Barecho

Alla inlägg under oktober 2014

Av Helene - 31 oktober 2014 08:24
Det här inlägget är lösenordsskyddat.
Lösenord:  
ANNONS
Av Helene - 28 oktober 2014 11:21

I år skulle då Europavinnarutställningen äga rum i Brno, Tjeckien (förresten, någon som kan uttala Brno på rätt sätt? - tror jag har hört typ 5-6 olika uttal under den här helgen och själv har jag ingen aning...). Vid en titt på kartan visade det sig inte vara så långt som vi trodde, "bara" knappa 170 mil mot knappa 220 mil till Genevé dit vi åkte förra året. Dock tyckte vi det skulle bli för dyrt så tanken var ändå att vi skulle strunta i att anmäla, det var inte heller någon domare vi hade hört talas om där utan en okänd från Österrike. Hur det var så fick vi erbjudandet att samåka med våra vänner Carina & Micke samt deras valpköpare. Och tja, då gick det ju inte att motstå! För hur det än är så är det helt omöjligt att vinna något hemifrån soffan - är man där finns det iaf en möjlighet, eller hur   .


Så i fredags startade vi med fullpackad bil från Borlänge. Clådan (CH Barecho Quest For Success) fick sitta i en bur ovanpå Paco (Barecho Play Now Pay Later) & Pastas (Barecho Party In My Head) bur och jag tror hon gillade det :-) Härlig utsikt, plus att hon såg och hörde oss hela tiden   . Första stoppet för oss var i Hallsberg där vi lämnade av Gizza (CH Barecho Glint Of Gold) hos Maria som var så snäll att hon erbjudit sig att ta med henne till Mjölby och ställa ut henne där. Stort tack för det Maria och minst lika stort tack till Klara    som jag förstått sett efter Gizza på bästa sätt - titta bara på det här ursöta fotot på dem tillsammans   .

Hur sött som helst   .


En hel del stopp blev det förstås på vägen ner, skönt både för oss tvåbenta och för de fyrbenta att röra på sig ofta :-)


Eftersom vi bestämde ganska så sent att vi skulle åka till Brno var det inte så lätt att hitta bra boende. Jag kollade lite utanför själva staden också. Många gånger tycker jag det kan vara bättre och billigare än att bo helt centralt. Jag hittade ett hotell som såg ut att ligga lite uppe i bergen strax utanför ett mindre samhälle som hette Blansko.


GPS:en verkade helt övertygad om hur vi skulle åka - själva kände vi oss mer och mer skeptiska ju närmare vi kom. Smala, smala vägar där det enda vi mötte var massvis med cyklister. Körde förbi en gammal tom fabriksbyggnad - jaaa, såg rätt så otäck ut faktiskt. Till slut kom vi iaf fram till hotellet som hette Skalni Mlyn. Jag hade fått för mig att det var som någon form av konferenshotell där det skulle vara väldigt lugnt och vi typ skulle vara nästan ensamma där. Men där hade jag totalt fel.... Det verkade vara någon form av turistställe. Vi blev först stoppade av en vakt som ville ha parkeringsavgift - sedan var det nästan tji att få någon parkering då det var fullt med bilar där. Och inte bara bilar, folk överallt - mestadels barnfamiljer. Vad de gjorde där var oklart - men det fanns någon form av sightseeingtåg där också som man kunde åka på. Tjaaa, det var iaf originellt detta måste jag säga...

 
Här är själva hotellet. Jag visste att hotellet låg ensligt så jag hade kollat att det fanns en restaurang där. Skönt faktiskt när det bara finns ett alternativ, jag kan ju annars gå från restaurang till restaurang i timmar jag innan jag hittar någon som duger...


 
I den gröna byggnaden längre bort var det någon form av klädesaffär. Vi var väl inte direkt så sugna på shopping någon av oss så dit gick vi aldrig...



Däremot åt vi lunchen här, det här låg ihop med själva hotellet och där sålde de bland annat lite souvenirer och snabbmat. En pizzaslice fick det bli - David drack öl till han också och den var verkligen supergod, OCH billig!



En stor gräsplan fanns det där som vi kunde rasta hundarna på - den hade kunnat vara lite mer välklippt bara ;-) Hotellet låg som i en skogsglänta med höga berg runtom. En stor linbana fanns där också - och det var också några grottor där i närheten som många verkade besöka. Själva hotellet var inte så nytt och modernt direkt - men fräscht och rent. Sedan var det riktigt billigt där - tror vi betalade runt 500-600:- per rum och då fick vi ändå betala en mindre avgift mer hund och rum också. Tja, det är inte lätt när man bokar hotell utomlands - det kan bli superbra och det kan bli riktigt, riktigt dåligt. Det här boendet kändes ändå helt okej - och väldigt annorlunda vad vi är vana med. Tror hundarna ändå tyckte det var skönt där. När turisterna åkt hem på eftermiddagen var det otroligt lugnt och skönt där - någon mer hundutställare sov där, men inte många. 


Klockan ställdes om under natten före utställningen så det kändes ju lite osäkert. Dock sköter ju telefonerna det där själv nuförtiden så det var inga problem. Nu skulle ju tiden dras tillbaka så var ju ingen fara direkt ändå...


Vi hittade direkt till utställningen och till rätt grind där vi fick parkera i princip rakt framför entrén. Superbra var det förstås, bra var också att det bara var att gå in på utställningen. Inga köer eftersom de inte tittade på några vaccinationer - det är annat än i Finland det där de går igenom varenda siffra i passet.... Man vaccinerar ju för sin egen skull, bättre då med enstaka stickprov än att kolla igenom varenda hund.


Ringen hittade vi också direkt och inget hysteriskt där alls om vart man fick ställa burar eller inte. Nej, det var en väldigt "laid-back" attityd som jag tyckte var otroligt skön. Tänk att trots att det inte var en massa gestapo som sprang runt och gapade om vart vi fick stå och inte eller andra idiotiska regler så verkade allt fungera ändå :-) Tänk så skönt när vi hundutställare blir behandlade som att vi kan tänka själva :-)


Mindre roligt var att denna "laid-back" attityd verkade innebära att bedömningen startar lite när de känner för det. 09.15 skulle bedömningen starta och det gjorde den också i ringarna runtom oss. I vår ring lyste dock domaren med sin frånvaro.... Ringsekreterarna såg oroliga ut och när de till slut ca 9.20 fick syn på vår domare utanför ringen skyndade de sig att vinka till henne att hon skulle komma dit. Jag kan ju tycka att det är väl nonchalant jag... Kanske jag tycker så för jag är domare själv och tar uppdragen på största allvar. Självklart kan det hända saker som gör att man kommer försent, men domaren här såg inte det minsta stressad ut.


