Kennel Barecho

Alla inlägg under juli 2011

Av barecho - 29 juli 2011 20:36

Nu är det bara fem dagar kvar att jobba som anställd hos kommunen och fortfarande känns det bara hur bra som helst! Förmodligen kommer jag att fälla någon tår på fredag - men så är det ju, även positiva separationer känns ju inom en.


Första dagen på 3 x summers i Ransäter har varit idag och igår kändes det så trist att vi inte skulle vara där - men idag har det faktiskt bara känts skönt att vara hemma! På nåt sätt så tycker jag nog att två dagar räcker både för hundarna och oss...


Nu är våra 4,5 hundar vi ska ha med oss badade och fixade, vi har ätit och packat det mesta så nu är det bara sova kvar i några timmar. 02.00 ringer klockan och sedan bär det av mot Värmland. Vi ska sova hos Davids faster Monica i Karlstad natten mellan lördag och söndag. Ska bli jättetrevligt - Monica är så förtjust i hundar och det underlättar ju såklart mycket och gör att man känner sig extra välkommen.


Någon fredagsfräckis blir det inte idag - dock ska jag bjuda på en av mina absoluta favoritlänkar. Det här är min humor det - detta kan jag kolla på hur länge som helst och sitta och skratta för mig själv:
 http://katastrofalaomslag.blogspot.com/


Ett litet kort blir det också:

 

Det är Marta (Barecho Zimply Made For Me) som är med Lises pappa och farfar i skogen för att plocka hjortron. Det är nog det enda jag skulle kunna tänka mig att plocka, för himmel så gott hjortronsylt är! 


Jag vill också gratulera S-kullen som fyller 8 år idag! De är efter Raptor och Alva som tyvärr är borta båda två nu. Alfons bor i Hälsingland och han har varit duktig och blivit SEVCH! Tyvärr har han lidit av en hel del åkommor på slutet, hoppas nu att han ska bli bättre och att de kommer på vad det är han lider av. Tyson har jag inte hört något ifrån på jättelänge tyvärr. Malou flyttade till Danmark där hon har haft en valpkull, Sara flyttade till Norge där hon hade en hel del framgångar i utställningsringen - hon blev bland annat NOUCH. Hon placerades om utan min vetskap vilket jag såklart tycker är tråkigt, men såvitt jag vet har hon det bra där hon bor nu. Wilma har jag skrivit om tidigare i bloggen - hon är den tiken som bytt hem så många gånger men nu har det superbra hos Anki och Claes i Småland! Jag hade förmånen att få träffa Wilma i maj, så härligt det var att se att hon mådde bra! Sedan var det lilla Izzi som skulle ha fyllt 8 år, men som tyvärr inte finns mer. Hon var inte så gammal när hon tyvärr blev sjuk och var tvungen att låtas somna in. Izzi var den första hunden som vi sålde till Vanja och Dag i Norge och även om det blev så himla sorgligt med Izzi så är jag verkligen glad att vi lärde känna varandra. Läs gärna det Vanja har skrivit om Izzi på deras hemsida: http://www.kennelwinton.com/uside_004_004.asp

För er som är intresserade så kommer resultaten från Ransäter på FB under morgondagen - men jag har haft en hel del problem med ifånen på slutet. När jag skriver något ser det ut som att allt är okej och att det skickas iväg. Sedan visar det sig att det har försvunnit i Cyberrymden bara - liiite irriterande måste jag säga, nä - nu är det dags för iPhone 5 tycker jag så att jag får byta upp mig lite!


Av barecho - 28 juli 2011 19:28

... att vi har vatten igen!! Tror inte att jag hade stått ut en dag till...... Det var ju i lördags eftermiddag som vattnet försvann för oss - och många teorier hit och dit har det varit om vad som varit fel. Vi har sett tusenlapparna flyga iväg för alla tänkbara saker som skulle behöva bytas. Meeen, nu visade det sig "bara" vara kabeln som går till vattenpumpen som var trasig i nån skarv. Har inte satt mig in helt i vad som var problemet - är bara oerhört nöjd att vi har vatten igen sedan igår eftermiddag.


Bara en sån sak som att gå på toa och inte kunna spola... Inte kunna tvätta händerna, knappt borsta tänderna. Nä, man förstår inte att uppskatta vattnet när det fungerar! David och Andreas monterade isär vattenpumpen i tisdags i tron att det var den som var felet - så enda orosmomentet nu är väl att de har förstört något i den....


