

I år var det äntligen dags för oss att åka till Torrevieja, Spanien igen    Vi var ett stort gäng som åkte, hela 11 stycken. Det var jag och David, Jacob, Henric med familj samt Davids bror Gustav med sina tre barn. Tyvärr kunde inte Thomas och Ellin...