Japp, så var bedömningen igång iaf. 11 juniorhanar var det i Pacos klass. Ingen kritik skrevs så det gick väldigt fort. Ingen hund fick veta vilket pris de fick utan när domaren gått igenom alla hundar gick ringsekreteraren fram till de som inte fått Excellent och tackade dem. Det var åtta stycken som fick Excellent och Paco var en av dem. Han blev dock inte placerad av de fyra som placeras, utan om jag förstod det hela rätt kom han sist av dessa åtta... Japp, så är det ibland och jag kunde redan då konstatera att denna domare och jag har olika smak - och så är det ju förstås, skulle vara himla trist om alla tyckte lika    . Davids kommentar när jag kom ut var, jaaa - du ska se att det är Pasta det går bäst för. Hon som är helt urfälld och som vi tänkte lämna hemma nästan... Ja, det skulle ju visa sig att han hade rätt   .


Paco i ringen. Kanonbra mattor var det i ringen. Är så otroligt bra när de täcker hela ringarna och inte bara är på vissa ställen. 


 
I Pastas klass tror jag de var sex stycken. Såå glada vi blev när hon blev visad till första platsen och då fick titeln JEUW-14 (junioreuropavinnare-14)!! Kvaliteten på korten är inte så bra då vi inte hade med den vanliga kameran ens, utan de foton vi har tagit har tagits med våra telefoner. Som tur är har jag fått några från andra som fotat också!


   
Här är ju kvaliteten på kortet betydligt bättre, tack Chris Stobbie för korten :-)

Sedan var det dags för Clådan i championklassen. I den klassen var det sex anmälda, totalt var det 53 stycken anmälda och jag tror det är en rätt så "normal" siffra för en vinnarutställningen i de här regionerna. 


Här är Clådan från "fel" håll. Man fick inte ställa dom åt vilket håll man ville här inte...  

Clådan var iaf på bra humör och då är det ju en fröjd att visa henne - också roligt att så många kom fram efteråt och tyckte hon hade sett fantastisk ut!      

Hon placerades till slut som tvåa i klassen, efter en tik som jag tror var från Ryssland. På fotot 1:an i championklass Foxberryhills Bliss To Be The Jewel och så Clådan på 2:a plats. 


Sedan tävlades det om CACIB samt titeln EUW-14. Det var alltså alla klassvinnare utom Pasta som vunnit juniorklassen. Här vann championtiken vilket gjorde att Clådan skulle in i ringen igen för att tävla om Res-CACIB. Och det vann hon - så hon var alltså bara ett snäpp ifrån att få titeln.. 


Clådan Res-CACIB.


Sedan skulle det bli tävlan om Bäst i Rasen. Om jag minns rätt så var det båda CACIB-vinnarna som var inne, hanhund och tik. Juniorklassvinnarna av båda kön samt veteranhanen. Domaren plockade direkt ut juniorhanen till BIR och sedan tackades de andra hanhundarna och vi som var kvar skulle tävla om bästa tik. Inte så lite förvånad (men glad förstås!!) blev jag när domaren pekade på Pasta som bästa tik!!


Fina, fina Pasta blev alltså bästa tik och BIM på EDS i Brno - oväntat som sagt var men superroligt! Visst är hon pälslös - men hennes fina konstruktion ser man ju ännu bättre då   !


 
BIR och BIM blev alltså två juniorer. Grattis till BIR, uppfödd i Australien och ägd i Danmark Cardhu Ain't Got You! Nu har vi alltså blivit BIM på de tre senaste "stora" vinnarutställningarna vi varit på. Gizza blev BIM på EDS-13 i Genevé och på WDS-14 i Helsingfors. Och så nu Pasta BIM på denna utställning - inte utan att jag är lite stolt över våra vackra tjejer     !


Vinnarfoto skulle vi ta efteråt också - det har jag ju fått lära mig att man ska göra....


Inget podie hittade vi, dock var det tydligen här man skulle ta vinnarbilderna. Någon skylt där det stod JEUW fanns varken i ringen eller här - lite dåligt kan jag tycka. Den lilla glasgrejen som står framför skylten här var det pris hon fick - ingen rosett, ingenting annars.


Som vanligt så är det ju så att inget ont som inte har något gott med sig. Ingen av oss hade gått till final så vi packade ihop oss snabbt och kom iväg därifrån i bra tid. Resan hem gick lite tyngre än resan dit - men så är det ju alltid. Man är ju förstås betydligt piggare när man startar hemifrån än efter en utställningsdag! Dock tycker jag det gick bra ändå - och ett stopp i Hallsberg blev det också på vägen hem för att plocka upp Gizza. Även om Maria påpekade att det inte alls var nödvändigt....   . De gjorde det ju verkligen superbra i Mjölby  - jag är så stolt över Gizza som är en sån otrolig hund. Hon sköter sig alltid och är alltid lika glad i ringen även om det är någon helt ny för henne som visar henne   . 


BIM & BIR SSRK Mjölby. BIM Springdust's About-Rhythm och BIR CH Barecho Glint Of Gold.



Gizza slutade sedan dagen som BIS-3   . Massor av tack igen Maria för att du tog med henne och visade henne så bra, det kanske kan hända att jag frågar dig någon mer gång i framtiden.... Det är ju verkligen ett lyxproblem att ha så fina tikar som vi har nu; Clådan, Gizza och Pasta. Lite trist ibland att de nästan alltid får tävla mot varandra...  


Många skratt och tokigheter har det förstås blivit, precis som det ska på såna här resor. Inte skulle man orka med det utan roligt sällskap och det hade vi verkligen. Stort tack för en jättetrevlig resa, det måste vi göra om snart igen! 


Som vanligt hur skönt som helst att komma hem till resten av hundarna och till sin egen säng - meeeen, nu när den här utställningen är över börjar planering för nästa.... Boende till Världsuställningen i Milano nästa år måste bokas så bäst jag börjar leta nu om jag ska hitta något bra!

ANNONS
Av Helene - 20 oktober 2014 09:15

... Clådan (CH Barecho Quest For Success) med syskon idag när ni fyller 7 år     ! På den gamla "goda" tiden var det vid 7 års ålder de fick delta i veteranklass. Men tror det var 2007 som det ändrades till 8 år - så Clådan och hennes bröder och systrar får allt vänta ett år till innan de bli veteraner. Och det känns helt rätt måste jag säga, Clådan är i sin bästa tid just nu och visar absolut inte på några ålderstecken än   !


