Kennel Barecho

Alla inlägg under november 2014

Av barecho - 27 november 2014 14:59

Här kommer en hel del text om Kylie (CH Wongan Romanza At Barecho) och Lleyton (CH Wongan Kadenza). De har varit viktiga grundstenar i vår uppfödning så ni får "stå ut" med att läsa mycket om dem.


Under hela 90-talet samt i början av 2000-talet togs det in en hel del importer i rasen till Sverige. Ja, det har förstås skett både före och efter den perioden, men ett tag kändes det nästan som om varje uppfödare skulle ha minst en import hemma just då. Jag hade varit till Crufts vid flera tillfällen samt självklart tittat runt på hemsidor över hela världen i letande efter nytt blod även jag. Men, det var inte så lätt att hitta något som jag kände direkt att jag ville ha. Jag tyckte jag hade en hel del bra hundar själv och ville inte "förstöra" det jag hade på något sätt. Inte så att det inte var något som "dög" åt mina hundar - nej, man ska ju också få en känsla av att linjerna passar ihop så att säga.


Efter att vi hade lånat hem Raptor vändes mina blickar en hel del till Australien och jag hade sett ett foto på en tik jag gillade mycket - nämligen CH Wongan Dynasty.

 
CH Wongan Dynasty "Valerie" (Clanach Wrath O'Khan - Wongan Inheiritance)

Hon var av en typ som tilltalade mig mycket - feminin och välbyggd, väldigt balanserad helt igenom såg hon ut att vara. Så jag tog kontakt med kennel Wongan och berättade att jag var intresserad av att köpa en hanvalp om de kunde tänka sig att sälja en valp till Sverige. Jag fick jättetrevligt svar tillbaka och hon mindes min mor sedan hon varit där och dömt några år tidigare. De väntade en kull så jag ställde mig på väntlistan där - den tiken gick dessvärre tom och Stephanie undrade om jag kunde tänka mig en valp ur deras nästa kull istället. En kull efter den supervackra tiken CH Wongan Amazing Grace "Grace". OM jag kunde!!! Blev förstås jätteglad då just Grace var en av de hundar jag imponerats av från denna kennel. Att hon dessutom skulle paras med CH Azucroft On The Prowl "Winston" gjorde inte saken sämre. Jag hade sett flera avkommor efter honom som jag tyckte såg väldigt fina ut.

 
CH Wongan Amazing Grace "Grace" (Fairsky Clacton On Sea - Wongan Secret Sensation)

 
CH Azucroft On The Prowl "Winston" (Fraelighte Field O'Dreams - Cudgera Flare N'Pazzez)

 
Huvudbild på Winston. Jag måste bara ha med det fotot för det är så otroligt mycket Lleyton fått från sin far vad det gäller huvud och uttryck   .

 


Jag mindes att jag läst något om Cudgera-hundar i ett gammalt nummer av ST där Christina Daniels (Mistily's) skrivit om hundar i Australien, närmare bestämt ST 2/88.

 
Dessa hundar fanns båda bakom Azucroft On The Prowl så det var extra intressant att läsa om dom förstås och se foton av dem också   . Tur jag har hela källaren full av gamla hundtidningar   -


Såå under tiden fram till valparna skulle födas läste jag förstås på det mesta om hundarna i stamtavlan, skrev upp stamtavlan på kullen i typ 8 led.... Ja, att säga att jag var förväntansfull var väl typ "understatement of the year"....


När vi är på väg till en utställning i Norge i augusti 2003 ringer David och berättar att vi fått mail, valparna var födda!! Om jag minns rätt så var det 5 hanar och 3 tikar som föddes i kullen. Vi hade ju bokat en hanvalp, men vi hade mer och mer funderat över hur jobbigt det skulle bli för en valp att flyga så långt själv. Därför frågade vi om vi kunde få köpa en tikvalp också? Tror Stephanie hade tänkte lite lika för hon sa att vi självklart fick köpa en tik också så de kunde resa ihop.

 
När vi skulle börja välja valp bestämde vi oss direkt för denna tik - dvs. Kylie. Hon var precis vad jag ville ha - balanserad och med bra proportioner.

 
Ett fantastiskt sött huvud hane hon också - så det var aldrig någon tvekan från vår sida att hon var tiken vi ville ha!


När det gällde hanhund var det desto svårare att välja, fanns flera fina att välja mellan. Jag hade en favorit som jag minns var väldigt kort och grov - tyngre helt och hållet än Lleyton. Men Stephanie tyckte Lleyton var den mest lovande och efter att jag sett videosnuttar på dem röra sig var jag övertygad om att det var honom vi ville ha   .


Lleyton var lite längre än Kylie i kroppen, men längden låg i bröstkorgen och inte i länden lyckligtvis.

 


Sen var det någon månads väntan innan de anlände till Sverige. Det var precis i den här tiden på året de landade - i slutet av november. Carro och en kompis till henne följde med ner till Arlanda och jaaa, sånt pirr jag hade i magen på vägen dit - det går knappt att förklara. David och jag har det jämnt fördelat vad det gäller att åka till Arlanda i valp/hund-ärenden. Jag hämtar och han lämnar - ni förstår säkert varför...


Så när vi kommer dit får vi veta att de landat - men vi får vänta en bra stund innan vi får träffa dem eftersom de ska besiktigas av länsveterinären samt att alla deras papper ska gås igenom (en bunt på typ 15 papper per hund...). Sedan kör de ut buren de satt tillbaka dem i med en truck....

 
... och där i buren sitter två livliga, ursöta valpar som bara vill ut och få hälsa på oss   .

 
Dom var så otroligt fina - de var ännu finare i verkligheten än på bilderna och känslan som infann sig när de kommit fram välbehållna, pigga och glada var såå skön... De var hungriga förstås så efter lite mat och rastning bar det av hemåt för dem, äntligen!

 
Hemma var det en hel del snö - de var lite skeptiska till en början, men de fann sig snart och lekte sedan för fullt i snön. Vi var så otroligt glada att vi köpte två stycken - jag tror den trygghet de fann hos varandra under resan har format dem mycket till de harmoniska individer de varit sedan under resten av sina liv. Jag blir alltid så otroligt rörd när jag tänker på att de nu är snart 11,5 år gamla och har levt hela sina liv tillsammans     .

 
Efter bad och klippning såg Lleyton ut såhär, 3 mån. gammal.

 
Och så Kylie, 3 mån. gammal.


De vann en hel del som valpar, mest Lleyton till en början men när de började närma sig junior-åldern var det Kylies tur att vinna över honom.

 
Som t.ex här från SKK:s utställning i Västerås april-04 när hon blev BIS-valp med bästaste Carro som handler .


En månad senare ungefär blev hon BIR och BIS på SSRK:s utställning i Hasslarp, endast 9 månader gammal.


 
Många vinster har det blivit för dem båda under årens lopp - här blev Kylie BIS på SSRK:s utställning i Strömsholm...


 
Här är Kylie på WDS i Stockholm 2008, hon fick Res-CACIB där så ett snäpp från WW-titeln. Hon och Lleyton har ju annars haft svårt att tävla om så många vinnartitlar med tanke på att de har kuperade svansar, är ju inte så många länder man får tävla med dom i då.


Kylie har varit otroligt viktig för vår uppfödning - hon har fått fyra kullar här och de kullarna har verkligen varit bra. Hon är mor bland annat till välkända CH Barecho Hold Your Horses at Peasblossom "Seamus" samt CH Barecho Poetry In Motion "Pärlan", CH Barecho Zuper Playmaker "Messi" och CH Barecho Devil Wears Prada "Miranda". Men mer om de hundarna och dess syskon längre fram. Kylie har lämnat bra proportioner, bra rörelser och bra överlinjer. På den negativa sidan har hon lämnat en del runda ögon som hon har själv - men helt klart har hon lämnat så otroligt mycket positivt att hon för mig är den näst viktigaste tiken i vår kennels historia. Jag är så tacksam till Stephanie och David för att vi fick köpa henne och Lleyton   .

 

Temperamentsmässigt har hon varit guld värd att ha i en flock. Hon har varit bestämd och tydlig till de andra vad som är tillåtet och inte, men aldrig våldsam eller aggresiv. Hon har bara genom sitt sätt att vara visat att hon bestämmer, men utan att utöva något slags våld. Hon kan försvara sig, absolut - när hon slogs med Lea var det inte trevligt alls.... Men sedan Lea flyttade härifrån och det aldrig var någon som ifrågasatte hennes auktoritet har flocken varit otroligt lugn och harmonisk. Hon har fostrat sina valpar på ett mycket kärleksfullt sätt - de som säger att hundmammor fostrar sina valpar hårt tror jag inte har granskat ESS iaf. Mina tikar behandlar sina valpar på bästa sätt - jaaa, rentav lite "curlingmammor" skulle jag säga. På fotot ovan är Kylie hos kennel Windcraft där hon agerar "extramamma" till en kull valpar som förlorat sin mamma.


 

Lleyton som BIS-valp på SSRK:s utställning i Köping, januari 2004.

 
10 månader gammal är Lleyton på detta foto. Otroligt väl ihopkommen och balanserad - första Certet kom på hans första officiella utställning, precis 9 månader gammal.


 
Hans allra största vinst var när han blev BIS på SKK:s utställning i Alfta 2005.

 
Här blev Lleyton BIS på SSRK:s utställning i Almare Stäket. Lleyton har otroligt mycket päls - mer än vad som faktiskt är snyggt tycker jag. Jag har oftast klippt upp pälsen under magen på honom - men då försökt att göra det utan att han ser klippt ut, inte så lätt alla gånger, men det går   .

 
Lleytons huvud som unghund. Det var en del som tyckte att han inte var maskulin nog. För mig var det aldrig någon tvekan om hans könsprägel. Däremot kunde han haft lite mer läpp kanske - men det är inte alltid så lätt att ha lagomt med läpp utan att ha för mycket halsskinn. Mörka, mandelformade ögon har han och det har han nedärvt till sina barn. Flera av hans barn har också ärvt hans mycket rastypiska rörelseschema. På den negativa sidan har en del av avkommorna hans fått lite tunn benstomme, som han har själv, samt inte världens bästa pälskvalitet alla gånger. Vad det gäller hans temperament kan man nog säga att han är en rätt så godmodig herre. Inte så jätteintresserad av andra hundar, utan han har varit lite Ferdinand i hela sitt liv. Gått omkring och nosat och trivts med livet bara. Fortfarande ligger han ofta på rygg och rullar från sida till sida medan han har konstiga läten för sig - det är hans bästa mysstund det   . Han har en hel del avkommor även hos andra uppfödare - många ansåg att vi inte skulle ha lånat ut honom så mycket som vi gjorde. Konstigt nog är det bara en under alla dessa år som frågat varför vi gjort det... Var väl roligare att prata om det bakom vår rygg kanske   . Det är hemskt lätt att ha åsikter om vad andra ska göra när man aldrig varit i närheten av att vara i samma situation själv... Nåja, jag är glad åt att han gjort så mycket positivt för andra uppfödare så jag ångrar inte att vi gjorde det, även om vi beslöt att ta honom ur avel redan när han var i 6-7 års åldern då vi helt enkelt ansåg att det fanns gott om barn till honom att använda istället.


 
Våren 2004 hämtade vi hem en till parningsvalp från kennel Rowntree. Denna gång Rowntree Eyecatcher At Barecho "Bettan" (Barecho Fun For The Future - Mompesson Sweet Liberty). Bettan placerades ut till en fodervärd så småningom och hon fick två kullar hos oss.


Som ni kanske minns köpte vi en valp från kennel Trollängen efter tiken CH Trollängens Piece By Piece "Sissel". Eftersom hon tyvärr fick höftledsfel skulle vi få ta en kull på Sissel istället. Hon parades med Fritz och blev rejält dräktig, tyvärr aborterade hon en del av fostren plus att det föddes flera dödfödda. Varför vet vi inte riktigt, men lyckligtvis var det i alla fall en tik som överlevde.

 
SEU(u)CH NOUCH NOV-06 Barecho Worth Waitin' For "Mandy" (Barecho Fun For The Future - Trollängens Piece By Piece). Mandy blev bland annat Årets Junior (Springerklubben), samt NOV-06 när vi hade med oss henne till Norge på utställning. Hon bodde annars hos en fodervärd. Första kullen fick Mandy hos sin fodervärd, sedan fick hon också två kullar hos oss.


När så Fritz-dottern Wilma skulle paras gick valet till den engelska importen Cleavehill Lloyd's Spirit "Tom". Han var också far till kullen som föddes därefter.

 
Cleavehill Lloyd's Spirit "Tom" (Cleavehill Loyal Spirit - Cleavehill Wizadora). Jag hade alltid beundrat Cleavehill-hundarna så det kändes roligt att få använda en från den kenneln.


 

Vi exporterade CH Barecho X-treme Power "Joey" (Cleavehill Lloyd's Spirit - Barecho Make It Happen) till kennel L'Isola Che Non C'e L'Is i Italien där han blivit far till flertalet kullar.

 

Systern CH Barecho X-tra-X-tra "Flammy" (Cleavehill Lloyd's Spirit - Barecho Make It Happen) exporterades istället till Ryssland, till kennel Springchase där hon blivit mor till två kullar.


