Kennel Barecho

Senaste inläggen

Av barecho - Torsdag 14 mars 16:34

I måndags, när det var sex dagar kvar till beräknad valpning så låg tempen på 37,6. Det var ju inte jättelågt och Kryddan åt upp sin mat. Hon var lika lugn som vanligt. Så jag tänkte det var falskt alarm. Tempen sjönk sedan sakta nedåt, men inga andra tecken syntes. Hon åt glatt sin mat på kvällen och var sitt vanliga jag. Men hon och jag sov tillsammans i valprummet den natten. Hon flåsade lite under natten, men det var svårt att säga om det berodde på att det var varmt. Inget bäddande alls. Så på morgonen åt hon bara en tugga av maten, så då förstod jag att det var på G. Kryddan matvägrar inte direkt kan man väl säga.


Jag har kontoret i samma rum som valprummet, så jag satte mig och jobbade. Hon bäddade lite, men sov mest. Så helt plötsligt klockan 10.30 ställde hon sig upp och krystade. Oftast brukar det vara en timme kvar då till första valpen föds, men inte denna gång. Här gick det undan!


Redan sju minuter efter så föddes första valpen! Den såg lite liten ut, och när jag plockade upp den såg jag att den inte var som man vill dom ska vara. Tarmarna låg utanför, den var medtagen men levde. Det här händer inte ofta, tror jag kanske drabbats av det 5-6 gånger under alla år. Men lika hemskt varje gång, för självklart går det inte att rädda en sån valp. Kryddan brydde sig inte speciellt mycket om den, som att hon visste det inte gick att göra något   


Men som tur var dröjde det inte länge innan det föddes en frisk valp som hon fick pyssla om   


 
Andra valpen var en hanhund, han vägde 360 gram och är med det en av de tre största i kullen. Hans namn blev Ubbe och han föddes klockan 11.00. 


 
Nästa valp var en tik, hon föddes klockan 11.24 och vägde konstigt nog exakt lika mycket som valpen före, alltså 360 gram. Hennes namn blev Undis. 


 

Och det blev ännu konstigare, för fjärde valpen vägde även den 360 gram! Jag kollade flera gånger på vågen - men jodå, alla tre vägde exakt lika mycket. Denna valp föddes klockan 12.28, en tik som fick namnet Uzzi. 


 
När nästa valp föddes såg jag direkt att den var mindre än dom första, hon vägde 285 gram och var med den vikten den minsta i kullen när de föddes. En tik var det alltså, och hon fick namnet Unette när hon föddes klockan 12.39


 
Sjätte valpen var också det en tik! I förra kullen var det flest hanhundar, men här tog tikarna igen. Hon föddes klockan 13.05 och fick namnet Ultra, hennes vikt var 325 gram. 


 
Sedan blev det en liten paus innan valp nummer 7 föddes, en hanhund denna gång. Han föddes klockan 15.10 och för att fortsätta lite på samma tema så vägde han då exakt lika mycket som valpen som föddes före honom, alltså 325 gram. Hans namn blev Uzo. 


Då drog Kryddan en djup suck och somnade   


 


   


   



Av barecho - Söndag 3 mars 14:25

I denna blogg kommer det mestadels vara inlägg som har med kennel Barecho att göra. Om våra valpar, hundar, från utställningar mm. 

Jag (Helene) har skaffat en ny blogg där jag mer kommer att skriva mina tankar och åsikter inom olika ämnen, välkommen dit: Barechohelene funderar (bloggo.nu)

Av barecho - Fredag 1 mars 07:49

Denna kull är Ziris andra kull hos oss, förra kullen föddes för 1,5 år sedan, i den kullen blev det sju valpar. Att det skulle bli fler denna gång misstänkte vi ganska tidigt, för redan när hon gått fyra veckor började magen växa - och det snabbt! Den sista veckan har varit jobbig för Ziri, hon har varit lika bred som hon varit lång så hjälp har behövts upp i sängar och soffor. Hon som är så smidig annars, hon måste ju undra   


Hon hade tid att valpa lördag den 2 mars, men på självaste skottdagen (två dagar för tidigt) föddes hennes fina valpar.


Tempen började gå ned dagen före på morgonen, och då började hon också bli allt oroligare. Började bätta lite smått och hässjade en hel del. På kvällen hade tempen sedan gått ned ännu mer. Natten före valpningen sov hon och jag i sängen i valprummet, eller ja - sov och sov. Hon flåsade och jag for runt i sängen av hennes bäddande. Men vad gör det, man tycker ju så synd om dom när de har så ont   .


Precis när jag tänkte äta frukost så kräktes Ziri, hon kräktes fler gånger och det är ju ett tecken på att det närmar sig. Och mycket riktigt så kom första krystvärken ca 40 minuter efter hon kräktes första gången.


 
Lilla gumman, man önskar man kunde lindra deras smärta på nåt sätt   


 
Nu är det nära för första valpen att födas.


 
Första valpen ut var en hanhund, han föddes klockan 07.50 och fick namnet Tango. Vikten var 405 gram. Lite speciell teckning i huvudet med så mycket vitt   


 
Lugnet före stormen, skönt med bara en valp att pyssla om.


