Japp, då drar en ny vecka igång - ingen som vet ännu vad den för med sig och är det något vi lärt oss senaste tiden så är det att inte ta något för givet. Jag är såklart orolig, men kanske är det typiskt svenskt - vad vet jag, men jag tror att det finns många fler än mig som är kunniga på just hur man bör hantera detta hemska virus som tagit över världen. Så jag följer de rekommendationer som myndigheterna ger och hoppas att det ska göra att detta blir så lindrigt som det bara går. Mer kan jag inte göra just nu känns det som. 

Det förvånar mig lite att så många skriker om att det ska till hårdare tag som i andra länder, förvånande att så många vet att just att göra som de gjort i flera andra länder är det rätta för oss? Vi gör ju inte allt annat lika så kanske det här är rätt för just Sverige? Ingen vet, men jag väljer att tro på de som ger oss rekommendationer om hur vi ska göra och så följer jag det helt enkelt. 

Lite svårigheter blir det förstås när vi har valpar som är leveransklara om några veckor, såklart vill vi träffa de som är intresserade av valp och de vill förstås träffa både oss och valpar/de andra hundarna. 

SKK har gått med information om hur de tycker vi som har valpar nu ska göra och det tycker jag är bra, den informationen finns att läsa här: https://www.skk.se/sv/skk-och-covid-19/tips-till-uppfodare/

Vi har valt att göra så att vi tar emot besökande, men då till största delen utomhus om vädret tillåter. Sen hälsar vi inte på varandra som man normalt gör (tar i hand eller så), utan vi håller avstånd. Tvättar händerna noga både före och efter besöket. Sen förvissar vi oss förstås också om att ingen är det minsta förkyld, har man några symtom får man inte komma - och detsamma gäller såklart också oss. Om vi känner av några symtom tar vi inte emot besök. 

   
Valparna trivs bra ute i vårsolen, men eftersom det finns rovfåglar i närheten gäller det att passa på dem hela tiden. 

 
Hundarna verkar ta allt med ro i alla fall, sån trygghet de ger när det är så mycket oro omkring en   

 
Vi bor bredvid en rätt så stor kyrkogård och jag hade ett svagt minne av att vi hade en gammal familjegrav där även om min farmor och farfar valde att begravas i minneslunden istället för i den. Hittade på den igår när jag och Elis tog en promenad där. David fick gå utanför med Biggles, man får ju inte ta med hundar in på kyrkogården tyvärr. 

Jaja, jag vet att det inte alls är politiskt korrekt att klaga över att det inte är några utställningar. Det är helt självklart att vi måste följa experternas råd kring detta virus och då är det förstås så att det inte blir några utställningar. Men man kan väl få tycka det är trist ändå? Eller? Måste man alltid tänka att det kunde varit mycket värre (såklart det kan hända betydligt värre saker än att det inte är några utställningar...), men om man inte tyckte det var tråkigt att det inte blev några skulle ju det betyda att man inte tyckte det var roligt att åka när man gör det i princip varje helg? Jag är väl kanske en patetisk utställningsnörd, mycket möjligt - men jag trivs ändå rätt bra med att vara det och tror inte heller det stör någon annan  .

Det är förstås rent fruktansvärt det som händer i hela världen nu, men det är inte heller så mycket vi kan göra åt det - jag orkar inte tänka negativt hela tiden kring det, att allt är skit och det under lång tid framöver bara kommer vara dåliga saker som händer. Vi ska SJÄLVKLART följa alla råd om hur det här ska hanteras, det är inte det jag menar - men jag själv orkar inte gräva ner mig. Försöker lista ut vad jag ska göra av helgerna nu bara? Vad gör "vanliga" människor lixom? Jag gillar ju att baka så kanske blir mycket sånt, sen är det ju en hel del kvar att göra på vårt hus innan det blir som vi vill ha det. Man skulle ju kunna passa på att umgås med andra än hundmänniskor, men nu ska man inte umgås mer än nödvändigt. Lyckligtvis har vi en hel del underbara valpar   som jag kan roa mig med, vettesjutton hur det skulle gå annars!

Nog om det, visst är det viktigt att hålla sig uppdaterat om viruset - men det blir rätt tröttsamt att bara läsa om det hela tiden också kan jag känna. Livet måste på nåt sätt fortsätta ändå, om än annorlunda än för några veckor sedan. 

Vi har nu bott i vårt nya hus i drygt en månad och vi trivs kanonbra. Huset passar oss så bra och det är "nästan" roligt att få inreda det. Jag är ju inte så intresserad av inredning, men jag (förlåt David   ) vill ju ändå ha det på ett visst sätt så det innebär förstås att mycket tid gått åt att leta saker och montera möbler osv. Jag är hos hundarna i Årsunda i princip varje dag, vissa dagar mer än en gång om dagen. I början kändes det konstigt att åka därifrån och inse att det inte var mitt hem längre. Men nu känns det skönt att få åka hem till nya huset - det är verkligen det som känns som hemma nu! 

Här kommer lite foton på hur det ser ut nu, eller ja det ändras ju lite då och då eftersom vi är långt ifrån färdiga ännu.

 
Snart dags att börja sätta upp grindar och få till staketet så det blir mer hundsäkert. 

 
Del av ett av hundrummen, här huserar Pasta och hennes valpar nu. 

 
Andra delen av rummet.

 
Andra hundrummet som också är Elis och Frejas sovrum.

 
Sovrummet.

 
Badrummet.

 
Jacobs rum.

 
Köket.

 
Köket, nu ikväll har jag tom kokat sylt. Hur ska det här sluta egentligen??

 
Köket, andra sidan. 

 
Den här väggen ska vi tapetsera om, men det var några veckors leveranstid på dem så vi får stå ut ett tag till med denna tapet. 

     
Kontoret i källaren börjar bli färdigt, fortfarande saknas Davids skrivbord och lite annat.

     
Tv-rummet börjar också ta form.

 
Här är det Freja som håller vakt, annars älskar hundarna att ligga här och hålla koll på vad som händer utanför. De säger ingenting när folk och hundar går förbi, men när en hund som var lös gick in på gården blev de väldigt upprörda!

 
Del av hallen.

Fler kort kommer sen ju mer vi blir färdiga. Flera flyttlådor är fortfarande inte upppackade - och frågan är om de nånsin blir det ?