Barecho

Alla inlägg under december 2016

Av Helene - 29 december 2016 08:03

... och det här kommer att vara ett år jag inte glömmer i första taget. Ett så jobbigt år hälsomässigt, men också ett år där jag lärt mig mycket och omvärderat en hel del.


Året började med att jag fick komma hem från sjukhuset efter flera veckors vistelse där pga min operation av hjärntumören. De första månaderna av året innehöll bara återhämtning därefter, jag som gillar att ha saker att göra hela tiden fick till slut acceptera att det helt enkelt inte gick. Jag blev helt slut av att gå i en trapp, så fort jag gjorde någonting var jag tvungen att vila dubbelt så lång tid, minst. Skitjobbigt var det faktiskt nu såhär i efterhand, när jag var mitt i det försökte jag vara positiv ändå och glädjas åt de miniframsteg som skedde dag för dag. Och det mantra jag upprepade för mig själv om och om igen när det kändes som värst var att snart är detta ett minne blott och jag kan återigen göra allt jag vill. Och så är det ju nu, jag känner mig i det närmaste återställd - visst synen blir aldrig helt okej på det vänstra ögat och de mediciner jag äter nu får jag nog fortsätta med resten av livet. Tycker dock att det inte är något problem, jag kom undan alltihopa bättre än vad både jag och många andra trodde ett tag!


I slutet av februari började jag jobba igen, som förskollärare på Trollgårdens förskola här i Årsunda, där jobbar jag fortfarande på 50 % och det är helt perfekt tycker jag. Jag hinner med allt jag har här hemma med hundarna och hemmet, sedan får jag ändå möjligheten att jobba med det jag tycker är så otroligt roligt   !


Fem springerkullar har vi haft under året, första kullen föddes redan 20 januari. Föräldrar till den kullen var CH Mountjoy Scurry Simon "Kino" och Barecho Need I Say More "Nellie". Fyra valpar blev det i den kullen och den som setts mest ur den kullen är "stjärnan" Barecho Xtra Sweet "Sindy".

 
"Sindy" har vunnit flera BIS-valp under året och står nu i startgroparna för juniorklass under början av 2017. Ägare till henne är Eva Hellstrand, kennel Wilmio's.


Nästa kull föddes ett par veckor efter, den 6 februari. Föräldrar i den kullen var CH Trollängens Ohio "Tage" och CH Barecho Party In My Head "Pasta". Åtta valpar blev det i den kullen, fyra hanhundar och fyra tikar. 

Flera stycken som ser riktigt lovande ut i den kullen, vi behöll själva tiken Barecho What Dreams Are Made Of "Fläder" och hon likaväl som hennes bror Barecho When It Has To Be Good "Banjo", som bor hos sonen Henric och hans sambo Viktoria, är lite sena i utvecklingen så de kommer nog ut mer i ringarna till senvåren-sommaren skulle jag tro. 
 
"Fläder" har blivit BIR-valp under året som gått, men oftast stått tvåa i klassen efter "Sindy"   eller blivit BIM-valp mot sin bror...
 
..."Banjo". Han har blivit BIR-valp ett flertal gånger under året samt även blivit BIS-valp placerad på SKK.


 
En annan bror är Barecho With Class And Style "Xavi" som jag tycker påminner en hel del om sin morbror "Paco". Ska bli spännande att få se honom på utställningar under 2017. "Xavi" bor tillsammans med flera andra springers hos Marja-Leena Nikitin i Hällefors.

 
Ytterligare en lovande bror finns i den kullen, Barecho Way To Fame "Bacon" - han kommer förhoppningsvis att visas några gånger också under det kommande året. Ägare till honom är Johanna Eén, Österfärnebo.

 
En riktigt fin syster finns i kullen också, nämligen Barecho Whirl Of Luck "Saga" som under 2016 vunnit flera BIR-valp och BIS-valp placeringar. Ska bli spännande att följa henne under 2017. Ägare till henne är Lisa Årdh, kennel Lizziardh's.


