Barecho

Alla inlägg under augusti 2014

Av Helene - 28 augusti 2014 20:47

... när hundarna blir gamla   . Man vill ju så gärna ha dem kvar länge, länge - men ett hundliv är alltför kort och jag själv är så otroligt orolig när de börjar bli gamla. Varje dag är på något sätt extra värdefull med mina gamlingar för man vet aldrig om det är ens sista dag tillsammans med dem   . Visst finns det hundägare som inte bryr sig, som tycker hundarna är förbrukade när de inte har någon nytta av dem längre - men även fastän det gör mer och mer ont för varje gång jag förlorar en av mina fyrfota älsklingar så skulle jag aldrig vilja bli en sån känslokall människa som behandlar dem som om de vore utbytbara. För utbytbara är de INTE....


De gamlingar vi har här hemma nu, Kylie & Lleyton, är som sagt 11 år - pigga och glada tycker jag nog de är för det mesta. Men, i somras blev Kylie sjuk, det visade sig vara livmoderinflammation, vi trodde det var så illa att vi skulle förlora henne.. Eller iaf jag trodde det, blir så sjukt orolig när de är sjuka när det är så här pass gamla. Veterinären avrådde dock från operation just då - Kylie fick medicin och kvicknade ändå  på sig snabbt. Dock skulle hon opereras innan nästa löp var det sagt - bara det att Kylie förstås bestämde sig att börja löpa tidigare än beräknat... Och att operera bort livmodern under löp är inte att rekommendera. Så idag var det då dags - livmodern opererades bort och jag var förstås sjukt orolig, grät en skvätt på vägen till veterinären när jag skulle lämna henne - men som tur var gick allt bra   . Visst är hon medtagen, vilket är förståeligt förstås - men den lilla svansstumpen går iaf på henne. Nu hoppas vi hon återhämtar sig snabbt och att vi får många fler, friska år tillsammans med henne       .

 

ANNONS
Av Helene - 19 augusti 2014 12:15

.. på sommaren för den här gången   . Nu har jag en otroligt jobbig tid framför mig, höst och vinter - kyla och mörker.... Inte alls min melodi   . Inga valpar att glädjas åt heller...


Tur jag har Paco & Pasta - de är verkligen mina framtidshopp   . Känner mig bara nu så otroligt nervös inför deras 1-årsdag och höftledsröntgen. Inte för att jag ser något som skulle kunna vara fel - men bara för att vi haft sån satans otur på slutet så det skulle inte förvåna mig om det fortsätter. Veterinären som jag alltid röntgat mina hundar hos har dessutom slutat - så nu måste jag hitta någon ny veterinär som ska få äran att höftledsröntga mina pluttar.


 

Såg iaf regnbågen igår när jag var på väg hem från Sandviken   . Hur det än är så är den alltid lika fin att se eller hur!


David är i Ryssland för tillfället och det slår aldrig fel att något krånglar när han ska vara borta i flera dagar. När vi kom hem från utställningen i Eskilstuna i förrgår hade vi inget internet hemma. Eller rättare sagt - routern fungerade inte. Så igår var jag på Elgiganten och köpte en ny - meeen, den passade förstås inte... Dock hittade Henric på vad som var fel och det var inte routern utan bara adaptern som gått sönder. Jaja, alltid är det nåt som ska krångla!


Vi var ju då som sagt på utställning i Eskilstuna i söndags. Kom dit tidigt även om vi hade en ras före oss i ringen (ca 30 st.). Vill man ha en plats vid ringen måste man ju vara där tidigt nuförtiden.... undrar jag hur detta ska sluta med att det är så himla trångt kring ringarna? Domare för dagen var en finsk dam vid namn Tanya Ahlman-Stockmari - det var hon som dömde i Finland i december när Gizza blev BIR. Paco (Barecho Play Now Pay Later) vann juniorklassen med CK och blev tvåa bästa hanhund, fick då återigen ett Reserv-Cert. Floyd (Barecho Kissing A Fool) blev tvåa i öppen klassen med CK - oplacerad i bästa hane. Pasta (Barecho Party In My Head) vann även hon juniorklassen med CK och Pärlan (CH Barecho Poetry In Motion) blev tvåa i championklassen med CK - ingen av dem fick dock någon placering i bästa tik... Clådan blev bästa tik och BIM. Vi hade också dagens bästa uppfödargrupp med HP - vi valde att åka hem istället för att gå in i finalen då Jacob hade en match som David då skulle hinna hem till. Ja, det var väl det liksom från den utställningen...


Floyd i öppen klassen



Pärlan (tack för hjälpen med handling Lina!) och Clådan i championklass.    


Gizza (CH Barecho Glint Of Gold) har varit på Bornholm med Emelie och Agnetha i helgen - de hade också med sig Winston (CH Barecho Most Wanted). Verkligen supersnällt att ni tog med Gizza - stort tack för det   . Fina resultat kom hon hem med också - första dagen fick hon Cert och blev BIR - det innebar att hon nu också är NORDUCH! Winston fick även han Cert och blev då BIM, en ny titel även för honom - DKUCH! Stort grattis till det! Dag 2 blev Gizza BIR igen och Winston blev då tvåa bästa hanhund med Res-CACIB. Hittade också ett foto på en norsk fotografs sida på FB ett foto på Paco & Pastas mor Liza (CH Barecho Fly Me To The Moon) som blivit BIS-veteran på NKK:s utställning i Oslo under helgen   .