Så skulle vi para Lea (CH Barecho Later Diva) för hennes andra kull. Vi var ju verkligen supernöjda med Fritz och många av hans avkommor, så varför gå över ån för vatten? Alltså parades hon med Fritz i den kull som jag anser vara hennes bästa kull. Inavelsgraden låg på 7,8 % här - men då jag kände väl till de flesta hundar i stamtavlan oroade det inte mig.

 
Den klart mest lysande stjärna i denna kull var C.I.B NORDCH DKUCH NOVCH SEVCH WW-08 FIV-08 Barecho Zimply Zuper "Loke" (Barecho Fun For The Future - Barecho Later Diva). Vi behöll honom som valp, minns än hur jag tidigt såg hans fina framsteg och att han var mycket lik sin far som valp   . På fotot ovan är det Stephanie Rickard (Wongan) som ställer upp honom. Loke kom lite i skymundan här hemma med tanke på att vi både hade Fritz och Lleyton att ställa ut. Så när han var ca två år sålde vi honom till kennel Winton i Norge. Vi lämnade honom på en utställning och jag minns än idag hur jag försökte hålla mig från att gråta i bilen på vägen hem - men när låten "Goodbye my lover" med James Blunt spelades gick det inte längre... Än idag kan jag inte lyssna på den låten utan att tänka på älskade Loke   .

 
Med sin nya ägare vann han en hel del, här ses han på WDS i Stockholm 2008 när han blev WW-08 - såå spännande det var att följa från ringside som nervös uppfödare...

 
Han blev också BIS på Norsk Spaniel Klub's huvuduställning - dock är jag osäker på om just detta foto är från den gången.

 
Han var duktig på annat också som ni ser.


 
Tyvärr satte en skada i ett ben stopp för hans utställningskarriär när han var i 6-års åldern. Han har lämnat en hel del fina avkommor hos andra uppfödare - dock fick jag aldrig någon kull efter honom själv vilket jag verkligen kan sörja.

En av hans mest kända avkommor är tiken på fotot nedan:

SEU(u)CH Cloette's Sweet Almond "Majken" (Barecho Zimply Zuper - Cloette's Hot Stuff). En mycket välgående och vinstrik tik som i sin tur lämnade en kull hos kennel Cloette's.

 

 

Fortsättning följer...



Av barecho - 26 november 2014 18:11

..blogg tänkte jag skriva nu, fastän det egentligen är dags för del 8 i "historiedelen".


Först och främst fyller Henric 23 år idag   . Han jobbar eftermiddag den här veckan så vi ska spara det verkliga firandet till på fredagkväll - men såklart fick han lite skönsång och några paket att öppna i morse ändå.   


Vi har ju hunnit med två utställningshelger som jag inte skrivit något om än. Först och främst var vi till Norge, närmare bestämt till Lilleström där vi skulle ställa ut på Norsk Vinnare och Nordisk Vinnare. Inte så många ESS anmälda som man kanske skulle tro när det är nordisk vinnare, men många anmälda för att vara Norge som jag förstod. Det var ca 70 anmälda bägge dagarna.


Emelie och Winston skulle åka med oss - och då vi knappt har råd att åka med vår buss det här året var det bestämt att vi skulle ta Davids bil, med takbox på förstås. När så Agnetha var här och lämnade Emelie på torsdagseftermiddagen skulle vi lyfta på takboxen på bilen. David sa att inte hittade den - att någon måste ha tagit den! Haha... sa jag, jätteroligt - vart är den? Men, det var dessvärre sant... Någon har gått in på vår tomt och stulit takboxen med takräcke och allt. Suck, den här resan började bra sa jag.... Såhär i efterhand borde jag kanske ha lyssnat på det och stannat hemma   . Hur det nu var så fick vi låna takbox av Cissi som bor i närheten av oss, stort tack för det! Så till slut kom vi iväg vid 01.00-tiden natten till fredagen. Resan dit gick snabbt och bra så vi hittade bra parkering - trots att det stod fullt med vakter utanför som vinkade att vi skulle åka längre bort. Varför kan man fråga sig?? Nåja, de var iaf fina där de stod med sina laser-svärd som värsta Darth Vader   . Vi packade ur och gick mot ingången - en otroligt lång kö slingrade sig utanför.... Vi var på väg att gå upp för en ramp med vagnen men blev stoppade - en "vakt" sa att vi skulle gå utanför, på trottoaren istället så skulle det finnas en handikappramp på ett ställe. Ren lögn var det iaf - för när vi kom fram dit var det en stor grop mellan den rampen och där vi skulle stå för att gå in. Ingen bra start på morgonen alls, riktigt irriterad på de som sa att vi skulle gå dit vilket förstås innebar en rejäl omväg fram och tillbaka med en tung vagn... Till slut fick vi då ställa oss i kön, varför de inte öppnade före kan man undra när de såg den långa kön? Men det värsta var ändå alla som trängde sig före. Hörde från annat håll att en norsk uppfödare (av annan ras) helt sonika bara gått före med motiveringen - han hade så många hundar anmälda.... Ehhh???!!


En till ingång fanns tydligen längre bort, vid den hallen där inga ringar var - men i PM:et stod inget om att man skulle utnyttja båda ingångarna för att underlätta och inte kände då vi för att gå till något annat ställe när vi redan gått runt på området i onödan. När vi så kom in var det ingen kontroll på vaccineringar och inte heller någon vet. besiktning - tack och lov för det för då hade vi nog inte varit inne där än... Däremot skulle VARENDA nummerlapp scannas - på vissa ställen var de helt hysteriska och slet tag i folk som försökte ställa sig åt sidan under tiden de scannade alla nummerlappar (de som hade många hundar...). Nja, detta kändes inte så smidigt alls måste jag säga...


Något jag saknade i PM:et var en ordentlig hallkarta med ringarnas placering. Kanske har vi blivit bortskämda med att både SKK och FKK har ordentliga sådana så man vet direkt åt vilket håll man ska gå när man kommer in.


Det var inget större fel på ringens storlek - däremot var ringen rektangulär vilket gjorde det väldigt svårt att visa rörelserna. Förstår dock att det är svårt att ha ringarna på något annat sätt i den hallen med tanke på att de hade så många betongpelare där. En golden retriever satte sig precis bakom våra burar och bajsade "sprut-diarré" - fantastiskt roligt kändes ju det... Kunde ju absolut vara något smittsamt så vi försökte få tag på någon städpatrull. Trots att vi förklarade vad som skett hade de ingen större brådska... men efter en dryg halvtimme kom iaf någon och tog bort det...


Att det inte skulle vara några kritiker i ringarna hade vi ju fått reda på - även om det nu var efter att vi hade anmält. Man kan ju tycka vad man vill om det - men även om det sägs att det berodde på att de behövde träna på det inför EDS nästa år så låter det ju lite märkligt... Nej, jag tror att det helt enkelt var ett sätt att spara pengar på. Inget fel med det egentligen, men jag som är av den sorten som tycker att det oftast är bäst att vara ärlig, tycker nog att de hade kunnat sagt den verkliga orsaken för det muttrades mycket bland folk om förklaringen att det var för att träna...


Jag har ju många gånger sagt att man kan ta bort kritikerna - men efter denna helg har jag ändrat åsikt. Kritikerna behövs. Av många olika anledningar. Kanske blir domarna mer noggranna när de måste befästa det de ser genom att ge en kritik som ska läsas av andra? Sedan kan det ibland vara svårt att se vad domarna vill ha eller svårt att se vad de prioriterar och inte när man inte får någon motivering. Så kritikerna behövs tycker jag!


Rastplatsen var ett skämt - asfalt bara, inte ens något spån eller nånting utlagt för att få hundarna att göra ifrån sig. Dock var den iaf utomhus - så när vi på eftermiddagen skulle rasta våra hundar blev vi mer än irriterade när de stängt av för förhandsgranskning till finalerna just där. Man fick helt enkelt inte gå ut på rastplatsen längre... Vi frågade flera olika vart vi då skulle rasta hundarna - men de sa bara typ, vi beklagar.... Otroligt dåligt med informationen - till slut fick vi reda på att man kunde gå ut genom de vanliga ingångarna också, men då var det försent redan kan jag säga...


Nej, vi var grymt besvikna på detta arrangemang och känner oss inte det minsta lockade att anmäla till EDS 2015 i Lilleström. Tittar man på anmälningssiffrorna så känns det inte mer lockande direkt... Om man anmäler före 1/2 (utställningen är 4-6/9) kostar det "endast" 590 NOK. Alltså mer än 7 månader innan själva utställningen.... Anmäler man på sista fristen, den 1/7 som fortfarande är mer än 2 månader innan utställningen kostar det 940 NOK. Hutlöst skulle jag säga. Mycket kan ju hända med en hund på den tiden...


Resultatmässigt var det väl inte mycket att hurra för på de här utställningarna för oss - och några säger säkert att vårt intryck av denna utställning är så dåligt av den anledningen. Och tja, de får tro så om de vill - men jag har ju varit på en del utställningar och det här arrangemanget var ingen höjdare utifrån mitt perspektiv.


Dock var vi mycket glada åt att några av våra valpköpare gjorde det så bra där - CH Barecho Most Wanted "Winston" fick med sig två nya titlar hem, både NORDVV-14 och NOVV-14   . CH Barecho Fly Me To The Moon "Liza" blev också NORDVV-14 samt unga affenpinscherpojken Barecho Amaretto "Aico" blev NOJV-14. Stort grattis till er allihopa!!


Kan också säga att resan avslutades ungefär lika dåligt som den startade. Efter att vi kört en knapp timme ungefär säger David att han känner sig yr och att jag måste köra. Vi byter förare förstås men innan jag kör iväg kräks han... Sedan kräks han titt som tätt hela vägen från Kongsvinger till Torsby. Den vägen är ju bland de krokigaste vägarna som finns så jag tyckte allt lite synd om honom där ett tag. Han sa till slut att vi var tvungna att stanna så bilen stod still en stund då han mådde så otroligt dåligt. Från Torsby sov han sedan hela vägen till Borlänge ungefär - i Falun sa han istället helt plötsligt att han mådde mycket bättre. På kvällen skulle jag köpa kinamat tänkte jag - trodde ju inte han skulle vilja äta något, men jodå - en pizza gick visst i! Så man undrar ju om allt bara var för att han inte ville köra hem   !


Sååå från ett arrangemang där det fanns mycket mer att önska till en utställning så otroligt välordnad att jag är benägen att utse den till Årets utställning, just när det kommer till hur den arrangerats. Det märks helt klart att de inom SSRK Jämtland/Härjedalen som har hand om denna utställning i Åre har utställarna i fokus - och det är för mig helt rätt inställning. Det är utställarna som är kunderna, det är de som betalar "kalaset" och därför ska det fungera på ett smidigt sätt för dem. Så toppbetyg till den klubben från oss båda   .


Men, vi börjar väl från början där också - eller hur?


Jag talar förstås om SSRK:s utställning i Åre som var nu i helgen, det är två separata utställningar där också vilket gör att man ställer ut både lördag och söndag om man vill. Jag dömde på denna utställning förra året och blev otroligt imponerad även då av hela konceptet. Dvs. utställning och boende på samma ställe samt bra mat att äta. Miljön runtomkring är ju också otroligt fin - samt att om man väljer att åka tåg ligger hotellet/utställningsplatsen precis vid tågstationen. Att inte fler hittat till denna pärla till utställning är en gåta för mig...



Jag arbetade först ett par timmar som vikarie på förskolan Trollgården innan vi begav oss mot Åre vid 13.00-tiden på fredagen. Så skönt att lämna lera och regn bakom sig. Vi visste självklart inte vad det skulle bli för väder i Åre, men det kunde ju knappast bli värre? Den här bilen åkte vi bakom länge, länge. Vet inte om vi "fastnade" bakom den av gammal vana - den liknar ju väldigt mycket en annan bil vi brukar åka bakom lite då och då...


 
Några mil innan vi kom till Åre var det snö   ! Inte för att jag är så förtjust i snö - men är det i den här mängden tycker jag det ändå är okej, bättre än lera och regn iaf... Skulle bli så skönt att hundarna fick vara rena i ett par dagar!

Man fick inte gå genom receptionen med hundarna (varför kan man fråga sig...) utan dem fick vi gå in med genom en sidodörr till hotellet. Det var helt okej tycker jag - det var ju närmare till rummen därifrån. Vad som däremot inte var okej var att rumsnyckelkortet fungerade otroligt dåligt i den dörren. Det var inte bara vi som var upprörda där kan jag säga... Mycket riktigt låg det också en stor sten som höll upp dörren till slut, folk tröttnade liksom på att det först vid 50:e försöket gick att få upp dörren. Vi frågade i receptionen vad det var för fel? Det var tydligen så att kortet måste föras in i låset 100 %-igt rakt och lååååååångsamt..... Vårt kort fungerade inte till en början till rummet heller så ni som känner mig förstår att humöret inte var på topp direkt då....