Årets tredje kull föddes 27 april och föräldrarna till den kullen var CH Lelica's Rock The Stage "Ethan" och CH Barecho Glint Of Gold "Gizza".
I den kullen behöll vi både en hanhund och en tik.
 
Hanhunden Barecho You Rock My World "Yalla" blev BIS-valp på SSRK:s utställning i Åstorp i november, vi är supernöjda med honom och ser verkligen fram emot att få visa honom under 2017. 
 
Hans syster Barecho Yes Yes Yes "Yippie" ser också lovande ut, vi har dock beslutat oss att leta efter nytt hem åt henne - mest av den anledningen att vi har så många unga tikar nu och vi måste hinna med dom också...

Flera riktigt fina hanhundar finns i den kullen så jag hoppas några av dem kan komma ut och visa upp sig på någon utställning under året!


Fjärde kullen blev född 28 maj och där var föräldrarna CH Charm And Passion Avendesora Poland "Donovan" och Peasblossom Kashmir "Twiggy". Tre hanhundar och fyra tikar blev det i den kullen, en av valparna drabbades där av något som heter Juvenil Cellulit - jag hade förstås hört talas om det, men aldrig drabbats av det tidigare. Men ju längre man håller på med uppfödning, ju mer drabbas man av.... Tyckte så synd om tappra "Zamson" som lyckligtvis blev helt återställd, även om det tog några månader och han såg "märklig" ut där ett tag   . Det finns några lovande även i den kullen som vi hoppas kommer att ställas ut någon gång under 2017.


Femte och sista springerkullen för året föddes 18 augusti. Där blev det en favorit i repris som far, nämligen Fritz-sonen CH Goldmoore's Gold Dreamer "Sammy". Mor till valparna var CH Barecho Devil Wears Prada "Miranda" som efter denna kull nu ägs helt av Carolina Lindblom. Flera riktigt superfina valpar blev det i den kullen, hela fem stycken har exporterats utomlands. Dock finns det flera fina valpar kvar i kullen här i Sverige och de ser jag mycket fram emot att få följa i ringarna under året.

 
En av dem är tiken Barecho Appealing Gold "Aimee" som bor hos sin far på Kennel Goldmoore's   .


En affenpinscher-kull blev också född detta år, med kejsarsnitt den 11 november. Att ingen av de valparna överlevde skrev jag om i förra blogg-inlägget, så otroligt sorgligt och verkligen hunduppfödningens baksida...  .


Några utställningar har vi varit på också under året, betydligt färre än när vi ställde ut som mest då vi var på ca 35-40 utställningar på ett år. Förra året blev det 24 stycken och det kan ju låta mycket, men för oss har det varit en markant minskning. Såklart finns det flera orsaker till det, framförallt att jag inte varit frisk under året - men också att intresset för utställningar har minskat hos mig, det är liksom inte som det var förut tyvärr. Domarnamnen är också en orsak, en och samma domare dömer många gånger på ett år och det är inte så kul - eller så är det domare från länder där de knappt har sett en springer i en bok och det känns faktiskt helt värdelöst. Hur det blir under 2017 får vi väl se, när man har fina unga hundar att visa upp vill man ju det förstås - men skulle inte tro att det blir fler utställningar för oss under nästa år än det var under 2016.


Men vi förstås jätteglada och mycket stolta över de resultat vi fått under året, t.ex har våra egna/uppfödda hundar totalt vunnit bl.a 28 X BIR, 18 x BIM, 25 x CERT, 13 x CACIB, 8 x BIG-placeringar på SKK, 6 x BIS-1 veteran varav 3 på SKK samt 6 x BIS-1 valp   ! Sedan har också 9 nya vinnartitlar erövrats   .

 
C.I.E NORDUCH FIUCH EUW-13 FIV-13 WW-14 NOV-15 HeV-15 NORDV-15 Barecho Glint Of Gold "Gizza" är utställd endast tre gånger under året. Första gången var SSRK Mjölby där hon blev BIR och BIS-2, sedan lyckades hon även bli BIM på SKK Int. i Malmö. Husse här hemma gnäller över att vi inte tar med Gizza på utställning så får väl se om han lyckas övertala mig att ta med henne lite mer nästa år...

