Så snabbt det kan gå i svängarna som hunduppfödare - det vet man ju om, men ändå - det är inte alltid man hänger med, inte jag i alla fall...

I tisdags kväll förstod vi att det var dags för Bessie att valpa. Och såklart var jag så otroligt förkyld i tisdags  - var övertygad om att jag hade både svår influensa och en rejäl mansförkylning (David hävdar att så illa var det nog inte...). Men när jag la mig vid halvåttatiden kändes det inte roligt alls att det nog skulle bli valpning eventuellt på natten eller på morgonen efter. Sån tur då att vi är två (eller ja David är ju medräknad också i kenneln, men känner inte att jag litar helt på honom vad det gäller valpningar), Jenny la sig hos Bessie och väckte mig sedan tidigt på morgonen när det började bli dags för första valpen att födas.

Jag trodde det skulle bli 9 valpar och David gissade på 12, Jenny var lite mer skeptisk - hon trodde fem och det skulle visa sig att hon absolut var den som var närmast. För det blev "bara" fyra valpar och dessutom endast tikar. Först var jag lite besviken, men sen kändes det helt okej ändå - de såg så fina ut alla fyra, runda och goa.

 
Här var de alla fyra, förstfödda Pearl är längst till vänster på denna bild.

Från den där härliga varma känslan man har efter en valpning där mamman och de små verkar må bra till sån stor besvikelse och bedrövelse. Sorg är nog ett för starkt ord, men så innerligt ledsen och sorgsen vi blev allihopa när vi (efter att ha lämnat mor och barn själva en kort stund för att äta kvällsmat) upptäcker att Bessie ligger helt över en valp som är platt och helt död.... Jag försökte med upplivningsförsök i säkert över en halvtimme, men lönlöst....

Den härliga känslan var så totalt bortblåst, varför utsätter man sig ens för detta? Hur kunde Bessie inte ens känna att hon låg ihjäl en av sina egna valpar? Varför skulle jag äta just då? Om jag bara hade gått och tittat till dem under tiden jag åt....blablabla... förebråelser hjälper ju inte, men det är då stört omöjligt att inte tänka dom. Skit, skit, skit, skit.... Ja så kändes det igår kväll. Idag känns det väl lite bättre, men den där riktiga glädjen över kullen infinner sig inte helt - inte än i alla fall. I natt sov både Jenny och jag bredvid valplådan för säkerhets skull, nu är vi såklart extra nervösa hela tiden att det ska hända nåt liknande igen.

Det är trots allt ovanligt att dylikt händer, men självklart vet man att risken finns att tikarna ligger ihjäl någon valp. Jag har alltid trott risken är större när det är en stor kull, men det har nog inte med att göra kanske. Just det här att det är en frisk valp som just kommit ut till livet och så dör de innan de blivit ett dygn ens. Det känns så meningslöst. Det är ju skillnad om de är sjuka på nåt sätt, men så var inte fallet här.

Det var alltså Pearl, tiken som föddes först som var den som dog...   

 
Tik nummer två föddes 04.45 och heter Philippa. Hon vägde 348 gram och är minst av systrarna.

 
Tik nummer tre heter Prissy, hon föddes 06.35 Hon vägde 364 gram.

 
Så den sista av tikarna, hon föddes 07.50 och heter Pippi. Hon är störst med sina 410 gram när hon föddes.

 
Vet inte om hon känner själv Bessie att något blev fel, hon är pigg på alla sätt men verkar inte ha någon vidare matlust och ser allmänt lite "nere" ut. Lite filmjölk med socker i gick dock i till frukost.

 
Här ligger den lilla familjen       

Nu är det tillbaka till verkligheten igen, från att ha varit hela familjen tillsammans så är alla nu hemma igen - borta bra, men hemma bäst, slitet uttryck - men få saker är mer sanna än det.

Just nu är David och jag på väg hem från Umeå där vi har lämnat av Jacob och hans julklappar och lite annat smått och gott som vi annars kanske kastar i flytten   . Thomas åkte hem före nyår och Henric med familj är på väg tillbaka hem från Bredared där de varit några dagar hos Viktorias föräldrar   .

Jag har inte sett Jacobs lägenhet och han har muttrat en del om det, jag såg huset utifrån när vi var i Umeå sist men han hade inte flyttat in då så jag är sist att få se den. Inte bra enligt Jacob och jag håller med, självklart vill jag se hur han har det   .

 
Här bor Jacob alltså nu och flera år framöver under tiden han läser på Universitetet i Umeå. Han läser till Civilekonom och trivs än så länge jättebra.