 
Inte blev jag på bättre humör när jag kom in och såg att rummet låg på andra sidan mot för vad jag bodde i året före. Då hade jag fin utsikt samt en liten altan. Det fick man tydligen betala extra för... rummet var inte direkt gratis nu heller, 1490:- per natt. Men, sängen var iaf kanonskön - duschen var helt perfekt och rummet är så rymligt och trevligt inrett så min irritation gick snabbt över.

 
David slog sig ned med en öl och tittade på sitt favorit-program Idol han...

 

... medan jag la mig för att vila en stund. Det gick "sådär" som ni ser...


Restaurangen på hotellet var avstängd vilket var trist, dock fanns det en O'Learys på våningen ovanför så dit gick vi för att äta på fredagskvällen. Maten var helt okej - men servicen var inte bra alls. Vi fick vänta länge på maten och sedan ville vi äta någon dessert. Tog säkert en kvart innan någon uppmärksammade att vi ville ha menyn för att kolla på desserter, sedan tog det ytterligare 15-20 min innan vi kunde beställa något. Men då hade jag tröttnat.... Så någon dessert beställde vi aldrig, hade ju marabou mjölkchoklad på rummet så det fick duga istället   .


Själva utställningen hålls i en del av hotellet som heter Tv4 Sport Arena. En stor hall kan man säga där det finns plats för fyra ringar. Inte jättegott med utrymme runt ringarna, men helt okej med plats tycker jag för en inomhusutställning. Nu var det ca 220 anmälda per dag totalt och ett 50-tal till skulle kunna få plats tror jag. Hela hallen är täckt med matta vilket gör att det känns lyxigt. Fina stora ringskyltar till varje ring - sånt är alltid trevligt. Stora fina rosetter i ringarna som kändes påkostade samt mycket priser i finalerna. Superbra verkligen!


Rastplats fanns i direkt anslutning till hallen. Tydligen var det en hel del som inte plockade upp bajset efter sina hundar - jag såg bara på två ställen på hela helgen, men det sades i högtalarna att det var många som struntat i att plocka upp. Det hotades då också med att vi kanske inte skulle få komma tillbaka för hotellet... För det första är det för mig helt obegripligt hur man kan strunta i att ta upp bajset efter sin hund i dylika områden som där? Tycker man inte själv att det är äckligt att kliva i hundbajs eller att kryssa mellan högarna?? Sedan sprids det dessutom smittor av det... Nä, fyfan på ren svenska till er som inte plockar upp. Sen kan jag ju ändå tycka det är lite väl "barnsligt" av hotellet att tycka det är så hemskt. Har man ett arrangemang som man faktiskt tjänar en hel del på så får man ju också räkna med en viss nedsmutsning.... De hade föreställningar där under både fredag och lördag kväll, Wallmans. Och tja, en hel del berusade såg då jag och de kan smutsa ner en del de också på alla möjliga sätt...


 
En fin väg fanns det att gå och rasta hundarna här bakom hotellet. Vacker utsikt över sjön är ju trevligt också.


 
Här står vi alltså vid infarten till hotellet. Byggnaden som syns är tågstationen. Visst är det mäktigt med bergen bakom!



 
Bra utsikt har den som bor i huset längst upp här!


 
Det fanns bra med snö i backarna - men vi såg inga som åkte skidor. Vet inte om säsongen inte startat ännu?


 
Paco (Barecho Play Now Pay Later) i ringen dag 1. Jag har lite svårt nu att bestämma vilken sida jag ska visa honom från. Det här är inte den vanliga sidan jag brukar visa - men jag kan tycka han ser lite elegantare ut från detta håll?



Det här är ju annars den sida jag brukar visa vanligtvis.


 
Paco gås igenom av dagens domare, Theres Johansson. Det var sju juniorhanar som deltog, alla fick Excellent. Paco placerade sig som tvåa med CK och blev sedan fyra bästa hanhund. Syrran Pasta (Barecho Party In My Head) vann juniorklassen med CK men blev sedan oplacerad i bästa tikklassen. Enni (Barecho One Look At Winton) visades av sin ägare Anita Flöan och blev tvåa i juniorklassen med CK.


 
Gizza (CH Barecho Glint Of Gold) hade dock en bra dag. Hon blev bästa tik och slutligen BIR. På fotot från vänster: BIM Klovstamons End Of The Road och BIR alltså Gizza.


 
Precis intill utställningshallen är hotellets restaurang och där serverades en supergod buffélunch båda dagarna. Det uppskattas otroligt mycket av oss vana utställare framförallt, vi är ju rätt så trötta på hamburgare och korv vid det här laget... Första dagen åt jag dillkött och dag två blev det rödspätta, mätt och nöjd blev jag båda dagarna måste jag säga.


 
Ingen placering i BIS för våran Gizza - men visst är hon vacker   . Vår uppfödargrupp som jag tyvärr inte har något foto på blev BIS-2 i finalen, slagen av en flat-grupp.


Vi hade tagit med oss badkläder för att kunna ta oss ett bad efter utställningen. Det finns ju ett stort äventyrsbad på hotellet bland annat.

 
Verkligen skönt att få sitta i bubbelpoolen och bli rejält uppvärmd.


 
Tusen tack för sällskapet Tina, Lina och Dessan - det här måste vi göra om nästa år!


 
Samma sak på hotellet även denna kväll - restaurangen var stängd. Vi försökte boka bord på O'learys - men trots att klockan var runt 18.00 när vi försökte boka bord skulle det tidigast finnas bord vid 20.30 och de kunde inte lova att det blev då heller - kunde bli senare också så det kändes alldeles för osäkert. Speciellt med tanke på att servicen inte var så bra dagen före...  Hotellet ligger inte långt ifrån torget i Åre och där finns ju en hel del andra restauranger. Vi hittade på en ganska så snabbt och de trollade fram ett bord åt oss på en gång.

 
Jag åt forell med gratinerade kräftor till - mycket mumsigt måste jag säga. Lite för lite potatis bara   .


Efter bad och mat var jag så trött att det jag knappt kunde hålla ögonen öppna. Vi skulle försöka titta på "Så mycket bättre" på ipaden i sängen, men det väl inge vidare.... Bara efter typ 5-10 minuter låg jag och blundade. Ska jag stänga av sa David? Nej, envisades jag - jag ska bara blunda lite, lyssnar istället bara... Jo, tjena - jag hann väl knappt säga meningen klart så sov jag...


Dag 2 på utställningen hade vi Karin Brostam-Berglund (kennel Don's) som domare. Det var en mer anmäld denna dag av ESS - 29 på lördagen och 30 alltså denna dag.


Paco började med att vinna juniorklassen med CK - han blev sedan bästa hanhund och fick då sitt fjärde Cert! Pasta blev tvåa i juniorklassen med CK och Enni blev trea i juniorklassen denna dag. Gizza vann återigen championklassen samt bästa tik. Snälla Tina hjälpte mig att visa Pasta i bästa tik samt Gizza i BIR/BIM - stort tack för det!

 
Denna dag fick dock Gizza se sig slagen. Det blev Paco som fick ta emot sin första BIR-rosett!


 
13 månader gammal har han redan 4 Cert, 1 BIM och 1 BIR - samt JWW-titeln förstås   .


 
Vi var förstås tvungna att ta lite foton dagen till ära. Speciellt med tanke på att det fanns bra bakgrund där också. Paco jag var inte helt överens om att han skulle sitta kvar när jag släppte kopplet...


 
Men till slut så.... matte är trots allt envisare!


     

 

 
Lite bus med rosetterna efteråt också...


 
Ingen placering för Paco heller i BIS - men jag tyckte han gjorde riktigt bra ifrån sig där. Så stolt jag är över vår lill-kille   . Det kommer väl som en överraskning för er alla förstår jag   .


Självklart vill vi komma tillbaka till denna utställning igen nästa år, det beror också på domarnamnen förstås. Hoppas det bjuds in domare som är intressanta och som inte dömer rasen så ofta nuförtiden. Blir det så kommer vi garanterat tillbaka!

Av barecho - 17 november 2014 19:12

Det blev dags för vår superstjärna Diva (CH Barecho Zuper Diva) att få valpar. Hon parades första gången med den norska importen CH Inu-Goya Salutation, vi valde honom till stor del pga hans mycket vackra mor - se foto nedan:
 
NOUCH NOV-95 NORDV-98 Inu-Goya Lady'Sings The Blues "Sonja" (e. Whisborne Devil In Disquise u. Inu-Goya Proclamation)

 

I denna enda verkliga kull man kan säga att Diva fick valde vi att spara tiken SEU(u)CH Barecho Later Diva "Lea" (e. Inu-Goya Salutation u. Barecho Zuper Diva). Lea fick fyra kullar hos oss. Hörde att en del tyckte det var ett konstigt namn hon hade i stamtavlan, men få förstod att namnet egentligen skulle tänkas tvärtom - dvs. divalater   . Lea var en rejäl tik, både höjdmässigt samt vad det gällde kroppslängden. Vi brukade skoja här hemma att hon mötte sig själv, nos mot svans, om hon gick runt ett stort träd vi hade   . När Lea var i sex-års åldern flyttade hon till en arbetskamrat till mig av den anledningen att hon inte gick ihop med Kylie. I en flock händer det tyvärr såna saker... Det var inga problem med någon av dem med någon annan hund, men de gick hela tiden och tittade snett på varandra här hemma. Sånt är ju ohållbart i längden så hon fick leva sina sista år hos Inger istället där hon hade det hur bra som helst   .

 
Systern SEVCH Barecho Lifetime Story "Tilda" (e. Inu-Goya Salutation u. Barecho Later Diva) flyttade till kennel Hi-Design där hon fick två kullar.


Många tankar ägnades åt vad Malin (CH Barecho Pretty Picture) skulle paras med, det som skulle bli hennes sista kull då vi inte tar fler än fyra kullar på våra tikar. Vi valde till slut norska hanhunden CH Inu-Goya Riverdance. En hane som var efter Fritz's farfar (CH Nimblewhit Flower Power) och den mycket vackra tiken som är på foto ovan, CH Inu-Goya Lady'Sings The Blues. Det helt osannolika hände, en av mina vänner som föder upp Golden Retriever hade en tik som skulle paras med en norsk hane och båda våra tikar började löpa så att de skulle paras samtidigt. Ingen hade vågat gissa på något sånt - men så blev det i alla fall. Så Lotta och jag drog till Norge i mars 2002 för att para våra tikar. Vi åkte först till Malins utvalde - en parning fick vi till där och sedan skulle Lottas tik paras på vägen hem. I snöstorm fick vi till en parning där också.. När vi satt och fikade efteråt berättade uppfödaren att hanen Lotta parat med blivit BIS på en SSRK-utställning. Det lustiga var att jag var själv på den utställningen och det var vår uppfödning som blivit BIS där och deras hund blev BIS-2. Nåja, jag sa förstås inget - ville ju inte göra nån generad, men jag skrattade allt åt det för mig själv. Ägaren till den hanhunden hade förstås ingen aning om vem jag var och det är ju inte så konstigt - men man ska passa sig lite vad man säger när andra hör på om man inte vet helt säkert vilka de är   . Till saken hör iaf att båda våra tikar gick tomma.... så så var det med den parnings-resan! Men, en trevlig resa hade vi iaf minns jag   . Dock kan man såhär i efterhand fundera på vad tillfälligheterna styr... Om det hade blivit valpar där hade aldrig Celine fötts och då hade vi inte haft Clådan och alla andra fina Celine-barn....


Någon månad senare föddes vår första kull efter Fritz (CH Barecho Fun For The Future). Han hade haft flera kullar hos andra uppfödare, men det här skulle bli vår första. Mamma till kullen var fodervärdstiken Meja (Barecho Drop Dead Beautiful).

 
Fritz var ju mycket vit i sin teckning, medan Meja var mycket brun. De flesta valpar var betydligt mer lik Meja i sin teckning än sin far. Nuförtiden tycker jag det vita verkar dominera mer - men förstås har vi säkert mer vitt i stamtavlorna nu. Inte för att det spelar någon roll, teckningen har jag aldrig brytt mig om... Tiken vi behöll hos en fodervärd ses på fotot ovan, Barecho Make It Happen "Wilma" (e. Barecho Fun For The Future u. Barecho Drop Dead Beautiful). Wilma fick en kull hos oss. Jag minns när Wilma ställdes ut första gången som valp, domaren dömde ut henne totalt för att hon hade en hörntand som gick lite upp i tandköttet. Det skulle aldrig rätta till sig sa han - men det gjorde det förstås. Just detta är ju tämligen vanligt på springervalpar och nästan alltid rättar det till sig när valpen byter till sina permanenta tänder. Det var ju tur det var till mig han sa det, man ska passa sig för att uttala sig om sådant man inte vet så mycket om...   .


När Fritz's syster Flora (CH Barecho Front Page Story) skulle paras första gången gick valet till svenskuppfödda men danskägda hanen Bobby (CH Trollängens Bobby Mc Gee). Han var kullbror till den kanske mer kända CH Trollängens Rebel Rouser. Bobby hade förutom flertalet BIR, även startat på jaktprov.

 
INTUCH NORDUCH Trollängens Bobby Mc Gee "Bobby" (e. Inu-Goya Jazzman u. Whisborne Spot On)


 

Mest känd från den kullen är nog NORDUCH Barecho Name Of The Game "Hugo" (e. Trollängens Bobby Mc Gee u. Barecho Front Page Story). Hugo blev far till en valpkull, född i Finland hos kennel New Design. En av döttrarna i den kullen, CH New Design's Not For Sale fick sedemera två kullar hos kennel High Score, bland annat tiken CH High Score Top-Model.