 
Nästa valp föddes redan efter 20 minuter, klockan 08.10 Också en hanhund och han fick heta Tippo. Inte fullt lika mycket vitt i ansiktet som Tango, men ganska lika är dom i huvudet. Tippo vägde 410 gram när han föddes och var med det den som vägde mest vid valpningen. 


 
Alltid lika fascinerande att de bara efter ett par minuter börjar dia, de vet precis hur man ska göra - och hungriga är dom såklart, man kan inte tro nåt annat om Ziris barn   


 
Valp nummer tre var också en hanhund, han fick namnet Trevor. Han föddes klockan 08.35 och vägde 390 gram. Han är ganska lik Tippo i teckningen, men har mer brunt i ansiktet. 


 
Så kom då första tiken, hon föddes klockan 09.10 och vägde 400 gram. Hennes namn blev Tora. Men ser inte det här på kortet men hon är brun långt fram på sidan av nospartiet.


 
En tik till föddes klockan 09.23, hon heter Tabitha. Vikten var 355 gram. Hennes bläs är väldigt smal så jag tror hon bara kommer att bli vit runt nosen till slut. Allt det vita drar ihop sig så de blir mörkare och mörkare ända till de är färdigvuxna. 


 
Valp nummer 6 var en hanhund, han heter Tristan och föddes klockan 09.48 Vikten var 370 gram. Han påminner på nåt sätt om Paco när han föddes, svårt att förklara varför. Men känslan fanns där. Paco är ju gammelmormors bror till dessa valpar, så lite släktskap finns det. 


Klockan 11.10 föddes en till hanhund, han heter Toby och vägde 315 gram. Det gör att han var den minsta valpen vid valpningen. Dock var de väldigt jämna i vikten, trots att de var så många. Mellan 315 gram och 410 gram, det är bra och gör ju också att det blir lättare för dom när de äter. Ingen jätte som knuffar bort dom andra! Toby har en sån fin prick på skallen som vår Biggles hade   


Efter dessa 7 valpar tog Ziri en paus. Hon var trött och behövde vila, helt förståeligt. Men man vill ju inte att uppehållet ska vara för länge, för fortfarande sparkade det på rejält därinne i magen.


 
Så då blev det en liten "hutt" för henne för att sätta igång värkarna igen. Och mycket riktigt, en kvart senare var nästa valp född.


 
Hanvalpen Taco föddes klockan 13.35, han vägde 380 gram. Påminner om sin mamma Ziri som valp tycker jag. 


 
Varmt är det i valprummet, måste vara det för valparna är väldigt känsliga de första dygnen - eller ja första veckorna egentligen. Så mycket vatten blir det för mamma Ziri. Ziri och jag var inte alls överens om vad som skulle ske med valparnas navlar. Jag sätter alltid ett litet snöre kring navelsträngen innan jag klipper den så det inte ska blöda, men det där snöret skulle bort tyckte Ziri. Vilket gjorde såklart att det såg ut som ett mindre blodbad vid valparna. Jag provade också att inte knyta något snöre, men den lilla stumpen som var kvar av navelsträngen skulle bort den också tyckte den envisa mamman. Inget sånt där skulle sticka ut på hennes valpar inte!


 
Nionde valpen var en tik, Trisha heter hon. Hennes vikt var 345 gram och hon föddes klockan 14.10 Lite randig i sin teckning nästan   


 
London undrar vad det är som piper därinne - undrar om hon längtar tillbaka till när hon hade småvalpar själv   


 
Här trodde då jag att valpningen var över. Ziri drog en suck som de brukar göra och sov rejält tungt. Inga fler direkta värkar såg jag heller. Någon liten krystvärk bara, men det kan ju berott på att hon då hade fem moderkakor kvar i livmodern. Så vi tvättade henne och gjorde rent och jag satt mig och njöt av att titta på de små, så underbart med de rosa nosarna de har när de är precis nyfödda   


Efter mer än fyra timmar efter den sista valpen kom så skulle jag sätta mig och äta lite mat. Man blir rätt så öm i kroppen av att sitta vid en valplåda en hel dag, eller iaf i den åldern jag befinner mig i. Så det var skönt att sätta sig vid bordet för att äta lite pannkakor. Jag hade min telefon bredvid mig där jag kan se valplådan hela tiden genom kameran som är uppsatt. Helt plötsligt stod Ziri upp så jag bad David gå och kolla vad hon gjorde. Då ropade han att hon har fått en till valp!


Sprang dit förstås och tänkte att den är säkert död, för jag hade inte känt några sparkar alls i magen efter nionde valpen var född.


Men icke, valpen sprattlade på i lådan. Den hade svalt lite vatten så tog ett tag innan den kom igång att äta, men nu är den precis lika som dom andra valparna.


 
Tiken Tally föddes alltså klockan 18.35, hon vägde 320 gram och är också mer vit i ansiktet än dom andra tikarna.


Sedan sänkte sig lugnet igen i valplådan. Ziri är mycket mån om sina små och tittar med stränga ögon på de andra hundarna bakom grinden. Natten har varit lugn, valparna är tysta och nöjda och Ziri har haft fullt upp att tvätta alla sina tio valpar. 