Nej, Clådan är en hund som utvecklades långsamt - även om hon vann mycket redan från yngre åren så är det nu hon står i full blom tycker jag själv. Och just att hon är så fin än idag och aldrig "blivit för mycket" som en del hundar kan bli som vinner mycket som unga - det är jag jätteglad över. Det finns säkert en del som tycker att det räcker nu, att jag ska sluta ställa ut henne.... men lyckligtvis är det vi själva som bestämmer över henne, vår tid och våra pengar. Så nej, vi har inga planer än på att "pensionera" henne. Fast jag måste säga att jag är så oerhört glad över att de allra flesta av mina kollegor uppskattar henne och säger till oss att de tycker hon är en fröjd att se i ringen, det betyder otroligt mycket för oss ska ni veta   . Till dags dato har hon vunnit 50 officiella BIR, vilket gör henne till Sveriges vinstrikaste ESS-tik någonsin om man räknar till antal BIR. Den vinstrikaste hanhunden är hennes halvbror Fritz (CH Barecho Fun For The Future) som också han har 50 BIR.... Dessutom har hon 23 CERT, 7 BIS på SSRK, 3 BIS på SKK samt 7 BIS på SK-utställningar. Så mycket glädje vi har och har haft med våran älskade Clådan    ! Tyvärr fick hon bara en kull och eftersom de inte blev så friska som man hade önskat har hon aldrig gått mer i avel... Jättetråkigt förstås, men jag är ändå så otroligt glad att ha henne i vårt liv och det överväger stort det trista med att hon inte kunde gå mer i avel. Lyckligtvis föddes hon i en kull där dom var 9 stycken, 3 hanar och 6 tikar och flera av dem har kunnat föra linjerna vidare    - bland annat tikarna B. Quality Vision hos Kennel High Score och CH B. Qualified To Show with Peasblossom hos Kennel Peasblossom i England. Även brodern CH B. Quite A Flyer har lämnat ett flertal kullar hos flera uppfödare   .


Ni kommer snart att bombarderas av foton på Clådan så ni som tycker det känns jobbigt kan sluta läsa nu...   .


Men om vi börjar från början... hur denna kull blev till. Jag hade sett foton på en hanhund i Australien, en halvbror till vår Kylie (CH Wongan Romanza At Barecho) och Lleyton (CH Wongan Kadenza). Hanen hette Jet (CH Wongan High Flyer) och jag kände att det här var nog en hanhund som skulle passa supervackra Celine (CH Barecho One Vision). När vi var i Australien våren 2007 träffade vi denna hane och det bestämdes att vi skulle få låna över honom till Sverige för att bland annat para honom med Celine   .

 
CH Wongan High Flyer "Jet"

 
CH Barecho One Vision "Celine"


 
Så idag för 7 år sedan föddes dom, Q-kullen    .


Att vi skulle behålla en tik var givet, tankarna fanns också på att behålla en hane men eftersom vi hade sån tur att Jill ville ha en hanhund fick hon ta den som var mest lovande istället. Då visste vi ju att han skulle visas på utställning och para med honom kunde vi ju göra även om han inte bodde här så att säga   .


Alla tikarna var fina, det var en otroligt jämn kull... och speciellt tre av valparna utmärkte sig och jag kände att för mig kvittade det vilken av dessa tre som stannade hos oss. Därför lät vi två andra uppfödare välja valp före oss och så tog vi "tredje valet". Så där kan man se att det här med att välja först inte alltid är så viktigt som många tror....


 
Här är Clådan 6 veckor gammal - härlig resning redan då. Hon hette förstås Claudia då. Men det visade sig vara väldigt jobbigt att säga varför vi redan tidigt kallade henne för Clådan istället. Kanske inte så fint namn - men speciellt iaf   .


 
Och söt som socker - herregud, vem kan motstå ett sånt ansikte   . Blicken som man ser här, den har hon kvar än....


 
3,5 månad var hon här och njaaa, här började jag nog tvivla på att det någonsin skulle bli något av henne... Faktum är att vi försökte placera ut henne men ingen var intresserad och tja, så är det i livet - tillfälligheterna som styr.... 


 
Om det här var hennes första utställning eller inte minns jag inte - men en av de första iaf. Hon var bara fyra månader här och blev då BIS-3 valp på SSRK:s utställning i Sundsvall. Lite bättre hade det väl blivit, men så värst lovande vet jag inte om hon var.


 
Men så hände något, på SSRK:s utställning i Södertälje var Clådan nästan 8 månader gammal. Jag visade någon annan valp i samma klass förmodligen, för jag minns att Carro visade Clådan och jag stod utanför ringen och tittade. Helt plötsligt hade hon växt till sig och den fula askungen hade blivit en svan! Så slutade dagen också som BIS-valp. Eng. domaren Trudy Short skrev så här i kritiken: "Quality puppy. Excellent outline. Beautiful head. Sufficient bone. Good feet. Deep body. Good strong hindquarters. Moves with reach and drive ones settled."


 

Sedan följde flera BIS-valp för henne - valpkarriären avslutades sedan med BIS-valp på SKK:s utställning i Tvååker där alla raser tävlar samma dag. Här börjar man väl ändå skönja hur vacker hon är mer och mer :-) Engelsk domare även där i rasen, Carole Coode och här kommer hennes kritik: "8 month very balanced. Best of heads. Very good angles in front and rear. Good ribbs, loin, topline and tailset. When she settled moves well on legs and feet." Tja, det här med settled.... Valpar ska få vara lite vilda i ringen tycker jag   . Men än idag kan hon ta några skutt - trots sin ålder. Trevligt tycker jag när det finns liv i hundarna och de inte är som några utställningsrobotar.


Debuten i juniorklass några veckor senare belönades med hennes första cert. Faktum är att om man tittar igenom hennes resultat här i Sverige har hon fått CK alla gånger utom på sex utställningar. Hur många gånger hon är utställd kunde jag inte räkna till - men det är en hel del.... Fyra gånger från juniorklassen fick hon inget CK - dock HP. En gång i unghundsklass fick hon inte ens HP - men första pris. Excellent har hon fått alla gånger sedan vi gick om till det systemet - och endast en gång har hon blivit utan CK i championklassen, och det var för en amerikansk domare. Det sägs ju att alla bra hundar ska ha fått ett andra pris eller very good nångång - men näe, det har hon alltså aldrig fått, jag tolkar dock det som hon är lite extra bra bara   .



8 månader gammal   . Det här fotot togs strax före WW-08 som var i Stockholm. Clådan var ju några veckor ifrån att vara 9 månader och kunna delta där... Minns jag jag grämde mig över det då. 