Gammelpenny har varit på sitt årliga besök hos veterinären för munsanering. Hon har himla dåliga tänder (det har hon efter sin mor....) och jag minns när vi lämnade in henne till veterinären i Gävle första gången vi skulle ta tandsten på henne. Det måste ha varit 4-5 år sedan och jag vet att jag sa när vi lämnade in henne att tänderna ser inte bra ut - och ni måste säkert dra någon tand. Jag berättade också att det var dåliga tänder på dessa linjer.


Några timmar efter att jag lämnat henne så får jag ett samtal från kliniken till jobbet. De vill göra en grundlig undersökning på Penny för att tänderna är så dåliga så hon lider förmodligen av någon allvarlig sjukdom!! Men, vadå - sa jag? Hon är hur frisk som helst, bara tänderna det är fel på. Men, nä - sköterskan jag pratade med stod på sig. Hon är nog väldigt sjuk för tänderna var jättefula. Jaha, sa jag. Ersätts det på försäkringen då? Jag menar, hon har ju inga symtom på någon sjukdom? Njae, det visst hon ju inte (med en röst som lät ungefär som vilken hemsk matte jag var som inte ville ta reda på vad som var fel på min hund....). Får jag prata med veterinären då sa jag. Det fick jag, och han sa lika. Men, vad skulle det kunna tyda på för sjukdom då försökte jag. Nja, det visste de inte - men de ville göra en utredning med diverse blodprover till en början.


Jag sa blankt Nej - jag anser mig känna mina hundar så väl att jag vet om de är sjuka eller inte, så några prover blir det inte. Fixa tänderna bara and that's it! Veterinären lät inte minsta sur över det, utan accepterade det utan knot.


När sedan David hämtade Penny på eftermiddagen så var det en sköterska där som var allmänt otrevlig. Hade en lätt spydig ton - där hon klart och tydligt visade att hon inte tyckte vi tog hand om våra hundar... Hon sa bland annat till David att Penny hade sett fruktansvärd ut i munnen och att hon säkert inte kunnat äta på grund av dem. Konstigt sa David, hon är ju ganska så tjock så hon ser ju inte direkt undernärd ut, dessutom äter hon hur bra som helst. Då vräker hon ur sig - men hur vet ni det? De andra hundarna kanske äter upp hennes mat!! Jo, förmodligen så låter vi alla hundar äta hur dom vill - skulle se ut det va?? Och tror ni Penny var sjuk? Nädå, frisk som en nötkärna har hon varit hittills i hela sitt liv... (peppar, peppar...).


Så nu går vi till en annan veterinär där det fungerar hur bra som helst, är dessutom billigare. David lämnade Penny där i går eftermiddag och jag hämtade henne på kvällen. När jag kommer dit så sitter det en annan med Penny utanför och väntar. När hon hade vaknat upp så hade hon fått panik stackarn... Pia (veterinären) trodde hon kanske haft nån mardröm och blev rädd när hon var på ett främmande ställe med bara främlingar... Mammas menny-muppen . Hon blev mycket nöjd när hon fick hoppa in i bilen och åka hem till sin Henke!


Tyra och Miranda har funnit varandra riktigt bra nu - de leker så det står det härliga till! Utomhus tycker jag att det går väl vilt till ibland - går bättre inomhus.....:

Äntligen har jag fått tag på Kylies favoritleksak! Nu ska jag slita den i stycken....

Nej, Mirre-pirre har tagit den!!

Så stolt hon är den fåntratten, långörona är så himla malliga för att de är större och starkare....     

Kolla bara, nu hoppar hon upp i soffan som jag inte kommer upp i!

Meeen, jag är lite smartare än dom så en enkel match för mig att lura av henne den...he...he...

    

Tjalala - min bara min!

Neeeej, nu kommer den drummeln igen!!!

Men, vaf..... Kom tillbaka din tjyv!


Här kommer kort på Fabiano som vi kallade honom, nu har han arbetsnamnet Herr Björkman - utställningsträning är det som gäller här i nya hemmet!

Lite gos måste man ju få också efter att ha tränat så duktigt....


My (Barecho Me, myself and I) som numera kallas Meme. Här med några av sina kompisar i Sydafrika.     

Av barecho - 26 juli 2011 21:35

.... Ja, vad annat kan man säga över vissa människor i hundvärlden? Jag brukar försöka hålla mig utanför mycket av det käbbel och skitsnack som tyvärr är vardagsmat inom hunderiet. Men kanske är det fel taktik? Kanske ska jag från och med nu gå raka vägen fram till varje person som det sägs har sagt än det ena och än det andra om mig om mina hundar. Det är frestande ska jag säga....