 
Där bakom trädet är lägenheten.

 
Innergården. Vi har ingen snö hemma hos oss nu (skönt), men här i Umeå var det "förstås" snö. Inte så mycket, men fullt tillräckligt enligt mig. 

En sväng till Ikea blev det under tiden vi var där såklart, vi var också till Rusta och Jysk men där köpte vi inget. Man kan tycka vad man vill om Ikea, men man hittar oftast det man tänkt sig där. 

 
Igår kväll kollade vi på film (ja jag sov lite grann...), filmen var jättebra om än lite lång. Den kändes väldigt aktuell just nu, obehagligt aktuell faktiskt. BlacKkKlansman hette den.

 
Telefonen kan man inte vara långt ifrån nuförtiden. Många irriterar sig helt otroligt mycket över att folk tittar på sin mobil, jag fattar inte varför? Vad gör det? Den är ett helt otroligt verktyg och hjälpmedel, är väl kanon man kan använda den till så mycket. Den energin som de som retar upp sig lägger på uppretningen borde de använda till nåt vettigare kan jag tycka.

 
David lagade god mat till oss i går, vi kallar rätten för Tottes gryta men tror den har många olika namn. Det är fläskfilé, kabanosskorv, oliver, smörgåsgurka och syltlök bland annat i. Bra mat för Jacob att ha i matlådor sen.

 
Här är vardagsrummet, eller Tv-rummet kanske låter bättre. Blommorna i fönstret har fått klara sig själv i två veckor under tiden han varit hemma, den ena återhämtade sig ganska så fort efter den fick vatten. Men den andra har nog gett upp ser det ut som...

 
Hallen, och den är rätt så rymlig - många lägenheter är hallen så trång i, men här är det luftigt och bra. 

 
Badrummet, eller ja nåt bad är det ju inte - men väl en dusch. Hela lägenheten är nyrenoverad och fräsch.

 
Köket. En lite märklig placering tyckte jag det var att man valde att ha frysen närmast bänken, borde ha varit kylskåpet som man öppnar betydligt oftare än frysen.

 
Andra hållet i köket, en liten balkong finns det. Inte så värst mysig, men vad är mysigt utomhus under vintern i Sverige? Inget.

 
Jacobs rum (han delar lägenheten med en annan kille som studerar även han). 

 
Spegeln hade vi med oss upp och satte upp, blev riktigt bra med byrån nedanför   .

 
Den här köpte vi på Ikea, det fanns inga hyllor i garderoben så vi satte in denna istället så han får lite mer förvaringsutrymme. 

 
En sänglampa tyckte vi han behövde så det blev också inhandlat. 

 
Utsikten från Jacobs fönster.

Nu som sagt är vi på väg hemåt, alltid lite jobbigt att säga hejdå tycker jag. Blir sämre och sämre på det ju äldre jag blir   . Även om jag alltid saknar barnen och trivs allra allra bäst när alla är hemma tillsammans så är jag ändå så otroligt glad och stolt över att de har så bra liv, att de lever precis som de vill göra utan påverkan från oss eller någon annan. Thomas bor ju längst bort, i Lund, men där har han både en jättefin lägenhet och ett bra jobb. Dock spelar han i ett band som håller till i Göteborg varför han spenderat de flesta helger där sista året. Så nu är han på väg att flytta till Göteborg istället, spännande   .

Jacob trivs bra i Umeå, låter verkligen som han är laddad inför flera års studier och ett liv där uppe i norr. Även om det såklart kan bli jobbiga perioder också när man pluggar så känns det verkligen som han valt rätt   .

Henric bor närmast och så glada vi är över det, att få möjligheten att vara en så stor del i deras familj är guld värt. Han och Vikoria är så otroligt duktiga med sin gård och alla sina djur som de sköter exemplariskt, att de sen också har tid att rusta och förbättra både hus och övriga byggnader på gården är svårt att förstå. Nu när vi flyttar blir det lite längre bort, men skiljer bara 10 minuter så hoppas de kommer vara hos oss lika ofta då som det är nu   .

Jaaa när en mamma börjar prata om sina barn då är det bara superlativ, men jag är så stolt över hur de blivit som vuxna       .

... blev det idag   . Inte för att jag skriver så ofta nuförtiden. Har fått höra att det är helt ute att skriva blogg, passar ju mig alldeles utmärkt det för jag är ju hopplöst ute vad det gäller det mesta   . En äkta "boomer" helt enkelt har jag fått lära mig, ni som inte vet vad det är kan googla på det - där finns ju sanningen om det mesta.