Skolan har startat idag för Jacob och jag fattar inte att han börjar i sista klassen i grundskolan nu - i 9:an. Snart ska han välja gymnasium också. Minns själv hur svårt det var i den åldern. Hur ska man ens ha den blekaste aning om vad man vill göra i framtiden när man är 15 år gammal? Men, det spelar väl inte så stor roll vilket gymnasium man går nuförtiden - huvudsaken man kan läsa vidare på högskolan om man vill det. 


Nej, nu ska jag ner i källaren och ta mig an några av våra hundar som ska ställas ut på Springerklubbens Open show på söndag   . Tror det var 37 anmälda - en bra siffra för att vara en open show, men trist ändå att det inte är fler anmälda kan jag tycka....

ANNONS
Av Helene - 10 augusti 2014 14:15

Alla som är insatta i "hunderiet" vet förstås vad Världsutställningen, eller World Dog Show som den förstås heter på engelska, innebär. Men för er andra tänkte jag ge en kort förklaring. Det är alltså FCI som är den största internationella hundorganisationen som arrangerar denna utställningen någonstans i världen (i sina medlemsländer) en gång om året. Att vinna där är förstås prestigefyllt   . Det finns förutom WDS även EDS - som då är Europautställningen och så förstås även nationella vinnarutställningar som t.ex Svensk Vinnarutställning. Det som är gemensamt för alla dessa utställningar är att vinnande juniorhane & vinnande juniortik (med Excellent) får titeln Juniorvinnare - JW, vinnande veteranhane & vinnande veterantik samma sak VW. Och då den "finaste" titeln W samt årtal till den som får CACIB på utställningen och CACIB delas ut till den bästa av vinnarna från övriga klasser, dvs. unghunds-, öppen-, working- och championklass. Så på denna utställning i Helsingfors (WDS-14) har alltså titlarna JW-14, WW-14 samt VWW-14 delats ut i varje ras.

 

Länderna ansöker om att få arrangera WDS och i många år har det varit klart att den i år skulle gå i Finland. Till en början var vi förstås övertygade om att vi skulle åka - nu när utställningen var så nära också. Men så med tanke på allt som hänt och vi inte har många kronor över varje månad kändes det tveksamt.... Min mor ryckte dock in och hjälpte till så att vi till slut hade råd att anmäla hit samt även köpa båtbiljett över, stort tack för det - utan dig hade det inte blivit någon resa för oss   . Båtbiljetten var beställd sedan länge - och ändå var resorna till Helsingfors slut då. Nu vill jag inte åka till Helsingfors med båt iaf fler gånger efter mardrömsresan för några år sedan. Så det blev Åbo för oss - något som passar bra också för hundarna då resan inte är mer än ca 10 timmar   . Vi hade flera vänner som bokat in sig på samma båt och det kändes ju roligt, för vad vore utställningarna egentligen om man inte fick umgås med trevliga människar och ha kul samtidigt?

 

David och jag åkte hemifrån i god tid i onsdags - båten gick inte förrän vid 20.00 på kvällen, men vi ville hinna rasta av hundarna ordentligt och ge dom kvällsmat innan vi körde på båten. Jag hade ju köpt två dräkter från Ebay i hopp om att kunna ha någon av dem på WDS - meeeen, en var iofs jättesnygg men den var lite för liten. Den andra var aningen stor, men vad värre var, var det att jag såg ut som jag tillhörde frälsningsarmén när jag hade den på mig. Inget fel på dem - men kanske inte riktigt min grej bara.... Sååå slängde med några gamla kläder jag haft förut och så sa vi att vi skulle kunna stanna och handla något på vägen till båten. Jo tjena - jag handla kläder helt själv??? Vilket skämt.... Jag kunde ju inte ens ha David med mig in eftersom vi inte kunde lämna hundarna i bilen - så tja, jag avverkade väl Barkarby outlet på ca 4-5 minuter jag. Var väl som jag förstod - fanns ju inget där till mig   . Nä, jag måste ha någon assistent med mig jag om det ska bli handlat! Som tur var så var hundarna i form iaf - nybadade och klippta lite extra noga   . Sååå det blev att köra mot färjan istället - inte mig emot, hade ju sett fram emot det här länge!

 

I kön in på färjan var det fullt med hundfolk - härligt tycker jag och så glad man blir när man ser alla bekanta ansikten. Jag var lite orolig hur det skulle gå med Paco i hytten - men faktum är att han skötte sig hur bra som helst. Visst ville han hälsa på ALLA människor han såg på färjan - men i hytten la han sig bara ner och verkade hur världsvan som helst. Jaa, de tre tjejerna vi hade med oss hade jag inte funderat över något annat än att det skulle gå bra. 

 
Jag hade tagit med en liten flaska "champagne" - ifall vi skulle vilja fira något.

 
Kändes dock som att det var långt ifrån säkert vi skulle ha något att fira - så därför startade vi med att fira lite när vi kommit på båten. Kändes som en bra början på resan faktiskt   !

 

Efter att ha ätit buffé med massor av goda vänner var det skönt att krypa ner i sängen i hytten. Svalt och skönt var det i hytten och inte minsta gungningar alls - tror det var länge sedan jag sov så bra som den natten.

 
Fast efter dylika desserter sover man förstås gott eller hur....

 

Vi kom i land i Åbo torsdag morgon och det var ju inte förrän fredag som det var dags för utställning. Skönt att få kunna ta det lite lugnt under dagen före. Vi provkörde sträckan från hotellet till mässhallarna - jaaaa, lite koll på läget vill jag förstås ha! Hotellet vi bodde på låg i närheten av flygplatsen. Ett helt okej hotell med supertrevlig personal som hjälpte till med det mesta vi önskade oss.