Men en juniortitel fick hon ändå, hon hade även fått en svensk juniortitel om den varit införd vid den tiden. Här är det alltså i Finland dec-08 som hon får sin första titel. Paul Stanton dömde och han skrev såhär om henne: "Excellent size and balance. Beautiful head and expression. Lovely eye. Good neck and topline. Well developed body and forechest. Excellent bone and feet. Excellent front angulation, a little overangulated behind. Excellent coat and condition. Very sound, typical mover. A most promising junior of highest quality."


 

Sitt första BIR fick hon vid sin andra start i Unghundsklass - det var i mars 2009. Domare var Carl-Gunnar Stafberg och här kommer hans kritik på henne: "Utmärkt storlek. Mycket tilltalande ungtik. Fina linjer och proportioner. Vackert huvud och uttryck. Vägvinnande, effektiva rörelser. Utmärkt päls."


Sedan har det rullat på... Hon blev Årets Junior 2008 och har sedan varit vinstrikaste ESS-tik 2009, 2010, 2011, 2012 och 2013. Total vinnare 2009, 2010 och 2013 - just nu leder hon också tävlingen om årets vinstrikaste ESS 2014   .


 
Vejen, Danmark juni 2009. Domare var Christian Geelmuyden och hon blev då Bästa tik med Cert & CACIB. Hans kritik på Clådan: "Herlig model. Velskåret feminint hovede. Tilstrekkelig bred snuteparti. Harmonisk overlinie. Velkroppet med godt forbryst. Godt samlet. Velvinklet. Uanstrengte velvalgte bevagelser."


 
Hennes första gruppvinst på SKK var Sofiero sept-2009.


 
Och hennes första BIS-vinst på SSRK var i Grängesberg nov-2009.



Det här kortet togs efter hennes BIS-vinst på SSRK:s utställning i Moheda mars-2010.



Sötast i världen förstås   


   
På Världsutställningen i Paris 2011 blev hon bästa tik med CACIB och fick då titeln WW-11. Endast slagen av vår egen Messi (CH Barecho Zuper Playmaker) i BIR...



Så mycket spaniel   .


 
Fin från alla håll och kanter :-)



Hennes rörelser är det som är allra bäst på henne - när hon ger allt får jag alltid gåshud på hela kroppen...
  

 
Hon ser så vän ut...


... men har en vilja av stål. I vårt förhållande är det jag som är den som följer "will to please" ...



Som här t.ex När vi går på promenad finns det inte en möjlighet att hon går med husse om jag finns i närheten. Ni kanske har sett när han ska försöka rasta henne på någon utställning? Då kör hon också den här stilen...



Men faktum är att hon hemma är helt husses hund. Det är honom hon vill vara med då - och när han är borta sitter hon och väntar på honom troget. Dock, så fort vi lämnar huset vill hon bara vara med matte. Såna ideér har hon - ingen idé att försöka förstå sig på henne...



Här sitter hon och väntar på sin husse...


 
Hon blev BIS på SK:s Club Show 2010. Domaren Barbara Ganarin från England dömde och skrev följande om henne: "Stunning bitch. Most gorgeous head. Dark eye, correct shape. Feminine althrough. Short, compact body. Great depth. Strong quarters. Lovely coat condition. Loved her."



Här är favoritplatsen här hemma....



När hon inte tigger förstås   .


 
På Crufts i mars i år ställde Jacky henne i Open bitch eftersom jag visade Gizza själv. Sååå jag fick nervöst stå och titta på när hon först vann klassen och sedan även blev bästa tik med sitt första engelska CC!! En helt otrolig, överväldigande känsla. Att få vinna detta i rasens ursprungsland på just denna otroligt prestigefyllda utställning - jaaa, det var en mäktig känsla   . Dömde gjorde Mrs Fran Glendinning (Plaiglen) - här kommer hennes kritik: "I have to start this lovely lady’s critique with – What movement! – super flowing with reach and drive such a pleasure to watch as she powered across the “green”. If they move right they are made right and she was. NOTHING was exaggerated, each part fitting into the next like a well-made jigsaw. Femininity & work in the head, the gentlest of expressions, depth & width where required in the body. Good muscle tone throughout. Loved her (there is a home in Yorkshire if required!) A much deserved CC."

 
Fotot taget på vägen hem från Crufts.


 
Fotot taget från My Dog uställningen 2013. Där blev hon BIR båda dagarna samt BIG-2.



Hon ska som sagt inte ha flera kullar - men det hindrar inte henne från att hjälpa till att ta hand om de andras valpar. Har hon tur kan ju valparna ha lite matrester kvar i pälsen eller så...


  

Inte så ofta man ser henne i full galopp - men förmodligen var hon långt ifrån matte på den här bilden...



Tvätta sig är inte direkt hennes favoritsysselsättning...



På Gästrikemästaren i februari i år stod hon som slutlig vinnare. Gizza (CH Barecho Glint Of Gold) blev tvåa :-) 


 
Hennes första svenska utställning för året var SSRK:s i Forshaga och där började hon året på bästa sätt genom att bli BIR och BIS   .


 
Sedan i april i våras blev hon BIS-4 på SKK:s utställning i Västerås. Detta efter att ha vunnit rasen och gruppen för Mrs Jenny Miller (Feorlig). Hon skrev följande om Clådan: "Feminine. Nice overall balance. Good breed type. Feminine head. Slightly round eye. Good angulation. Well ribbed and bodied. Lovely coat and condition. Moved with reach and drive and sound."



Så fick hon sitt första BIS på SKK i somras. Närmare bestämt i Piteå. Helt fantastiskt - vi svävade som på moln hem minns jag   .



Andra BIS-et på SKK kom redan nästa månad, i augusti i Svenstavik. BIS-2 blev en annan Gästrikehund - från kennel Farmarens :-)


 
Och så tredje BISet på SKK bara för en dryg vecka sedan. I Sundsvall var det och den vinsten gör att hon för tillfället ligger på sjätte plats i tävlan om Årets hund (alla raser) i Sverige! Magiskt verkligen - kan inte minnas när någon ESS legat så högt på den listan senast. Så detta år har varit hennes allra bästa år hittills. Kanske är det så också att hon bara blivit bättre och bättre. Som jag skrev i början så har hon utvecklats långsamt. Det visar ju dessa kort också tycker jag, visst är hon otroligt mycket bättre idag än hon var när hon var två år! Även om hon var fin då också förstås   .