   


 
6 Hanhundar


 

4 tikar


   



Av barecho - Måndag 5 feb 10:32

I lördags föddes Mejrams andra kull, allt gick bra och Mejram och de små mår bra   Några av valparna har tan-tecken, men det är fortfarande ganska svaga tecken så svårt säga ännu vilka som kommer att få tan som sin mamma.


 
Första valpen föddes kl. 10.40, en tik som vägde 412 gram. Hon fick namnet Semlan och var den som vägde mest när de föddes. 


 
Nästa valp var också en tik, hon föddes kl 10.45 och vägde då 323 gram. Hon fick heta Sushi.


 
Första hanhunden föddes kl. 12.05, han heter Sture och vägde 315 gram - han är den som vägde minst vid födseln. 


 
Fjärde valpen var ännu en hanhund, han föddes kl. 12.15 och fick namnet Stickan. Han vägde 326 gram.


 
Nästa valp var också en hanhund, han heter Snickers och föddes kl. 13.40 Vikten var 340 gram. 


 
Så var det dags för en tik igen, kl. 13.50 föddes Sussi. Hon vägde 347 gram. 


 
Sedan blev det lite längre paus så Mejram fick vila lite och få nya krafter. Så kl. 16.32 föddes Smulan, en tik som vägde 318 gram. 


 
Sist, och nästan minst, föddes Sahara. En tik som vägde 317 gram, hon föddes kl. 17.05


 
En stolt mamma med sina åtta små juveler   


 
Varmt i lådan så de ligger utspridda, nöjda och mätta   

Av barecho - Lördag 27 jan 08:14

Det är fler ras/special-klubbar som tagit bort Årets-tävlingarna för sina raser. Motivationen har ofta varit att dessa listor blir för "viktiga" och att vissa utställare inte beter sig schysst mot dom andra på grund av det. Jag tror snarare att det beror på att man inom klubben inte orkar räkna poängerna, eller att de som tar beslut i frågan är missunsamma mot dom som vinner tyvärr.


Istället för att som klubb vara stolt över rasens vinnare ska själva tävlandet om årets-priserna pratas ner som helt oviktigt - och nästan som att de som vill tävla om det ska förlöjligas. Väldigt tråkigt tycker jag. Sedan att man jublar helt öppet när det går dåligt för en som skulle kunna slå ens egen hund i tävlan om ett årets-pris, ja det är ju inte så trevligt förstås. Men visar mer på dåligt omdöme hos just den personen. Inget som alla andra ska behöva drabbas av.


Idag anses det nästan fult, inte bara från rasklubbars håll, utan även från en del utställningsdomare, att jaga titlar och poäng. Från fler domare har jag hört kommentarer som är nedsättande mot just dom utställarna, men själv vill dom gärna döma på utställningar? Dubbelmoral skulle jag säga. För utan alla dessa utställare som far runt överallt för att tävla om cert, cacib, poäng, en titel eller vad det nu må vara - det är dom som bär upp hela verksamheten som utställningar innebär. Och att de som sitter i styrelser i rasklubbar talar nedsättande om sina medlemmar är ju tragiskt i sig, så ska det självklart inte gå till   


Tävla mot varandra har människan gjort inom olika sammanhang så länge det har funnits mer än en människa skulle jag tro. I början var det väl dragkamp och dylikt. Att kunna mäta sina "krafter" har nog varit en förutsättning för att man ska förbättras och en utveckling ska ske. Det är ju lätt att sitta hemma på sin kammare och tro att man är bäst   


Så varför ska man då ha Årets-listor? Ja framförallt för att få fler hundägare intresserade av att aktivera sin hund inom olika grenar. Jag skulle gärna se årets-hund inom alla grenar man kan tävla i, allt för att sporra fler att vilja deltaga. Vad kan vara fel med det? Och vad det gäller utställning så är det för oss uppfödare så viktigt att se så många hundar som möjligt i ringarna, det hjälper oss mycket i vårt urval av vilka hundar vi ska använda i vår avel. Inte bara att se själva hanhundarna man skulle kunna använda, utan avkommor till andras hundar - så viktigt att få se och följa. På det sättet kan rasen utvecklas och bredden i avelsbasen ökas. 


Dessutom tror jag detta är ett bra sätt att få unga, nya att bli intresserade av att bli aktiv med sin hund. Vi som hållit på länge kanske inte tycker dessa listor spelar nån roll, men när man är ny kan det vara stort att bli 7:a årets junior t.ex eller 3:a årets rallylydnad hund för att ge några exempel. Och är det något som är oroande i hundvärlden så är det att det inte fylls på underifrån med unga, nya uppfödare inom raserna. 


Jag blir besviken när jag läser i ett protokoll att de enda Årets-grenar som ska vara kvar är där hunden måste ha startat på ett jaktprov. Det är absolut viktigt att bibehålla jakten inom de raser som är jakthundar. Vill man straffa dom som ställer ut som har en bra hund som vinner eller vad är syftet? Och i nästa punkt i protokollet skriver man frågan - hur få fler hundar av den rasen att ställa ut? En lite märklig ekvation kan jag tycka. Vi tar bort alla priser som har med utställning att göra - men hur ska vi göra för att få fler att ställa ut? 