Det jag ska ta upp här är inte direkt riktat mot mig, men jag och mina hundar är inblandade - inte helt ovanligt, för hos vissa verkar det vara så att jag och mina hundar tar fram de sämsta sidorna hos folk. Trist tycker jag - men jag kan inte lösa deras problem. Om de är bittra för att livet inte varit generösare mot dem eller för att de inte lyckas mer så inte är det då mitt fel, vad de än försöker inbilla sig och andra.


Hursom, nu ska jag komma till saken. På en utställning under försommaren satt Nina ringsekreterare i den ring där Eng. Springer Spaniel bedömdes. Endast 19 ESS bedömdes så det var inte någon välbesökt utställning. När rasen var färdigbedömd och Messi stod som BIR-vinnare sa Nina (som satt och skrev denna dag) grattis till mig och lycka till i finalen! Tack sa väl jag och så trodde vi alla att det var frid och fröjd...... Meeeeen, någon illasinnad, avundsjuk och missunnsam människa tog illa vid sig över detta och hade sedan funderingar på att anmäla Nina för att hon gratulerat någon när hon var ringpersonal. Om personen själv hade vunnit så kan man ju spekulera i om tankarna hade varit desamma ifall hon hade gratulerat honom/henne....


Detta var både Nina och jag lyckligt ovetande om till för någon dag sedan när hon då blev tillrättavisad av någon annan som säger sig hört från flera håll att folk var upprörda över att ringsekreteraren kramade och grattade de hon kände i ringen. Att Nina blev både ledsen och upprörd över detta kan man ju förstå.... Här försöker hon vara trevlig och gratulera och så får hon skit för det! 


Inte så ofta nuförtiden som jag ilsknar till på riktigt, men vissa människor (som vi alla vet vilka de är, inbilla er inget annat - missunnsamhet och avundsjuka syns så jävla väl) samlar liksom på sig så mycket "minus-poäng" så att till slut får det helt enkelt vara nog!! Vi som håller på med den här rasen som vi älskar och vill det bästa har alla olika tankar och ideal. Vi vill alla vinna när vi ställer ut och vi vill föda upp fantastiska exemplar. Om vi blir lite sura just när vi förlorar eller vad det är så tycker inte jag det är hela världen. Men den stora skillnaden på oss och dessa stackare är att vi inte missunnar de andra bara för att vi vill vinna själv!! Vi går inte hem och smider planer på hur vi ska kunna sätta käppar i hjulet på de andra, vi ringer inte runt till de få andra som är lika och öser ur oss alla möjliga och omöjliga hemskheter om folk och hundar - utan vi åker hem, pratar om lite allt möjligt och GET ON WITH OUR LIVES!! Hundutställningar är inte allt i livet för oss - vi är inte beredda att gå över lik för att vinna eller framhäva oss själva.


För att återgå till Ninas historia. Angående anmälan - vad skulle de anmäla henne för kan man undra? Jag måste säga att det är mer regel än undantag att ringpersonalen gratulerar när man har vunnit något. De var tydligen sura för att Nina skulle ha kunnat påverka domaren genom att gratulera mig. Få se nudå???? När gratulerade hon mig? Jahaja, det var EFTER bedömningen - lite svårt att påverka domaren då eftersom hon verkar ha bestämt sig redan.... Med tanke på att vi var så få där den dagen och jag vet att Nina har pratat med de flesta ifall de har hört något då det hette "folk från flera håll som var upprörda" och ingen av de hon har pratat med har hört något så verkar det hela ännu mer märkligt. 


Tycker bara att det är så synd att ett fåtal (för kom ihåg det - de allra, allra flesta är glada och trevliga och säger grattis som den naturligaste saken i världen när någon annan vunnit) ska få förstöra för oss andra som skulle ha det så mycket bättre och trevligare utan dem.


Nu över till något lite roligare, har klippt lite på de yngre här hemma och passat på och fota dem också:

Fame (Barecho Freaking Success). Clådan och Messis dotter - hon har börjat växa till sig nu tycker jag!

Lika söt som sin mamma är hon allt....

Gizza (Barecho Glint Of Gold) 3,5 månad gammal.

Gizza.....

Greven (Barecho Gold In Motion) får nöja sig med ett huvudkort, han är inte så fotogenisk för tillfället....

Luca (Barecho Gold Fever). Han ska flytta till Jacky & Dave på kennel Peasblossom i England när det blir tillåtet för honom att åka in i England...