 
Däremot var rummet litet och utan A/C - sååå det var olidligt varmt därinne :-( Tyckte synd om hundarna, men efter att vi fått en fläkt till rummet plus att vi fick vertyg för att öppna fler än ett litet fönster blev det åtminstone drägligt därinne...

 

En liten bit bort från hotellet låg en kinarestaurang så där åt vi kvällsmaten. God mat och jag drack bara vatten till - vore ju inte så trevligt om man skulle ha ont i huvudet av vin på självaste världsutställningsdagen   .

 

Vi var ute i god tid på morgonen - jag hade sett på kartan att det bara fanns ett område för burar i vår hall och där skulle ca 1000 hundar få plats med tanke på att det var 12 ringar där... Så vi var där redan 06.30 - David ställde sig i kö med två burar medan jag packade ut allt annat ur bilen. Tror David var nästan först framme vid ringen - så superbra plats precis vid ringen fick vi   . Insläppet gick snabbt - de tittade bara att man hade pass och någon nummerlapp, gick inte igenom allt som här hemma.... Bra tycker jag för det är otroligt tidskrävande när de ska gå igenom varje vaccinering osv. Bättre med stickprov och att det går fort att ta sig in på utställningen istället!

 

Domarna för dagen på ESS var på hanar, grupper samt BIR - Marie Merchant från Australien och på tikar - Sally Leslie från England. 151 stycken totalt var anmälda - 80 tikar och 68 hanar samt 2 valpar. En bra siffra absolut - inte lika många som när WDS var i Sverige, men mycket bättre än vad det varit på många andra ställen under årens lopp.

 

Själva hallen såg likadan ut som den gör när vi är där i december på Finsk vinnarutställning - vet inte vad jag förväntat mig riktigt, men kanske lite festligare? Jag som alltid hyllat finnarnas ringnummer som är stora och fina - hängande i taket blev nu lite missnöjd när ringnumren visserligen hängde ovanför ringen, men de var vita med röd text så de syntes alldeles för dåligt. Men vad värre var, var att ringarna var pyttesmå :-( Det fanns ringar där de hade en ring där vi nu hade två. Det är faktiskt inte okej med så liten ring på en ras som faktiskt SKA kunna röra sig och där vi hade flera klasser med över 20 hundar. Något nytt på denna utställning var att ringsekreterarna hade någon form av läsplatta som de skrev i resultaten på och de skulle då komma ut online direkt - tanken är inte bara god utan superbra tycker jag! Klart man ska använda sig av den teknik som finns och hur det än är så är det väl lite förlegat med de prislistor som vi skriver idag på utställningarna.... Nu fungerade väl inte allt helt utan gnissel i maskineriet - men så måste det ju få vara när det ska provas ut. Dock var det trist att ringsekreterarena inte visste mycket om vad som skedde och när det skulle ske... Vi försökte få reda på när Certet skulle delas ut i ringen, men nä - det kunde de inte svara på för det kom bara upp på läsplattan nästa klass så de visste inte i vilken ordning allt skulle ske och det låter ju faktiskt helt galet! Likaså blir jag lika irriterad när ringsekreterarna inte pratar engelska. Visst efter att de sett att man ser ut som ett frågetecken när de pratar på finska så sa det det de ville ha sagt på engelska istället, men det vore faktiskt betydligt smidigare om man redan sa från början att det är engelska som de ska använda sig av - ffa när de ropar ut vilken klass och vilka nummer som ska in i ringen.

 

Ett stort plus till Finska Kennelklubben för att de hade olika starttider i ringarna. Var säkert inte bara jag som hade både juniorhane och juniortik. Ffa i Stockholm brukar de vara hopplösa på att ha exakt samma start i ringen och det medför problem för många. Här började alltså juniortikarna 9.00 och i hanhundsringen började bedömningen 9.30 med valpar och sedan direkt efter juniorhanar. Superbra var det för oss - nu hann jag visa både Paco (Barecho Play Now Pay Later) och Pasta (Barecho Party In My Head) i båda klasserna   .

 
Det var 25 juniortikar anmälda och av dessa fick endast dessa 6 Excellent. Jag var så glad att både Pasta (som står som nummer två på detta foto) och hennes fina syster Bella (Barecho Passion Play) var två av dessa sex tikar   . Bella står som hund nummer tre på detta foto. 

 
Pasta skötte sig jättebra, som hon gjort nu på slutet. 

 
Pasta

 

 
Pasta blev till slut trea och hennes syster Bella femma i klassen - så stolta över dem bägge två. De är ju bara 10 månader ännu och i den här klassen var det ju tikar med som var upp till 18 månader.

 

Inte fullt lika många juniorhanar var det med - men 15 stycken är en bra siffra det också. Paco var lika glad som alltid han - viftandes på svansen åt allt och alla. Visst, han kanske inte står stilla som en staty hela tiden - men helt ärligt så har jag mycket hellre en hund som vid 10 månaders ålder är full av liv och glädje och därför inte vill stå helt still hela tiden, än en hund som redan då är så tränad att den ser ut att ha tråkigt i ringen....

Efter att vi som fått Excellent i första omgången kommit in i ringen igen så pekade domaren på Paco att han skulle ställa sig först, vågade förstås inte tro riktigt att det skulle bli så - men ett litet hopp tändes allt!

 
Och sååå glad jag blev när domaren till slut pekade på honom och sa att han var etta - och därmed Juniorvärldsvinnare-14 (JW-14)!!!!! En mycket härlig känsla och samtidigt extra roligt med tanke på att jag visade fram hans mamma CH Barecho Fly Me To The Moon till samma titel i Polen för många år sedan!

