Barecho

Alla inlägg under maj 2014

Av Helene - 28 maj 2014 11:08

Som tur var rättade lårkakan till sig - bara efter någon dag gjorde det endast ont i "hund-stoppar-muskeln" i låret och den använder jag inte så ofta ändå  .


Fantastiskt väder hade vi i helgen, på båda utställningarna - kanske lite väl fint på lördagen, men hellre det än det ösregn som de som var i Östersund hade på söndagen, hua säger jag bara.... För en gångs skull valde jag att vara på rätt ställe   .


Domaren på ESS på lördagen var för mig ett okänt namn - jag trodde att det polska namnet skulle vara en man, men inte ens där hade jag rätt. 


När vi skulle gå in på själva utställningsområdet möttes vi av en rejält stor upphostad slemhög. Inte så trevligt :-( Jag påpekade det till de som kollade stamtavlorna - men de tog det inte alls på allvar utan typ skämtade bort det med att det kunde vara glass.... Det är så otroligt trist med alla smittor på utställningar och i köerna vid insläppet tror jag det smittar som mest. Jag vill bara passera så snabbt som möjligt för att undvika dylika saker. Vi sa sedan till en annan lite längre fram vid insläppet och hon verkade ta det på allvar och skulle se till att slemhögen togs bort.


Eftersom vi fått domarändring på Pasta (Barecho Party In My Head) som går i valpklassen var första hunden av våra som skulle in - Baros (CH Night Wish Darrem Canis) så vi satte oss för att ta det lite lugnt till en början. Juniorklass hanar går in och sedan ser vi att det inte flyter på direkt - något har uppstått som inte ser jättebra ut. Då visar det sig att domaren bara kan polska - alltså inte engelska som vi hade trott. Arrangörerna tillkallas och lyckligtvis har vi en ringsekreterare som kan både skriva och tala polska. Att domaren inte kunde engelska verkade komma som en nyhet för alla då klockan 9.00 när bedömningen skulle starta. Märkligt tycker jag - någon borde ju ha märkt att hon inte kommunicera med de andra där, eller pratade alla polska? Båda ringsekreterarna i vår ring skötte det väldigt bra tycker jag - de informerade oss utställare om vad som hände och frågade om vi kunde tänka oss kritiker på polska. Jo, men det kändes väl inte som vi hade så mycket val, så alla sa ja till det vad jag hörde. Meeen, då kom de på att det måste vara på ett godkänt FCI-språk och det är ju inte polska då... De ringer då till slut ordförande i SKK:s utställningskommitté och får klartecken från honom att köra så bedömningen kan starta. Suck säger jag bara..... Inte är det väl såhär det ska gå till egentligen inte, nog borde detta ha uppdagats från både arrangörs och domarhåll innan? Aldrig i livet skulle jag själv våga åka utomlands och döma om jag inte kunde engelska - mycket modligt gjort av domaren tycker jag nog det var!


Som sagt - inte förrän i championklass hanar hade vi med några hundar. Baros placerade sig där som tvåa med CK och Winston fyra, utan CK. Domaren tog också kort på nästan alla hundar i ringen - var också lite annorlunda mot för vad jag är van med... I bästa hanhundsklassen blev Baros sedan tvåa. 


Juniortikarna och valparna dömdes av en annan domare och i den klassen placerade sig Nellie (Barecho Need I Say More) som fyra med Excellent, Kiwi (Barecho Maid Of Honour) fick ett VG i samma klass.


Öppen klass tikar vanns av Jarimba (Barecho Queen Of The Night) som sedan blev oplacerad i bästa tik. Clådan (CH Barecho Quest For Success) vann championklass och blev även bästa tik och slutligen BIR   . 

 
BIR CH Barecho Quest For Success & BIM Hollivera's Question Of Quality


Efter förra helgens BIS-2 placering i uppfödargruppsfinalen var vi lite sugen på att ha uppfödargrupp igen, så vi gick in med Winston, Jarimba, Nellie och Clådan.


Inte så tokig grupp om jag får säga det själv   .


Pasta var helt själv som valp i rasen och hon fick HP samt blev då förstås BIR-valp.


Skönt ändå när rasen går först i ringen och man får lite tid att äta och mingla runt lite innan finalerna. Det var ju oerhört varmt denna dag - runt 29-30 grader i skuggan och det är ju faktiskt lite väl varmt både för utställare och hundar. Men tyckte ändå att det gick rätt så bra - vi hade också turen att ha vår ring i skugga en stor del av dagen. Clådan är ju inte den som är överförtjust i när det blir för varmt - men jag tyckte ändå att hon gjorde det bra   .


Vi hade med oss alla fyra affenpinschrar för att underlätta för Jacob därhemma och för att Agda behöver lite träning - hon är så försiktig med främmande människor, men efter att Agneta och Emelie suttit med henne i famnen ett tag verkar det mycket bättre - tusen tack för att ni tog er tid att gosa med henne så hon fick upptäcka att det finns andra snälla människor utanför vår familj också! Men när nu Tekla var med så bet hon sig rakt igenom utställnings/trimväskan där hennes "råtta" ligger som jag har åt henne på utställningar. Hur sjutton hon kunde känna att den var där vet jag inte - men nu har vi en trasig väska. Tänkte ta ut en ny på inteckningskort direkt på utställningen - men de hade inga SKK-grejer alls fick vi till svar, lite märkligt kan jag tycka när det är en internationell utställning...


Så var det dags för finalerna - bästa valp dömdes av någon domare från Kroatien. Pasta skötte sig helt otroligt bra - bara flöt fram i ringen så det var ett sant nöje att få visa upp henne   . Hon blev utplockad av 8 valpar - men inte placerad, men jag är så sjukt nöjd med henne och det betyder betydligt mer för mig än om hon blev placerad eller inte   .


Pasta på väg in i BIS-valpfinalen - med svansen ständigt viftandes :-)



... söt-tungan ute   .



Som tur var fanns det lite skugga även i finalringen.


  
Skynda dig och väx upp Pasta - längtar till jag får visa henne i juniorklass!

Här ser man hur proportionerna blir helt annorlunda när de står i högt gräs...


Clådan blev placerad som BIG-4 i grupp 8-finalen och sist av finalerna gick sedan bästa uppfödargrupp. Tror det deltog 12 grupper så det var ändå bra att så många stannat när det var finväder och allt! En fjärde plats blev det för oss denna gång :-)

 
BIS-4 uppfödargrupp, fr.v.: Winston, Jarimba, Nellie och Clådan.


Snabbt hemåt sedan och därhemma väntade förutom Jacob även Henric och Nathalie. Vi skulle fira Davids och Nathalies födelsedagar och hade väl trott vi skulle vara hemma tidigare. Men, under tiden jag badade Gizza och Paco inför utställningen dagen efter fixade dom andra maten :-) Så det blev rätt så sent i säng efter sista föningen på hundarna - lilla Paco fick ju också badas om baktill då han hade bajsat på sig i overallen... Nån som är förvånad? Nä, inte det...


Sedan upp 04.00 för att åka efter 06.00 mot Ulriksdal utanför Stockholm. Nathalie var så gullig och följde med mig - och som hon fick slita med alla grejer jag tagit med mig, miljoners tack Nathalie för all hjälp och för superroligt sällskap - det där måste vi göra om eller hur     .


Först skulle vi möta upp Veronica & Maria (Tyras och Teklas uppfödare) i Uppsala då de erbjudit sig att ställa ut Tyra (CH Velvet Dandy's Wishful) under söndagen när jag själv skulle till en annan utställning. Tyra blev jätteglad när hon fick komma till dem så det kändes bra - hon heter ju trots allt Älskade vännen sååå lite pesiell är hon allt för sin matte   . Jag hade berättat för Veronica att jag så gärna ville Tyra skulle få sitt sista CACIB så jag kunde ansöka om internationellt championat - så innan vi skildes åt på morgonen frågade Veronica, få se - var det ett CACIB som var beställt? Haha - sa jag, jo - ett CACIB vore bra...


Vi åkte sedan vidare mot Ulriksdals slott och vilken otroligt vacker utställningsplats det är - tror nästan det är Sveriges finaste. Med slottet och sedan ser man Stockholms stad bakom och vatten däremellen - en jättefin slottspark som vi var i, ja - superfint helt enkelt. Tyvärr är ju parkeringen lika värdelös som utställningsplatsen är fantastisk... Nu fick vi lov av SK Östra (som arrangerade denna utställning) att köra fram och packa ur och det var nog tur - vet inte hur det hade gått annars... 