Nä trist tycker jag att fler klubbar tänker på detta sätt. Istället borde man se det utmärkta reklamtillfälle dessa hundar utgör som vunnit en Årets-titel - var stolt över dom och visa upp dom för hundvärlden. På det sättet kan vi få raserna mer kända bland tilltänkta valpköpare - och då genom något som är positivt!

Av barecho - Söndag 21 jan 17:03

Förr i tiden var det Stora Stockholm - eller Stockholm hundmässa som var den utställning som jag längtade mest efter varje år. Men sedan några år tillbaka är det My Dog i Göteborg som är favoriten måste jag nog erkänna. Även om Stockholm är min favoritstad i övrigt   


Jag minns inte exakt vilket år jag åkte och ställde ut i Göteborg för första gången, men från 1989 ungefär så har jag åkt hit i princip varje år. Och vilken otrolig förändring denna utställningar har genomgått! Bra jobbat säger jag bara - här märks det att Västra Kennelklubben, Svenska mässan och Gothia towers tagit åt sig av den kritik som varit tidigare år   


Här kommer lite av de saker som gör att jag gillar denna utställning så mycket:

  • Det märks att de som gör denna utställning har stor erfarenhet av utställningar, och då utifrån en hundutställares perspektiv. Om ni bara visste hur väl man känner det när man kommer som utställare. Här känner man sig välkommen, både jag och mina hundar känns som gäster de vill ska komma.
  • Många försäljare och de är på ett torg tillsammans vilket gör det hela väldigt gemytligt, det fanns allt möjligt att handla där - även om det också här var färre försäljare än vanligt.
  • Bra ringar, rejäla och stabila mattor i ringarna. Även om jag förstås allra helst skulle vilja ha hela ringen täckt av matta.
  • Ringsekreterarna var trevliga i ringen båda dagarna, tydliga och vänliga. Precis som det ska vara.
  • Vid insläppet kollade de mest på att man hade nummerlappar, ingen veterinär som gick igenom varje por på hundarna och genom det spred massa smitta omkring sig.
  • Ganska så rejält billigare anmälningsavgift om man anmäler tidigt, och om man då skulle vilja byta hund eller klass - alternativt ändra andra uppgifter så har det aldrig varit någon problem så länge man gjort det innan den sista anmälningstiden gått ut. Dock saknar jag att klubben inte har flerhundsrabatt, det skulle göra att fler hundar anmäldes - det är jag övertygad om. 
  • Digital resultatrapportering, det är otroligt bra att kunna följa rapporteringen online. MEN, det behövs en hel del förbättringar och från början förstod man att det skulle vara en hel del "barnsjukdomar" - men nu behöver den utvecklas för att bli så bra som den är i Norge och Danmark. Till exempel saknade jag att det inte stod domarens namn vid resultaten - något som kan vara nog så intressant. 
  • Rastplatsen är bara så otroligt bra, den är rejält stor och består av en liten del grus och en större del spån. Känns fräsch båda dagarna vi var där, och våra kräsna hundar som bara helst vill kissa och bajsa på gräsmattor med lagom högt gräs, blomdoft och i solsken - kunde ändå uträtta sina behov där.
  • Bra hederspriser att hämta ut, till och med CK-priserna var genomtänkta och det är inte ofta det är så.
  • Streamingen av finalringen var bra, ett extra plus att det fanns en TV vid uppsamlingsringarna så att vi som stod där kunde följa med i vad som hände. Ett önskemål hade varit en TV till så fler kunde se. Det som hade gjort det hela ännu mer intressant, framförallt för andra än oss utställningsnördar, är om man kunde ha några andra kommentatorer till det som visar på streamingen. Alltså inte den vanliga speakern. Så som det är på Crufts ungefär. Jag förstår att det förmodligen är en ekonomisk fråga, men när hundarna t.ex gås igenom innan placering i finalringen så skulle de kunna berätta lite om både hundar och folk, om rasen - tja lite allt möjligt för att få det roligt och intressant. Det bör förstås vara två som är kunniga inom hundutställning och känner till de flesta raser.
  • Fotografering utanför finalringen efter placering, det gör att finalerna går snabbare och känns mer effektiva.
  • Speakern var bra, uttalade både hundars namn och raser som de ska för det mesta. Lite tokigheter ibland, men så ska det vara. Ingen vill ha en robot som speaker.
  • Överhuvudtaget kändes finalerna festliga, precis som det ska vara. Jag tycker om när det är musik som förhöjer stämningen - men lite lägre ljud kanske hade varit att föredra. Hundarna ska också ha en bra upplevelse av det hela. 
  • Rastorget där så många duktiga och engagerade raskunniga stod i fyra hela dagar för att presentera sin ras, det är beundransvärt och så viktigt att det finns kvar för alla besökare.
  • Att hotellet Gothia Towers ligger så nära mässan, att man inte behöver gå ut utomhus (jag vill inte vara utomhus på vintern mer än nödvändigt), det är ett stort plus. Likaså att det ligger så centralt att man kan gå ut och äta tillsammans med såna man annars inte har möjlighet att göra det med, otroligt mysigt  Lite löjligt dock tycker jag det är att det är max tre hundar på rummen, vet att många väljer annat boende pga det. Rummen är stora så det finns gott om plats så jag vet inte om det är okunnande från hotellets ledning som gör att det är max tre hundar på ett rum? Vi brukar annars sova med 6-8 hundar på ett rum utan några problem. Jag har med egna lakan som jag täcker allt med och de lägger sig bara och sover som de gör hemma.  Men jag märkte en stor förändring på hotellet mot för hur det varit för kanske 3-4 år sedan. Då var de hysteriska om en hund skällde i ett rum, fastän klockan var typ 18.00 på kvällen. Knappast någon som ligger och sover då, det skapar bara irritation. Nu låg hundrummen nära varandra så vi störde mest varann, och det kan då jag stå ut med iaf. Så länge de är tysta på natten. Överhuvudtaget märkte man av en mycket mer avslappnad inställning till hundar. Hundarna fick följa med till restaurangerna och det var ingen i personalen som såg besvärad ut för att man kom med ett gäng hundar och gick inne i hotellet. Tvärtom log alla och var så trevliga hela tiden.
  • Och just bemötandet, det var ändå det som gjorde denna utställning så speciellt bra. För vi utställare är nog lite nervösa och kanske aningen vresiga på morgonen innan vi kommit in till ringen och lugnat ned oss. Men här var all personal supertrevliga hela tiden, svarade med ett glatt leende på det som sades och det gör att det blir en väldigt bra start på dagen för alla. Det märktes att de fanns där för oss och inte tvärtom, precis som det ska vara på en hundutställning. Hundarna och utställarna är dom viktigaste, utan dom inga utställningar alls.