Ingen mer hanhund hade vi anmäld och det var skönt att kunna koncentrera sig på en ring. Jag hade ju några helt orealistiska förväntningar att jag skulle hinna titta på lite hundar också - för hur det än är så ser man ju många andra hundar på en WDS än man ser annars. Meeen, såg jag nåt då? Näe, jag hade fullt upp med mina hundar jag - de skulle borstas, ha vatten, rastas och så den eviga frågan till de som satt med en katalog i handen och såg ut att ha koll på läget - hur många är det kvar i klassen innan jag ska in?? 

 

Gizza (CH Barecho Glint Of Gold) var nästa hund för oss att visa och hon var anmäld i Öppen klass - hon var den hund jag anmälde allra sist, efter Vänersborgsutställningen för att jag tyckte hon var i sån superkondition. Jaaa, kan väl inte säga att jag ångrade mig... Hon är ju champion, dock inte FIUCH så då kunde jag anmäla henne i öppen klass och så Clådan (CH Barecho Quest For Success) i championklass - på det sättet kunde jag ju få visa dom båda två. Det är lite svårt att välja vem jag ska visa när vi har tur att ha två så superfina tikar - ett angenämt problem jag vet, men ändå...

 

14 tikar var med i Öppen klass och glädjen var stor när Gizza till slut stod som segrare i klassen! Så hade vi bara en hund kvar att visa och det var Clådan. En stor championklass tikar var det, 19 stycken. Clådan var på ett superhumör - showade för fullt och när hon är så ryser jag nästan själv när jag visar henne   . Dock var ju denna ring alldeles för liten för att göra henne rättvisa... 

 
Långt ifrån alla championtikar fick Excellent så jag var väldigt glad åt att fina Marta (CH Barecho Zimply Made For Me) var en av dem. Ingen placering blev det dock i klassen för henne. 

 
En andra plats blev det dock i championklassen för Clådan   .

 

Så var det lite allmän förvirring vad som skulle ske - men det var ju färre hundar i hanhundsringen plus att bedömningen gick snabbare där. Alltså skulle bästa hanhund och Cert & CACIB delas ut där först. Efter mycket hit och dit vilka hundar som skulle in och inte - blev iaf allt utdelat. Inget åt Paco denna gång, men jag tyckte han var jättefin och skötte sig bra - och det kändes bra.

 

När det så var dags för samma sak för tikarna var jag lite mer nervös, det kändes ändå som att Gizza kunde ha en chans.... Domaren såg ut att ha tyckt väldigt mycket om henne när hon vann klassen! Och YES, hon vann certet - visserligen var hon inte WW-14 ännu - men en bit på väg... En till hund skulle in sedan in i tävlan om CACIB och WW-titeln. Det var tiken ifrån workingclass som redan var FIUCH och alltså därför inte fick tävla om certet. Och jodå, Gizza hon sprang på hon, varv efter varv - hon är en sån man alltid kan lita på sköter sig till 100 %   ! Såå härlig känslan när domaren sträckte fram CACIB-rosetten till mig och Gizza   . Ringsekreterarna började nästan slita i Gizza och mig direkt om att vi skulle in i andra ringen. Jodå, sa jag - jag vet det, men jag måste väl iaf få ta några foton först??? Det fick jag iaf som tur var....

 
Här är Gizza, ny WW samt även ny FIUCH skulle det visa sig sedan! Domaren Sally Leslie sitter bredvid - det var verkligen en mycket trevlig domare. Hon tog sig tid med varje ekipage, såg genuint intresserad ut och var mycket mjuk med hundarna - sånt tokgillas av mig!

 

Förstod att Gizza inte skulle ha något att hämta i BIR och BIM - men fantastiskt roligt bara att få vara med i BIR-tävlan och nu med två hundar, för även Paco var ju med där - tack AnnSofie för att du visade honom där. Gizza blev utsedd till bästa tik av de tikar som var med där   . Sedan fick hon ta emot BIM-rosetten och jag som är Hammarbyfan nu tyckte det var helt okej   .

 
På fotot BIM CH Barecho Glint Of Gold och BIR Art-Wave's Topdog. Det var otroligt stor dominans på svenska ESS i klasserna - superroligt tycker jag att vi visar att vi har sån världsklass på våra hundar i lilla Sverige! Massor med grattis till er alla som gjorde det så bra där och förstås ett extra stort grattis till BIR-hunden som även han var från Sverige   . 

 
Sju uppfödargrupper deltog och vi hade fyra tikar i vår grupp. Fr.v.: Clådan, Marta, Gizza och Pasta. Alla grupperna placerades och vi kom tvåa med HP - jättekul :-) Stort tack till Renate, Lise och Annsofie för hjälpen i gruppen!

 

Tack också till alla runt ringen som gratulerade och för alla kramar jag fick - känns gött i själen ska ni veta. Jag hör så mycket elakheter från andra raser och jag är stolt att kunna säga att jag tror vi inom ESS är de trevligaste av alla - jaaaa, jag kanske är partisk och visst säger vi säkert inte alltid snälla saker om varann. Men jag tror och hoppas att vi faktiskt kan unna varandra när det går bra och att vi inte är skadeglad när det går dåligt. För nog är vi väl så pass bra människor att vi, även om vi kanske inte alltid tycker det är "rätt" hund som vann, ändå kan unna en av kollegorna i rasen den framgång man har just den dagen   . Så än en gång, massor med tack för alla snälla ord jag fick höra efteråt om våra hundar   .