Domare för dagen var Linnea Pettersson - så roligt när uppfödare av rasen får en chans att döma på dessa Open Shows. Mycket roligare än alla dessa domare jag själv ställt ut för som är helt ointresserade av rasen, utan mest intresserade av att få visa upp sig själv. Men, så var absolut inte fallet här, glad och intresserad samt mjuk med hundarna var dagens domare - precis som det ska vara   .


Paco (Barecho Play Now Pay Later) var anmäld i valpklass II, och i början var han nog lite väl "övertänd" och viftade på svansen både i stående och gående så han nästan ramlade omkull själv... Efter ett par varv hade han börjat landa och rörde sig jättebra :-) Det där med ståendet måste vi nog träna mer på...


Nathalie är superduktig att fota så från denna utställning har jag gott om foton - så otroligt roligt att ha!

 
Tigga och hoppa på matte - det har alla Barecho-hundar med sig från födseln...



Tungan ute även på honom...



Lika härligt framsteg som sin mamma har han   .



Paco   


 
Paco



Paco med domaren.



Paco



Snart är jag ikapp :-)

     


När Paco blev bästa hanvalp vann han ett ben - och det ville han då INTE lämna ifrån sig sen, nä - bättre priser än så kunde man nog inte få enligt honom :-)



BIR-valp II Barecho Play Now Pay Later & BIM-valp Fire'n Ice Divine Secrets


Näste hund för oss var Baros, i championklassen såklart. Där placerades han som tvåa och även denna dag slutade han som tvåa bästa hanhund.


Baros   



Baros gås igenom av domaren.



Placeringen i bästa hanhund :-)

     


När vi sprungit flera varv i championklassen kände jag mig helt slut - som att jag inte fick riktigt med luft och det brukar jag sällan ha problem med, jag brukar kunna springa nästan hur mycket som helst. Tänkte att det kanske var sviter från gårdagens värmebölja. Även denna dag var det soligt och varmt, men inte alls samma tryckande värme som gårdagen. Så när bästa hane placerades var det inte långt ifrån att jag svimmade av - det svartnade för ögonen och jag var helt knäsvag. Lyckligtvis blev det en paus mellan hanhundar och tikar så jag kunde vila - men jag kände hur hjärtat rusade och när jag gick till toa var jag helt slut och andfådd efteråt. Blev ju lite orolig - ding som jag är blev jag mest orolig för hundarna och att Nathalie skulle behöva ta hand om en sjukling. Kände ju att det inte var något allvarligt - bara otroligt obehagligt   . Tänkte att det nog är slutvisat för mig idag - frågade Camilla J om hon kunde hjälpa mig med Clådan i championklassen om jag kände att jag inte klarade av det. Snäll som hon är ställde hon upp på det!

 
Vi hade hagen med där Clådan och Gizza låg och den är perfekt att ta sig en tupplur i - somnade av där en stund och det var nog väldigt välbehövligt.


I parken samlades det under dagen massvis med folk - mestadels familjer där barnen sprang kors och tvärs. Är förstås härligt för barnen att få vistas ute i en park en sån här dag - men vad är det för fel på föräldrarna som låter dem bete sig hur som helst? De sprang runt bland alla våra grejer - hängde sig in över hagar, petade in fingrar i burar - tittade ner i min väska, ja de var överallt hela tiden. Som om vi var något kringresande tivoli som de hade betalt för att gå på...  Kanske de skulle behöva lära sig att ta lite hänsyn till andra? Och nu var det tur att det var snälla hundar allihopa - vad hade hänt om någon hund sagt ifrån åt något barn? Nej, trött blir man på föräldrar som verkar tycka att det är omgivningen som ska ta hand om deras barn när de är på såna här ställen... Dock inte bara barn som betedde sig, under tiden jag mådde dåligt och låg i hagen och sov stod det vuxna karlar och tittade in i hagen och kommenterade vad som låg där - precis bredvid Nathalie som satt bredvid hagen. Såååå att barnen var som de var kanske inte var så märkligt ändå...


Så blev det dags för championklassen att gå in - Nathalie visade Gizza, hon är tuff hon som gör det bara sådär utan att ha provat knappt före   . Hon gjorde det jättebra tycker jag!


Nathalie och Gizza   .


Jag visade Clådan ett varv, men kände mig sedan helt knäsvag varför Camilla visade henne resten i championklassen.

 
Camilla och Clådan    - massor med tack Camilla för att du hjälpte mig med handlingen av Clådan och Paco, så mycket värt för mig   .


Clådan vann championklassen till min stora glädje :-) Och ungefär här fick jag också ett SMS från Veronica där det stod - Tyra BIR!!!! CACIBET är hennes   . Wow - tänkte jag, så himla kul! Men lite tveksam kände jag mig till om hon verkligen blivit BIR - jag menar, autocorrect och allting - säkert har Veronica skrivit BIR oftare än BIM med sin mobil tänkte jag...  . Superglad ändå att hon fått det CACIB hon behövde! Jag ringde till David och berättade, men sa att säkert har hon skrivit fel - hon blev nog BIM... så fel jag hade...


Kanske var det det som gjorde att jag fick krafterna tillbaka - kände att hjärtat slog mer regelbundet igen och att jag sakta började kunna komma igång igen. Ville dock inte ta ut med innan bästa tik skulle gå så Camilla fick visa Paco i BIS-valp. Det gjorde hon kanonbra - för BIS-1 valp blev han   .


En tass i marken iaf...   .



BIS-1 valp Barecho Play Now Pay Later & BIS-2 valp Soluddens Wild Heart



Så glad att jag klarade visa Clådan till bästa tik :-) Här på fotot är samtliga placerad i bästa tik.



Clådan i BIR/BIM-finalen.


 
BIR/BIS CH Barecho Quest For Success & BIM/BIS-2 CH Rowemaris Reason To Celebrate.


Jättemycket priser fick vi, precis som det ska vara på en sån här utställning. Nathalie hade ett tungt lass att dra till bilen - tur hon är stark!


Så ringer telefonen och jag ser det är Veronica - tänker att de kanske åker därifrån nu. Men nä, jag hinner inte svara innan hon säger - HON VANN GRUPPEN!!!  Snacka om att jag blev chockad - och inte långt ifrån att jag började storböla.... Min älskade vännen vann grupp 2 i Österbybruk - sååå häftigt             . Visad av Maria fick jag höra och hon hade sett jättefin ut sa Veronica, herregud så glad jag blev - åh, vad jag önskade att jag kunde ta mig snabbt som sjutton till Österbybruk för att få se henne i BIS-finalen!!

Dessa fina kort har jag fått från dem på Tyra under hennes dag i Österbybruk - visst är hon sjukt fin :-)

                                     


Stort, stort tack till Veronica och framförallt till Maria som visade henne på ett så bra sätt och för att ni tog bra hand om vår lilla älskling under dagen!


När vi lämnade Ulriksdal för att åka mot Österbybruk och hämtade henne svävade vi och bilen fram :-) Hon blev inte placerad i BIS-et, men jag var superglad ändå förstås. Tyra blev förstås jätteglad när jag hämtade henne och hon fick rulla ihop sig med sina långöron, Clådan och Gizza. I måndags var hon trött hela dagen och jag tycker nog att hon blivit lite märkvärdigare sedan i söndags - nu får långöronen sig lite tillsägelser då och då från henne som de annars aldrig fått....


Vad det gäller att jag blev så otroligt utslagen så jag inte ens kunde visa hund så tänkte jag efter på vägen hem vad det kunde bero på, jag har ju aldrig reagerat så förut. Visst det var varmt dagen före - men ändå? Meeen, så kom jag på vad det var!! Självklart den här idiotiska dieten som vi äter hemma nu. David har i några veckor ätit enligt 5:2 dieten och som den fina & solidariska fru jag är har jag gjort detsamma. Så förstås är det därför!! Jag har inte fått i mig tillräckligt med socker och kolhydrater för att klara av dylika dagar - måste ha varit slut i reserven!! Så nu har jag återgått till min egen personliga socker & kolhydratsdiet - den passar nog mig bättre   .