      

Av barecho - 24 juli 2011 19:20

Vatten är livsviktigt det vet vi ju alla och idag har jag drabbats av både för mycket och för lite..... Förstås mycket värre med för lite än för mycket....


När jag åkte hemifrån i morse såg vädret helt okej ut - lite moln men det såg inte alls regnsjukt ut. På yr.no såg det också ut att bli skapligt väder i Köping så det kändes ju bra! Jag mötte upp med Carro och Emma på McDonalds vid infarten till Köping så att vi skulle parkera bredvid varandra vid utställningsplatsen. Vi fick bra parkeringar och det gick relativt lätt att komma till ringen även om den låg nästan allra längst bort.


Tyra skulle ju deltaga på affenspecialen och efter vägledning från Veronica så hittade jag till den undanskymda platsen. Bedömningen skulle inte börja förrän 10.00 där - men jag gick i alla fall dit och kollade vart det var så jag visste till dess.... Kom överens med Veronica att det var lika bra att lämna Tyra där - hon skulle ordna någon som kunde visa henne ifall jag eller Carro inte skulle hinna.


Innan bedömningarna startade i ringarna så hölls en tyst minut för gårdagens offer i Norge. En fin gest tycker jag, men kanske inte alla eftersom det hördes både en del prat och skratt under den korta tiden. Lite hänsynslöst kan jag tycka....


ESS dömdes denna dag av en äldre man från Australien, Geoff Kill. Bedömningen gick i rasande fart och vid strax efter 10.00 var vi färdiga med alla hanhundar samt juniorklass tikar. Blev så glad över det, för tänkte att då hinner jag visa Tyra själv! Visste att det bara skulle vara två valpar före henne. Meeeen, när jag kommer dit har de skjutit upp bedömningen pga vädret.... Och man kan väl säga att det inte såg ut att  bli så mycket bättre så lite märkligt kan ju jag tycka att det var. Kanske beror det på att vi har hundar som är vana att ställas ut i regn utan några problem? Vädret var vid denna tidpunkt allt annat än trevligt, det kan jag hålla med om... det regnade rejält samt blåste stormvindar, men någon bättring såg inte ut att finnas i sikte inom den närmaste tiden. Besviken gick jag tillbaks till springerringen då jag insåg att jag inte skulle hinna visa henne själv.... 


Där var vi väldigt glada åt hanhundsresultaten, Vegas (Barecho Yackpot Every Time) blev bästa hanhund med CERT och CACIB!! Nu saknas det bara ett till för championatet..... Tvåa bästa hanhund med Res-CACIB samt vinnare av championklassen var Zola (CH Barecho He's Got It All). Trea bästa hanhund var Eros (CH Barecho Just A Striking Image). Messi har redan glömt denna utställning så han minns inte hur det gick för honom....


Miranda (Barecho Devil Wears Prada) kom tvåa i juniorklassen med CK och Clådan (CH Barecho Quest For Success) blev fyra i championklassen med CK. Thea (CH Barecho Roses All Over) fick endast VG denna dag.... Bäst av våra tikar var denna dag Kylie (CH Wongan Romanza At Barecho) som blev tvåa i championklassen och sedan fyra bästa tik. 


Till vår stora glädje blev Vegas-pojken BIR!!! Stort grattis till Jill som är så duktig att hålla honom i fin form och att visa honom på ett superbra sätt!

Fr.v.: BIM Cloette's Love Supreme & BIR Barecho Yackpot Every Time


Vi hade en uppfödargrupp som blev BIR, men av förklarliga skäl (vädret då förstås som tog med sig hela vårt tält när det kom en kastvind....) så stannade vi inte till finalen med den.


Vi gick iväg för att hämta Tyra som såklart blev jätteglad över att vi kom dit, lillhjärtat mitt . Det var en jättegullig flicka som visat henne och stolt berättade att hon kommit trea, så synd att jag inte såg det - hade varit jättekul. Om jag har tur kanske någon fått med det på kort? 


Efter lite hundgrejs-shopping (den enda shopping jag gillar för den delen...) så packade vi ut i bilen, tusen tack Carro och Emma för all hjälp under dagen!


For till Mc Donalds igen, denna gång för att äta lite innan färden startade hemöver. Jag lyssnar nu på Mari Jungstedts senaste bok "Det fjärde offret", jättebra och spännande tycker jag! Den har inte fått så bra kritik - men det brukar nästan alltid innebära att de passar mig kan man väl säga.... Så det var det sällskap jag hade med mig i bilen, bättre än inget!