 

Luften går ju alltid ur en lite när allt är klart... Hundarna rastades och jag fick äntligen sitta ner en liten stund och smälta allt som hänt. Tänk att lilla Gizza nu är både EUW och WW - otroligt kändes det och jag känner sån kärlek till våra underbara hundar som ger järnet och gör allt för att göra sin matte glad, herregud vad vore jag utan dem     . Sådärja, nu gråter jag igen....  . Ni ser mig nog nästan aldrig gråta i ringen när jag ställer ut själv - utan tårarna kommer oftast efteråt, när jag kramar hundarna och är så tacksamma för att just de är mina och för att jag har dem hos mig. Tänker förstås också på de hundar som jag upplevt så mycket med tidigare och som inte finns med mig längre... Jaaa, jag funderar ju ibland om det här med hundar verkligen är bra för mitt hjärta - men inte skulle jag klara mig utan dem inte, aldrig....

 

Fotografering på podiet skulle vi få till denna gång också - jag brukar ju vara alldeles för dålig på sånt, men när vi var här i december "tvingade" Carina iväg mig för att ta kort och det var ju faktiskt riktigt roligt att ha såna kort - så denna gång gick jag dit helt frivilligt!

 
Började med finaste Paco-pojken :-)

 
Ena hållet såg ut såhär...

     

.. och andra såhär. Svårt att säga vilken sida som är den bästa visningsidan på honom. 

 
Jaaaa, sedan såg jag ut såhär - finns ju inte mycket som är mer tröttsamt än att ta kort...   

 

 
Så otroligt sött kort på Gizza - snacka om feminint uttryck   .

 

 
Ja, vacker är ju Gizza alltid   .

 
Men här tyckte hon att det helt enkelt fick vara nog för den här gången med fotandet...

 

Så värst mycket firande blev det kanske inte på kvällen - eller jo, bara lite annorlunda. Hämtpizza på hotellets parkering och två glas vin i goda vänners lag - inte mycket som slår det inte   . Så mycket tok och skratt - ändå skulle ju det här bara vara början, för det kom ju en dag efter också...

 

Vi var ett par stycken som planerade att åka in till utställningen dagen efter för att för en gångs skull hinna titta på något och inte bara stressa kring våra egna hundar. Vi tittade runt på lite olika raser - oavsett ras tycker jag det är otroligt intressant att titta på konkurrensbedömingarna så en jättebra dag hade vi där. Sedan var det så att jag hört från flera att deras hundar hade blivit FIUCH utan jaktmerit som det normalt krävs när de fått cert på denna utställning. Ringsekreterarna när vi ställde ut sa inte ett ljud om att Gizza skulle ha blivit champion - de frågade inte mig heller om hon var champion i annat land. Visserligen stod alla hennes titlar i katalogen så de hade ju kunnat titta där då hon är både SEU(u)CH och NOUCH. Så jag tog med kritiken till utställningen och frågade hur det var egentligen? Och jodå, hon hade blivit FIUCH! De beklagade att jag inte fick någon rosett - men kändes som jag överlevde på nåt sätt... Titeln registrerades direkt och jag fick med mig ett papper hem till SKK där det står att Gizza numera också är FIUCH!!

 

Visiten på utställningen avslutades sedan med denna som ropade på mig och den var precis lika god som den ser ut...

 

Efter att vi checkat ut från hotellet skulle vi åka mot Åbo där färjan skulle gå ifrån. Stannade till och åt på en av ganska så få McDonalds som vi såg efter vägen. Hann sedan åka några mil till innan det helt plötsligt började låta konstigt. Första sekunden tänkte jag inte på det - noterade att vi åkte förbi några berg och eftersom det blåste lite trodde jag att det var något missljud därifrån eller nåt. Meeen, några sekunder senare insåg vi att något hänt med bilen... Inte så kul att ställa sig på vägrenen på motorvägen där bilarna körde i 120-140   . Det fanns en rastplats ett par hundra meter bort bara - jag tyckte vi skulle åka dit, men David stannade och konstaterade att det var punktering på ett framdäck. Inte lite punktering heller - utan totalt platt. Så någon lagning var det inte tal om. Finns få saker som är så trista som när något händer med bilen, men vi hade ändå tur nu att vi inte hade så bråttom plus att det var ljust ute OCH att vi var flera bilar där så Micke kom snabbt till undsättning och hjälpte David att byta däck. Jag var mest orolig att nån av hundarna skulle komma ur bilen eller att vi skulle bli påkörda av någon, så jag var nog inte till så värst mycket hjälp...

 

För det är ju helt otroligt att de inte ens saktar in när de ser att en bil står med varningsblinkers på och det är fullt med folk kring bilen. Även om de nu skiter i oss - tror de verkligen att det är så kul att köra på någon människa och ha det på sitt samvete? När, hur fan är folk funtade - det bara skakade till i bilen när de flesta körde förbi, otroligt otäckt...

 
Denna gång var det däcket på höger sida som tur var - hade ju varit ännu mer obehagligt om det varit ut mot trafiken...

 

Men, allt gick bra som tur var - bytet tog nog bara ca 20 minuter tack vare att vi fick hjälp och sedan kunde vi fortsätta resan mot Åbo   .

 

Vi var i Åbo redan vid 17.30 och färjan skulle inte gå förrän 20.55 Tänkte vi skulle hitta något ställe där vi kunde gå med hundarna och där de kanske kunde få bada lite. Hittade till slut någon form av ö där det fanns en camping - perfekt tänkte vi, dit kör vi.

