Ska kanske börja med att varna för obehagliga bilder ifall någon är känslig för sånt.

Allt är ju inte bara gos med valpar när man är hunduppfödare, det vet alla vi som vigt vårt liv åt att föda upp hundar. Och just en sådan, mindre trevlig sak, hände oss för snart två veckor sedan.

Flisan som är mamma till våra sex valpar som nu är sex veckor gamla imorgon har haft väldigt gott om mjölk till sina små. Juvren har varit välfyllda hela tiden och hon har ätit mängder med mat för att inte bli så smal själv eftersom det mesta av det hon ätit verkat gått rakt till mjölkproduktionen.

På nätterna har hon sovit i samma rum där valparna har sin valphage, med möjlighet att hoppa in till dem när hon så velat. Det har fungerat bra, ända till morgonen den 4 maj. Kvällen före gick vi och la oss ca 22-23, strax innan vi la oss satt jag i valphagen med henne och kollade så att alla valpar åt när hon släppte mjölken. Inget såg konstigt ut på något sätt, men hon har ett juver som valparna av någon anledning ofta ratat. Dock har jag sett till att någon ätit där hela tiden för att det skulle tömmas det också.

När jag så vaknar på morgonen tisdagen den 4 maj så reagerar jag direkt på att jag inte hör Flisan. När jag kliver upp brukar hon sjunga ljudligt för då är det dags för frukost. Blir såklart orolig och när jag går dit ligger hon bara på golvet, tittar lite trött på mig bara och viftar lite på svansen. När hon reser sig ser jag att hon har väldigt ont, ett juver (det juver valparna brukar rata) är betydligt större än de andra så förstår att hon fått mjölkstockning, kommer också lite blodblandad mjölk när jag försökte mjölka ur. Tar tempen och hon har 40,1 så helt klart feber. Blir väldigt orolig det ska vara något med livmodern så vi åker direkt till veterinären och väntar en liten stund utanför så vi skulle få komma in direkt de öppnade. 

Hon undersöks på alla sätt, röntgas för att kolla livmodern. Den ser fin ut, men enligt veterinären har hon juverinflammation. Hon får antibiotika, plus att vi ska mjölka ur juvret varannan timme för att försöka tömma det. 

På kvällen är hon lite piggare, tempen låg på 38,6 så det kändes ju bra. Hon hade dock fortfarande ont, fick inte heller något smärtstillande eftersom det inte är bra för valparna. 

Dagen efter har hon rejält ont, jobbigt att se henne ha så ont så det blir en till tur till veterinären. Tempen hade då också gått upp lite igen. Veterinären gör då två hål i juvret för att släppa på trycket, Flisan blev märkbart lugnare efter det. Hon fick också smärtstillande samt att dosen antibiotika höjdes. Nu fick hon inte längre dia valparna, men vi löste det genom att ha en baddräkt på henne som skyddade juvren. Valparna gick det ingen nöd på, de hade ätit valpfoder fyra gånger om dagen ett tag innan det här hände. Plus att vi gett dom majsvälling också nu när de inte fick nån mjölk från sin mamma. Men närheten mellan mamma och valpar är förstås viktig, så det har varit himla skönt de kunnat umgås obehindrat ändå - med baddräkten på   

Vi kämpar på med hennes såriga juver, det spricker upp allt mer där veterinären har gjort hål - men enligt veterinären är det så det kommer bli. Han varnade oss och sa det kommer se hemskt ut, men viktigt att det är öppet och dräneras på det sättet för att läka snabbare. Flisan fick ha tratt på när vi inte hade uppsikt över henne, men oftast lät hon bli sitt sår. Vi fick också mjölka ur de andra juvren för att det inte skulle bli mjölkstockning även där. 

Vi tog inget foto när det såg som allra värst ut, vilket egentligen var 3-4 dagar efter det hände. En del av huden mellan hålen som gjordes blev svart och ramlade så småningom bort.

 
Såhär såg såret ut söndag den 9 maj, alltså fem dagar efter hon blev sjuk.

 
Redan dagen efter, måndag den 10 maj, såg såret ut såhär - så hade börjat dra ihop sig. 