Under sommaren 2002 var vi på vår första Världsutställning. Det var ju inte så länge före detta som det blev möjligt att resa utomlands med hundar på ett enklare sätt igen så inte så konstigt kanske att vi inte åkt på dessa tidigare. Men, det var verkligen en upplevelse och att åka på dessa vinnarutställningar rekommenderar jag absolut er andra att göra också.

 
WDS 2002 var i Amsterdam, domaren minns jag inte namnet på - men jag har för mig att han var från Spanien. Det här var alltså Fritz första Res-CACIB på en WDS (titeln går ju till den som får CACIB), det skulle komma flera.... Han blev slagen av olika hanar varje gång - men lyckades alltså bli tvåa om WW-titeln vid minst tre fillfällen. Vinnare här är CH Sieger's We Can Work It Out och tvåa alltså Fritz (CH Barecho Fun For The Future). Att döma av min min på fotot var jag inte speciellt nöjd med resultatet ;-)


Eftersom Malin gick tom vid förra parningen och nu var sju år var det hög tid att bestämma sig för vem som skulle få "äran" att bli far till hennes sista kull. Jag hade sett en ung hane i Danmark som jag gillade mycket, framförallt hade han en väldigt bra skulderplacering med en mjuk fin övergång hals-rygg, något som jag är väldigt svag för... Han var också halvbror med Fritz så detta skulle bli en lite liknande kombination som gav Fritz och hans fina syskon. Efter funderande hit och dit blev det iaf till slut bestämt att Malin skulle paras med Simon (som förresten måste vara ett av de vanligare namnen på Springer-hanar...).

 

DKUCH KBHV-03-04 Sieger's Good Vibration "Simon" (e. Whisborne Angus Og u. Sieger's Wagtail). Som synes på kortet var han lite väl mycket vinklad bak kanske - men med tanke på att Malin själv var lite knapp i vinklarna kändes det inte direkt oroande.


Tio valpar blev det i kullen och vi hade bestämt oss att spara både en hanhund och en tik ur kullen.

 
Vi hade väldigt svårt att välja hanhund minns jag. Flera som var väldigt lika varandra och ingen som stack ut som mycket bättre än de andra. Till slut valde vi dock Barecho OK By Me "Cooper" (e. Sieger's Good Vibration u. Barecho Pretty Picture). Han fick några Cert på utställning, men var nog i minsta laget för att vara hanhund. Cooper blev far till två valpkullar.


 

Men att välja tikvalp var desto enklare. NORDUCH Barecho One Vision "Celine" (e. Sieger's Good Vibration u. Barecho Pretty Picture) stod ut som den självklara stjärnan i kullen väldigt tidigt.

 
Celine blev BIS-valp på tre SKK-utställningar, hon hade ett fantastiskt steg där hon nästintill flög fram utan att nudda marken. Sedan hade hon också ett supervackert huvud med mörka, fina ögon. Det som var mindre bra på henne var att hon skulle varit en aning högre på benen - men man får inte allt, så är det ju...

 
Lika fin var hon från detta håll och just på detta foto tycker jag att hon är så otroligt lik sin dotter Clådan (CH Barecho Quest For Success)... .

 
Hennes allra största vinst var när hon blev BIS på SKK:s utställning i Växjö 2004. På samma utställning fick hon också sitt championat eftersom hon just fyllt två år.


 
Vi hade också förmånen att få låna fina tiken SEU(u)CH Barecho Open Your Heart "Olivia" (e. Sieger's Good Vibration u. Barecho Pretty Picture) för en valpkull hos oss.


Sommaren 2002 var min mor till Australien där hon bl.a dömde en Springerklubbs utställning.

 
Där dömde hon denna klass (intermediate, hanhundar). Vinnaren av klassen var en hane som tilltalade henne mycket - nämligen CH Fraelighte Full Frontal "Raptor". Vi tyckte också han såg fin ut och han verkade också mycket trevlig i sitt temperament. Hans stamtavla tilltalade oss också och tänk, vi hade sån tur att vi fick låna hit honom för ett år! Det låter så himla enkelt att låna hundar hit och dit - men i själva verket är det ju "hjärtskärande"... Både för ägaren och för oss när vi skulle skicka tillbaka honom. Den som brydde sig allra minst var nog Raptor själv tror jag.

 

Så i oktober 2002 kom SEU(u)CH AUGRANDCH SEV-03 Fraelighte Full Frontal "Raptor" (e. Cleavehill Bob Sleigh u. Fraelighte For Play) hem till oss för att stanna under ett år.

 
Han hade inte så lätt i utställningsringen eftersom han fick tävla mot både Fritz och Diva för det mesta. Han knep dock åt sig flertalet BIR och även flera BIG-vinster på SKK. På fotot vann han gruppen på Svensk Vinnarutställning 2003. Här i Sverige blev han far till 12 kullar, varav vi hade 6 kullar. Så här i efterhand var det nog så att flera av valparna inte blev exteriört vad vi hade hoppats på - men så var det ju väldigt nya linjer och ren utavel. Dock var avkommorna trevliga och det var förstås det allra viktigaste.

 
En av hans avkommor som vi använde vidare i aveln var dottern Barecho Queen Bee "Tosca" (e. Fraelighte Full Frontal u. Barecho Friend To Friend). Tosca fick en kull hos oss, och när hon hade den kullen hände något extraordinärt. Jag fick ett samtal en morgon från en förtvivlad uppfödare i Gävle. Hon födde upp riesenschnauzer och hade en kull valpar som var 3 dygn gamla. Deras mor hade dött i sömnen och nu stod hon med valpar som var moderlösa.... De hade provat att lägga till dom hos en tik av annan ras, men det hade inte fungerat. Trodde jag att det skulle fungera hos oss? Jag var lite tveksam först, Toscas valpar var fem veckor gamla då - men jag sa att vi kan absolut försöka.

 

Och såklart tog hon hand om dem också utöver sina egna valpar - finaste älskade Tosca räddade livet på fyra riesen-valpar   .


 
I nästa kull vi hade efter Raptor är det tiken INTUCH PLCH PLJCH Barecho Rare Diamond "Rhonda" (e. Fraelighte Full Frontal u. Barecho Front Page Story) som är den som gått mest i avel. Hon såldes till Polen till kennel Tiamant och ligger bakom flera av de polska springers vi ser i ringarna idag.


 
Tiken NOUCH Barecho Six Feet Under "Sara" (e. Fraelighte Full Frontal u. Barecho Angel Of Mine) såldes till Norge. Som jag minns det gick hon aldrig i avel tyvärr.


 
Hanen DKUCH NORDJV-04 Barecho Takes It All "Tommy" (e. Fraelighte Full Frontal u. Barecho Later Diva) såldes till Danmark där han blev far till några kullar. Tankarna fanns hos mig att använda honom själv, men tyvärr blev det aldrig av   .


 
En av bröderna flyttade till Ryssland, RUCH RUJCH Barecho Time Will Tell "Tibald" (e. Fraelighte Full Frontal u. Barecho Later Diva). Han har fått flera kullar efter sig där.


 
INTUCH CRJCH SLCH CRVETCH Barecho Touch-And-Go "Tim" (e. Fraelighte Full Frontal u. Barecho Later Diva) flyttade istället till Kroatien där han haft stora framgångar på utställningar och även lämnat flera kullar efter sig.


 

Tiken Barecho Under My Skin "Ulrika" (e. Fraelighte Full Frontal u. Barecho Kisses Of Fire) såldes till kennel Sibborps där hon blev mor till en kull.


 
Vi tog även en parningsvalp efter Raptor - nämligen svart/vita Rowntree XLNT Choice For Barecho "Selma" (e. Fraelighte Full Frontal u. Rowntree In My Mind). Selma var tyvärr lite lågställd - men hon hade helt otroliga rörelser. Selma fick två kullar hos oss.


I slutet av 2003 köpte vi två för oss mycket viktiga hundar i vår framtida avel.... ni anar nog vilka de var, de sötaste syskonen som nånsin hoppat ur en bur på Arlanda...

 


Men mer om det i nästa blogginlägg....

Av barecho - 10 november 2014 18:47

Dags för kull nummer två efter vår drottning Malin (CH Barecho Pretty Picture). Jag hade sett kort på en ung hane som kennel Whisborne hade, CH Whisborne Angus Og. Så funderade lite på honom - jag hade också sett att han lämnat lovande valpar efter den superfina tiken CH Adamant's Esteé Lauder i Finland och jag tyckte den tiken var lite av samma typ som Malin.... Såg sedan Simon, som han hette, själv i Norrköping i augusti-99 och gillade det jag såg. Sagt och gjort, en parning bokades och en mörk november-kväll "tillverkades" kullen. En parning räckte tyckte jag - jag parar nästan alltid bara en gång om parningen har varit bra, en normal hängning och både tik och hane var med på noterna till fullo.

När kullen så föddes var det 10 valpar, varav 6 var hanhundar.... Och jag minns att vi inte hade EN ENDA hane tingad sååå det kändes lite tröstlöst. Sa på skämt till David - men titta på den här fula "fjällkon" - så mycket vitt och en så bred bläs, hade man varit en uppfödare som rensade i kullarna och tog bort valpar så hade han varit den första att göra det med.... Förstås ett skämt, skulle väl aldrig i livet ta bort en fullt frisk valp! Ni må tro att jag har fått äta upp den meningen många gånger för den vita valpen var förstås Fritz (CH Barecho Fun For The Future)....

 
Fritz fyra veckor gammal...

 
C.I.E NORDCH SEV-02-08 NOV-04-06 FIV-05 KBHV-08 VWW-08 Barecho Fun For The Future "Fritz" (e. Whisborne Angus Og u. Barecho Pretty Picture) växte upp till den vackraste av de alla, i mina ögon   . Han blev BIR första gången när han var drygt 1 år, lite fler än 100 ESS var anmälda. Fritz blev för mig idealet för en springer exteriört - han var en otroligt bra blandning av kraft och elegans. Så välbyggd och med lätta, flytande rörelser. Tyvärr var han inte alls så medveten själv om sin skönhet som sin halvsyster Diva t.ex hade han inte hennes självklara utstrålning i ringen alla gånger. Dock hade han verkligen ett hjärta av guld   . Jag minns när jag ställde ut honom i Göteborg några veckor innan han fick sin första BIR-vinst. Anette (Kennel Trollängen) sa till mig att hon tyckte han såg fantastiskt fin ut och att han skulle vinna minst lika mycket som Caesar gjort! Jag bara skrattade och sa väl typ - knappast.... Tja, vem som fick rätt och vem som hade fel vet vi ju alla nu...   . Fritz fick totalt 50 BIR och 34 BIM (officiella resultat), alltså bästa hane 84 gånger - han slog Diva med två gånger. Fram tills nu när hans halvsysters dotter Clådan just fått 50 BIR har jag klassat honom som den mest vinstrika ESS i Sverige. Ja, man kan säkert räkna det på andra sätt - men såvitt jag vet finns ingen mer som har så många BIR på vår ras i modern tid. Flera BIS-placeringar fick han på SKK - dock lyckades han aldrig nå helt fram och bli BIS-1 på SKK. Säkert mycket beroende på att han fick lite "scen-skräck" ibland...

 
Fritz som veteran   . Att ta farväl av honom var det allra svåraste jag gjort nånsin. Jag har älskat/älskar alla mina hundar men Fritte var den som stått mig allra närmast. Jag saknar honom varje dag och jag vet att han väntar på mig vid regnbågsbron tills vi möts igen....   

  

 
En annan framgångsrik bror i kullen var SEU(u)CH NOUCH Barecho Face The Facts "Simson" (e. Whisborne Angus Og u. Barecho Pretty Picture). Han delägdes först av kennel Nobhill men flyttade sedemera till kennel Linmoor. Simson är far till en tik vid namn C.I.B FIUCH EECH LT & EE & LV& BALT VCH LTVW-10-12 Nobhill Pretty Piece Of Adamant "Julia". Julia är en av stamtikarna hos kennel Wildomars i Finland. Simson fick själv 5 BIR på utställning samt BIG-plac på SKK & NKK.

 
Tiken SEU(u)CH Barecho Front Page Story "Flora" (e. Whisborne Angus Og u. Barecho Pretty Picture) flyttade hem till Bodil som valp. Bodil var en av våra mest aktiva valpköpare som till stor del var med och bidrog till att vi blev Årets Uppfödare alla raser 2001 :-) Flora fick tre valpkullar hos oss.

 
En annan fin syster var SEU(u)CH Barecho Fantasy Picture "Queensey" (e. Whisborne Angus Og u. Barecho Pretty Picture). Hon bodde hemma hos Speedy (CH Barecho Zsa-Zsa Gabor) och fick sina cert till championatet, dock gick hon aldrig i avel.

 
Barecho Friend To Friend "Maya" (e. Whisborne Angus Og u. Barecho Pretty Picture) fick vi låna för att ta en kull på.