Såååå nu kommer vi till den biten med för lite vatten.... Igår efter att vi badat fyra hundar, startat en diskmaskin samt Henke hade duschat så visade det sig att det inte kom någe vatten. Vi har haft problem av och till med det sedan de borrade för bergvärme för ca 1 år sedan, rätt som det är så har vattnet varit slut! Då ska man tänka på att innan vi flyttade hit bodde det upp till 12 ungdomar här som man väl kan tänka sig duschade om inte varje dag - men så ganska så ofta i alla fall. Vi insåg att vi inte skulle kunna duscha själva och bada Tyra, så vad göra? Vi fick åka till Kerstin & Åke igår kväll för att fixa det där istället....


När vi kom hem så hade vattnet fyllts på så det verkade okej igen. Meeen, så imorse var det slut igen. Så tröttsamt..... Fick tvätta av mig lite med vattnet vi tagit med oss från kvällen före. När jag pratade med David under dagen så visade det sig att vi fortfarande inte har vatten. Vad som är felet nu vet vi inte helt. Om pumpen har gett upp för alltid eller om brunnen har sinat helt - eller om det kanske är så att det är båda felen? Jaaaa, väldigt jobbigt är det i alla fall.... Och ni kan tänka er vilket dåligt humör David har varit på när vi inte har någe vatten och dessutom har inte TV:en fungerat!! Himmel och pannkaka.... Men, det sistnämnda har han fått ordning på under dagen.....


Nu är vi nyss hemkomna från Å & K igen, nyduschade och med en hel del vatten med oss hem - känns lite som stenåldern här hemma just nu....

Av barecho - 23 juli 2011 20:37

Det som hände igår i Norge är så fruktansvärt så det går inte att förstå. Många skräckfilmer har jag sett - men tror ingen av dom är så hemska som det som hände i verkligheten, alldeles nära oss - i vårt grannland Norge. 


David åkte in till Sandviken för att handla igår eftermiddag, när han kom hem så var jag i "valprummet" och städade för fullt. Jag hörde att han kom hem och han ropade på mig direkt och kom mot mig med snabba steg. Hörde direkt på rösten hans att något hade hänt....


Har du hört vad som har hänt i Norge? sa han. - Nej, det hade jag ju inte. - Jo, det har detonerat en bomb i Oslo - ska tydligen vara jättemycket förstört där! Tänkte direkt på självmordsbombaren i Stockholm i vintras som lyckligtvis inte dödade någon annan än sig själv..  Och alla är vi ju oss själva närmast, eller hur? Så min nästa tanke var - Vanja och Dag!!!! De skulle ju vara i Oslo för att sedan ta färjan till Köpenhamn. Shit, shit, shit - hon fyller ju 30 och allt idag!!


Snabbt till telefonen (men hur fan klarade vi oss förut utan dom??) och skickade ett SMS till Vanja och frågade hur det var med dom och var dom var. Som tur var fick jag snabbt svar att de var välbehållna, men att de bara varit ca 1 km från regeringsbyggnaden där bomben sprängts. De stod på däck på färjan och kollade på förödelsen när hon skickade svaret till mig... Tyckte så synd om Vanja mitt upp i alltihop, klart det inte går att jämföra med de som personligen har drabbats av denna katastrof. Men, detta skulle ju bli en så mysig resa för henne och Dag på hennes födelsedag... Hoppas att hon kunde koppla bort det lite i alla fall och att de hade trevligt.


När jag satt vid datorn och läste om det som skett i Oslo, så ser jag plötsligt att de lägger in nåt om att det är skottlossning. Tänkte inte så mycket på det i början - trodde det var i Oslo och kanske att det blivit panik eller nåt. Inte kunde jag väl ens i min vildaste fantasi tro att nåt så ohyggligt skulle kunna ske, så nära oss som 50 mil bort bara...

 


När jag sedan inser vidden av det hela så blir jag helt paralyserad... Det kan inte vara sant! Har nån helt jävla sjuk idiot åkt till ett sommarläger för barn/ungdomar för att skjuta ner dom? Dessutom utklädd till Polis, någon som vi lärt oss att lita på visade sig här vara "the big bad wolf". Ungdomar som är intresserade av att kanske arbeta för sitt land så småningom - det är bara överjävligt alltsamma.... Att jag inte är i närheten av att vara sosse förhindrar ju inte att jag beundrar de som är villiga att lägga ned tid och energi på politik när de är unga.