 
Vår pantertant C.I.E NORDUCH NORDV-10 NOVV-15 DKVV-15 HeVV-15 FIVV-15 NORDVV-15 VEUW-16 Barecho Poetry In Motion "Pärlan" har haft ett väldigt bra år. Här på fotot vinner hon Veteranklassen på Crufts, denna superkritik fick hon av domaren Mrs Nicola Calvert "This exhibit pleased me. Her outline was attractive. Beautiful feminine head with soft expression and a headpiece that showed the work that a Springer should have and sadly so many do not. Lean strong neck into fabulous shoulder placement with oh so correct return of upper arm and lay back to die for. Strong mature body with deep ribs. Her angulation at the rear was complemented only by equal amounts at the front  and she moved around the ring with aplomb. Lovely exhibit."
I övrigt har hon vunnit flertalet BIR här hemma, samt att hon blivit BIS-1 veteran 5 gånger, varav 2 hos SKK. Jag skulle tro hon blir Årets Veteran - dock är inte det fastställt ännu. Ytterligare en titel har hon fått lagt till under året också, nämligen när hon blev Bästa veteran på Europavinnarutställningen i Bryssel - titeln hon fick är VEUW-16 (Europaveteranvinnare-16). Än så länge är hon pigg och fräsch, men hon blir 10 år under nästa år så vi får se hur länge hon ställs ut, man vet ju aldrig med gamla hundar   .


 
Apropå Crufts så är vi också mycket stolta över att fina C.I.E SEU(u)CH NOUCH EECH SEV-11 EEV-13 Barecho Devil Wears Prada "Miranda" placerades som tvåa i den mycket prestigefulla klassen Open bitch, även hon fick en fin kritik av domaren "Elegant bitch a little taller than 1. Appealed in head and expression. Long neck, well engineered shoulder. Well developed body and good legs and feet. Longer cast girl but moved well on a long stride."

 

 
Under året har vår nya "stjärna" JEUW-16 SEJV-16 FIJV-16 FIV-16 Barecho U Must Be The One "Curry" visats en hel del, och det var länge sedan vi hade en tik vi är så nöjda och förväntansfulla med - ja, ända sedan när "Clådan" var ung skulle jag säga. Curry debuterade bra precis 9 månader gammal med att bli BIR och BIS på SK Västras utställning i Hofsnäs, dagen efter fick hon sitt första Cert. Hon har sedan vunnit fyra titlar samt blivit BIR och BIG-placerad hos SKK två gånger. Flertalet Cert har hon förstås också erövrat. Under hösten har hon tappat en hel del päls (efter löpet), men det verkar börja komma tillbaka nu lyckligtvis - så att visa henne under nästa år är nog nästan det jag ser fram emot mest vad det gäller utställningar   !


 
Currys vackra mamma SEU(u)CH Barecho Either With Or Without You "Enya" är sparsamt utställd under året, mycket stolta är vi över hennes BIR/BIS-vinst på SK Östgötas utställning för Eva Frisk, kennel Beeline. Ägare till Enya är Maria Herbertsson, kennel Windcraft. 


 
SEU(u)CH JEUW-14 SEJV-14 HeV-16 Barecho Party In My Head "Pasta" fick en till titel nu när vi var i Finland för några veckor sedan. Då blev hon bästa tik och Helsingforsvinnare-16 för domare Tarja Hovila, kennel Adamants. "Pasta" är anmäld till My Dog - men efter det blir det vila för henne då hon är precis nyparad.


 
C.I.E NORDUCH EECH LVCH NOVV-14-16 NORDVV-14 SEVV-15 Barecho Most Wanted "Winston" fortsätter att glänsa i ringen, han var 2015 års Årets veteran och har i år än en gång blivit BIS-1 veteran på SKK - närmare bestämt på hemmaplan i Sundsvall. "Winston" lyckades även få ännu en titel under året, titeln NOVV-16. Ägare till "Winston" är Emelie Ingelsson och Agnetha Meijer-Ingelsson.