Såret har vi gjort rent flera gånger om dagen, samt i början när det fanns var där har vi klämt ut det så gott det gick. 

 
Den 11 maj var det ännu lite mindre.

 
Detta foto är taget i torsdags, den 13 maj.

 
Och idag ser det ut såhär. Flisan är sitt vanliga, glada jag - kommer glatt och lägger sig när det är dags för lite tvätt av såret. Hon verkar inte bekymrad över baddräkten heller, utan har verkligen tagit detta på ett bra sätt. Helt underbar är hon   

 
Gizza har fått rycka in som extramamma, det har hon gjort så gärna - hon och Flisan hjälps nu åt att fostra och leka med de små. 

 
Äta rester efter valparna är ju en viktig uppgift också förstås. 

 
Söta Xani

   
Här ser ni hennes snygga baddräkt, väldigt smidigt att hon kan ha den på sig som skydd.

 
Jakt efter mamma!

 
Så allt ordnade sig till slut, kändes verkligen hemskt när det hände och de var tvungna att göra hål i juvret. Har förstått att en hel del uppfödare drabbats av detta och där juvret läkt på samma sätt ungefär. Vi har drabbats en gång tidigare, men för många många år sedan och då sprack juvret själv. Får för mig att det var bättre nu när öppnandet av juvret skedde mer kontrollerat. 

Tänker det kan vara bra dela med sig även av dylika händelser, jag försökta googla så mycket det bara gick när detta hände och väldigt tacksam för de som delat med sig av sina upplevelser, det kändes lungande måste jag säga. 

Idag föddes Myntas och Halfords valpar    Förra året fick vi flera stora kullar, men i år har det blivit mindre kullar. Mynta var inte jättetjock så vi förstod att det inte skulle bli någon jättestor kull, det blev till slut fyra stycken - ganska så lagom för en förstagångsmamma egentligen   

 
Mynta har varit rätt lugn i förarbetet, i går morse åt hon bara halva sin portion mat och hon brukar kasta i sig maten annars så vi förstod att det kanske kunde vara nåt på gång. När sedan tempen gick ner senare under dagen och hon blev lite orolig så insåg vi att det skulle bli en valpningsdag idag   

Inte förrän första krystvärken kom strax efter 9.00 imorse så började hon bli orolig på riktigt, då ville hon jag skulle vara nära, nära hela tiden. Man förstår ju att det måste kännas konstigt för en tik när de ska få valpar första gången, eller ja - man vet ju inte om de förstår helt vad som är på gång eller inte.

 
Blicken när hon koncentrerar sig på sina krystvärkar     

Jenny kom till oss lagom till när första valpen föddes, så bra när vi kan vara båda två vid en valpning.

 
Förstfödd blev tiken Zoya, hon föddes klockan 09.48 och vägde 349 gram. Hon har tantecken, så leverfärgad, vit & tan. Zoya är den minsta valpen i kullen, just nu iaf. 

 
Visst är det underbart när man ser hur modersinstikten kickar in, de bara måste slicka på valpen och sedan är bandet mellan mamma och valp där   

 
Att man blir rejält trött efter att han insett att man blivit mamma är inte konstigt...

 
Det tog ett tag sedan innan valp nummer två gjorde sin entré.

 
Tiken Zamba föddes klockan 11.35, hon vägde 403 gram. Också leverfärgad, vit & tan.

 
Tredje valpen kom som skjuten ur en kanon nästan, en krystvärk så ramlade hon ut, klockan var då 11.47 Ännu en tik, också hon leverfärgad, vit & tan. Hennes namn blev Zafari och hon vägde 420 gram. 

 
Fjärde och sista valpen var en hanhund, han föddes klockan 12.32 Lite osäker på om han har tan-tecken eller inte, om han har det blir de nog väldigt svaga. Hans namn blev Zenry och han vägde 445 gram och är i och med det störst av dem. 

 
En djup suck blev det sen från Mynta, man ser verkligen hur skönt de tycker att det är när det hela är över. Eller ja, över och över, hon ska ju ta hand om dem sen i 8 veckor också. 

 
Viktigt att hålla koll på vad som händer utanför dörren också.

   
Inte tror man att det här ska bli en vacker Engelsk Springer Spaniel när den är färdigväxt?