Men såklart fanns det sånt som inte var så bra heller, konstigt vore det annars. Så här kommer lite saker jag gärna skulle vilja ha på annat sätt:

  • Mer variation på domare. Det är ofta samma domare som kommer varje år, och speciellt i finalerna märks ju detta. Det blir rätt så ointressant och enahanda till slut. Gärna domare från rasernas ursprungsland om möjligt.
  • Det finns två entreér där man kan gå in med hund, men de är rätt så krångliga båda två. Den vi igår igenom från hotellet ska man gå in genom en gång först innan man kommer in. Och någon entre direkt från parkeringshuset finns inte längre, det måste gå att ordna det på annat sätt. Som utställare som ibland kommer med sju hundar, två burvagnar samt en hel del annan packning så vill man bara komma in på allra enklaste sätt, smidigt och snabbt. Här behövs det tänkas utifrån utställarnas perspektiv mer.
  • Det var lite för mycket störande ljud kring ringarna, och då tänker jag framförallt från den bassängen som var i närheten av både vår och andras ringar. Ingen bra placering, kanske våra hundar klarade det bra ändå - men man bör nog tänka över vilka raser som kan klara sådant bäst - även om man såklart helst inte vill ha sånt ljud för någon hund. Kanske går det att göra någon form av ljudskydd kring det? För jag förstår att man vill ha sånt för att det lockar publik.
  • Väldigt trångt att gå till rastplatsen, en gång på nåt sätt där publik inte får stå skulle underlätta mycket.
  • Högtalaranläggningen är under all kritik om man inte sitter vid finalringen. Det var helt omöjligt att höra när de ropade till uppsamlingsringarna för de som skulle delta i finalen. Man skulle också kunna vidareutveckla det så att alla som har sidan för det digitala resultatsystemet kan få en notis till sin mobil. Nu kallas BIR-vinnare från grupp 4 till uppsamlingsringen t.ex Också bra för dom som kanske har problem med hörseln.
  • Matutbudet på mässan är inte bra. Märkliga rätter och dåligt utbud. Vi vill ha vanlig mat, att det blir dyrt på en mässa förstår vi. Men ge oss bara bättre, rejälare mat så är vi nöjda.
  • Domarbyten vill ingen ha men de är ibland nödvändiga. På en av våra raser fick vi domarändring två gånger, den domare vi fick byte till först hade dömt rasen på Stockholm mindre än en månad tidigare. En olycklig miss bara förstås. Så det var bra att det byttes domare igen, men den informationen hade inte gått ut på ett bra och tydligt sätt. Många hundar drogs i den rasen och det här tror jag var anledningen till det, de flesta hade missat att det var en ny domare igen.
  • Datumet, att utställningen nu var en helg senare. Nu har jag hört att det berodde på något annat större arrangemang, men snälla - försök få tillbaka det när vi kan få ställa ut på en ledig dag åtminstone. Det är inte alltid så lätt att ta semester direkt när man varit ledig kring jul och nyår, inte alla arbetsgivare som uppskattar sånt och vi är ändå en hel del hundfolk som förvärvsarbetar. 
  • Jag läste att det skulle arrangeras något som jag tror kallades After dog - en jättetrevlig idé, men som jag förstod det var det på fredag kväll. Var inte det lite konstig dag? De flesta ställde ut torsdag och fredag och de åkte således hem de flesta efter fredagens utställning. Sedan ställde nästa grupp ut lördag och söndag, de sov då förmodligen kvar natten där emellan. Hade det inte varit smartare att ha det två gånger och då torsdag kväll och lördag kväll? Eller var det mest för domare och ringsekreterare som var där alla fyra dagar?
  • Sedan det allra allra värsta - och som jag får ont i magen när jag tänker på varje gång. När vi så skulle åka upp till rummen efter utställningen på torsdagen så skulle Emelie och jag tränga ihop oss i samma hiss. Jag hade fyra hundar i koppel och Emelie hade tre. Jenny skulle vänta på nästa och hon hade också fyra hundar som hon höll i. När så vi går in i hissen så får London för sig att springa till Jenny som stod utanför, och då gick hissdörren igen! Med hennes koppel däremellan    Jag fick in ett av mina fingrar mellan - men dörren öppnades inte. Både Emelie och jag tryckte på knappen för dörröppning men inget hände, snacka om panik!! Till slut kommer jag på att trycka på knappen för den våning vi var på och då öppnades hissdörren efter något som kändes som en evighet. Var bara tur ingen tryckt på annan våning så hissen åkt iväg dit. För den hissen går dessutom så fort. Jenny som tänkte snabbt utanför tog direkt av London kopplet så det hade ju gått bra, men det visste ju inte jag och Emelie i hissen. Det kom också fram några direkt till Jenny och frågade om hon behövde hjälp, hon hade ju tre andra yra hundar i koppel plus då London utan koppel alls. Alltså vilken mardröm - och sånt får bara inte hända. Självklart ska man se till att hundarna med koppel är på rätt sida, men sånt där händer ibland och då måste dörren öppnas när man trycker på dörröppningsknappen. Vet inte vad jag skulle gjort om något hänt min lilla prinsessa   