 
Winstons "hemmakompis" Barecho Spitting Image "Justin" har växt till sig och blivit otroligt fin, ska bli superkul att följa hans framfart i ringarna under 2017. Redan som ung junior har han lyckats blivit BIR flera gånger och även BIS-placerad på SSRK, detta för bl.a domare Tarja Hovila, kennel Adamants. 


 
Största stjärnan under året har förstås varit C.I.E NORDUCH JWW-14 FIJV-14 WW-15 NORDV-15 SEV-16 HeV-16 Barecho Play Now Pay Later "Paco". Han blev för andra året i rad Årets Utställningsspringer - otroligt roligt och något vi förstås är väldigt stolta över! Under året har han blivit BIS på SK Mellans utställning under domare Anette Erlandsson, kennel Trollängen. I övrigt har han flertalet BIS-2 på SSRK och totalt 12 BIR. Två nya vinnartitlar har han fått under året och dessutom championtitlarna C.I.E och NORDUCH. 


 
Våra affenpinschrar har inte ställts ut mycket under året, det är helt enkelt omöjligt känns det som att visa fler än en ras på utställningarna.... Tråkigt, men extra roligt de gånger vi har möjlighet att visa dem! C.I.B NORDUCH Velvet Dandy's Wishful "Tyra" har ställts ut endast en gång i år och blev då BIR. Hennes son FIJV-15 HeJV-15 Barecho Bardolino "Bertil" har ställts ut två gånger under året och då fått 2 x CERT, 1 x CACIB samt blivit BIM och BIR!


För våra cockrar har det också gått bra, trots sparsamt utställande.

 
Vår egen Backhills Just Awesome "Svea" fick sitt första CERT på utställningen i Visby, hon blev även bästa tik-3 då.


 
Allra roligast på cocker-sidan har förstås varit att SEU(u)CH SEV-16 Barecho Flower Power "Björkman" fick sitt championat samt även blev bästa hanhund och Svensk Vinnare-16! Ägare till honom är Lotta & Stina Frankesjö.


Jag har också blivit färdig domare på några raser till under året; Nederlandse Kooikerhondje och Portugisisk Vattenhund. Samt att jag har påbörjat utbildningen på raserna Whippet och Saluki, hoppas få tillfällen att göra färdigt utbildningen på de raserna samt några raser till ev under 2017.

Dömt har jag gjort några gånger under året, väldigt roligt var det att få döma Labrador Retriever i Moheda i början av mars.

 
Men det som var mest speciellt under året var förstås när jag fick döma i England i slutet av februari. På fotot ses Dog-CC vinnaren som även blev BIR - Melverly Buona Notte och Bitch-CC vinnaren som blev BIM - Dexbenella Derethea. En mycket speciell dag för mig   .


 
En resa till Spanien hann David och jag med också i början av maj - såå skönt och avkopplande var det.


Lite rust av huset och tomten har vi hunnit med i år när vi inte varit på lika många utställningar   .

 
Staketet blev äntligen färdigt, vi har ju bara bott här i 12 år så var kanske dags...

 
Min dröm om en Walk-In-Closet gick i uppfyllelse, och nu håller vi som bäst på att rusta sovrummet. Foton på det kommer förstås när det är färdigt. 


Att jag snart fyller 50 är inte så speciellt, men att barnen är så stora nu känns både och. Saknar tiden när de var små, men känner mig så stolt över dem och hur de är   . Thomas bor fortfarande i Malmö och det är lite jobbigt att vi inte träffas så ofta, men desto mysigare de gånger det sker. Han blev 27 år i oktober och jobbar nu på ett ställe han trivs jättebra på, vi hoppas han kommer få stanna kvar där under nästa år också. Hans gulliga flickvän Emma var uppe här i somras, tyvärr var hon inte med nu i jul men vi hoppas få tid att umgås senare istället.