 
På grund av den snäva budget vi har år blev det ett enhunds-kalas idag.... En princessbakelse till våran finaste Prinsessa :-)



Hmmmm... är det där min?


 
Jamen jag hugger väl in på den då...



Ser ni samma blick som på fotot från när hon var valp...



Slut på finätandet nu - bäst att hugga in ordentligt ifall någon annan hund kommer.



Matte tänker visst äta en bit hon också - men tyckte hon sa något om ett enhundskalas så då måste väl den här biten vara min??



Älskade Clådan, tack för att du finns och är den du är       .   

Av Helene - 19 oktober 2014 12:50

När det föds en ny liten människa är det ett sånt stort under, ja rent magiskt - man förundras över det lika mycket varje gång   . Äntligen föddes då Carro & Christers efterlängtade pojke idag - lilla Wilde   . Att det är lättare att få in bebisarna än ut dom har ju Carro blivit varse nu. Men även om förlossningen varit jobbig så är det förstås mödan värt när man får hålla sin alldeles egna nyfödda bebis i sin famn, inte mycket som slår det     .

 
Wilde föddes inatt 00.30, vägde 3620 gram och var 51 cm lång   .



Han försöker säga något här, undrar vad?


 
Ett litet kik med ena ögat, fasiken så ljust och kallt det var här - betydligt mysigare i mammas mage förmodligen   .


Supermegagrattis till den nya familjen - och stort lycka till   . Om jag känner mig själv rätt så är det inte sista gången lilla Wilde är med i den här bloggen   !


För min egen del har det varit en lugn helg. Det var meningen att jag skulle vara borta och hålla i kurser i dagarna två, men på grund av för få deltagare sköt vi upp den till i vår. Såå inget inplanerat - skönt med tanke på att det nu efter denna helg är utställningar fem helger i rad.... Igår fick huset sig en rejäl städning, för satan så skitigt det är nu med alla smutsiga hundar på grund av regn och rusk   .


David är på väg till Ryssland just nu - jag håller koll på honom på flightradar.... Han har det inte lätt stackarn som blir övervakad av sin fru   .

 


 
Det är ju himla bra med alla tekniska hjälpmedel vi har idag - som t.ex GPS. Meeen, många gånger blir det ju lite galet också... Som i torsdags när jag svängde av E4:an för att åka över Söderfors hem som vi alltid gör. Från att beräknad ankomst var 20.03 räknade den om till tiden 22.48 - dagen efter.. Den fick för sig att jag skulle åka den nätta biten på 280 mil från utanför Söderfors till Årsunda - en sträcka som annars är typ 7 mil... Gammaldags kartor är inte så fel ibland ändå...



Solen tittade faktiskt fram en liten stund här på förmiddagen så jag passade på att gå med hundarna då.



Eftersom Gizza är i slutet av sitt löp tog jag grabbarna grus på en egen vända. Lleyton som är en sann gentleman har insett att löpet är över, han luktade på henne och hon morrade. Tja, då låter han henne vara... Men, de här två "gangstrarna".... - de förstår inte sånt. Nä, stackars Gizza skulle inte behöva ha två stora nosar i baken hela promenaden så hon slapp dessa två för den här gången.


Jacob är på fotbollscup i Stockholm hela helgen, hittills har de vunnit alla matcher och jag tror de ska spela nästa match som semifinal   . Jacob har beställt hallonpaj och vaniljsås till han kommer hem, så bäst jag börjar leta efter något sånt recept...   


och för er som undrar över vårt farthinder så hämtades det igår kväll - det bogserades iväg så antingen kom någon tjyv och tog den eller så var det ägaren.... Nåja, lite finare utsikt nu igen från huset iaf   .
 

Av Helene - 14 oktober 2014 21:16

I fredags fick vi helt plötsligt sällskap vid gården. När jag kom hem från Sandviken på eftermiddagen så stod det en bil på vägen nedanför vårt hus. Först trodde jag att det var någon av Henrics kompisars bil - men när jag kom in upptäckte jag att ingen var hemma. Tänkte väl att någon fått fel på den och skulle hämta den - meeen, den står fortfarande kvar...

 
Jag tänkte först ringa till polisen eller kommunen och berätta att det står en bil här som verkar övergiven. Efter en koll i bilregistret konstaterades det att den varit avställd sedan 2010 och att den hörde hemma i Sandviken. Om den har rymt hemifrån eller vad som hänt kan man ju fråga sig. I alla fall så ringde jag aldrig för jag upptäckte i går att det nu inte alls körs lika fort förbi vårt hus längre  . Framförallt alla långtradare saktar nu ner vilket känns betydligt tryggare än när de dundrar förbi här i betydligt högre fart än vad som är tillåtet. Sååå nu har vi fått oss ett alldeles eget litet farthinder   . Kanske inte det vackraste, men så är ju funktionen viktigare än utseendet eller hur   .


 
David och jag har varit på spanska-kurs nu ikväll - kursen slutade 19.30 och efter att David skjutsade mig hem åkte han sedan vidare mot Karlstad där han ska sova inatt för vidare färd till Norge tidigt i morgon bitti. Tyckte faktiskt lite synd om honom   .


Jag har också hämtat upp mina nya glasögon idag. Jag var på synundersökning förra veckan och synen har försämrats på båda mina ögon sedan två år tillbaka när jag kollade sist. Framförallt då på vänstra ögat. Jacob var med och valde båge - för inte är det lätt inte att välja något sådant alldeles själv...

 
Såhär ser de iaf ut. Och jo, jag ser nog lite bättre med dessa - men fortfarande ser jag lite dimmigt med vänster öga. Får väl se om det blir bättre när jag haft glasögonen ett tag...

Av Helene - 13 oktober 2014 19:16

...i somras? Jo, att det är norrut man ska dra! Den rubriken skrev jag på bloggen som skrevs efter Clådans (CH Barecho Quest For Success) BIS på SKK i Svenstavik - och då syftades det förstås på att hon blev BIS även på SKK:s utställning i Piteå någon månad före   . Inte kunde jag väl drömma om att hon skulle göra om det igen, bli BIS på SKK:s utställning i Sundsvall också - men hon gjorde det, våran allra bästa superstar här hemma       !!


Och Sundsvall i oktober är en riktig tur-utställning för oss, det här var tredje året i rad som vi vann grupp 8 på den utställningen - men även tidigare har vi vunnit gruppen där med bland annat Diva. Förra året var vi också BIS-uppfödargrupp, och vi har vunnit BIS-veteran flera år här också :-) Härligt med såna utställningar   !