Till exempel fick jag höra det när jag ville ha ett hundhalsband som var helt ute nu när vi var till den lokala hundaffären för att köpa nya koppel inför vår flytt till nytt hus i februari. Halsbanden fanns att beställa, men inget de hade hemma eftersom de var så omoderna. Nåja, de beställde hem till oss fossiler som inte förstår bättre. Det var en sånt halvstryp som är reglerbart, tycker det är perfekt till småaporna. Det kommer att bli mycket mer promenader när vi flyttat till Sandviken så riktiga koppel och halsband måste införskaffas, duger ju inte med repkoppel i stan inte!

Apropå flytten så ser vi väldigt mycket fram emot det, det har varit en tung senhöst/vinter - men nu när vi kommit in på nytt år och vi snart ska få flytta känns det mycket bättre. Många tankar och funderingar har vi fått höra från olika håll, men vi försöker fokusera på alla som är glada för vår skull och som hejar på oss i vår önskan om förändring som vi hoppas och tror ska vara till det bättre för oss   . Om man inte tror det kommer gå bra för oss att flytta uppskattar jag mer om man håller det för sig själv. Jag har börjat lyssna en hel del på Johannes Hansen och hans senaste bok heter "Peppa mig, eller flytta på dig" och lite så kan jag känna mig. Så mycket tänkvärt han pratar och skriver om, som att hur det än är ligger ansvaret för mitt liv hos just mig . Sen till er andra, vill jag ha råd om hur jag bör leva mitt liv så frågar jag om det. Punkt.

Så vad tänker jag nu om det nya året, vad tror jag det kommer att innebära? Ja både bra och dåliga saker förstås, så är ju livet och även 2020 kommer förmodligen att innehålla både och.

Först och främst nu så är det flytten allt handlar om, vårt hus är just nu i total kaos - flyttlådor i varje rum och ingen aning om var något är. Men blir nog bra till slut, vi har bott i vårt hus i över 15 år och har väl aldrig rensat riktigt vilket gör att det blir mycket som ska rensas bort nu. Huset vi flyttar till är ju dessutom mycket mindre än det vi har nu vilket innebär att vi inte kan ta med oss så mycket heller (tur det...). Sen får vi inte slänga så mycket, det mesta skänker vi bort eller ska väl försöka sälja något också kanske. 

Flytten sker i början av februari så vi har som sagt redan börjat packa saker, säga upp avtal, teckna nya avtal, beställa nya möbler, fundera över hur rummen ska möbleras, kolla av bästa promenadvägarna för hundarna, etc. Tur vi inte flyttar så ofta! 

  
Såhär ser vårt nya hus ut. Vi har letat hus i flera månader utan att hittat något, eller hittat har vi väl gjort men de har antingen blivit för dyra eller så har köpen gjorts upp innan vi ens haft en chans att lägga bud. David nämnde detta hus men jag var skeptisk. Ser så himla trist ut såna där röda tegelhus som alla är precis likadana var mitt svar. Men, sedan gick jag in och tittade på korten iaf och då såg huset helt annorlunda ut än vad jag trott. Och när vi sen var på visningen kändes det bara helt rätt. Vi tittade på huset 16.30 och ringde typ två timmar senare och sa vi vill köpa det för utgångspriset, ca 20 minuter senare ringde mäklaren tillbaka och sa säljarna accepterade det! Sån härlig känsla och så där snabba beslut och affärer gillar jag   . 

 
Nån lite bättre inhängning av gården ska vi göra, om det blir stängsel eller staket vet vi inte säkert ännu. Förmodligen går det inte att göra något åt det förrän i vår/sommar iaf. Vi tänker oss att måla om huset om vi får bygglov till det, vitt eller grått. En liten altan har vi också planerat att göra där den gamla ingången var och då ta bort stentrappan. Vi planerar att ha 4-5 hundar boende hos oss, sen kommer de inte vara ute själva på gården utan vi ska rasta dem utanför gården är tanken.

 
Altanen på baksidan finns det inte något tak över så det kommer vi nog att bygga så småningom. Rabatten som syns här i förgrunden kommer nog att försvinna och bli till altan den också. Sköta blommor och sånt är ju inte direkt min melodi.

 
Utsikten från altanen   

 
Huset från baksidan. Man ser inte vinkeln på huset från vägen, huset blir betydligt större än man först tror tack vare det och det ombyggda fd garaget. Altanen ligger lite högt och det känns ändå bra, vi som är vana att bo lite på höjden nu.