Jacob som fortfarande bor hemma fyller 18 år på nyårsdagen, jag fattar inte att vår "minsting" är så stor nu... Han går på gymnasiet i Sandviken - Göranssonska skolan och där trivs han bra. Förutom det håller han på och försökter ta körkort - och det ska bli SÅ SKÖNT när han fått det!
Henric fyllde 25 i november, han och hans fantastiska sambo Viktoria köpte en helt underbar gård nu i höstas. 
 
Ett jättefint ställe där jag tror de kommer att trivas hur bra som helst. Henric jobbar på plantskolan i Österfärnebo där han trivs kanonbra.


Allt som allt tror jag 2017 kommer att bli ett fantastiskt bra år, och förstås så är det vi allra mest längtar efter att Henrics och Viktorias bebis ska födas i slutet av februari och vi ska få bli farmor och "farfar" - tror inget kommer att kunna slå det     .

 


Så gott slut och ett härligt, gott nytt år önskar vi er allihopa!! 









ANNONS
Av Helene - 19 december 2016 07:56

Som ni kanske minns födde Affenpinschern Agda sina valpar en hel vecka för tidigt, eller födde gjorde hon ju inte - det blev kejsarsnitt då en valp dött i magen. En annan valp dog efter bara någon timme, men sedan hade hon fina Clary som såg livskraftig ut. 


Först fick vi, eller mest mamma då jag var borta då, kämpa för att Agda skulle ta till sig den. Man förstår ju att det är konstigt att vakna upp efter ett snitt när det är första kullen och så ligger det en valp där helt plötsligt. Men det tog bara någon dag så var Agda så gullig med den lilla. Den åt hur bra som helst de första veckorna och sedan helt plötsligt ville den inte äta mer. Agda hade då lite mjölkstockning och om valpen blivit dålig av mjölken eller om hon fick det för att valpen sluta äta är ju svårt att säga.


Sedan har vi kämpat med den lilla, när jag varit borta av olika anledningar har mamma vakat över henne och handmatat henne. Vi har verkligen slitits mellan hopp och förtvivlan dessa veckor - ena dagen har hon sett mycket bättre ut och sedan sämre igen. Självklart har vi varit hos veterinären med henne flera gånger, men något egentligt fel gick inte att hitta på henne. Hon fick penicillin - men blev aldrig riktigt bättre. Och man frågar sig ju om och om igen, vad ska man göra? Ska man fortsätta mata till eller låta naturen ha sin gång?

Jag är alldeles för "blödig" för att föda upp hundar känns det som ibland, jag kan inte bara låta bli utan vill verkligen göra ALLT för att ge den chansen att bli bra. Och jag och mamma gjorde verkligen allt i vår makt för att rädda henne, men hon blev hastigt sämre för några nätter sedan - hon ville inte svälja det jag matade i henne och då förstod jag ju... Jag och Agda sov hos henne natten hon somnade in, det gick helt lugnt till  - hon bara somnade för att aldrig vakna igen. Men så ofantligt sorgligt ändå, jag var orolig för hur Agda skulle reagera - men hon bara luktade på henne när hon var död och sedan hoppade hon ur lådan och gick därifrån. Hon gick in i valprummet och kollade några gånger, men hon har inte verkat ledsen eller deprimerad på något sätt. Hon har nog förstått hela tiden på nåt sätt vad som skulle hända...  .


Man kan ju undra vad som hände, om det var något medfött fel på henne? Det kom mat igenom nosen ibland på henne, men jag kunde inte se någon gomspalt. Kan ju förstås ha varit en väldigt liten sådan som inte går att se så lätt? Eller så var det något "skit" med hela kullen - har tänkt på herpes också förstås, men Agda har ju knappt träffat någon annan hund så hur skulle hon ha kunnat få den smittan? 


Var nog bara otur, frågan är om man ska herpes-vaccinera Agda innan man parar om henne - alternativt ge henne någon form av antibiotika? Vi får se vad det lider, just nu känns det bara så tomt här hemma utan lilla Clary...   