   
En jättefin, stor camping var det med härligt stora ytor. Vi gick en sväng med hundarna där efter att de fått kvällsmaten - vi såg att det fanns vatten en bit därifrån så vi skulle se om hundarna kanske kunde bada där. Det här var ju på kvällen så det var inte mycket folk på stranden. Vi gick dock på sidan av stranden där det fanns som en liten del där det mest var vass i vattnet. Låg bara en kille där på en handduk - jag såg ingen skylt heller där det stod att hundar inte fick bada där. Alla hundar var såklart i koppel och vi gick ut någon meter för att de skulle få blöta ner sig. När så jag går förbi kommer det fram en gammal finsk tant och börjar gapa till mig på finska. Jag fattar förstås nada och säger flera gånger till henne - om du vill säga mig något får du säga det på något annat språk än finska, jag förstår inte vad du säger. Men tror ni hon fattade? Nädå, hon tjatade på så jag gick bara förbi till slut.... Badade av mina hundar lite snabbt och när jag står där hör jag att Carina och några till skrattar en bit bort. Tror först att någon ramlat - men nejdå, det visar sig att tanten som inte bara skrikit på mig på finska även gjort det på Carina, Lina och Tina! Carina sa samma sak som mig - använd svenska eller engelska, vi förstår inte finska. Då gick tanten helt sonika och hämtade en kvast! Ingen liten kvast heller - utan en stor kvast! Hon börjar hytta med den och slå mot både Micke, Carina och David som är de som är kvar på stranden - jag var på väg bort därifrån. Inte bara mot dem - utan även mot hundarna. Hon skriker och skvätter vatten på både människor och hundar. Carina säger bara till henne hela tiden att hon får väl ringa polisen då om hon har problem - men när hon till slut börjar slå på dem med kvasten säger Carina att hon själv ska ringa till polisen om hon inte slutar.

 
Här ser ni hur hon står och hotar med käppen! Jag var som sagt på väg därifrån, men stannade till när det blev sån uppståndelse. Till slut säger Micke till henne att om hon skvätter vatten på honom igen drar han av henne handduken! Och vad gör hon? Jo, skvätter vatten förstås och då springer Micke runt henne och drar av henne handduken, kastar den sedan ett tiotal meter bort! Precis då vänder jag mig om för att se vad de håller på med och möts då av att tanten står helt NAKEN på stranden!! Hahahahaha....     visste inte om jag skulle skratta eller gråta, herregud - händer detta på riktigt liksom!! Och varför i hela fridens namn filmade jag det inte - faaan, ett av mina större misstag måste jag säga. Vad tror ni händer när hon står där helt näck? Tror ni hon blev arg? Nädå, då skrattade hon bara och verkade tycka att det var ganska så trevligt ändå!! Jaaa, vad ska man säga... ganska så skönt att få åka hem till gamla Svedala måste jag säga   . Jaaa, ni kan väl tänker er hur vi skrattat åt detta - när man berättar det för folk tror de knappt det är sant!

 
Lite vin fick en del i sig där också - jaaa, var väl egentligen Lina som skulle ha det till att göra rent såret på handen....

 

Innan vi åkte till hamnen skulle vi ta lite kort på våra titelvinnare - inte så lätt att få till ett bra kort på tre människor och fyra hundar som ska se bra ut samtidigt   .

 
Men här ser det väl riktigt bra ut :-) Vägen dit var inte helt lätt kan jag säga....

 

 
Inte så många blir förvånade över att det var Paco som hade svårast att förstå vitsen med denna övning....

 

 
Nja, här såg vi ut att ha tröttnat lite på att se så jävla glada ut hela tiden...

 

 
Nja, lite bättre kanske....

 

 
Så då börjar Carina springa och tjoa bakom fotograferna - jaaa, då kan man ju inte hålla sig för skratt inte....

 

 
Jaa, här ramlar Carina nästan omkull och skrattar själv så hon nära på kissar på sig...

 

 
Man kan inte säga annat än att vi har roligt tillsammans   !

 

 
En hytt med dubbelsäng hade vi på vägen hem och tja, hundarna såg ut att uppskatta den kan man väl säga   . Och nej, David håller inte på att måla naglarna här som vissa tror - nejdå, han är sig lik - det är ölbeställning det handlar om   .

Efter lite allsång och skratt så vi nästan var hesa under den gemensamma buffén gick jag och la mig relativt tidigt - det var ju en dag idag också och jag förstod ju liksom att det låg på min lott att köra hem...

 
Vi stannade utanför Upplands-Väsby för lite frukost både för två- och fyrbenta. 

 

 
Den här sötnosen till älg välkomnade oss när vi kom hem till Årsunda - han var så nyfiken, undrar jag om han trodde att vår bil var hans mamma?   

 

Packade ur bilen och såg då de fina priser vi fått på utställningen:

 
Inte alltid man får något som är märkt med vinsten. När det är märkt såhär känns det betydligt roligare att ha det kvar som minne!

 

Stort, stort tack till hela team Cacis för att David och jag fick vara med er under helgen - vi har haft superroligt och jag har fanimej träningsvärk i magen av alla skratt. Nu planerar vi för Milano nästa år, eller hur!!


 

 

 

 

 

 

 

 

Av Helene - 4 augusti 2014 14:37

Sist Clådan (CH Barecho Quest For Success) med bihang åkte norrut slutade det med BIS på SKK:s utställning i Piteå - men inte kunde jag väl drömma om att det skulle hända samma sak igår, på SKK:s utställning i Svenstavik! Meen, det gjorde det - otroligt roligt och knappt det går att beskriva den känslan som infinner sig när speakern ropar ut att det är en Engelsk Springer Spaniel som blivit BIS och jag vet att det är oss de menar då     !!