           



ANNONS
Av Helene - 21 maj 2014 20:23

Ja, inte vet jag om det är en lårkaka jag har för första gången i mitt liv! Lugn, lugn - jag har inte tränat eller gjort något så dumt. Såklart är det hundarna det beror på. Twiggy har börjat löpa precis och jag skulle rädda henne undan Paco som var lite väl ivrig i sin uppvaktning kan man väl säga.... Twiggy smet in genom dörren och han tänkte göra samma sak - tyvärr sprang han rakt in i mitt lår istället och satan vad ont det gjorde   . Kändes verkligen som någon muskel gick sönder och nu kan jag knappt lyfta benet   . Kylde ned det snabbt när det hände så nu hoppas jag det går över snabbt! För i helgen är det dags för utställning igen - och det ska bli fint väder   . Jag vet att jag sa att vi inte skulle ställa ut så mycket i år... och det blir inte alls lika mycket som det varit förr i tiden. Men, helt utan det klarar jag mig nog inte.... Måste nog till lite avvänjning på något sätt innan jag kan sluta helt.


David har varit i Norge på jobb och är på väg hem nu i sin nya bil förstås. Den heter nu Marilyn som jag fick på förslag. Han har äntligen fått sin blondin nu   .



Kvällen innan vi åkte till Spanien brakade två skåp ner från väggen i mitt trimrum. Och allt som var i också förstås. Inte så kul   . Nån som vet vart man kan köpa billiga vita skåp, typ som det ni ser till höger på bilden här?


  



ANNONS
Av Helene - 20 maj 2014 08:50

Ja vädret bjöd verkligen på två ytterligheter under helgen som var. På lördagen var det underbart väder - kanske inte idealiskt för hundutställning, men det är så ljuvligt med utomhusutställningar när det är fint väder :-) Dagen efter kan man väl säga var precis tvärtom.... Att vara på en utomhusutställning när regnet öser ner - jaaa, då tycker jag nog t.o.m att det är roligare att göra ren toaletten... Men, men - vädret rår ingen över och jag vet att det inte är någon idé att gnälla över det för det blir knappast bättre av det - dock är det bara så jag känner. Om jag i förväg skulle få reda på att det skulle regna när jag anmälde och utställningen är utomhus skulle jag aldrig anmäla. Även om det var den mest intressanta domaren som dömde eller en vacker utställningsplats. Nä, när det regnar vill jag vara inne - så är det bara.


Jag åkte hemifrån vid lunchtid i fredags och först bar färden till Malin för att se på Baros valpar, de var ca 6 veckor så underbart ljuvliga förstås   . Känns allt i hjärtat att inte ha några valpar hemma själv...  . Fortfarande känner jag inte för att fortsätta föda upp - men känslan av att hålla i en liten valp är nästan oslagbar tycker jag. Sedan är det förstås mycket jobb - och när de bajsar överallt måste jag väl erkänna att jag inte är lika sugen att ha valpar längre   .


Sedan åkte jag vidare till Maria i Hallsberg där jag skulle övernatta eftersom vi skulle åka tillsammans till Hässleholm tidigt lördag morgon. 

Där välkomnades jag av Marias härliga hundar - lilla söta Myra och hennes långöron. Enya ffa var glad att se mig - hon är så go den hunden, hon satt nedanför mig nästan hela kvällen och bara tittade på mig   .


Vid 03.00 startade färden mot Hässleholm och vi hade nog varit framme där redan 6.45 om vi inte stannat och matat/rastat hundarna. Resan gick väldigt lätt, men så är det ju typ nedförsbacke hela vägen nerför E4:an   .


Syntes redan då att vädret skulle bli jättebra - men i gräset var det jätteblött. Det hade tydligen regnat i flera veckor i Hässleholm var det någon som sa och de hade fått jobba rejält för att få bort allt vatten på utställningsplatsen. Själva utställningsplatsen är otroligt bra tycker jag - men gräsmattorna är inte roliga. På flera ställen var det så regnsjukt att det inte gick att gå och hundarna blev helt leriga. Tror nog att arrangörerna gjort det de kunnat och de hade verkligen försökt lägga ringarna där det var som bäst. På lördagen hade vi ett bra ställe för vår ring vad det gällde blötheten, dock låg den i backe och tja, det var lite jobbigt att springa i uppförsbacken.... Hmmmm, måste jobba på kondisen lite tror jag!


Domaren för dagen var från Tyskland, en trevlig man som såg ut att tycka det var roligt att döma. Dock hade han lite åsikter om hur vi visade våra hundar - de skulle springa på helt slakt koppel och det är inte alltid så lätt då att få hundarna att förstå vad som förväntas av dom. Jag är absolut ingen förespråkare för när man håller upp dom så att de nästan "hängs" - men lite stöd vill man ge dom i kopplet. Som handler styr jag hunden med kopplet, plus att den på något sätt vet att det är utställning och inte promenad som gäller. Kan väl säga att den enda av mina hundar som klarade det galant var Clådan - meeen, hon är nog tillräckligt smart för att förstå att hon var på utställning ändå   .


Roligt var att flera av våra valpköpare kommit dit - de hundar som bor nere i Södra Sverige ser jag ju inte så ofta så det uppskattades mycket av mig att de var anmälda   .


Yatzy (Barecho PS I'm The One) gick i valpklass och hon var ensam tikvalp. Hon fick HP i klassen och slutade sedan som BIM-valp.


I hanarnas juniorklass hade vi två representanter med, William (Barecho Music To My Ears) och Hamlet (Barecho No Limit).


Här är lineupen i juniorklassen. William står som nummer tre här och Hamlet nummer fyra. Fint visade av sina duktiga ägare :-)



Här är Johanna med William..



... och så William springandes. Både William och Hamlet fick VG - och den här dagen fick man vara väldigt glad för ett Excellent då många hundar fick gå ut med blått och gult. William blev sedan placerad fyra i sin klass.



Floyd (Barecho Kissing A Fool) var själv i unghundsklassen så den vann han med Excellent och CK.



Öppenklassen vanns av Diezel (Barecho Deal Or No Deal), också han fick Excellent och CK. Yatzy (Barecho You Name It) fick VG i samma klass och slutade på en tredje plats. 



Full fart framåt med Baros (CH Night Wish Darrem Canis) i championklassen som han vann med Exc och CK. 


När vi sedan var bara fyra kvar i bästa hanhundsklassen sa domaren thank you till mig - jag fattade typ nada, men inte så jag frågade vad han menade utan jag gick bort mot placeringarna och såg väl ut som en byfåne förstår jag. Stod mitt emellan fjärde platsen och första platsen, för så mycket förstod jag ju - att det var på någon av dem jag skulle stå... Domaren hade tidigare placerat bakifrån så utifrån det borde jag vara fyra - å andra sidan såg han så glad ut när han sa Thank you så..... Ja, ja - tänkte jag, det visar sig väl... Så placerades de andra och jag såg då att Diezel vann och blev så otroligt glad över det då han blev champion!! Maria hade full koll på att han var tvåa bästa hane men var förstås också jätteglad över certet och championatet! Tur hon sa till mig att jag vunnit så jag inte skämde ut mig totalt   .


Så etta bästa hane blev Baros, med CACIB som dock kommer att gå över till Diezel som fick Res-CACIBET som tvåa bästa hane. Trea bästa hane blev Floyd som fick Res-Certet   .


I unghundsklass tikar fick jag äran att visa Madicken (Barecho Let It Shine). Hon hade vissa svårigheter att springa på löst koppel kan jag säga, speciellt eftersom hon ville titta efter matte också hela tiden. Hon vann dock unghundsklassen med Excellent, men fick inget CK. 
 
Fina Madicken   .


Enya (Barecho Either With Or Without You) fick Excellent i Öppen klassen, dock var hon nog den som var mest förvirrad över det här nya sättet att visas på... En tredje plats blev det för henne. 


Clådan (CH Barecho Quest For Success) var själv i championklassen, hon fick Excellent och CK samt slutade som bästa tik med CACIB - som även det går vidare till den som fick Res-CACIBET. 