 

ANNONS
Av Helene - 16 december 2016 11:47

...sedan min hjärntumör blev bortopererad på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Att ett helt år redan har passerat känns märkligt då jag minns allt som om det vore igår - samtidigt som mitt liv mer och mer är tillbaka där det var innan allt detta hände. Fast helt som vanligt blir det förstås aldrig, när man går igenom jobbiga saker blir man aldrig riktigt den man var innan, på gott och ont. 


Nu har jag inte alls varit med om det värsta man kan drabbas av, många andra har gått igenom betydligt värre saker - men det är ju inte heller någon tävling om vem som haft det jobbigast, utan ens egen upplevelse av det man går igenom är just ens egen och den kan ingen ta ifrån en. Jag tror de allra flesta människor har gått igenom saker som varit påfrestande, ingen jag känner som kommit upp lite i ålder har levt ett liv i ständig "gräddfil" - nej, vi har alla vår ryggsäck att bära. Av den anledningen borde vi vara snällare mot varandra, vara lite mer förstående och faktiskt unna våra medmänniskor lite medgång och glädje de gånger de får det   .


När jag tittar på de foton som togs kring tiden vid min operation är jag så glad nu att det gått ett helt år och att jag har detta bakom mig. Det sades att just det psykiska brukar komma efter operationen, när man inser vad man gått igenom och vad som kunde ha hänt. Men, tack och lov har jag inte haft mer än väldigt korta perioder där det känts jobbigt - hundarna har varit en stor räddning där tror jag. De kräver sitt oavsett om man mår dåligt eller inte, och de ger så mycket tillbaka att det för mig iaf har varit omöjligt att må speciellt dåligt. 


Jag har dock lärt mig en hel del under detta år, både om mig själv och om andra. Har insett att vissa som kallat sig mina vänner mest funnits där när de haft behov av mig, inte när jag behövt dem eller velat ha hjälp på olika sätt. Andra som jag kanske inte tänkt på som mina nära vänner, har istället visat sig vara fantastiska på att ställa upp och alltid haft tid och ork att lyssna på mig när jag behövt prata av mig. Och det är väl som det sägs, i nöden prövas vännen...   


Vad och vilka som är viktiga i ens liv och vad/vilka som inte är det är också något som kommer som en "bonus" när man drabbats av något dylikt, man inser att livet faktiskt är rätt så kort och att vad som helst kan hända. Det gör att man inte vill slösa bort sin tid på vad som helst, och det här är hos mig en ständig process nu - jag försöker att omvärdera det mesta hela tiden och frågar mig om det är viktigt eller inte - och om detta verkligen är något jag vill göra? 


Här kommer några foton från förra året:

 

   
Ber om ursäkt för de otäcka bilderna, men jag är rätt så fascinerad fortfarande över att de sågat sig in i skallbenet och sedan häftat ihop det. Och att inget blev skadat under tiden de "grävde" inne i hjärnan. Ja, hypofysen blev ju skadad - men inget "väsentligt".  
 
Ett kort på David måste komma med också, vet inte hur jag skulle ha orkat med denna jobbiga tid efter operationen utan hans ständiga positivitet, kärlek och glädje     .


Så nu kör vi ett år till och hoppas på att jag ev får sluta äta några fler av mina mediciner - men annars är det helt okej som det är nu också. Jag orkar göra det jag vill och det känns otroligt bra med tanke på hur kraftlös jag var i våras   . Men såhär i efterhand var det väl inte så himla smart med den rivstart jag hade efter min sjukskrivning på drygt 2 månader - eller så var det just det jag behövde kanske för att komma igång? Ingen idé att gräma sig över det nu iaf - bara att se framåt och vara glad för varje dag man får     .


Avslutar med denna som jag använt även i andra sammanhang, tycker den är så otroligt bra när man gått igenom en jobbig tid. Under tiden det var som jobbigast hjälpte det mig mycket att tänka att detta snart bara är ett minne, snart är jag i "ljuset" igen istället för nere i "mörkret"...
 

Presentation

Fråga mig

35 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2016 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Barecho med Blogkeen
Följ Barecho med Bloglovin'

Gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se