Lite tankar från mig om den utställningen, hur det gick för hundarna kan ni läsa på vår hemsida   . Men här kommer några foton iaf.

 
Mycket skönt när vi kom fram efter en lång resa dit som innebar två valpleveranser och en parning   


 
London BIM & Oboy BIR


     
Fina River BIR-valp


 
Vår lovande junior Saffran, jag är så nöjd med henne och ser så fram emot att hon ska visas i år   


 
Vi hade bara uppfödargrupp första dagen och den blev Best In Show-1, så året började på lika bra sätt med uppfödargrupperna som den slutade när vi också blev Best In Show-1 på Stockholm hundmässa i december. Hundarna är Yalla, Justin, Oboy och Joy. Liam brukar annars vara med i grupperna men han hade tyvärr vattensvans och kunde inte delta.


 
Foto Petra Junehall


 
Foto Petra Junehall


 
Foto Petra Junehall


 
Middag blev det på en av de italienska restaurangerna som ligger på gångavstånd från mässan.


       
Med oss hem från My Dog hade vi dessa underbara keramikhundar, gjorda av Gunilla Agronius på GIA-keramik. Jag klarade inte av att öppna och titta på dom förrän jag var själv hemma. Visste att jag skulle gråta när jag såg dom   

Av barecho - Torsdag 4 jan 09:39


Jag har väl sedan jag kom upp i ”vuxen” ålder alltid varit sparsam med alkoholen. Till stor del beror väl det på att jag åkt på utställningar de flesta helger och det är ju mest då som det dricks alkohol. Bilkörning är ju en dålig kombination med det, och dessutom vill jag inte må dåligt när jag ska ställa ut -  varken för mig eller hundens skull.


 


När jag var i tonåren var det fest nästan varje helg däremot, som det vanligtvis är i den åldern. Man ska ju inte få tag på alkohol före man är 20 förstås, men det har väl dessvärre alltid varit lätt känns det som. Jag var bara 22 år när mitt första barn föddes och jag lovade mig själv då att mina barn inte ska se mig påverkad förrän de är så gamla så att de förstår varför mamma låter annorlunda och kanske är ”löjligare” än vanligt (om nu det är möjligt). Ett löfte som jag höll, barnen bad flera gånger om att få se mig ”full” vilket är helt absurt förstås. Men de tyckte väl det lät spännande. När de sen var i 11-13-årsåldern fick de se mig dricka några glas vin iaf – och när de frågade i skolan vad som var roligast på sommarlovet blev svaret – att se mamma full…. Lät ju inte så kul direkt. Nåja, de verkar ha klarat sig rätt bra ändå.

Men jag tänker på så mycket elände som alkoholen för med sig, så mycket våld, så många olyckor, så många sjukdomar och så många trauman hos barn som skett endast pga den skiten. Om alkoholen kom idag tror jag absolut den skulle förbjudas! Och något säger mig ändå att det håller på att förändras, det känns inte som all ungdom idag måste dricka alkohol för att umgås - härligt tycker jag när generationen som kommer efter är klokare än vad vi var!

Nu är det inte alls så att jag tycker alla ska vara nykterister, det är inte jag själv heller. Men det är stor skillnad på att ta ett eller två glas vin eller en öl till maten – till att dricka sig rejält berusad och inte veta vad man gör. När man är ung hör det väl till lite grann, men när man blir äldre är det inte lika charmigt längre. Rent pinsamt faktiskt känns det som många gånger. 

Hursomhelst tycker jag att var och en ska bestämma själv förstås om de ska dricka eller inte, så länge det inte skadar någon annan. Men hur kan det anses vara ”värre” att låta bli än att dricka? Det är alltid jag som ska förklara mig för att jag inte dricker, inte de som dricker alkohol, det anses som naturligt. I alla fall för de flesta i min ålder. 