 
Den öppna planlösningen som är i huset var det som vi föll för, vi trivs ju att vara många tillsammans och här finns verkligen utrymme med stort kök, en halldel mellan och så "vardagsrummet" (varför heter det så egentligen?). Kamin är verkligen inne just nu, så det är ju bra för oss "boomers" så vi är lite moderna. Alla hus vi tittat på har kamin. Jag är ju inte nåt stort fan av att elda, men jag gillar ju inte heller att frysa så vi får väl se hur mycket den kommer att användas.

 
Ena delen av köket. Ett större köksbord har vi beställt och mörkare stolar. Jag är inte så jätteförtjust i vitt egentligen så lite i vitaste laget är detta, men tänker vi får ha lite annat som är mörkt som bryter av. Skönt dock med mycket släta ytor som gör att det är lätt att städa. 

 
Här är själva matlagningsdelen av köket, så det här är Davids del kan man säga   .

  Köket åt andra hållet.

 
I bakgrunden är utgången till altanen. Vi har beställt en brun skinnsoffa som vi ska ha här, tror hundarna kommer trivas bra i den. 

 
Vardagsrummet då, TV har vi köpt eftersom Jacob tog med sig vår gamla upp till Umeå. Jag gillar inte såna här golv så i framtiden kommer vi nog lägga annat golv här, inget vi gör nu direkt.

 
Detta rum ligger i anslutning till vardagsrummet. Altanen ligger utanför och det känns lite obehagligt nästan att sova där någon skulle kunna tänkas stå och titta in. Så vi tror inte detta kommer bli vårt sovrum, utan det här blir Jacobs och barnbarnens rum.

 
Vi ska måla om väggarna här och kommer förmodligen ha detta som vårt sovrum. En stor anledning till det är att badrummet ligger bredvid. Jag som springer på toa typ 3 gånger per natt uppskattar att inte behöva springa genom hela huset och snubbla över hundarna varje gång det är dags för toabesök.

 
Det som syns till höger här är ett litet utrymme som finns mellan badrummet och det vi tror kommer bli vårt sovrum. Ett badkar har jag längtat efter i många år så det ska bli så härligt, tror mina onda leder kommer jubla över att få bada varmt.

 
Jag har aldrig fattat vitsen med dubbelduschar, när man duschar vill man väl vara själv?!

 
Det här blir hundrum är tanken. Rummet är bredvid köket och kan vara bra för valpkullar eller när man behöver stänga undan någon hund. 

 
Den här delen var en gång ett garage, men är alltså omgjort till en del av huset. Här är hallen och istället för det blåa lådorna har vi tänkt oss någon form av garderob där. Ett duschrum/toa är det som finns bakom den stängda dörren. Det är inte helt klart där ännu och vi tänker oss ha ett hundbadkar där istället för en dusch. 

 
Här är ett annat rum som vi tänkt oss som hundrum. Där de kan torka lite om det behövs, kanske det också blir trimrum här. Det är lite lågt i tak och känns inte som ett rum man har till sovrum direkt.

 
Trappen upp till "huvudhuset" och källartrappen på andra sidan. 

 
Hallen nedanför källartrappen. Många rum finns det i källaren, pannrum och tvättrum finns till vänster här - deras dörrar syns inte. 

 
En riktigt stor gillestuga som vi kommer måla om väggarna i. Tanken är sen att göra om rummet till kontor och bibliotek med bokhyllor runtom på väggarna. 

En bastu finns också i källaren, också något som verkar finnas i de flesta hus om man ser utifrån de hus vi varit på visning på under hösten/vintern. Helt onödigt utrymme känns det som så funderar på att ev göra om det till trimrum. Sen finns det ett rum för förvaring och ett större rum som David kan få ha som lekrum.

Vet att det spekuleras i ifall vi ska sluta föda upp nu, men det ska vi inte göra. Imorgon har Jenny varit delägare i kenneln i ett år och det var det bästa som kunde hända oss. Att vi nu har möjlighet att dela alla hundar med henne gör att vi både kan ha kakan och äta upp den lite, känns verkligen som en perfekt lösning för oss detta!

Så vad ser vi mer fram emot under 2020? 
 
Få umgås mer med våra fantastiska barnbarn, Elis fyller tre år i mars och Freja fyller ett år i april     

 
Sen firar David och jag 20-årig bröllopsdag i juli och den ska vi fira i Spanien där vi trivs allra bäst, i Davids föräldrars lägenhet vid La Mata, Torrevieja. Alla barn och barnbarn kommer vara där med oss så det ser vi otroligt mycket fram emot   .

Massa andra roliga saker förstås som planerade valpkullar och utställningar, det ser vi också väldigt mycket fram emot - så tja, tror 2020 kommer bli ett händelserikt år   .