Så svårt det var/är att ta in.... och när man ser och hör ungdomar berätta vad de varit med om - så ont det gör i hjärtat. Och inte är det svårt att sätta sig in i hur man som förälder skulle känna sig om man fick ett SMS från sitt barn att de gömmer sig för att de blir beskjutna. För att sedan inte få tag i sitt barn - sist jag hörde saknades väl 4-5 stycken - förstå hur det måste kännas för de stackars föräldrarna. Och kan man ens vara i närheten av att förstå skräcken hos barnen/ungdomarna när de förstår att någon är ute efter att mörda dem - dessutom är de fast på en ö.... Mitt hjärta går i tusen bitar när jag tänker på detta. Har så svårt att fokusera på annat nu - tittar på nyheterna och läser på internet mest hela tiden. Vet inte varför jag plågar mig själv - tårarna rinner mest hela tiden, men jag har så svårt att släppa att andra drabbas av nåt dylikt - katastrofer överhuvudtaget. Vem är jag att sitta här och vara lycklig över att vi mår bra allihopa? Missförstå mig inte, självklart är jag oerhört glad för det jag har - men mina tankar såna här gånger är hos de drabbade och deras anhöriga. Aldrig någonsin ska vi glömma - aldrig, aldrig......Det är vi skyldiga dom allihopa!


Vad jag vill göra med idioten som ligger bakom detta ska jag bespara er.... Men kan säga att 21 år (som ska vara Norges hårdaste straff) i fängelse är så långt ifrån tillräckligt straff som man kan komma. 


Nu över till något annat... Vi hade 11-årig bröllopsdag igår, jag väntade och väntade hela dagen på att David skulle säga något, men inte då... Nåja, en sån här dag kändes det verkligen som ett mycket litet problem...


Vi hade jättetrevligt besök igår kväll av Andreas, Anna och deras barn Ludvig och Alvin. Så skönt att försöka skingra tankarna en liten stund... Även om jag sprang till datorn då och då för att uppdatera mig. Var väl kanske inte nån vidare värdinna, men får hoppas det blir någon mer gång så ska jag försöka sköta mig bättre då!

Efter att vi ätit gick vi ut på altanen - var lite kallt kanske - men nog är det himla mysigt när man kan sitta ute....

Här är några som myste ordentligt... Men vanudå? Penny hos Jacke istället för hos Henke, vad är det som händer?

Ja, när man har druckit en del dryckor så måste man ju skicka SMS till andra, eller hur?


Nu ska jag ta och hoppa i säng, 03.30 ringer klockan och sedan vid 05.15 eller nåt sånt drar jag mot Köping, och för er som undrar kan jag berätta att mitt nya regnställ är nedpackat....




Av barecho - 21 juli 2011 19:27

Såg idag på FB att en av superduktiga ringsekreterare som bott i Gävle, Kent - hastigt dog igår. Bara för några veckor sedan gick även en av våra duktiga kennelkonsulenter från länet bort. Båda två innebär en stor förlust för hundsverige och för mig som vuxit upp lite med Siw  - hon har liksom alltid funnits i hundvärlden för mig, liksom även Kent gjorde, så känns det helt overkligt. 


Var man på en utställning så möttes man allt som oftast av Kent som alltid hade ett leende och frågade hur det hade gått. Jag har haft honom som ringsekreterare när jag har dömt - och det var alltid lika trevligt, han var inte bara kunnig - utan även en stor glädjespridare!


Siw har varit hem till oss och gjort besök flera gånger, alltid lika mjuk och behaglig. Superkunnig - även om hon aldrig gjorde så mycket väsen av sig.


Usch, så jobbigt det är när det försvinner folk runtomkring en - såna som man på nåt sätt tror alltid ska finnas där. Hoppas ni båda har det bra där ni är nu och att det finns hundutställningar där! För oss som är kvar här kommer det inte att bli sig likt igen, det är ett som är säkert... ... 

Av barecho - 20 juli 2011 20:52

Är telefonsäljare en grupp som det är helt okej att behandla som värsta avskummet? Ibland funderar man ju.... Man kan både läsa här och där, och höra folk skryta om hur de svarar emot telefonsäljarna (ja, på ett otrevligt sätt då...). Lite tragiskt kan jag tycka om vi skryter om hur otrevliga vi är? Vart är samhället då på väg?


De som ringer är oftast ungdomar som inte har möjlighet att få något annat jobb, och personligen tycker jag att det är bättre att de jobbar än lever på socialbidrag. Även om det nu innebär att de tar upp min "värdefulla" tid några minuter då och då. Om jag är så upptagen att jag inte har tid med det - ja, då struntar jag helt enkelt i att svara, svårare än så är det ju inte.