Fr.v.: BIM CH Barecho Quest For Success & BIR CH Night Wish Darrem Canis


Vi hade också en uppfödargrupp och oftast orkar jag inte gå in med någon grupp, men nu när det var finväder och allt så gjorde vi det. Och det ångrar vi förstås inte   . Gruppen bestod av Diezel, Floyd, Enya och Clådan och vi blev först BIR i ringen med HP och sedan slutade gruppen som BIS-2 uppfödargrupp i finalringen, och det av hela 21 grupper!! Kanske det blir någon mer uppfödargrupp det här året nu... Stort tack till Ann och Karolina som hjälpte till att visa i gruppen   .


Vi hade också anmält affenpinschrarna  Myra (Barecho Amber Moon) och Tekla (Velvet Dandy's Nib). Lite extra spännande är det ju alltid när det står för championatet så jag såg fram emot att få visa Tekla som inte är utställd på väldigt länge. När Maria gick och kollade innan Öppen klass tikar skulle gå in på ESS så var bedömningen redan slut i den ringen. Enligt ringsekretaren hade domaren speedat på bedömningen för att han skulle gå aspirant i någon annan ring. Var förstås klantigt av oss  - men det var 31 ESS anmälda och 31 hundar före Affen skulle börja i den ringen och då både Myra och Tekla är tikar trodde vi inte att det var någon fara tidsmässigt innan öppen klass tikarna gick in. Supertrist kändes det förstås...


Efter att vi ätit god pastasallad som Maria tagit med åt oss satt vi och latade oss en stund innan det var dags för finalerna - sååå skönt :-) Vi passade förstås också på att ta lite foton på vår nyblivna champion med matte :-)

   
Fina Diezel   . Absolut det bästa på hela resan var att han blev champion!!  



Här är Baros i förhandsgranskningen. Grupp 8 dömdes av Jessie Borregaard-Madsen från Danmark.   



Baros på väg in i finalringen.



På lineupen i finalen.


 
Tungan rätt i mun Baros   .



Han slutade sedan på en tredje plats i grupp 8   .


Efter finalerna åkte vi mot Löberöd där vi skulle övernatta hos en valpköpare till Maria. Där hade vi det supertrevligt, bjöds på grillat och hundarna kunde få springa av sig lite på tomten. Tusen tack Nina för att vi fick komma och bo hos er en natt   . En kvällspromenad med hela gänget blev det också, man kan väl säga att lilla Löberöd fick stora ögon när 8 hundar kom och gick på gatorna. Haha.... inte vad de var vana att se om man ska döma av de blickar vi fick   .


När vi vaknade dagen efter så var det fina vädret som bortblåst. Inget regn ännu dock - men molnigt och det kändes i luften att det nog skulle bli regn.



Dagen började med SSPK:s utställning och där startade bedömningen med Affenpinscher så den här gången hann vi med att gå in! Myra gjorde en bra debut i juniorklass, fick Excellent och blev sedan tvåa i klassen. Hon skötte sig jättebra och Maria visade henne så fint  . Tekla vann öppen klassen med Excellent och CK - hon skötte sig inte riktigt lika bra, hon var lite skeptisk till domaren som dock fick känna igenom henne till slut. Tekla slutade sedan som tvåa bästa tik med Res-Cert, så inget championat denna gång. Får väl se när vi ställer ut henne i Sverige igen och gör ett nytt försök. 



      
Alla dessa tre kort är på Tekla och de är tagna av Anna Grevin - tack för det Anna :-)


SK Syd hade (som vanligt) arrangerat en jättebra utställning med många fina priser och bra ordnat med annat. Tyvärr är det ju nu andra året i rad som de drabbas av dåligt väder, trist tycker jag - för det blir aldrig samma sak och roliga stämning när det är dåligt väder...


Till en början visste varken jag eller andra vem som var domaren då det var två som kände igenom hundarna och de diskuterade sedan på polska vilket kändes märkligt. Det var flera som reagerade på detta och undrade om det var något nytt med två domare i ringen eller om den andra var under någon form av utbildning? Det kändes inte okej... visserligen är detta en helt inofficiell utställning, men den arrangeras ändå under SKK:s namn och kanske är det så att eftersom jag är domare själv tycker jag detta på inget sätt är acceptabelt. Det får ju aldrig råda några tvivel om att det är domaren själv som dömer och ingen annan! Så var kanske fallet här, det har ju inte jag eller någon annan en aning om - men det såg verkligen illa ut att göra på detta sätt... Resultatmässigt var vi nöjda, Baros blev tvåa bästa hane och Floyd trea bästa hane samt Claudia blev tvåa bästa tik. Två fina representanter som BIR och BIM, en efter Fritz och en efter Messi och det var roligt förstås :-) Någon grupp gick vi inte in med då det vi den här tiden på dagen bara öste ner och jag var helt dyngsur genom regnställ och allt...


Lite foton kommer här iaf - som ni ser började regnet strax innan championklass hanar   .
 
Först ut av "våra" hundar var Yatzy (Barecho PS I'm The One), visad av sin matte Anki   .



BIR-valp blev resultatet för henne. Om det var någon BIS-valp final i slutet av dagen vet jag inte - men som matte Anki skrev till mig så besegrades de av vädret och åkte hem innan ev. final.



Floyd vann unghundsklassen med HP - tror nästan alla hundar fick HP den här dagen. 



Floyd


  
Floyd
 
Floyd


I championklass blev Baros tvåa och Diezel fyra, båda med HP.


 
Floyd blev trea bästa hane...


 
... och Baros tvåa, här visad av Ann :-)


Enya blev oplacerad i Öppen klassen, dock med HP och Claudia blev tvåa i championklassen och slutade alltså sedan som tvåa bästa tik. Roligast denna dag var annars att få se Aqua (Barecho Expensive Look) i ringen :-) Hon blev tvåa bästa veterantik med HP - vilka rörelser den tjejen har och så välbibehållen hon är   .


Vi hade påbörjat inpackning i bilen då vi hade sån tur att kunna parkera nästan bredvid ringen så när finalen gick satt vi i bilen och bytte om till torra kläder. Det var på håret sen att vi tog oss därifrån då vi var nästan inparkerade och gräsmattan blivit rejält lerig och nerkörd... så det var en lättnadens suck när vi var upp på asfalten och kunde börja resan hemåt :-)


På vägen hem kunde jag följa Jacobs match på twitter - perfekt att de lägger ut efter varje mål så man kan följa matchen även när man är borta :-) Den stolta mamman blev förstås glad att se att Jacob gjorde ett mål och att det återigen blev vinst för hans lag   .


Hörde att de hade haft strålande sol och jätteskönt väder hemma hela dagen så kändes som vi varit på helt fel ställe under söndagen och tyvärr verkar det som om jag tagit hem "skitvädret" för nu regnar det lika mycket här hemma...

         

Av Helene - 16 maj 2014 08:45

... på människor som jag trott varit så mycket bättre än vad de faktiskt visat sig vara. Besviken på mig själv för att jag låter alltför mycket av min tid upptas av tankar på dessa människor.


Så många gånger jag har valt att inte tro på elaka saker som sagts om andra - men sedan har det visat sig att allt det de andra sagt har varit rätt och jag har försvarat någon som inte alls förtjänat det. 


Likväl är ju den enda man kan ändra på sig själv eller hur? Men vad ska man göra när man ogillar att vara osams och ogillar bråk - men inte kan acceptera att behandlas hur som helst? Ingen vill väl vara en "dörrmatta" - eller?


Jag har tagit många felaktiga beslut i mitt liv - och jag skulle ljuga om jag inte sa att jag ångrat flera av dem. Men, gjort är gjort - och saker som ligger bakåt i tiden kan man aldrig göra något åt, bara lära sig något av det som hänt. 


Varför kan vi inte bara acceptera att vi alla är olika och respektera varandra? Jag tjatar om samma sak igen - för att få respekt måste man ge respekt! Men ack så svårt, då det oftast är så att vi anser det jag tycker är rätt och det andra tycker är fel.... Inte konstigt att det är krig i världen när man inte ens kan hålla sams inom samma intresse som hunderiet är!


Hittade detta i min gamla dator när jag gick igenom de dokument jag hade där. Detta skrev jag hösten 2009, och jag har nog inte helt lyckats helt med det jag lovade - men jag har det i tankarna och försöker leva efter det så gott jag kan...


"Hur vill vi ha det?

Ja, den frågan har jag funderat över en hel del den sista tiden. Hur vill vi ha klimatet oss uppfödare och springerfantaster emellan? Vill vi skicka anonyma brev för att smutskasta andra uppfödare, vill vi skicka in anmälan på andra uppfödare i hopp om att de ska få någon typ av bestraffning, vill vi slänga ur oss sura kommentarer till våra ”konkurrenter” och vill vi ta första bästa tillfälle för att snacka ”skit” om andra uppfödare?