Denna weekend var det också Triple Dog Show i Jönköping och normalt sett brukar ju vi alltid delta på dylika arrangemang. Men i år är det ju mest bara damm i vår plånbok och med den anmälningsavgiften som var där och ingen flerhundsrabatt hade vi tyvärr inte råd att åka. Så istället fick det bli Svenstavik som vi anmälde till - inget jag ångrar idag förstås   . Frågade Carro om inte hon skulle följa med och anmäla Zola (CH Barecho He's Got It All) också? Jodå, det ville hon - så det var Paco (Barecho Play Now Pay Later) och Pasta (Barecho Party In My Head) samt drottningen herself - Clådan som var med oss plus då Zola. Tänkte också att vi skulle ha en uppfödargrupp eftersom det har gått så bra med grupperna i år.


Vi var i valet eller kvalet om David skulle följa med - men eftersom Jacob hade match igår och David kommer att missa flera andra matcher när vi är borta så fick han stanna hemma. Han såg väl ganska så nöjd ut när jag åkte hemifrån vid 05.00-tiden Emelie och Agnetha hade lovat att komma dit och hjälpa mig & Carro - för en halvt handikappad och en gravid klarar sig ju inte själva, det förstår ni ju... Sååå det är Emelie och Agnetha David ska tacka för att han fick sovmorgon igår   . 


Och pålitlig som alltid stod Emelie och väntade på avlastningen när vi kom fram - tusen miljoners tack för det Emelie och Agnetha, och för all annan hjälp under dagen   . Det var ju jättebra att det fanns avlastning med tanke på att parkeringen låg på andra sidan en rätt så stor väg - irriterade mig dock på att de sa att man max fick stå där 10 minuter. Ska man ha avlastning måste man ju få packa ur och komma in på utställningen innan man kan flytta bilen också? Förstår att det finns några som inte flyttar sina bilar därifrån när de är klara - men säg åt då dem istället för att alla vi andra ska behöva lida för det..


Vi hade ca 40 hundar före oss i ringen så vi var inte där förrän vid 9.00 Det fanns självklart ingen tältplats kvar vid ringen då - utan vi fick stå en bra bit bort. Dock var det helt tomt (typ hade fått plats med två ringar) framför där vi fick ställa upp vårt tält och ringen?? Varför kan man undra... Om man inte ville ha tält inne på gräsplan hade det ju varit enkelt att flytta ner vår ring till den sidan vi hade vårt tält så hade det funnits två sidor för tält istället för som nu - bara en kort sida. Som tur var hade vi Agnetha och Carro med som hundhållare - för det blev en bra bit att springa och byta hund måste jag säga....


 
Här är det våra framtida hopp Paco och Pasta som Agnetha håller i - vet inte hur hon har fått dom till att ligga sådär stilla....


 
Paco var först ut av våra hundar - det kommer han ju att vara ett bra tag med tanke på att vi inte har några valpar... Han skötte sig faktiskt jättebra - börjar han lära sig tro, eller var han bara lite trött av värmen? Han vann juniorklassen med CK - fick en jättebra kritik "Rejäl maskulin 10 mån pojk. Välformad huvud med välburna öron. Mycket bra hals och skuldra. Vällagd överarm. Lång, välformad bröstkorg. Bra förbröst. Välmusklad. Normalt vinklat bakställ. Bra kors. Rör sig med härlig steglängd, mycket stabil bakifrån. Utmärkt pälskvalitet. Mycket trevligt temperament." 

 
Ni ser så samspelta Paco och jag är i rörelserna va ;-)


 
Jag fick äran att visa Zola igen eftersom Carro bara växer och växer...  . 
  
Vi njöt nog lika mycket båda två tror jag - Zola var otroligt pigg och alert, trots att det var varmt. Han var själv som veteranhane så där vann han med CK.

 


I bästa hane visade sedan Emelie Zola och jag Paco. Zola slutade som bästa hane! Och Paco blev trea bästa hane med Res-Cert. På fotot är de hanhundar som blev placerade i bästa hanhund. 


Direkt därefter var det förstås dags för juniortikarna. Fina Pasta skötte sig jättebra - men hon har ju också mognat rejält nu efter löpet. Jag tycker själv hon är toksnygg - är så nöjd med henne   .

 
Juniorklass tikar - Pasta står först här i ledet. 

 
Tvåa i juniorklassen med CK blev hennes resultat.


Så var det lite väntan innan det var dags för Clådan. Bara att ladda upp med godis - för hon anstränger sig ju inte utan belöning, ni vet det där med will to please är ju som sagt tvärtom i vårt förhållande   .


 
Och jodå, godiset verkade duga så hon sprang på och vann först championklassen med CK och sedan även bästa tik!


 
Pasta visades av Emelie i bästa tik - ingen placering blev det för henne denna dag. 


 
Clådan blev BIR och Zola BIM :-) Så nu har hon ännu ett BIR till samlingen - snart är hon uppe i 50 BIR som Fritz fick    Jag tror det är BIR-rekord på rasen här i Sverige - åtminstone i modern tid, är det någon som vet något annat så säg gärna till!


Vår uppfödargrupp fick HP - men blev inte bästa grupp i rasen.


Inte så lång vila tyvärr för hundarna innan det var dags för finalerna - men inget att göra åt det! Carro hann iaf få i sig en hamburgare och jag en smörgås. Jag hann också hämta bilen (kanonbra att man fick köra in dom så att det blev närmare att packa i - massor med plus till länsklubben för det!).