Jag har själv vräkt ur mig både det ena och det andra till dylika försäljare under årens lopp, men sedan mina två äldsta söner började jobba med detta och jag såg framför mig att andra var lika otrevliga, eller ännu otrevligare kanske t.om., så har jag nu inga problem alls att på ett vänligt, men bestämt sätt tacka nej till deras erbjudanden. Och vet ni? Det känns mycket bättre när jag gjort det än förut när jag betedde mig som en idiot ibland....

 

Dessutom, hur bra förebilder är vi vuxna egentligen om vi vräker ur oss oförskämdheter när de helt enkelt bara gör sitt jobb? Det sitter en människa där bakom telefonluren, en precis som du och jag - med känslor och anhöriga som bryr sig om dom.


Så snälla, var lite justare nästa gång det ringer nån och vill erbjuda er något. Kanske är det dens första dag på jobbet, och inte vill ni väl vara orsaken till att han/hon kanske aldrig återvänder dit efter att gråtande ha lämnat arbetsplatsen....


Nu över till något trevligare, fick foton från Baros semesterhem (där han var när vi var i Paris). Nog ser han då ut att ha trivts riktigt bra.....

 

Tittut!

 

Jodå, soffan var skön....

 

.....meeeen, sängen var ett strå vassare!

 

Alldeles eget ben, utan någon som stör.... skööönt!!


De som lånade Baros förlorade sin springer de hade från oss i december-09. De kom in med honom till Djursjukhuset och blev då sittandes själv med honom varpå han dog mitt framför deras ögon... Måste ha varit fruktansvärt, Wille-gubben  . De lämnade in en anmälan mot veterinären, men förlorade såklart - det är inte lätt att som "liten" vanlig människa vinna mot såna "jättar". Det går att läsa på Arbetarbladets hemsida; http://arbetarbladet.se/nyheter/tierp/1.3726718-veterinar-frias-efter-hunddod .


Ni som är vän med Carro på FB har kanske läst om att hon har träffat en varg! Det hände igår kväll och här är Carros egna ord om det som hände:

Wilma & Zola hade precis varit ute och lekt för att vi hade varit på bio och precis kommit hem och skulle bara byta om och ut i skogen för att plocka svamp.

Å precis när vi är på väg mot bilen ropar Emma en Varg, var på vi vänder oss om och ser då hur han jagar Doris, Wilmas & Götes katt. Var på jag springer mot den å bara skriker för fulla muggar och flaxar med armarna. Den stannar då upp vid trädet som Doris hoppat upp i. Står där ett tag och tittar innan han ens noterar mig, troligen låg inte vinden på trodde länsstyrelsen gubben. Men sen tittar den upp å ser mig varpå den vänder och springer in i skogen.
 
Modiga, modiga Carro - hon räddade förmodligen livet på den katten. Tyvärr så verkar det som om allt tyder på att Annas katt Ronja fått sätta livet till. Hon har varit borta sedan i torsdags/fredags och de har hittat ett ställe med fullt av Ronja-päls  . Han från länsstyrelsen som var ut idag trodde att vargen hade tagit Ronja någon annanstans och sedan tagit henne dit för att, ja - ni förstår säkert.....
 
Zola var där när de såg vargen, som tur var i koppel, men tänk om han hade slitit sig! Nej, fy så otäckt.... Är som sagt kluven vad det gäller vargjakt - kan ju säga att jag INTE skulle vilja ha fyra vargar i närheten som han från länsstyrelsen sagt till Anna att fanns i trakterna kring där de bor. Men, jag vill ju att de ska få finnas också... så svårt det där.
Av barecho - 19 juli 2011 20:11

.... och tillbaks till jobbet, men nu har jag börjat nedräkningen - endast 13 arbetsdagar kvar nu...


Det var en lugn dag idag på jobbet - skönt det, endast fem barn. I går kväll när jag började ta fram kläder och lite sånt till jobbet så upptäckte jag att låskortet inte låg där jag var helt övertygad att det fanns! Kändes ju lite jobbigt med tanke på att jag öppnade i morse.... Men, efter lite letande så hittade jag det på nåt annat ställe som jag av nån märklig anledning måste ha tyckt varit bättre än det "normala" stället...


David har varit till Falun och ögonlyst Messi idag, det är lite synd att jag inte varit där själv ännu. De har tydligen som en tv-skärm där man själv kan se hundens öga - vore ju jätteintressant det, så nästa gång blir det nog att jag åker dit själv!