Det handlar inte alls bara om att snacka skit, utan om att lyssna också. Vi väljer själva om vi vill vara sensationslystna och glatt lyssna på när det talas nedsättande om andra. Vi har alla ett ansvar för rasen, och att skylla på ”jag tänker bara på rasens bästa” när man t.ex skickar anonyma brev håller inte i längden. Är det någonting som förstör för en ras så är det all osämja som finns inom rasen. Jag skulle väldigt gärna vilja veta vad som blir bättre av ”skitsnack” inom en ras? Jag för min del kan inte komma på något, men jag kan komma på tusen saker som blir sämre av det…


Man måste inte älska alla, men jag är av den uppfattningen att man faktiskt måste respektera de andra uppfödarna för att rasen ska kunna utvecklas positivt.  Den som står som uppfödare till en kull är också den som får ta ansvar för den. Ingen annan uppfödare behöver göra det, och inte heller rasklubben. Man måste inte alls tycka att det är en bra kombination som görs eller vad det nu gäller – men man måste respektera varandra och inte tro att andra uppfödare är så olik en själv! Alla vill vi få fram så bra individer som möjligt, det är därför man tar en valpkull. Men, vi har olika prioriteringar och tankar – och det ger ändå en bra mångfald för rasen att stå på.


Jag menar inte alls att vi inte ska våga säga vad vi tycker, eller att vi alla ska tycka lika. Det är såklart utvecklande för både oss och rasen att ha högt i tak under diskussioner, men när diskussionerna övergår i rena personangrepp så har det gått för långt. Vissa saker kommer man såklart aldrig att komma överens om, men då har man gjort ett försök och kan enas om att man helt enkelt tycker olika och respekterar varandra för det.


Jag är mycket medveten om att inte jag på något sätt är bättre än någon annan vad det gäller detta, men jag har kommit till insikt om att jag vill göra vad jag kan för att förbättra klimatet oss springerälskare emellan. Den enda man kan ändra på är sig själv, eller hur? Jag är beredd att ta första steget för att göra något som jag tror är nödvändigt för rasens positiva utveckling, därför kommer det från och med nu inte att komma ett ont ord om någon annan springeruppfödare över mina läppar, och om det gör det (gud förbjude…) så var snäll och påminn mig. Jag räcker ut min hand och ber om ursäkt för de gånger jag har betett mig illa och sårat någon, frågan är – fattar ni tag i den på andra sidan….


Helene Björkman"


Av Helene - 15 maj 2014 08:26

När vi kom hem till hundarna och Jacob på natten till måndagen så blev hundarna förstås glada - men de har verkligen ingen tidsuppfattning. De var typ lika glada som när jag varit på Ica och handlat - alla har haft det bra förstås, och de sista att komma hem var Tyke och Tekla igår. Tekla var jätteglad att se mig - hon är nog den enda Affenpinschern som "skrattar" som ett äkta långöra när hon blir riktigt glad. Tyke var väl också glad - men inte alls överdrivet. När sedan hans extrahusse gick - ja, då gick han med honom. Typ, det var ju kul att hälsa på den här familjen - men nu åker vi väl hem till oss...  . Haha.. dom är för roliga, men så skönt att de trivs så bra när vi är borta   .


Det tar sin tid att packa upp och få ordning på allt här hemma igen, man blir lätt "förslappad" när man varit på semester - men nu så börjar jag känna mig "fit for fight" igen. Imorgon bär det av söderut också för utställning i Hässleholm både lördag och söndag, ska stanna på en valptitt efter vägen först och sedan sova över hos Maria i Hallsberg   .


I måndags var vi och hämtade en "ny" begagnad bil till David. Det är en ny leasingbil till honom då hans gamla gått 17000 mil nu, det körs en hel del bil här hemma måste jag säga.... Men så trivs vi båda två bakom ratten också :-) Nu har dock jag fått konkurrens om att köra åt David när han kör - han brukar ju säga att våra bilar är högerstyrda eftersom jag måste kommentera det mesta under hans körning. Jaaa, men lite hjälp är väl aldrig fel   . I den här bilen han har nu känner jag dock mig lite smått överflödig. Den piper om han kör över nån linje utan att blinka, den säger till om han ligger för nära bilen framför, det finns kameror för "döda vinkeln" osv. Vad ska jag nu sysselsätta mig med när han kör?? Och får väl se hur irriterad jag blir själv ifall "tanten i bilen" ska tillrättavisa mig när jag kör...

 
Det blev en vit bil den här gången, inte min favoritfärg kanske - men det kändes mer väsentligt med vilken motor det var än färgen...



Vi grubblar på namn till den här hemma - nån som har något bra förslag? Tror det måste vara ett kvinnligt eftersom den är så fylld med pekpinnar... Tänkte kanske Malwy - men får se vad den passar till efter jag har kört den.



David kan knappt slita sig från den - det är all möjlig utrustning i den här, var nog inte långt ifrån att han sov i den första natten...


 
Färddator med inbyggd GPS - dock finns det ingen varning för fartkameror i den så tror vi måste ha kvar den gamla för säkerhets skull   .


 
Vi hämtade den som sagt i måndags och i går tvättade han den... jaaa, så är det att ha vit bil. Täta besök på biltvätten blir det nog, i början iaf..



Hmmm.... den här är vi inte helt överens om. David tycker det är såå exklusivt med sollucka - medan jag tycker det är lite töntigt och gubbigt. Men, det blir ju lite ljusare i bilen så det är ju bra... så kanske ser jag mer positivt på den också till slut!



Trevlig post låg och väntade här hemma när vi hem hem   . Detta fick alltså Clådan för sitt CC (Cert) som hon fick på Crufts i mars. Jag förstår inte att engelska kennelklubben verkar ha så gott om pengar så de har råd att skicka ut såna här till alla CC-vinnare. Anmälningsavgifterna till Crufts var ju nästan pinsamt låga också om man jämför med utställningarna här i Sverige. Hur kan det vara sån skillnad? Jag menar, Crufts kan ju inte vara gratis att anordna direkt?



Hon fick också ett brev med sitt Stud Book Number. Och vad det egentligen är har jag aldrig helt förstått... att det är bra förstår jag, men vad man ska med det till förutom att de är livstidskvalificerade till Crufts vet jag faktiskt inte. Lleyton har ett sånt och Baros likaså - och nu även Clådan. Så förstås Seamus och kanske också Holly?


     


Av Helene - 11 maj 2014 17:52

.. är det nu på flygplatsen utanför Oslo. Jättetrist och rätt så jobbigt, men men - inte mycket att göra åt det. Har iaf ätit en god pasta (ja, vad annars?) nyss och även köpt lite mjölkchoklad så nu ska jag väl klara mig till flyget går 21.25 Blev besviken att det inte fanns Marabou mjölkchoklad här - men har köpt nån sort som ser lika ut på förpackningen, men som heter Freia istället. Rätt så lika i smaken - men inget går upp mot Marabou inte ;-)


Om jag skulle fortsätta ungefär där jag slutade förra bloggen så var det alltså Davids 40-årsdag. Han har länge pratat (och jag också) om att vi skulle vilja besöka en vingård, vi har väl båda blivit mer och mer intresserad av viner så tyckte det skulle vara intressant att se lite mer om hur det går till från vinplanta till flaska. Förr i tiden var man ju mest intresserad av att dricka så mycket vin som möjligt - men nu när även David börjar komma i medelåldern kanske vi ska skaffa oss lite mer sofistikerade vanor   .


 
Detta foto är taget från parkeringen till vingården Francisco Gomez (FG). Den ligger utanför Villena som ligger ca 10 mil från Torrevieja. Vi hade bokat en visning samt vinprovning för oss fyra, det tog ca 1,5 timme och kostade bara 10 Euro per person, billigt tyckte jag - också med tanke på att vi fick flera glas vin på vinprovningen samt även lite annat till   .


 
Denna gång gick ner till toan som var superfräsch. Förklaringen fick vi väl lite när vi sedan började gå visningen. Allt detta är uppbyggt 2004, så inget gammalt ställe det här. Man fick känslan av att det var uppbyggt lite för att ta emot turister, men det var otroligt fint och kändes väldigt genuint ändå - fastän det var nytt.