 
Tiken INTUCH FIUCH NOUCH FIV-03 Barecho Future Fashion "Fanny" (e. Whisborne Angus Og u. Barecho Pretty Picture) flyttade till Finland och blev där stamtik för kennel Brooktree.


 
Tiken DTCJ DTJCH LUXCH Barecho Gold Piece "Gail" (e. Melvery Mystery Maker u. Barecho Whatever It Takes) flyttade till Tyskland till kennel Vom Springer-Clan. Jag hade exporterat flera hundar före detta, men det var här någonstans jag märkte vilken otrolig genomslagskraft hemsidor har. Helt plötsligt kom det förfrågningar från alla möjliga och omöjliga länder. Lite smickrad blev jag förstås till en början, men jag har helt klart fått lära mig att det inte alltid är så bra som det låter och att alla potentiella valpköpare inte har rent mjöl i påsen... Nuförtiden försöker jag vara mer noga och ta reda på mer innan jag skickar någon valp eller vuxen. Jag var nog helt enkelt för godtrogen förut, men man lär så länge man lever....


 
SEU(u)CH Barecho Hasta La Vista "Hillevi" (e. Nimblewhit Hot Spot u. Barecho Three Times A Lady) såldes till kennel Hjortronlandet där hon fick två kullar. 


Hösten år 2000 kom nästa "käft-smäll". Jag tog hem fodervärdstiken Louise (Barecho Remember Me) för att ögonlysa henne inför parning. Ögonlysningar hade före detta inte varit något jag bekymrat mig för - nä, man gjorde det liksom bara för att det skulle bli gjort, det var aldrig något fel på ögonen... Men, så denna gång såg det inte bra ut. Veterinären kunde inte säga helt, men det kunde vara början på PRA.... Blev ju orolig förstås, Caesar som vi nu visste var anlagsbärare var morfar till Louise. Men på pappans sida fanns det ju inte vad vi visste då. Jag blev rekommenderad att beställa en tid för ERG-undersökning hos Kristina Narfström. Baxnade när jag hörde vad en sån undersökning kostade... Det här var ju som sagt många år sedan, men drygt 2000:- kostade det då om jag minns rätt. Lyckligtvis gick Springerklubben in och betalade detta då det såklart var av stort intresse för rasen om pappan till Louise var anlagsbärare eller inte. Jag lämnade Louise under tiden hon undersöktes, när jag kom tillbaka såg jag direkt att det inte sett bra ut - det syntes på minen på veterinären. Nej, det var inte bra - hon hade PRA och det skulle alltså visa sig då att hennes far som hade så många avkommor var anlagsbärare... Minns att veterinären frågade hur jag kände, om jag kände att detta kändes som en katastrof? Minns att jag svarade: - Nej, det här är ingen katastrof - oerhört trist, men det finns folk som får besked om att de är dödsjuka t.ex - det är vad man kan kalla katastrof... Pratade igenom lite med veterinär Narfström om detta och hon poängterade att man inte fick utesluta för många hundar i aveln då det säkerligen skulle ge andra problem. Men, självklart alla som vi vet är anlagsbärare och syskon till sjuk hund - de ska inte användas i avel. Och det har jag följt sedan dess....


Så var det dags för Malins tredje kull. Denna gång gick valet till Goldmoore's Good As Gold - en hane som jag tilltalades av mycket i typ, samt även hans syster Goldmoore's Miss Mary.

 
Här behöll vi tiken SEU(u)CH FIJV-01 Barecho I Did It Again "Penny" (e. Goldmoore's Good As Gold u. Barecho Pretty Picture). Hon var inte någon av de mest vinstrika barnen efter Malin - men hon var en mycket stor personlighet. Hon avgudade min son Henric och de var som "ler och långhalm". Fyra kullar fick hon hos oss.

 
Brodern SEU(u)CH Barecho In The Air "Porter" (e. Goldmoore's Good As Gold u. Barecho Pretty Picture) bodde till en början hos kennel Trollängen. Han blev far till 5-6 kullar samt blev BIR ett par gånger. Han blev dessutom BIS-1 på en SSRK-utställning.


 
Den svart/vita skönheten C.I.E CZGRANDCH PLCH PLJCH Barecho Just My Style "Jasmine" (e. Whisborne Inferno u. Barecho One In A Million) såldes när hon var ca 9-10 månader gammal till Kennel Darrem Canis i Tjeckien. Där fick hon flertalet valpkullar och i hennes allra sista kull fick vi tillbaka en son till henne - Baros (CH Night Wish Darrem Canis).


 

I början av 2000 lånade vi hem tiken SEU(u)CH NOUCH JEUW-99 Trollängens Piece By Piece "Sissel" (e. Trollängens Bullit u. Inu-Goya Custom Maid). Vi ställde ut henne under den våren och bokade sedan en valp efter henne.

 
Så sommaren 2001 kom Trollängens New Piece At Barecho "Siri" (e. Zelini's Bon-Bon u. Trollängens Piece By Piece) hem till oss. En mycket charmig fröken som var nästintill helbrun :-) Tyvärr hade hon D på sina höfter så det blev aldrig någon avel för henne...


Vi parade själva en tik med Sissels pappa Boris (CH Trollängens Bullit) den hösten - det var svart/vita tiken Cassie (Barecho Creme De La Creme) som var den tilltänkta mamman.

 
I den kullen behöll vi tiken Barecho Kisses Of Fire "Alice" (e. Trollängens Bullit u. Barecho Creme De La Creme). Hon fick två kullar hos oss.

 
En annan svart/vit tik i den kullen var SEVCH LP1 Barecho Keep In Mind "Klara" (e. Trollängens Bullit u. Barecho Creme De La Creme). Hon flyttade till kennel Mountjoy och fick där två kullar.

 
Fina, älskvärda Barecho Kisses For Sale "Elsa" (e. Trollängens Bullit u. Barecho Creme De La Creme) kom också från den kullen. Hon hade en mycket stor personlighet och fastän vi träffades väldigt sällan är jag helt säker på att hon kom ihåg mig och kände igen mig varje gång vi sågs   . Elsa fick en valpkull hos kennel Springdalens.


Utställningsåret 2001 avslutades på ett helt otroligt roligt sätt. Vi hade under året tävlat mycket framgångsrikt med våra uppfödargrupper. Som jag minns det var det flerhundsrabatt då vilket gjorde att vi hade råd att anmäla någon extra hund för att ha med i en grupp - den möjligheten finns ju sällan idag och för oss som inte har en enfärgad ras är det ju betydligt svårare.... Vi måste inte bara tänka på att de ska vara jämna i typ, storlek och pälsmängd - nej, vi måste också ta in att de ska vara så lika tecknade som möjligt.

Vi ledde årets uppfödare 2001 inför årets sista utställning vilket förstås var Stora Stockholm. Otroligt spännande var det först i rasen, men förstås ännu värre i stora ringen. Dock hade jag med mig Carro, Bodil och Christina där och vi var ett sammansvetsat gäng som visste vad som gällde. Ett vilt räknande av uppfödargrupper på uppsamlingsplatsen - och jag som är så dålig på matte skulle försöka räkna ut vilka som kunde gå om oss osv...

 
Nu skulle det visa sig att vi inte behövde oroa oss eftersom vi vann uppfödargruppsfinalen för den italienska domaren Marisa Brivio-Chellini!! Om man tittar på det här fotot i större format så ser man Carros tårar som rinner ner på Floras rygg - ja, herregud så glada vi var då!! Minns att Carro och jag sjöng "We are the champions" i bilen på väg till hotellet - ja, det var en känsla som var helt otrolig. Att vi fick uppleva det här tillsammans med våra fantastiska valpköpare också - det var ju det som gjorde det så speciellt. För inte klarar man av att ha uppfödargrupper på den här nivån utan engagerade valpköpare - det är ett som är säkert!

 
Tidningsurklipp från reportaget i Hundsport efter att vi vunnit Årets Uppfödare. Så stolta vi var när vi sprang in tillsammans med Flora & Malin och tog emot priset som bland annat bestod av en resecheck på 15.000:- De pengarna användes till en resa till Crufts några månader senare dit vi bjöd Carro & Bodil. Jag läser bland annat i reportaget vad David sa vad hans uppgift i kenneln....jo, det var "att göra allt det som Helene inte hinner eller redan gör"   ...


Fortsättning följer...

Av barecho - 8 november 2014 12:01

När så Goldie (Barecho Lots Of Love) skulle paras hade Malin (CH Barecho Pretty Picture) vuxit till sig och jag var ju mer än nöjd med henne - varför jag valde att para Goldie med hennes far, Rowntree Legal Alliance. Jag var nöjd med kullen, men de var lite annorlunda i typ än vad Malin och hennes syskon var. Mer åt det lite extrema, amerikanska hållet skulle jag säga.


Vi behöll tiken SEU(u)CH Barecho Whatever It Takes "Molly" (e. Rowntree Legal Alliance u. Barecho Lots Of Love), hon placerades hos en fodervärd och fick sedan en kull hos oss samt två kullar hos sin fodervärd. 

 
Systern Barecho Wish Me Luck At Eagnas "Peyton" (e. Rowntree Legal Alliance u. Barecho Lots Of Love) användes aldrig i avel, men hon var riktigt fin minns jag.


Då var det dags att para Ariel (CH Barecho One In A Million) första gången. Jag valde att para henne med den kraftfulla hanhunden Max (CH Nobhill Big Time Spender). Max var efter Scarlets syster och tidigare nämnda CH Sieger's Midnight Special. Ariel fick fem valpar, varav tre var dödfödda och en dog morgonen efter. Det här var också första kullen som föddes efter att David och jag blivit tillsammans, inte den bästa början kanske...

 
Kvar fanns då bara Barecho You're The One And Only "Oliver" (e. Nobhill Big Time Spender u. Barecho One In A Million). Varför de andra valparna dog vet vi inte - men vi fick rådet att behandla henne samt para om henne på nästa löp. Oliver var väldigt fin, men hade tyvärr underbett. Vad värre var, var det att han utvecklade ett inte alltför trevligt temperament med tiden... Han var väldigt osäker, och jag tyckte han var dålig överhuvudtaget på att tolka signaler både från hundar och människor. Som sagt gjorde vi om denna kombination (det var ju innan vi såg några tecken på dålig mentalitet hos Oliver) och i den kullen var det sju överlevande - varav ingen hade något märkligt beteende. Får en ju att fundera.... Är det så att valpar som växer upp som ensam-valpar får det svårare med kommunikation och blir osäkrare? Vi hade en till kull med bara en valp några år senare och även den visade sig ha ett märkligt sätt... Tja, man kan ju bara gissa sig till detta förstås, men jag tycker mig ha hört även från andra uppfödare att just valpar som växer upp utan syskon kan ha det jobbigare när de sedan ska ut i livet.


Sååå började det ju bli dags att para min drottning, Malin (CH Barecho Pretty Picture). Hon började närma sig fyra år och jag hade funderat och funderat, men kunde inte känna att nästan någon hanhund passade till henne, eller var värd henne snarare kanske...   . Så det var faktiskt David som till slut gav förslag på Julius (CH Barecho Follow The Leader). En hane som var efter vår egen Caesar (CH Barecho Ambitious Agent) och Malins mormor Julia (CH Nobhill Chance's Happiness). Jag hade ärligt talat inte tänkt på honom... Han hade aldrig gått i avel då och var 6,5 år gammal. Kullen skulle ge en inavelsprocent på 10,2 % - men det där var ju på den tiden när man inte tittade på sånt med lika stort intresse som idag... Hur viktig den procenten är går alltid att diskutera - men det kan vi ta någon annan gång. Jag diskuterade kombinationen med Monica och hon tyckte att det lät okej - så att så fick det bli! Men att få en så pass gammal hane att para var inte så lätt. Han hade ju alltid blivit fyad när han var för intresserad av tikar, vilket är helt naturligt förstås. Till slut fick vi till en parning iaf...

 
SEU(u)CH Nobhill Follow The Leader "Julius" (e. Barecho Ambitious Agent u. Nobhill Chance's Happiness). Här vinner han BIS-veteran på SKK Piteå 2001.


En vecka innan Malin beräknades valpa åkte jag till Norge för att para en annan tik. David var hemma med henne och de andra hundarna. Han var lite orolig, men jag sa att det absolut inte var några problem - inte skulle hon valpa så tidigt inte! Så fel jag hade.... Hon började bli orolig och febern gick ner innan jag hann hem så David var väldigt nervös... Dock kom det ingen valp innan jag väl var hemma igen - men de föddes 6 dagar tidigare än beräknat. Jag var förstås lite orolig att de skulle vara för små för att klara sig - men icke. Första valpen födde hon nästan vid första krystvärken - och minen på Malin då...  . Hon blev inte rädd som en del tikar kan bli, bara så otroligt förvånad över vad som låg där! Men, det tog henne bara någon minut så bestämde hos sig för att den var hennes och den skulle tas om hand på bästa sätt. Malin har verkligen varit en supermamma, alltid när man tittade till hennes valpar låg de helt perfekt uppradade. Aldrig smutsiga och nästan jämt mätta - hon var verkligen ett föredöme som mamma.

