Missförstå mig rätt nu – jag tycker om sociala medier, tycker det är roligt att följa vad andra göra och hålla mig ajour om vad som händer med vänner och bekanta. Framförallt inom hundvärlden, sociala medier gör att vi kan hålla kontakt med så många med samma intresse, trots långa avstånd.
 
Men, när utställningarna mer och mer påverkas av vad som skrivs där – då är det inte lika roligt längre. Att jag tycker om utställningar och att det är en miljö jag trivs i kommer nog inte som någon chock för någon. Som jag skrivit om tidigare känner jag dock allt mindre igen mig i den miljön. Kanske har det med att jag varit med så länge i hunderiet och börjat bli ”gammal”. Jag vet inte. Det jag vet är dock att jag oftare och oftare får en fadd smak i munnen efter att läsa inlägg från hundfolk, och då framförallt på Facebook.
 
Man kan läsa inlägg där man berättar vad som var fel på en hund som vunnit på utställning och att ens egen hund är mycket bättre på just den detaljen. Eller man skriver såklart inte det rätt ut – utan man uttrycker sig lite mer subtilt. Man kanske tror det är subtilt, men jag tycker det bara är plumpt. Vi säger att den hunden som vann t.ex hade dålig päls. Då lägger man ut ett kort på sin hund och skriver att den har så FANTASTISK päls. Ja, ni fattar.
 
Man måste berätta att man är hemma när det varit någon större utställning – för himmel och pannkaka om någon skulle tro att man varit där och blivit slagen! Nej, så kan vi ju inte ha det. Man skriver istället att man valt att vara hemma av olika anledningar, så inga tvivel ska uppstå.
 
Den här är inte lika spyframkallande som de andra, men det är också viktigt att skriva att man inte deltog i finalen så ingen tror man var med där utan placering. Men jag kan erkänna att man skriver så ibland för domarens skull som satt upp ens hund, så den har förståelse för varför den inte dök upp i finalen.
 
Man lägger ut kort och gamla meriter med WOW-WOW-WOW text, gärna inför en lite större och viktig utställning. Det som förvånar mig kring det är att så många skriver grattis, fast vinsten var för fyra år sen.
 
Om man har förlorat på en utställning så lägger man ut foto på sin hund och säger den är sååå fin så, man är så stolt över den. En liten pik till domaren som råkade missa ens fina hund.
 
Man tackar domarna, det är väl inte det värsta, men jag som domare själv har inte satt upp någon hund för att vara snäll eller som någon tjänst till någon. Tacka gärna för trevligt bemötande eller en trevlig dag, men inte för vinsten. Vinsten kom sig av att ni hade bästa hunden. Sedan väl respekterad domare, vem är det? Är det den som är tjurigast och delar ut minst CK i ringen? Rasspecialist, vem klassas som det? Själv hörde jag en domare presenteras som spaniel-specialist på en utställning. Han hade ägt en Cavalier King Charles Spaniel en gång. Visserligen en spaniel, men spanielspecialist? Nja…
 
När det här fenomenet påbörjades kunde jag inte ens i min vildaste fantasi inbilla mig att det skulle ge några fördelar för den som skrev inlägget, nog måste väl alla domare se igenom detta trodde jag? Men det verkar tråkigt nog som jag har fel. Det lönar sig, och därför fortsätter det och eskalerar allt mer.
 
Men hur kan en domare påverkas av dylikt? Ja, antingen är man osäker och vill göra ”rätt” eller så påverkas man utan att veta om det, ungefär som sån reklam de visar lite snabbt som man på något omedvetet sätt minns fragment av. Det är i alla fall så otroligt trist och beklämmande det här att våra hundutställningar avgörs på sociala medier alltmer, istället som det såklart ska vara – i ringarna. Inte konstigt att intresset för våra utställningar sjunker.
 
En annan fråga vad det gäller sociala medier och domare, och det här kan låta motsägelsefullt mot det jag redan nämnt – det förstår jag. Får vi domare kommentera och gilla foton på sociala medier? Det finns delade åsikter kring det. Jag för min del ser inga problem med det, jag är i grunden en ”hunduppfödare” och ”hundägare”. Jag känner massor av folk, och ser inga problem med att jag dessutom är domare. När jag dömer och har hunden framför mig i ringen så dömer jag den där och då – vad jag gillat eller inte på Facebook påverkar inte mig. Jag känner mig helt säker i min domarroll – och gör man det ser jag inte problemet med att kommentera eller gilla något man ser eller läser om på sociala medier. Men det där är såklart något varje enskild domare måste göra vad som känns bäst för just den personen.
 
Många domare fnyser också lite nedlåtande kring att de får vänförfrågningar från uppfödare inom någon ras inför att de ska döma rasen, kanske på någon större utställning. Jag tycker inte det är konstigt alls när jag fått såna, de vill kanske se vad jag har för hundar själv. Hur aktiv jag är som uppfödare och utställare – vad vet jag? För mig har det betydelse när jag ska anmäla mina hundar för ett för mig helt okänt domarnamn, jag ställer allra helst ut för dom som är aktiva hundägare själva. Så vad är det för fel att de får veta lite mer om domaren? Det är ju inte alltid det finns en domarpresentation inför när man ska anmäla. En vänförfrågan är inget som påverkar min bedömning heller, varken till någon fördel eller till någon nackdel. OM jag nu ens skulle minnas något sånt när jag står i ringen, tveksamt med mitt minne måste jag säga.
 
Så går det att göra något åt detta? Eller är det här en utveckling som inte går att stoppa? Jag vet inte – önskar bara att sunt förnuft samt etik och moral skulle kunna visas mer i hundutställnings-sammanhang. Tror det är något vi alla behöver tänka på om vi vill att hundutställningar ska finnas kvar.