 
Såhär såg innergården ut, välskött och fint :-)


 
Huset som syns i bakgrunden hade de fraktat från ett annat ställe och byggt upp sten för sten. En restaurang höll på och byggdes bakom just nu.



Olivträd fanns det förstås där också. Förutom vinodling så framställde de även olivolja här.



Det fanns ett kapell där också. De väntade på att en biskop skulle välsigna det så skulle de kunna börja använda det i slutet av året, för t.ex bröllop osv. Märktes att de var driftiga de som hade denna anläggning och att de var intresserad av att göra sådant de kan tjäna pengar på - inget fel i det tycker jag så länge det sköts på ett bra sätt och det verkade det göras här.



Efter att druvorna pressats hamnade "vinet" här i. Det låg i flera lager i dessa förklarade hon som visade oss runt.  


 
Nere i källaren fanns detta rum där vinet sedan lagrades i tunnor. Det fanns olika sorters tunnor beroende på hur länge det skulle lagras. Viktigt att det var rätt temperatur så därför var det också mörkt här så att inte temperaturen skulle höjas pga lysen.


 
Flera målningar fanns på väggarna där i källaren - kändes väl bra förstås för vinet att ha det fint omkring sig :-) Lyckliga grisar har man ju hört smakar bättre så säkert är det lika med lyckliga viner :-)


 
Här lagrades sedan vinet utan etiketter och det var olika lång tid för olika sorters viner.


 
En olycka händer så lätt...



De allra finaste vinerna hade ett eget rum - såklart måste de ha sviten :-) Det var också speciella tunnor till dessa viner, de byttes inte ut som de andra som de inte hade längre än max 3 år.



En lång gång fanns där med små valv som hyrdes ut till en V.I.P klubb. Vad det kostade att vara med där sa hon inget om... men de var tvungen att köpa mycket vin och då av deras finare sorter.


 
Sedan kunde som var med i denna klubb bl.a hyra detta rum och bjuda på fest & dricka sina viner. Många företag ägde dessa valv och det kan man ju tänka sig... tror inte så många "vanliga" familjer hade såna direkt ;-)


 
De hade också ett olivmuseum där - men man kan väl säga att visningen handlade till 95 % om vinet och 5 % om olivoljan.


 
Här gäller det att plantera rakt så inte grannens vingård har rakare linjer ;-)



Såhär små var vindruvorna nu. De skördas sedan i augusti/september för vanliga vinet och i november för dessertvinet. Redan när druvorna plockas vet de vilka som ska gå till de finare vinerna och vilka som inte duger till det. Det var olika på olika årgångar. T.ex var år 2009 ett dåligt år då det regnat för mycket och inte varit tillräckligt mycket sol - det gjorde att druvorna inte alls var lika "goda".



David var nöjd med sin födelsedag såhär långt :-)



Det var framdukat på ett bord till oss, fyra glas vitt vin till en början samt lite tilltugg. Sån där skinka som typ alla tycker är gott utom jag... och så nån vidrig korv. Men, det fanns också vitt bröd där och lite olivolja som man skulle doppa det i och det smakade förstås utmärkt :-)



En sorts korv såg ut ungefär som det som alla flattar tycker är gott att mumsa på. Kerstin var modig och smakade - men inte ser hon väl helt avslappad ut inte... ;-)



Här ser man lite mer av det som bjöds till tilltugg.


 
David tittar in i kameran han - undrar just vad jag har fått syn på...



Davids föräldrar, Åke och Kerstin.



Deras sortimnent var uppställd på disken och såklart ville vi köpa lite. David köpte två flaskor rött vin, en vanlig och en dessertvin. Något vitt vin köpte vi inte för det var förstås inte i närheten av Dreams som jag har hemma ;-)


 
Detta var företagets logo - en klase med vindruvor.


Det var väldigt intressant och roligt att åka dit - så nu är vi sugen på att åka till fler ställen när vi får möjlighet till det. Kan rekommenderas starkt av de som gillar vin   .


Efter lite slappande på em åkte vi sedan in till Torrevieja för att gå på en finare restaurang för att fira Davids födelsedag. För att fjäska för honom satte jag på mig en klänning - vet inte när jag hade det sist, kanske när vi gifte oss år 2000? Men, jag vet att David gärna vill att jag ska ha det och såklart offrade jag mig för honom en sån här dag   .             

 
Fotobevis var vi ju tvungen att ha iaf - ingen skulle tro på det annars   .


 
Till förrätt valde vi några olika sorters Tapas. Jättegott, men så mycket mat att det nästan hade räckt med det! Här är en rätt med räkor.


 
Vet inte vad detta var - men kanske någon form av mussla eller nåt?


 
Sån där skinka typ som vi fick på vinprovningen dök upp även här. Brödet som står längst fram på fotot var jättegott - nästan lite liknande smördeg med någon tomatsmörja ovanpå.



Den här fick vi sist - otroligt god var den och det tyckte vi allihopa. Nån form av crepe med en smörja i som bestod av något från en fågel. Kyparen skulle försöka förklara för oss - men jag vet inte jag om vi förstod. Nån fågel som blev vit och då gissade vi på ripa, men finns de verkligen i Spanien?


 
David på restaurangen. Han ser lite allvarlig ut - men förstås, åldersbekymren börjar väl komma nu...



David fick in tunna skivor av kött - nån form av nötkött. Tallriken som står ovanför var den potatis han fick till.



Det tillagades sedan på den här varma pannan så han kunde äta det direkt sedan.


 
Rejält stora portioner fick vi alla fyra - hur skulle jag kunna ens drömma om att äta upp såhär mycket! Lax i mandelsås var det och det var gott - men lite stor portion för mig  ;-)


 
Kerstin åt en fisksort som hette Hake - hon fick tomatsås till och en rejäl portion var det även där..


 
Även Åke åt Hake - som heter Kummel på svenska. Inte heller han orkade äta upp jätteportionen som kom in.


Lite dessert finns det dock alltid plats kvar till - åtminstone i min mage. Någon form av Creme Caramel åt jag och Åke - men han orkade inte med hela sin portion så jag åt upp den också. Inte så ofta det händer att jag äter upp efter andra :-)


Vi gick en sväng längs efter havet efter maten - men jag hade ju inte några sköna skor på mig (är ju inte van med sånt där jag...) så till slut var vi tvungna att ta en taxi hem så mina fötter fick vila.

 
Pinnarna ni ser längs efter strandkanten är fiskespön - undrar jag vad det är för sorts fisk de får där...


Tror iaf David var väldigt nöjd med sin födelsedag och att han somnade med ett nöjt leende på läpparna när dagen var slut. Lät så iaf på snarkningarna   .


Igår solade och badade vi hela dagen - gällde ju att passa på sista dagen! Sedan åt vi på en jättemysig italiensk restaurang som låg längs efter strandpromenaden nedanför deras hus.

 
Pasta blev det även då för mig :-)


 
David med nya tröjan på som han fick av mig i födelsedagspresent :-)


Sedan var det dags att se på finalen av Melodifestivalen - tycker nog att det i år var mer bra låtar än vanligt med. Nu hade väl inte jag samma favoriter som alla andra - förutom vinnaren som jag tyckte var bra. Och visst, det är en tävling för sångerna - men kan man göra något för mänskligheten i världen så är väl det bra också. Förstår inte helt alla negativa reaktioner jag läst idag om vinnaren. Open your heart and mind - and be a happier person     .


Just nu sitter jag och tittar ut genom fönstret på flygplatsen i Norge - det regnar och ser skitkallt ut ute... David och jag har verkligen haft en fantastisk semester vad det gäller vädret - vi känner båda att det är i ett land med sånt klimat vi vill bo. Och jag skulle nog tro att det är i Los Balcones vi hamnar... har jag väl hittat något jag gillar så släpper jag det inte i första taget.


Tusen, tusen tack till er alla som hjälpte oss med att ta hand om våra fyrbenta älsklingar hemma och allra mest förstås till Henric som även fick ta hand om sin "bråkiga" lillebror   . Även stort tack till min mor som tagit hand om dyrgripen Clådan samt ställt upp med att köra ut Henric & Nathalie och kanin till Årsunda. Hoppas vi kan återgälda det någon gång när ni behöver hjälp   .   
 