 
I denna kull föddes mina första svart/vit/tan-valpar. Här på fotot tiken Barecho Zest Of Life "Felicia" (e. Nobhill Follow The Leader u. Barecho Pretty Picture).

 

samt hanhunden Barecho Zharpdressed Man "Prince" (e. Nobhill Follow The Leader u. Barecho Pretty Picture). Prince blev riktigt gammal, jag tror närmare 15 år. Han var far till en valpkull hos kennel Larix.



En "Malin-kopia" fanns där också i kullen, NORDUCH Brovinnare 2002 Barecho Zsa-Zsa Gabor "Speedy" (e. Nobhill Follow The Leader u. Barecho Pretty Picture). Speedy såldes till en familj i Stockholm där dottern var en mycket skicklig juniorhandler - och de vann sedan otroligt mycket ihop - Christina och Speedy   . Speedy fick flertalet BIR och blev även BIS-placerad på SKK:s utställningar vid flera tillfällen. Tyvärr gick Speedy bort i cancer strax efter att hon fyllt 8 år...


Men såklart, den stora stjärnan i kullen var förstås Diva (CH Barecho Zuper Diva).... Döpt efter en travhäst och inte kunde vi veta då att det namnet skulle passa henne så otroligt väl. Diva såldes som liten valp till en familj men kom tillbaka till oss efter några veckor. Sedan var det inte tal om att hon skulle flytta igen.... Trodde jag!

 
Pappa Julius ägdes av Anna - och hon hade en lillasyster som hette Carro... Ja, resten vet ni väl.... Tack vare Diva fick jag en vän för livet, finaste Carro som jag har att tacka för så mycket   . Nej, Diva flyttade alltså hem till Carro så småningom - även om hon alltid när det var utställningar höll sig till mig. Kanske för att hon fick mer köttbullar av mig?   .


C.I.E NORDUCH PLCH WW-06 SEV-00-06 NOV-05 KBHV-08 VWW-08 Brovinnare 2002 Barecho Zuper Diva "Diva" (e. Nobhill Follow The Leader u. Barecho Pretty Picture).

 
Söt som socker, men en vilja av stål hade hon våran älskade Snuper-diva  !


Diva var en helt otrolig utställningshund - ja en sån som man alltid visste skulle prestera 100 %. Hon hade hur mycket ork och vilja som helst - brydde sig aldrig om saker runtomkring. I ringen var det bara hon, jag och köttbullarna i min fick som gällde   . Hon vann helt otroliga 46 BIR och 36 BIM (officiella resultat). Vilket alltså innebar att hon blev bästa tik hela 82 gånger (ni som läst hela historieberättelsen kanske minns att Caesar, hennes farfar, blev bästa hanhund 73 gånger så där fick hon allt slå honom   . En storvinnare kunde man verkligen kalla henne!


På det här fotot är Diva 10 år gammal - otroligt vacker fortfarande. Hon blev BIS-1 veteran på SKK hela 21 gånger!! Hur många det var på SSRK förlorade jag räkningen på... Diva blev tyvärr inte mycket till avelstik, hon fick tre kullar som resulterade i "hela" sex valpar - det var allt. Jag funderade en del på detta - kunde det bero på att hon var resultat av en kull med högre inavelsprocent än många andra kullar? Eller vad var det som gjorde att hon hade så svårt att bli dräktig? Som så många gånger förr fick vi inget svar på det. Dock löpte hon väldigt tätt - med bara 4-5 månaders mellanrum, hon luktade också rätt så starkt vid löp. Men hon hade inga bakterier när vi testade henne. Men när hon på ålderns höst började dricka mer och även kissa inne tog vi henne till veterinären igen för att ta flera tester. Det visade sig då att hon hade tendens till diabetes. Tusen tårar och tandagnisslan förstås... Men, veterinär Erik sa att det kan ibland ha med livmodern att göra. Livmodern opererades bort dagen efter vi var där och några veckor senare var alla prov okej - ingen diabetes utan det måste haft med hennes livmoder att göra. Efter det tror jag att det måste ha varit något "galet" med hennes livmoder hela tiden. Att det var det som gjorde att hon löpte så ofta samt hade så svårt att bli dräktig. Diva själv blev om möjligt ännu piggare efter operationen och till Carros stora "lycka" började även pälsen växa rejält då - något det varit lite sparsamt av tidigare år...

Tiken jag var och parade när Malin fick för sig att valpa var Diana (Barecho I Have The Inspiration). Hanhundsvalet denna gång gick till en norsk hane jag sett på några utställningar och som tilltalat mig. Han hette CH Monte-Gora's Cricri D'Amour och bakom honom låg mestadels "gamla" Inu-Goya hundar. När denna kull föddes kom det hane efter hane efter hane... Till slut kom det en tik och då kände jag mig lite nöjd iaf. Är ju inte så kul om kullen bara skulle bli hanhundar   . Så när valpningen var över, Diana var badad och låg nöjt med valparna gick jag ned på nedervåningen en kort stund. När jag sedan kommer upp ser jag att det ligger en död valp där! Vänder på den och konstaterar att det förstås är tiken..... Och då blir jag bara helt vansinnigt ledsen, besviken och arg, varför just den???? Springer nerför trappen grinandes och halvskrikandes, David möter upp och undrar vad det är frågan om? Jag skriker bara att tikvalpen är död, rusar förbi honom och springer in på toa där jag börjar slå i dörren medans jag grinar och skriker... Jaa, ingen kan påstå att jag är känslokall iaf, haha.... David han ställde sig och diskade han under tiden det tog för mitt utbrott gå över, sa inget - bara lät mig vara... Och det tog ju inte lång stund förrän jag tog mig samman, snöt mig - torkade tårarna och tänkte... tja, så farligt var det väl ändå inte? Så jag gick upp igen till Diana och valparna, räknade dem och konstaterade att det inte var något fel alls på tikvalpen som fötts... Den tiken jag hade hittat var en som fötts efter de andra och som var dödfödd - bara det att Diana hade tvättat den så noga så den såg ut att vara född samtidigt som de andra. Jaa, så kan det gå när man låter känslorna rusa iväg - lite mer balanserad har jag väl blivit med åren som tur är...

 
Här är alltså den enda tiken i den kullen; SEU(u)CH Barecho Angel Of Mine "Alva" (e. Monte-Gora's Cricri D'Amour u. Barecho I Have The Inspiration). Alva fick ju tyvärr leva lite i skuggan av Diva eftersom de var nästan lika gamla, hon fick då sina cert till championatet samt blev även BIR. Hos oss fick hon två kullar.
 
En av hennes bröder var SEU(u)CH SEVCH SEV-00 Barecho Attractive Looks "Albert". Han blev far till två kullar och var tämligen vinstrik i utställningsringen med sina otroligt lätta och fria rörelser. Flertalet BIR fick han, han blev dessutom BIM på Stora Stockholm år 2000 (Diva var BIR). Han lyckades också bli BIS-1 på två SSRK-utställningar.
 
En annan fin brorsa var SEU(u)CH NOUCH SEVCH Barecho As Time Goes By "Axel" (e. Monte-Gora's Cricri D'Amour u. Barecho I Have The Inspiration). Han fick 5 Cert på utställning samt var mycket framgångsrik på viltspårprov.

 
Svart/vita SEU(u)CH SEVCH Barecho Ace Of Spades "Anton"(e. Monte-Gora's Cricri D'Amour u. Barecho I Have The Inspiration) fick även han flera Cert & Cacib på utställning. Han var far till tre kullar.


Caesars allra sista kull föddes i september 1998 - mor till valparna var Saga (CH Barecho Sounds Like A Melody). Det blev bara två valpar i kullen vilket väl inte var så märkligt med tanke på Caesars ålder.

 
Bättre sent än aldrig brukar man ju säga... Och hanhunden i kullen; Barecho Black Is Black "Benny" (e. Barecho Ambitious Agent u. Barecho Sounds Like A Melody) bodde här i Årsunda i hela sitt liv. Jag träffade honom då och då - han var väl lite liten egentligen i storlek, men väldigt välbyggd. Så när han var 11 år började tanken gro hos mig att jag kanske skulle försöka använda honom - jag menar, han var det sista jag hade kvar efter Caesar... Så ett spermatest gjordes - och jodå, nog simmade det på bra där allt   . Han var varken HD-röntgad eller ögonlyst, så det måste göras och det med hur bra resultat som helst, A på höfterna och inte en anmärkning på ögonen! Att han varit superfrisk i hela sitt liv vägde förstås in i beslutet att använda honom   . Så han blev alltså pappa för första och enda gången när han var nästan 12 år!


Nu kommer vi till den kullen där vi gjorde om samma kombination, den kullen som resulterade i bara en valp ett drygt halvår tidigare. Denna gång fick Ariel 11 valpar, men endast 7 överlevde. De andra valparna dog efter några dygn - till synes friska när de föddes, men något var uppenbarligen fel.

 
Tiken Barecho Creme De La Creme "Cassie" (e. Nobhill Big Time Spender u. Barecho One In A Million) var den som vi behöll för framtida avel. En kull fick hos oss.


Vi köpte in en hanhund från kennel Nobhill i början av 1999.

 
Nobhill Talk About Success "Colin" (e. Adamant's Superman u. Adamant's Sound Of Success). Så värst mycket succé blev det väl inte, men så är det med valpar. De kan se hur lovande ut som helst - och som här efter två otroligt fina och vinstrika föräldrar, men ändå blir det inte som man tänkt sig och hoppats. Colin var dessutom den mest åksjuka hund vi nånsin haft - bara han såg en bil på håll började han dregla... Stackarn   . Så han blev omplacerad till en familj i Gävle där han fick leva ett lugnt familjeliv istället.


I början av 1999 fick jag tidningen Hundsport Special där samtliga registreringar, officiella hälsoresultat mm fanns med. Gissa om jag blev alldeles kall inombords när jag läste att det var en hund från oss som stod som diagnostiserad med PRA!! Och den var efter Caesar och Scarlet.... Jag visst ju förstås om ögonsjukdomen PRA och dess arvsgång, och förstod ju då att både Caesar och Scarlet var anlagsbärare... Och de som jag byggt mycket av min uppfödning på. Det var verkligen inte roligt och som en uppfödarkollega sa till mig: - Din uppfödning har ju varit som en askungesaga - och så nu faller allt.... Men efter att även här sjunkit till botten, undrat över hur man går vidare så tog jag reda på mer fakta. Lyssnade på expertisen istället för "gemene man" som visste förstås ALLT. Självklart uteslöts den hunden, samt Caesar och Scarlet från all framtida avel - men även den sjuka hundens syskon. Sedan gäller det ju att använda hjärnan i fortsatta kombinationer - för visst kan man avla sig bort från det till stor del. På den här tiden fanns inget DNA-test, idag har vi ett test för en av varianterna av PRA - nämligen Cord1. Efter att ha studerat massor av stamtavlor känner jag mig rätt så säker på att det var just den varianten (Cord1) som Scarlet var anlagsbärare av och att faktiskt Caesar förmodligen var bärare av båda sorterna.... Jag vet att de allra flesta uppfödare av vår ras säger att Cord1 inte är något att bry sig om, att det är en form av PRA som är helt ofarlig osv. Var och en blir salig på sin tro som det heter och så länge vi tror en massa och vet väldigt lite kommer vi att fortsätta på den banan skulle jag tro. Jag har alltid minst en hund testat fri i mina kombinationer, för att undvika sjuka hundar. Jag bryr mig inte det minsta ifall andra uppfödare gör så eller inte, jag gör det för att skydda mig själv och de hundar vi föder upp. Punkt.

Nåja, jag lärde mig iaf väldigt mycket av detta - och just då det att ingen hund är fri från alla sjuka gener. Om vi däremot försöker ta reda på så mycket som möjligt om våra avelsdjur, är ärliga mot varandra som hanhundsägare och uppfödare samt inte utesluter så många hundar i aveln utan istället undviker att dubbla på "samma" dåliga gener - ja, då tror jag vi kan komma vidare och få friskare och bättre springers i framtiden.


När Tova (Barecho Three Times A Lady) skulle paras första gången valde vi den snygga engelska importen Melvin (CH Melverly Mystery Maker) som far till den kullen.

 
Tiken Barecho Drop Dead Beautiful "Meja" (e. Melverly Mystery Maker u. Barecho Three Times A Lady) placerade vi ut till en fodervärd. Hon fick en kull hos oss och en kull hos sin fodervärd, under kennelnamnet Gore-Tex.

 
Systern Barecho Dark Lady "Agnes" (e. Melverly Mystery Maker u. Barecho Three Times A Lady), ung på detta foto, blev mor till fyra valpkullar hos kennel Key To Success.


I slutet av 1999 föddes den andra och sista kullen efter Saga. Vi parade henne med egenuppfödda Harry (CH Barecho Royal Showcase). Hela 10 valpar blev det i den kullen.

 
SEU(u)CH Barecho Enough Is Enough "Eddie" (e. Barecho Royal Showcase u. Barecho Sounds Like A Melody) hade vi kvar hos oss ett tag innan han flyttade hem till Alva. Han fick 3 Cert och blev även BIM.

