Ja så är det, bångstyriga och lite smått besvärliga människor behövs om något ska kunna utvecklas och förändras. Det är lätt att tänka att om alla bara följde alla regler så skulle allt fungera smidigt - och det kanske det skulle göra, men saker och ting skulle då aldrig kunna bli bättre än vad det är just nu heller. 

Man kan tänka sig att de kvinnor som arbetade oerhört hårt för kvinnornas rättigheter ansågs som besvärliga och bångstyriga. Likaså de som såg till att barnaga förbjöds - idag tycker man det låter helt sjukt att nån överhuvudtaget kan ha tyckt våld mot barn skulle vara okej, men det är inte mer än drygt 40 år sedan det förbjöds. Men jag kan tänka mig att de som förespråkade att denna lag skulle genomföras ansågs besvärliga av många människor.

Vilka är det då som vi anser som besvärliga och bångstyriga och är det samma sak? Ja jag tycker nog att bångstyriga männsikor många gånger anses som besvärliga också. Jag tycker mig ofta se också att om man inte följer "normen" i samhället så anses man vara lite smått besvärlig. Om man som barn t.ex inte gillar att vara utomhus så ska man lära sig det (dvs. tvingas). För alla barn gillar väl innerst inne att vara utomhus och leka, eller? Besvärliga barn som inte förstår sitt eget bästa! Om man inte gillar att umgås med människor anses man osocial och besvärlig - för nog borde väl alla tycka det är trevligt att vara med andra? Om man är åt det introverta hållet anses man lite smått skum, för alla ska väl skratta och älska att synas, eller? 

Man kan förstås vara bångstyrig och besvärlig genom att vara otrevlig och elak, det är såklart aldrig okej. Det handlar inte om att vara så "jävlig" som möjligt - utan det jag gillar är de som är ifrågasättande fast de ändå är sympatiska. De som försöker tänka "outside the box" när någon säger "såhär har vi alltid gjort". De som hittar på nya saker att prova, utmanar oskrivna regler och normer som finns i samhället. De som frågar varför saker är som de är och inte bara accepterar ett svar som är typ "därför".

Jag tycker vi alla ska bli lite mer bångstyriga, våga ifrågasätta när något känns fel och utmana alla uråldriga stereotypa normer som finns i samhället   

Vi har som sagt bott här i detta hus nu i ett år och något som jag saknat hela tiden är ett eget trimrum här. Jag har klippt mestadels hemma hos Jenny, men vill självklart kunna ha möjlighet att klippa både egna och valpköparnas hundar även här. 

Tanken var att vi skulle göra detta i höst, men det blir ju sällan som man tänkt sig - men nu hoppas jag att det ska kunna bli färdigt under våren i alla fall.

Det är bastun som finns här i huset som är det vi tänkt till trimrum. Jag avskyr själv att basta och David är väl inte heller superförtjust i det direkt. Så valet på rum var enkelt, för varför ska man ha ett rum som står helt oanvänt? 

 
Så nu har rivningen av bastun börjat - många brädor blir det i skräphögen...

 
Fick hjälp idag att koppla bort all el som finns i väggarna eftersom en mellanvägg ska bort helt, vi upptäckte då att någon har slagit en spik rakt igenom ett plaströr där det gick elkablar. Verkligen tur att ingen kabel hade skadats!

 
Rummet är ca 6-7 kvadratmeter, jag tänker att vi ska ha klinkers på golvet och måla cementväggarna. Samtidigt vill jag ju inte ha för halt på golvet heller och väggarna vill jag ha så de blir lätta att göra rent från hundhår bland annat. Är det någon som har tips på bra material ni använt i era trimrum?

Förmodligen blir det någon form av spegel på en av väggarna och spotlights i taket. Om ni har foton på era trimrum som ni är nöjda med får ni gärna dela med er så jag kan få lite tips   

 
Hundbadkar är vi också på väg att få, rörmokaren var här i december och skulle koppla in det. Det upptäcktes då att det endast var kallvatten draget dit, men det gick att åtgärda. Vi har försökt få tag på rörmokaren sedan dess men utan att lyckas.... så när detta blir färdigt är högst oklart. Om ni har tips på hylla till schampon eller om man kan ha dem hängande i taket kanske så får ni gärna dela med er av det också   

Igår var det ett år sedan flytten gick från Årsunda till Sandviken för mig och David   , oftast säger man ju att tiden går så fort - och det har det väl gjort nu också till en viss del, samtidigt så har ju detta år varit det märkligaste och segaste året i mitt liv.

Inte en sekund har jag ångrat att vi flyttade hit, det här är verkligen hem för mig nu    och vi trivs så oerhört bra i huset som känns helt rätt och lagom för oss två och ett gäng hundar. Men samtidigt så känns det som vi alltid kommer förknippa flytten hit med Covid-19, och det är ju allt annat än positivt. Det känns som vi aldrig fått möjlighet leva ett "normalt" liv här - ja, alltså ett liv som är normalt för oss. Utan i princip sedan vi kom hit så har livet känts som det stått på paus, som en lång lång väntan på att allt ska bli som vanligt igen. Så på ett visst sätt längtar jag tillbaka till den tiden när jag bodde i Årsunda, men jag vet att det endast är för att då var allt som vanligt och jag kunde inte ens i min vildaste fantasi tro att livet skulle kunna bli på detta sätt som vi haft det nu i snart ett år.

 
Som vi har älskat att bo i det här huset i Årsunda    Men på nåt sätt så var vi ändå färdiga med det, det kändes för stort sedan barnen flyttat hemifrån. Nu måste jag ju erkänna att jag är hos Jenny som bor där nu rätt så ofta, så huset finns ju kvar ändå på nåt sätt. Men varje gång jag är där känner jag verkligen att jag åker "hem" när jag sätter mig i bilen på väg mot Sandviken.

 
Våra katter saknar vi dock väldigt mycket - men vi är så tacksamma att de fick stanna kvar hos Jenny   . För att ta dem med till Sandviken hade inte känts bra. Vi bor för nära vältrafikerade vägar nu och inte är det så roligt heller om de springer runt på grannarnas tomter. Jag är ju ingen kattmänniska, eller rättare sagt - jag VAR ingen kattmänniska. Men sedan jag flyttade till Årsunda 1987 har jag haft katt, så det känns nu som något saknas.

 
Såhär såg huset vi bor i nu ut när det var till salu - väldigt trist tyckte jag först, men när vi väl kom på visningen kändes det rätt på en gång. För insidan var såååå mycket trevligare än utsidan. Röd/orangea tegelhus är inte så fint tycker jag så i sommar hoppas vi på att det ska bli ommålat till ljusgrått istället   .

 
Lite bättre blev det redan när vi fick "frukostaltanen" på framsidan, samt även mer staket så hundarna kan vara lösa ute på tomten. 

En hel del av våra planer med huset har vi fått gjort, men mycket är kvar att göra också. Nu närmast är det ett trimrum samt hundbad som står på tur   .