   

  

Av Helene - 10 maj 2014 22:38

... och det ska bli oerhört skönt även om vädret varit underbart och jag absolut INTE längtar hem till det hemska klimatet som är i Sverige just nu   . Men, som det heter - Egen härd är guld värd. Och även om en av mina högsta önskningar är att kunna flytta till Spanien så är det ju Sverige som är hemma idag. Saknar hundarna sjukt mycket, även katterna och FÖRSTÅS älsklings-Jacke som åkte hem i måndags   . Såklart saknar jag Henke också - samt urgulliga Nathalie som också hjälpt till att se efter hundar och Jacob - jaaa, Henke ser hon ju efter hela tiden   . Thomas är i Rom just nu - och honom saknar jag ju hela tiden, träffar honom alldeles för sällan....  .


Men, imorgon bär det hemåt. Vi flyger härifrån 11.15 imorgon och landar på Gardemoen i tre-tiden. Sedan ska vi vänta där i ca 6 timmar... blir lite jobbigt måste jag säga, men det ska väl gå det också. Har ju sällskap av min älskling och även om han nu börjar närma sig gubbe när han fyllt 40 år så har jag inga planer på att byta ut honom     .


Lite foton kommer här nedan från vad vi gjort här i Spanien sedan förra bloggen. Kanske inte helt i kronologisk ordning, men det får ni stå ut med...


 
En drink på stranden, tja - sämre kan man ju ha det... Ni ser väl hur jag njuuuuuuter....


   
David måste ju få smaka lite han också...


  
Halva nöjet att ligga på stranden är ju att titta på alla andra. Finns så många olika sorters människor   . Här på fotot ser vi en väldigt sur flicka som sitter invirad i en handduk efter att ha blivit utdragen och avsköljd i havet av sin far. Hon påminde så om våra liten gutt Tyke - precis sådär ser han ut också när han är sur...  .


Jag hade i något svagt ögonblick lovat David att jag skulle följa med på en golfrunda. Har ju nekat så många gånger, tycker det går alldeles för långsamt och tar för lång tid. Meeen, när han lovade att jag skulle både få åka golfbil och dricka vin, tja - då gick det ju inte att motstå. Att det skulle bli så händelserikt som det blev hade jag ingen aning om... så kanske blir det någon mer gång jag följer med i framtiden, vem vet?


 
När vi kom dit på morgonen så var det bara vi där och ett par till - ingen personal hade kommit än så det var väldigt tidigt på morgonen. Kändes lite jobbigt måste jag säga... Vadå - att jag brukar kliva upp i ottan för att åka på utställning?? Meeeen, det är väl en jä..a skillnad det ;-) Vad gör man inte för en hundutställning frågar jag mig??


 
Men fint var det såhär på morgonkvisten. Golfhuset ligger till vänster här på bilden.


 
Många djur fanns det att se där - ffa fåglar och det gjorde det ju betydligt trevligare för min del :-) Här har pippisarna tagit en stunds siesta i skuggen av trädet.


 
Jag är inte så bra på fågelsorter, men någon form av and är väl detta. Hon låg där hela tiden så jag fick för mig att hon låg och ruvade... Fin var hon iaf tyckte jag   .


 
Lika fint var ju inte detta... Var tydligen termiter som ätit av palmerna så de såg ut på detta viset...


 
Fågeljakt var det där också - jaaa, fast sån fågeljakt som jag tycker om. Om de lekte eller var osams var dock oklart!


 
Inget djur här förvisso - men lite fascinerad var jag av gräset. Var som att det bytte päls eller fällde. Mycket märkligt var detta iaf - förklara gärna för mig vad detta vita är som kändes nästan lite som konstgjort. 


 
Änder fanns det gott om - så sjukt söta dessa ungar   . Kan för mitt liv inte begripa hur man kan skjuta något så fint med berått mod...


 
Gott om olivträd fanns det där - de ser lite ut som spökträd på nåt sätt med sina krokiga, breda stammar. 


 
Några lekande ekorrar sprang runt där också - att de törs vara kvar där fattar jag inte. Måste ju vara stor risk att de får en golfboll på sig... Finns ju gott om golfspelare som inte har full koll på vart de slår bollen   .


 
Man kan väl säga som så att långt ifrån alla puttar var lyckade under denna omgång. Men, här är foto på när superputten slås. Jag blev helt paff när den gick i från det avståndet - inte för att jag är nån expert. Men det såg himla svårt ut!!


 
Han ser bra sammanbiten ut här....


 
.. sån stil han har älsklingen min   . 39 år ung på detta kort   .


 
Vet inte varför han envisades med att slå bollen i vattnet - jag tyckte det verkade himla krångligt, men vad vet jag?


 
Såna här små pjuttbilar åkte vi i, kändes lite märkligt - men de var riktigt roliga faktiskt. Tror jag vill ha en sån med mig på utställningar i fortsättningen   . Ordnar du det David? Snääääääääääälla   


 
Dom här gick runt på sina smala ben - undrar just om de är lika duktiga på att flyga som de var på att springa?


 
Här kommer foto på Kingen på golfbanan :-)


 
Här ska Kerstin till att slå ett av sina slag...


 

... det gäller att ta i för kung och fosterland :-)


 
Riktigt fint var det där - härligt med sån bakgrund   .


 
Golfbanan låg oerhört fint med bergen i bakgrunden. 


 
Tja, ett sånt skulle man ju kunna tänka sig hemma på gården :-)


 
Åkes tur att slå ett av sina slag. 


 
Här ska Kerstin försöka skrämma iväg en av änderna med ungar som var där och som inte kunde låta bli att kolla vad vi gjorde...


 
Den här fina labradortiken hittade jag i ett hus som låg precis intill golfbanan. Hon morrade och skällde åt David, men åt mig var hon glad och så go som en labbe ska vara :-). Kanske kände hon på sig vad David skulle göra strax efter att detta foto togs...


När han slog ut bollen gick den rejält långt som den brukar göra när han slår, dock väääääldigt snett kan man väl säga... Något lät också och vi fick för oss att det var att den tog i några palmblad så David och jag åkte åt det hållet för att leta efter bollen. Vi letade en bra stund men ingen boll. Så säger David plötsligt - jag tror jag vet vart den är. Vart säger jag? I baksätet på den där bilen.... säger han och nickar åt hållet där hotellet ligger. Och mycket riktigt står det en bil på baksidan av hotellet där bakrutan är krossad. SHIT!!! tänker jag och tydligen David också för han fick en himla fart därifrån.... Sedan åkte han och tittade sig ängsligt över axeln resten av tiden på golfbanan. 


 
Duktiga att simma är de små.


 
Den här spanska "tofsvipan" försökte jag länge få ett bra foto på - den var oerhört skygg så det var inte lätt. Ingen aning om vad sorten heter - men den var himla fin.


 
Skulle gå på toa efter halva tiden ungefär - när jag kom in såg det ut såhär så jag vände igen. Stod en sophink och skurhink där - jag fattade inte att toan fanns bakom...


 
På framrutan på golfbilen satt denna lapp. Oklart vad de menar med andra flygande objekt - kan iofs vara Davids klubbor kanske när han blir arg över ett misslyckat slag?!


 
Ännu en tjusig andfågel :-)



Så söta ungar - med mycket fina färger. Tror jag måste kolla i fågelboken när jag kommer hem vad det var för sorter...


 
Den här andmamman hade många ungar att ta hand om hon :-)


 
Och den här andmamman hade tuktat upp sina barn att gå på led :-)


 
Såna här soffor stod lite här och där på golfbanan - skitfula tyckte jag. Men smaken är som baken - så säkert fanns det andra som tyckte de var fina ;-)


 
Dom här var INTE glada över alla golfspelare som fanns där. Vaktade rejält på sina barn och hade tydligen gjort utfall flera gånger tidigare...


 
Fler tjusiga fåglar :-)



Den här katten såg vi vid bilarna när vi skulle åka därifrån. Hon såg ut att ha kattungar då juvren hängde rejält på henne. Smal var den stackarn också...  ...  
 


Igår fyllde alltså älskligen min 40 år och det var ju den största anledningen att vi åkte hit förutom att vi ville ha värme och sol   .