 
LP1 Barecho Eye Catching "Elvira" (e. Barecho Royal Showcase u. Barecho Sounds Like A Melody) hade inte bara framgångar inom lydnaden utan fick även Cert och blev BIR samt BIS-plac på SSRK under engelska domaren Ellen Dobson. Obs, hon är inte svart/vit utan bara väldigt mörkt leverfärgad och vit!


Nästa kull att skriva om är den som innehöll bland annat den legendariska CH Barecho Fun For The Future "Fritz" - så fortsättningen följer...


Av barecho - 6 november 2014 18:55

I början av 1995 föddes Barbies (CH Barecho Everlasting Elegance) första kull. Hon var då parad med danske CH Sieger's Midnight Special "Lasse". Lasse var väldigt välbyggd och jag hade dessutom nöjet att få ha honom hos mig ett tag i samband med parningen och han gjorde verkligen ett trevligt intryck   .

NORDUCH Sieger's Midnight Special "Lasse" (e. Whisborne Devil In Disquise u. Nobhill Sheza Love Story). Jag är inte helt säker, men jag tror att Lasse även blev Jaktchampion - dock vet jag att han hade meriter från jaktprov åtminstone.


Vi behöll en tik i kullen, hon parades två gånger men bar aldrig kullen hela tiden ut. Hon fick någon form av "missfall" i 5-6:e veckan och det hände båda gångerna. En otroligt trist upplevelse för oss allihopa - inte minst för stackars Irma   . Varför detta skedde fick vi aldrig någon förklaring till, men vi vågade aldrig para om henne.
 
Barecho Quite A Piece Of Art "Irma" (e. Sieger's Midnight Special u. Barecho Everlasting Elegance) 


En av de som gick vidare i avel från denna kull var brorsan Skiffer:
 
SEUCH Barecho Question Of Art "Skiffer" (e. Sieger's Midnight Special u. Barecho Everlasting Elegance). Han lyckades inte bara att få tre Cert på utställning utan fick även 2 x 2:a pris i Elitklass på jaktprov - så hans championat var inget "parenteschampionat" bara    .  Han var sedan far till två kullar.

 
En annan framgångsrik bror från den kullen var NOUCH SEU(u)CH Barecho Quick To Use "Joker" (e. Sieger's Midnight Special u. Barecho Everlasting Elegance). Han fick flertalet BIR på utställning och även han hade pris på jaktprov, ett 1:a pris med HP i Nybörjarklass.

 
Systern Barecho Queen Of Darkness "Cindy" (e. Sieger's Midnight Special u. Barecho Everlasting Elegance) fick en kull valpar hos kennel Pirandas, men tyvärr gick hon bort i alltför unga år i någon fästingrelaterad sjukdom.


När vi skulle ta sista kullen på Maddie (Windsongs Mata  Hari) gick valet till den legendariska storvinnaren CH Whisborne Devil In Disquise "Carsten". Han har gjort otroligt mycket för aveln här i Skandinavien - ja, jag tycker han förändrade typen helt och hållet och nästan oavsett vilka tikar han parade så såg man direkt att det var en Carsten-avkomma. Han var ju av en lite annorlunda typ än jag haft tiden före, just med de amerikanska linjerna. Men när jag såg Carsten imponerades jag stort och jag hade väl också lärt mig mer om vad som verkligen stod i rasstandarden och tyckte mig kunna se att han stämde in där i mångt och mycket! Tyvärr var det just i denna kull som hans första PRA-fall kom... och det var alltså då det visade sig att han var anlagsbärare till PRA - otroligt tråkigt och förstås också oroande för rasen eftersom han hade så många avkommor. Dock måste jag säga att jag tycker allt positivt han har gjort för rasen väger upp att han också var anlagsbärare till PRA. Missförstå mig rätt nu.... Självklart tycker jag inte det är bra att han var anlagsbärare, det har ju gjort att vi har väldigt många hundar med bärare i stamtavlorna på Skandinaviska hundar idag. Dock anser jag - och det står jag för, att det på sätt och vis var bra att vi inte visste det då. Om inte Carsten hade använts i avel tror jag vi hade varit väldigt långt ifrån den kvalitet vi har vant oss vid att ESS har i Skandinavien. Ingen hund är 100 % genetiskt fri från "dåliga" gener. Nej, konsten är förstås att inte kombinera sjuka gener med andra sjuka gener.... Lättare sagt än gjort förstås, men ingen har sagt att det skulle vara enkelt att föda upp hundar...

 
INTUCH NORDUCH WW-94 KBHV-94-95 Whisborne Devil In Disquise "Carsten" (e. Inu-Goya Summer Blues u. Melverly Uptown Girl)


 

Vi behöll en tik själv i den kullen - Barecho Remember Me "Louise" (e. Whisborne Devil In Disquise u. Windsongs Mata Hari). Hon fick två kullar hos kennel Eagnas - men ingen kull hos oss eftersom hon utvecklade PRA när hon var 5 år gammal... Mer om det sen.

 
Stjärnan i kullen var NOUCH SEU(u)CH Barecho Royal Showcase "Harry" (e. Whisborne Devil In Disquise u. Windsongs Mata Hari). Han bodde hos kennel Teasel's och fick en kull där, en hos oss och två hos kennel High Score. Han fick 10 x Cert och 4 x BIR samt blev även BIS på SSRK. En otroligt härlig hane som tyvärr gick bort strax efter en husbrand i hemmet....

 
Tiken Barecho Reminds Me Of You "Carmen" (e. Whisborne Devil In Disquise u. Windsongs Mata Hari) flyttade till kennel Windsong där hon fick två kullar.


I Scarlets sista kull hade vi en tik kvar hos oss ett tag innan hon flyttade till grannarna.
 
SEU(u)CH Barecho Sounds Like A Melody "Saga" (e. Barecho Just A Dancin' Junior u. Nobhill Scarlet O'Hara). Saga blev BIR på utställning och fick två kullar hos oss.


 
SEU(u)CH Barecho Tell The World "Tarzan" (e. Barecho Ambitious Agent u. Barecho Hold On To Your Heart). Tarzan var en riktigt fin hane som jag kan ångra att det aldrig blev av att jag använde i avel. Han blev BIR på utställning samt fick även pris på viltspårprov.

 
Vi behöll denna syster hemma, SEU(u)CH Barecho Three Times A Lady "Tova" (e. Barecho Ambitious Agent u. Barecho Hold On To Your Heart). När Tova var ca 6 månader gammal var hon och de andra hundarna ute på gården och lekte. Vi hade en släpvagn ståendes på gården och vad vi tror är att hon sprang in i den under leken och sedan klämdes fast vid dragkulan av en annan hund. I alla fall så var hon helt blockhalt på ett bakben - det fanns inte möjligheter i världen att hon skulle kunna sätta ner tassen och gå på benet. Ilfart till veterinären förstås där det konstaterades att hennes knä var krossat, just vid tillväxtzonen. De gav oss inte mycket hopp - men när jag satt där med den lilla valpen i knä som hade så ont, så ont så kunde jag inte förmå mig att säga vi inte ens skulle försöka... Såklart skulle vi göra det så till Strömsholm for vi och där opererades hon, knäet spikades ihop på något sätt och ja, de sa att det var ungefär 50 % chans att det skulle fungera. Dock skulle hon hållas i stillhet.... Inte så lätt med en så liten valp och ihop med alla andra hundar. Så därför fick Tova flyttade till en jättehärlig familj i Sandviken under tiden knäet skulle läka. För en gångs skull var marginalerna på vår sida och hennes knä läkte ihop fint! Men inte hade jag hjärta att ta hem henne från familjen efteråt... hon fick självklart stanna kvar där. Vi tog två valpkullar efter henne i vårt kennelnamn.


När så Barbie skulle ha sin sista kull hos oss valde vi den mycket vinstrika hanen CH Rowntree Magic Touch till henne. En kombination som vi kände var mycket lovande inte bara exteriört utan även arbetsmässigt. Båda föräldrarna hade pris i Elitklass på jaktprov samt flera BIR och BIG/BIS-placeringar. Jag minns att jag i annonsen i Apportören skrev att valpar väntades efter två av Sveriges mest vinstrika Dual Purpose-springers. Och jaaaa, det hann väl inte gå mer än någon timme efter att tidningen Apportören kommit ut i brevlådorna så blev jag uppringd av en mycket arg dam. Hur kunde jag bara skriva något sådant? Vad var det för hundar och jag hade väl ingen dual purpose hund??? Jag förklarade vilka hundarna var och vilka meriter de hade - men njaaa, det gick nog inte helt in hos den mycket arga kvinnan som ringde. Tja, jag var ju rätt så luttrad vid det här laget vad det gällde påhopp och annat så jag kunde inte annat än skratta åt det...

 
Tiken SEAgCH SEAg(hopp)CH LP1 Barecho U'Got That Somethin' "Amanda" (e. Rowntree Magic Touch u. Barecho Everlasting Elegance) var mycket framgångsrik inom Agility. Vi provade att para henne, men si det hade inte Amanda lust med alls - och när en tik är så emot att paras, ja då är det nog så att de ska slippa så några valpar blev det tyvärr aldrig efter henne.


Kullen vi hade därefter blev tyvärr inte så bra i temperamentet som vi hade önskat. Så är det ibland - även fastän man har de bästa intentionerna så lyckas det inte alltid. Ingen gick därför vidare i avel här - dock hade vi en hanhund kvar ett tag hos oss:
 
Barecho View To A Success "Viking" (e. Inu-Goya Academy Award u. Barecho I Have The Inspiration). Han fick ett par Cert på utställning.


Fortsättning följer...


Av barecho - 5 november 2014 18:58

Så var det äntligen dags för mig att ha den första kullen efter vår egen Caesar (CH Barecho Ambitious Agent). Redan när jag fick hem Scarlet (Nobhill Scarlet O'Hara) kände jag att det här var en kombination jag verkligen ville göra och som jag trodde stenhårt på! Kullen blev bra - men kanske inte riktigt så bra som jag hade hoppats på. Tiken vi behöll själv var Diana - se nedan.
 
Barecho I Have The Inspiration "Diana" (e. Barecho Ambitious Agent u. Nobhill Scarlet O'Hara) var väl ihopkommen, men lite liten och oansenlig. Hon fick aldrig direkt någon päls att tala om under magen - ett par CK fick hon men inget mer. Hon blev dock mamma till två kullar hos oss och hennes valpar fick bättre exteriör än vad hon själv hade. Vi hade kullsystern Barecho Isn't She Impressive "Tina" kvar och valde mellan dem ganska så länge. Diana och Tina var väldigt lika varandra, men jag minns att jag till slut valde Diana på grund av att hon hade en bättre skulderplacering än Tina. Tina fick tre kullar hos en mindre kennel som heter Hallavaras.

 
Den som nog egentligen var bäst i kullen tror jag var NOUCH Barecho It's A Piece Of An Illusion "Whitney" (e. Barecho Ambitious Agent u. Nobhill Scarlet O'Hara). Whitney såldes till kennel Teasel's där hon fick tre kullar.


Året var nu 1992 och det var nu vi gjorde om samma kombination igen, vi parade alltså Tracey och Swayze med varandra igen. Denna kull blev också bra - men av en helt annan typ än första gången vi gjorde kombinationen. Denna gång blev avkommorna mer extrema och mer lik som amerikanska far.

 

Den mest vinstrika i den kullen var Barecho Just A Dancin' Junior "Clintan" (e. Jester's Dancin' Dirty u. Nobhill Pleasure Is Mine). Han bodde hos kennel Gore-Tex och han var far till två valpkullar hos oss, ett par kullar hos kennel Hammersmith's en och kull hos kennel Hollivera's. Clintan fick själv 5 CERT på utställning samt att han blev BIR i Norge på Norsk Spaniel klub's utställning.


I Pamelas (Barecho Artful Attraction) sista kull var Hammersmith's Newest Fashion far. Han var halvbror till vår Scarlet (Nobhill Scarlet O'Hara).

 
Vi behöll själva tiken Barecho Lots Of Love "Goldie" (e. Hammersmith's Newest Fashion u. Barecho Artful Attraction). Hon fick en kull hos oss, på utställning lyckades hon få 2 Cert samt bli BIM.


Den sista kullen som föddes med min ex-man Pelle som delägare var Maddies (Windsongs Mata Hari) första kull. Endast en tik föddes här, Peggy, och hon placerades hos en fodervärd.

 
Barecho Nothin' Compares To You "Peggy" (e. Barecho Just A Dancin' Junior u. Windsongs Mata Hari). Peggy fick 2 CERT på utställning samt ett BIM och var mor till en valpkull hos oss. Men, utöver det fick hon också ett andra pris på Jaktprov. Det här var ju på den tiden när många faktiskt jakttränade sina springers - och då menar jag springers av den "vanliga" typen, inte jaktspringers. Vi har aldrig jagat med några av våra egna - dock hade vi rapphöns ett tag som vi tränade dom på. Varför så få gör det idag kan man bara spekulera om. Men, jag tror att något som bidrog till det var att kopplingen till championatet försvann. Förut var det lockande att få ett andra pris i Öppen klass på jaktprov för att kunna få dem till champions - det behövs ju inte idag. Visserligen blir de "bara" parenteschampion utan jaktmerit - men det tror jag har mindre betydelse. En annan anledning är säkert också att jaktspringern fått ett starkare fäste i landet. Inget fel i det i sig, jag tycker man ska få ha de hundar man vill - synd bara om det inkräktat på att våra "vanliga" springers inte längre startar på jaktprov eller tränas med. Jag kallar dem vanliga springers och jaktspringers här - finns kanske någon som tycker det är olämpligt, men jag tror alla förstår vad jag menar när jag använder de orden...