Men om vi återgår till årets utställning... Det kändes som väldigt länge sedan vi ställde ut nu, mer än en månad sedan och hur det än är så får man ju lite abstinens. Så jag var väl lite väl taggad kanske för min väckarklocka stod på 03.00 och den hade inte behövts alls för 02.20 var jag helt klarvaken! Låg bara och vred på mig och tittade på klockan, väntade på att den skulle bli 03.00 så jag fick gå upp   . Knäpp? Tja, en hel del förmodligen....


Om jag nu var superpigg så kan man väl säga att David var desto tröttare.... Han var på gränsen till dödssjuk - ont i huvudet och säkert feber också   ... Stackarn.... Jaaa, ni ser ju själv här under - man skulle kunna tro det är David som har ritat den...
    Jaja, hur han än försökte att jag skulle känna på honom om han var varm eller inte så konstaterade vi att jag var isåfall ännu varmare. Joråsåatte.... ta en Treo och sluta gnäll var väl typ så långt mitt medlidande sträckte sig   . 


Jag körde upp i alla fall så han fick vila upp sig - men jag som annars älskar att köra bil tyckte inte alls att resan var speciellt trevlig med tanke på att jag fick köra 15 mil i ett mjölkglas. Såg inte många meter framför bilen - men man måste ju fram ändå liksom. En del kröp fram i 60-70 - fattar dom inte att det är farligare än att försöka hålla hastigheterna som normalt? Om man nu tycker det är så himla otäckt då kanske man inte ska köra alls känns det som... Sedan hade vi en som låg ett par meter bakom oss med helljuset på - han låg där länge och väl och jag försökte förmedla att han skulle stänga av helljuset. Men antingen var han extremt trögfattad eller så hade helljuset hakat upp sig... Till slut ledsnade jag ur - saktade ner till 70 för att han skulle köra om. Men nädå, rikspuckot körde ändå inte om!! När jag var nere i typ 50 körde han äntligen om! Bara för att typ 200 meter efter det svänga av E4:an. Nåja, han fick sig en liten helljus blink i rutan innan han svängde av iaf - hehe... jag vet, jag vet - man ska inte göra så, men jag erkänner att jag inte alltid agerar som den mogna kvinna jag egentligen är   .

 
Det där är inte jag om ni nu trodde det - men jag kan känna mig lite så ibland...


Vi kom fram ca 10-15 minuter senare än jag tänkt mig - men vi var förstås i god tid ändå. Lite trött blev jag när vi inte fick parkera på "bästa" stället utan där skulle tydligen de som var på hockeyturnering stå.... Dock ska klubben ha stor eloge för att det fanns gott om plats vid urlastningen, inga poliser där heller som gnällde och jagade på utan vi fick stå där i lugn och ro till vi var färdiga - perfekt, det uppskattas mycket när man har ljusa hundar som är nybadade. Inte så att man så gärna vill gå på en stor grusplan med dom då - speciellt inte när det regnar...


Jag har gnällt många gånger på de övernitiska veterinärerna som brukar stå här - men i år gick det smidigt och bra att ta sig in. Efter att anmälningstiden gick ut mailade jag Västernorrlands KK och frågade om de möjligtvis kunde lägga våra raser så de inte krockade i ringarna och de skulle göra vad de kunde för att hjälpa oss. De hade nu lagt Affen först i sin ring och ESS sist i sin, dessutom låg ringarna bredvid varandra. Stort tack för det - tänk om alla länsklubbar var såhär hjälpsamma mot sina kunder, dvs. vi utställare   !


VI började alltså med Affen - Tyke (Gustoff's Cesar) var först ut i sin ring. Han fick Excellent men blev sedan tvåa i sin klass - samma sak blev det för Tekla (Velvet Dandy's Nib). Jag var väldigt stolta över dom båda - tycker de skötte sig bra och det är alltid skönt när det är så   .

 

Härlig överlinje har verkligen Tyke :-)

 
Meeen han tröttnade på att stå så där fick jag hjälpa honom lite på traven. Han ville liksom bara sitta eller lägga sig ner på rygg istället....


 
Tekla på bordet   .


Sedan blev det lite väntan innan ESS började. Domaren Viveca Lahokoski som dömde i den ringen var för mig en ny bekantskap. Hon dömde Portugisisk vattenhund före oss så jag passade på att följa den bedömningen lite.


Först ut av ESS var förstås vår bästa Paco (Barecho Play Now Pay Later). Han vann juniorklassen med CK - sedan hade vi ingen mer hane med förutom Emelie & Agnethas Winston (CH Barecho Most Wanted). Han vann championklassen med CK - detta var hans sista gång i championklass. Han fyller snart 8 år så då blir det veteranklassen nästa för honom   . I bästa hanhund valde domaren länge och väl mellan Paco och Winston - men till slut var det Paco som vann! Roligt, första gången han blir bästa hanhund efter att ha varit placerad som tvåa bästa hane många gånger. Han fick också sitt tredje CERT - något CACIB kunde han förstås inte få eftersom han är för ung. 


Pasta (Barecho Party In My Head) har fällt ur en del päls efter löpet, men jag hoppas det är på väg tillbaka nu. Hon fick Excellent och blev placerade som tvåa i sin klass. 


 
Fina Twiggy (Peasblossom Kashmir) var där med sin nya matte Julia. Så härligt att få träffa Twiggy igen   ! Visst blev hon glad att träffa oss - men det var verkligen roligt att se glädjen hon hade tillsammans med Julia i ringen   . Även Twiggy är lite urfälld för tillfället - hon blev placerad som trea i Öppen klassen dock. 


I championklass hade vi garderat oss med både Clådan och Gizza (CH Barecho Glint Of Gold). Tyvärr hade Gizza vattensvans   . Fastän jag var så noga när hon badades och efteråt.... Men jag tycker mig märka att de är mycket känsligare för att få vattensvans när de löper som Gizza gör nu. Emelie visade Gizza i championklassen och trots sin svans blev hon ändå placerad som trea i klassen med CK. Clådan vann först sin klass och sedan bästa tik - sedan skulle hon då möta Paco i BIR/BIM. Jag är glad att jag inte kunde läsa hennes tankar... herregud, den där pojkslyngeln? Alla säger han är så fin - men Clådan tycker inte han är värd ett ruttet lingon, vild och "jobbig" som han är hemma   . Så jag vågade då inte låta någon annan ta Clådan och jag tog Paco - tror hon aldrig skulle förlåta mig för det...

Tur Emelie ställde upp och visade Paco - han är ju inte världens enklaste att visa, men du gjorde det superbra - stort tack för det   .