Och det är det som förvånar mig, att jag som nästan aldrig dricker alkohol kan provocera människor betydligt mer än vad jag blir av de som dricker? Hur kan det vara mer okej att vara berusad än nykter? Är man cool när man är full? Eller törs man inte slappna av utan att vara påverkad av något? Knappast i min värld, men kanske andra anser det vara så – jag fattar inte annars hur det kan vara så jobbigt för andra att jag väljer dricka vatten istället för alkohol. Vilken trist tönt jag är liksom. Någon har också frågat om jag har problem med alkohol och inte får dricka, så konstigt beter jag mig verkar de tycka - måste finnas någon rejäl anledning till mitt märkliga beteende. 

För det är mer regel än undantag att jag får höra kommentarer som – Men vad tråkig du är! - Varför ska du inte dricka nåt? - Vad är det för fel på dig? - Men ta ett glas iaf, det är så länge till du ska köra så det är ingen fara. Till och med när jag var gravid fanns det en del som tyckte att något glas vin då och då kunde väl inte skada. Sjukt ju.

Är det inte dags nu att utvecklingen går så pass mycket framåt att det inte längre är uppseendeväckande att någon väljer vara nykter? Och att även vi som väljer att vara nyktra får vara en del av gemenskapen och inte anses som för tråkiga att umgås med när vi inte dricker. För jag lovar, jag kan ha roligt utan alkohol - det tror jag de flesta kan om de bara släpper loss lite och vågar vara sig själva   

Av barecho - 31 december 2023 11:10

Ja då har det då blivit dags att summera lite vad som hänt under 2023, ett år som alla andra år varit fyllt både med stor glädje och stora besvikelse. Det är ju livet, men vid varje årsskifte önskar jag mig ett bättre år nästa år - men kanske det är så att jag borde önska mig att det inte blir sämre än det var 2023? För visst har det varit en hel del prövningar under året, men vi har alla varandra i familjen fortfarande och det är ändå det som är det allra viktigaste   


Mina älskade barnbarn som förgyller vår tillvaro så mycket, så många skratt och så mycket glädje de sprider omkring sig. Men ibland är de rätt jobbiga också, precis som barn ska vara   


 

 
Elis fyllde 6 år i början av mars och det innebar att han i augusti började i Förskoleklass på Årsunda skola. En utmaning förstås, precis som det är för vuxna att byta "arbetsplats".


 
Freja fyllde 4 år i april, hon går kvar på Trollgårdens förskola - tryggt att ha farmor på jobbet.


Resa till Crufts blev det i mars, det är ju lite av tradition att åka dit och möta våren. Så mycket vår var det inte på denna resa, det var t.o.m snö i Birmingham. Det är något speciellt där, det är ju ingen utställning man åker till med förväntan att få några stora resultat. Nej, för mig är det stämningen och få se de engelska hundarna samt träffa de engelska uppfödarna som är behållningen.
 

Den det gick allra bäst för på Crufts var "Dibbe" (CH Don's Red Red Wine). Han blev tvåa i Open dog som var en stor klass, det är också där alla champions går i England. (Vad ringsekreteraren gör på denna bild kan man fråga sig, frågan är om han tänkte äta upp Jenny?   )


Huset har vi fortsatt fixa med, har man hus så blir man ju aldrig riktigt färdig. 

   
Altan har vi fortsatt med sedan förra sommaren, helt färdig är vi inte ännu - men i det stora hela så är det mesta klart. Köket har både grill, kylskåp och pizzaugn. Pizzorna från den ugnen är såååå goda    Fotona här är från i midsommar där vi hade Davids bror Gustav med hans barn Selma och Melker på besök. 
Vi har också installerat solceller och bytt golv i kök samt Tv-rum. När vi började byta golvet insåg vi att vi måste måla om och byta tapet också i det rummet.

 


Utställningarna har det varit blandade resultat ifrån, precis som det brukar vara. Dock har vi väl inte ställt ut lika mycket detta år som andra år, och det har väl haft fler anledningar. Framförallt att det blivit så sjukt dyrt att både anmäla och resa, men sedan också för att många domarlistor varit rätt så fantasilösa. Den största orsaken har dock varit såklart att jag hela sensommaren och hösten varit sjuk, och Jenny (med hjälp av Emelie) fått dragit ett tungt lass själv på de flesta utställningar   


 
En av de första utställningarna för året var SKK Malmö i april, där vann vi Uppfödargruppsfinalen vilket såklart var väldigt roligt, mindre roligt var att vi fick inbrott i vår bil på denna resa och det som de tog var vårt Bro-bizz som de sedan åkte på för flera tusen som vi fick betala. Nåja, bilen gick ju att laga så det fick bli en lärdom om att kanske inte bo varsomhelst i Malmö.


 
En av årets höjdpunkter i ringen var när Liam (CH Barecho Can't Beat A Curry) blev BIR, BIG-1 & BIS-2 på SKK:s utställning i Sundsvall.

 
Detta foto är från samma utställning, där alltså Liam blev BIR och Joy (CH Barecho Jackpot Joy) BIM.


 
Vår fina "London" (CH Barecho Victoria's Secret) har haft ett händelserikt år, hon fick bland annat sitt sista CACIB för det internationella championatet och födde också sin första kull. En riktig superkull om jag får säga det själv!