När jag som nyskild och ensamstående mamma till två småbarn skulle para Fanny (Barecho First Class Flair) var valet enkelt, det fick bli min egna Caesar den här gången. Såklart inte så man ska tänka - men ibland är det faktiskt så att livet kommer emellan ens avelsplanering också, inget fel med det. Man kan säkert säga lite snusförnuftigt att då borde jag inte ha tagit någon kull, men nu var det så att jag faktiskt ville ha valpar. Valpar är ju något som alltid får en glad och något i alla fall jag mår väldigt bra av   . Så valpar blev det - hela 10 stycken  . Och trots att det här kanske egentligen inte var helt en parning jag planerat skulle det visa sig denna gång att det blev väldigt lyckat!

 
NORDUCH Barecho Once In A Lifetime "Aladdin" (e. Barecho Ambitious Agent u. Barecho First Class Flair) är nog den mest meriterade avkomman till Caesar. Förutom 9 Cert & 6 BIR på utställning samt BIG-1 på FKK fick han även 2 x 1:a pris i Elitklass på Jaktprov. Han var alltså snubblande nära att även bli Svensk Jaktchampion! Jag har haft nöjet att få se alla mina hundar jag har fött upp som startat på jaktprov in action på prov. Oerhört lärorikt har det varit och något jag bär med mig än - får mig att tänka på att en springer aldrig får bli för tung och grov, samt att intensiteten hos dem måste finnas för att kunna ha en chans att bli en bra jakthund. Aladdin bodde på kennel Eagnas och han fick några kullar efter sig, dock hade jag aldrig någon själv med honom som far.

 
Däremot fick vi möjlighet att köpa tillbaka den mycket vackra tiken SEU(u)CH Barecho One In A Million "Ariel" (e. Barecho Ambitious Agent u. Barecho First Class Flair) när hon var knappt fyra år gammal. Ariel var väldigt lik sin pappa, både i sitt sätt och även hennes exteriör. Hos oss fick hon tre kullar, första kullen bestod av bara en valp och därför gjorde jag om den kombinationen en gång till.


Så kommer vi då fram till kullen där den allra viktigaste hunden för kennel Barecho föddes - nämligen Malin (CH Barecho Pretty Picture). Det kan inte nog poängteras hur stor betydelse hon har haft för oss - och även för andra uppfödare. När den kullen planerades var jag helt säker på att det var Chagall (Rowntree Legal Alliance) som var den jag ville para Scarlet med. De kompletterade varandra bra och Chagall hade också en syster som var en av de vackraste svart/vita springers jag nånsin sett - Rowntree Lilac Time.

 
På fotot är Malins far Rowntree Legal Alliance och Malins mormor CH Nobhill Chance's Happiness. Domare var Frank Kane och fotot togs bara några veckor innan Malin föddes själv.



Kullen i sig var inte speciellt jämn - Malin skiljde sig åt från de andra, inte bara för att hon var den enda brun/vita - utan hon var av en helt annan typ.

Malin föddes alltså 1994, under en tid som var väldigt jobbig för mig. Jag hade förlorat min mormor, min farfar och min allra käraste farmor    under åren 1993-1994. Mina föräldrar hade skilt sig, jag hade skilt mig, men det absolut värsta av allt var att jag förlorade min älskade, älskade Pamela   . Hon rymde när hon var hos en hundvakt och blev ihjälkörd av tåget - en sån tragedi för mig att jag knappt kunde ta in det. Pamela hade ju varit min tröst efter att jag förlorat hennes mor endast 2,5 år gammal - att jag nu också skulle mista Pamela alldeles för tidigt, det gick bara inte. Näe, livet är fanimej inte rättvist.... Den som tror att det bara är en dans på rosor att vara hunduppfödare och att allt ser ut att vara så enkelt  - den är rejält fel ute. Nej, alla vi som orkat föda upp under många år har drabbats av tragedier av olika slag - vissa uppfödare lägger av och orkar inte mer. Något som jag har full respekt för - men kärleken till hundarna och till det som blivit mitt liv till stor del övervägde till slut ändå. Men, än idag gråter jag över både Debbie och Pamela - det är alltid tungt när det är dags att ta farväl av en älskad fyrbent vän - men i så här unga år, nä - det är svårt att acceptera.

 
Malin - våran drotting forever   .

Så ibland har jag fått känslan av att Malin kom till mig när jag som bäst behövde det - för att visa att jag inte skulle ge upp. Inte för att jag tror så mycket på högre makter - men det var den känslan jag fick då, när jag hade den lilla brun/vita valpen på min arm när jag låg i soffan och grät över alla sorger jag drabbats av.

 
SEU(u)CH NOUCH SEVCH SEV-99 Barecho Pretty Picture "Malin" (e. Rowntree Legal Alliance u. Nobhill Scarlet O'Hara). Själv hade hon stora framgångar i utställningsringer - hon blev BIR 17 ggr och hade flera BIS-placeringar på SKK - 1999 slutade hon som 8:a Årets hund alla raser! Men, det var ändå som avelstik hon var enastående - hon fick "bara" fyra kullar hos oss. Jag har aldrig tagit fler än fyra kullar på någon tik - jag tycker de ska få leva ett bra liv också och inte bli "utslitna" på att vara mamma för mycket. Många som frågade om jag inte kunde tänka om - som ville ha en valp efter henne, men ni som känner mig vet att det ska mycket till innan jag ändrar mig om en sån sak! Så någon mer kull efter henne blev det inte... Trots att hon var mor till storvinnare som CH Barecho Fun For The Future, CH Barecho Zuper Diva och CH Barecho One Vision - men mer om de kullarna längre fram....


Fortsättning följer för de som orkar läsa mer....




Av barecho - 4 november 2014 20:43

 
Fotot på Scarlet är från SKK:s utställning i Boden där hon blev BIS-5 valp. Vem tanten är som visar henne? Joo, det är Helene från framtiden - 65 år gammal...  .
Ja, Scarlet var av en lite annorlunda typ än mina andra hundar, lite kompaktare och kortare i sina linjer. Hon var ingen stjärna i utställningsringen, men hon var en mycket stor personlighet. Otroligt charmig - men också en rymmare och väldigt envis.... Scarlet var i minsta laget, jag minns inte om vi någonsin mätte henne. Jag skulle dock gissa att hon var 46-47 cm bara. Hon var väldigt kort i kroppen, en fantastisk bröstkorg och front hade hon och rejäl benstomme. Mörk leverbrun färg och hon hade dessutom en väldigt mörk, bra ögonfärg. Det är henne jag har att tacka för de mörka ögon vi har idag, det känner jag mig övertygad om. Fronterna var på den här tiden riktigt dåliga på rasen - det var både korta & raka  överarmar och helt obefintliga förbröst. Just med Scarlet fick vi in mycket bättre fronter, något som jag tror vi kan tacka hennes amerikanska far för. Även om hon inte vann några storvinster i ringen (hon fick dock ett Cert & blev BIR) så var hon en väldigt bra avelstik - hon är nämligen mor till den tik som ligger bakom en stor del av dagens vinnare i ringarna, nämligen CH Barecho Pretty Picture "Malin". Scarlet fick tre kullar hos oss och en kull hos kennel Nobhill.


I början av 90-talet föddes nästa kull efter CH Jester's Dancin' Dirty "Swayze" - nu efter vår tik Nobhill Pleasure Is Mine "Tracey". Det här var en mycket lyckad kombination och det var just denna vi valde att göra om något år senare.


I den här kullen föddes bland annat den svart/vita tiken CH Barecho Dark'n Dashing "Donna". Hon blev stamtik hos kennel Teasel's utanför Umeå. Donna blev NOUCH (det här var ju fortfarande på den tiden när jaktmerit krävdes för ett svenskt championat). Hon fick 4 BIR på utställning och blev mor till två kullar hos kennel Teasel's.

 
Vi behöll den brun/vita tiken Barecho Daugther Of My Dreams "Norma" själva hos en fodervärd. Tyvärr fick hon HD-grad 1 varför hon aldrig användes i avel.

 
En annan fin tik i den kullen var Barecho Double Destiny "Chanel".


Nästa kull hos oss blev efter Barecho Artful Attraction "Pamela" och även här var Swayze pappa. Endast tre tikar föddes i den kullen.... men såna otroliga tikar det var!

 
Den allra mest kända är tiken INTUCH SEUCH NOUCH Barecho Everlasting Elegance "Barbie" (e. Jester's Dancin' Dirty u. Barecho Artful Attraction). Även hon placerades ut till en fodervärd, Erika, som inte bara hjälpte till att ställa ut våra hundar utan även jakttränade Barbie. Ingen av dem hade någon form av erfarenhet av jakt och ändå lyckades de ta flera pris på jaktprov, till och med ett 1:a pris i Elitklass!! Förutom det hade Barbie även flertalet BIR och även BIG-placering på SKK - det här var verkligen Dual Purpose på hög nivå   . Barbie fick två kullar hos oss och två kullar hos sin fodervärd, under kennelnamnet Gore-Tex.


Barbies båda systrar utmärkte sig också inom "arbets-området". Tiken Barecho Electric Evening "Mandy" jagades det älg med samt att hon var mycket framgångsrik på viltspår. Systern Barecho Exclusive Ebony "Winnie" gick det istället väldigt bra för på Agility-banan.


Som jag skrev i tidigare inlägget hade vi sån tur att vi fick låna tiken CH Nobhill Sheza Love Story "Jenna" för en kull - och tja, när vi ändå höll på så fick även Swayze bli far till denna kull. Det är verkligen ett lyckokast när man får chansen att låna en tik från en annan uppfödare - jag tror vi skulle få en helt annan bredd på rasen om vi lånade tikar av varandra. Nu förstår jag ju att det inte är möjligt - man vill ju ha sina älsklingar hemma och ha kullarna själva. Men jag tror att de bra tikarna skulle utnyttjas ibland bättre om man var lite mer "open-minded". För som uppfödare får man förstås en favorit-typ, inget fel i det - men kanske skulle det bli lite mer mångfald på det sättet. Jag inser ju som sagt att det inte är genomförbart - men bara en tanke hos en "gammal" uppfödare som går omkring och funderar över hur rasen skulle kunna få en bättre bredd än vi har idag...

 
Barecho Fame And Fortune "Freddy" (e. Jester's Dancin' Dirty u. Nobhill Sheza Love Story) behöll vi själva i denna kull. Han fick 8 cert från junior- och unghundsklass, men lyckades aldrig få sitt sista cert i Öppen klass. Ett gyllene exempel på en hund som var för tidigt färdig... Han blev far till några kullar, men gjorde väl ingen större sak för aveln i det stora hela.
 
Systern Barecho First Class Flair "Fanny" (e. Jester's Dancin' Dirty u. Nobhill Sheza Love Story) fick en valpkull hos oss. Far till den var vår egen CH Barecho Ambitious Agent "Caesar". I den kullen köpte vi sedemera tillbaka tiken Barecho One In A Million "Ariel" som är mormor till CH Night Wish Darrem Canis "Baros".


Caesar parade en väldigt vacker tik hos kennel Windsongs - nämligen Windsongs Tilly's Pearl. Vi tog en parningsvalp i den kullen - Windsongs Mata Hari "Maddie".
   
Windsongs Mata Hari (e. Barecho Ambitious Agent u. Windsongs Tilly's Pearl)
Det högra fotot är från när Maddie blev BIS-valp på SKK:s utställning i Jönköping. Maddie hade ett lite för smalt huvud och hon kunde haft mer vinklar i bakstället. Däremot hade hon en otroligt bra skulderplacering som gav henne en mycket fin halsansättning - något som jag tycker gör nästan "halva" hunden idag. Sitter skuldran fel - jaaa då ser inte hunden balanserad ut i mina ögon. Maddie fick två kullar hos oss.

I nästa kull som blev Pamelas andra kull var det en annan amerikansk import som var far, nämligen CH Jester's Spotlight som bodde hos Kennel Lelica's. I den kullen hade vi oturen igen att den tik vi behållit med tankar på vidare avel fick HD.

Den tiken var Barecho Genuine Gold "Humlan" (e. Jester's Spotlight u. Barecho Artful Attraction). På fotot har Humlan just blivit BIS-valp på SSRK:s utställning i Skokloster 1992. Domare ser ut att vara välkände Mr John Thirlwell från England.


 
Tiken Barecho Hold On To Your Heart "Isa" (e. Nobhill Sneak Preview u. Barecho Belle Of The Ball) fick en kull hos oss. Hennes far var alltså en kullbror till vår egen Scarlet. En av Isas systrar Barecho Hazy Heaven "Bella" blev stamtik hos Kennel Qvarnhill där hon blev mor till två kullar.

Fortsättning följer inom kort....


 

Presentation

Fråga mig

35 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3 4 5 6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26 27
28
29
30
<<< November 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästbok


Skapa flashcards