 
Dock bytte vi när vi skulle ställa upp för foto och då började Clådan krångla direkt....haha - hon är för rolig den hunden. Ni ser nästan blicken hon ger på mig fotot va? På fotot alltså BIR CH Barecho Quest For Success & BIM Barecho Play Now Pay Later. Detta blev Clådans 50:e officiella BIR - nu har hon lika många BIR som Fritz (CH Barecho Fun For The Future) hade och såvitt jag vet är det han som har rekordet för antal BIR på ESS i Sverige :-) Så roligt att nu även Clådan har samma antal!


 
En uppfödargrupp hade vi också - den var själv och fick HP och därmed blev den Bästa uppfödargrupp. Fr.v.: Paco, Winston, Gizza och Clådan.


Lite matintag blev det sen bestående av en korv med bröd sedan hann vi också med att ta det lugnt en stund innan det var dags för finalerna. Letade också reda på några som skulle kunna hjälpa oss att visa i uppfödargruppsfinalen - stort tack till Lina Jernberg och Chris Stobbie för hjälpen   !   
Hela 16 grupper deltog så vi var förstås superglada när vi inte bara blev placerade utan även fick gå till första platsen! Domare här var Antonio Di Lorenzo från Norge.
Vi vet att vi borde ha mer lika kläder och faktum är att jag iaf har kommit till planeringsstadiet att vi ska inhandla något mer enhetligt till Stora Stockholms-utställningen   .

 

Clådan hann ta igen sig lite innan det blev dags för grupp 8. Domare i grupp 8 var finskan Soile Bister.

 
Helt otroligt roligt att Clådan vann sin femte grupp på SKK:utställningar i år, så sjukt stolt över denna hund       !


Nuu blev jag ändå lite nervös inför BIS - det måste jag villigt erkänna... Som sagt, nästan aldrig jag blir nervös - men BIS-et gick direkt efter grupp 8 så det kom allt lite fjärilar i magen...


När vi skulle springa in gick allt bra - men när vi sedan skulle springa alla tillsammans ett varv efter att domaren gått igenom dem var jag så klantig att jag sprang in i ett trimbord som stod där vi skulle springa... Inte en tanke på att det stod kvar - men jag har alltid sånt fokus på hunden så att det här inte händer mig oftare är konstigt. Lyckligtvis gick det ändå relativt bra - men Clådan blev lite förskräckt förstås till en början, stackars henne som har en sån klantig matte...


Domaren Bo Skalin placerade till en början de som kom utanför placering - det är ju endast fyra stycken som placeras nuförtiden. Kvar var då en Bearded Collie, en skotsk terrier, en whippet och så Clådan! Först placerades Beardisen på fjärde plats, skotten på tredje och så var det bara whippeten och Clådan kvar... Ett varv fick vi springa innan domaren räckte fram den gigantiska BIS-rosetten till Clådan!!! YES!!!!!!! Jag blev så glad, så glad - att få uppleva detta tillsammans med en hund man älskar så mycket, ja - det är ett sant hallelujamoment det!!

 

Såhär blev korten vi tog med vår egen kamera... Ja, herregud - vi är bara helt hopplösa på det här med kort vi...


 
Som tur var fanns det andra med bättre kameror där, stort tack för de kort jag har fått. Vackraste Clådan BIS alltså på SKK:s utställning i Sundsvall 2014. Hela 2644 hundar anmälda - jaa, det är så man får gåshud när man tänker på det..


 
Rosetterna man får på denna utställning är verkligen speciella - och BIS-rosetten är nog bland de största rosett vi fått någonsin! BIS-priset bestod också av en drake i guldfärg - och tja, Davids kommentar var den att nu har vi tydligen två eldsprutande drakar hemma... Vem den andra är kan man ju undra? Roligt med personliga BIS-pris som även är märkta med vart de är vunna och vilket år :-)


Pratade med Jacob i telefon också, han hade spelat en fotbollscup under dagen och han var lika glad som vi då de hade vunnit. En riktigt, riktigt bra dag kan man väl säga att detta var!


Resan rullade på lätt hemåt sen, inte märkte vi att det regnade inte - och både min bil-ilska samt Davids förkylning var som bortblåsta....hehe.. Vi satt väl som två flinande byfånar i bilen bara, tur vi inte blev stoppade av polisen - då hade de väl trott vi var drogade eller nåt. Och kan ni tänka er? Jag som sover så dåligt om nätterna har sovit som aldrig förr - men så är det himla mjukt och skönt däruppe på molnen också   !


Av Helene - 9 oktober 2014 08:10

Igår spelades Jacobs sista seriematch för den här säsongen, att de skulle vinna serien var redan klart så det var ju inte så himla spännande egentligen kanske. Men, alltid roligt att titta på när lill-älsklingen spelar förstås   ! Att jag inte är så intresserad av sport vet väl alla vid det här laget - men jag är förstås otroligt intresserad av vad Jacob gör. För mig är det obegripligt hur man kan vara så ointresserad av vad ens barn gör - även om man inte delar intresset så vill man väl dela upplevelsen med sina barn, eller? Nåja, alla är vi olika - men för mig är det då helt naturligt att titta på hans matcher de gånger jag har möjlighet till det. 


Jag fick med mig Henric igår också - han var väl inte så sugen först då matchen inte började förrän 19.30, men efter lite "tjat" från mig så följde han med. Matchen spelades på Strömvallen i Gävle - så det var under tak som tur var ifall regnet skulle bestämma sig för att komma tillbaka. Jag koncentrerar mig mest på vad Jacob gör och inte på planen - men jag försöker hänga med lite i spelet också.


Rätt som det var så började jag titta på de vita strecken som var målade på plan. De såg nymålade ut och så otroligt raka och jämna. Framförallt cirkeln vid planens mitt - så otroligt jämn! Frågade Henric om vad han trodde om hur de målade dem för att få dem så exakta? Vi diskuterade det en stund - sedan sa Henric: - Du, det är sånt här som gör att folk inte vill titta på fotboll med oss... att vi inte tittar på det väsentliga utan på det som andra inte tänker på alls. Dom flesta skulle nog säga bara typ - vem bryr sig? Haha.... ja, tur Henric är lika "ding" som sin mamma   .


David har varit i Värmland och kommer hem ikväll så igår efter fotbollen fick jag titta på "Bonde söker fru" utan att höra hans suckar, det är väl liksom inte hans favoritprogram annars... 