Han väcktes förstås med skönsång från mig och Kerstin, ett litet paket fick han också från mig. Han har ju fått sina presenter i förväg så inte så många fler paket - ett från mamma och Leif var det dock också :-)



"Champagne" med jordgubbar samt lite blomster måste det ju vara på födelsedagsfrukostar :-)


 
Såhär ser en nykläckt 40 åring ut   . Fortsättning på bloggen kommer - kanske imorgon om jag kan blogga från flygplatsen - annars blir det väl i nästa vecka nån gång. Nu måste jag kolla på omröstningen på Melodifestivalen   .  
 

Av Helene - 5 maj 2014 16:37

Några verkligt härliga dagar har vi haft här i Torrevieja sedan vi kom hit i onsdags. Vädret har varit kanoners och vi har nog bränt oss allihopa mer eller mindre av solen. Så otroligt roligt har det varit att Jacob och Emil var med också   , känns tomt nu när de åkt hem... Tur mamman hade solglasögon på sig när hon vinkade adjö på flygplatsen till Jacob så han inte såg tårarna i ögonen...  . 


Här kommer lite foton från en del av de saker vi gjort hittills. 


 
Min son badkrukan står och tittar på Emil och David som ligger i poolen, njaaaa - lite kallt åt tårna var det allt tyckte han. Skönare på land med mamsen   .


 
Dom fick i mig i poolen också  - under förutsättning att de INTE skulle stänka på mig. Jag hatar nämligen att få vatten i ansiktet....

 
... tror ni att det gick att låta bli?! Haha... nä, såklart inte så det blev snabbt upp ur poolen för min del.


 
Intensiv bollek i poolen för de som tycker sånt är roligt...


 
Kerstin och jag satt på bänken och tittade på vi istället och sedan kom David dit också :-)


  
Ser ut lite som om den galne professorn bor här eller nåt - denna märkliga manick sitter på takterrassens ena hörn. Den är kopplad till en väderstation som visar temperaturer, luftfuktighet och hur mycket det blåser och i vilken riktning - samt att den gissar hur vädret ska bli.... Gissningarna har väl varit "sådär" kan man säga - den sa att det skulle bli regn till när vi kom hit, men det enda regn vi sett är det från foton tagna i Sverige   .


 
Strandraggarna på väg neråt stranden...  


 
Även vid första doppet i havet var han lite tveksam Jacob...


  
... visst ser det väl ut som han tycker det är lite kallt va?


  
Tja, vad sonen gör här vet jag inte riktigt - tränar på att flyga kanske? Jag kan flyga, jag är inte rädd....


 
Man ser lite annorlunda människor här och där måste jag säga - vad dessa två hade för intensiv diskussion en bit ut i vattnet vet jag inte... De såg inte ut som om de hade jättetrevligt iaf   .


 
Det är nåt visst med horisonten tycker jag - visst är det häftigt att man kan se så långt.


  
Lite bollek blev det förstås i havet också...


  

.... plus lite dans   .


 
Jag hade ju lovat Jacob att jag skulle doppa mig i havet innan han åkte hem - och inte svek jag min lilla älskling inte. Självklart badade jag - och inte ens bara en gång, utan två gånger. Så otroligt kallt var det faktiskt inte - kanske typ 18-19 grader, men när man väl doppat sig så var det skönt.


 
Dock gillade jag inte vågorna - som sagt så hatar jag att få vatten i ansiktet och på nåt sätt så tog inte vågorna hänsyn till det...


  
Här flaxas det för fullt i vattnet   .


 
      


 
Ni ser vem som går först i vattnet eller hur? Jacob och Emil hinner knappt med ens...


 
Snabb doppning i havet av mig innan nästa våg skulle komma!



Ett bad med stor-älsklingen blev det förstås också     .


 
Vi fick för oss att vi skulle åka ner till La Manga och Mar Menor som ligger några mil söder om Torrevieja. La Manga var det ställe som jag åkte till med min familj när jag var 10 år gammal så tyckte det skulle vara roligt att åka dit igen. Resan trodde vi skulle ta en halvtimme dit ungefär - meeeen, man kan väl säga att vi inte hittar så jättebra på vägarna häromkring. Resan tog ca 2 timmar och det hördes allt några suckar från baksätet tyckte jag... En klunga med cyklister hittade vi också på när vi var på villovägar.



Stranden var inte alls lika fin där - jag skulle försöka mig i för att bada, men botten var skitäcklig så det var bara att glömma för min del...



Jacob och Emil började spela lite fotboll i närheten av några tjejer - men efter att de gått därifrån fick de sällskap av en kille (gubbe) från Madrid som spelade lite med dom :-)


 
David och jag har gått på morgonpromenad några morgnar när det passat. Otroligt härligt att gå vid havet och känna lukten av vattnet och vara en del av den härliga atmosfär som är på ett sånt här ställe. I princip alla går med hundarna lösa här - men inte en enda hund har gått fram till någon annan hund eller människa så de stör ingen. Det glädjer mig verkligen att se att det fungerar så bra - och i det här landet verkar det inte alls vara så att alla skriker att de är allergiska eller hundrädda, utan här verkar det accepteras att hundar är en naturlig del i samhället. Tokgillas av mig   .



På en av våra promenader kom vi till en liten park där man gick helt i skuggan ett tag. Jättemysigt var det - och vi saknade nog båda två våra hundar när vi gick här helt ensamma - bara med en vattenflaska som sällskap...



Det går som en lång strandpromenad som alla går, cyklar eller springer på - otroligt många ute på morgonkvisten. Gamla som unga, tjocka som smala - härligt   .



De kvällar vi har ätit "hemma" i lägenheten har vi suttit uppe på takterrassen och tittat på solnedgången - fantastiskt att få göra det utan att det är fullt med mygg kring en.



Emil ser verkligen ut att njuta av maten här   .



Vi har ätit ute några kvällar också - här är vi på väg till en Italiensk restaurang som ligger i närheten. Humle och Dumle ser ni här - de var rejält hungriga här och tyckte nog att vi gick för sakta...



Riktig pannacotta beställde vi in till efterrätt - supergott   .


 
Vi åkte till La Zenia Boulevard för att shoppa en eftermiddag också. Även då körde vi vilse - men om vi inte hade gjort det hade vi aldrig fått se mannen som var till hälften i en soptunna... Så ibland kan det vara lite roligt också att åka nån timme extra i bilen, eller vad säger ni Jacob och Emil? Subway fanns där på köpcentret och jodå, mackorna smakade lika gott där som hemma :-)


 
En hel del kassar blev det - de flesta åt sonen förstås och ni ser vem som är chefen va och vilka som går efter med alla kassar?



Marknad var det också i Torrevieja - men där hade vi bara lite problem efter att vi gått av bussen innan vi hittade dit. Här granskas kartan noga....



Tja, nån kasse blev det även därifrån. Ett par tröjor till David och jeans-shorts till Jacob. Till mig? Nääää, vart såklart inget....


 
Men hur klarade vi oss utan våra smartphones? Fanns vi ens då??



Det var några som gjorde skulpturer i sanden, det visade sig vara skandinaver och de låg sedan och sov bredvid under natten. Njaaa, inte helt så jag tänkt mig leva när vi flyttar till Spanien - tror jag måste försöka försörja mig på nåt bättre sätt...



Poolerna är populära :-) ... dock ser ju inte David alltför glad ut här ;-)



Det här kortet tog jag i morse på Jacob när vi var på väg till flygplatsen - sa det till David sen, tänk att han är så stor att han kan flyga hem själv nu :-) Iofs ihop med Emil - men ändå... De var jätteduktiga som fixade detta galant. Och det trots att de fått fel gatenummer av oss (som vi fått av personal vid incheckningen). De stod i kön på väg till ett annat plan när de upptäcktes att de hade fel biljetter - bara för dem att rusa till rätt gate där de hamnade sist i kön men till slut kom på rätt plan iaf.... Puh, tur jag inte visste detta förrän efteråt!


Saknar mina hundar något otroligt, men jag vet att de har det superbra där de är   . Har fått några kort och det känns skönt att se de trivs och mår bra   .

  
Floyd


 
Twiggy


 
Pasta


   
Pasta igen, i snön som kom på sista april hemma....


      


       
   

Presentation

Fråga mig

35 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
      1
2
3
4
5
6
7
8
9
10 11
12
13
14
15 16
17
18
19
20 21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2014 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Barecho med Blogkeen
Följ Barecho med Bloglovin'

Gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se