 
I Sandefjord i juli hade vi några trevliga dagar, Dibbe var den som var mest framgångsrik igen - tre BIR lyckades han med samt även en placering i grupp 8. Här på fotot är också Oboy (CH Barecho On Stage Again) som blev BIM och även fick nya titlar, precis som Dibbe fick.


En annan höjdarresa var resan till Geneve, till WDS (Världsutställningen 2024). Här var jag redan riktigt dålig, men men - inte kunde jag stanna hemma från detta.

 
Liam blev WW-23 samt slutligen BIR!


 
Blingen blev även hon WW-23!


 
Dibbe ville inte vara sämre han, utan han blev också WW-23 och slutade dagen som BIM!


 
På FKK:s utställning Åland blev Liam BIR och vann återigen grupp 8!


Den utställning som ändå jag måste säga är den jag nog varit gladast och stoltast över är den vi åkte till i oktober, till England och Gundog of Society of Wales utställning. Att få se Liam vinna BIR tävlandes mot så många fina hundar som jag beundrat länge, det var en alldeles speciall känsla   

 
Liam CC & BIR


 
Fina Adele (CH Barecho Ain't I'm Hot) blev champion och BIR på SSRK:s utställning i Malmö. Vi har planer för henne nästa år, vi har ju sperma sparad efter vår älskade Biggles och eventuellt kommer vi använda en del av den på Adele   


 
Joy åkte med Emelie och Agnetha till SSRK:s utställning i Rättvik och där slog hon till med att bli Best In Show   


 
Fina Solveig (Barecho Dress Me Up In Red) fick titeln Dansk Juniorvinnare-23 i november. Vi ser verkligen fram emot att få ställa henne under 2024.


 
Året avslutades som alltid med Stockholm hundmässa - vi blev otroligt glada och stolta då vi vann finalen med uppfödargrupperna för andra året i rad på denna utställning, och på utställningen året före det var vi BIS-2. Denna vinst gjorde att vi slutade som 3:a årets uppfödargrupp 2023, så otroligt roligt och stort tack till alla våra härliga valpköpare som hjälpt oss med detta   


 
Nytt tillskott till kenneln fick vi också under hösten då Calvdale Native River flyttade till oss. Vi är så nöjda med River och ser mycket fram emot att få visa honom under 2024. Tusen tack till hans uppfödare Nicola Calvert för att vi fick förtroendet att köpa honom   


Dömt några gånger har jag också gjort under året. Bland annat i Spanien vilket var otroligt roligt   

 

 
Jag hade äran att få döma BIS på den utställning och här är BIS-lineupen 1-4.


 
Jag dömde också i Danmark och här är mina fina vinnare av Engelsk Springer Spaniel   


 
Vår son Jacob tog examen i början av juni och han har pluggat till civilekonom. Han bor fortfarande kvar i Umeå med sin fina sambo Frida, hon pluggar fortfarande och Jacob har numera jobb på Swedbank.


     
I slutet av juni hade vi en examensfest hos oss för att fira Jacob, vi var ett 30-tal personer så lite trångt blev det - tur vi har stor altan nu    Thomas höll ett uppskattat quiz om Jacob, och man skulle kunna tro Jacob skulle haft flest rätt - men så var det inte...


 

Jag har arbetat som förskollärare i ca 20 år, men från i augusti är jag numera rektor för Trollgårdens förskola. Det har varit mycket att sätta sig in i, men nu börjar jag komma in i det mer och trivs bra i min nya roll   


 

I somras var vi på semester i Spanien igen, tyvärr kunde inte Thomas följa med   

Det tråkiga med semestern var att det var när jag var där som jag började få riktigt med problem av förmaksflimmer och skulle det visa sig sen, även hjärtsvikt. Under hela hösten har jag kämpat med det för att hålla huvudet ovanför ytan - det har känts tröstlöst många gånger men i slutet av november fick jag äntligen komma till Karolinska sjukhuset för en ablation av hjärtat. Och vet inte om jag törs säga det - men än så länge mår jag bra och håller som bäst på nu med att bygga upp konditionen igen. På fyra månader har jag knappt kunna röra på mig alls och kondition är ju en färskvara som vi alla vet. 


För en vecka sedan firade vi jul här hemma, vi var 13 stycken så det var riktigt mysigt    Tyvärr var inte Thomas med, men vi fick ha lilla julafton senare med honom och hans fru Ellinor istället.


 
En del av det som serverades på julbordet


Jacob, Davids mamma Kerstin, Jenny och Freja
  

Tomten hade lite immiga glasögon till en början.
   

Freja var lite mer tveksam till tomten än förra året men till slut ville hon sitta i knäet på honom



Inte lätt att öppna paketen ihop när man får det tillsammans...





   

Här njuter Curry kan jag lova, i Davids brors son Melkers knä


Selma med sin pappa Gustav, som är Davids bror



Jenny, Freja, Tojo (Viktoria) och Elis



   


Henric


   


Jacob med sin farfar Åke


Så nu återstår bara att önska er alla, vänner och ovänner, ett riktigt gott slut och gott nytt år     




Presentation

Fråga mig

35 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2024
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästbok


Skapa flashcards