Jag har putsat lite på några av hundarna inför utställningen i Köping. Messi och Miranda blev lite uppsnyggade - och så även Tyra.... Ja, inte känner jag mig då lika säker på att göra henne iordning som de andra. Men, även om inte alla andra tycker hon är så värst fin just nu - så bryr jag mig inte om det, för mig kommer hon ALLTID att vara den vackraste av affenpinschrar .

Lite fett i skägget får man räkna med när man mumsat i sig en stor portion Klass....

If looks could kill.....

      

Lite träning får hon allt stå ut med lilla fröken! Affenpinscherklubben har utställning i Köping på söndag, hon är anmäld - men får väl se om vi hinner med det ifall det inte krockar med våra "långöron".


Har ju glömt bort att gratta ett par kullar som fyllt år igen, herregud - jag måste anställa nån sekreterare som håller reda på mig snart!

Först är det E-kullen som fyllde 6 år den 12/7, stort grattis till alla i den kullen! Fritz är pappa och Selma (Rowntree XLNT Choice For Barecho) är mamma. Minns att det var supervarmt när de föddes och första veckan. Var så svårt att försöka svalka stackars Selma som flämtade och flåsade och såklart blev varm av alla valparna dessutom. Först ut att gratta blir Ecco som flyttade till kennel Sugarsticks, tyvärr fick han C på höfterna och flyttade då till några grannar där han verkar stortrivas sist jag fick rapport om honom. Enzo flyttade till Norge - där han efter ett tag blev omplacerad till ett annat norskt hem. Rasmus bor här i närheten, närmare bestämt i Gävle och han kommer lite då och då hit för att klippa sig, han är verkligen en supertrevlig hane! Evita behöll vi här hemma, hon placerades sedan ut när hon var ca 6-7 mån hos en fodervärd i Sandviken. Evita fick en kull valpar hos oss, men hon kommer fortfarande hit då och då på visit - hon flyter lätt in i flocken med de andra så det är aldrig några problem. Aqua flyttade till Nina i Skåne, och därifrån får jag jämna rapporter och även lite foton då och då, supertrevligt! Ellie flyttade till Norge, blev omplacerad till ett kanonhem där hon haft en kull valpar. Lovis var det länge sedan jag hörde något ifrån, och även Vicky. Även om jag fått lite rapporter då och då från Vickys mattes dotter Ann som föder upp cocker! Effie var betydligt mindre än de andra valparna i storlek, jag gjorde massor av undersökningar på henne för att se om något var fel på henne. Men, nej - då, hon var så frisk så - bara liten och tunn... Hon flyttade till Hälsingland till ett lite märkligt hem kan man väl säga - men tur för henne så placerades hon om, och sist jag hörde så mådde hon bra.


Nästa kull att gratta är O-kullen som fyllde fyra år igår. Det blev Lleytons sista kull hos oss, och mamma till valparna är Flora (Fritz syster). Endast fyra valpar blev det i denna kull. Hanhunden Ozzie är den som jag har klart mest kontakt med - har även träffat honom på en del utställningar. Han har växt till sig och blivit en stilig karl - han har ju två "småbröder" där hemma att hålla i schack också...

Bessie och Doris har jag inte hört något ifrån på väldigt länge tyvärr. Milda behöll vi ett tag, men hon flyttade sedan - och det är väl en historia i sig det kanske, men tror inte den lämpar sig just här. Ibland kan jag bli förvånad över vad en del skriver i sina bloggar? Som om de tror att de är osynliga eller nåt - för sin egen skull ska man nog tänka igenom noga vad man skriver innan man publicerar det.... Är sällan bra att skriva i affekt, talar av egen erfarenhet där kan man väl säga....


 

Sista gången ut i valpklass för Brian (Barecho Following Star) var det i Piteå nu i helgen, och han gick därifrån med flaggan i topp! BIR-valp och BIS-2 valp blev resultatet, stort grattis till hans duktiga matte Emelie!

Fina Prinsen (Barecho Promised You A Miracle) har varit till Tyskland på utställning och där fick han CERT och blev BIR, stort grattis till hans ägare Antoine!


Får väl avsluta bloggen med lite altanuppdatering:

Två sektioner har nu kommit upp... Det ska upp ett kryss ovanpå detta sedan, lika som vi har grinden nere vid vägen. Såååå, det går sakta men säkert framåt!   

Presentation

Fråga mig

35 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1 2 3
4
5
6 7
8
9
10
11
12
13 14
15
16
17
18 19 20 21
22
23 24
25
26
27
28 29
30
31
<<< Juli 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästbok


Skapa flashcards