Vet inte varför jag har fastnat för det programmet? Jag är ju inte mycket för dokusåpor egentligen, men jag är ju faktiskt mer romantiskt lagd än vad en del tror kanske. Och visst är det lite småmysigt allt när man ser att det börjar spira kärlek på gårdarna... Man förstår ju att de klipper ihop så det ska bli "bra" TV - men en del, både bönder och de som sökt är ju bara för mycket. Meeeen, det kanske är det som gör att det är roligt att titta på   .

 
Erik är min favoritbonde att följa i år. Han verkar vara sig själv och genuint snäll - lite tafatt kanske, men det är väl betydligt trevligare tycker jag än de killar som tror att de är "guds gåva till kvinnorna"   .


Till helgen är det dags för utställning i Sundsvall. Tyke ska ju få komma ut och visa upp sig igen då, det var ett tag sedan sist. Ni är säkert en del som minns hans svar med kravlista när jag frågade om han kunde tänka sig att följa med på utställning igen. Jag har lagt ut den på FB tidigare, men tänkte det är dags för mig att uppdatera mig på den nu så jag kan se till att allt blir till hans belåtenhet på söndag:
Självklart ställer jag upp på det men jag måste klargöra vissa saker först
1. Vad heter domaren(mormor vill veta för eventuella bestraffningar).
2. På resan dit vill jag ha som matsäck leverpastejmacka.
3. I logen vill jag ha tillgång till friskt vatten och kalvsylta.
4. På vägen hem (för att fira segern) kan jag tänka mig lite grillad kyckling och några levergodisar.
Måste vi träna på mitt uppförande eller kan jag vara mig själv? Hälsa långöronen och småaporna att snart kliver lejonkungen in i ringen och då blir det åka av/Tyke.


Av Helene - 6 oktober 2014 17:04

Nästan varje dag så läser jag om hur framförallt barn, men även vuxna mobbas och behandlas otroligt illa utav andra. Vad är det för drivkraft hos vissa som gör att de på nåt sätt måste trycka ner andra för att må bättre själv? Eller är det inte därför man gör det? Hur kan man må bra när man fått någon att må dåligt - ibland så dåligt så man faktiskt väljer att ta sitt eget liv... För mig är det helt obegripligt och helt oförsvarbart.


Det förekommer också bland djuren, jag kan se bara i vår lilla flock hur vissa individer trycks ner av andra och även fastän jag gör allt för att stävja det är det nästintill omöjligt att få bort det helt. Men att djuren gör så är inget försvar för oss människor att göra detsamma. Vi ska ju vara det mest intelligenta djuret, eller?!


Vi har väl alla känt oss utanför någon gång, ni vet som när man kommer någonstans och inte känner någon och ingen verkar ta någon notis av en. Alla skrattar och verkar känna varandra och själv är man liksom bara en nobody som inte är värd ens att hälsa på. Ingen rolig känsla alls   . Tänk att nästan alltid känna så, varje dag - år ut och år in... Men, även om vi känt så själva är det långt ifrån alla som noterar den människan som står där själv och som ingen verkar bry sig om. Nej, de flesta bara pratar på och struntar helt i ifall någon annan mår dåligt. Så lite som behövs för att få någon som känner sig utanför att må bättre - säg hej och le, bara bekräfta att du sett personen. Inte är väl det så svårt? Det otäcka är att så många verkar nästan må bra av att se att någon annan mår dåligt.... väldigt obehagligt om det är så.


Mobbing kommer nog aldrig att försvinna helt tyvärr, men för den skull är det självklart inte okej. Finns ju inte en enda människa som skulle säga att jo - men jag tycker det är okej med mobbing. Och ändå är det ett så gigantiskt problem!! Varför? Jag tror att det beror på att alldeles för många inbillar sig att felet ändå ligger lite hos mobbaren. Hur många mobbade, utsatta barn har inte fått höra från lärare eller andra vuxna sånt som: - Om du bara inte bryr dig om dom så slutar de snart. - Om du inte klär dig så annorlunda så.... - Om inte du gjorde si eller så.... Fatta att det aldrig är den som mobbar som avgör om det är något att bry sig om eller inte. Det är ALLTID den kränkta/mobbade som avgör och det är ALDRIG den som ska ändra på sig eller tvingas flytta på sig. Ändå sker det hela tiden, trots fina mobbingsplaner och möten och allt vad skolorna hittar på för att försöka påvisa att de jobbar mot mobbing.


Självklart är jag inte så naiv att jag tror man kan få bort all form av mobbing. MEN, jag tror inte det värsta är själva mobbingen alla gånger. Att vissa är elaka idioter, tja - det kan man liksom ta på något sätt. Det lär man sig rätt så tidigt i ålder att alla människor är inte lika och alla är långt ifrån snälla. Det som jag minns som värst var alla som inte brydde sig. Ingen stod upp för mig i skolan - ingen annan elev eller lärare. Man valde att inte bry sig, titta bort helt enkelt eller låtsas att man inte förstod. Och det är det som gör ondast idag... Att jag var så värdelös att ingen ens kunde säga åt dom som var värst att sluta. 


Så snälla ni som vill göra något åt detta med mobbing & kränkningar - säg ifrån! När ni ser att det här är inte okej, någon mår helt klart dåligt av den här behandlingen säg då till den som beter sig som en idiot att sluta. Tala om att det här är inte okej! Jag tror inte alls att det kommer att göra att mobbaren slutar alla gånger, men ni har åtminstone visat ert stöd för den drabbade och talat om för den som beter sig som en idiot att det är helt fel att göra som de gör. Jag tror det är enda sättet att minska de psykiska skador som faktiskt uppstår vid mobbing. Att vi "goda" står upp för de drabbade och visar klart och tydligt vår avsky till de som utsätter andra för denna ondska. Egentligen tycker jag att alla skolor skulle ha en fd. mobbad anställd, en som tagit sig ur det och som har den kunskapen om hur det känns att vara mobbad och utanför. Den personen tror jag kan "lukta" sig till sånt här på långt håll.... Skulle nog vara betydligt effektivare än alla fina handlingsplaner mot kränkningar som sitter i pärmarna och dammar. 


Och om nu någon har ett stort bekräftelsebehov som vuxen eller barn, kan ni inte bara bekräfta den då istället för att snacka skit om det och göra tvärtom bara för att jävlas? Om någon har ett sånt behov, so what - den kanske har upplevt saker som du inte ens kan göra dig en föreställning om. Bekräfta honom/henne då på något sätt och gör honom/henne glad - jag lovar att ni kommer att må bättre själva inombords när ni ser att ni kan göra något gott för någon annan   . 


 

Presentation

Fråga mig

35 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13 14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2014 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Barecho med Blogkeen
Följ Barecho med Bloglovin'

Gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se