Upptäckte sedan att det stod ett gäng hundar i en uppsamlingsring som såg misstänkt lik veteraner ut! Och jodå, det var veteranerna som förhandsgranskades! Bara på med kopplet på Zola och springa dit - i sista sekunden...puh...  .

 
Här är tre av de fyra veteraner som placerades...


 
Slutvarvet där ettan och tvåan i bästa veteran ska göra upp...

 
Så roligt att Zola (CH Barecho He's Got It All) slog till och blev BIS-1 veteran, det var han så mycket värd tycker jag!


När det så blev dags för förhandsgranskning av grupp 8 var jag lite mer uppmärksam så var där i god tid. Tyvärr hade jag en bredvid mig som om det var av ovana eller vad det var inte gjorde förhandsgranskningen så angenäm för mig och Clådan.... Handlern ställde sig helt sonika framför mig med sin hund så att ja - typ halva clådan (bakdelen) syntes. Jag hetsade dock inte upp mig över det utan tänkte att jag tror nog domaren är kapabel att titta på Clådan ändå när det är hennes tur... Men, när handlern trampat runt med sin hund och till slut nästan klev på Clådans framtassar fick jag säga ifrån - hon bad då om ursäkt, men ställde sin hunds nos med ca 3 cm avstånd från Clådans. Jag kände att Clådan surnade till och att hon började stelna.... Det är ju nämligen så med Clådan också att hon känner av min sinnesstämning helt - känner hon att jag är sur eller missnöjd - jaaaa, då surnar hon till även hon   .


 
Såå när vi sprang in i grupp 8-finalen var hon inte helt på topp...


 
... men efter lite fjäsk, godis och massor av gullande från matte var det hela glömt!


 
Här är en del av grupp 8-lineupen. 


 
Här de fyra kvar som placerades i grupp 8. Flaten blev tvåa, amrisen trea och perron fyra. 


 
För etta blev världens bästa Clådan   !


Otroligt roligt     !! Men, jag kände också att värmen började ta på Clådan - även om inte solen sken så var det kvavt... Hon är ju lite så också att när dagen blir lång vill hon ha en ny sorts godis - då duger det inte längre med den sort som hon fått tidigare... Vad göra? Pratade med Carro, Agnetha och Emelie och frågade om de trodde att försäljningen av korv och dylikt var öppen än? Vi var lite tveksamma... Äh, sa Agnetha - jag fixar korv!! Sagt och gjort, lagom till förhandsgranskningen av BIS-hundarna kom hon med en varm och slemmig kokt korv - precis vad Clådan behövde då   . Tur man har rådiga valpköpare!!


Samtliga gruppvinnare var på plats denna dag. En annan av gruppvinnarna var Veronica och Marias Affenhane Dart. Han var såå förälskad i Tyra som var med oss - hon är ju i slutet av löpet och eftersom Clådan och Tyra legat ihop fick han för sig att det var Clådan som löpte.... Man kan väl säga att han stod på tårna i BIS-finalen, inte lätt att vara kär inte...  .


När så BIS:et var igång kom de första regndropparna - sååå onödigt, men som någon sa - inget Svenstavik utan regn! Det är ju från Svenstavik detta foto är....:
 
Sååå det här är en riktig regn-utställning för mig. På fotot är det Diva som blir BIS-3 - året är 2005.

Det lilla regn som kom ner i går var förstås inget jämfört med 2005 så jag märkte det knappt...


De hade sedan ett lite annorlunda sätt att placera hundarna på. Alla stod kvar inne i ringen och då ropade de ut att BIS-4 var Papillon, och BIS-3 var Kerry Blue. BIS-2 var Bearded Collie..... sedan stod vi alltså sex hundar kvar på lineupen. Då placerades de som kom på femte plats och de började framifrån genom att säga att representanterna från grupp 2, grupp 5, grupp 4/6 och grupp 7 skulle ställa sig på en gemensam BIS-5. Så stod alltså jag från grupp 8 kvar samt vinnaren från grupp 10.... Antingen var det alltså BIS-1 eller BIS-5 som gällde - liiiite smånervös blev jag allt då måste jag säga.... Och inte så lite glad blev jag när de ropade ut att det var den engelska springer spanieln som var BIS!!   
Clådan (CH Barecho Quest For Success) BIS-1 SKK Svenstavik 2014. Domare: Frank Christiansen



Här är alla hennes domare från dagen med - i rasen Sara Nordin (vet inte vad Clådan och Sara säger till varandra här med sina blickar...). I gruppen Martin Johansson och så då i BIS-et - Frank Christiansen.

 

 
Extra roligt var att både BIS-1 och BIS-2 var Gästrikehundar. Beardisen som var BIS-2 var nämligen från kennel Farmarens - och ytterligare en gemensam sak var att vi båda hade samma domare i raserna    - nämligen Sara Nordin!    



Ett foto på den stolta uppfödaren/handlern med de vackraste hundarna från dagen måste det förstås bli :-)  

Bilen rullade på hemåt lika lätt som från Piteå ungefär :-) Stort tack för alla gratulationer - det är alltid lika roligt att bli gratulerad, för vad är väl att vinna om man inte har andra att glädjas tillsammans med   . Extra stort tack förstås till Emelie, Agnetha och Carro för alla hjälp och för att ni tog hand om mig nu när min service-man var hemma. Som jag sa till Carro när hon suckade åt mig i bilen på vägen hem när jag skulle ha än det ena och än det andra. Jag håller bara på och tränar upp dig nu så att du sen när du ska ta hand om ditt barn inte tycker det är någon match alls jämfört med mig....   !

Presentation

Fråga mig

35 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2014 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Barecho med Blogkeen
Följ Barecho med Bloglovin'

Gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se